av Varafrisk

Soffi
tis, 2021-03-02 - 18:35

Jag har funderat omkring det där med kidnappad hjärna idag. Jag förstår precis vad du menar när du skriver "Så min hjärna var helt och hållet kidnappad...det fanns inte ens en lösensumma för att få hjärnan på rätt bana igen!". Jag har ju själv varit där, när det känns som att jag inte bestämmer själv, när autopiloten går in och styr. När jag "måste" dricka.

Jag känner att det hjälpte mig mycket att genom "Alcohol experiment" och Annie Grace får en bra och lättbegriplig förklaring på vad som faktiskt sker rent kemiskt i hjärnan, varför den känns kidnappad, varför det är så svårt att ta ett logiskt beslut och hålla fast vid vad jag vill. Lättare att då se att det visst finns en "lösensumma" - alltid.
Lösensumman betalas med abstinens, svår ångest och att stå emot fruktansvärt sug. Summan kan vara individuell, men rent kemiskt krävs inte betalning mer än max tio dagar, oftast betydligt färre dagar. Hjärnan är fantastisk när det gäller att återställa balansen, bara den får en chans.

Om det var ens barn som var kidnappat, vad skulle man vara beredd att stå ut med för att frita det?

När det är ens egen hjärna som är kidnappad, vad är man beredd att stå ut med då?

Hoppas det var okej att jag funderade lite i din tråd.

Kram!

Varafrisk
tis, 2021-03-02 - 19:33

Man tar en risk men även en chans när man startar en tråd för man vet aldrig hur ens inlägg kommer tolkas, vilka svar man får. Man tar även en risk när man berättar om det man själv tycker är ett misslyckande för återigen man vet aldrig vilken respons man får. Jag undrar om det är därför så många läser här i forumet under flera år innan man själv börjar skriva? Då man har bestämt sig och dessutom har kanske varit nykter några dagar, några veckor eller ev mer. Jag vet inte men kanske det är så.

Jag har skrivit tidigare att jag skriver under den här rubriken "Förändra ditt drickande" för att det är precis det jag vill göra. Den rubriken betyder för mig att man vill förändra sitt drickande det ger mig även en intention om att man befinner sig i ett pågående drickande. Dessutom att man inte har ett sunt drickande.

Jag är fullt medveten om att om man har bestämt sig har man så mycket större möjlighet att lyckas. Så det handlar inte om att jag inte förstår. Jag har även skrivit tidigare att jag önskar att jag skulle kunna ha en sund relation till alkohol med ett mycket måttligt intag. Fast jag vet att det fungerar inte och kommer troligtvis aldrig fungera. Jag behöver därför göra en förändring med mitt drickande fastän jag inte har bestämt mig. Jag borde gjort den förändringen för många år sedan men så har inte skett. Och bara för att jag inte har lyckats sluta betyder inte det att jag inte tar till mig vad som skrivs min tråd för det gör jag. Vissa inlägg är jag mer behjälpt av än vissa. Jag visste även att när jag skrev att jag har fått nog så skulle det tolkas som om jag inte skulle ta en droppe till. Sanningen är att jag har fått nog, Och sanningen är att jag behöver komma till handling.

Jag själv är nog min störste kritiker så när jag får inlägg som nästan är i stil med att jag är ett hopplöst fall så är jag definitivt inte behjälpt av det. Och, även om jag har sagt att jag är tacksam för inlägg så är det ändå frivilligt att skriva i min tråd. Jag tänker även när det gäller ekonomi...vi här på forumet har ju absolut ingen aning om hur andras ekonomi ser ut eller möjlighet till att ta lån. Jag tänker Torn eftersom du skrev ett hjärta att du menar väl och vill väl men det här hamnade fel hos mig.

Just nu tappade jag verkligen lusten på att skriva här i forumet men som så många andra gånger kommer jag troligtvis fortsätta men just nu känner jag mig ledsen.

Kram??

Varafrisk
tis, 2021-03-02 - 20:56

Jag kan inte låta bli att skriva...

I början när jag började överkonsumera alkohol..så var det som om jag valde alkohol istället för medicin.

Under året som jag läst/skrivit här på forumet har jag förstått att många som har slutat dricka alkohol snusar, tar sömnmedicin, ångestdämpande medicin och annan medicin för måendet.

2007 blev jag sjukskriven för ...inte utmattningssyndrom...men ångest...jag skulle kalla mig för väldigt vidbränd.

Minns inte helt och hållet...men om jag tänker efter så blev jag nog erbjuden medicin för ångesten..för nedstämdheten...men jag var väldigt anti mot medicin...inte då men några år efter började jag istället självmedicinera med alkohol.

