Ångesten tar mitt liv...

Ångesten tar mitt liv...

Profile picture for user vana

Hej Alla!
Jag finns här av samma anledning som ni andra, har allvarligt börjat fundera över mitt drickande.

Senaste fem åren har jag drabbats mer och mer av fyllångesten, det tar flera dagar efter en helg med nattliga och kallsvettiga uppvak, vad gjorde jag då, vad sa jag till henne, osv..???
Blackout'sen skapar luckor som min hjärna febrilt försöker fylla i, med massor av fantasier, jag vet inte längre vad som är sanning eller inte, och ångesten sätter igång ytterligare ett varv.

Efter en julfest i slutet på november med bara grabbar så tog det över en vecka innan jag tog ett beslut, det måste få ett slut, mitt liv finns till för annat än att bara ha ångest.
Mitt liv hade kommit till en vändpunkt, antingen fortsätta med förnekelsen, eller erkänna för mig själv, och efter det ta tag i det och göra någonting åt det, roten till det onda var ju helt enkelt alkoholen, jag brukar ju ha ett sunt förnuft, varför inte använda det då.

Jag tog mig till husläkaren och lade korten på bordet, dolde inget och fick ett jättebra stöd.
Nu käkar jag lyckopiller för att "ta mig tillbaka" mentalt, och pillerna går inte att förena med alkohol eftersom man kan få världens snedtändning, och det vill man ju inte.

Det är skit-tufft, jag lyckades med att sluta snusa i somras efter dryga 30 års "missbruk", och skall klara av detta också, för om man misslyckas inför sig själv, ja då kan man inte sjunka lägre, då har man tappat förtroende hos den man står närmast, sig själv.
Jag vet numera att jag inte kan ta några som helst droger, inte utan att missbruka dem.
Härnäst står koffein (7kopp/dag) och mat (+30kg).

Jag är snart uppe i 8 kristallvita veckor och börjar nu se de stora fördelarna, så stora att jag mycket noga börjar tvivla på om jag överhuvud taget kommer att kunna bli en social drickare framöver, jag dricker trocadero i ölglas och cola i vinglas, vatten i snapsen för att fortfarande vara med i gänget, sedan får jag lita på min sociala kompentens för att vara med i diskussionerna.
Men att det är så där roligt som man jämnt tror på fester det är överdrivet, det är minst lika o-roligt dagarna efter.../ Berra

Profile picture for user vana

Hej Berra!

8 veckor...det är ju kanon.Bra jobbat!
Du har kommit en bit på stigen som ringlar fram mellan träden. Du har nått till ditt vägskäl...& gjort ett mkt bra val.
Gör inga avstickare från stigen.håll kursen trots att det är slingrigt.

Håll modet uppe...en dag i taget./ Mie

Profile picture for user vana

Hej Mie och Malvina!

Oj, jag trodde nästan att jag skrev mest för mig själv, men det är jättemånga som har fluktat på min tråd, det känns jättekul...

Nej som sagt, jag "tog tag i problemet", och just nu känns det som om jag skjuter det framför mig. Själva tanken att aldrig kunna dricka mer känns främmande, för det är ju ett socialt verktyg att kunna släppa på hämningarna och kunna umgås så där lite "spontant & roligt" ibland.

Men för många av oss funkar det inte, det blir på något sätt fel, varje gång...
Vi misstänker själva att någonting gick snett den här gången också, men vill på något sätt inte inse det, jag ljuger för mig själv, igen...
Hur lång tid skall det ta innan (jag själv..) upptäcker det, hur länge skall jag ljuga för mig själv...
Ja ni märker hur himla dumt det låter, jag försöker föra mig själv bakom ljuset...

Varje gång (typ nästa helg) så är det som bortblåst igen, står där skitfull på någon fest, klämmer någon på bröstet för jag tror att jag själv är festens höjdpunkt, patetiskt!
Halvfet medelålders man med början till tunnhårighet tror han är 20 år, suck!
Ja det finns hur många historier som helst, nya faktiskt var helg...
Men när man var 20 bast så var man bara ball när man kunde dra värsta fyllehistorian, men nu är allt bara skämmigt...

Såg ett "fyllo" som missade entredörren till Lidl igår kväll, gång på gång, han stod där och försökte ta sig igenom ett skyltfönster, jo det såg roligt ut håller jag med om, för mig.
Men för honom var det den allra sista av spillra till värdighet som gick förlorad, folk stod och fnissade åt honom, jag tyckte synd om honom, och jag tänkte tanken, hur många liter alkohol ligger det mellan honom och mig, ett par hundra kanske..
Tänker man igenom statestiken med kanske två BIB'ar (Bag-In-Box, lådvinet) i veckan, så är man kanske där om ett år eller så, skrämmande!

Hej så länge.../Berra

Profile picture for user vana

Hej igen..

Klart det är skrämmande, som att säga att du inte får träffa din allra bästa vän. Men jag tror du har kommit ganska långt bara genom att se ditt eget missbruk. Återfall får de flesta-även om det inte är roligt.& deppigt blir det säkert oxå. Kämpa vidare & tappa inte tron på dej själv. Vill du lyckas så kommer du att lyckas så småning om... som de flesta säger här :
- En dag i taget... / Mie

Profile picture for user vana

Hej!
Ja den där kompisen "Alkohol" är en riktig backstabber...
Gör sig ovän med mina vänner, så att det till slut bara är han kvar...
Han kommer oinbjuden på vardagskvällarna och tycker att det skall hållas igång...
Snor pengar ur plånboken och karvar stora stycken ur levern..
Det är just en snygg kompis det...

Nej om man dra hela historian, så är den ganska lång, faktiskt...
Jag kom på mig själv att jag var här på den här sidan samma dag som den "öppnade"(alkoholhjälpen), det stod något i tidningarna om det, och jag var nyfiken på vad det var, körde alla tester för att få reda på "hur mycket är för mycket".
Man har ju en undran om man har töjt gränserna mycket hårdare än alla andra, men som vanligt får man ju aldrig någonting svart på vitt, utan man låg ju lite "över gränsen".
Det där med att tänka på, hålla igen, räkna drinkarna, drick varannan, osv..

Jag har idag reviderat mitt tänkande på vad som är för mycket, det är för mig inte mängden alkohol, utan själva tanken att man inte vågar/kan vara utan den.

Min svåger brukar ta en vit månad på hösten och en på våren bara för att "städa upp lite i levern", det kan ju bli lite tufft vid semestrar och jul/nyår tycker han...
Jag har aldrig förstått meningen med att vilja "plåga sig igenom en månad", till "ingen nytta", han ser ju direkt inte ut att må bättre tyckte jag...

Jag har själv lekt med tanken att vilja "bryta rutinerna", för det är så himla inrotat att kröka loss på helgerna, och räknar man bakåt de senaste 25 åren, så tror jag nog de helt alkoholfria helgerna ryms på två händers fingrar totalt, och det känns ju inte så upplyftande direkt...

Men tanken att var utan fredagsbiran, lördagsbiran, vinglaset till köttmiddagen och matlagningsbiran på söndagen kändes helt fel, eller att gå på en fest som ett torrt skinn...!
Skrämmande, skulle jag inte tordas detta, för vem, för mig själv...
Har jag fastnat i ett beroende???, är jag en alkis eller på väg att bli en???
Det här blev en utmaning mot mig själv, men jag hade inte då ork att ta tag i det (2007??).
Men jag hade ju tittat på alkoholhjälpen (och andra sajter), så fröet var ju på grodd i alla fall...

I huvudet fanns en massa andra bekymmer, hur skulle man förklara det för andra, för frugan, jobbarkompisar, de på festerna, det tog några år att samla mod till sig...

