Ja då var jag här igen, vi har varit i Spanien över vintern, kom hem för några dagar sen.
Jag har både bra och dåliga minnen från min vistelse där.
Känner mig som på ruta ett, mitt drickande har jag inte kunnat tygla, utan det har snarare eskalerat.
Gråter då jag skäms över mig själv, jag har skämt ut mig inför vänner, blivit rejält packad och
mannen är väldigt bekymrad över mitt beteende och drickandet.
Nu kommer jag att börja läsa här varje dag, ta stöd och hjälp av er andra här.
Jag är bara ledsen och trött.

Gunda

men har aldrig druckit en sådan öl och ska nog inte göra det heller :D Sinnituss.
Det gick inte riktigt att hålla sig i går heller, nu är det hjärtklappning och ångest som plågar.
I morgon ska jag jobba, så denna kväll kommer att bli nykter, måste hålla huvudet klart.
Men det är så konstigt att min hjärna kohandlar med mig, den liksom ger mig tillåtelse att låta bli att
vara klok och låta bli vinet. Jag vill inte vara så här, men jag känner mig kidnappad.
Varför gick jag inte och la mig då mannen gjorde det, då hade jag inte suttit här med hjärtklappningen och ångesten.
Varför???

Rosen

Svårt att låta bli alkoholen när man är nynynykter. Kan inte själv ha något hemma i det läget. Det bästa är att tömma huset på giftet åtminstone för nu.
Kanske vore bra med ngn medicin ett tag för att bryta det invanda mönstret.
Visst kan det kännas som om man är kidnappad, men det är bara en tankesnurra. Du bestämmer fortfarande. Så vill jag se det, även om jag själv ibland kan känna hopplöshet. Ge bara inte upp! Det är sämsta alternativet.

Gunda

Du har helt rätt i att hjärnan inte är kidnappad, men det är en lätt förklaringsmodell hur jag känner det, men det ingår nog i min hopplöshet att förklara det så. Jag har berättat för läkaren på GBP avd, så vi får se om hon hör av sig eller bara skiter i det. Jag är beredd att ta Campral om hon hjälper mig med det, men jag är också nyfiken på om hon tänker agera eller om de struntar i sina patienter egentligen.
Så varje dag nu väntar jag på att hon ska höra av sig antingen via brev eller telefon.
Jag skulle nog också vilja tömma huset på alkohol, men problemet är att jag inte berättat för mannen om hur stort mitt problem är. Han är av den kontrolerande varianten och jag kommer inte att klara att han börja kontrolera mig ännu mer än han gör nu.
Därför måste jag försöka fixa det här utan hans hjälp och då får A stå kvar i skåpet.
Kram Rosen och tack för att du skriver i min tråd, du ska veta att det värmer. Ha en bra dag!

Gunda

Fick en hel del gjort och tänkte inte så mycket på alkohol, det gäller att vara upptagen
för att skingra tankarna.
Men på kvällen blev det lite vin och då betoningen på lite, ett glas. Det räckte för
att jag kunde somna och har sovit gott hela natten.
I dag blir det en hel del jobb även om jag är pensionär, det känns bra att ha lite att bry hjärnan med.
I morgon ska jag fortsätta att fixa vårt hus så det blir fint till midsommar även om vi inte ska vara hemma.
Nu ser jag fram emot en helg med goda vänner och god mat, det värsta är ju alkoholen, det kommer att
finnas i huset. Bävar för det, det har blivit ett stort problem och nöjet med ett glas rött till maten är förstört.
Jag rår själv för det som har låtit det gå så här långt. Tråkigt men så är det.
Ha en fin dag där ute alla fina människor här.

Sinnituss

Låter som en kanon dag!
Trevligt med helg tillsammans med goda vänner. Njut av tillvaron ❤️

Gunda

...men inte av alkohol utan jobbet i går.
Hela kroppen värker och huvet är som i baksmälla, men bara av trötthet, sen jag gick i väggen för många år sen så klarar jag inte stress och det jag volontär jobbar med är stressigt i perioder. Jag känner att det är bra för mig trots att jag blir helt slut.
Nu skulle jag behöva börja städa mitt vardagsrum men orkar inte röra mig.
Ändå rätt nöjd med situationen.
Ha en bra dag fina ni. ??

Gunda

Jag har fått domen nu, mina värden är inte bra och GBP läkaren har skrivit att jag måste drastiskt ändra mina alkoholvanor.
Remiss har skickats till alkoholsköterskan på dlm. Fy vad jag skäms, hur ska jag getta gå dit då jag känner alla som jobbar där
och hur många är det som kommer att få reda på min situation.
Men samtidigt är det ju bra att jag nu vet, nu måste jag ta ansvar.
Jag måste drastiskt minska mitt a intag och kanske helt sluta.
Så ligger det till nu!!!!

Rosen

När man får det svart på vitt Gunda. Då behöver man inte rådbråka sin hjärna så mycket. Jag tror det kan vara en stor hjälp att veta att det måste till en förändring.
Det kommer du att klara!
Fick du ingen medicin för att underlätta?

