Tänkte gå vidare i livet. Snart ett år sedan jag började mitt inre arbete och min kamp mot alkoholen. Det har varit värt alla tårar, svett och motgångar och här står jag idag. Glad för varje dag i mitt nya nyktra liv. Men har alltid det i tankarna, tror det var Muränan som skrev det, en armslängd från vinglaset. Skillnaden idag är att jag inte vill sträcka ut handen och föra glaset till munnen. Nu är det jag som är herre på täppan. Vill tacka alla här inne för allt stöd och pepping jag har fått och får fortfarande.
Kramar
Konstnären

Min kära fina goa vän!!

Hur kan någon vara så överjävligt jävlig???? VEM skulle vilja göra något sådant??? Om du din jävel som gjort detta, läser det här, så kan du fara rakt åt helvete!! Fattar du vad du utsätter människor för?!

Men tillbaka dig min vän. Självklart, självklart tror jag dig. Det hade jag gjort, även om det inte varit så uppenbart. Du anar inte hur glad och lättad jag är över att det inte var sant. Måste nog smälta det här lite... Kom fullständigt ur balans för egen del...

Men inte bra att du mår så dåligt. Jag vet tyvärr hur det är att bli helt utmattad och det är inte roligt. Nu måste du ta väldigt, väldigt god hand om dig själv. Överösa dig själv med lugn och ro. Förlåt, kan inte hitta orden just nu. Är bara så lättad. Skriv när du orkar, men känn inte något tvång, så klart.

Tusen kramar och ett berg av kärlek till dig min vän <3<3<3<3<3

PP

Det är inte utan att även jag känner mig grundlurad. Det var för många av oss skakande och jobbigt när vi inte hörde något.
Kanske var vi alla på väg att glida in som medberoende till Konstnären ;-)

Skämt åt sido, även om det är fruktansvärt fult så blir jag glad för din skull att du fortfarande är vit. Tråkigt att du känner dig nere, men det tror jag fixar sig.

Verkade i och för sig osannolikt att du skulle ta ett återfall, men allt är väl tyvärr möjligt när det gäller alkoholen...

Kanske kan Magnus spärra användaren och radera de sista inläggen som gjordes från och med ditt falska inlägg?
På så sätt finns din tråd kvar, för den är ju värdefull och borde väl få vara kvar?!

Ta nu vara på dig!

//PP

steglitsan

Admin Magnus kan du inte spåra IP-numret från avsändaren och se till att det IP-numret inte kan öppna ett konto här igen? Jag förutsätter att ni agerar på detta.

steglitsan

Skönt att det har rett ut sig, hoppas du känner dig starkare inom kort. Givetvis ska man få vara ifrån forumet hur länge man känner att man behöver utan att det blir en storm i ett vattenglas men så var det ju fruktansvärda omständigheter. Jag hoppas att admin tar sitt ansvar.

All styrka och lugn till dig.

LenaNyman

Så svinigt och oförståndigt gjort. Men det är ju dementerat nu av den äkta Konstnären. Det tackar vi för och phuiiii - pustar ut. Har inget mer att säga, känner jag nu. Blir alldeles tom, vem gör sånt här? Skulle logga in och berätta för dig, Konstnären, att till veckan blir det kålpudding igen och det kan jag ju säga ändå, förstås, nu. Med den fiffiga kokta vitkålen.

Kan det nästan vara ett slags posttraumatiskt stressyndrom som drabbat dig? Först din egen krasch, sen kampen upp och vidare och så mannen på det? En tanke bara. Nästan som en krisreaktion lite i efterhand på allt som skett.

Kram på dig, K. Du ser att du är värnad om här på forumet.
:)

/L

m-m

Vilket fattigt liv man måste ha om man behöver skapa falska alias för att kunna göra inlägg i andras namn. Sorgligt för den personen. Jag blev grundlurad, kan jag glädja hen med.

Glad ändå att det inte var något återfall. Tråkigt att du inte mår bra, Konstnären, men hoppas att du snart är på banan igen. Utan några återfall, såklart.
Kram m

Det tar, som du säger, ett par tre veckor innan antidepp börjar funka. Tyvärr kan du, behöver inte, men kan, bli ordentligt dålig när du börjar äta dem. Tills du kommit upp i rätt dos och kroppen ställt in sig. Det behöver inte bli så, men bli inte förskräckt om det händer. Du ska veta att det går över. Det kan vara bra om du antingen är sjukskriven eller har det extremt lugnt i åtminstone två veckor, just för att det kan bli lite jobbigt.