Oj det här blev långt, jag fortsätter något senare!
Kom gärna med kommentarer...
Mors Berra!

Profile picture for user vana

Hej Berra...
Det låter som om du både vill & inte vill bryta... du vill inte vara utan fre,lö,sön alkoholen...? Samtidigt som du säger att det inte är särskilt upplyftande med de helgfester som varit under årens lopp.
Men du har berättat för släkt & vänner nu?
Om inte så är det kanske dax...

Det här med en vit månad här & där.
Att vara här & skriva hjälper ju till att förstå sitt eget genom att skriva själv & att läsa om andras liv & öden.

Tre dagar av sju är ju nästan en halv vecka... med polaren alkohol. Ganska mkt tycker jag.

Jag vet inte om du har fastnat i ett beroende...du får testa att vara utan "polaren" ett tag så märker du nog.
Förstår om det är skrämmande...lättare att leva i en illusion om att "jag kan sluta när jag vill".

Ha det gott & strunta i fre biran.../ Mie

Profile picture for user vana

Hej Hopp!

Här kommer fortsättningen, det är Söndag förmiddag, och jag mår toppen!

Jag gick upp mycket tidigare än normalt och satt med grabben och spelade lite playstation.
Jag har börjat dela med mig av mitt liv, ligger inte kvar i sängen och våndas och svettas över vad jag gjorde igår kväll, jag har sovit mycket gott och somnade inte i soffan med vinglaset i handen och fick inte nya vinfläckar i soffan...
Jag har inte suttit på nätet och varit "ball", har inte skickat en massa fyllmail hit och dit, inte rört mobilen, har inte skickat några puckade mess...
OK, det är ingen sol och ingen fågelsång ute, men det känns så inuti kroppen, mysko känsla!I

I Fredags hämtade jag frugan inne i stan med bilen klockan 03 på natten, hon hade varit ute på galej med sina tjejkompisar, och se folket i kön ragla runt var jobbigt, skulle de någonsin komma in, trodde de?
Några testesteronfyllda grabbar har supit till sig IQ fiskmås och började veva utanför ingången, de hamnade på min motorhuv vid ett tillfälle..

Det stank gammalt surt vin om frugan i bilen, och hon var väl så där lite lagomt packad...
Jag var väldigt nöjd med att vara fyllechaffis den här helgen, hade ingen längtan att hamna i den snöslaskiga kön utanför den syltan, inte nu och inte senare heller...
Frugan reagerade starkt på köttmarknaden, och tyckte inte att "ska vi kn..a?" är den första frågan man ställer till en helt främmande människa, de panikslagna raggningfraserna som normalt sett brukar bara höras i garderoben fanns nu redan från början på dansgolvet...

Det är märkligt vad man ser och hör saker när ens sinnen inte är avtrubbade.
Det hemskaste är väl hur lite sanningen överenstämmer med den uppfattningen de som var fulla upplevde den.
Ytterligare en helg som jag INTE ångrar i mitt liv, och de kommer att bli flera...
Mors Berra!

Profile picture for user vana

Hej igen!

Nja "förälskad" är jag väl inte, jag brukar inte vara den som slår på stora trumman i onödan...
Vill inte missonera och moralpredika som en värsta frireligös snubbe...
Jag har gjort ett val och vill gärna stå för det, inför mig själv och alla andra...
En väg att lufta av mig är att skriva här, och delge er mina erfarenheter...
Om jag så bara får en av er att "tänka till" så har mina egna trevande försök inte varit förgäves...

Jag vet inte hur mitt framtida liv ser ut, men att missbehandla det som jag gjort tidigare var en stor förlust. Man börjar nästan förstå varför hustrumisshandlade kvinnor stannar kvar i ett förhållande som gör dem illa, jag stannade kvar i min "helgfylla" trots att den gjorde mig så oerhört ont, varje dag, vecka efter vecka..
Veckan består av 168 timmar, jag tillät mig må pyton 165-166 av dessa, för att ha "roligt" i 2-3 timmar, en dålig ekvation...
Nu när jag i efterhand har sett andra på fyllan, så förstår jag att denna "kemiska lycka" är falsk, man sitter där och vimlar i sin egen lilla värld, och de som är nyktra hajjar ingenting...

Jag mitt nöt trodde att man inte kunde bli alkis på att bara dricka öl & vin, för gubbarna i a-laget dricker ju bara sprit, T-sprit om det skulle kärva ihop sig t.om.
Det kommer bara till mig själv, hur bedömmer jag en knarkare....
För mig spelar det ingen roll om han röker braj, tar kokain eller skjuter i sig heroin, han är lik förbannat en knarkare, för mig...

Ett av mitt livs svåraste beslut var att erkänna för mig själv att jag var fast i ett missbruk, jag stod framför spegeln och sade högt till mig själv, "..Berra du har ett problem, du håller på att bli en alkoholist..!", bittra ord att ta i sin mun, jag flackade med blicken, ville inte se mig själv i ögonen!
Men nu hade hört mig själv säga dessa ord, och en tung sten föll ifrån mitt hjärta!
Jag kämpade inte emot längre, kämpade inte emot mitt eget förnekande...

Jag har fallit och var faktiskt lycklig, jag var uppgiven men ändå glad...
Vi i familjen brukar alltid lägga ett stort pussel (1000-5000 bitar) i mellandagarna som en tradition, vi busade och skrattade långt in på småtimmarna, det var nog en av mina senaste riktigt lyckliga tillfällen i mitt liv...
Jag hade inte tungt att andas och mina tunga bekymmer skulle ju faktiskt försvinna.
Jag såg ljust på framtiden och kände att år 2009 skulle nog bli ett förändringens år, en förändring till något bättre, kanske..

Och här är jag, min vandring har precis börjat, och jag mår mycket bättre, än på länge!
Min livskurva är jämn och börjar sakta stiga uppåt, inga peakar uppåt (i och för sig..)men absolut inga djupa diken längre, bara det är ju en väsentlig livskvalitetsförbättring...

Hoppsan, det blev långt även denna gång, men vid nästa tillfälle skall jag försöka berätta hur jag vägde in alla för och nackdelar...

Ha' de', Berra

Profile picture for user vana

Halloj!

Det blev inga svar den här gången, men jag fortsätter väl som jag skrev förra gången...

Hur jag avvägde att lägga av?
Jag visste att det inte kunde fortsätta som det har gjort, ångesten eskalerade för varje gång, och nu var den uppe i en hel vecka...
Och jag är ju inte dum i huvudet egentligen, jag visste ju vad den berodde på, alkoholen...

Jag hade redan uttömt alla olika förslag på att behålla alkoholen, men förändra drickandet!

Jag hade satt upp regler för att...
Inte dricka på vardagar!, alltså ingen lillördag.
Inte dricka ensam (frugan räknas inte).
Inte dricka hemma!
Inte köpa hem mer än vad som går åt på en lagom fest!
Etc etc..

Detta skulle göra så att antalet tillfällen minskade drastiskt, och det blev väldigt många INTE'n!
Problemet kvarstod ju, jag skulle antagligen fortfarande ha en veckas ångest, men kanske bara en gång i månaden, och skulle väl antagligen ha längtat dit så mycket, så det lär väl ha blivit en brakfylla istället.
Jag minskade antalet bekymmer med antalet tillfällen!!!
Det var ju inte dit jag ville nå, jag ville bli av med bekymmerna!!!

Då återsstod ju bara att lägga av med drickandet, och det kändes väldigt långt borta...
Jag gjorde vad jag brukar när jag vill ha svart på vitt, en plus&minus-lista...

