Tre nyktra månader, dag 6 idag.

@Himmelellerhelvette Hurra för dig! 🥳🥳🥳 Du har verkligen radat upp nya kloka insikter på rad under den tid du har hängt här på forumet. Nu har du blivit en som inte vill dricka, hurra för det!

Se upp bara för alkoholdjävulens viskande. Hen är smart. Rätt som det är så kan du få höra ”Det här gick ju lätt. Du kan omöjligt vara en problemdrickare när det gick så här lätt att sluta.” Lyssna inte på hen! Skrik NEJ och dräm hen i skallen med en massa gamla fyllesynder, ”Minns du….”

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Så himla bra gjort!💪. Det är verkligen en belöning att vara nykter på morgonen när man ser hur jobbigt de som drack har med sin bakfylla. Det är ju aldrig värt med en bakfylla. Med mer tid som nykter kommer du att bli än mer övertygad om hur bra livet är som nykter. Jag funderar och tänker ofta på hur tacksam jag är som blivit nykter, när jag jämför med då och nu och fått mitt liv åter, eller ännu bättre.

Ha en fin söndag!🌞❤️

Du är grym på alla sätt @himmelellerhelvete, så stark och smart- och det som tar många lång tid att komma på har du liksom snabbspolat och processat i en väldig fart. Stort grattis till alla dina insikter, kram 🥰

Heja dig, du är fantastisk! 🌸

@Himmelellerhelvette En fröjd att läsa ditt inlägg om allt du slipper. Och du har dessutom roligare utan alkohol!

Kram 🐘

För att inte tala om alla penningar du sparar ✨ @Himmelellerhelvette 🐬 Härlig läsning 😊

@Himmelellerhelvette håller med till 100 % , det är så skönt att slippa allt detta!
Du gör det här så bra 🥰🏵

Känner igen mig @Himmelellerhelvette , förra helgen var ungefär som du beskriver, för mig. Det värsta var att en del av mina vänner var väldigt observanta på att jag inte drack och bad hela tiden om ursäkt för att de var berusade 😅 Fick bedyra att det inte gjorde mig något men lät bli att berätta hur mycket sprit de stank. Ja herregud, det blir nog nån sorts balans till slut, jag var supernöjd med att gå hem i tid och lägga mig iallafall, kände inte att jag missade något. Det där med sällskapsspelet låter dock skitjobbigt, där hade jag nog vält bordet innan jag gått hem😇

Du får förlåta de som du tycker om @Himmelellerhelvette ! Jag antar att vi själva har varit precis sådär; ignoranta och besserwissriga på fyllan. Usch, orkar knappt tänka på det. Jag _vet_ att jag har varit det.. 💕

😊 @Himmelellerhelvette När jag läste ditt inlägg så tänkte jag ju på mina vänner och jag tyckte de var skitjobbiga när vi träffades sist - men det var ju inte särskilt längesen jag var likadan.. Ibland är det bra att vända på steken men det har jag nog börjat göra först nu, efter en period av nykterhet - lätt att bli endimensionell när man lever sitt liv antingen full eller bakfull✨✨✨

@Himmelellerhelvette Haha 🤣 Paybacktime!

Irritationen går över, man blir generellt mer chill som nykter. Mer tolerant både mot sig själv och andra.

Men ärligt talat ser jag till att kunna avvika när det börjar fyllegaggas för det är INTE roligt. Nyttig påminnelse dock. Har jag betett mig så illa 😳

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Haha 🤣 Paybacktime!

Irritationen går över, man blir generellt mer chill som nykter. Mer tolerant både mot sig själv och andra.

Men ärligt talat ser jag till att kunna avvika när det börjar fyllegaggas för det är INTE roligt. Nyttig påminnelse dock. Har jag betett mig så illa 😳

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Jag håller med Andrahalvlek, irritationen går över.😀 Du måste bara öva lite mer. Men när folk blir alltför berusade så blir dom ointressanta att lyssna på. Vem orkar lyssna på någon som upprepar samma sak hela tiden. Som ett hack i en LP-skiva ungefär. 😂

@Himmelellerhelvette Man märker direkt på en fest när folk slutar lyssna och bara babbla. I munnen på varandra nästan. Dialogerna slutar och alla börjar istället dra varsin monolog. Sekunder av samförstånd uppstår då och då mellan folk, plötsligt uppkomna gnabb blir det också.