Ta nu god hand om dig själv och ta vara på stunden. Det som du egentligen är så bra på. Oron i kroppen kommer dämpas och du kommer att få må bättre. Tror att det fortfarande också är mycket som kommer upp till ytan - med två nyktra i familjen... Om man ska se det hela från den positiva sidan, så kommer mannen nu vara tvungen att fokusera på dig istället för sig själv. Inget ont som inte har något gott med sig.

Puss på pannan

att regga in på ett så snarlikt nick och utnyttja det genom att sprida lögner om en annan. Fult, fult! Ett tag hade ju admin koll här innan nya släpptes in, synd att sånt behövs.

Det BÄSTA konstnären är att du fortfarande är nykter! Jag tror det är väldigt vanligt med svackor längs nykterheten, att det ofta går i tre-månaders-intervaller. Det skrevs om det förut här och jag hade det som "stöd" när jag märkte att mg fick kämpa i nykterheten. Du har gjort ett sånt jättejobb med dig själv först och främst - och viktigast!- och därtill med att leva i en miljö och med en person som valt en annan väg. Tillåt dig vara trött, det är så naturligt, krafterna kommer tillbaka. Förstås talar jag inte emot antidepp, det avgör du själv i samråd med din läkare. Läs Berras tråd, långt tillbaka, även viktorias tidigare tråd om du hittar den, och Stigsdotter. Det är många som gått där du går nu.
Just nu kommer jag ihåg en liten vers, kanske av Ingrid Sjöstrand: På stigar går man aldrig riktig ensam / Fötterna har sällskap / med alla som har vandrat stigen fram.
Så där fritt ur minnet var det. Kram, kram / mt

konstnären

Tack min kära vän jag behöver allt stöd jag kan få. Hoppas du själv mår bra pelle. Vet inte riktigt hur jag ska göra, om jag ska fortsätta vara konstnären, eller om jag ska byta identitet, falskt namn haha. Allt blir ju fel då. Knaprar några slags piller som jag egentligen inte vill. Men dom ska höja min stämningsnivå eller var det var läkaren sa. Skrattar för mig själv att ni skulle bli medberoende till mig, det kan ni glömma för armen känns väldigt lång för att ta ett första glas. Har ju skrivit det tidigare att det är ibland svårt att hantera allting i nyktert tillstånd. Jag har ju i massor av år dragit ner en ridå och flytt till vinet när det varit jobbigt. Så det tar nog mer en ett år att komma tillbaka på riktigt.
Pelle du är väl på väg till ditt ettårskalas om jag inte minns fel. Jag intar gärna honnörsbordet tillsammans med dig och mm.
Jag kommer igen
Fin måndag pelle och tack för allt
Konstnären

konstnären

Vill tacka alla fina vänner för ert stöd till mig det betyder allt. Nu tänker jag lägga detta bakom mig. Men det blev en chock att se sitt namn, såg inte först att det var felstavat.
Ska nu ta nya tag i mitt nya liv och det ska bara gå, jag är en envis jävel på både gott och ont. Trodde inte att man kunde bli så dålig i själen men nu ska jag ta hand om den i fortsättningen. Inte dras med i hetsig dans med livet som insats. Det är ganska svårt att tänka på sig själv nu, men jag måste det. När barnen var små var dom alltid i första rummet. Mitt tredje äktenskap nu och jag har mycket tankar om varför det blivit en hel del män som jag förbrukat. Flydde naturligtvis från något. Låter som om jag har käkat män till frukost. Utnyttjat kanske är rätta ordet. I kväll ska jag gå på medberoendemöte om jag orkar. Alkofritt hemma och det är så skönt.
Tack alla
Konstnären, ps. har även förbrukat min mängd alkohol för drygt 13 månader sedan och det är jag mycket stolt över och ska absolut inte göra om den resan.

Tack för dina fina inlägg i min tråd. <3 Såg att admin har skrivit på två ställen i din gamla tråd och stängt ner kontot för den andre. Undrar vad man får ut av att göra en sådan sak? Gissar på att det är en väldigt ensam människa med alkoholproblem i alla fall. Vi får släppa det nu helt enkelt.

