av konstnären

Tänkte gå vidare i livet. Snart ett år sedan jag började mitt inre arbete och min kamp mot alkoholen. Det har varit värt alla tårar, svett och motgångar och här står jag idag. Glad för varje dag i mitt nya nyktra liv. Men har alltid det i tankarna, tror det var Muränan som skrev det, en armslängd från vinglaset. Skillnaden idag är att jag inte vill sträcka ut handen och föra glaset till munnen. Nu är det jag som är herre på täppan. Vill tacka alla här inne för allt stöd och pepping jag har fått och får fortfarande.
Kramar
Konstnären

anonyMu
tors, 2014-10-02 - 08:34

Du är inte virrig. Inte alls.

Man kanske skulle börja affirmera. Stå framför spegeln och säga "jag ska alltid vara nykter - jag behöver inte alkohol" varje dag... Till slut kanske det sjunker in. Eller "Jag är tacksam för min nykterhet" kanske är bättre.

Vi behöver inte a i våra liv. Vi har det oändligt mycket bättre så här. Kramis

PP
tors, 2014-10-02 - 08:51

Ni är för sköna! Jag trodde ni hade gått vidare? :-)

Hoppas att ni förstår att jag försöker vara lite humoristiskt när jag formulerar mig så?!

Själv har jag nog inte intalat mig att kombon fest, roligt och alkohol var sann. Den var ju sann! Åtminstone så länge jag hanterade det på som just fest och alkohol.

När det med åren sedan blev vardagsfest med alkohol - oavsett om jag var den ende på festen - så känns det ju med tiden minst sagt annorlunda...

Helt normalt att vi förr eller senare försöker intala oss att vi kan jobba oss tillbaka till det första stadiet. Problemet är ju bara att vi obönhörligt skulle landa i det andra. Vi har ju alla läst vittnesmålen från våra "bröder & systrar".För oss som hamnade på den "planhalvan" och fick problem med drickat är det bara att ta "adjöken" till de andra fantasierna och de spratt som minnet ibland försöker spela oss.

Ni har så rätt, vi ska inte låta oss inte luras igen!

//PP

PP
tors, 2014-10-02 - 11:13

Är det väl helt ok?! Dragkampen fortsätter säkert och återkommer till och från.
Kanske hela livet, vem vet?
Fördelen är att man inte behöver samma styrka för att dra i trossen.
Men vi behöver nog vara på vår vakt. Gubbjäveln i lådan kan
ju tydligen dyka när som helst och när vi minst anar det.

//PP

Stingo
tors, 2014-10-02 - 19:52

...som prövat dricka igen och sedan konstaterat "nä det här är för jobbigt, jag mår bättre med helnykterhet" utan att trilla dit ordentligt? Finns det alternativet, eller är träsket enda alternativet till att lyckas med normaldrickandet, om man prövar?

konstnären
fre, 2014-10-03 - 08:03

Kan bara berätta om mig själv, hade nog ett tiotal återfall och det funkade två till tre ggr. sedan var jag där igen, fråga mig inte om hur det gick till, men så var det för mig.
Finns ju proffesorer som påstår att man kan lära sig det men inte värt att prova för egen del. Jag tänker så här, vilket jobb att hålla koll på dom där 2 till 3 glas vinen som kallas måttlighet. Gränsen mellan kontrollerat och gå till tillbaka är tunn som en lina. Inte värt att prova för min del.
Ha det fint stingo
Konstnären

konstnären
fre, 2014-10-03 - 08:09

Håller med det är helt ok att vara lite småsolkig. Ärrad kanske man är och läkningen tar tid. Tankarna på A har jag lagt högst upp i bokhyllan, dom får stanna där tills vidare. Jag tror jag har lite för bråttom med det här jag vill vara klappad och klar så att säga. Långt ifrån samma styrka som behövdes i början. Satt och läste morgontidningen för en stund sedan och jag kunde hitta 10 annonser för vinsorter, varför tittar jag på sådant. Som nykter gräver jag i allt, inte bra i vissa lägen.
Är nog så pp att gubben i lådan kommer att dyka upp ibland.
Ha en fin fredag
Konstnären

PP
fre, 2014-10-03 - 09:02

Vad jag minns har jag inte hört om det. Själv tog jag ett återfall, men valde dagen efter att se det som
"Ett lyckat exempel på måttligt drickande". Höll för min del en vecka eller så, och innan jag visste ordet av
blev det träsket ; -)

//PP

anonyMu
fre, 2014-10-03 - 20:08

Var det så PP? Någon vecka och sedan tillbaka i helt samma igen...?