Själv sitter man där och beskådar eländet. Då är det dags att gå hem. Man behöver inte säga något, bara avvika och säga till hon som står i köket att man går hem nu. (Det är alltid en kvinna som står i köket.) Om man säger något till de andra börjar värsta tjatet ”nej, du ska inte gå hem redan, vad tråkig du är.” Det tjatet klarar man sig utan. En stund senare upptäcker de att man har avvikit. Kanske.

Been there done that. Men inte längre, och det är jag tacksam över 🙏🏻

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette I början känner man sig lite nyfrälst och vill pådyvla alla sina nyktra insikter. Men rätt snabbt inser man att de inte vill veta.

Numer berättar jag bara mer om någon frågar, om någon är genuint intresserad. Annars nöjer jag mig med att säga ”nej tack, jag dricker inte alkohol”. Inget mer. Att försöka frälsa personer som inte är mottagliga är slöseri med energi.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette så fint inlägg!! Tycker du tänker så vettigt, och med omsorg om dig själv🤎 ps det är 51 dagar sen jag slängde nyckeln till alla bakdörrar (till vinet) i havet.

Sån härlig läsning @Himmelellerhelvette , så glad för din skull, att du mår så bra i din nykterhet, grattis 😊🌷

Stor igenkänning@Himmelellerhelvette ! Så tydligt när alla fyllnar till och vissa styr snacket och definierar vad som gäller. Lite skammens rodnad över att jag själv varit likadan. Det är ändå lite knepigt att gå ur den rollen i vissa kretsar tycker jag. Som om att alkoholen var det som svetsade samman vänskapen eller vad det ska kallas i dessa sammanhang. Kanske jag kommer tona ner min medverkan där.Fint att få följa din resa kram🤗

@Himmelellerhelvette Låter ändå hyfsat svårt😂😉

@Himmelellerhelvette Ditt mindset kommer att förändras med tiden. Rådet är ändå att inleda med 3-6 nyktra månader i sträck, eftersom det händer massor i vårt mindset efter en längre periods nykterhet.

I början tänkte jag en månad i taget. ”Hmm, det känns okej - jag kör en månad till”. Efter 6 nyktra månader började jag tänka att jag är fortsatt nykter ”inom överskådlig framtid”. Efter ett nyktert år förstod jag inte alls vitsen med att börja dricka igen.

Och jag blir mer och mer anti alkohol med tiden. Alkohol är den enda beroendeframkallande drog som vi tvingas försvara att vi inte använder. Sjukt.

Kram 🐘

Irritationen du kände på festen kanske också är en del i nykterheten. Många härinne har varit rätt arga/irriterade under en period. Känslorna återvänder, färgerna blir klarare, medvetenheten starkare.
Herregud, ni spelade alltså spel… då kan man ju bli irriterad oavsett på att andra gör fel 😂
Tycker att det är sunt att inte bestämma sig för hur resten av livet ska se ut på en gång. Det finns mycket reflektioner att göra kring alkohol och alkoholens självklara roll i samhället. För mig har mina långa helt nyktra perioder varit oumbärliga. Jag behövde verkligen veta hur jag fungerar helt utan alkohol och ha de där reflektionerna om varför jag ville dricka.
Du skriver att du har svårt att tänka dig att du blir sugen nu och jag tror och tycker att du när du/om du blir det och börjar laborera med tanken bör tänka ett varv till. Det är lätt att återvända till gamla ovanor. Det är verkligen ingen brådska med nykterhet. Det är rätt spännande!

@Himmelellerhelvette Vi alkoholister är duktig på att bedra oss själva.

@Himmelellerhelvette Du tänker så klokt. I alla år har vi hällt alkohol på alla våra känslor - positiva såväl som negativa. Förlamat dem nästan. Och sen slutar vi dricka - och de första känslorna som kommer tillbaka med full kraft brukar vara ilska och irritation. Men också glädje! Jag har inte skrattat så gott åt humorprogram sen jag var ett litet barn. (Kolla in AFV tex.)

Vi vet helt enkelt inte hur vi ska hantera starka känslor utan den ständiga medicinen alkohol. Men här är tiden vår bästa vän. Allt man övar på blir man bättre på. Att nyfiket närma sig varje situation: ”Nu ska vi se hur det är att göra xx utan alkohol”.