Gunda

Nej jag fick ingen med än, men troligen kommer jag nog att få det som förslag då jag träffar alkosköterskan.
Är nästan som bedövad, hur kan jag ha låtit det gå så här långt, det är inte klokt.
Man har familj barn och barnbarn man har massor att leva för men så låter man alkoholen ta överhand, det är sorgligt.
Jag har mig själv att skylla, det är jag som sväljer och gör så här mot mig.
Patetisk känner jag mig.

Rosen

Tänk om någon med diabetes eller hjärtproblem skulle gå runt och skämmas för sin sjukdom.
Absurt, eller hur?
Alkoholberoende är en sjukdom. Det är något som gått överstyr i hjärnan av en eller annan anledning.
Det är en kronisk sjukdom som ingen önskar sig.
Jag tror inte där finns en familj i Sverige som inte har en alkoholist i släkten. Så vanlig är denna sjuka.
Du har ingenting att skämmas för Gunda. Alla klarar inte av vår alkoholkultur. Det är kanske t.o.m. ett friskhetstecken.

Gunda

Att skämmas för mitt och sitt beteende gör jag nog varje dag. Det blir som en ond cirkel, skämmas, döva, skämmas, döva.
Tack för dina ord, jag behöver nog höra dem och du har så rätt, vi är många i den här båten.
Men det som är bra med oss, det är att vi har börjat tänka på hur vi gör och att vi tagit tag i det så här långt. Vi är ju här och skriver
det känner jag är en stor hjälp för, vi fortsätter med det och så tar vi tag i det som är svårt och så viktigt alkosköterskan och psykologen.
Kram

Gunda

....Fick jag då svaret från GBP kom. Där står det mycket om mitt alkoholanvändande.
Där står att jag som aldrig haft diabetes, är på väg att skapa det. Att mina a värden verkligen
inte är bra. Läser brevet om och om igen, fattar inte att jag har skapat detta.
Jag hade förväntat mig att de på gbp enheten inte skulle bry sig om mitt rop på hjälp, då det var så lite jag skrev,
kanske med förhoppningen att de inte skulle se det, men de har tagit det på allvar.
Nu går jag in i nästa väntan, att få höra ifrån alkoholsköterskan. Med bävan väntar jag
och hoppas att det inte blir att hela samhället får reda på mina problem.
Nu tar jag en dag i taget, helst vill jag att jag skulle kunna vrida klockan tillbaka, många år
så att jag stod innan min GBP då hade jag aldrig gjort den här operationen.
Men nu är jag här nu måste jag ta tag i det här, sorgen är tung att jag lät det gå så här långt.
Jag har ångest så jag mår illa!!
En dag i taget!

Rosen

Det enda och bästa man kan göra mot ångesten är ju att hålla sig nykter. Ändå så svårt.
Jag bor också på en mindre ort där det naturligtvis skvallras runtikring. Har bestämt mig för att strunta i det. Frågat mig själv varför det är viktigt med fasaden.
Alla har vi våra sorger.
Vem kan kasta den första stenen?

Gunda

Jag känner nog nu jag att nu kör jag, hoppas ändå att personalen respekterar tystnadsplikten och att alkosköterskan
verkligen vill hjälpa mig. Ja det känns som att jag lägger alla äggen i en och samma korg.
Tack Rosen för att du engagerar dig och det värmer. Behöver verkligen feedback och styrkan som du ger mig. TACK!
Ha en fin kväll!

Jag läser och följer din kamp. Jag känner så väl igen denna hemska känsla och maktlöshet man upplever gentemot alkoholen. Jag har varit där, och vet hur det är.

Men nu har du ett bra tillfälle. När du fått det här beskedet, med förhöjda värden p.g.a. A och risk för diabetes. Ta all hjälp du kan få, och låt det här vara startskottet för att göra bokslut med A en gång för alla.

Låt sommaren 2017 bli vändpunkten i ditt liv när det gäller A. Låt det bli starten på ett nyktert liv. Ett liv i frihet.

Sänder stödjande tankar och varma styrkekramar till dig Gunda!

Gunda

Ja du har helt tätt i det, detta är startskottet på riktigt för mig. Nu är det färdigdrucket för mig.
Känner stt jag inte vågar fortsätta på den här banan. Säger kroppen ifrån så måste jag ta det på allvar.
Jag är nere i botten känns det som, här kommer min vändpunkt.
Jag har så mycket att leva för och jag tänker inte sabba det. Finns det fortfarande en schans att jag kan få bra värden på både lever och diabetesen så kommer jag att kämpa för det.
Tydligen skulle jag ha svart på vitt innan jag tog det här på allvar.
Finaste Pi det känns tryggt att du ser mig och att du skriver till mig. Vad eller var hade jag befunnit mig om jag inte hittade hit för x antal månader sen.
Det har varit en berg och dalbana och det kommer säkerligen inte att vara slut på den än men jag kommer att kämpa.
Kram och ha en fin dag. ?❤️