För egen del har jag inte "prövat" att dricka under de här stackars fyra små månaderna. En liten del av mig tror att det nog skulle gå bra att "lära sig". Men den lite mer skärpta delen av mig inser att det nog inte är så... Men jag tänker inte pröva. Någonstans tror jag ärligt talat att jag kommer dricka ännu mer om jag började igen. Jag har ju liksom erkänt att jag dricker för mycket och inte klarar av det här särskilt bra - vad händer då om jag dricker igen...? Men det kanske är annorlunda när det gått ett bra tag. Jag vet inte. Men när jag var på mitt första, och hittills ända, AA-möte så fick jag en rejäl tankeställare. Där sätt människor som varit nyktra i SJU ÅR och som ramlat dit fett. Vår Ebba hade ju också varit nykter i två år, men föll hårt hon också. Santorini skriver också hon om hårda återfall. Behöver jag nämna Robin Williams... 20 år...

Jag har funderat på det du skriver. Om man prövar att dricka "kontrollerat/normalt" (?!) och det inte funkar, så kan man sluta igen. Vet du. Jag tror inte att det är så jäkla lätt att sluta då. Då har man ju fått smak på skiten igen. Eller hur?

Stingo - är det värt risken att prova? Var det inte ganska jobbigt att sluta den här gången? Behöva gå igenom det igen, fast sannolikt värre. Vissa skriver att de måste slå i botten ordentligt för att fatta. Men sedan verkar det ändå som att hur hårt man än slår i, så tenderar man att glömma det med tiden. Jag försöker tänka att jag drack för mycket, för mycket för mig, oavsett hur mycket andra dricker. Det får jag inte glömma.

Men visst. Så sent som för två timmar sedan längtade jag ihjäl mig efter ett glas rött när jag stod och fixade fredagskäket. Men det är bara att bita ihop. Tog ingen NA-öl heller förrän suget hade gett med sig. Gubben i lådan... Jo tack. Men nu är middagen över, suget likaså. Jag känner bara lättnad och tacksamhet för att jag inte drack. Barnen skojade, pratade och stojade. Vi hade så mysigt och roligt tillsammans. Hur hade det sett ut om mannen och jag delat på en flaska vin istället? Det hade varit jag som stojade istället. Vill inte byta min närvaro mot dimman. Vill vara här och nu. Jag vill inte missa livet som pågår mitt framför näsan på mig.

Stingo, vi kanske ska försöka se det som en enorm gåva att vi fått bli nyktra. En gåva som ger oss en ny chans att leva ett bättre liv och bli bättre människor. Synd att slänga bort det. För vad?

Kram till er alla 3 - Konstnären, PP & Stingo

Stingo
fre, 2014-10-03 - 20:23

För att jag trängde in i din tråd så här. Mitt problem är att jag är katt. 'Curiosity killed the cat'.

anonyMu
mån, 2014-10-06 - 11:12

Hej min vän,

tack för hälsning! Vad jätteskönt och bra på alla sätt att det inte var något med födelsemärket! Skönt att det är borta, så nu kan du glömma det helt.

Vad fint att du och din son är så nära. Jag hoppas att jag alltid kommer vara det med mina barn också. Önskar att du ska få komma nära din andre pojk också.

Är ledsen för Ebba. Har haft det på känn. Kan bara hoppas att hon verkligen får den vård/hjälp som hon behöver.

Stor kram till dig

konstnären
mån, 2014-10-06 - 12:42

Jag är oxså ledsen för Ebba och jag hoppas dom tar väl hand om henne. Det blev tomt. Blåsigt idag och löven är rödgula mycket fint, kura hemma på kvällen med tända ljus.
Får se med tiden om kontakten med minsta sonen blir bättre. Har pratat med honom men han är väldigt reserverad. Det gör ont och jag har en förmåga att gömma undan saker
som gör för ont. Begriper att det inte är bra, för vissa saker går inte att gömma. Undrar ibland eller ganska ofta hur jag kunde glömma nästan allt utan A då i min aktiva period.
Det är väl allt som kommer i retur nu. Inga tankar på A just nu i alla fall, och det är skönt.
Må bra Muränan
Kramisar Konstnären

anonyMu
mån, 2014-10-06 - 16:15

A lägger ridå hos oss. Får oss att glömma det som verkligen är viktigt här i livet. Skrämmande...

Tror att du & din yngste son kommer att nå varandra med tiden. Du kommer kunna visa att den här gången menade du allvar. Du har redan hållit uppe i ett år med a och fler år kommer det bli. Med tiden kommer han också se och våga lita på det som vi ser (läser). :-)

Kram på dig vännen

PP
tis, 2014-10-07 - 08:48

Läste ditt inlägg i Muränans tråd. Känner igen återkommande vågor av håglöshet. Roade mig igår med att titta lite på Jellineks kurva.
Du minns den säkert? Om det tar lika lång tid att komma upp som ned så ska vi nog inte vara så bedrövade. Det går åt rätt håll vännen!