Vet inte om det hade hjälpt mig medicin..kanske ..kanske inte..men just nu vill jag inte bli beroende av ngt annat mer än....det som fyller på livet!

❣️

Onkel F
tis, 2021-03-02 - 21:24

Du skall berätta din historia om dina försök att förändra ditt drickande. På ditt sätt!
Jag skulle önska att du hade större framgång i dina försök, men vem är jag att döma? Jag har själv pendlat mellan nykterhet och återfall de senaste åren. Nu har min självbevarelsedrift fått mig att inse att jag behöver stöd av Antabus och beroendemottagningen. Det är min väg. Den kanske inte är framkomlig för dig.

Hur din väg skall se ut kan jag inte ha en aning om, det måste du själv bestämma. Den kanske är lite krokig och snårig, men så länge den för dig dit du vill så är det OK, det är din väg. Gå den på ditt sätt. Huvudsaken är att du inte ger upp.

Jag kan ge tips och råd, men det blir med nödvändighet från mitt perspektiv. Jag har ingen rätt att bli besviken eller frustrerad om du inte följer dem. Vi har alla olika förutsättningar, och måste hitta våra egna lösningar. Jag hoppas du hittar dina!

Nu sitter jag vid en laptop utan emojjisar, men ändå:

Kram och ett hjärta eller två!

Sattva
tis, 2021-03-02 - 21:49

Hej igen!
Jo du äger din tråd och skriver såklart precis det du vill, oavsett hur du mår.
Kanske du behöver vara tydlig med vilket typ av stöd du behöver av oss. Jag är säker på att alla svarar ur hjärtat och vill väl. Lägger tid o energi på att hjälpa. Hoppas ju varje gång att du ska lyckas. Men om din intention inte är att stoppa dricka alkohol här o nu, utan på sikt, skulle det kanske vara hjälpsamt för dem som läser att du uttrycker det. Så vet vi att du behöver hejjarop och bli klappad medhårs, men kanske inte mer än så just nu. Så blir både inlägg och svar på en rättvis nivå som motsvarar där du befinner dig?
Funderat på en annan sak, du skrev tidigare att det inte är fruktbart att vara nykter av tvång och utan reflektion. Den första tiden tror jag att det kan vara det. Fokus på att låta hjärnan bli o-kidnappad. Reflektionerna kan kanske komma senare, när hjärnan är fri igen?

Sisyfos
tis, 2021-03-02 - 23:38

Ursäkta VaraFrisk kidnappar din tråd. Såg att du svarat på inläggen jag reagerar på. Bra tycker jag!

Jag tycker att man gör det lite skuldbelagt när man förenklar på så sätt att man landar i att ”det enda som saknas är viljan”. ”Man måste ha bestämt sig till 100 %.
Det man faktiskt uttrycker då är att det är brister i karaktären som gör att man inte lyckas. Att det brister i viljan. Det finns de härinne som lyckas flera veckor i streck men sen trillar tillbaka igen... har de då misslyckats med att bestämma sig till 100 procent?
Man pratar om att alkoholism är en sjukdom, att alkoholmissbruk bygger om hjärnan. Kan man bota det här med vilja?
Jag vill bara problematisera lite kring de här teorierna. Många här baserar sina slutsatser på att den lösning som har fungerat för en själv automatisk ska funka på andra också bara de har rätt inställning.
Jag är rätt övertygad om att det inte är så enkelt. Det finns många varianter av alkoholmissbruk härinne.
Jag är övertygad om att du kommer att lyckas VaraFrisk och jag tror att det är bra om du fortsätter att skriva härinne. Vi som går en annan väg än att bestämma oss, sluta och lyckas till 100 procent på första försöker behöver kanske vända och vrida lite på problemet först. Lyckas man på en gång, vilket jag också har gjort en gång, behöver man också kanske vända och vrida lite på sitt beroende och beteendemönster så att man inte som jag brakar ner i diket igen.
Du skrev en sak i ett inlägg häromdagen VaraFrisk att du kände dig uttråkad och rastlös på samma gång och att du ofta dricker på den känslan. Uttråkad, rastlös och samtidigt för trött för att sätta igång med något. Du skrev om din hjärna en gång som att det stack ut tentakler. Jag känner så väl igen mig i det där och jag tror att det gör det extra svårt att sluta. Det är en brist på fokus, det är för mycket tankar och intryck som är svårt att sortera. Det är ett moment 22 eftersom alkohol säkert förvärrar det här. Men jag tänker att du kommer framåt med de steg du redan har tagit. Reflektionerna, alkoholfria dagar, fokus. Jag får jobba mycket med fokus periodvis, eller stress, eller vad man nu kallar det. Det går sakta framåt, bättre ibland, sämre ibland. Nu när jag inte dricker längre så är det ju lättare att se de andra mönstren. Så fortsätt på din väg, fortsätt på ditt sätt. Din tid kommer.

