Nu har jag bestämt mig för att de närmsta tre månaderna så SKA jag vara utan alkohol! Jag kommer säkert behöva stöd på många sätt. Så det är väl därför jag skriver här. Jag vet ju så otroligt väl vilken skillnad på livskvallite jag kommer få. Tänker vara en pigg och påhittig pappa i fortsättningen. För nu har jag mest sovit bort helgerna. Tips, stöd och hjälp mottages med stor tacksamhet! Kanske någon vill göra denna resan tillsammans med mig?

Tvåbarnspappan

Dompa: Känns som om du är allt annat än
initiativlös! Hoppas du finner ro vid havet idag,
att du kan samla dina tankar och bli fylld av kraft
och ett inre lugn.

De tröstande orden om mina barns kärlek till mig
behövde jag verkligen idag! Men känslan just nu
är att jag tror jag behöver dem mer än de behöver
mig! Känner mig så genomledsen att jag inte är
den närvarande pappan jag alltid kämpat för att
vara! Är så rädd att de aldrig kommer tillbaka till mig. Är så rädd att jag gett dem ett liv av oro
och vilsna själar.
De har levt ett liv där de
varannan vecka bott hos sin mamma som fram
tills nu inte haft förmågan att visa känslor, där "bit
ihop" har varit det som hon fått lära sig och det hon har lärt våra barn. Där hennes kärlek
har visats genom att köpa saker till dem.
Den andra veckan har de bott hos mig där jag
överöst dem med kärlek genom handling, ord
och närhet. Men har nog varit för känslosam,
vid minsta lilla förändring i barnens mående har
jag varit där och försökt rätta till, att de ska öppna
sig och prata. Inser att jag varit för mycket helt
enkelt! Kan inte varit lätt att kastas mellan dessa
två olika världar.

Känner mig så vilsen i min papparoll, vet inte längre hur jag ska vara för att det ska bli
rätt!
Känner mig inte behövd någonstans just nu,
är sjukskriven sen några månader. Älskar mitt jobb, men det blev för mycket för mig, med
alkoholen, barnens mående och + oro för ett
annat sjukdomstillstånd som fortfarande är
under utredning.

Bara finns just nu, men vet inte till vilken nytta?!
Går upp och ner som en jojo i mina känslor,
ena stunden hopp och tro, den andra total
hopplöshet. Nattens totala avsaknad av sömn
och ingen förmåga att få i mig mat påverkar
mig nog väldigt mycket i detta....

Usch vad ledsam jag är idag, men var tvungen
att få ur mig detta.

Kramar till er alla från mig!

TP

Nynykter

Hej TP!
Nu skriver du ju till Dompa, men jag vill ändå berätta om en sak som slagit mig när du skrivit om dina söner. Dina söner är ju tonåringar med allt vad det innebär!!!
De står inför en frigörelse från både dig och mamman. Ska snart flytta hemifrån. Plågas kanske av pubertala humörsvängningar orsakade av hormoner. Och de vill inte prata när man själv vill prata, så det enda man kan göra är att skapa några kontaktytor.Vad jag vill ha sagt är att allt inte behöver bero på dig eller alkoholen utan kan vara ett normalt utvecklingsstadium. Sen tror jag att ungar som lever varannan-veckas-liv är väldigt bra
på att förhålla sig till att det är olika hemma hos mamma och pappa. Ok, pappa är mer känslosam
och mamma mer tillknäppt, men kanske uppskattar de både delarna? Jag tror faktiskt att det kan vara utvecklande för dem.
Något som de alltid kommer att ha med sig är den kärlek du visar. Den är absolut nödvändig. De kanske inte vill kramas eller prata just när dubvill det, men de vet att du älskar dem och det är oerhört viktigt. En sak i taget, TP. Nykterheten fixar du fint och det är prio 1 just nu.
Tråkigt att du inte fick sova. Allt ter sig svartare när man är trött. Det var f-n vad änglaskarorna missköter sig hela tiden. De är snart out of business om det ska fortsätta på det här sättet :-)
Kram från Nynykter

Tvåbarnspappan

Allt jag skriver är ju riktat till hela min nyfunna
älskade familj!
Du har säkert väldigt rätt i det du skriver, men den
blödige pappan får lite panik när jag ser att att
tiden går så sanslöst fort. Därför känner jag att jag
får så bråttom att de ska flytta hem igen. Vill inte
att de bara ska minnas att det varit massa oro i
deras uppväxt. Tog många år för barnens mamma
och mig att lära oss samarbeta och det har ju givetvis påverkat barnen. Blir så förbannad
på mig själv att jag inte kunnat vara mer vuxen
i mina känslor....jävla känslor som styr så mycket
hur jag reagerar. Önskar jag kunde vara sån att jag kunde ruska av mig mer och inte tänka
så mycket!