På ett A4:a spaltar jag upp positiva saker på ena sidan, och negativa på andra sidan.
Jag får inte glömma något, och måste vara ärlig, för att det går inte att lägga till något i efterhand, eftersom beslutet skall tas nu, ungefär som bevis i en rättegång.

På plussidan fanns det massor av "känslor", alltifrån "pirret" när man går in i läge "gladfull", till hur många skratt man (kan) locka fram hos sina vänner, etc...
Känslan när man blir varm om kinderna, bästa huvudvärksmedicinen, slappna av-grejen osv.

På minussidan kom oftast "resultatet" av en helkväll, med omkullvältna/trasiga glas, man kallat värdinna för "fetto" eller liknande, då man befinner sig i ett läge "tokfull".
Ja man blir så ledsen när man ser allt spaltas upp framför en...

Det blev snabbt fullt i spalten negativt, och inte så mycket substans i den positiva...
Beslutet var taget, jag hade ju alla svar mitt framför näsan på mig...
Jag hade 4-5 gånger så många fler anledningar till att lägga av, som att behålla sponken!

Men det betydde inte att jag var förberedd, det här skedde dryga kvartalet innan jag sedan "började sluta"...
Nu återstod förberedelserna, att tänka ut allt i förväg, planera, vrida och vända på alla tänkbara frågor som jag ev skulle bemötas av...
Mitt beslut skulle vara väl avvägt och ingen skulle kunna kritisera det, jag skulle ha väl inövade svar till alla.
Det gäller att "bygga upp karaktären", jag ställer inte upp i ett maratonlopp om jag inte har för avsikt att klara av det, jag visste ju att jag hade klarat av snusningen alldeles nyligen.
Där stålsatte jag mig, och det funkade....

mer om mina förberedelser vid nästa tillfälle...

Tja Berra!

Profile picture for user vana

Tja Berra

När det gäller fårhållandet till alkohol, dess ångest uppaknandet ur förnekelsen, ja allt du skriver om, då har du en tvillingsjäl här ute som har levt livet mer eller mindre exakt som du. Vi verkar även ha liknande värderingar. Läs mina inlägg i tråden Bakfull så kommer du att förstå. Väldigt tankvärda inlägg också.
När jag läste vissa delar av vad du skrev började det rinna tårar. Med tanke på ångesten och bakfyllan vår kompis ger oss, hur i helvete har vi kunnat försvara den till sista blodsdroppen för att ha en skön känsla en bråkdel av livets timmar??? Resten av timmarna är ett elände att ta sig igenom!!

Har inte tid nu, men vi hörs vid senare tillfälle

Profile picture for user vana

Hej Krille!

"Kul" är väl kanske inte det rätta ordet, men det känns skönt att veta att jag inte är ensam...
Jag har tittat på dina trådar, och ja vi är oerhört lika...
Jag är året yngre än dig och har två barn, en av varje, 16 & 12 år...

Läste dina problem med att gömma flaskor för frugan, du har det verkligen jobbigt med dig själv.
Det värsta tycker jag är att du är så fruktansvärt medveten om det...
Du drar en liten "svart" lögn för frugan för att du är rädd som en liten pojke att du ska få skäll.
Du klarar dig den här gången, och kommer säkert att dra en nödlögn nästan gång också.
Men din garderob är snart full av lik (tänker på TV-programmet om snubben som gömde undan obetalda p-böter i en skrivbordslåda...!), och det kommer att uppdagas med ett brak, snart!
Livet kommer snart ikapp dig...
Hur skall du förklara flaskan med vatten i, skylla på ungarna?

Du är rädd för att frugan ska tjata på dig, och ditt sätt att behandla henne gör att hon kommer troligen att fortsätta med det...
Det är nog det som du kommer att ångra mest, att du ljög för frugan, den du älskar mest...
Du ser vad alkoholen gör med dig, den vill skilja dig från kärestan, skyll på den, men det är din mun som säger orden, men ögonen säger ett annat...

Mitt förslag är att du blottar dig för frugan, då kommer tjatet att övergå till medlidande istället...
Jag gjorde det, berättade hur himla dåligt jag mådde, varje minut...
Hon kommer säkert att lägga upp en massa bra förslag på hur du skall förändra drickandet, (by the book), men dessa tankar har du säkert redan bordlagt för länge sedan, been there, done that!.
Det finns massor av fördelar att du berättar, hon kan hjälpa dig att inte välja alkoholen på rutin.
Våran "sjukdom" är inte en ensamsjukdom, den påverkar hela familjen, jobbet vänner osv...

Sluta skämmas, ta tag i problemet NU!...
Du har mycket lättare att ordna upp saker nu...
När du sitter där tandlös med blodsprängda ögon på a-lagsbänken, nedpissad och skitig bedjande efter allmosor utanför förortscentrumet...
Då kommer du ångra att du inte har någon fru, barn, jobb, hus och ett anständigt liv.
Det är nu du och jag har kraft att göra något åt det, senare kommer vi bara att vara bittra och ångerfulla...
Förlåt att jag låter push' ig, men det är sådan här tankar som fick mig att bland annat att tänka till..
Det kommer ingen liten ängel och löser alla problem åt dig, för den dagen du ser en ängel, då är det nog försent...
Mors /Berra

Profile picture for user vana

Hej på er igen!

F'låt att jag tar i ibland, men för mig funkar det inte att "mjäka" med mig själv.

Om jag ska kunna få den lilla självrespekt som behövs för att klara av ett stålbad av denna kaliber så måste man vara stenhård mot sig själv, hur skulle det se ut om man var snäll mot sig själv, jo grattis,..nu har du varit duktig så varsågod, ta en kall i kylen!
Glöm inte att gömma burken så att inte frugan ser den, märker hon inget så kanske du är duktig imorgon med, näppeligen...

Jag ser framför mig vaktmästaren i lågstadiet som spänner ögonen i mig, han såg så elak ut så man fick små kissfläckar på brallorna när han sa till oss, och då var han inte ens arg!

Jag skrev förut att jag skulle berätta om hur jag förberedde mig, okej det var ingen lätt historia.
Men den fick växa fram under ett par månader så att man fick vänja sig vid tanken.
Jag visste ju att jag måste nobba sponken totalt, men hur länge???

Jag satte upp ett helt löjligt mål, tre dagar!
Jag visste att jag skulle klara det lätt, men för varje gång jag nådde målet skulle jag dubbla det.
3 dagar, en vecka, två veckor, en månad, två månader osv.
Själva tanken var att om jag hade klarat mig så här pass långt (X-dagar) så skulle jag nog klara lika många dagar till, tanken var att det skulle inte bli ouppnåelig.
Men det fanns ju en chans att "pausa" om jag så ville...

Målet var inte heller att jag skulle "fira" att jag klarade av målet, dvs ingen guldpokal full med dricka när jag nått målinjen, fira OK men inte med alkohol (det hade ju verkat dumt!)
Det här var lite luddigt tänkt, för vad skulle jag annars pausa med, men det var någon tanke som växte fram under tiden...

Det skulle inte finnas något alls att sörja eller fira eller trösta.
Om man ska sörja, sörj!, inte dränka sorgerna...
Fira, visst köp mig en tårta!
Tröst, tja vad har man sin älskade till för, i nöd och lust!

Beslutet är mitt, ingen annans, jag gör det inte för frugan eller chefens skull...
Jag skulle alltså inte kunna skylla på att jag ruttnade på chefen,
och därför kunna "straffa" honom med ett glas, eller sju...
Jag ska göra det helhjärtat, inte för att göra någon annan glad!