Sattva
ons, 2021-03-03 - 06:45

Hm, nej jag har inte en underliggande tanke att du brister i karaktären Vara frisk, men jag tror att det är precis som du säger sjäkv, du vill förändra drickandet, inte sluta, iaf inte just nu. För jag tror att den dag du verkligen vill sluta så kommer viljestyrkan hjökpa dig. Sesan är det säkert som sisyfos säger, att det kan gå helt fel ändå, trots viljan. Vill bara förtydliga att jag inte har lagt någon värdering av dig i lina inlägg. Men ja, inläggen utgår från mina erfarenheter. De är "min sanning".

Torn
ons, 2021-03-03 - 11:30

Hej Varafrisk! Jag trodde verkligen att du hade fått nog på riktigt och därmed mitt inlägg om hur jag enligt mina erfarenheter anser att man måste agera. Men nu ser jag ju att du vill försöka att dra ner i stället för att få ur alkoholen helt ur kroppen. Du velar rätt mycket fram och tillbaka. ?

Alla är ju olika, och en del som inte har blivit fysiskt beroende klarar att dra ner eller dricka kontrollerat. De vet helt enkelt inte hur det är att må riktigt dåligt av alkoholen. Har man varit starkt fysiskt beroende (som jag) då är det inte ett alternativ. Då vill man till varje pris inte riskera att hamna där igen. Tex Kennie och även Sisyfos tillhör personer som inte är” rädda” för alkoholen på det sättet som jag är. De vet inte hur det känns när det är riktigt illa. Och det är bara att gratulera!?

Det som jag tycker är så synd är att du får ju aldrig veta hur det känns att vara helt fri från alkoholen om du inte får till minst 14 dagar på raken utan den. Jag har fått den uppfattningen att du är fysiskt beroende, men kan självklart ha fel.
Så fortsätt att skriv och gör som du vill. Allt jag skriver är bara av omtanke och jag vill dig bara gott.

Kram ?

Varafrisk
ons, 2021-03-03 - 12:20

Som jag skrivit tidigare så läser jag era inlägg noggrant och jag tar till mig vad som skrivs.

I min kommun där jag bor är det Socialtjänsten som på sitt Rådgivningscentrum ger stöd till den som har någon form av beroende som tex alkohol, droger och spel. Behöver man ta antabus/möjlighet till att ta antabus gör man också det på detta centrum som tillhör Socialtjänsten. Man kan få fem stödsamtal behöver man fler krävs en utredning av socialsekreterare. Det är alltså inte sjukvårdspersonal som delar ut medicinen. För ett antal år sedan gick jag där då fanns ingen begränsning och det behövdes inte heller någon utredning. Så jag gick där under ett års tid. Har även varit på AA vid ett tillfälle i en stad ca fem mil bort. När jag var ute och gick i höstas mötte jag den kurator som jag hade gått hos. Hon hade gått i pension så vi pratades vid lite grann. Jag berättade då att jag inte hade kommit ut ur mitt alkoholberoende. Eftersom jag känner personer som jobbar där har jag haft svårt för att ta kontakt men den fd kuratorn kunde berätta för mig vilka som jobbar där. Ringde en utav dem som jag inte känner sedan tidigare. Träffade henne tre gånger men eftersom jag inte hade slutat dricka ansåg hon att det var ingen idé att vi fortsatte utan jag kunde ta kontakt igen när jag hade nått en längre nykterhet. Jag tänker kanske några veckor.

Jag bor i en mindre kommun och grannkommunerna är ännu mindre. Stödet till personer med alkoholberoende går via Socialtjänsten. På en ort längre bort kan man ev få stöd via psykiatrin. Jag är lite osäker på hur det var nu igen . Tack för länken du skickade Mrx. Kan alltid ringa dit för att höra vad som gäller. Det stod att man skulle komma nio gånger till centret vilket jag inte har möjlighet till då jag bor alldeles för långt bort. Men nu sker ju mycket digitalt så det skulle kanske funka.

