Tre nyktra månader, dag 6 idag.

Profile picture for user vår2022

@Himmelellerhelvette Grattis till 60 dagar!🥳 så grymt bra jobbat av dig! Det sker verkligen en fantastiskt process hos dig som leder dig framåt. Massor av tankar och funderingar som du gått igenom och rett ut. Fortsätt så!

Kram❤️

Profile picture for user Himmelellerhelvette

Nionde helgen på ingång och idag är det härligt häng med härliga människor🤗

Sjätte helgen av dessa helger som jag utsätter mig för alkoholsammanhang.

Inledde min första alkoholfria helg med fest, show, mat på bästa stället i världen, vid havet. Det var inga problem, har inte haft sug något av festtillfällerna.
Min största akilleshäl tror jag nog fortfarande har varit att koppla av eller få energi till att fixa i hemmet, stilla stress och dåligt mående.

När jag nådde min personliga botten skrek hela min kropp och själ, jag mådde så dåligt som jag kunde och det i många dagar och jag drack, jag trappade ner den sista veckan, jag var rädd att jag skulle bli sjuk om jag avslutade tvärt därför trappade jag ner.
Hela min existens skrek att NU RÄCKER DET!

Som jag stått framför spegeln oräkneliga gånger och önskat att jag kunde dricka måttligt! Jag kunde aldrig lära mig det, prakiserade den tekniken i så många år utan att lära mig den.

Idag är jag nykter och så länge jag inte lyfter glaset kommer jag fortsätta må så fantastiskt bra som jag gör nu. Deppiga dagar kommer, det gör det för alla men jag behöver inte dränka dom, jag behöver lära mig att hantera dom❤️

Profile picture for user majken_r

@Himmelellerhelvette så himla bra, stolt ska du vara🙌🏼🥰 Vi hänger ju lite ihop där, igår var det 60 dagar sedan jag låste alla bakdörrar och slängde nyckeln. Gav upp tanken om måttlighet och valde nyktert liv. Kram till dig, du är grym! 🍂

Profile picture for user annacananda

@Himmelellerhelvette

Jag är imponerad - du utsätter dig för alkoholsammanhang!! Du är så stark! Nio (!) helger! Jag hänger på dig och inser också att deppiga dagar finns och får finnas. Tänker spontant att det är en förutsättning för att känna lycka!

Grattis och tack för att du delar här! ❤️ Du gör mig så glad!

Profile picture for user vår2022

@Himmelellerhelvette Härligt att höra! Minns också hur många gånger jag stått framför spegeln och sagt både det ena och andra till mig själv. Mycket självförakt och nedvärderande om hur värdelös jag är som inte kan dricka måttligt och att jag är en alkis. Idag är det mycket muntrare toner när jag ser mig själv i spegeln, stolt över mig själv och att jag fixat att bli ännu bättre, helt nykter. Sen är det också en trevligare bild jag ser i spegeln, klara ögon och fyllepluffset är borta😁. Inga skakiga händer när jag ska sätta på mig smink och ingen risk att sätta mascaraborsten i ögat😂.

Ha en fin fredag och härligt häng med ditt härliga gäng❤️

Profile picture for user Himmelellerhelvette

Ny erfarenhet.
Igår var jag iväg med ett härligt gäng men det blev inte så härligt.
Som jag skrivit tidigare var detta sjätte gången jag utsatte mig för festligheter men denna gången var det mycket mer drag på ett sätt som blev svårt för mig att hantera.
(Jag har bara sagt att jag har nykter höst till dom.)
Det skojades om att fylla mitt glas med alkohol i smyg, att jag var nykterist, att folk som inte dricker är tråkiga och präktiga. Det ska sägas att detta gänget skojar om allt, vi är tuffa mot varann men vi tycker väldigt mycket om varandra och vi festar rejält när vi festar.

Det jobbigaste för mig måste varit att jag var livrädd för att inte känna om dom blandade i alkohol i mitt glas.
Sen var det ganska jobbigt att känna sig utanför, det kändes ordentligt att dom tyckte att jag borde dricka och att dom tyckte det var väldigt tråkigt att jag inte drack.

Jag kände mig lite ledsen när jag åkte hem och tänkte att jag kan ju inte vara nykter föralltid, jag kommer behöva dricka på vissa tillställningar för att inte förstöra för andra.
Sedan tänkte jag att, nu är det bättre jag går och lägger mig för när jag är trött kan jag inte tänka klart!

När jag vaknade nu på morgonen låtsades jag lite för mig själv, kände efter hur det skulle ha känts om jag hade druckit igår.
Jag manade fram en känsla av ångest att jag drack bara för att vara andra till lags. Känslan som trycker över bröstet, känslan när jag vill sova men inte kan somna om, känslan av att vi har massor att göra idag men jag är bakis och tänker inte göra något av det för jag mår för dåligt.

Sedan suddade jag ut allt det, gick upp och tog min kopp kaffe och glädjs över att jag mår så bra, är helt klar i huvudet, har energi, lust och glädje inför dagens alla aktiviteter, jag älskar livet!

Det är inte värt att passa in då och då det som är värt något är allting däremellan.

Jag får lära mig leva med det och de tillfällen jag blir kallad tråkig torrboll kommer säkert att stärkas i mig, jag kommer säkert kunna tackla det bättre framöver.

Jag är stark! Jag är nykter! Jag väljer livet som det är värt att leva det!

Profile picture for user Himmelellerhelvette

Tack @majken_r, ja vi startade vårt nya liv samtidigt och det var ett par fler som startade typ samtidigt vill jag minnas men det var så många namn i början och grusigt i hjärnan så kan inte komma på om dom är med oss fortfarande?

Profile picture for user Himmelellerhelvette

Tack @annacananda❤️ Min värsta fiende med alkohol är mig själv ensam därför har jag inga problem med att andra dricker. Vid de tillfällena var jag så fokuserad på att inte bli påkommen med hur jag drack att det mest är en lättnad att inte behöva dricka med folk.
Kram❤️

Profile picture for user vår2022

@Himmelellerhelvette Ska iväg på en större fest idag och det kommer att finnas mycket alkohol. Har våndat lite för det då det är den första största festen jag går på som nykter. Tror dock inte att det kommer att raljeras om att jag inte dricker och att jag ska behöva vara orolig för om man fyller mitt glas med alkohol. Usch, det var verkligen ett lågvattenmärke av dina vänner. Man kan skoja om mycket, men inte på andras bekostnad. Som att lägga i nötter i en kaka till någon som är nötallergiker.

Jag fick uppmuntrande kommentarer från @Andrahalvlek om att man kan ha roligt i den första fasen som nykter, men vara glad att man slipper den andra fasen. Och @Nydag som skrev att när man är nykter så vet man vem man är och behöver inte giftet alkohol längre och hur coolt är inte det😎! Detta tar jag med mig och det har förändrat mitt mindset inför ikväll, jag ska vara stolt, ha roligt och känna mig cool för att jag är nykter och gå när andra fasen inträffar. Vakna nykter pigg och fräsch när andra våndas bakis. Hur jävla tråkiga, ångestfyllda och patetiska kommer inte de som supit att känna sig när de vaknar!

Var stolt över dig själv, heller får andra tycka att man är en torrboll än ett fyllo. Huvudsaken är att man följer sig själv och hur man vill leva sitt liv och att man tar ansvar för det. Att man är en bra medmänniska.