Förändring är bra!
Bryt all rutin, om köttbiten i helgen kräver ett glas rött, köp inget kött då.
Bli vegeterian om det så behövs..
Sugen när du sätter dig i soffan??, skit i TV'n för en gångs skull, sätt dig och lös ett korsord vid köksbordet istället, eller sätt dig på en pall brevid soffan då!

Jag skulle inte "sura"...
Alla som har varit fyllchaffis vet att man hellre sätter sig i en hörna än umgås med de som krökar på en fest, i ett sådant läge är det bättre att åka hem, och sedan hämta frugan på nattkröken istället, nä det gäller alltså att umgås här istället.
Det är alltså inte "synd" om mig...

Inte "tänka alkohol"...
Jag kan umgås med rökare trots att jag har varit rökare själv, jag blir inte putt eller sugen.
Jag vet att jag skulle fastna direkt på första ciggen, och tänker alltså inte ens tanken!
Varför skall jag inte kunna umgås med en som dricker då?

Tänk bort allt det där "goda" med alkoholen, det är fina glas och det ser gott ut, men det gör din läsk också, du kan köra bilen hem varmt och snabbt utan att det kostar en massa taxipengar.
Du slipper frysa vid nattbussens hållplats, du lär sova gott och kommer inte vakna med tanken var är råttjäveln som övernattade i min mun, för du känner att han hann skita på tungan innan han stack..!

Det gäller att tänka positivt, inte tänka att va gott det skulle vara...
Var en stolt antifyllo, visa för dig själv och alla andra att du visst klarar det hära...

Bit ihop!, det är värst i början, men det blir lättare och lättare...
Efter mina 25 år i alkodimman så börjar det växa fram sinnen som alkoholen har undertryckt i alla dessa år, men det berättar jag mer om vid nästa tillfälle, fördelarna...
Mors Berra

Profile picture for user vana

God Morgon på er, eller god förmiddag för en del andra...

Det är Söndag morgon och jag mår perfekt, ja inte så där gulligt med små rosa pluffiga moln.
Utan bara helt enkelt så där bra, som man ska må, när man inte mår dåligt!
Låter helt sjukt, men för en som har mått så ruttet så är en "vanlig" morgon en efterlängtad befrielse...
Jag har kommit på varför jag alltid har gått och lagt mig så himla sent när jag har druckigt, alltid sist efter kollat TV eller suttit vid datorn...
Jag har varit rädd för att gå och lägga mig, sjukt!, bara för att veta att jag vaknar upp kl 04 kallsvettig med ett "NEJ"...

Denna morgon vaknade jag kl 8:30 först för att jag var så himla pinknödig (mycket läsk numera..)
gick upp och gjorde det jag skulle, gick tillbaka till sängen, och den var varm men inte blöt av svett!!!, vilken känsla.
Så där upplyftande glad tittade jag på ljuset som strilade in genom fönstret, tänkte på hur jag skulle ha mått tre månader tidigare, jag hade väl antagligen haft mina vanliga mardrömmar om att sätta en pistolmynning i munnen, och bara vänta, ..vänta på knallen!
Min hjärnas sätt att vilja få ett slut på ångesten, ruggigt egentligen...
Nu ligger jag här och mår ju bra, 100 000 % bättre än för bara några månader sedan...

Jag har alltså tillåtit mig kidnappas av alkoholen så länge att jag inte hunnit upptäcka vad skada den har gjort mig, tillvand att låta den plåga mig, vecka efter vecka..
Varje gång man har "festat" till så har det varit som att ta ett livslångt lån från kroppen, och inte få reda på hur lång avbetalningstiden är...
Nu har jag gjort min skuldsanering och börjar få tillbaka min kropp, del för del...
Att få ta tillbaka kontrollen, och "få ett liv", ett värdigt liv...

Jag tittar på frugan som ligger brevid och snusar sött, hade det varit en "vanlig helg" för tre månader sedan så hade vi troligen varit skitförbannade på varandra nu, hon för att jag krökar för mycket, och jag för att hon sade till mig..
Nu är vi mycket goda vänner, och hon är precis lika vacker som hon brukar, hon är min livskamrat och allra största coach som har stöttat mig igenom min skiljsmässa från polaren alkoholen (backstabbern du vet..), han som ville tvärt om...

Jag är tacksam för att jag har en familj (kvar..), barnen sover gott i rummen här intill, ovetande om vad deras far har gått igenom, de vet bara att deras pappa har "blivit gladare" som de brukar säga till sin mamma..
Nä som sagt, jag är så himla lycklig för en vanlig söndagsmorgon, och en svår fajt är troligen över, och det står 1-0 till livet, och denna dag ska den börja med att jag sätter på mig morgonrocken och går ner till köket för att sätta på kaffet, med ett leende..
Låt livet leva, istället för att leva livet..(ja ni hajjar...) /Berra

Profile picture for user vana

Hej Mie!, ja och alla ni andra som läser...

Tack, ja det värmer, jag får nog lägga all cred till min envishet, någonstans ska det väl vara bra att man med åldern har gått och blivit en "gammal tjurig gubbe"...

Jag ger mig aldrig!, jag är just nu en lindansare och ingen skall få knuffa av mig min vingliga färd.
Men jag är långt ifrån i mål, och det skulle kännas hopplöst att kolla in horisonten, så jag håller fokus på linan ett par meter framför mig hela tiden, det känns bäst så...
Att ge upp nu vore som att säga nej till livet, aldrig aldrig, bara balansera vidare...

Att ta till drickat igen, är en kortvarig lösning på några timmar, men som straffar sig i veckor.
Som jag skrev tidigare, ett lån med väldig lång amortering som man tog för en liten tripp, lycklig för stunden, men någon står och hugger en med kniven i ryggen hela tiden...
Ju mer man "lånar" desto mer dras strypkopplet åt, och man bli mer och mer handlingsförlamad.

Jag kan ju säga att December 2008 inte kanske tillhör en av de bästa i mitt liv.
Det var fullt av ett sug utan dess like, men det var lite oidentifierbart, ett sug som var ett "sug".
Jag vräkte i mig nötter, choklad, chips, ostbågar, saltlakrits, frukt, ja nästan allt vad som fanns i köket, jag visste vad suget egentligen var, och kroppen blev putt och menade "va f-n hajjar du ingenting..?", jo jag visste "vilket" sug den menade, men fortsatte proppa i mig allt tuggbart som gick att komma över...
Jag låg där i soffan med sprängfylld mage och helt spyfärdig, men suget fanns kvar...
Jag tänkte hellre fet och ful, än dum och full, det var mitt motto...
Jag varnade kroppen, ska vi ta en runda till i chipsskålen???, den svarade "men jag är ju törstig!"
Det blev till att halsa en 1,5L Ramlösa med någon smak, och kroppen tjatade inte mer den kvällen, att gå och lägga sig var hemskt, helt spyfärdig...
Men det är ju inte värre än en vanlig bakfylla, och den tillåter man ju sig..

Nästa kväll var det samma tjat igen, suuuuget!
Fram med alla skålar och sätt igång att moffa igen, spöa kroppen med att må illa med annat än alkohol, lär den att det gör ont att känna suget!
Suget ska kopplas till ett illamående, och det funkar efter någon vecka eller så...

Även om det kändes hemskt sista kvällarna, så tvingade jag i mig allt äckligt onyttigt.
Det fick faktiskt några andra bra nackdelar också, det tog tid innan jag kunde börja moffa snacks igen..