Ett år och kanske 100 boxar vi inte bäljade i oss, är nog bara en bit på vägen. Om vi vandrar på en väg med bara några graders motlut så upplever vi den som plan. Det är skillnaden mot en vandringsled i Alperna :-) Där kommer man på en halvtimme upp på hisnande höjder! Nu upplever vi kanske inte den typen av förändring. Vi vandrar i ett pyttelitet motlut, men även så vinner vi i höjd. Det gäller att hålla det för ögonen när man blir otålig! För drygt ett år sedan klappade du ihop. Se på dig idag!
Hoppas du får det fint i stugan. Ta med varsin stor blodig biff till dig och Gagarin. Ett alkoholfritt alternativ, kanske 100% blåbär på bolaget?

/PP

anonyMu
tis, 2014-10-07 - 09:14

God morgon min vän,

Att sluta dricka verkar innebära en rusig tid av rosaskimrande nynykterhet blandat med hårt jobb. Det händer mycket. Ungefär som PP skriver - upp på alptoppen. Hej och hå. Men när det har gått ett bra tag, så blir det vardag även av nykterheten. Tror att det kanske är som att vinna OS-guld. När man är på toppen, så känner man tomhet. Nu har jag nått hit, var det här allt? Vi som druckit för mycket kanske är kick-sökande människor. Behöver ha något att se fram emot (glas vin). Men som nykter kommer inte den där direkta belöningen. Flygande champagnekorkar, ploppande vinkorkar. Allt det där som vi associerat med kul, fest, unna sig osv. Alltså måste vi hitta nya champagnekorkar i livet, om du förstår hur jag menar. ;-)

Jag tycker att du tänker så rätt om man läser vad du skrivit ovan om tacksamhet. Att du börjar varje dag med att tänka på allt du är tacksam för. Jag tog till mig det och försöker varje dag, gärna flera gånger om dagen, tänka i de termerna. Tack för barnen, mannen, den vackra morgonen, för allt jag får se och uppleva osv. Jag tror att nyckeln till lycka ligger i tacksamheten över det man har. Du skrev också idag att det inte så att du önskar en massa saker, så jag fattar att du fattar vad jag menar ;-) Det låter som jag är fulländad och sitter i lotusställning på en tibetansk topp. Så är det inte. Väldigt långt ifrån.

Tror vidare att många människor känner en tomhet i livet, trots att man har allt. Var det här allt? Vad är meningen med det här? Eller bara "varför?". Jag är inte religiös och går inte i kyrkan. Även om jag finner frid i kyrkan som byggnad och bland gravstenar. Däremot ber jag ofta. Vet inte riktigt till vad, men jag ber. Då känner jag mig allt lugnare och mer harmonisk. Det blir väl som ett mellanting mellan bön och meditation, skulle jag tro. Det inverkar ganska starkt på mig. Likaså inverkar yoga väldigt starkt. Tyvärr har jag så himla svårt att hålla på kontinuerligt med något, även fast jag gillar det och det är bra för mig.

Menar inte att du ska springa iväg till kyrkan, men kanske lite andligt lugn skulle skänka dig glädje. Sedan ska vi inte glömma att man kan bli nedstämd/dämpad av att inse hur mycket tid man ägnat åt a. Hur mycket annat vi har försakat. Att våra liv kunde ha sett väldigt annorlunda ut. Även om man inte tänker på det här hela tiden, så ligger väl det mer eller mindre i det undermedvetna. Att gå vidare innehåller så många delar, både på gott och ont. Din resa fortsätter, men inte med expressfart, utan kanske mer i stilla lunk. Det är inte så illa det heller.

Ha en jättefin dag vännen

Klipper in detta i min tråd också - för att påminna mig själv om vad jag borde göra...

anonyMu
tis, 2014-10-07 - 09:25

Och ja. Jag är också väldigt orolig för Ebba. Satt och grät igår morse. Mannen undrade vad som hänt. Ja, hur förklarar man det. Jo, du vet jag skriver ju lite ibland på ett forum, som jag kanske nämnt, och nu är det en som mår dåligt där. Låter märkligt för en utomstående. Men för mig spelar det inte så stor roll att man aldrig träffats eller att man är anonym. Det är ju människan bakom som räknas och man får lita på att det som skrivs är sant. Det är ju inte så stor mening med att sitta och hitta på i det här forumet. Det har väl folk Facebook till, antar jag.

Men om man läser bakåt i Ebbas tråd, så ser man/känner man att något inte är bra och att något är på väg att hända. Tänker inte analysera henne här, utan stannar vid att önska att hon ska få må bra igen. Önska att hon är i rätt händer som gör det som hon behöver.