När jag hade kontakt med rådgivningscentrum arbetade jag i en annan kommun. Efter det har jag arbetat i flera andra kommuner inom Socialtjänsten men jag arbetar inom landstinget nu jag har dock en del kontakt med socialtjänsten i flera kommuner. Detta har gjort att jag har haft svårt för att söka hjälp den vägen för i varje i ett antal kommuner runt omkring där jag bor känner jag personer. Givetvis kan man tycka att när man har så stora problem som jag har att det viktigaste är hälsan, att bli fri alkoholen och då är kanske priset att man får blotta sig. Jag är inte där ännu det är därför som jag tragglar på egen hand att bli frisk. Hade jag bott i en storstad och kunnat söka mig till ett beroendecentrum hade det kanske varit annorlunda. Jag vet inte. Kanske upplever någon att detta är en bortförklaring ...kanske är det så....men i nuläget vill inte jag att det kommer till kännedom till de personer som jag möter i min tjänst.

Jag förstår att jag kan upplevas otydlig när jag säger att jag vill bli nykter men ändå dricker. Som jag har skrivit några gånger så måste jag bli nykter för min hälsas skull. Jag har kanske inte bestämt mig till 100% likväl måste jag bli nykter. Så jag samlar dagar ...och min tanke mitt mål är att den erfarenheten som jag då kommer få bidrar till fler nyktra dagar.

Vill även förtydliga att jag tror att det är bra med att ta antabus för att få möjlighet att låta hjärnan vila...få flera dagar/månader i rad utan alkohol. Jag tänker att det är en bra start annars hade jag inte själv bett om att få antabus. Men för att få en hållbar nykterhet tänker jag att det behöver landa inom en själv bli förankrat då tror jag att det kan hålla.

Idag pratade jag med min sjuksköterska på Sömnmedicin. Hon hade nu läst av det datachip som jag skickade in för några veckor sedan. Alltså det är inte klokt hur mycket information hon fick om min sömn genom det där lilla lilla chippet. Och, jag blev så glad av samtalet för jag med hjälp av cpapen har jag nästan inget andningsuppehåll alls. Jag blev så glad så att tårarna nästan kom! Jag är precis lika trött men den tröttheten kan och hoppas jag är relaterad till mitt alkoholberoende och min övervikt för då kan jag påverka det. Sjuksköterskan sa att för att personer som använder cpap innebär det inte alltid att man känner sig mindre trött men att det på lång sikt är bra för hjärtat och kärlen. Har även ringt vårdcentralen för att få göra min årliga blodtryckskontroll samt ta nya leverprover. Önskar att få träffa läkare för att även prata om min mage.

Ha det gott!

Varafrisk
ons, 2021-03-03 - 12:51

Torn, förmodligen kom ditt inlägg när jag skrev mitt.

I mitt senaste inlägg kanske det blir lite tydligare.

Jag tänker att det som gör att jag verkar velig är att jag vill bli nykter men fortfarande dricker. Eller som någon skrev för en tid sedan...du har en önskan om att vilja bli nykter...och så kanske det är?

Vad jag vet dock är att jag behöver en lång nykterhet för att reparera min kropp men vad jag även tänker att jag behöver är förmodligen en evig nykterhet till livets slut. Jag hoppas att det slutet inte ska komma på evigheter men då behöver jag vara nykter.

Jag vill också ha 14 dagars nykterhet för att uppleva känslan!

När jag säger till mig själv du måste bestämma dig då landar inte orden inom mig. Förändring landar bättre.

Det är tufft...det är så oerhört tufft...och jag vill inte att varje dag ska vara en kamp .....jag har dock inte gett upp!

Pianisten
ons, 2021-03-03 - 14:34

Det dyker upp mycket jag vill säga. Tränar på att hålla mina kommentarer lite kortare, mindre tungläst. Får se hur det går.
Min åsikt är att alla som har för avsikt att förändra sitt drickande till det bättre har rätt att skriva här hur mycket det vill och hur de vill. Andra väljer att kommentera eller inte. Ibland är man rak och tuffare i svaren, ibland behöver man ge tröst. Det är också en del att acceptera som trådägare. Vill man inte ha andras åsikter kanske man ska skriva dagbok istället.
Min tråd det senaste året har inte handlat så mycket om alkoholen utan just som det ämnet heter; Det vidare livet. Jag har skrivit det många ggr förr men misstaget många gör är att tro att nykterheten automatiskt är lösningen på alla sin problem. Sen tänker man, "jag mår ju ändå dåligt när jag är nykter så jag kan lika gärna dricka igen.