Och det kom fram något annat bra ur den, jag fick smak för jättegoda röda äpplen, och det är min riktigt stora last idag, jag kan knappt vänta längre, så direkt efter middagen så tar jag mitt första äpple som har legat i kylen och blivit rikigt kallt och gott.
När man biter i det så smäller det och det stänker fruktsaft i ögonen, det är sött och gott, och jag kan knappt bärga mig att vänta ett par timmar till att ta nästa...
Och jag blir skitsur om någon annan i familjen har varit och snott något av mina goda äpplen, för jag har världens koll på hur många det finns kvar..
En form av hälsosam fruktholist...

Tja, det var lite om mina abstinensbesvär, jag fortsätter något senare....

Mors Berra!

Profile picture for user vana

Hej Berra,

Jag uppskattar verkligen din uppriktigt ärliga berättelse om ditt krig med polaren alkohol, Det känns som om du har bestämt dej för att vinna.

Jag är ju själv anhörig till en alkohol / drogberoende man... Vi är numera sep sen aug...men har 2 barn ihop.
Därför känns det skönt att läsa din tråd, jag får en inblick i hur det kan vara & kännas med detta sug som du beskriver.
Han har aldrig berättat ngt för mej eftersom det inte finns ngt problem...
Så det är oerhört värdefullt att få en inblick i hur det kan vara...

TACK... / Mie

Profile picture for user vana

Kanonforum det har... mitt problem ar att nar jag dricker sa blir jag totalt hjarndod... o beter mig som en jakla idiot... otrevlig gapar o skriker... slass inte men ar verbalt hemsk
Min forsta dag som jag inte dricker pa ett tag. Gar val ganska bra mitt stora problem med alkohol ar att nar jag tagit nagra drinkar kan jag inte stoppa men har ingen namvard abstinens om jag inte borjar dricka

Profile picture for user vana

Hej Ilvurten.

Hoppas du har en vilja att förändra ditt alkoholintag... Det är ju inte så roligt att vara den där som skriker & gapar & beter sig illa.
Brukar du göra uppehåll mellan varven? Lite vita perioder? Tycker det låter som om du skulle vara en mkt trevligare person som helnykter... Vad tror du?

Skulle vara trevligt att höra lite mer om din situation... & din historia... Skriv gärna igen...
Skickar dej lite xtra kraft, styrka & energi att inte ta den förata drinken... / Mie

Profile picture for user vana

Hej mie de senaste aret har jag druckit istort sett varje dag ... kanske inte sa mkt alla kvallar men iaf ngn form av alkohol i stort sett varje kvall. Jag ar en man runt 40 3 barn som skilde mig for nagra ar sedan. Blev av med korkortet ...rattfylla sa klart 1,82 promille.Men som beslutat o halla mig nykter nu o soka hjalp.

Profile picture for user vana

Hej Mie!

Och tack, ibland känns det som om jag bara skriver rakt ut i cyberrymden...
Jo jag är en pladdrare, kanske inte representativ för karlsläktet...
Vi killar brukar ju vara lite tystare och tar hand om problemen själva, har nog svårt i allmänhet att våga visa sig svaga, och blotta strupen..
Jag tycker extra synd om dig Mie som är anhörig, och har antar jag rätt kassa erfarenheter av ljug förnekelse och allt annat som alkoholen medför...
Ett ständigt spännande av gummibanden mellan den ljusa och den mörka sidan...

Jag förstod att jag inte skulle greja det här själv, och då kröp jag till korset och berättade allt för min hustru, och tvärsom som man trodde så skällde hon inte skiten ur mig, utan hjälpte mig.
Hon behöver inte ta hand om allt, utan bara vara min stöttepelare när man går i motlut.
Genom att inte planera in middagar och partaj, så hjälper hon mig att läka såren och skapar andrum...

Det har inte blivit tvärnit på drickat här hemma, hon får sitt rödvinsglas till lördagsmiddagen, och det oftast jag som spiller upp dén, själv väljer jag samma dryck som barnen för de får också sin dryck i fina vinglas på vacker fot, men jag vill att drycken skall ha samma färg så att jag inte känner mig utanför...
Jag blandar groggar till henne och våra gäster, men vägrar provsmaka dem utav en ren principsak.
Jag dricker inte ens lättöl (har aldrig gjort), varför påminna om något som smakar gott, man kan ju undra varför det inte finns "lättsprit, vatten med 2% alkohol i, men det finns det väl ingen marknad för, eller?

Skillnaden mellan mig och frugan med vänner är att de känner sina begränsningar, och det gör ju inte jag, jag har ju bevisat detta gång på gång...
Så varför inte bara helt enkelt, ge upp tanken, alkoholen i alla dess former är inte min division...

Så istället för att sitta och sukta, gör det bästa av situationen, det finns jättegoda svenska läsksorter som håller på att försvinna bara för att vi dricker de stora multinationella sorterna..
Portello, Trocadero, Sockerdricka, Passionsfrukt, Päronsoda och många fler...
Tänk dig att fylla upp ett immigt cylinderformat grogglas fylld med stora istärningar och en citronskiva på toppen, mumsfillibubba
En sunrise med juice, sockerdricka och lite röd sunrisekoncentrat i botten, härlig!
Jag har både en liten ismaskin (Rusta/Jula) och en sodastream, den kostnaden var intjänad på 6-8 veckor på att INTE gå till bolaget...
De pengar jag inte förbrukar på bolaget just nu, räcker till att köpa 5 st 59kr DVD'er på Ica när jag handlar, varje vecka, jag kan alltså kolla en film varje vardagskväll, utan att det kostar mer än tidigare, dessutom ger de ingen baksmälla!!!

Om du undrar hur man beblandar sig med alla andra, utan att de märker att du bara dricker läsk!
Enkelt, prata högt och osammanhänngade, avbryt pågående samtal, dra några råa fräckisar, och bläng oavbrutet ner i någons byst, om du börjar ana oråd, spill ut läsken, knäpp upp gylfen och skrik högt att "här ska det pissas..", låtsaspinka i någon blomkruka på väg mot dasset...
Dvs bete dig som du vore full, så kan ingen misstänka något...

Vi du ta den tunga vägen, så kan jag berätta lite om det nästa gång...
Mors Berra

Profile picture for user vana

Hej! är helt ny på denna sida.
Vet inte riktigt hur det fungerar.
Har varit inne och läst en del och känner igen mig i allt ni skriver.
Och jag måste tillägga att jag bara är 20 år.
Finns det någon annan i 20-års åldern här?
Eller har jag hamnat i fel forum?

Profile picture for user vana

Hej berra! kanner igen mig ganska bra i vad du skriver om att inte veta sin grans nar det e' dags o sluta. Men jag valjer o tala om att jag slutat dricka istallet om det ar fest. en himla respekt far man och sen slipper man ljuga om annu en sak for det ar lognerna som gor iaf hos mig att jag kanner mig sa forbaskat nere.En logn blir en till o sa fortsatter det ......

Profile picture for user vana

Hej "20 år"

Detta är ju ett forum för alla oavsätt ålder. Den yngsta jag pratar med här är 16år.Du kan vara både missbrukare el anhörig el bara tycka att du dricker lite för mkt... Du skriver ingenting om hur du har det..Ser fram emot att få prata med dej, kanske kan jag & många fler komma med bra råd & erfarenheter...

Modigt av dej att söka dej hit... Mie

Profile picture for user vana

Hej ilvurten...

Vad strongt av dej att välja att tala om att du har slutat dricka. Bra jobbat, känns som om du har kommit upp en bit med näsan över ytan...

Det du skriver skulle kunna passa in på min fd sambo, mina barns far.
Han är nästan i din ålder, alkohol/drogmissbrukare, blev av med körkortet i somras efter att ha kört rattonykter med allt möjligt i blodet, Plus att han hade köpt amfetamin precis...