Men jag tänker lyssna mer på dig i fortsättningen
och ta en sak i taget, nykterheten ska helt klart
vara prio no:1. Snart hoppas jag kunna börja jobba lite smått
och få igång rutiner..så att barnen kan komma hem igen.

Tack för att du tänker klart åt mig, när det kör ihop
sig i tankeverksamheten...skulle behöva en sån hustru ;-)

Dompa: Den där klappen på stjärten va ju inte riktigt
ämnad för dig...men va fasen! Kändes det bra så
håll till godo :-)!

Har sagt det innan, men säger det igen!
Vet inte hur jag skulle ta mig igenom detta
utan er!

/TP

Dompa

Men du får kanske vänta 25 år på att bli behövd. Min känsla är att barnen behöver oss fram till de är en sex/sju år. Efter det är vi bara ngt som de tar för givet. Den som som bara finns där och fixar allt. Märker ingenting förrän kossan är borta ur båset. Det betyder inte att de inte älskar oss. Vi är bara ngt som finns där...punkt. Har vi skött oss så kommer det en period i 40-års ålder när de äntligen inser hur mycket de behöver oss. När vi börjar bli lite gamla och skröpliga och tanken slår dem " Oj, mamma/pappa kommer kanske inte alltid att finnas kvar och jag behöver ju min föräldrer... Vem annars ska älska mig förbehållslöst?". Så tror jag... Men Nynykters teori om tonårshormoner känns inte heller fel. Men måste de behöva oss, räcker det inte med att de älskar? Givetvis behöver de oss...men vi är inte primära i deras liv. Tänk på din egen ungdom? Inte var din pappa prio ett i dina tankar? Jag som tonåring tänkte på...tjejer, sex, pengar och tyvärr öl och fest.
Men jag förstår din känsla, att du är ledsen...men tro mig killarna är inte ledsna mer än ngn minut så länge de inte blir fysiskt eller psykist misshandlade. Tror inte heller de är vilsna...de ser/behöver inte sin mamma hleller. Hoppas du förstår hur jag tänker.

Däremot blir jag ledsen över att du inte känner dig behövd. Visst är du det! Killarna vet det bara inte. Dessutom behöver jag och säkert många andra här på forum dig. Vi som är vuxna vet sånt. Din arbetsplats kanske behöver och saknar dig? Din pappa...slösa kärlek på honom...han blir nog glad. En dag kommer där säkert också att finnas en kvinna vid din sida. Det tar bara tid...men ingenting kan bli SÄMRE nu när du är nykter. Och kan du inte sova på natten? Gå upp! Varför måste du som är sjukskriven sova på natten? Du bor väl ostört? Du kan göra vad du vill. Förr eller senare somnar vi alltid.

Min dag var fin. Nu vill jag inte strö salt i såren men eftersom jag vet att du är en sann vän så vet jag också att du glädjs för min skull. Ongarna skolkade och vi tog med jycken Fislisa. Hade picknick på stranden. Lite kallt var det nog...men ongarna doppade sig. Vi byggde brasa...mitt på dagen. Kan man göra så? De spelade ngt bollspel, lillkillen metade - i havet, så pointless - och jag bara låg och njöt av solen. Brun som en pepparkaka. Jag mår bra och är så djävla skönt trött så i kväll käkar vi - hämtpizza. Trist att du inte äter heller...mitt förslag är soppa. Då blir det inte som en hel måltid som ska fixas...utan man kan bara slafsa lite.

Ta hand om dig TP. Du behövs! Håller om dig och släpper ej!

Dompa

Nog kände jag att du var där inatt. Är du riktigt ärlig nu?

Läste igenom vad jag skrev ovan. Vilket djävla svammel... Hoppas du förstår ngt av det, vanligtvis är jag en redig kille. Men havet lugnar verkligen jag är så övertrött.