Man behöver intala sig en sak. Även om vissa problem började innan alkoholen kom in i bilden så kan du aldrig bli fri från ångest, nedstämdhet, stress, utmattning med ett alkoholmissbruk. Det är en del av missbruket MEN det betyder inte att de försvinner för att du slutar/minskar dricka.
"I det vidare livet" börjar det jobbet och där finns det hjälp att ta emot! Tro vad du än gör inte att du måste acceptera ångest, nedstämdhet och utmattning när du inte dricker. Men man behöver stöd, vård och kanske ibland mediciner. Du kan också ta massor av steg själv. Det finns böcker och övningar för allting idag. Alla kommer inte fungera för dig, men tillslut kommer något som passar dig bara du vill och är nyfiken.
Jag vet precis din känsla, jag har också känt precis som du. Jag var jätte skeptiskt och ville inte byta ut alkoholen mot piller och mediciner. Så här i efterhand så känner jag mig så dum. Jag äter idag två tabletter dagligen. En lätt sömngivande icke beroendeframkallande, och en "stämningsstabiliserande". Vägen till att få dessa mediciner är inte alltid lätt. För mig tog det ett år av samtal, vidareremittering och utredning innan jag fick den andra medicinen. Jag mår idag bättre än nånsin. Pigg, ångestfri och relativt glad (men också så viktigt att acceptera att alla dagar inte kan vara kanon). Kämpar fortfarande med problem, som alla gör i livet. Den stora skillnaden nu upplever jag är att problemen går att ta på, ringa in och attackera en och en, allt är inte en gröt.
Men tänk efter. Finns det hjälp att få, som kan ta dig till en ny plats i livet. Utan alkohol. Utan ångest och annat. Vad har du att förlora?

För din info har min väg inte heller varit till 100% nykterhet. Vissa kanske frågar sig, var mitt missbruk då verkligen ett fysiskt beroende? (finns det ens som särskild diagnos??) Vet inte. Bara att jag försökte minska drickandet under flera år utan att lyckas. Mitt standardsvar, inget är svart eller vitt utan en gråskala.
Jag hittade en sätt som fungerat för mig hittills och jag vet idag hela vägen in i hjärtat att följer jag inte det så förstör jag mitt liv igen. Ingenting är värt det. Märkligt nog går det väldigt lätt idag. Jag kan längta efter alkohol ibland men eftersom jag tillåter mig det en särskild stund i veckan så vet jag att det kommer en dag som jag kan längta till istället. En stund som är ångest- och skuldfri. Längtan är en fantastisk känsla och det finns en otrolig styrka i att nöta rutiner.
Vissa känner att de måsta ta den helvita vägen, nykter en vecka, som blir en månad, 1 år o.s.v. All kredd och heder till dem.
Denna vägen har fungerat för mig och kan fungera för någon annan som känner att tanken av ett helvitt liv är övermäktig. För mig hänger mycket också ihop med mitt nya intresse. Jag började med styrketräning och har fått nya mål i livet, som har högre värde än alkohol. För varje vecka blir jag starkare, jag har med mina mått idag min snyggaste kropp i sin bästa form någonsin. Den är en obeskrivlig känsla att börja en resa med några svaga steg åt ett håll som känns obefintligt små för att sedan ett år senare titta tillbaka på vad man åstadkommit.

Jag vill säga till dig Varafrisk, gå din egen väg. Ditt mål är att må bra. Hitta det som fungerar för dig. Brukar säga att så länge man inte skadar någon annan finns det inga regler i livet.

Hm, gick sådär med ett kort inlägg va...

Kram!

Varafrisk
ons, 2021-03-03 - 18:36

Tja....kanske inte så kort Pianisten men tack för pushning och ett intressant inlägg!

Känner mig glad...glad över resultatet från Sömnmedicin...och glad över att ha varit hos frissan! Jag är väldigt relationsbunden när det gäller frisörer och tandläkare...men denna frisör har jag haft i drygt ett år nu och jag är så nöjd!! Om några minuter ska jag koppla upp mig till Viktväktarnas workshop...har en fantastisk couch ...vikten har det inte hänt så mycket med de senaste åren pga alkoholen eftersom alkohol innehåller otroligt mycket kalorier samt att det triggar ätandet. Men, jag går och väger mig varje vecka och är med på workshops i princip varje vecka...och dessa möten ger mig energi..viktminskningen är ytterst ytterst liten...men hade jag inte varit med så hade den kanske varit desto större. Jag tänker att det kan vara precis detsamma som att vara med här på forumet för mig...jag har inte blivit nykter...men om jag inte hade varit med här...var hade jag hamnat då?!?!?

Så jag är tacksam över Viktväktarna och över Alkoholhjälpen med allt vad det innebär!