Ha en fin lördag, du följer dig själv så bra❤️

Profile picture for user Ny dag

@Himmelellerhelvette Jag har också fått frågan när jag ska börja dricka igen. Jag har glidit lite på svaret och sagt att jag inte vet. Min omgivning vet att jag har ångest/oro/depression och att jag äter medicin i kombination med att vara i klimakteriet vilket gör att jag bör undvika alkohol. Längre fram kommer jag att nog säga att jag mår så bra utan alkohol och att om det bara är för smaken så finns det idag så många afria alternativ att jag längre inte ser anledningen till att jag ska välja ngt med alkohol i. Får jag sen kommentarer/påtryckningar på det (för det tror jag nog kommer) kommer jag svara ngt i stil med att jag har inte behov av för att ha kul och att om det stör ngn så kanske det beror på att hen har problem. Och om mina vänner tvunget behöver a för att ha kul kommer jag se mig om efter andra. Jag orkar/vill ju inte umgås med dem som blir packade och degraderas till apstadiet. Det kommer att bli tufft men jag förbereder mig mentalt redan nu…
Var stolt över dig själv istället🙏. Och det finns ju en anledning till att det finns så många afria alternativ idag som inte bara beror på att det finns problemdrickare, jag tror det t.o.m. kommer bli ”trendigt” att avstå inom ett par år. Jämför med rökning tex. Vi som väljer afritt är kanske rentav trendsättare 💹. Var stolt över dig själv 💕😔

Profile picture for user Torn

@Himmelellerhelvette Det var riktigt elakt av dem att hota med att förgifta din dryck! 😣. Sedan är det så klart inte kul när dina vänner tjatar om att du ska dricka eller kommer med andra gliringar. Det är en anledning till att jag från början har varit extremt tydlig med att berätta för alla hur det ligger till. Med stolthet har jag sagt att jag har slutat dricka alkohol. Och i princip alla har accepterat detta. Och skulle någon inte acceptera det så är det den personens problem. Då blir han en vän fattigare, eftersom jag då mer än gärna slutar umgås med denne.😎

Profile picture for user Torn

Måste tillägga att med ” från börjar” menar jag typ efter 40-50 dagars nykterhet. Innan dess umgicks jag inte i sammanhang där det dracks alkohol. Ville inte riskera att råka ta fel glas och därmed äventyra nykterheten. Kram

Profile picture for user Himmelellerhelvette

Jag önskar innerligt att det blir mer trendigt att välja a-fritt @Ny dag ❤️

Detta med vad man kommer säga framöver får sakta växa fram. Jag vill känna mig bekväm med vad jag låter folk veta för många människor är så trångt tråkiga i hur de pratar om folk som inte dricker. Jag ska även processa den delen med mig själv att inte bry mig men som jag känner nu vill jag inte säga att, jag dricker inte mer för jag drack förmycket. Vill inte att folk ska veta att jag misslyckats så. De som är mig allra närmast kanske kommer få veta? Låter det vara tillsvidare. Behöver känna mig bekväm som sagt. Var påväg att säga till min man idag att det blir längre än tre månader men är rädd att även han ska tycka det är ett trist beslut?

Profile picture for user Himmelellerhelvette

@Torn Jag längtar tills jag med stolthet kan säga att, jag dricker inte alkohol längre! Men jag är inte där än för jag orkar inte svara på frågor om det än, för frågor kommer det bli😝

Finns så många speciellt på mitt jobb som är sånna där som växer av andras fel och brister som gärna pratar bakom ryggen och låter nedvärderande. Har hört flera historier om de som dricker förmycket och gör bort sig och det är med hånleenden det berättas eller om de som blivit nykterister och även där med hånleenden och hur jäkla trista deras liv måste vara som nykterister. Man får alltså inte vara varken torrboll eller alkis utan att folk gottar sig i det. Usch! Vad är det för fel på folk!?

Profile picture for user Andrahalvlek

@Himmelellerhelvette För mig var det viktigt att vända på det. Jag är modig och stark som har tagit ansvar för mitt drickande, som höll på att barka åt bahia.

Jag berättar inga detaljer, men jag säger typ ”Jag dricker inte alkohol längre. Det blev lite för mycket periodvis, och det påverkar min psykiska hälsa negativt.”

Jag får bara positiv respons. Folk är galet imponerade 🥰 Och många säger: ”Jag borde också”. Ingen har tråkat mig ett dugg faktiskt. De flesta köper hem alkoholfri öl till mig helt naturligt när vi ska träffas.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

PS. Jag tänker att vi som är nyktra tillhör en exklusiv liten skara som går före resten av befolkningen. Att förgifta sig tills man kräks, helt frivilligt, är helt jävla puckat. Vilket vi har insett!

Profile picture for user Himmelellerhelvette

@Andrahalvlek Längtar efter att det blivit helt naturligt att alla jag känner köper hem a-fritt till mig❤️
Och jag längtar efter att jag lika naturligt kan säga till folk att jag inte dricker❤️
Allt har sin tid, kram🥰

Profile picture for user Andrahalvlek

@Himmelellerhelvette Exakt. Var sak har sin tid. Man måste ha respekt för processen. Jag hade varit nykter i tre månader innan jag berättade för den första personen IRL, vilket var min äldsta dotter. Ens tänk förändras hela tiden.

Kram 🐘

Profile picture for user Sisyfos

Vad tråkigt det låter HimmelellerHelvete. Först tänkte jag skriva att det inte finns på kartan att de verkligen skulle blanda nåt i ditt glas, även om de skojade om det, men sen skrev du saker om folk på ditt jobb som gjorde mig tveksam. Folk som är lite lätt elaka även nyktra kan nog hitta på både det ena eller andra i berusat tillstånd. För ett antal år sedan var det en grupp kvinnor som åtalades för att ha klippt av en mans hästsvans på en jobbkryssning. De var nog inte särskilt goda kollegor nyktra heller. Jag gillar inte att umgås med den typen av personer, varken nykter eller berusad. De brukar faktiskt inte vara särskilt duktiga eller fokuserade på sitt jobb heller. Folk som har tid att skvallra om andra på sin arbetstid är fokuserade på fel saker och har ofta rätt låg självkänsla.
På mitt jobb umgås jag med de som tar tydligt avstånd från skvaller och spekulationer om andra. Jag hänger inte på de som börjar prata skit. och ger dem ingen näring. Det är såklart lättare sagt en gjort ibland, men jag vill inte hänga på och ingen av mina närmaste kollegor ägnar sig åt skitprat. Det är så skönt. Jag tänker att man får bestämma sig för vilkas åsikter som räknas. Folk som pratar skit om andra litar jag inte helt och fullt på. Det känns också så otroligt omoget att tycka att andra är torrbollar om de inte dricker.
Skitprat bottnar nästan alltid i avundsjuka och i ett behov av att klamra sig upp på ett högre pinnhål än någon annan. Det är så mycket roligare att jobba med och umgås med personer som inte har de behoven. Är du trygg i dig själv och dina prestationer så behöver man heller inte racka ner på andra. Sprid lite god stämning på arbetsplatsen istället tycker jag. Den trevligaste och duktigaste torrbollen på arbetsplatsen är en eftersträvansvärd roll.

Profile picture for user Himmelellerhelvette

Tack @Sisyfos, jag är av den åsikten jag med.
Drar mig undan skitsnack för det slösar på mig energi. Tror också helt och fullt att det bottnar sig i dålig självkänsla, avundsjuka m.m hos de som behöver trycka ner andra för att själva känna sig bättre. Har aldrig tyckt om sådana människor. Jag ger dom ingen bränsle till deras eldar.

Jag ska fokusera på att vara den trevligaste och duktigaste torrbollen på arbetsplatsen😁

Profile picture for user Torn

@Himmelellerhelvette Hmm 🤔, Jag har inte läst något om detta, men för egen del blev det åt andra hållet. Jag har bara haft feber en enda dag sedan jag blev nykter. Och det var i samband med att jag åkte på en lätt variant av covid. Jag har inte ens varit förkyld en enda gång.😅 Jag inbillar mig att det är nykterheten som har gjort detta, då jag var sjuk mycket mycket oftare förr. Men det kanske även kan bero på att jag har börjat ta en tablett multivitamin varje dag sedan jag blev nykter. 🧐 + att jag äter mycket mer grönsaker och frukt. Förr var huvudfödan öl. Har även börjat motionera mycket mer sedan jag blev nykter. Så det är svårt att säga vad min ”friskhet” beror på.

Kram

Profile picture for user vår2022

@Himmelellerhelvette Tycker det är många i min omgivning med förkylning som kommer och går, feber och hosta. Nykterhet är väl ingen garanti för att inte bli sjuk men immunförsvaret blir klart bättre som nykter. Undra om du skulle varit ännu sjukare om du fortsatt att dricka?

Krya på dig! ❤️

Profile picture for user Himmelellerhelvette

Tack @Torn ❤️ Fy nä hellre magsjuka, influens och allt möjligt sånt hellre än bakfyllan med ångesten 😝

Kompisen som jag umgås med typ dagligen ringde precis och sa att hon har feber och känner sig kass, så det går helt säkert något nu som vi åkt på, skönt😅

Profile picture for user annacananda

@Himmelellerhelvette
Jag funderar också på sjukdom. Jag vet inte varför det blev aktuellt nu när jag slutade dricka alkohol…jättekonstigt. Jag har lite udda symptom att jag är svullen i ansiktet och alldeles brun under ögonen …Tänker att det går över. Det går många olika förkylningar vid denna tiden på året. Vet inte hur gammal du är - har du kontakt med förskolebarn? När vi passat vårt barnbarn (som bor rätt lång bort) ca 1 gång i månaden och hel helg så är vi garanterat förkylda veckan därpå…

Hoppas du kryar på dig. Vi blir starkare dag för dag! Nu är du nerbruten men kroppen kommer att bygga upp sig igen!!