Jag flyttade då & tog barnen med mej, detta var ju inte första gången det hände saker runt honom, men nu fick jag nog.
Blev även lite rädd att jag skulle förlora barnen om jag stannade.Soc blev ju inkopplat.

Till skillnad från dej så har han inte kommit till insikt om att han har ett problem.Därför får han bara träffa sina barn om jag el ngn annan vuxen är med.

Har du hittat ngn form av behandling som passar dej?
Jag blir så glad när jag hör att du bestämt dej för att forts ditt liv...långt från dimman.

& att du är så stark att du kan stå för det inför vänner & bekanta.Verkligen otroligt bra.Forts i den här riktningen så kommer du att fixa det här galant.../ Mie

Profile picture for user vana

Hej Berra...

Kan inte låta bli att le när jag läser det du skriver, du har en enorm självinsikt men kan förmedla det med glimten i ögat.

Som du säger så har jag fått erfara en otrolit massa ljug & otrevligheter. Hans motto verkade vara att ljuga tills han blev blå, för då blev det nästan en sanning som kunde passera.

Allt är ju mitt fel, han dricker för att han TROR att jag är otrogen, för att han TROR att jag tar alla hans pengar, för att jag antagligen inte älskar honom,för att jag vänder barnen emot honom, för att jag inte låter honom åka själv utomlands med barnen osv osv...

Ditt sista råd var roligt & jag skrattade gott, men jag skulle föredra ilvurtens sätt. Att tala om att man har slutat & varför.Folk förstår facktiskt...

mkt styrka till din forts kamp mot "polarn"... / Mie

Profile picture for user vana

Hej mie klart jag klarar min kamp!! jag har aldrig tagit annat an alkohol men det racker kan jag tala om! Det ar hart nog o tala om for alla i bekantskapskretsen (dom som e kvar) att man har/haft dessa problem men sanningen ar nog den enda ratta vagen tror jag iaf.Forhoppningsvis ska jag pa en jobbintervju i slutet av veckan sa kanske allt loser sig ....men javlar vad hart det ar o inte kunna halla upp en grogg...men jag vet ,,gor jag det foljs den av en till o en till..sen sitter man dar o ljuger for sig sjalv om att man ar inte full an ... kan nog ta en liten javel till.....typ mer an ett halvt glas med sprit osso bara farga det lite med groggvirke.. Tack alla for stodet man far harinne Kram I

Profile picture for user vana

Hej ilvurten.

Självklart kommer du att klara din kamp.
Du är medveten & har insikt.
Jag tror precis som du säger att man måste vara ärlig, annars förlorar du så mkt mer.

Kul att du ska på en jobbintervju, hoppas du får jobbet oxå.
Även om din bekantskapskrets har krympt så tror jag att de som är kvar är sanna vänner. El har jag fel?

Hur är relationen till dina barn? Träffar du dem mkt?

Förstår att det är tufft att känna ett sug som man inte kan stilla, hur gör du för att inta trilla dit...

Ha det gott.../ Mie

Profile picture for user vana

Hej igen mie .. joda jag har vanner kvar inga problem .Har haft ganska dalig kontakt med mina barn eftersom jag har varit ganska mkt utomlands senaste aret. men har tagit upp kontakten med ungarna nu nar jag e mera pa hemmaplan har fatt tillbaka kontakten med min dotter o mitt barnbarn igen ...en kontakt som alkoholen tog bort .... var ju alltid full nar jag pratade med dom ... o man tror inte det men dom hor om man bara tagit en ol .....

Tack for ditt stod ...I

Profile picture for user vana

Hur jag gor for att inte trilla dit??? jaadu ska ju ta tillbaka mitt korkort forst o framst o maste lamna 4 leverprover for det o det i sig sjalv ar en sporre for att fortsatta.Sen har jag lovat alla som jag kanner att det ar slut pa supandet nu for ett bra tag...jag hopas att jag ska kunna dricka (socialt) nagon gang igen ....men har accepterat att det kanske inte ar mojligt nagonsin mer

Kram I

Profile picture for user vana

Jo det är väl så.
Att åldern inte har någon större betydelse.

Nej men känner att jag måste få ett slut det här.
Jag började missbruka alkohol tidigt.
Fick mig mina första riktiga fylleor som 12-åring.
Alltså åtta år sedan.
Och det verkar bara gå åt ett håll, och det är nedåt.
Har nog haft kanske 5 nyktra helger sedan min första klunk alkohol. kände direkt att det här var min grej. Älskade det.
Vid sådär 16 års ålder började jag kunna tåla riktigt stora mängder när jag jämförde mig med mina vänner. Då började allt mer mina blackouts komma.
I 18års åldern när jg blev myndig hade jag en magkänsla som a att det här kommer inte gå bra. att få gå lös på krogen.
sen min 18årsdag har jag varit på krogen i stort sett varje helg.
Och det med minnedluckor och pinsamheter varje gång.

Och så har det fortsatt. nu är jag 20 år.
är ingen dum liten ligistkille som et kan låta. Jobbar, vill/ska börja plugga.
men känner att det här mer och mer tar över mitt liv.
Ångesten. Över allt jag gör.
Är dum mot folk, sätter mig i farliga situationer, blir helt enklet inte en så trevlig person av alkohol.

droppen var nu i lördags. hade faktiskt haft 15 nyktra dagar. och de har jag nog inte haft sen jag var 13 år gammal. hade bestämt mig själv. ville se hur länge jag klarade mig nykter. men där sprack det.
kom hem kl 08 på söndasmorgon, sov sedan till 17 på eftermiddagen. Minns inte vad jag sagt till någon eller gjort efter k 12 på kvällen. sönderriven jacka, borttappade saker.
kändes sådär.
nu är jag på´t igen. och vill klara längre än 15 dagar iaf. Eller ett måste. för känner att detta kan sluta riktigt illa annars.
Så. där var min historia(kortfattat)

Profile picture for user vana

Hej ilvurten...

Skönt att du har fått mer kontakt med dina barn igen. & barnbarn oxå, du måste ha varit ung när du fick barn & din dotter oxå...
Hoppas mina barns pappa ska kunna ha en sund relation till sina barn ngn dag i framtiden.
Vi har bestämt i samråd med soc att vi ska försöka ses 1gång i veckan. Varannan gång hos oss & varannan gång hos honom. Ibland går det bra & ibland inte. Han kan ibland stå som lite för nära mej & titta på mej fast han inte riktigt ser mej.Han ser som blank ut i sina ansiktsdrag.Sen kan han sätta sig i fåtöljen & slockna...
Men det som är skönt nu är ju att vi inte bor i missbruket längre, utan kan gå därifån om det inte känns ok.

Ja, man ser på kroppshållning & hör på rösten att han druckit/drogat.

Hur länge blev du av med körkortet?Kan du snart ta om det igen?
18 månader blev det för barnens pappa.Han ska ju oxå ta om körkortet sen...
Kanske kan det sporra även honom, men det är ju mer än ett år tills att det är dax så jag misstänker att han tycker att det mkt tid kvar att skärpa till sig...

Varför måste man kunna dricka socialt?
Är det viktigt?

Jag dricker nästan aldrig själv, kan mkt väl gå på diverse tillställningar utan att dricka.
Men jag är inte nykterist utan dricker några glas vin mellan varven...men vääääääldigt sällan.Dricker aldrig när mina barn är med.Man blir nog lätt anti då man levt med en missbrukare.