Att tänka mycket och analysera är nog inget man kan jobba bort. Du är en smart, känslomänniska. Men tänk mer på dig själv. Killarna klarar sig!
/R

Tvåbarnspappan

Tycker inte det var svamligt, Eller så va det svamligt, men min hjärna är inställd och fylld
av svammel...så vi synkar bra hur det än är :-).

En av pöjkarna kommer hit i helgen och det känns
vääääldigt bra!

Blir så jäkla glad när jag läser om eran dag!
Låter som en dag full av lugn och harmoni.
Tänk att denna dagen hade inte blivit av om
du inte kämpat som du gjort. Lite tröga är vi som
inte tagit detta steget tidigare! Känner du dig inte
förbaskat nöjd med dig själv? Det ska du göra!!!!

Har fixat en stor balja minestronesoppa nu, så jag lyssnar på de gamle och vise ;-).

Blev ett kort svar nu, för mina ögon går i kors.

Kram! Håller hårt o släpper inte taget!

Tvåbarnspappan

Ja det måste jag ha gjort...för hur go och underbar dompa än är så får han hålla till godo med kramar
och dunk i ryggen :-).
Så frk nynykter va beredd i natt...ska vara mer
fokuserad så jag vet att klappen hamnar rätt :-P

Dompa

Och orörd lär jag förbli. Min dufva har verkligen börjat få kalla fötter... Precis som Nubaskemig börjar hon backa nu när hon nyktrat till. Men, men här finns ju plenty babes på forum. Funderar mkt på Fru Ledsen som har en underbar humor. Vad tror du? Har jag en chans där?

Fick du sova inatt? Själv slocknade jag direkt efter min pizza. Sov gott!

Du har lyssnat på Adde! Jag är inte gammal och vis... (43 vårar)men soppa hjälper. Dessutom är det ju smalmat...du ska ju få på dig smokingen inom kort.

Nu måste jag sätta igång. Jobbdag idag. Ska in på kontoret så jag får skippa kaftanen och raka mig. Shit! Life sucks! Morgonkram!

Nynykter

Hej min vän!

Jag hoppas att du fått sova gott inatt. Åkallade inte Shakespeares änglaskaror eftersom de verkar göra ett så dåligt jobb att du klarar dig bättre utan. Stigsdotter kom med ett bra tips apropå att leva i nuet. Jag klistrar in det här hos dig:

Att leva i nuet istället för igår eller i framtiden: ett tips jag fått är att bara tänka på sådant som jag kan göra någonting åt. Inte älta sådant som eventuellt händer imorgon eller sådant som redan varit. En enkel kontrollfråga till sig själv när tankarna fastnat i en loop: kan jag göra någonting åt detta nu?

Dina pojkar kommer snart hem, var så säker. Och sen kommer de kanske fortfarande att stänga in sig på sina rum :-). När jag drack hade jag konstant dåligt samvete och att mina barn ofta stängde in sig på sina rum berodde givetvis på mitt drickande. Sen slutade jag dricka och de la inte ens märke till det ( fast det kanske är bra). Men i alla fall stänger de fortfarande in sig på sina rum och umgås med sina datorer istället för med sin ömma moder.

Dumpa, du får nog gå lite varsamt fram med fru Ledsen. Hon skrev i nån tråd här att det här med giftemål kanske inte är nån bra idé, att även om jag och TP är tokkära nu kommer vi att bli så LEDSNA när det tar slut. Ja, du hör. Lite neg sådär. Men det kan säkert vända. Hon har ju en underbar galghumor. Så vitt jag vet kan hon fortfarande tänka sig att vara tärna.
Förresten är det nog jag som är gammal och vis här. Jag firade nyligen min 47:e födelsedag. Men eftersom jag är Tvilling har jag ett ständigt ungt sinne, så jag hoppas att inte lilla fästmannen får kalla fötter han med :-)

Kramar från Nynykter

Tvåbarnspappan

Det är väl självklart att jag har kalla fötter...nu när jag inte får värma dem med mina älskade
Foppatofflor ;-)
I örvrigt är det positivt att du är äldre, då kan vi
ju leva på din pension om några år :-D. Ligger
jag på plus nu?

Ska kolla närmre på boktipsen jag har fått och beställa. Just nu är jag väl lite för rörig i
skallen för att få något att fastna...men ska läsa
sedan.

Min store har stängt in sig på sitt rum när jag
har druckit, men tror han kommer fortsätta
med det ändå som du skriver.