Det funkar lite som ett sorgeår - man behöver passera alla årstider och alla typer av högtider, innan sorgen/tankarna på alkoholen bleknar lite. Man glömmer inte, minnena består, men de är inte lika påtagliga i vardagen hela tiden längre. Man lär sig att livet går vidare, och för varje nykter dag lever man sitt liv lite mer genuint.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Du är grymt duktig! Snart två månader! Wow! Dubbelt upp som för mig. Här är det snart en liten månad. Jag önskar att jag kunde och hade makten över mig själv så att jag kunde ta lite vin då och då, men för just mig har det om och om och om och om och om igen visat sig vara helt omöjligt. Håller jag upp, dricker jag ikapp. Jag har försökt många många gånger och orkar inte med det livet längre. Det förstör mig på djupet på alla sätt och jag märker att det blir gradvis allt sämre ju längre tiden går. Det är det som gör att jag behöver tänka totalt stopp. Även fast jag önskade mig annat. Det är också jävligt svårt att tänka totalt avslut för resten av livet när man har ett sjukt alkoholsug som heter duga och där man måste beta av minut för minut varenda dag för att kunna hålla sig från”nä, bara ett litet glas kan inte skada. Det är ju ändå… (fredag, lördag, söndag, jag har ju varit så duktig, jag behöver fira, aw:n, bortbjuden på middag, lagat egen god middag, kockvin behöver man ibland, behöver lugna mig, måste ha nåt till osten i kexen, det bjuds och blir konstigt om jag säger nej, osv osv)”.

Jag trivs verkligen inte med min situation, som jag blivit och den livssits jag befinner mig i som grundar sig i mitt förhållande till alkoholen. Jag inser att jag självmedicinerar med alkohol för att slappna av skönt, men åt helvete vilka fruktansvärda effekter som följer med detta.

Det kan vara lättare att inte fatta några livsavgörande beslut om livstidsstopp eller måttlighet i början. Man kan låta tiden ha sin gång. Kan funka på en del, men tyvärr inte på mig. Det är en insikt jag fortfarande behöver betarbeta. Jag siktar mot alkoholstopp men tar en dag i taget. Än så länge är mitt stopp ett projekt, för sån är jag. Jag driver det mesta i projekt, även mig själv. Svårigheten är att tänka vardag och lifetime. Men som sagt: ta varje dag för vad den är och se varje dag som en sjuk seger. En ny högsta vinst varje dag som du ger din kropp och hjärna frihet från alkoholgiftet.

Jag tänker mycket på dig och hur sjukt duktig du är.

Alltså jäklars. Du kastades in i detta oförberett men alltså så fantastiskt starkt fixat av dig! Heja dig! 🎉🥳🙏

@DRacker Jag tog en månad i taget i början. ”Det känns bra, jag kör en månad till.” Efter ett halvår ungefär blev målet ”jag är nykter inom överskådlig framtid”. Jag har inte lovat mig själv att aldrig dricka igen. Jag har sakta men säkert, med tidens hjälp, flyttat från ”jag får/bör inte dricka” till ”jag vill inte dricka” och slutligen till ”jag slipper dricka”. Det är en process, och den tar sin tid. Samtidigt tränar vi på vårt tålamod, en alkis sämsta gren 😉