Om det inte vore för alkoholen så är livet ganska lugnt just nu...min dotter är stabil..min son mår bra och hans sambos mående är just nu stabilt...min man behöver inte komma på några fler återbesök pga att han har haft cancer...och jag är ordinarie kurator på min arbetsplats..jag oroar mig över min lever och min magen...men ska bli kallad till läkare under våren.

Så jag har ett beroende...är ofta trött..många gånger uttråkad eller rastlös...alkoholen stimulerar mig för ca en eller två timmar. Jag vet att när jag inte dricker alkohol när jag har klarat den magiska gränsen att systemet är stäng...så mår jag bra av att läsa, sticka, se på TV, ta en promenad ...alltså egentligen ganska nöjd med det lilla.
Har återupptagit min kontakt med min terapeut...hon arbetar inte med alkoholberoende men vi pratar om det...och hon sa till mig...försök att reflektera över känslan i din kropp innan du börjar dricka...hur känns det...ensam...ledsen...osv.

Jag förstår att du tycker att jag velar Torn...och jag kan kanske förstå att man tröttnar på att peppa mig...fast det är kanske utifrån ens egna förväntningar...att man ska bete sig som man själv gjorde på vägen till nykterhet...men faktum är att ibland förstår jag inte själv...varför jag väljer alkohol när jag vet att jag kommer inte må bra...för jag dricker inte på det viset som jag önskar att jag skulle dricka...och jag dricker på vardagar...det är ju därför som jag önskat antabus.

Jag kan slåss och driva frågor som en galning för mina barn...likadant för de föräldrar jag träffar i mitt arbete...men jag tappar bort mig själv...hur trött blir inte jag på detta!!!

Ha en fin onsdagskväll!

Varafrisk
tors, 2021-03-04 - 07:17

Det är underbart att det är ljust ute och solen skiner när kl är 7.07☀️

En helt ny dag finns till mitt förfogande. Först workshop med våra medicinska sekreterare ang digitala verktyg. Vad vore jag utan dessa fantastiska kvinnor?? Därefter digitalt vårdmöte med föräldrar och under eftermiddagen nybesök. Nybesök är kul men krävande och resulterar i mycket dokumentation för min del. Munskydd och visir på vid detta fysiska besök. Beundrar vårdpersonal som fått stå ut med denna skyddsmundering plus lite till under helt år och dessutom hela arbetspass. Jag känner mig trött efter att ha burit visiret endast en timma.
Mellan dokumentation och besök blir det att ringa föräldrar och socialsekreterare. Februari och mars är tuffa månader h oss. Att ge mycket av sig själv till andra är jag bra på men det gäller även att ta hand om sig själv vilket jag är mindre bra på....

Handla lite mat och blommor efter jobbet.

I helgen måste jag lära mig lite mer hur jag ska ta hand om mina fröer?

Få se vad det blir för väder...kanske blir det lite vandring?

Ha en fin dag alla???

Varafrisk
tors, 2021-03-04 - 19:53

Jag skriver inte för att ni ska känna att ni behöver ge mig råd för ni har gjort det SÅ mycket. Jag skriver för att jag känner att jag behöver få ut min ledsenhet....inte nedstämd men ledsen och så oerhört trött på mig själv! Hur ska jag få till det för att ha hjärnan på samma spår som när jag vaknar på morgonen ett spår som håller hela dagen. Jag vet att många kommer säga att jag måste bestämma mig och jag förstår att det skulle vara så mycket bättre!

Jag tänker inte att jag ska fortsätta dricka..att ha ett kontrollerat drickande för jag vet att det kommer inte att fungera. Men däremot näst intill varje dag så för jag en kamp. Grejen är den att när jag hade fyra dagar i rad så ska jag absolut inte dricka på dag nummer fem för jag fixar helt enkelt inte det fast min hjärna tror det. När jag skriver det här så tänker jag på Andrahalvlek...ta aldrig första glaset och precis så är det! Jag blir lite rädd för mig själv när det blir så här...men fasen jag måste tillbaka och ta kommandot i mitt liv!

Torn..det är inspirerande när du beskriver ditt mående...och ditt fiskande ...men fiskade du när du drack ....eller hur såg det ut då? Och jag hur du mådde före du slutade dricka och hur jag mår nu skiljer förmodligen sig inte så mycket åt. Jag vill slippa kampen, slippa oron över min fysiska hälsa...den tär på mig. Är så glad att jag ska få min första vaccinationsspruta mot Covid-19 på onsdag. Det är en lättnad! Efter tio veckor ska vi få nästa dos...att det är så långt emellan första och andra dos beror på att första dosen ger ett bra skydd. Är fortfarande glad att jag har i princip inget andningsuppehåll. Har lite utslag på halsen ..vet inte vad det beror på...kanske stress??