Stor kram

Profile picture for user Himmelellerhelvette

@annacananda Hoppas det går över i ansiktet. Tar säkert ett tag innan man ser frisk ut igen.

Jag har träffat alla syskonbarn vid alla tillfällen jag blivit sjuk så där har vi nog svaret på det hela.

Jag blir 40år snart så inte så värst gammal😉

Ja väntan på att bli helt uppbyggd igen tar tid. 3-6 månader säger dom. Jag har 25 dagar kvar till 3 månader, efter det tänker jag att jag bara blir vackrare, starkare, stabilare och mår ännu bättre❤️

Profile picture for user Himmelellerhelvette

Usch idag sa jag till min man att jag inte kommer stanna mitt alkoholuppehåll efter tre månader. Det blir på obestämd tid. Känns inte alls skönt och lättande som många skrivit här. Det känns jobbigt, jag skäms, det var ett erkännande att jag druckit alldeles för mycket och det kändes svårt att erkänna. Obehaglig känsla i bröstet men nu vet han😔

Profile picture for user Andrahalvlek

@Himmelellerhelvette Sträck på ryggen, var stolt! Du har tagit ansvar för ditt mående - det är skitbra gjort! Snacket med din man om detta kan du ta i portioner. Ungefär som när man tar sexsnacket med sina barn 🤣 Berättar lite med hänsyn till deras ålder, efterhand. För båda parters skull.

Kram 🐘

Profile picture for user majken_r

@Himmelellerhelvette det där med att du blir sjuk nu. Tänkte på det med att bli sjuk precis när semestern börjat. Att ibland blir man sjuk när kroppen/psyket slappnar av, för att man då fungerar som man ska. Att det sen ordnar sig och hamnar i balans.
Du är modig som berättat för din man, ibland får man ångest och oro av även bra saker, för att hjärnan är ovan. Kram🤎🍂

Profile picture for user Torn

@Himmelellerhelvette Härligt! 💪 Var stolt som sjutton! Det är klart det kan kännas lite omtumlande nu en stund, men du gjorde det enda rätta. Det är absolut inget att skämmas över.🤗

Profile picture for user annacananda

@Himmelellerhelvette
Åh, jag kan ha en viss förståelse för att det blir jobbigt. Som du själv skriver så är det ett erkännande av att du har ett alkoholberoende. Det gjorde jäkligt ont i mig när jag insåg det själv så jag fick gå och fundera på det ett bra tag.
Om det är till någon tröst så har inte jag sagt att jag tänker förbli nykter och jag bävar lite för det. Det kan bli lite reaktioner. Jag inbillar mig att min man vill att jag ska kunna dricka ”normalt” men jag vet faktiskt inte. Jag tänker att jag tar det när julen är över och tre månader passerade för min del. Du vet - stänga BakDörren….

Du är så ung! Var glad att du tar tag i detta nu!! Jag hade ett uppehåll på över tre år när ”sladden” kom. Då var jag 40 år. Vad jag inte tänkte på då var hur jag hade druckit innan jag blev gravid och jag tog inte chansen att förbli nykter. Jag visste redan då att jag hade problem men sköt det framför mig.

Ta chansen nu! Jag lovar att du har dina bästa år i livet framför dig!! Om jag fick göra om en sak i livet så skulle det vara att aldrig börja om att dricka vin efter amningen. Jag tyckte ärligt inte det var gott och första gångerna drack jag kanske ett litet glas på en hel kväll. Sakta men säkert lärde jag mig att tycka om ruset och därmed smaken igen. Konsekvenserna är ganska stora om jag erkänner hur mycket närvaro jag druckit bort.

Jag hejar på dig!! ❤️❤️❤️

Profile picture for user vår2022

@Himmelellerhelvette Kom att tänka på Johan Cullberg, psykiater och psykoanalytiker, som i sin bok ”Kris och utveckling” säger att människor ofta växer i och med sin kris.
 Den utlösande händelsen bakom krisen kan vara både smärtsam och svårhanterlig, men parallellt känner många att krisen har lärt dem något om sig själva, om sin egen begränsning och om sina egna resurser att möta och klara upp svåra saker. Han säger vidare att i krisen kommer den negativa onda sidan av oss att blomma upp väldigt starkt och vilja ta över. Där måste man inse att krisen är ett läkningsarbete på vägen mot försoning. Det är först när livet går oss emot som vi får en chans att se oss själva i ett nytt ljus. Och det är först på det sättet, när man kan börja se både sina begränsningar och sina resurser, som man börjar växa, på basen av en realistisk självbild.

Du berättar att det efteråt kändes jobbigt, du skäms, att det var ett erkännande att du druckit alldeles för mycket och det kändes svårt att erkänna och du fick en obehaglig känsla i bröstet. Vad jag menar är att du kommer att växa och försonas med dig själv, att det är en läkningsprocess som pågår, fast den nu känns skitjobbig. Du kommer att se dig själv i ett nytt ljus och inte skämmas över dig själv. Man skulle kunna se det som att du är i en ”kris” med de känslorna du har inom dig och att det kommer att leda till en utveckling där du kommer att växa. En dag kommer du att känna dig stolt över dig själv över att du vågade erkänna och vara sann mot dig själv och din man. Det är strongt gjort och det är inte alla som har det modet som du har❤️

Profile picture for user Himmelellerhelvette

Tack snälla underbara ni för era varma härliga kommentarer❣️Utan er hade jag inte klarat det här! Ensam är inte stark men jag har den personligheten sedan barnsben att jag klarar mig själv, lite av ett maskrosbarn.
Med den personligheten har jag även oerhört svårt att erkänna mina misstag för när jag gör det känns det som om jag blir svagare och jag har alltid behövt vara stark, inte haft råd att vara svag.
Det är där ni kommer in, här kan jag erkänna allt utan att bli dömd och vara rädd för vad ni tycker om mig.
Tack❤️

Profile picture for user Andrahalvlek

@Himmelellerhelvette Se dig omkring, i din närmaste omgivning. Och i ett större perspektiv - överallt finns människor som ”borde” ta tag i sitt drickande. Som beter sig illa på fyllan. Som sätter andra i skiten för att de inte kan låta bli att dricka när de inte borde. Du tillhör inte dem. Du tar ansvar för vart ditt drickande har tagit dig. Du fejsar sanningen. Du tar ansvar. Sträck på dig - var stolt! Om du inte känner så nu så kommer du att känna så i hyfsad närtid. Jag lovar ❤️

Kram 🐘

Profile picture for user Himmelellerhelvette

Tack @Andrahalvlek, jag ska försöka tänka som du skriver. Känner mig nog lite nere just nu dels för det var en del av processen att uttala för min man och det är jobbigt att erkänna men sen är jag sjuk med, febrig och orkeslös😝

Kram❤️❤️❤️

Profile picture for user Sisyfos

När jag är sjuk och febrig är det väldigt synd om mig, så förhoppningsvis känns det lite bättre när du frisknar till. Jag tycker att det du skriver om hur det känns när du berättat är intressant. Det är jobbigt att förlika sig själv med att drickandet har varit ett problem tycker jag. Det tar helt enkelt lite tid att processa. Det tar tid att rannsaka sig själv och sina val. Du är relativt ”ung” härinne och kom hit kanske utan så värst mycket processande innan. Jag läste här i flera år innan jag skrev själv. Drickandet skavde lite hos mig då, men jag använde forumet också lite för att konstatera att SÅ illa var det ju inte. Jag vill gärna förtränga de gånger det gått överstyr. Tog fram och ”smakade” på det lite i taget när jag blivit nykter. Har också behövt klara mig själv till stor del, eller också valt att göra det, eller känt att det är svårt att ta emot stöd av andra för i det ligger det där också att det är svårt att vara ”den svaga”. Det går inte ihop med min övriga roll och ansvar.
Under min process längtade jag under en period intensivt efter riddaren på den vita springaren som kunde ta över och bära mig ett tag. Men det är oftast jag som bär och då måste man på sätt och vis också vara stark. Det finns liksom inte utrymme att bryta ihop för det är jag som måste upp och sopa ihop resterna.
Jag tänker att det är ingen brådska med den här processen heller. Jag kände mig enormt lättad första gången jag pratade med min sambo om det. Det hade skavt så länge. För dig är det kanske annorlunda, kanske fick du inte den reaktion du hade hoppats på. Jag hade hoppats på min riddare, men det fick bli plan B. Nykterhetsarbetet innehåller för mig mycket självrannsakan och analyser av val och beteendemönster iställlet. En del har sin förklaring i min barndom, annat i relationer idag. Och jag ifrågasätter mig själv, söker ursprunget till valen jag gör. Du har precis börjat med det härinne. Och det är just det där jobbet tycker jag som också är så intressant i nykterhetsresan. När man får mer bottnade val, när man kan förstå sig själv och hitta saker man vill förändra, hitta saker och tankesätt som man behöver förändra. Då finns det faktiskt inget utrymme för att dricka. Ingen tid att försaka. En intressant resa där man kan stanna ofta på vägen.