Är inte jättepositiv till antidepp, men ibland tror jag inte att man har något val. Det kan bara du själv avgöra. Ja, du kan nog förvänta dig trötthet (extrem sådan), huvudvärk/migrän, yrsel och 'krypa-ur-skinnet-känslor' tills du är uppe i rätt dos och kroppen vant sig. Det tog nog på dagen två veckor för mig, om jag inte minns fel. Men allt är individuellt, beroende på utgångsläge osv. Du kommer nog att sova väldigt bra nästan direkt i alla fall och det verkar du ju ha gjort i natt. ;-) Jag tror att antidepp är bra som en språngbräda, för att orka vidare och för att komma igen och komma i balans igen. Sedan ska man inte äta dem för länge. Men en sak i taget nu.

Det är tufft att bli nykter. Tufft på det sättet att man inser vad man skjutit undan och dövat och dolt. Fattar att mellanpojken och mannen är stora, tunga bitar för dig. Vet ju också att du varit ledsen för din mor. Men som du skrev - en fil i arkivet i taget - det är nog tillräckligt. Men för att vi ska kunna bli hela och må bra och klara oss utan beroenden måste nog allt upp på bordet... Här gäller det att orka och inte väja. Då kommer det bara tillbaka. Känner själv hur det ömsom sipprar, ömsom väller fram saker som man trodde var glömda, genomarbetade, färdiga ELLER som man inte ens begrep var ett problem... Så ja, det är tufft att bli nykter. Men inte att jag ångrar en enda av mina högt skattade nyktra dagar. De är som små ädelstenar som man kan samla i en vacker ask, klädd med sammetstyg på insidan. En ask som man kan öppna och glädjas åt.

En annan sak. Det kanske vore läge för lite samtalsterapi? Man kan ju få det via vårdcentralen och det går på högkostnadskortet. Då brukar man få träffa en kurator eller psykolog och tala om det som är jobbigt. Själv fick jag antidepp + KBT. Terapin varade nog ett år. Lite intensivare i början och sedan som livlina och 'kontrollträffar'.

Som jag skrev innan. Känn inget tvång att stanna på forumet. Har också känt att jag inte har något att tillföra längre. Men har kommit på att forumet funkar som en öppen terapidagbok för mig. När jag kommer på något i min process, så bearbetar jag det genom att sätta ord på det. Om sedan någon dessutom kommer med insiktsfulla kommentarer, så är det ju en jättebonus. Att skriva har alltid varit 'mitt uttryckssätt', så varför inte ta hjälp av det igen. Alltså stannar jag också kvar.

Ta det lugnt, var rädd om dig själv och ha en jättefin dag!

K R A M

PP

Tack själv! Måste medge att morgonen idag känns ganska bra. Mycket tack vare att det bara var ett falskt rykte,om ditt återfall, och i och med det obefogad oro om dig.
Jag vet, du mår inget vidare just nu, men det kommer igen ska du se. Du är envis (som en åsna) och det är en bra egenskap ;-)
Så samtidigt som jag är glad för din skull, så är jag lite ledsen. Ja du fattar vad jag menar tror jag?!

Du har säkert som jag druckit din beskärda del av alkohol. Om du "förbrukat" alla dina män vet jag inte. Det är väl upp till Gagarin att bestämma det, eller?

Ta vara på dig

//PP

Vad fint du skriver om Kia. Börjar förstå det där med hund. Har en nära vän med barn som har adhd. Hunden känner direkt av sinnesstämningen och buffar i rätt riktning. Själva har vi inte tid eller möjlighet att ha hund. Inte ens i närheten av det... Skulle däremot så gärna vilja ha katt. Tyvärr är det inte möjligt av flera anledningar.

Läs gärna Villmåbra's inlägg i min tråd. Det kan vara bra för dig också ;-) Vi kanske får rulla ut meditationsmattorna efter vi druckit den där koppen te.

Ha en riktigt fin dag - ta vara på den här ädelstenen - och var snäll mot dig själv <3