Var på handelsträdgården efter jobbet och köpte mig lite tulpaner och lite vårlökar att ha inomhus. Köpte även en tidning "din odlarvän"...få se om det finns något matnyttigt. Ska laga kycklingssoppa imorgon kväll. Ev grynkorv till middag på lördag. Har inte bestämt kvällen ännu. Tycker ni om grynkorv?

Ja...nu är det sörjigt och träskigt igen...hoppas verkligen att det är sista gången...och jag vet...det är endast jag som kan bestämma!

Kram:)

Anonym26613
tors, 2021-03-04 - 20:47

Du börjar närma dig den punkt där du fått nog... jag bara grät och drack de sista dagarna innan jag slutade första gången. Det smakade inte ens bra. Bara drack.

Vissa behöver dricka klart läste jag i någon tråd. Jag behövde det. Kanske du också behöver. Jag tror att det kommer en dag när du vet att det är dags ?

Sisyfos
lör, 2021-03-06 - 08:44

Vi är olika härinne, har olika bakgrund, erfarenheter, liv. Vissa kan ta tag i nykterheten och ha det nästan som ett heltidsprojekt. Gå All-in. Egentligen kanske alla kan göra det. Egentligen kanske det är det enda rätta att släppa allt annat och bara fokusera på sig själv i nykterhet. Det är kanske det som krävs.
Mitt mönster ser ut som så: jag gör ofta saker för andra, ibland utan att de frågar eller begär det, ganska ofta. Jag kommer långt ner i prioriteringslistan. Samtidigt funderar jag över mina vinster med att ”vara snäll och omtänksam”. För de finns ju också där. Jag tror att alla i min familj mår bättre nu när jag inte längre försöker förutse och uppfylla deras behov innan de ens är uttalade. När jag har mer fokus på mina behov. Jag får för mig att du befinner dig lite i det livsmönstret VaraFrisk och att du är för trött. Det är inte så enkelt att ta sig ur och förenat med identitet, egenskaper som man gillar hos sig själv, och i ditt fall också ditt yrke. Du skriver att du är dålig på att ta hand om dig själv men det är kanske där just du behöver börja. Alkohol får väldigt många negativa bieffekter, så helt klart skulle du må mycket bättre utan.
Jag tror att det går bättre och bättre ju fler nyktra dagar du samlar. Jag tror att du får mer och mer styrka. Sömnen var ju också bättre och där har du kanske också en stor del i varför det inte går att kontrollera impulserna. Det går framåt! Tänk inget annat. Sakta framåt, ett steg i taget. Eller släpp allt annat och gå all-in i nykterhetsjobbet. Just det kan jag inte identifiera mig med, men kanske är det möjligt för dig.

Varafrisk
lör, 2021-03-06 - 11:49

Gjorde degen igår kväll till kalljästa frallor. Använde ett annat recept än förra gången. Så det blev nygräddade frallor till frukost idag. De blev lyckade och väldigt goda! Godare än förra gången. Nu löser jag Melodikrysset och lyckas lösa ganska mycket utan googla. Min mamma löste alltid Melodikrysset. Minns när jag bodde hemma hos mina föräldrar hur man absolut inte fick störa henne samtidigt bakade hon sockerkaka. Det var alltid nybakad sockerkaka eller rulltårta till eftermiddagskaffet på lördagar. Då blev det på något vis helg i mitt hem, pappa var färdig med sitt arbete ute med djuren och på gården. Tror att jag tyckte att det var bästa stunden på hela veckan! Nu tycker jag nog att fredag är bästa dagen, bästa eftermiddagen och bästa kvällen därför blir jag så ledsen på mig själv när jag dricker alkohol för då tar jag inte vara på kvällen och kvällen försvinner bort i en rasande fart (oj, det blev en lång mening!!