Profile picture for user Himmelellerhelvette

Dag 67
Hjärnan öppnar upp sig mer och mer, jag ser så mycket jag kan göra som nykter när jag inte anpassar mitt liv efter att antingen dricka eller vara bakis. Blir förvånad över hur jag kunde tycka att livet var värt att helgerna bara skulle anpassas efter alkohol. Nu kan jag planera helgerna hur jag vill, bara massa ledig tid! Är det beroendet som fått mig att tro att livet är värt att vara så trist som det faktiskt var? Såklart det måste vart! Jag har låst mig i en bubbla av människor som dricker alkohol istället för att se allt man kan göra när alkohol inte är på agendan. Så mycket mer! Jag har nu öppnat upp dörren för alla jag stängt ute, nu har jag tid att ses! Jag har tid för massa roliga aktiviteter, jag har lust, lust på livet! Ett nytt mer innehållsrikt liv!

Alla som varit där jag varit önskar jag kommer komma hit där jag är nu, när livet öppnar upp sig, dimman försvinner och lyckan till livet på riktigt infinner sig!

Profile picture for user Andrahalvlek

@Himmelellerhelvette Visst är det häftigt!? All denna tid som vi har lagt på att planera inköp och tillfällen att dricka, som vi har druckit, och kurerat vår baksmälla. En massa tid som vi nu kan ägna åt annat. Fylla våra liv med roligheter 🥰 Helgerna känns otroligt långa numer, och söndagsångesten är helt bortblåst. Söndag kväll tycker jag att det ska bli roligt att jobba igen på måndagen.

Kram 🐘

Profile picture for user Torn

@Himmelellerhelvette Härligt! Jag känner igen det där. När fördelarna med ett att vara nykter trillar in efterhand, och man inser hur lurad man har varit av alkoholen tidigare. För egen del så hade jag ingen anledning till att dricka alkohol, utan det var alkoholens destruktiva egenskaper som fick mig att tro att jag hade anledningar. Det var väldigt mäktigt när jag insåg detta. 😍Dock har jag ju sett att människor är olika, och en del är övertygade om att det fungerar på motsatt sätt. Dvs, att man dricker pga en massa orsaker. Och så är det. Var och en är fri till att ha sin egen uppfattning. Huvudsaken är att man mår bra.

Fördelen med hur jag upplever det hela är att jag aldrig behöver grubbla eller rota i det förflutna. Då är då, och nu är nu. Och så länge jag inte tar det första glaset så är allt frid och fröjd. 😃

Hur ser ni andra som är i början av nykterheten på saken? 🧐 Tänker ni att ni drack pga diverse orsaker, eller att det var alkoholen som som gjorde så att ni trodde att ni behövde dricka? Det kan vara värt att fundera rejält på detta tror jag. 😀

Ha det bra!

Profile picture for user Himmelellerhelvette

@Torn Jag drack nog mest för att göra en tråkig dag roligare, för att få energi till att göra saker främst i hemmet och för att det var en vana, vanan att när det är fredag eller lördag då dricker man och alla dagar man är ledig, alltså ren vana, ville inte alltid ens dricka när det var långledigt utan kunde längta efter att ledigheten var slut så jag kunde återgå till rutiner.
Sedan gick vanan ut över vardagen, i perioder, då kunde jag dricka alla dagar i veckan i en vecka, två veckor eller 4 dagar i veckan men bara tillräckligt för att kunna jobba dagen efter men ibland blev det fel även där och jag kunde ta ett aktivt beslut under kvällen att jag inte nöjer mig med fyra glas vin, -för jag är värd mer, detta var härligt och jag unnar mig, kunde jag tänka och sjukskriva mig.

Profile picture for user majken_r

@Torn hoppar lite in här, ditt svar väckte tankar hos mig. Är i mitt fall övertygad om att alkoholen fick mig i sitt grepp. Jag blev beroende och beroendet fick mig att ”behöva” dricka av alla möjliga anledningar. Har inte använt alkohol som medicin, eller flykt. Har behövt förstå det för att kunna se hur jag behövde gå vidare.

Profile picture for user Himmelellerhelvette

@Sisyfos
Jag håller på mycket med självransakan och analyserar beteendet jag haft med alkohol.
Visst jag växte upp i en dysfunktionell familj men jag började inte dricka pga det. Jag tror jag började dricka på ett destruktivt sätt först för att jag kom på att jag inte blev sugen på att äta massa onyttigheter om jag istället tog ett glas vin, sen kunde jag bli jätte full för att jag inte hade nått i magen men sen blev ätstörningarna mindre och då var det inte längre det som gjorde att jag drack för mycket, då kom jag istället på hur mycket mer jag orkade om jag drack, huset kunde vara kliniskt rent jämnt. Sen blev det lyxen med att dricka för man är ledig. Sen har det väl såsmåningom blivit till ett beroende och en vana och jag kunde inte längre se njutningen av ett glas vin för den goda smaken utan skulle jag dricka så skulle det vara minst 3/4 av en flaska, folköl kunde jag svepa för att få berusningen. Det var bara berusningen jag ville åt, behövde inte köpa fina viner för jag behövde inte känna smaken, det var inte det viktiga, det blev för dyrt, mycket billigare med ett blaskigt vin som jag kunde klunka om det var för äckligt och sedan försöka hålla koll på tiden så jag inte drack för fort och blev för full om någon uppmärksammade mig, för full kunde jag bara tillåta mig när jag var ensam.

Profile picture for user Himmelellerhelvette

En ny grej igen😁

Idag blev jag vansinnigt förbannad! Jag fick inte ont i bröstet för att det blev ett ångestpåslag samtidigt som det brukade bli. Jag var bara riktigt förbannad, kontrollerat förbannad och även den känslan kändes fantastiskt efteråt för det var MIN känsla, min alldeles egna opåverkad av alkohol!🥰

Idag har jag även pratat lite mer med min man och precis som @Andrahalvlek skrev längre upp känns det rätt att ta det pö om pö och idag kändes det inte alls jobbigt, vi pratade ärligt med varandra, jag berättade lite om hur det är och han fyllde i vad han sätt. Det kändes på ett sätt underbart, han har sätt mig, han har tänkt att han kommer behöva ta snacket med mig men han har sluppit och det är vi båda två oerhört glada för och han tycker att jag gjort det här fantastiskt bra. Han sa inte att han var stolt över mig men jag kände att han var det och tror han sa det mellan raderna🥰

Profile picture for user Andrahalvlek

@Himmelellerhelvette Åh, vad härligt att snacket med mannen del 2 kändes bra 🥰 Han vill dig ditt bästa och kommer göra sitt yttersta för att stötta dig i ditt beslut.

Ilska var en stark känsla i början, nästan för stark. Men jag har lärt mig att hantera ilskan, liksom irritation. Man blir mer chill som nykter. Låt folk hålla på liksom, så länge det inte drabbar mig vill säga. Då säger jag ifrån, numer mer tydligt än argt.

Kram 🐘

Profile picture for user Majaela

@himmelellerhelvete långt namn o man känner sig liteknasig när man skriver det haha. Dina orsaker till att dricka skulle kunna vara jag precis.
Stark igenkänning . Möjligtvis att jag inte drack ett vin som inte smakade gott ,då köpte jag nytt gott men det kunde å andra sidan vara fesljummet för det stod Inte i kylskåpet så, det var gömt 🤢

Profile picture for user Himmelellerhelvette

@Majaela Tryck bara på ”Svara@” så slipper du skriva @Himmelellerhelvette 😁

Du kanske ser att jag svarat i din tråd också där du undrar när du vågar prova för att pånytt försöka lära dig dricka måttligt.

Har du stor egenkänning i hur jag beskriver mitt drickande och dessutom gömt (det har jag med) råder jag dig till att börja med tre månader innan du börjar våga.

Efter två månader tyckte jag det kändes stressigt att det bara var en månad kvar så jag förlängde mina tre månader till sex månader.