Kram 🐘

Syskonrelationen kan verkligen vara knepiga. Jag och min syster har nog bråkat klart de riktigt stora oförättsbråken från barndomen. Det gjorde vi rätt tidigt. Men det dyker ju upp lite saker då och då och för mig gäller det att vara lite på min vakt. Jag vill gärna projicera mena känslor på henne för att sen kunna vara arg på henne. Låter kanske helt snurrigt, men lite så är det.
Jag tycker att din syster låter lite hänsynslös. Kanske ska du helt enkelt vara ärlig mot henne och säga att du blir ledsen när hon skojar om dig eller klankar ner på hur du har det hemma.. För ilska är kanske det man svarar med, men det som finns inuti är nog mest en ledsenhet. Jag har blivit mycket mer ärlig i relationen med min syster. Det har i och med det också blivit lättare att se hennes goda sidor och att ha bemöta henne på ett annat sätt. Lågaffektivt bemötande, istället för tidigare explosion och ilska. Av det du beskriver om din pappa också så verkar ni ju, liksom min familj, vara ganska arga eller ha lätt att visa ilska. När jag ser på det ”utifrån” vilket jag har gjort nu under flera år, så ser jag ju saker som har varit fel, för det blir många fel i stormiga familjer. När man är i en arg familj är det lätt att bara fokusera på eller i alla fall kommunicera på bristerna. Du har makt över en sak och det är hur du bemöter/känner/kommunicerar. Du kan bestämma dig för att det där gamla är utagerat, du behöver inte längre visa din oskuld och du kan vara tydlig med när du blir ledsen. Jag slår återigen ett slag för att ”boxa in” människor i varsin box. Och försöka reda ut vilka känslor och vilka behov som ligger i min box, så att jag inte tar över nån annans.
Nu ska jag inte påstå att relationen med min syster är friktionsfri, jag tycker fortfarande att hon är dum ibland och det är lätt att halka tillbaka i ”tonårsfasoner” särskilt när mamma också deltar. Men jag har verkligen tjänat på att förändra mina reaktioner och se hennes positiva egenskaper. Din syster verkar älta en del, eller så gör ni det tillsammans, men man kan sätta stopp för det.
Men det är spännande nu att du drömmer de där ilskedrömmarna och landar i att du är ledsen.

@Himmelellerhelvette Det är absolut en viktig del av din nyktra resa. Vi dricker på alla känslor. För att dämpa eller förhöja. Alkoholen är bara ett symtom, det är orsakerna vi måste komma åt.

Att du är på riktigt ledsen är läkande. Att gråta och vara ledsen lättar på trycket. Att stänga inne känslorna skadar oss bara. Så gråt du på bara! Skriv ett brev till din syster. Du behöver aldrig lämna brevet till henne, men du behöver få ut dina tankar och känslor.

Genom att skriva tvingas vi sätta ord på vad vi tänker och känner. I slutändan kanske du lämnar brevet till henne, som en start på något nytt mellan er.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette åh, känner med dig❤️ Du har redan fått så kloka varma ord så jag instämmer. Vill bara skicka med att det är inte farligt, det kommer bli bra. Du är inte ensam. Sorg, ledsamhet och smärta behöver komma ut. Du klarar dig. Varm kram❤️

@Himmelellerhelvette När din syster gör så mot dig är det egentligen hon som mår dåligt. Och det är hennes problem. Människor som inte kan bete sig snällt mår egentligen väldigt dåligt. Av någon anledning. Låt dig inte smittas av det, tänk bara att felet ligger hos henne. Hon kan inte bete sig snällt.

Och spela absolut inte på hennes planhalva. Visa henne att du kan bete dig snällt mot henne istället. Man kan inte förändra andra människor - man kan bara föregå med gott exempel. Och skriv brevet, jag tror att du behöver få orden och känslorna ur systemet. Sen behöver hon aldrig få läsa det.

Kram 🐘

PS. Jag är ensambarn och min högsta önskan som barn var att ha ett syskon. Jag blir därför på riktigt ledsen när jag hör och upplever att folk har så kassa relationer till sina syskon, det är så sorgligt 😢

@Himmelellerhelvette Börjar med en kram💕. Det är verkligen slitande när det finns sår i familjerelationer, bland de viktigaste och närmaste personerna man har i sitt liv, som man växt upp med. De som man inte kan klippa band med på samma sätt som med andra personer. Det du beskriver som din syster gör mot dig är psykisk kräkning, det slår och sårar verkligen på djupet. Inte konstigt att du är både ledsen och arg, och det är bra att du är det. Att inkapsla detta äter upp en inombords. När man varit nykter en tid får kontakt med sina innersta känslor, om mottaglig är för dem. Det är bra att vara i kontakt med sina känslor och sätta ord på dem, något som man lätt dränker och flyr ifrån med alkohol. När man hamnar i alkoholberoende finns det ofta känslomässiga orsaker och som man inte tar itu med, man ser alkohol som en lösning. Men vi vet ju, att det inte är en lösning, nej tvärtom, det förvärrar inkapslingen och det egna psykiska måendet. Lösningen är att försöka ta itu med problemet. Man kan inte alltid lösa det tillsammans om motparten inte har förmågan till att se hur det egna handlandet påverkar andra. Men man kan få en egen återupprättelse, att man själv är den som bestämmer och vet vem man är och vad man gjort. Att man äger sin egna sanning och berättelse. Man kan försonas och ha medkänsla med sig själv och ta tillbaka sitt värde. Att din syster eller din pappa inte kan sätta ett värde på dig om vem du är. Jag har själv, under min nykterhetsresa återupprättat mig själv i min relation till min mamma. Det tog tid, energi, kraft, ilska och många tårar, men det var nödvändigt. Relationen är idag på ett annat plan än tidigare. Inte lika mycket kontakt, men även på mina villkor och det är en befrielse. Det är inte längre inkapslat inom mig och jag känner av och vet mitt egna värde.

