Tänkte gå vidare i livet. Snart ett år sedan jag började mitt inre arbete och min kamp mot alkoholen. Det har varit värt alla tårar, svett och motgångar och här står jag idag. Glad för varje dag i mitt nya nyktra liv. Men har alltid det i tankarna, tror det var Muränan som skrev det, en armslängd från vinglaset. Skillnaden idag är att jag inte vill sträcka ut handen och föra glaset till munnen. Nu är det jag som är herre på täppan. Vill tacka alla här inne för allt stöd och pepping jag har fått och får fortfarande.
Kramar
Konstnären

konstnären

Jag tror jag vet varför mannen inte söker hjälp nu när han verkligen ska det. Då kommer han att känna krav där ifrån oxså, jag inbillar mig att det är så. Pratade igen igår med honom utan att höja min röst. Pratade lugnt och sansat om min oro, och väntan på ett nytt fall. Ja men jag är ju nykter blev svaret och du är inte nöjd. Jag är nöjd att du är nykter men jag är mindre nöjd med att du inte går tillbaka till gruppen som du påbörjade. Det ska kännas tryggt för mig att du ska verkligen inse att du nått din botten. Jag ältar allt tycker han. Men om jag ska vara ärlig tror jag att han går och grunnar på när han ska kunna dricka igen, utan att jag går i taket. Men om det händer går jag i taket, för jag har ingen smärttröskel kvar. Då brakar jag ihop, energin kommer att försvinna och det är det inte värt OM HAN TESTAR EN GÅNG TILL. Han har inte gjort det, men det känns inte stabilt. Som jag skrivit tidigare kan en missbrukare aldrig lura en annan missbrukare.
Lev livet här och nu, det gör vi.
Klocka du stöttar många trots att du är en liten godisgris, en söt sådan.
Kram Konstnären

Bra gjort vännen! Nä, med gap och skrik kommer man nog inte så långt. Inte med tårar heller. Men lugnt, sansat och förbannat sakligt. Då finns det ingen tvekan i det man säger. Jag blir livrädd när min man blir så där lite kyligt saklig. Då vet jag att han means business.

Det är nog som du säger. En missbrukare kan inte lura en annan. Icke. Det är väl därför jag också läser mellan raderna om hur han tänker...

Fokus på dig själv istället, men det blir så klart svårt att leva i nuet med en pockande oro. Kan man köra med lite omvänd psykologi kanske? Du börjar prata med honom om DIG själv. Att du känt oro över dig själv och de tankar som kommit. Vänd fokus till dig. Vi med a-problem brukar ju inte ha problem att vara lite ego ;-) Så länge du fokuserar på honom, så behöver han inte ta eget ansvar. Du finns ju där. Hans skyddsnät. Men om du har fullt upp med dig själv, så måste han fundera över hur han ska klara sig för egen del. Kan det vara något...?

Fin torsdag ska vi ha finaste vännen! Kram på dig

Skickar en fredagskram till dig vännen och hoppas att du får en fin dag och helg! Ni skulle vinterstänga stugan den helgen va? Njut av tallarna och skogen, så önskar jag över lite bra väder till din sida av kusten.

Stor kram

konstnären

denna helgen jag mår piss rent ut sagt. Inte på grund av mannen för han har inte druckigt något ännu. Orkar ingenting. fick en akuttid hos läkaren i fredags och han kom nog sanningen närmare än vad jag har gjort. Förmodligen stresssymtom, sticker som nålar i kroppen och jag går på högvarv. Berättade om min situation sista året med mannens drickande och att jag har slutat. Min energi har tagit slut. men så faan jag ska tillbaka. Inga tabletter, fick recept på långa promenader, men det gör jag ju redan. Skulle jag döva detta med alkohol nu skulle det gå åt h-vete med allt. Ska inte dricka, men jag måste hitta mig själv. Om jag så ska sitta på en soptipp, tar jag inte ett återfall till från mannens sida. Det palllar jag inte med, förstår nu att jag är riktigt medberoende i hans drickande. Flykttankar finns inom mig och panikkänslor. Tagit en låång runda nu med vovven.
Ska sätta mig ner nu och försöka läsa.
Kram alla
Konstnären

PP

Har funderat själv mycket vad som ska ske framöver. ibland funderar jag på att göra en total nystart. Kanske någon form av flyktbeteende som fortfarande sitter kvar. Eller är det en tanke om att nu förtjänat lite "kickback" på allt nedlagt jobb. Söker efter hur och vart vägen ska leda. Men ibland är det som kompassen gått sönder.