Jag vill nog kunna vara måttlig framöver, kanske! Men jag är inte på långa vägar där än. Så mycket positivt med nykterheten har hänt de senaste snart 10 veckorna att jag aldrig i nuläget vill riskera det!

Profile picture for user Himmelellerhelvette

@Andrahalvlek Ja det var så skönt❣️Han är det bästa som hänt mig🥰

Ilskan drabbade mig, det som hände drabbade mig, var riktat mot mig, var personligt! Men jag tycker jag hanterade det som du beskriver mer tydligt än argt…. Eller rätt argt faktiskt! Haha men jag hade rätt att bli arg!😇

Profile picture for user Himmelellerhelvette

Jag har haft många drömmar om att jag dricker måttligt i två nätter, jag klarar det fint men blir besviken på andra som inte klarar det.
Undrar vad dessa drömmarna handlar om? Vad vill dom mig?
Jag vill inte prova dricka än på väldigt länge, ev till sommaren först.

Profile picture for user Torn

@Himmelellerhelvette Det är nog alkoholdjävulen som gör en framstöt tyvärr. Detta eftersom du har börjat fundera på att ev dricka till sommaren. Så du får vara extra vaksam så han inte får ännu mer kraft. Det bästa är att inte tänka så långt fram i tiden. Du kommer tänka helt annorlunda ju längre tid du är nykter. Efter ett halvår tex är det som natt och dag, jämfört med 3 månader. 😃

Kram

Profile picture for user Himmelellerhelvette

Du har nog rätt @Torn!
Jag har varit mer inriktad på att inte dricka hittills men har funderat lite senaste dagarna på om jag ska våga prova i framtiden igen, så säkert därför drömmarna kommer, för att det är en bearbetning hjärnan håller på med när jag sover men jag är inte minsta sugen på att berusa mig.

Tänkte idag när gubben hällde upp vin till sig att, hade det varit jag hade jag hällt mycket mer i glaset när han inte såg och halsat halva för att det sedan ska se ut som om jag bara hällt upp lite i glaset.
Sålänge jag fortfarande vet att det skulle vara fallet är jag inte rädd för att alkoholdjävulen kommer lura mig att smaka för jag VET att jag är låångt ifrån att kunna dricka normalt!
Den tanken sitter kanske fortfarande kvar till sommaren, om ett år om två år och sålänge jag vet att jag inte kan dricka normalt kommer jag inte vilja prova för jag vill ALDRIG någonsin hamna i det destruktiva drickandet igen.

Såg två alkisar som var riktigt illa däran idag och tänkte att så där skulle jag kunna sluta om jag inte forsätter mitt liv i den riktningen jag vill och valt för mig själv.

Tack för att du finns @Torn 🥰

Profile picture for user Himmelellerhelvette

Är det fler med mig som inte haft sug! Jag tänkte att efter tre veckor skulle jag känna det, jag har varit beredd på suget hela tiden, imorgon är min dag 70 och jag är oerhört tacksam men tankarna på att jag inte kan ha varit beroende kommer nu.

Därför undrar jag om det är fler som inte haft något sug.

Kan det vara så att jag lyckats dricka för mycket men av vana mer än beroende?
Om man är beroende borde man väl känt sug?

Profile picture for user Andrahalvlek

@Himmelellerhelvette Jag hade inte speciellt mycket sug, som jag minns det. Jag var fullt upptagen med att plugga nyktra fakta. Och jag hade spikat igen bakdörren.

Jag fick bara vin-flashar. ”Hmm, den här känslan brukar jag dricka vin på 🤔 Men nu gör jag inte det mer, så då får jag hitta på något annat”.

I början kom de ofta, med tiden mer sällan. Numer väldigt sällan. Senaste gången var i juli när jag hade träffat yngsta dottern för första gången på flera månader. I bilen hem sen kunde jag nästan dödat för ett glas. Men rätt snabbt fann jag mig, blev full i skratt. ”Vad fan kom du ifrån?”

Situationer kräver bara övning, övning, övning. Starka känslor måste man lära sig uthärda, och ev ta hand om på annat sätt och det tar längre tid.

Kram 🐘

Profile picture for user vår2022

@Himmelellerhelvette Jag är helt klart superberoende, men denna gång då jag verkligen bestämde mig för att sluta dricka, har jag inte haft sug mer än de 4 första dagarna, då den akuta abstinensen höll på. Minns att jag också efter några månader undrade om jag verkligen var beroende då jag haft så lätt och inget sug. Samma tankar som jag haft vid tidigare uppehåll, blivit så glad när jag övertygat mig om att jag inte är beroende, provat dricka och hamnat på ruta 1 igen. Man kan gå tillbaka och titta på hur dryckesvanorna såg ut, då ser man hur man druckit. Troligtvis hamnar man i samma mönster igen efter tag om man börjar dricka, jag gjorde det, för jag är och förblir alltid beroende.

Jag tror att det handlar om förnekelse. Det är en psykologisk försvarsmekanism där en person står inför ett faktum som är för obehagligt att acceptera och avvisar det istället och insisterar på att det inte är sant trots vad som kan vara överväldigande bevis. Jag ville så gärna inte vara beroende, för jag ville kunna dricka som alla andra. Denna gång lyckades jag att inte förneka, inse faktum om hur det förhåller sig och acceptera att jag är och förbli alltid beroende. Jag känner inte skam över det längre, att bli beroende kan hända vem som helst då vi av olika anledningar helt enkelt har mottaglighet och benägenhet att bli det. Tvärtom känner jag mig stolt över att jag inser och förstår att jag är beroende och att jag lyckats sluta dricka för att inte vidmakthålla och ge näring åt mitt beroende. Att jag tar ansvar för mig själv och mitt liv.

En annan sak som gjort detta så tydligt och klart är hur ofta personer här på forumet råkar ut för återfall, personer som inte druckit lika häftig och mycket som jag, som borde vara ”mindre” beroende än mig (om man nu kan mäta det?). Det är så tydligt och klart att Alkoholdjävulen lurar och snärjer oss till att tro att vi inte är beroende och att vi kan klara av att dricka liiite. Hans Pinocchio-näsa växer 10 meter varje gång han viskar ”du är värd ett glas, bara ett liiitet glas”😂.

Så ser jag på saken. Ha en fin söndag!❤️🍂

Profile picture for user majken_r

@Himmelellerhelvette Det där med sug..Har du en period du tänkt vara utan alkohol? Undrar då jag inte känt så mycket sug alls när jag tex bestämde 30 dagar eller 100 dagar. Istället för sug smög tankar sig på om hur jag antagligen inte var så beroende ju närmre slutdatum jag kom. Ett sug förklätt till något annat..lurigt!
Nu när jag gett upp så har jag inget sug, det är mer att tanken fladdrar förbi utan att ta tag i mig. Så, ju mer måttliga tankar jag haft under åren, desto mer sug. Sen så inser jag att jag aktivt måste minnas att jag ska inte dricka!🍂

Profile picture for user Torn

@Himmelellerhelvette Jag hade inte heller något sug att tala om. Jag trodde det skulle vara mycket värre! Ändå är jag gravt beroende. Men så länge jag inte dricker så märker jag inte av det. 😀 Riktigt skönt! Alla som hittat till det här forumet är beroende, annars skulle dom inte ha hittat hit. Att du funderar på om du är beroende, är bara ett tecken på att du är det. Och som jag har skrivit tidigare, så har jag sett på det som du har beskrivit, att du utan tvekan är beroende.

Kram

Profile picture for user Himmelellerhelvette

Tack för era svar🥰förstår inte beroendet riktigt men det jag vet är att jag inte har något sug och inte heller vill dricka så jag släpper det ett tag. Jag mår så himla bra och är så tillfredsställd av mina a-fria alternativ så jag ser ingen anledning att dricka något med alkohol. Alla de positiva effekterna jag fått av mina 70 dagar gör att jag är lycklig, innerligt lycklig!

Profile picture for user vår2022

@Himmelellerhelvette Låter härligt! Om du vill få mer kunskap om beroende, kan jag hitta fakta åt dig som handlar om hur hjärnan blir påverkad av alkohol, hur man blir beroende. Det är alkoholen som gör hjärnan beroende.