Ta hand om dig. Det är ändå bra saker som händer inom dig, även om det är skitjobbigt❤️

@Himmelellerhelvette Låter som en bra process. Att sätta ord på sina känslor och gråta ut. Vad fint att du har din tant💕. En sån borde alla ha😁. En person som ser en för den man är och ger tröst. Då kan man gå vidare i processen. Tänker också att det inte finns någon mening att till varje pris försöka reda upp, inte om motparten inte har förmågan att tänka om sig själv, då blir det bara en försvarsprocess, men ingen vilja till förståelse. Efter att saker har mognat kanske man vill göra annorlunda. Viktigaste är att först veta vad man själv känner och tänker och bli stabil i det.

Vad fint att kvällen blev underbar och ett bra slut på dagen. Ha en fin söndag, du är bra som du är och duger som du är❤️

@Himmelellerhelvette Intressant! Berätta mer varför du inte kan säga/erkänna att du är alkoholist? Vad är det som tar emot?

@Himmelellerhelvette Tänker att ordet och innebörden alkoholist verkligen är negativt och nedvärderande. Det du beskriver är den gängse fördomen vi har om en alkoholist. Nedsupen på en parkbänk, med tappade tänder och ingenting kvar. Man vill ju inte tillhöra det gänget och det gör vi ju inte då vi fortfarande har kvar familj, jobb, hus mm. Kanske är det bättre ord med alkoholberoende, att man kan vara det i olika långtgående processer och även beroende på sina sociala och ekonomiska förutsättningar. Jag tror att det finns så många mer som oss på forumet, som har alkoholberoende men inte sitter på parkbänken, men de ”syns” inte. Även många som förnekar att de har alkoholberoende för man vill inte tillhöra det gänget. Det har varit svårt för mig tidigare att kalla mig alkoholist, men när jag denna gång beslöt mig för att sluta dricka var det för att jag till slut erkände för mig själv att jag är alkoholist eller alkoholberoende. Jag släppte garden och erkände att jag inte kan dricka alkohol då jag är beroende. Jag kallar inte mig själv för alkoholist utan för att jag är beroende av alkohol. Det står att en alkoholist är en som lider av sjukdomen alkoholism, och så kan det ju vara. Tror inte att man officiellt säger alkoholist mer, utan alkoholberoende. För att det är så negativt och nervärderande med alkoholist. Som att man inte längre benämner någon person som handikappad utan som en person med funktionshinder eller funktionsnedsättning. Alla människor har ju lika värde och den gemensamma punkten vi har är att vi är beroende av alkohol, oavsett om man sitter på parkbänken och super eller smygsuper sin soffa i villan. Så tänker jag😁

Sen tror jag att det kan gå åt skogen för en del som ”oss” som utåt sett har det bra men med alkoholproblem. Om man inte kan sluta så kan det går riktigt illa, att man super bort allt för att man är så beroende.

@Himmelellerhelvette Jag tänkte precis som du. Så illa var det aldrig. Så långt däran var jag aldrig. Jag kunde inte tänka ordet alkoholist ens. Jo, min pappa var alkoholist. Men inte jag. Lyssna på boken ”Skål, ta mig fan”, där myntar författaren uttrycket ”problemdrickare” just av den anledningen.

Jag säger fortfarande inte att jag var alkis, men jag säger att jag har haft problem med alkoholen. Ihop med andra alkisar hade jag nog varit mer bekväm med att säga det, men jag vet samtidigt att ordet är så oerhört stigmatiserande. Just därför behöver även vi högfungerande alkisar höras och synas.