Funderade på en sak. Inte just relaterat till Ebba. Men angående oss alla här på forumet. Det är nog egentligen ganska trasiga människor med mycket sorg och svåra händelser som är samlade här. Det finns ju ofta en (eller flera) anledningar till att man dricker för mycket. Sjävklart finns säkerligen festfallen också. "Jag hade så roligt och insåg inte att jag skulle bli beroende". Men det är nog vanligare att det finns någon mer underliggande anledning till drickandet.

konstnären
tis, 2014-10-07 - 19:27

Det är nog helt rätt pelle, det tog ju sin tid att komma ner. Vill väl att det ska gå fort. Jag tänker ofta på det som hände för drygt ett år sedan, och det gör att jag knappt vågar tänka tanken på A. Trots det kommer tankarna, inte ofta, men irriterande. Nog är det så som muränan skrev, jag söker nog kickar, snabba sådana. Och nu när drygt ett år gått tänker jag inte sabotera någonting, för det kommer ALDRIG att vara värt det resultat jag får på köpet. Ska testa en blodig biff utan rödvin, blåbär, är det ett skämt eller. Undrar hur många tetror man hade fått ihop på snart 13 månader, uja, törs inte tänka tanken. Du stärker mig pelle. Vi vandrar vidare mot nya okända mål, ska inte vara rädd för det är ju bara tankar.
Må bra vännen
Konstnären

konstnären
ons, 2014-10-08 - 07:58

framför TVn i går kväll för att titta på Djävulsdansen. Mycket elende följer i spåren av att vara medberoende. Kvinnan som var gravid när hon körde ut mannen ur i sitt liv. Det slutade ju lyckligt och han blev nykter. Är nog enda sättet och jag ska ha det i minnet om det händer här hemma. Men en som verkligen hade tämjt på gränserna var kvinnan från Djursholm. Skrämmande att se mannen i sittande ensam i en rullstol, någonstans i Frankrike. Ändå fick han dö hemma. Naturligtvis körde jag igång en diskussion med maken kl 22 på kvällen, det var dumt för det var inte läge innan sängdags. Förklarade hur man mår som medberoende, mycket dåligt sa jag, resurserna tar slut. Han gick igång och sa att han varit medberoende till mig. Men herre gud sa jag vi drack ju båda två då. Varpå tystnad följde. Frågade även när han ska gå till gruppen med 12-stegspogram. Jag känner mig stark nu blev svaret. Varför tar så många emot hjälp då, till slut när man provat och provat. Vet inte om han planerar att prova igen. Jag tror bergsäkert att stark är inte ensam.
Men jag har ju forumet, du kan oxså vara där. Får se. Tystnad följde, och en lätt godnattpuss. Såg i morse när jag gick upp att han varit uppe och käkat knäckebröd, kanske han funderar trots allt.
Solen på väg upp och muränan jag är så tacksam att jag är nykter. Nu blir det en långpromenad med Kiavännen. Ska dra in höstens dofter, titta på alla fina löv. Tacka naturen för allt den ger till mig utan att kräva något tillbaka.
Det är bara en liten andel alkoholister som sitter på parkbänkarna, dom flesta sitter i sina fina villor och håller upp en fasad utåt.
Kram alla forumvänner
Konstnären

anonyMu
ons, 2014-10-08 - 08:39

Japp, de flesta alkoholister sitter i sina ombonade hem och kör till jobbet på morgonen. Men alla är vi samma skrot och korn.

Förstår att programmet väcker känslor hos dig. Det är inte så konstigt att mannen går i försvarsställning. Det är ingen snygg bild att ta in för honom. Taggarna ut och anfall är bästa försvar... Lägg inte för mycket i det. Jag hade nog kunnat hugga som en kobra själv också. Antingen det eller psykbryt. ;-)

Däremot går det en kall kåre genom kroppen när han inte vill söka hjälp nu när han är stark. Det var väl så det gick förra gången? Du kan i och för sig inte göra så mycket, men ställa krav kan man nog allt. Han ska söka hjälp, annars ser du inte att han slutat på riktigt. Förklara att han känns som en tickande bomb, som du går omkring och väntar på... Det tar ju sönder dig att behöva fundera på om allt ska rasa igen. Har du berättat hur du känner? Tror att det här påverkar dig jättemycket. Ska du våga lita på tillvaron eller kan det rasa? Förklarar kanske den där tunga känslan du haft ett tag?

För övrigt är det bra att du försöker fokusera på dig själv. Hösten är ju härlig, eller hur?

Bamsekram

PP
ons, 2014-10-08 - 08:58

Talade du om för Gagarin att han står inför samma beslut som fadern i familjen Trygg?
Att du faktiskt tänkt i samma banor? Du har ju skrivit att det är flaskan eller Konstnären nu,
eftersom du inte orkar fler resor.med supandet.
Kram
/PP