Ja, Sisyfos..jag är så lik dig..tänker på andra först och jag är ganska långt ner på listan. Igår när jag arbetade hade jag fått ett sms av min sons sambo vid 9.10, jag läste det vid 9.30. Hon frågade mig om jag hade möjlighet att köra in henne till akuten för hon hade sådan smärta annars skulle hon ringa ambulans. Jag ringde henne och sa att jag kommer. Skyndade mig att hämta henne och körde henne till akuten men det var lite bökigare att komma in pga Covid-19. Men det kom en sköterska med rullstol och tog emot henne. Det är tur att jag har min arbetsplats på sjukhuset så jag var snabbt uppe på mitt jobb igen. Hann inte med att dricka kaffe för jag skulle ha besök kl 10. Kan vända in och ut på mig själv för att det ska funka för det närmaste, för de föräldrar som jag möter i mitt arbete. Som tur var fick min svärdotter snabb hjälp och man röntgade njurar och lever. Visade sig att hon har en stor cysta igen och inflammerad äggledare ,operation på måndag. Pratade med min son igår. Han frågade hur jag hade det på måndag och jag sa att jag har inte möjlighet att köra henne. Han sa några tråkiga saker och jag la på luren. Blev så ledsen. Annars brukar han vara väldigt tacksam. Vet inte om han hade druckit någon öl. Hur som helst så var det inte ok att säga så som han sa till mig! Jag tycker att det är trist att det blev så men jag tänker att det ligger hos honom nu att ta kontakt med mig. Han är en vuxen man. Men ofta är det jag som försöker rätta till situationer för att alla ska må bra för att jag själv ska slippa ha en känsla inom mig att allt är inte ok.

Och igår var nog första dagen på evigheter som jag inte hade kontakt med min dotter. Sedan hon flyttade hemifrån har vi väldigt mycket kontakt både att hon kommer till oss, via telefon och via sms. Mår hon bra och jag vet att hon har det bra då är det lättare för mig att inte ta kontakt men eftersom hon behöver mycket stöd i sin vardag och har sin bipolaritet så är det svårt att släppa kontrollen även om jag behöver göra det. Nu är hon mer stabil i sitt mående är inte så orolig för att hon är suicidbenägen. Fast hon beskriver själv att hon känner sig ganska tom inuti, svårt att känna känslor...och människor som tar sitt liv gör det ofta när det verkar lugnt omkring dem när andra slappnar av. Hon kommer alltid behöva mycket stöd av oss. Så jag har svårt att släppa kontrollen. Fast som sagt var igår skrev jag inget till henne och igår arbetade hon hela dagen. Idag börjar hon vid 15.30 och jag tänker att jag ska inte ta någon kontakt. Men, jag/vi finns alltid där så fort de ber om hjälp...

Just nu skriver jag knappt i någon annan tråd..dels för jag orkar inte riktigt dels för att det känns som om när man inte har lyckats själv..att man inte kan råda andra...och kanske jag inte så ofta ger råd..mer att jag bekräftar känslor och peppar oavsett mot- eller medgång. För även om de flesta har haft liknande beteende som jag har just nu så är det lättare att beskriva det man hade och det man gjorde än det man har och gör...för skriver man att man hade det beteende eller gjorde så...ja då har man ju troligtvis gjort någon form av förändring. Det är ju som när min dotter är i det maniska tillståndet då vill man gärna inte berätta hur hon beter sig men när det har gått över och alla förstår att hon gjorde massvis av dumheter pga sjukdom ja då är det något annat. Jag skriver i alla fall för att kanske inspirera andra att våga skriva inte behöva vänta i flera år med att skriva eller att ha varit nykter en vecka för att kunna skriva. Jag förstår att jag inte är så lätt alltid eftersom jag inte tar till mig av alla råd som jag får...jag är inte heller den typen som går all-in..även om det troligtvis är det allra bästa...fokus på nykterhet! Har en kollega som gick med i Viktväktarna i oktober för då var hon förberedd och redo...har gått ner 20 kg sedan dess. Helt otroligt, men hon beskriver att hon var förberedd och hon har tagit en sak i taget.
Kanske är jag mer typen som Miss MP beskriver...behöver dricka färdigt...vissa dagar när jag har köpt alkohol..gråter jag också...och det där med att dricka girigt..jag känner så väl igen det. Det är girigt, det är snärjigt och snårigt!

Fast...jo...några råd har jag väl tagit till mig...köpt Annie Grace bok eller boken Skål...fast jag har inte blivit så fascinerad av dem...kanske beror det på att jag bestämt mig eller?? Fast jag har en annan bok som jag tycker är bra men minns inte namnet utantill...kanske ska börja läsa den igen.

Vet inte om jag behöver kunna lite mer om fröer innan jag sätter dem...för tomatfröerna som jag satte ser väldigt ledsna ut...behöver nog läsa på lite grann.

Blir ingen vaccination på onsdag pga att 65-åringa kan få Astra Zenecas vaccin. Kanske blir det veckan därpå.

Har fortfarande eksemaktigt utslag på hals och bröst. Kliar. Troligtvis beroende på stress.

Ok...det här inlägget håller kanske inte en röd tråd...inte den bästa svenskan men nu har jag skrivit det i alla fall.

Grattis till Alla som som kämpar, som firar massa nyktra dagar och ha en fin lördag:)

Kram:)