Men var sak har sin tid - du kommer att tänka annorlunda om ett halvår-ett år. Processen har sin gång.

Kram 🐘

Hej
Jag måste flika in en fundering och det är detta med ”äcklig alkoholist” som berör mig illa. Det är väl såna som du och jag- men med lite mer otur och lite sämre förutsättningar.
För mig (som ofta tänker att jag backade från stupet) är alkoholismen väldigt demokratisk- oavsett om du är packad på en parkbänk eller en gustaviansk soffa.
Alkoholberoendet är dessutom progressivt- ofta dödligt. Jag känner sorg och bedrövad att passera människor utan tänder som står utanför Systembolaget. Nästan ingenting gör mig mer ledsen. Sånt slöseri med människoliv.
Linjen är tunn mellan oss/ det är en millimeter, en genetisk fördel. Något vi sällan rår över.
Det enda som går att vara säker på är att vi, de flesta av oss här, haft någon tur i lotteriet- som gjort att vi kunnat hejda ett rusande tåg, i tid. För detta är jag tacksam varje dag, och har inga svårigheter alls med att se likheterna mellan mig och den trasiga kvinnan som dricker Los Gredos i parken.
Kram!

@Se klart Lite så tänker jag om psykisk ohälsa också. I våras när jag var som allra mest deprimerad tänkte jag flera gånger ”shit, jag är en obetald hyresräkning från att bli utslängd på gatan”. Jättemånga med både psykisk ohälsa eller missbruk, eller en kombo av båda, blir just vräkta och då kan det gå väldigt snabbt åt he…. 😢

Kram 🐘

Ja, även om jag också har svårt att identifiera mig själv som en alkoholist så har ju de här erfarenheterna gjort mig mer förstående för beroendets krafter. Någon med lite mer otur. Jag är också både ödmjuk och tacksam för att jag inte fastnat, för att jag inte har valt alkoholen före annat. Ingen vid sina sinnens fulla bruk väljer alkohol först. Det är så oerhört sorgligt att se dem och vetskapen om att jag bara haft lite mer tur får mig att låta bli att titta bort som jag tidigare gjorde.

Mycket intressant tråd .
Syskon, vad är det som gör att man är så sårbar när det gäller syskon, vad är det som gör att de kan riva upp så mycket känslor i ens kropp, som ingen annan skulle lyckats med?
Jag har två syskon varav jag har tagit avstånd ifrån den äldsta, mest dominanta. Det har alltid varit väldigt viktigt för mig att ha hennes godkännande. Hennes ord var lag.Tyckte man olika blev man utfrusen.
Det svåra är ju att det var ju mycket kärlek också, men en villkorad sådan. Sen fick jag för mig att det inte var mig utan min övriga familj som var det intressanta, inte jag. Detta bevisades fler än vid ett tillfälle och gjorde mig oerhört sårad. Men jag har klippt av navelsträngen nu. Det är befriande och jag förvånar mig över att inte sakna den väldigt täta kontakten, vi tidigare hade, alls.
Alkoholist. Ordet skrämmer mig mycket och jag har just i min egen tråd beskrivit hur svårt jag har att ta till mig den titeln. Kanske får jag en dag kapitulera men jag har inte gjort det ännu. Att jag har problem med att hantera denna drog är jag helt med, men alkoholist, nej, vägrar.
Att tycka parkbänks alkoholister är äckliga. Ja, det är väl mest den bristande hygienen som jag ibland tycker är äckligt. Att någon luktar kiss eller riktigt mycket gammal alkohol. Det är ju väldigt äckligt. Hur mycket krävs för att huden skall lukta alkohol?
Samtidigt som det är äckligt, fylls jag av en ömhet och ett stort vemod över dessa trasiga livsöden. Hur mycket sorg och känslor har de inte medicinerat bort. En gång var de små barn, vad hände på vägen? Så sorgligt. 😔

Förlåt att mitt inlägg i din tråd blev lite för mycket ”jag” .
Jag tyckte så synd om Dig när du var så ledsen. Hoppas att du ändå känner dig lite ”renad” efter att ha fått ur dig känslorna istället för att bedöva dem. Att pausa ett tag från de som suger energi är inte helt fel.
Jag tycker du är en kämpe och du har väldig många bra analyserande tankar som är intressant att läsa!
Kram💕