konstnären

meditation igen som jag slarvat med eller har varit för stressad för att genomföra. Tack vill må bra du påminde mig. Började igår och ska göra det till en daglig vana. Det gick inte så bra igår då tankarna flög kors och tvärs. Men idag på morgonen. Satte mig ner tände ett ljus och tog med äggklockan in i soffan, satte den på 10 min. Slöt ögonen, jag satt på en strand på Kreta i solstol och såg en solnedgång, brandgul som låg i horisonten strax över havet. Jag kände dess värme och ljumma vindar under min stund, gick igenom varje kroppsdel, ansikte, axlar, armar, hjärta, magen, låren, vaderna och till slut fötterna, och började om igen. Känner just nu ett inre lugn och glad för det.
Känns som jag verkligen gjort ett avslut, tagit ut skiljsmässa från A. En lycklig skiljsmässa, men även jobbig. Tror jag gett upp på riktigt nu, lagt mig på rygg för min mäktige fiende. Men det är ju just nu jag som har övertaget. Minns mina förskönande tankar om alkohol, testa konstnären det går nu. Höll på det där ett tiotal ggr.
Så här kunde det börja.
Ska bara köpa en flaska rödvin och dricka 2 glas till en god middag, oj, detta gick ju bra jag klarade det och satte korken i flaskan. Höll mig vit i en vecka.
Nästa helg köpte jag en flaska rödvin, men tyckte då att va faan en flaska rödvin är väl inte så farligt, hux flux var den slut. Bekymrade mig inte nämnvärt.
Sedan börja jag tycka att en vinare på onsdag kan jag väl ändå unna mig, detta var vid tredje försöket, gott tänkte jag så här mitt i veckan. Började vakna med en hemsk ångest och fixade till den med ännu lite vin och även sprit som hade bättre effekt. Karusellen var igång på riktigt allvar.
Vet inte varför jag skriver detta, en varning till mig själv, och till andra som har tankar på att försöka. För mig gick det aldrig bra. Pengar lägger jag på annat nu för tiden, en liten guldkant på tillvaron unnar jag mig varje dag. Behöver inte vara någotmärkvärdigt. En liten grej som jag ser fram emot under dagen.
Kram alla fina forumvänner
Konstnären

Ett helt underbart inlägg! Tack för att du delar med dig! :-D

Hade de bästa föresatser igår. Men. Kom inte ut. Hann inte meditera. På riktigt. Hann inte. MEN jag ger mig inte. IDAG blir det av. Nyordning på schemat. :-)

Mötena avlöser varandra idag och ska springa iväg till nästa snart! Kramar till dig <3

konstnären

som ligger här över min stad. Efter en stunds meditation är jag ganska redo för den nya dagen. Måste ta det lugnt, en liten stund i taget. Drar mig för att gå ut med hunden som har börjat löpa, hanarna är galna efter henne och hon vill gärna vända rumpan till dom. Matte är stenhård här är det celibat som gäller. Skulle aldrig kunna ta hand om ett tiotal valpar i en lägenhet. Lite småtjurig är damen oxså. Jag är bjuden på middag i morgon kväll till en väninna som tack för att jaghar hjälpt henne med en del grejer. Nu kommer mitt dilemma hon ringde igår och skulle handla hem vin. Frågade då om jag inte ville dricka ett par glas vin med henne. Trots att hon vet om hela min resa ner till avgrunden. Kände att jag blev upprörd, och sa lugnt till henne köp en flaska alkofritt rödvin till mig. Men va då blev svaret dom kostar väl lika mycket som ett med alkohol. Kände ilskan bubbla till i mig och sa det duger med kranvatten. Jag får helt enkelt acceptera att hon inte tagit något till sig. Kanske sista träffen, vet inte ännu men tycker inte att jag ska behöva förklara för en som redan vet. JAG BLIR SÅ TRÖTT PÅ VISSA MÄNNISKOR SOM INTE FATTAR. Men jag ska prata trams i ett par timmar och sedan gå hem nykter och klar i huvudet. Varför såg jag själv på nyktra människor som tråkmånsar för det gjorde jag. Livet är fullt av överraskningar.
Kram alla
Konstnären

PP

Det verka först mycket konstigt att inte förstå när det gäller nödvändigheten för dig att inte dricka. Men visst, vi kanske skulle ha gjort samma sak? Med alkoholproblem och förnekelse, och den konstiga verklighetsbild som det leder till, så är det kanske inte så konstigt ändå. Hon har ju säkert sina egna alkoholproblem (tror det är samma väninna du tidigare skrivit om?) och då förstår jag vad hon tampas med. Du kan ju tryggt känna att du nu har insikter som hon tyvärr ännu inte delar med dig. Vissa saker kan man kanske bara förstå genom självupplevd erfarenhet? Du är ju nu vinnaren Konstnären!

Kanske kan nästa träff ske över en lunch istället. Att bjuda till fredagsmiddag är ju den alkohol-svages biljett till sitt eget drickande. Afternoon tea med massa bakelser är ju lika trevligt ;-)

Ta vara på dig!

//PP