Ta vara på dig, alkohol är i vart fall inte vägen!
/PP

Min kära, fina vän... Fan vad ledsen jag blir för dig. Inte ska du, fina Konstnären, behöva må så här dåligt. Men det är klart att du gör... Det är nog tyvärr som du säger. Du är djupt medberoende. Kan du få hjälp via Al-non (eller vad det nu heter...)? Du har väl varit på några möten där tidigare? Kan du få samtalsmöjlighet via din läkare?

Känner du att du vill bryta nu med mannen? Du har tidigare sagt att det är så svårt att hitta bostad på din ort. Men vem har sagt att det är du som ska flytta? Det kanske är så att han ska flytta om han inte söker hjälp?

Önskar dig allt gott, att du ska få må bra. Du är värd så mycket bättre än detta.

Varm kram och mycket kärlek till dig vännen

m-m

att du inte mår bra. Inte jag heller för tillfället. Tror att det har tagit mer energi än man kan tänka att sluta med alkoholen, och ta itu med gamla demoner. För mig har det aldrig handlat om att "bara" sluta med alkoholen, utan mer att hitta ett hållbart sätt att leva. Vet inte precis om jag gjort det - då och då kanske, men lång väg kvar till varaktig inre harmoni tror jag i alla fall. Hoppas bara att du får vila i dig själv nu, och att inte mannen faller tillbaka nu. Långa promenader och hundgos, ägna dig åt det :)
Kram m

God morgon min fina vän!

Tack för den goa hälsningen! <3

Vad bra att det vänt lite igen. Försök att hålla kvar dig i detta. Tänkte just på att du vill att mannen ska söka hjälp. Lika mycket som han behöver det - lika mycket behöver du också det nu. Fast av andra skäl. Anhörigmöten - minst en gång per vecka. Gärna mer. Eller hur? Varför ska du behöva/vilja klara detta själv?

Hmmm... jo, du är nog en gottegris du också ;-) Men jag tänker så här. Du skrev tidigare att du körde vindieten... Typ en ostskiva om dagen. Är det inte fantastiskt att du känner sådan glädje över mumsmums igen? Det kan vi väl se som ett friskhetstecken? MEN, visst, nog har du kanske bytt ett beroende mot ett annat. Det kanske är ok? Det känner bara du. För egen del känner jag att så länge jag underhåller mina beroenden, så är jag inte frisk eller fri. Men det är ju jag det. Om du drar ner på sockret - se upp! Man blir väldigt sugen på det MESTA. Du kommer klara det, men var beredd. Och som Ebba skrev - hellre ett godis(bakelse)återfall än ett a-återfall! :-)

En annan sak om sockret. Läste att om man bryter ett beroende (a, socker eller vad som ), så är hjärnan första tiden extremt inställd på att ta tillvara allt som eventuellt kommer in. Om man då i början tar sig ett återfall, så får man en sjujäkla effekt rent ut sagt, vilket gör att man sjunker ännu längre ner. Det är väl därför som det sägs vara så svårt att orka upp igen efter återfallen...

Varmaste kramen till dig!

så jobbigt, så som du kämpat. Hoppas du har det lite ljusare och lättare nu. Du har säkert alldeles rätt både om stressen och medberoendet. Livet går i vågor (Gud så banalt det låter) kan du försöka acceptera det? och bara finnas.... fortsätta ta bra hand om dig (om dig!), koppla bort mannen, allt ansvar för mannen... och göra sånt du mår bra av... i alla fall bättre. Tusen varma styrkekramar! / mt

God morgon kära du,

Hur går det för dig? Du skrev så himla fint i min tråd sist. Om tacksamhet och om att vara här & nu, glädjas i stunden och av det lilla.

Själv har jag jättemycket på jobbet och "evenemang" under hela helgen. Känner mig lite trött och uppskruvad. Det är så mycket som kommer upp just nu. Både det ena och det andra. Gillar verkligen inte det här ordet, och hatar att tänka det om mig själv, men jag känner mig sårbar. Tyvärr rätt ord. Eller det kanske är bra att man vågar börja lätta lite på skölden och blotta vad som ligger där inne och trycker. Gammal maläten skit, damm och spindelväv och kanske en och annan liten bortglömd skatt. Den som lever får se...