@Himmelellerhelvette Hej! Det är väldigt vanligt att hamna i en lite svacka just runt 50 dagars nykterhet. Jag brukar kalla det för 50-dippen. 😅 Det var samma visa för mig och flera andra av ”gamlingarna”. Dom där vinflasharna är det ingen fara med, det är reptilhjärnan som lurar dig. Något som var väldigt viktigt för min del var att bygga upp stoltheten över att ha blivit nykter. Och verkligen inte bry sig om vad andra tycker och tänker om att man inte dricker. Men det tog nog ca 6 månader innan jag kände mig bekväm med att prata om det med tex min chef på jobbet. Dock väldigt viktigt och välgörande för måendet tycker jag. Att inte känna någon skam, utan enbart vara stolt för att ha kommit ur beroendet. Det kan vara det som spökar hos dig nu. Att din man och dina vänner inte vet om att du tänker vara nykter längre än tre månader. Du behöver inte yppa något om hur illa det egentligen har varit. Det räcker med: Jag mår så bra nu, så jag kör vidare helt utan alkohol tillsvidare.🤗

Hej! Så var det för mig i vintras! Efter att ha varit sådär förundrad och glad som du i flera veckor, så kulminerade min eufori kring nykterheten runt dag 50. Kände en sådan lättnad: ”Jag klarade det!!” sa jag överväldigad till mig själv typ. Sedan hamnade jag i en dipp några dagar. Sedan uppåt igen. MEN det som hände däromkring var att jag liksom insåg att ”vad fasiken - jag kommer aldrig att bli klar med nykterheten…” (det finns inget ”jag klarade det” - det är ett livslångt commitment) Och det gjorde mig lite nedslagen, förvirrad kanske, och jag tappade riktningen. Fortsatte ändå (nästan 90 dagar). Men, utan att jag riktigt förstod det, vände min färdriktning där kring 50 dagar… Jag slutade gå bort från livet m alkohol och istället i en vid kurva tillbaka mot det. Från att ha byggt tjocka murar och en lång sträcka mellan mig och alkoholen var det plötsligt en dag inte ens en tunn gardin eller en centimeter kvar oss emellan… Jag uppmärksammade inte min kurva-promenad tillbaka, utan jag trodde nog (på de levels jag hade tillgång till) att jag fortsatte bortåt/framåt…

En sak man kan tänka på är att - på samma vis som det är en process/resa och ett tankesystembygge att ta sig bort från alkoholen, så är det en process/resa att gå tillbaka (och montera ner bygget) också… Jag uppmärksammade inte denna återgångsprocess hos mig - ”hittade den inte” så att jag kunde strypa den 😆. Kanske ignorerade jag den? Lät den ske? Parallellt med att jag i den ”yttre sfären” fortsatte framåt? Jag vet inte… Men värt att ha i åtanke för dig nu tänker jag! Var medveten, uppmärksam och ”sann” mot dig själv vad gäller den riktning du går/vill gå! Om du på riktigt inte vill dricka alkohol mer, då ska du syna dig själv så du inte gör som jag - låter en kurva-promenad tillbaka påbörjas som du (medvetet eller omedvetet) låter bli att hejda…

Och precis som du skriver - sannolikheten att du hamnar på den punkt du var när du började skriva, om du dricker igen, är ju hög. Och det var skitskitjobbigt att börja om igen (nu går det fortsatt framåt/bortåt för mig 😊, men det känns som att det ”var på vippen”…!)

Heja dig Himmelellerhelvette ⭐️🤗!

@Himmelellerhelvette Annie Grace har ett recept på att bli och förbli nykter:

1) Tro på att du klarar av det.
2) Fokusera på alla fördelar med nykterheten.
3) Identifiera dig som en person som inte dricker.

På den sista punkten kommer stoltheten in. Att man berättar om det för vissa utvalda. Berättar för några fler. Tar några aktiva beslut på anti-alkoholtemat (tex inte ge bort alkohol i present). Små, små steg på vägen - i rätt riktning.