Förstår att du har vänner kvar, tänkte mer att de du inte har kvar inte var riktiga vänner...

förstod nästan att du var utomlands en del då din dator verkar sakna å,ä & ö...
Tack för att du delar med dej... / Mie

Profile picture for user vana

Hej mie! varfor jag vill kunna dricka socialt igen ar bara for min egen sjalvkansla typ kunna ga pa en fest o veta nar det ar lagom ... kunde jag forut o hade aldrig baksmalla och var aldrig otrevlig nagonsin...men sen gick det at pipan. jag blev av med mitt kort i ett ar och det ar 2,5 ar sedan jag blev tagen. fick 1 veckas samhallstjanst och 500 spann i boter till brottsofferfonden.
Men satt inne maj-sept over sommaren 07 for misshandel av nagra killar ... oxo det spritens fel forstas. Men har fungerat ganska bra i samhallet anda reser ofta till england men har oxo varit pa mallorca och kanarieoarna samt jobbat en del i england.. men som sagt mitt STORA problem ar att kanna nar det ar nog ... faaan sa svart o avgora nar det ar nog ... tycker inte sjalv jag ar paverkad o nar man val marker det ar det sedan lange nog ..hahaha maste anda skratta for det ar otroligt hur langt det gar innan man marker det eller rattare sagt inser vad som hander.

Jadu det var ett langt inlagg I

Profile picture for user vana

Hej 20-år...

Duktigt av dej att klara 15dagar, har du klarat det en gång så kan du klara fler... Bara att försöka igen.Du kanske kan ta kontakt med ngn råd & behandlingsenhet innom din kommun? Ta hjälp utifrån? För det är otroligt svårt att klara av att sluta helt själv.Men jag är glad för din skull att du har kommit till insikt att det inte är sunt att leva som du gör.

Du är ung & du kan förändra ditt liv.

Din resa ut ur dimman börjar här & nu. Kom in här & skriv mkt, det brukar hjälpa att se sina tankar nedskrivna.Plus att du kan få massa stöd & råd av alla här på sidan. Det finns så mkt erfarenhet & kunskap samlat,dra nytta av det.

Som du själv skriver att du kände direkt att alkoholen var din grej...
Tror jag stämmer in på många som fastnat i ett beroende
Jag får lite ont i magen då du säger att du var 12år när du började. Min älsta son är 12 snart 13år & jag är livrädd att han ska välja samma väg som sin pappa. Tror iofs att jag har brutit den tanken när jag har sep m deras pappa & låtit barnen få hjälp. De har gått i grupp som var otroligt bra. De har fått lära sig att det är fel väg att gå.

Tror inte du vill vara den elaka killen som säger elaka saker & gör dumma grejer,Har sönder dina kläder & tappar bort dina saker.
Jag tror & vet att du kan så mkt bättre.
& nu när du har förstått att det är ett problem du har med alkoholen så kommer du att göra allt som står i din makt för att få rätsida på ditt liv...

Vill ge dej en massa kraft & energi för att starta den förändring som du längtar efter.../ Mie

Profile picture for user vana

Hej 20! Kanner allt igen mig lite i vad du skriver och jag vet att det inte ar latt men du maste erkanna for dig sjalv att det ar for mycket. Prata garna med nagon i din narhet om hur du kanner dig och var inte radd for att erkanna att du dricker for mycket,De flesta i din omgivning vet nog redan om det sa jag sager till dig ... tala om att du tanker vara nykter nu sa far du se vilken respekt du far jag lovar..

Take care I

Profile picture for user vana

Hej ilvurten...

Ja du...oj oj oj... känner igen så mkt i dej... mina barns pappa har oxå en misshandelsdom på sig... fick samhällstjänst eftersom jag var där & sopade åt honom. & böter till offret. Vart kommer all ilska ifrån?
Tror du att du kommer att kunna känna när det är nog? Jag skulle själv aldrig våga chansa... tänk om man inte kan känna när det är nog & så är man fast igen...
Men visst. vissa kan ju det. men har man en gång haft ett missbruk tror jag att det är svårt.

Men jag tycker att det käns som om du har rätt tänk, du har kommit till insikt & försöker förändra ditt liv...Det är stort & modigt! Du har sagt nej till din "polare" alkohol.

Jag är imponerad! Jag tycker att det är grymt att du har kommit så långt... / Mie

Profile picture for user vana

Hej mie. Vad som hander nar du har druckit for mycket ar att det faktiskt ar ditt daliga maende som till slut kommer fram. Kan vara genom o slass eller som jag oftast gjort bete dig som en javla sopa.... framforallt mot dom du alskar...ibland ar psykisk terror varre an en small.
Men som sagt jag kampar pa med mitt o hoppas att jag lyckas...tror sakert att jag trillar dit igen ngn gang men ska jobba hart for att inte ga genom isen igen,,, men alkohol ar ett javla gift troligtvis ett av dom varsta tror jag ratta mig om jg har fel.....

Kram I

Profile picture for user vana

Vände mig till BUP en gång i tiden.
Men tyckte inte alls att dom tog problemet på allvar.
Det rann ut i sanden..

Ja har också tänkt på det. att säga till min omgivning att jag ska hålla mig nykter.
Har bara en dum känsla inom mig som tycker det är skämmigt/pinsamt.
Speciellt inför min familj.
Eller nästan enbart dem.
Mina vänner blir nog stolta om jag säger att jag inte tänker dricka på ett tag. (Iofs också min familj som jag vet tycker att jag lever allt för tufft) även om dom inte vet några invecklade detaljer.
Min familj ser bara mina rödsprängda ögon på lör/söndag-mornar.

Måste tillägga att jag bor hemma fortfarande.
Men jag ska verkligen försöka ta mig samman nu till helgen.
Mådde så jäkla bra efter att haft två vita veckor. eller rättare sagt en vit helg.
det är bara på helgen jag får mitt sug. och som andra sagt. så är den där tanken helt bortblåst om hur mycket ångest man har dagen efter för allt man gjort.
Men har börjat skriva lappar när jag är bakfull om hur dåligt jag mår, och min baksmälla kan sitta i 2-3 dagar ibland.
så jag kan ta fram dom när jag är sugen på att gå ut nästa gång. har nu kommit upp i tre lappar.
så hoppas dom kan avskräcka mig nu på lördag då jag är bjuden på en karokefest.

har komm

Profile picture for user vana

Hej 20! Haller med dig om att det ar skammit...... skammigt sa in i helvete men komihag det ar bara du som tycker det alla andra kommer ge dig massor av respekt....komihag att dom vet mer an du tror och oftast behover du bara saga det en gang sa far du alla dina riktig vanners stod jag lovar ...Ta steget o kom in i bekannelsens varld.. har du val sagt det sa kommer du kanna dig mkt mkt battre till mods

Kram I

Profile picture for user vana

Hej "20"...

Jag tycker verkligen att du ska berätta hemma & be om hjälp. Tror dina föräldrar gör allt som står i sin makt för att hjälpa dej. Jag skulle kunna göra allt som krävs för mina barn...
Du ska inte skämmas, du är modig!

Kan ju vara bra om du inviger ngn av dina kompisar i att du inte vill dricka & varför så kan han/hon hjälpa dej att komma ihåg det på karaokefesten.

Det här är ju världens chans för dej att förändra ditt liv.

Gå in här & läs & skriv lite innan du ska iväg på lördag...
el våga välj ngt annat än fest en helg...
Du fixar det!!

Jag tror på dej! / Mie

Profile picture for user vana

Ja jag ska klämma fram det.
Men tycker det är jävligt svårt..
Men ska säga att jag inte ska dricka på ett tag. Behöver ju inte dra till med hela sanningen.
tror dom vet ändå vad jag syftar på.
dom har vart på mig förut om att jag är ute för mycket.