Idag började jag dagen med att grubbla...men
gjorde faktiskt något för att förändra...åh har nu
varit ute och jobbat i trädgården i flera timmar :-).
Åh nu blir det en balja soppa o sen ut igen!

Barnen kommer troligtvis i morgon och ska vara
här till söndag kväll :-)

Kramar TP :-)...oj va nära jag var att skriva mitt
riktiga namn :-X

Stigsdotter

Visst var det en komplimang, även om jag vet väl det) män inte är så förtjust i Ernst så är många kvinnor det: han har liksom allt och det verkade du också ha TP (frågan är om inte han är lite för mycket bara, i så fall är du lagom. Lagom är bäst ;-)

Jag tror tid är viktigt med barn. Att man ger dem tiden. Saker är bra men absolut inte viktigast. Förra veckan hade min dotter en kompis med sig hem och när vi åt middag frågade min dotter om jag ville vara med och leka kurragömma efter middagen. Innan jag hann svara sa kompisen "brukar er mamma leka kurragömma med er?!" ja sa dotter, "åh vilken rolig familj ni har" (tidigare hade de pratat om något som pappa hittat på med dem). Och här måste jag få påpeka att vi verkligen inte är några lekföräldrar, kurragömma dristar jag mig till någon gång och står inte ut hur länge som helst!

Poängen är att det behövs inte så mycket. Nu är det i och för sig inte kurragömma dina tonåringar behöver, men du förstår vad jag menar - att finnas där. Det kan ju också vara att bara vara i närheten av dem, när de sitter framför datorn kan man sätta sig i närheten (fast då stör man kanske när de är tonåringar?).

Lite svamligt blev det här med, men jag hoppas du förstår. Med kärlek kommer du långt, bara de känner att du finns där för dem (och är närvarande nykter som du är!) så löser det sig ska du se.

Nu ska jag sätta mig och sura en stund då jag inser att jag visst har blivit dompad....

:-)

kalla

Var på en kurs när det gäller ungdomar, de är de enda man får tvinga sig på. Enda förhållandet som kvantitet går före kvalitet. De skall tvingas till umgänge, låter konstigt men skall skriva ner hans namn ( tror han gett ut en bok).

Så rådet är att tvinga din store kille till umgänge, och prata, berätta och till slut litar han på dig igen//Kram Kalla

Tvåbarnspappan

Att ge barnen tid är väkdigt viktigt, åh de känner jag attjag alltid har gett dem. (förutom sista
månaderna)
Härligt när dottern säger att du är en
"lekmamma"...även om du kanske inte ser det så
själv, så gör ju bevisligen dottern det :-).

Var mycket lekpappa när de var mindre, nu som
sagt så vill de mest att jag ska vara med o spela
krigsspel...men där går gränsen!

Kalla: jag har gjort och känt som du skriver, men
har fått kritik av både familjerådgivarna och mitt ex att jag bara ska låta framför allt min store
kille vara ifred. Är grymt jobbigt när man inte kan vara den man är. Blir osäker som f.. i min
pappa roll.

Föresten Stigsdotter så tror jag väl inte Dompa dumpat
dig! Om så skulle vara fallet så ställer jag upp och gifter
mig med både dig och NN ;-). Finns kärlek här så det räcker
till er alla ;-)...Vi får väl konventera till nån religon med månggifte.

Bor nog faktiskt en liten Ernst inom mig,,fast inte riktigt
så fjollig :-)...Hade jag bara varit lite rikare så hade
jag pysslat, uppfunnit, konstruerat och fixat mest
hela tiden ;-)

Kramar Ernst Light

Nynykter

Ständigt dessa foppatofflor...Det känns liksom som om vi är tre i det här förhållandet (nä fyra)... Idag när jag handlade på lågprisbutiken såg jag foppatofflor ( troligen kopior) med små gnistrande stenar på. Det var liksom så himla sorgligt. Kan inte fula saker få vara fula ifred? Och måste man göra fula kopior av fula saker? Och varför ens försöka pimpa dem..? Det är som att äta nån dyster vägkrogsmat och få en liten persiljekvist på toppen av mosbrickan. Så patetiskt. Mosbrickan blir bara ännu mer deprimerande. Det påminner mig om ordspråket
Såsom en gyllene ring i svinets tryne, så är skönhet hos en kvinna som saknar vett. (Själv är jag som du redan listat ut både vacker och klok)

Men TB, vadå min pension? Jag trodde vi skulle leva på kärlek och sång :-)...
Fast det lär vi väl få göra också med tanke på pensionsprognoserna :-(
Hursomhelst är det ett gott tecken att du tänker så LÅNGSIKTIGT för enligt nämnda pensionsprognoser lär jag få jobba tills jag blir typ 95...