Önskar dig en riktigt fin helg med fokus på dig själv! Skickar massor av kärlek och en varm kram

Kära, fina, bästa vännen...

vad hände egentligen? Orkar du analysera än eller i vilket skick befinner du dig...?

Det är naturligtvis jättetråkigt att det har hänt. Men det är heller inte jordens undergång. Du kommer tillbaka. Du har gått vidare. Det enda som oroar mig på riktigt är om du tar detta som ett OK på att börja igen. Gör du det?

Har ni båda fallit där hemma eller vad är det som har hänt? Vet du. Jag läste en kommentar som du skrev i en annan tråd. Min första tanke var 'men inte har hon väl druckit'. Men det var nog så.

Vad händer nu? Jag önskar att du söker hjälp. Du ska inte behöva gå igenom detta själv.

Konstnären, du har varit det enskilt största stödet i min väg tillbaka. Det absolut största stödet. Nu ska du vara det största stödet åt dig själv istället. Komma tillbaka. Gå vidare. Komma vidare. Ingen dömer dig här. Den enda som dömer dig just nu är du själv. Jag gråter för dig, men jag vet också hur stark du är. Vilken massa jävlar anamma det finns hos dig. Inom dig. Det här är inget permanent återfall. Det här var en snubbling på stigen. Det har varit för mycket för dig på senaste tiden och du är inte i balans, tror jag. Annars tror jag inte att det hade hänt. Men det är bara mina tankar om det hela.

Snälla, kära vän. Res dig. Borsta av dig. Kom tillbaka. Du vet vad som är rätt och vad som är bra för dig.

Av hela mitt hjärta - kärlek till dig min vän - res dig!

steglitsan

Skickar mina tankar till dig Konstnären. Hoppas du finner styrkan inom dig att inse att du redan är vidare i livet. Du hamnade kanske på en villoväg ett för ett ögonblick men genom att skriva här och berätta om det så har du insett hur du ska ta dig tillbaka.

Stor kram

Snälla vännen...

var är du...? Vad händer? Vill inte pressa dig - men jag är så jävla orolig. Var det en vinare eller fortsätter det...?

Det är som villmåbra skriver: typ 400 dagar nykter och 1 inte. PP skriver väldigt bra till dig också i den andra tråden. Detta skakar om oss alla. Ordentligt. Inte att du ska känna dig illa - utan för att vi inser hur du mår nu och för att vi inser hur jävlig alkoholen är. Hur jävligt lömsk och manipulativ alkoholhelvetet är.

Men du kommer igen. Du kommer tillbaka. Sök stöd och hjälp. Ring din syster och berätta. Skriv gärna här - vi kommer alla stötta dig allt vad vi kan! Det man inte dör av blir man starkare av. Glöm inte att du valde livet i september förra året. Du valde livet.

Ett livstecken...

Massor med kärlek och kramar till dig min vän

Förstår om du behöver samla dig, men det är nu som du behöver som mest hjälp och stöd. Jag vet att forumet varit ett bra stöd för dig under det senaste året och jag hoppas att du inte har radiotystnad för att du har ångest eller liknande. Vi kan hjälpa varandra här. Ingen dömer dig, ingen mer än du själv.

Saknar dig så det gör ont... Du vet att vi lovade att inte bara försvinna...

Kramar till dig

konstnären

hur har någon kunnat skriva i min gamla tråd att jag drog en vinare. Finns ingen sanning i det jag har inte druckigt en droppe. Men vem kan tro på det nu, men jag vet själv. Blir ledsen att något sådant kan hända. Visst, jag hade kunnat gjort det när jag inte mår bra nu, men steget dit är långt. Har bara inte haft energi nog att skriva sista veckan, har fått någon slags utmattningsdepression och orkar inte så mycket just nu. Men jag kommer igen. Tänk om det hade varit sant, men vem gör så här.
Många kramar till er alla
Konstnären

Spes

Hej Spes här!
Jag skriver inte så ofta men vill uppmärksamma dig på att den som skrivit i din gamla tråd stavar användarnamnet konstären och inte konstnären. Det verkar som om någon beter sig riktigt, riktigt illa :(
Skönt i alla fall att du inte halkat dit, det är det viktigaste. Jag har läst din tråd och jag tror på dig :)
Vänligen // Spes