För ett tag sen läste jag din tråd och skrev ett långt svar som försvann innan jag skickade det. Nu får det bli kortare så det inte händer igen. Det låter bra att du får hjälp nu tycker jag. Nåt händer vid den där operationen. Ni är så många som vittnar om en normal el låg konsumtion innan och efter är det hopplöst. Det bästa vore eg att ni slutade skämmas och faktiskt gick ut mangrannt med era hustorier. Jag har ju läst o skrivit här i många åt och man kan verkligen se komplexiteten i beroendet hos sig själv och hos andra. Inget att skämmas för och likväl så glr vi det. Din man verkar förövrigt vara lite väl respektlös både med sin kontroll och med sitt beteende. Hur gör du nu, berättar du eller försöker själv? A-fritt hem är a och o för mig. Förstår att du blir nervös när det inte är så. Kontrollförlust har vi, både före och efter vi tar första glaset. Och jag som tror att människor sköter sitt jobb, jag tror ju att de respekterar tystnadsplikten också. Jag förstår att det är läskigt, men minns att det är en sjukdom och att du faktiskt har hamnat där du är nu på grund av en behandling du fått i vården. Jag blir så förbannad på att man fortfarande inte verkar ta beroendet på allvar när man föreslår operation. Det tror jag hänger ihop med att man fortfarande inte förstår beroendet och alkoholens makt. Vi är inte offer, men beroende är oerhört komplext har jag fattat härinne. Inte omöjligt att bryta, men man måste hitta sina strategier och sluta skämmas. Hoppas du får stöd nu och att mannen "taggar ner".

Gunda

Tack för ditt engagemang och jag kan hålla med dig. Varför fortsätter de att operera utan att verkligen ta reda på problematiken runt en människa innan de gör denna operaton det är för mig en gåta.
Jag vet ju många med mig som trillat dig, både här på sidan och i irl, men skammen gör ju att vi inte vill bli utpekade åter igen. Först har vi problem med övervikt, det anses ju av många är en karaktärs sjukdom där vi är lata och inte motionerar, dessutom vräker vi i oss mat som gör oss feta.
Jag vet ju att så är inte fallet för många av oss.
Sen att gå ut än en gång och tala om att vi också har blivit alkoholister, dit är nog vägen oerhört lång. Men vist vore det verkligen bra om vi kunde, men troligen skulle jag nog bli ensam på barrikaden om jag försökte.
Jag kommer inte att berätta för mannen, det vågar jag inte än i alla fall. Men jag sa bara att jag fått problem med mina diabetesvärden så jag kommer att få en tid för undersökning. Vi får se hur det blir i framtiden om jag någonsin kommer att våga berätta, det får tiden utvisa.
Vi får se om jag tar hjälp av en väninna som varit i samma situation eller om jag fortsätter att skriva här, då jag känner att detta forum är otroligt bra för mig.
Att människor som jobbar inom vården, inte alltid sköter jobbet vet jag ju av egen erfarenhet, så min oro att omgivningen får veta är en riskfaktor, men jag tänker strunta i det. skulle jag någonsin få veta att det kommit ut så är jag inte främmande för att anmäla en sådan sak.

Att få feed back på det man skriver och rop på hjälp i olika situationer är guld värt och jag är så oerhört tacksam att ni finns här och ger mig stödet.

Så här motiverad att komma ur detta elände är det nog länge sen jag varit, jag ska klara det så är det bara. Men jag kommer att ta en dag i taget och inte tänka så mycket på att jag ska vara helnykter om 2 år eller nått sånt, då blir det kanske jobbigare att kunna vara i nuet.

Gunda

I går var jag på ett rätt bra humör och jag hade energi, sen blev det en diskussion med mannen och nu är jag helt slut. Orkar inget.
Min tanke var att vi skulle åka på en tur under midsommar och förflytta oss från plats till plats på förmiddagen och då kan man ju
inte dricka något, men det passade inte mannen. Så nu har jag beslutat att vi blir hemma på vinst och förlust. Jag orkar inte ta nya krafter
och börja fundera på bättre allternativ, då jag et att det troligen blir sågat i alla fall.
Nä det är bättre vi är hemma så får han som han vill. Sen åker han iväg på äventyr med grabbarna veckan efter midsommar, så blir jag
ensam hemma. Sen kommer han hem och då måste allt göras, gräs klippas huset skötas, så då blir det ingen semester åt mig.
Ja nu får vi se hur min sommar blir, orkar inte bry mig.

Gunda

Vi har knappt pratat med varandra i dag, jag orkar absolut inget alls, är bara så fruktansvärt trött och nere.
Vill absolut inget, bara vara försöka slicka såren och försöka komma igen.
Jag tror att jag måste börja vara mer egoistisk, tänka mer på mig och göra saker som jag tycker är roligt, vill han
med får han följa annars gör jag det själv. Men jag tycker inte det är roligt att göra saker ensam, det är roligare
att vara två om upplevelserna då har man ju något att prata om längre fram, något som är gemensamt.
Varför kan man inte försöka bjuda till lite för varandra, utan det ska gå på den enes villkor?