Njut av ditt goda mående och nykterheten❤️🍂

Profile picture for user vår2022

@Himmelellerhelvette När jag tänker efter, ang hur hjärnan påverkas av alkohol och beroende, har jag skrivit så mycket om detta i både mina trådar och i andras trådar. Du har även läst en del och kommenterat. Jag tror inte jag kan tillföra något nytt om detta. Det jag istället kan säga är att det gäller att få ihop det medvetna och det undermedvetna tankarna om alkohol, så att det inte finns en konflikt i dessa tankar. Tex att jag är beroende och jag är inte beroende. Det finns en konflikt i dessa tankar som strider mot varandra. Det blir då ett kluvet tänkandet, kognitiv dissonans, två motstridiga värderingar eller ideér. Man behöver då jämka ihop den inre konflikten, behovet av att sluta och rädslan för att missa något om man slutar. Det är lätt att motivationen börjar tryta och viljestyrkans mattas om man har en inre konflikt om detta. Om man kan jämka ihop den inre konflikten, så krävs inte så mycket viljekraft för att motstå att dricka.

Jag har fått ihop denna inre konflikt och därför har jag lätt att avstå och inget sug. Du säger också att du inte har något sug och att det går lätt att avstå. Det du inte får ihop är om du är beroende eller inte och där kan det finnas en inre konflikt, som inte är löst. Du kan läsa mer om detta i Annie Grace bok, Tänka klart.

Ha en fin måndag!❤️

Profile picture for user Himmelellerhelvette

Tack @vår2022 🥰
Jag ska läsa boken.

Det som är min konflikt som jag tänker just nu är om jag var beroende eller drack av vana och sen drack för att stilla ångest.

Eftersom jag hade sån obeskrivlig ångest av att dricka för att jag var rädd att dricka för mycket och ångest dagen efter, OCH drack extra för att somna eller däcka blir det lätt för mig att inte dricka. Jag vill och vågar inte utsätta mig för det igen. Jag har ingen aning om det kommer ändras för mig, om jag någonsin vågar dricka igen. Jag säger att jag tänker att jag kanske tar något glas till sommaren men så rädd som jag nu är för alkohol så har jag svårt att tro att jag kommer våga men det är lång tid till sommaren.
Sedan ser jag framför mig att om jag tar ett glas får jag ångest direkt och kommer då ta två snabba till för att lindra ångesten och sedan är jag där igen.

Ångest, oro, hela tiden med nerverna utanpå, svårt att somna, vakna hela tiden alternativt somna och sedan vara vaken i flera timmar innan jag tillsist somnar om igen. Det är vad jag sätter på spel om jag dricker igen. Jag klarar inte av att må så dåligt mer, gjorde det under så många år.

Profile picture for user vår2022

@Himmelellerhelvette Egentligen är det viktigaste vad du tycker och tänker om hur det står till och är för dig. Den egna sanningen är din sanning och jag vill inte på något sätt pådyvla dig min sanning. Vi kan tycka olika och det är ok. Det är intressant att prata om det. Vad jag säger är det jag kan se från mitt perspektiv av det du beskriver om ditt tidigare drickande.

Tänker att man ofta säger att man dricker av gammal vana. Man har tex en vana att dricka varje helg, som till slut blir även en vana på vardagar och söndagar fast man ska jobba dagen efter. När man inte längre kan kontrollera sitt drickande, har det skett en förändring i hjärnans belöningssystem. Denna vana leder till att man blir beroende och hjärnan har blivit ”kidnappad”. Alkoholen ger en sån stor dopaminkick och det har skett en omprogrammering i hjärnans belöningssystem som kopplas ihop i minnet för att vi ska upprepa handlingen att dricka och få kickar. Därför dricker man mer, men samtidigt stressar man hjärnan när man dricker och man får känslor av ångest. För att dämpa ångesten dricker man ännu mer och den onda cirkeln är igång. Beroende är en kronisk förändring i hjärnans belöningssystem.

Du berättar att du fick en obeskrivlig ångest av att dricka för att du var rädd att dricka för mycket. Tycker att det verkar som att du inte kunde dricka lagom och stoppa, då du fick ångest och blev orolig att dricka för mycket. Tänker att det var för att hjärnans belöningssystem ville ha mer och det går inte att stoppa om man börjat dricka. Du visste av tidigare erfarenhet att det oftast blir för mycket och svårt att stoppa. Hjärnan har blivit inlärd till att göra så och vill upprepa handlingen varje gång och ha sin belöning och kick. Samtidigt stressas hjärnan av alkohol och kan skapa känslor av ångest. För att dämpa ångesten drack du mer för att somna eller däcka. Som jag ser det av det du beskriver och tidigare beskrivit, så är det en vana som eskalerat, man tål mer och behöver mer och det har utvecklat ett beroende.

Som sagt detta är min reflektion och inget annat. Jag vill inte och klarar heller inte av att må som jag gjorde när jag drack. Det var destruktiv, svart och hemskt. Jag är så himla glad över att ha blivit nykter och få livet åter. Jag tycker att du gör detta så himla bra, du är klok och det har hänt mycket inom dig under tiden du varit nykter.❤️

Profile picture for user Himmelellerhelvette

Tack fina @vår2022 ❣️ Det låter helt vettigt det du skriver, jag måste varit beroende och det är det som känns så konstigt för min kloka del av mig själv skulle aldrig bli beroende men den delen av mig som jag själv inte kunde kontrollera var beroende, måste varit så eftersom jag inte kunde sluta när jag började, klart jag kunde i vissa fall men oftast drack jag mer än jag ville.
Gillar inte känslan det ger mig att säga att jag var beroende men eftersom jag är lika rädd nu för att om jag skulle ta ett glas skulle jag dricka förmycket, som jag var då så är jag väl beroende, hade jag inte varit rädd för att dricka för jag trodde jag skulle klara det hade jag inte lika lätt trott att jag var beroende.
Jag gillar tanken på att jag får dricka om jag vill men jag vill inte, låter snällare än jag vill inte dricka för jag är beroende.

Kram❤️

Profile picture for user Andrahalvlek

@Himmelellerhelvette Jag förstår att du känner skam inför faktumet att du var/är beroende. Men det finns inget skamligt med det alls. Dricker man en beroendeframkallande drog ofta så blir man beroende till slut. Det blir alla, det är mängden som avgör. Väldigt många i din omgivning är garanterat också beroende, men de vill inte erkänna det. För sig själv eller andra.

En sak kan jag glädja dig med. Känslan av skam blir mindre med tiden. Och känslan av stolthet över att man faktiskt har tagit ansvar för sitt liv blir bara starkare med tiden.

Kram 🐘

Profile picture for user vår2022

@Himmelellerhelvette Du skriver ”för min kloka del av mig själv skulle aldrig bli beroende men den delen av mig som jag själv inte kunde kontrollera var beroende, måste varit så eftersom jag inte kunde sluta när jag började, klart jag kunde i vissa fall men oftast drack jag mer än jag ville.”Tänker att det handlar om det medvetna (den kloka delen av dig själv) och den omedvetna (den delen du inte kan kontrollera). I den omedvetna delen i hjärnan finns beroendet.

Här lite mer fakta om hjärnan.
Hjärnan skickar signaler till pannloberna vars uppgift är att granska, bedöma för- och nackdelar och risker. Det är där det sunda förnuftet sitter, för att göra en riskvärdering av en situation. Tex hejda en impuls att dricka mer och säga nej. När vi blivit beroende körs signalen till pannloben över och skickar en signal direkt till känslohjärnan som inte gör någon riskbedömning, och man fortsätter att dricka för impulsen man har är att fortsätta dricka. Så när man har blivit beroende skickar hjärna signaler direkt till känslohjärnan och man kan inte stoppa sitt drickande. Pannloberna har svårt att hävda sig vid alkoholintag. Känslohjärnan dominerar, men det som är bra är att man kan träna upp pannloberna igen att bli kraftfullare, genom att inte dricka alkohol. Genom att vara nykter får pannloberna möjlighet att återhämta sig och bli dominanta igen, så att signalerna först går dit för granskning innan beslut tas.

Det känns jobbigt för dig att se dig som beroende, men om du vänder på det är det bra att du förstår att du är beroende. Med kunskap om hur en beroendehjärna funkar är förutsättningarna bättre att kunna undvika riskabla situationer gällande alkohol. Jag tänker att du behöver ju inte gå omkring och tänka att du är beroende, för vi kan ju träna upp pannloberna till att bli dominanta igen och vi kan bete oss rationellt. När man kommer till situationer med alkohol kan det dock vara bra att påminna sig om att man är beroende för att undvika att känslohjärnan tar över och när man vill svepa allt, vill ha mer, slutar tänka på någonting annat än alkohol.

Vi måste träna på nykterheten och alltid göra en riskbedömning vid alkoholsituationer. Vad kan hända om jag dricker? Vilka risker kan det innebära? Vad kan det leda till? Vad är den säkraste handlingen och välja den.