Vad bra att du avbröt grubblet med lite trädgårdsarbete! Det blir fint i trädgården samtidigt som kroppen mår bra. Faktiskt tror jag på det där gamla ordspråket (ett till!!!!) En sund själ i en sund kropp. Det låter så hurtigt, men jag tror man kan mota ångest med lagom motion. Inte för att jag lever som jag lär just nu. Sitter igen och studerar för en tenta och kopplar av m att skriva här på forumet istället för att motionera. Det går inget vidare med studierna. Idag har jag blivit störd av jobbärenden hela dagen!

Kram från Fröken Nynykter (Jag var inte nära att skriva mitt riktiga namn men du kan ju kalla mig för Cougar höhö)

Tvåbarnspappan

Sitter just nu och tittar på fyran där två
enäggstvillingpar är gifta med varandra och bor i
samma hus....kan de va nått för oss fyra?!
(The fantastic four) Tänk va många ongar de
skulle bli! Åh varje helg kan vi hålla
godtemplarmöten :-).

Älskar ordspråk...hittade min mammas
ordspråksbok för lite sen, där hon samlade
ordspråk hela sitt 48-åriga liv...ska försöka
hitta den igen och skriva ner mina
favoriter.

Men jag tycker det kan vara gott med vägkrogsmat ibland. Med eller utan
persiljekvist. Trots att jag jobbar en del som
kock, så kan det enkla vara så gott :-)
Men älskling, jag har slutat med foppa nu
i alla fall ;-).

Har utmanat mig själv lite idag, det är fredag
och jag har kört med riktigt fysiskt arbete,
samt blev inbjuden till en granne på en "stänkare"
Åh här sitter jag nu och dricker mineralvatten.
Ifall ni inte noterade det så förtydligar jag lite

JAG ÄR SÅ JÄKLA DUKTIG!!!!

Åh nu ringde barnen o sa att de var på väg hit
:-) :-) :-) :-) :-)

Kram från é gla pappa

Nynykter

Family four är ju en intressant tanke. Och vi ska absolut ha möten och delningar och sånt. Sen kan alla de tio barnen i vuxen ålder ge ut romaner där de beskriver sin hemska sektliknande uppväxt hos fyra människor som var forumberoende och drack mineralvatten hela dagarna och bara skulle KRAMAS hela tiden :-)

Jag gillar också enkel mat, men då menar jag enkel som i få råvaror, få kryddor och krångla inte till det. Inte enkel som i flottig eller halvfabrikat eller legat för länge i värmeskåpet som det ofta är på vägkrogar. Nu låter det som om jag är långtradarchaffis och ALLTID äter på vägkrog. Det gör jag i själva verket ytterst sällan, men mina riktigt dåliga matupplevelser har jag haft på just vägkrogar. Tänk wienerschnitzel med för mycket panering som legat och torkat till lite....Öööörk

Vad hemskt att din mamma bara blev 48! Nej, det kan jag inte fråga mer om här.

Du är JÄTTEDUKTIG!!!! Jag är superstolt över dig. Det känns som om du är på rätt väg nu. Läs bakåt i din egen tråd. Det är som om det ljusnar ju längre tid du är nykter. Kul att pojkarna kommer! Lita på din manliga intuition. Det går inte att vara pappa eller mamma utifrån andras regler eller förmaningar hur välmenta de än är.

Puss och kram
NN

Dompa

Jag börjar inse att mitt jobb är var en stor
anledning till att jag var tvungen att "landa" med en whisky. Jag gillar inte klimatet. Vad vi säljer är ok...men det runt omkring. Att alltid vara bäst, drygast och "The winner take's it all" tär på mig.
Givetvis måste det förändras men inte idag...ongarna måste äta...så jag kör ett tag till.

Läste vad ni skrev härovan och jag log...men jag kan/orkar inte skämta. Just nu ruttnar jag.

Fullkomligt onödigt inlägg...men idag landade jag i verkligheten.

Nu ska jag backa...grilla, ongar, nykter.

Glad för din skull att pojkarna är där. Enjoy! Hoppas verkligen ni får en bra kväll. Kram från Bergstrollet /R