Och glöm inte - tankar och känslor kan inte lyfta glaset till munnen. Du behöver inte agera på tankar och känslor. Och nu är inte alltid - du kommer att bli mer och mer bekväm i rollen som en person som inte dricker alkohol.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Tycker du tar ett klokt beslut. Det hände mycket för mig mellan 3-6 månader och det blev liksom mer stabilare när allt föll på plats mer. Alla snurriga tankar, dippar och hjärnan som får återhämta sig ordentligt och bli stabil. Bättre kontakt med mina känslor och den nöjda känslan av att det går så bra utan alkohol. Man styr sitt eget liv.

Vad gäller att prata med maken, så berättade jag inför dag 1 om mitt ”egentliga, smygande och hemliga” alkoholproblem för honom. Jag ville inte att vi skulle köpa hem vin och för att han verkligen skulle förstå varför, bestämde jag mig för att berätta ”allt”. Jag ville också att han skulle förstå hur beroende jag var och hur psykiskt dåligt jag mådde av att dricka. Jag ville också ha hans stöd om jag skulle få det tufft. Han blev lite paff och hade inte förstått att det var så illa ställt för mig. Jag ville också få ut allt skit och vara helt sann och ärlig med honom. Han var lite orolig i början om jag verkligen skulle klara av att inte dricka mer, men mest för hur jag skulle må om jag inte klarade det. Jag tänkte att jag får väl visa honom att jag inte är orolig för att inte klara av det, samt att jag ska visa honom att jag klarar av det denna gång. För oss har detta, att jag berättade allt, fört oss närmare varandra. Han är tacksam för att jag berättade allt och känner tillit till honom. Jag pratar om hur hjärnan påverkas, alla mina tankar och hur min process fortlöper så öronen blöder på honom😂 Han är min bästa vän, livskamrat och supporter och han är mäkta stolt över mig❤️

@Himmelellerhelvette Heja dig!

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Vad bra, tänker du har allt att vinna på det beslutet!🥰

Så bra beslut! Du kommer garanterat märka massor med fler positiva effekter av alkoholstopp. När det gäller att berätta till din man så är mitt enda råd: berätta. Precis som du skriver kommer du kanske få ögonen på dig men det är väl bara bra i förlängningen. Jag berättade allt för min man samma dag som jag bar ut de förbannade vinboxarna. Han är min största support och vi är varandra närmare nu än innan. Bra kämpat förresten 🎈@Himmelellerhelvette

@Himmelellerhelvette Prova att skriva ett brev till honom. Sen lämnar du det till honom, eller inte. När du skriver blir orden kanske helt sanna och begripliga - och då kanske du vågar berätta. Men man kan ta pratet i små portioner också.

Jag berättade för min äldsta dotter först, då jag hade varit nykter i tre månader. Det kändes som en milstolpe att berätta. Jag planerade att berätta medan vi åkte bil, då kan man prata rätt lättare tycker jag. Slipper se varandra i ögonen. Jag sa: ”Jag har slutat dricka alkohol. Jag har varit nykter i tre månader nu.” Hon sa: ”Bra, jag tycker mer om dig som nykter.” End of discussion. Den gången. Sen har vi pratat massor om det flera gånger efter det förstås. Men då bröt jag isen.

Kram 🐘

Hej,
Så bra att du tagit ett mer långsiktigt beslut. Jag tror jag gjorde exakt som du- förlängt till 6, efter två månader.
Gav mig lite andrum.

Jag vill också säga att det här med att ”berätta allt” inte är något krav från någon. Det ena är inte bättre eller sämre. Vi är olika. I vår kultur premieras pratandet- har många fördelar- men det finns många andra sätt att förmedla tillit och närhet.
Att bli nykter är kravfyllt. Att lägga på ytterligare krav kanske kan vänta- tills du känner dig mogen.
Många sanningar förblir i det tysta genom livet, och av olika skäl.
Gör - i din takt. Kram.

@Himmelellerhelvette Lyllos dig 🥰 Det är verkligen en aha-upplevelse, som man måste just uppleva. Man kan inte läsa sig till det, man kan inte ens föreställa sig det.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Underbart att höra! Låter som en uppenbarelse och som att du lyckats knäcka koden😁. Kan känna igen det, när det liksom det bara faller på plats. Jag brukar säga att jag genomskådat mig själv och kan på något sätt se allt utifrån. En så härlig känsla, njut❤️