Kan bara hålla med, skammen minskar med tiden och stoltheten över att man tar ansvar för sitt liv ökar med tiden❤️

Profile picture for user Himmelellerhelvette

Dag 73.
Känner mig låg, har sovit dåligt två nätter efter ca 8 veckors god sömn. Känns deppigt.
Vaknat svettig trots att jag fryser samt tänkt mycket på människor som tar min energi.
Som jag skrivit för många veckor sedan är min relation till min syster och pappa dålig. Jag försöker att inte ha kontakt med dom men ändå har jag påverkas, speciellt inatt.

Tänkte mycket inatt på hur dom sårat mig och det gör mig ledsen och irriterad. Vill inte behöva slösa av min energi på dom. Jag har det så bra med min egen familj, vill kunna fokusera bara på det och allt positivt runt mig med jobb, vänner och annan släkt men det är svårt just nu.

Insåg inatt att detta inte är något som bara går att stryka ett streck över utan som med allt annat behöver processas.

Är det någon av er kloka här inne som vet någon bra strategi för att processa och gå vidare utan att behöva reda ut med vederbörande? Jag har inget jag vill prata med dom om jag vill bara gå vidare, jag vill inte bli störd i min läkningsprocess av dom. Jag behöver få fokusera på allt bra i mitt liv.

Profile picture for user Andrahalvlek

@Himmelellerhelvette Jag tror som du att du behöver rota i det där litegrann. Det är en tagg som behöver dras ut. Jag vet att det finns något som heter traumaterapi. Den syftar till att man går bakåt i tiden, så långt som tillbaka till barndomen. Minnen som man till och med förträngt i vissa fall. Syftet är att förlåta. Förlåta sig själv för att man inte agerade annorlunda. Förlåta motparten för att hen inte visste bättre. Motparten behöver inte veta, i vissa fall finns ju inte motparten i livet längre.

Kram 🐘

Profile picture for user vår2022

@Himmelellerhelvette Håller med om att det kan vara värt att gå i terapi för att bearbeta detta. När något trycker en är det svårt att gå vidare utan att reda ut det först. Det finns liksom alltid där och man kan påminnas om det i olika situationer som uppstår. Det finns också psykodynamisk inriktad terapi. Det handlar om att gå tillbaka till de olika känslorna du har och undersöka vad som ligger bakom. Vad är det som orsakar att du känner och mår som du gör. Reda ut i dessa känslor som skam och skuld. Nå försoning med dig själv och även med andra. Det innebär inte att det är ok eller att du accepterar hur de behandlat dig som de gjort, men att du kan försonas med dig själv, ha medkänsla med dig själv och att deras handlingar inte ska påverka dig för mycket i livet och så att du kan gå vidare i livet. Det är värt att försöka, det var det för mig. Jag känner inte ilska och lägger inte ned massor av min energi på saker som varit störande i mitt liv längre. Det finns mycket jag inte kan påverka som varit, men jag låter inte det vara en del av mitt liv på samma sätt längre. Jag har försonats med det som varit och sätter idag min egna gräns för hur jag vill ha det framåt, på mina villkor. Det som får mig att må bra.

Ha det gott!❤️

Profile picture for user Majaela

@Himmelellerhelvette
Låt dem inte såra dig. Det är konstigt vad syskon och föräldrar kan lyckas såra en. Det kan finnas så mycket gammalt som poppar upp på en till synes oskyldig kommentar eller handling. Jag har själv haft problem med de här relationerna. Ibland behöver man ha en paus i kontakten för att skydda sig själv.
Sen är det som med alkoholen, man får förhålla sig, för de försvinner aldrig helt, inte ens om de skulle gå bort. Då finns det fortfarande en massa känslor att hantera.
En bra terapeut är aldrig fel. Ta hand om dig låt dem inte komma åt dig. Sätt gränser. Var snäll mot dig själv. Dina känslor är inte fel, du har rätt till dem.
Kram💕

Profile picture for user Himmelellerhelvette

@Majaela @vår2022 @Andrahalvlek, tack snälla ❤️
Jag har dragit en gräns men dom lyckas ta sig runt den gränsen genom andra människor och det är frustrerande. Jag vill inte veta vad dom säger om mig men får reda på det ändå och det verkar vara där jag får försöka sätta min nästa gräns, när någon pratar om vad dom sagt måste jag säga vänligt men bestämt att jag inte har ork eller energi till att höra om dom.

Tack igen för att ni finns, det är verkligen skönt att få skriva här och få kloka svar, stöttning och hjälp❤️

Profile picture for user Himmelellerhelvette

@vår2022
Jag måste kopiera och klistra in din text igen för den är så bra och kanske någon som inte läst den får chansen att läsa och jag kan läsa om den igen och igen och övertyga mig själv om att mina pannlober håller på att tränas upp och blir mer och mer kraftfulla med varje dag som går, nu har jag tränat dom i 74dagar🙏

”Här lite mer fakta om hjärnan.
Hjärnan skickar signaler till pannloberna vars uppgift är att granska, bedöma för- och nackdelar och risker. Det är där det sunda förnuftet sitter, för att göra en riskvärdering av en situation. Tex hejda en impuls att dricka mer och säga nej. När vi blivit beroende körs signalen till pannloben över och skickar en signal direkt till känslohjärnan som inte gör någon riskbedömning, och man fortsätter att dricka för impulsen man har är att fortsätta dricka. Så när man har blivit beroende skickar hjärna signaler direkt till känslohjärnan och man kan inte stoppa sitt drickande. Pannloberna har svårt att hävda sig vid alkoholintag. Känslohjärnan dominerar, men det som är bra är att man kan träna upp pannloberna igen att bli kraftfullare, genom att inte dricka alkohol. Genom att vara nykter får pannloberna möjlighet att återhämta sig och bli dominanta igen, så att signalerna först går dit för granskning innan beslut tas.”

Profile picture for user vår2022

@Himmelellerhelvette Vad bra att du tyckte att faktan ”talade” till dig😁. Jag är helt övertygad om att dina pannlober håller på och bli kraftfullare för varje dag som nykter. Det är detta som är så hoppfullt tycker jag, att hjärna kan återhämta sig, reparera och lära om och bli balanserad igen när vi håller oss nyktra. Samt att alla organ i kroppen kan återhämta sig då alkoholen når alla organ och påverkar dem. Man blir snäll och omtänksam mot sig själv.

Grattis till hela 74 dagar!🥳. Ha det gott❤️

Profile picture for user Himmelellerhelvette

Jag känner en stark oro. Oro att bli lämnad av min man på noll grunder! Vi har det väldigt bra tillsammans ändå denna starka oro!
Vad kan det bero på?

Jag är rätt ensam utan honom, han är min bästa vän och jag älskar honom över allt.
Jag har ingen nära kontakt med någon annan. Har vänner och släkt men ingen djup relation till någon, har otroligt svårt för att lite på folk.
Jag har dessutom låtit folk vara på avstånd för att ingen skulle komma på hur mycket jag drack, hade jag haft relationer då folk plötsligt kom på dörren för en kaffe eller ringde hade någon kanske kommit på mig.

Hur ska jag bli stark i mig själv?

Profile picture for user Andrahalvlek

@Himmelellerhelvette Hmm, tunga bekymmer så här en fredagsmorgon 🤔 Jag tänker att du behöver träna din självkänsla. Känna att du duger, precis som du är. Jag fick lära mig en övning på en kurs för några veckor sedan, som du kanske kan prova om du vill.

Skriv varje kväll ner tre saker som du har gjort bra under dagen. Inget jobbrelaterat, det ska mer handla om vad du har gjort för andra människor eller för dig själv.

Här är mina tre hittepåexempel:

1) Jag var snäll som tog med mig kollegans kaffekoppar när jag ändå skulle till lunchrummet.
2) Jag var tålmodig när jag lyssnade på min mammas prat i telefonen i en hel halvtimme utan att bli det minsta irriterad på henne.
3) Jag var hälsosam när jag lagade vegetarisk middag.

I exemplen ovan markerar du orden snäll, tålmodig och hälsosam med märkpenna. Sen gör du likadant varje kväll (du kan skriva samma saker flera gånger), och vid behöv läser du igenom dina långa listor med bra-saker som du har gjort och gör. Syftet är inte att skryta om det. Syftet är att du ska sträcka på ryggen och känns dig lite mer duglig. Du ska känna att du är en nice person 🥰

Vad det gäller vänner kan du inventera dina bekanta och fundera över vilka personer som kanske har potential att bli en god vän. Sen tar du kontakt med vb och frågar om ni ska luncha tex. Så har jag gjort, och det brukar falla i god jord. Om de inte kan vid ett tillfälle så ska man inte ta det personligt, utan istället föreslå en annan dag längre fram. Folk är så galet upptagna, en del verkar ha femårsplaner.

