Jag är ny här och vet att jag dricker för mycket.
När min man lägger sig då börjar jag dricka, det blir en flaska vin eller ännu mer innan jag lägger mig. (Vi delar inte sovrum)
Känner ångest och vill inte hålla på så här men det är så lätt att hälla upp glaset och sen är det ännu lättare med de som följer.
Så här har jag hållit på de senaste två åren, vist har jag druckit innan också, men då har det varit kontrolerat, några glas under helgen och aldrig på vardagarna.
Min man dricker någon öl eller ett par glas vin på helgen, då vi dricker tillsammans över en bit mat, jag dricker alltid något glas mer än han. Jag tror inte att han märkt ännu att jag gör så här och jag är livrädd att han ska komma på mig. Jag tror att det är en tidsfråga bara tills han gör det.
Hur fan kunde jag låta det går så här långt, skam skuld och ilska är vad jag känner just nu.

Tänker att jag ska försöka klara av att sluta med detta själv, därför sökte jag på nätet och hittade denna sida.
Men det som oroar mig är abstinensen, jag har låtit bli att dricka ena kvällen, men jag blir så jobbig både för mig själv och min man. Jag gråter, tycker synd om mig för att jag har ett så taskigt liv, trotts att jag vet inners inne att jag inte har det. Då kommer alla oförätter upp i huvudet och jag ältar.
Hur ska jag kunna sluta dricka utan att jag blir så här?

Sundare

Hoppas det gick bra för dig igårkväll och att din nattsömn blev god. Stor kram från mig
Nu tar vi en dag till.

Gunda

Jag blir glad när jag ser en inlägg från dig.
Jo jag klarade gårdagen, det var jobbigt.
Har lite ont i huvudet fortfarande men burk känslan är bättre.
Jag sov bra, vaknade då och då, men ändå helt ok.
Nu är det dag 3 för mig, jag är glad och nu ser vi fram
emot en ny nykter dag.

Gunda

Bombarderade min tråd i går, det var en jobbig dag och jag kände att jag verkligen behövde det.
Dagen i dag har börjat bra, men nu börjar gråtmildheten infinna sig. Vet inte vad det
står för egentligen.
Inte vet jag om jag tycker synd om mig eller vad det är, eller om det bara hör till när
giftet går ur kroppen?
Men jag tycker det är skönt att få vara ensam i dag också bara få vara i mig själv inte
hela tiden behöva prata eller umgås.
Men det jag har varit värst rädd för har inte infunnit sig. Jag brukar bli på grälsjuks humör, älta sånt som
hänt för länge sen, jag är så glad att jag inte hamnade där. När jag började skriva här, så funderade jag på hur
jag skulle trappa ner för att inte få abstinens, men när jag slutade planera för det och bara lät det komma så
blev det ju inte så farligt som jag trodde att det skulle bli.
Har tänkt en del på varför, men har kommit fram till att jag har kunnat skriva här, bry
mig i andra, tittat mer på mig, läst andras berättelser, hittat beröringspunkter och aha upplevelser.
Känt att jag inte är ensam, fått förklara för dem som förstår, inte en som dömer mig, jag har inte
behövt känna att jag är en dålig människa utan en i mängden. Tack alla här.
Mitt självförtroende är i botten, tror att folk tittar ner på mig. Ändå vet jag ju att jag har dem som
tycker om mig. Men det är nog så att jag måste tycka om mig själv, det gör jag inte.
Hur kan andra vilja umgås med mig, när jag inte själv vill göra det utan tar till flaskan för att slippa.
I dag är en ny dag!

Gunda

Jag skrev till dig Skamsen att man kanske ska göra nått annat som upptar ens intresse. Nu har jag tagit mig själv på orden och beställt biobiljetter. Jag har inte varit på bio på de senaste minst 15 åren. Så nu ska det bli av. Vet knappt vad som är bra att se inte vilka filmer som körs inte vilka biografer som finns kvar. Men jag hittade en bio i en stad nära oss, det ska bli så roligt att göra nått annat än dricka vin på fredagkvällen.
Ha en skön dag, alla där ute!