Kram 🐘

Profile picture for user vår2022

@Himmelellerhelvette Jag har inte tagit några prover alls sedan jag blev nykter. Jag utgår från hur kroppen känns och om det står bra till så tänker jag att mina organ mår bra. Jag har tillit till att jag mår bra då, skulle jag har ont en längre tid eller dyl då skulle jag kolla upp det. Vad jag menar generellt är att då vi inte tillför kroppen alkohol mer så kan organen reparera och återhämta sig, om de nu blivit påverkade. Det jag läst är att organen i kroppen återhämtar sig efter 3-6 månaders alkoholstopp, de flesta efter kortare tid än så.

Kanske är det din starka oro du beskriver som även skapar oro för detta? Vad gäller din oro för att bli lämnad av din man kan jag känna igen mig. Det är mest min man som jag umgås med och han är min bästa vän. Min oro att bli lämnad var så mycket starkare när jag drack. Jag kunde känna mig hotad och svartsjuk i många situationer. Inbillade mig att han flirtade med andra och jag var misstänksam. För mig handlade det om låg självkänsla och sedan barnsben en oro för att inte duga, räcka till och rädd för att bli lämnad. En otrygghet inom mig själv. Även om min man försäkrade mig om och om igen att han aldrig skulle lämna mig, kunde jag aldrig känna mig säker på att det var sant. Det var en skam att känna svartsjuka och det var inget jag ville medge att jag kände. Sade ha det förnekade jag. Istället sade jag att han betedde sig på ett sätt som gjorde mig svartsjuk (men jag nämnde aldrig det ordet) att jag var besviken på honom och jag anklagade även honom för saker. Många bråk hade roten i detta.

Sedan jag blev nykter har denna oro bleknat rejält och ändrat skepnad. Mycket bottnar i att jag kunnat få tag på mina riktiga äkta känslor som nykter tillsammans med psykolog i terapi. Jobbat mig igenom mina känslor och händelser i min barndom och kunna se vad som påverkat min låga självkänsla. Vad som påverkat mig i mina relationer och som framkallat känslor av att inte duga och rädslan i att bli lämnad. Det har inget med min man att göra egentligen utan det har med mig att göra. Det har varit en oerhörd lättnad och befrielse. Jag har även tagit stöd i min man och pratat ut om detta, om var mina rädslor bottnar. Sagt, satt ord på och erkänt att jag är svartsjuk. Han har förstått mig på ett annat sätt nu och att det handlar om mig. På så sätt har skepnaden i oron ändrats, min självkänsla har blivit högre, oron har lagt sig, plågar och färgar mig inte längre. Svartsjuka är en hemsk plåga.

Detta har jag läst och tagit till mig om svartsjuka:
Svartsjukereaktioner kan läras in tidigt i livet. Om nära och viktiga relationer har varit oförutsägbara och otrygga kan det fylla en funktion att vara misstänksam och på sin vakt. Misstänksamheten riskerar sedan att färga relationer även senare i livet, även då det inte är befogat. I förlängningen kan ett destruktivt svartsjukemönster uppstå.

Denna text var startskottet till att även jag förstod vad min rädsla och oro handlade om, även min man kunde förstå mig och mitt handlande bättre och varifrån min svartsjuka kom.

Så blev jag stark i mig själv❤️

Profile picture for user Himmelellerhelvette

@Andrahalvlek @vår2022 Ja jag har nog rätt dålig självkänsla och den texten @vår2022:

”Svartsjukereaktioner kan läras in tidigt i livet. Om nära och viktiga relationer har varit oförutsägbara och otrygga kan det fylla en funktion att vara misstänksam och på sin vakt. Misstänksamheten riskerar sedan att färga relationer även senare i livet, även då det inte är befogat. I förlängningen kan ett destruktivt svartsjukemönster uppstå.”

Den träffade rätt i hjärtat, som om du kände till min barndom.

Jag behöver ta mig igenom både svartsjukan och den dåliga självkänslan men hur? Jag vet ju vad jag varit med om men orkar inte älta det med psykolog utan vill förstå mig själv genom sån text som du skickade där. Har du boktips eller något? Jag har läst Mia Törnbloms böcker men det kanske fina fler? Jag måste bli stark så min man inte tycker jag är jobbig. Jag säger inget till honom mer än indirekt och vet att han kopplar ihop det och vet att det gör något med honom.

När jag drack kunde jag döva dessa känslor men nu kan jag inte det utan dom maler!

Har en trasig relation till både mamma, pappa och syskon, dysfunktionell familj.

Jag har alltid klarat mig själv, aldrig gått till psykolog och orkar verkligen inte leta efter någon bra och har noll pengar att lägga på det heller. Behöver självläka mig genom faktaböcker/filmer och tar gärna tips.

Oj va trasig jag känner mig nu

Profile picture for user vår2022

@Himmelellerhelvette Jag har inga direkta tips på böcker men du kan googla så kanske du hittar något bra. Jag har läst så mycket här och där om psykologi och det har mest varit ”tunga” böcker och kurslitteratur. Jag har läst väldigt mycket men det är svårt att ”terapia” sig själv. Jag har behövt ett bollplank som kan spegla mig och leda mig i mina tankar. Det är så lätt att fastna, bli låst, i återvändsgränd och komma fel i de egna tankarna. Utan psykolog hade jag inte kunnat ta mig ur mina destruktiva tankar.

Om jag minns rätt tyckte du inte det kändes befriande att berätta om ditt alkoholproblem för din man först, men att det sen blev rätt bra samtal om det. Du säger ”Det kändes på ett sätt underbart, han har sätt mig, han har tänkt att han kommer behöva ta snacket med mig men han har sluppit och det är vi båda två oerhört glada för och han tycker att jag gjort det här fantastiskt bra. Han sa inte att han var stolt över mig men jag kände att han var det och tror han sa det mellan raderna”.

Du säger om svartsjuka ovan ”Jag måste bli stark så min man inte tycker jag är jobbig. Jag säger inget till honom mer än indirekt och vet att han kopplar ihop det och vet att det gör något med honom.” Ett sätt kan vara att även prata öppet om detta med honom, som du gjorde med alkoholproblemet. Det blir annars mycket gissningar kring vad han känner och tänker. Tänker också att det tar mycket energi hos dig att fundera och gissa, men även att du känner press på dig att bli stark för att han inte ska tycka du är jobbig. Kanske är det det som är jobbigast, att ni inte pratar öppet med varandra? Båda gissar, men ingen kan veta säkert vad den andra tänker och känner om man inte frågar och berättar för varandra. Jag har själv varit där och så ofta gissat så fel. Jag har utgått från mig själv i allt, men jag kan omöjligt veta vad någon annan tänker och känner om jag inte frågar, jag kan bara gissa.

Du skriver att du alltid klarat dig själv och jag känner igen mig i det. Det finns anledning till det, det oförutsägbara och otrygga man varit med om, som lett till misstänksamhet och jag klarar mig själv. Men det är tufft och svårt att klara allt själv i en relation, det är två personer som ska samspela tillsammans och man påverkar varandra. Att ta hjälp av andra och att hjälpa andra är fint och gör livet lättare att leva. Det ger ökad tillit och samhörighet❤️

Profile picture for user Himmelellerhelvette

Tack så mycket @vår2022, du är så klok❣️

Jag behöver inte klara mig själv i vår relation, där delar vi mycket men inte min svartsjuka eftersom den är obefogad och säkert precis som du skrev bottnar i en otrygg och oförutsägbar barndom.

Eftersom jag behöver tänka färdigt själv först precis som när jag tog det med alkoholen med honom så kommer jag tänka ett tag till sedan kommer jag berätta om den texten för honom.
Vet du vad den är tagen från?

Profile picture for user vår2022

@Himmelellerhelvette Tack💕 Det låter som en bra plan, att du tänker färdigt först själv😁.

Hittade till slut var jag hittade texten, länkar sidan:
https://www.psykologiguiden.se/rad-och-fakta/relationer/svartsjuka

Tror att man kan ställa frågor där till psykologerna. Sedan finns det en app #redigerat#, då kan man chatta med en psykolog för 100 kr/vecka. Tror man får svar på sina frågor 1 gång/dag. Bollade en sak under 2 veckor och tyckte jag fick bra stöd i frågan, det blev inte dyrt heller.

Ha en fin lördag❤️