Lena72

Vill bara att du skall veta att jag läser allt du skriver! Är på min dag 2.
Feber o förskyld står jag på jobbet och mår skit. Vill bara hem, häva en flaska vin eller två o somna.
Suck!

pågång

Hej! Idag har jag tagit mig i kragen och bokat tid på hälsocentralen för att prata om mitt drickande. Det känns bra men jag är orolig för att jag inte ska kunna dricka alls. Jag vill ha kontroll över mitt drickande och det har jag inte nu. Jag dricker för ofta och ibland mer än jag hade tänkt mig. Jag blir full minst en gång i veckan och då blir jag omdömeslös och grälsjuk. Jag vet inte om känslorna jag känner i berusat tillstånd är äkta eller om de uppstår av alkoholen. Känslorna får mig att gräla med min man och han är förstås innerligt trött på det. Dagen efter kommer jag inte alltid ihåg vad som har hänt och vad jag har sagt. Jag vill att alkoholen ska förgylla mitt liv och inte förgifta det som jag upplever att det gör nu. Jag är kvinna, 53 år, har ett arbete som jag trivs med, en stor vänkrets och inga andra problem än jag dricker för mycket och för ofta. Krävs det att jag slutar helt med alkohol?

pågång

Hej igen! Jag skrev kanske på fel ställe? Jag skapar en ny tråd!

Tror inte nån här kan svara på om du måste lägga ner helt.

Jag antar att det beror på hur långt man har kommit i sitt
missbruk. Har man fullt utvecklat sjukdomen så måste
man tänka att man inte kan dricka alkohol. Har man bara hamnat
lite på sniskan kan man säkert räta upp det och lära sig dricka "normalt"

Jag är dock inte nån specialist på det kan bara utgå ifrån mitt eget beroende
och dess konsekvenser.

Det inte går att få en alkoholist (med utvecklad sjukdom) att dricka måttligt.
Det är min övertygelse genom mina egna erfarenheter och andras i min omgivning.

Lycka till med det du vill uppnå
;)

Kram

Gunda

Det går jättebra i dag, har inte haft nått sug alls. På morgonen så var jag riktigt gråtmild och mådde pest, men
nu är det bra. Jag har bestämt att vi ska göra nått annat än sitta hemma och pimpla vin i morgon. Jag har betalt för två biobiljetter
och det ska bli så roligt att gå, då jag inte varit på bio på säkert 15 år.
Så i morgon kommer jag att vakna utan baksmälla, känner mig riktigt glad just nu. Men jag vet ju att humöret kan svänga snabbt.
En timme i taget!

Gunda

Jag mår verkligen mycket bättre än jag gjort på mycket länge. Det är länge, länge sen jag var spritfri i 3 dagar i sträck.
Nu håller huvudet på att klarna och jag känner mig gladare och piggare.
Men en sak förstår ja, att detta gör att jag har lättare att falla, att tycka att det här går ju bra och jag kan säkert ta ett glas.....
Men jag tror att jag måste vänta några dagar till innan jag försöker mig på det.
En dag i taget.

Sundare

Tror det får bli vårt mantra: en dag i taget. Min förra tråd hette så. Tycker fortfarande det är den bästa meningen: en dag i taget.
Allt gott o sov gott!

Gunda

Att du åtminstone har huvudet ovanför vattenytan.
Jag har ett helvetes sug just nu. har allvarligt funderat på att öppna en vinare. Men jag ska inte göra det. Jag har ätit ett par mackor tänker på det du skrev i går att man skulle äta. Jag går väll upp på i vikt men jag bryr mig inte just nu. Orkar bara bry mig i att inte öppna vinaren. Tänk att det kan ändras från att man är så stupsäker på att inte dricka till att bli sjukt sugen på bara nån timme.
Nu är det ½ timme i taget.

Jag tatuerade in just de orden på insidan av min handled efter mitt sista återfall för 24 dagar sedan.
I vacker gammal skrivstil står det:
One day at a time
Det är också en liten duva under som flyger

Det ska påminna varje morgon hur jag ska tänka.

En dag i taget

Lena72

Hur går det? Håller tummarna att du har somnat o vaknar utan bakfylla.....
Tänker på dej!
Kram

Man måste resonera med den inre rösten.
Knacka dig själv på skallbenet och tala om högt vem som bestämmer.

Min inre röst (spritdemonen) har numera fått ett ansikte.
Den ser ut som en av dessa hånflinande, obehagliga, ångestfyllda, huggtandade, blödande clowner som
hoppar ur buskarna och skrämmer skiten ur folk.

Passerar jag ett systembolag är den genast där och hånflinar.
Lockar, flirtar, skrämmer mig och vill ha min uppmärksamhet.

Han är bra creepy min clown...

Sundare

Här är en som börjat vakna tidigt, alltför tidigt. Nu tar vi en nyktert vit fredag som start på helgen.
Vi hörs under dagen och alltid vid behov. Skriva skriva skriva.
Berätta o beskriva tills vi själva förstår stt hitta vår väg framåt.
Kram