Blir nog inte på tal om någon karokefest.
jag kan inte hålla mig nykter på en sådan. stannar hemma.
Men det mår jag bara bra av. Man får sysselsäta sig med annat. har bestämt att jag ska på konstutställning på söndag morgon.
sånt jag aldrig kunnat göra förut för att jag alltid varit för bakis.

Tack för alla svar man får!
Känns riktigt bra att ventilera sig här.
Som du sa Mie.
Jag ska gå in här på lördag. Hjälper nog en mycket för att hålla sig unda eländet.

Profile picture for user vana

Hej "20"

Bra att du kommit på att man kan göra andra saker... konstutställning...trevligt.
Ta hem några kompisar på filmkväll ist på lör...

Vi finns här för dej...här kan du ösa ur dej det du inte vågar hemma. & när du ser att våra reaktioner inte är att bli arga på dej förstår du nog att dina nära & kära inte kommer att bli det heller.
Vi vill ditt bästa, att du ska bli fri & leva ett sunt liv.

Men det finns en poäng i det ilvurten säger...kan vara bra att lägga alla korten på bordet så att det inte finns ngn återvändo. Be de om hjälp... säg bara till dina föräldrar: JAG BEHÖVER HJÄLP! JAG HAR PROBLEM M ALKOHOLEN!!!
Tror att det räcker...

Kram & lycka till.../ Mie

Profile picture for user vana

JAG vet att JAG har problem.
Frågan är vilka man är tvungen att dela det med för att det ska gå vägen.
Jag är i starten på något nytt.
Förut var det bara en tanke.
Men nu ska jag gå till handling. Det var för ca tre veckor sedan jag kom kom fram till detta.
Innan jag visste att denna sida fanns.
Men denna sida har gett mig ännu mer motivation.

Jag tar åt mig av era råd. Och som sagt. jag vet att jag har problem. det försöker jag inte dölja. skulle aldrig blivit medlem här annars. det har jag vetat sedan länge. något är inte som det ska med min vän alkoholen.
hoppas på att ha rätt verktyg för att bryta hans grepp om mig.
just nu har jag närmsta helg i tankarna. Och hoppas på att bli starkare av att klara av den.
Vi hörs mer i helgen om ni är inne. och återigen tack för råden. / 20

Profile picture for user vana

Hej hå, nu blev det fart i tråd(-rull)en, hej allesammans!
Klart att ni ska var här och hänga, ventilera våra problem tillsammans, men kan ändå vara lite anonyma som vi vill...

Trist med kåken, slagsmål och indraget körkort, jag var aldrig så djupt nere...
Min stora skräck var alltid att fastna i blåskontrollen dagen efter, jag har nog ett tiotal olika sorters alkotester, och de har bara en sak gemensamt, ingen visar samma värde, någonsin!
Sådant skit kan man sitta och lajja med när man krökar ihop, men när sedan två-åringen kommer och blåser 2,3 promille så åker f-nskapet direkt i soporna, (alkotesten alltså).

Idag garvar jag när jag ser en poliskontroll en Lördag eller Söndagsmorgon, för nu har JAG kontroll.., men då vinkar de bara förbi mig, trist, och jag som var så kaxig!
Jag har aldrig fyllstyrt, och skulle gräma ihjäl mig om jag hade skadat någon, eller bucklat till någon annans bil etc..., nä det går fetbort!

Jo jag skrev ju tidigare om den "tunga" biten, här kommer den...

Att berätta!
Att gå på fest och stoltsera med att man numera inte dricker längre har sina randiga och rutiga sidor...
Några känner ett hot mot sitt eget drickande, precis som om man ifrågasätter deras alkoholtintag.
Kommer här svassande som någon Messias och ska predika över djävulens dryck!!!
Och påstå att man är en nykter alkis sätter sina spår, svårt att bli en "social drickare" senare...

Jag har helt enkelt sagt att jag har en "vit period" i mitt liv, inte en vit månad (för den tar ju slut om ett tag..), och de kan se lite knasiga ut i nyllet när man säger att perioden inte har någon begränsning, de fattar inte riktigt, men å andra sidan, de är packade, inte jag!
Men ganska direkt efter så rannsakar de sig själv, och de börjar rapa samma rappakalja som vi har gått igenom för länge sedan, .."man borde inte..", så ofta, så mycket osv...
Ganska intressant att se deras självupptäckt här och nu, bara nicka och hålla med..!
Skaka på huvudet och säga "ujuj", eller "..inte bra..", då får de nästan panik!

Bara min familj och närmaste släkt vet hur det ligger till egentligen, och två av mina närmaste kollegor (men de vet ju allt, t.om när man sexar..) och visst det finns en risk att de skvallrar, men å andra sidan så sätter de ju bara sin egen tillit på spel..
Till en del andra har jag berättat om min depression och den medicin man tar, och den funkar inte med alkohol (skönt att ha nåt att skylla på ibland), vad som framkallade depressionen låter jag ibland/oftast vara osagt...
Fortfarande så känns det mindre pinigt att berätta att man inte är helt OK i kolan, än att man blandar ut colan, ja ni hajjar!

Synd för dig "20-år", när dina 15 dagar hade gått så var du på väg att nå kulmen på värsta suget, lika många dagar till och du hade börjat tänka bort drickat nästan helt.
Men jag vet hur det var när man var 20 bast, det fanns alltid en fest och några polare som var sugna på lite rajraj varje helg, men jag hade inte uppbyggt fyllkondis då, så det fanns ett läge till då, "spyfull".
Men jag saknar det inte, det hade kanske någon tjusning (då) och det är ingenting som jag skulle vilja återuppleva igen, så sorry!
Om jag fick råda dig så skulle jag noga överväga att vila partyblåsan ett tag framöver!
Men låt det mogna fram, och gå bara in för något där du är fast besluten på att klara av.
Du har hela livet framför dig, bränn inte ljuset i båda ändar, skaffa dig en brutta som dämpar dig lite, tjejer kan göra underverk!!!

Profile picture for user vana

Hej Berra...

Jag förstår inte att man känner sig hotad av ngn som inte dricker. Jag tycker att det skulle vara kanon om ngn vågade säga det. Vågade stå för det, att man faktiskt inte kan hantera alkoholen & att man har tagit ett beslut att våga avstå... det är så himla stort!
Predikar över djävulens dryck... gör du det? Kan jag inte tänka mej... Tror du håller en ganska låg profil.

Jag tycker man ser med andra ögon på alkoholen då man är nykter bland en massa fyllisar... Folk blir ju inte till sin fördel av det när de fått i sig ett gäng glas vin...

Jag får ont i hjärtat när jag är mitt i ett sådant slag... Är så anti alkohol att det nästan blir osunt åt andra hållet. Tycker mej se tendenser till problem lite överallt...
Är även otroligt rädd för att jag ska råka välja välja ngn med samma problem som varit... jag är på min vakt, men man vet ju aldrig... har förstått att det är vanligt att man söker sig till det man känner igen...& PANG så är man fast igen...Aaahhhh... livrädd!!!!!!
Hur gör jag för att undvika det?

Livet är till för att levas... / Mie

Profile picture for user vana

Hej mie! du har ratt i vad du sager .. och jaadu inte latt o valja ratt... an har ju inte ett marke i pannan som talar om vad man ar ... du far helt enkelt lita pa din magkansla nar du traffar ngn igen enda radet jag kan ge dig ....

Livet ar till for att levas helt ratt I

Profile picture for user vana

Hej ilvurten...

Skönt är väl det att man inte har börjat märka folk...
man skulle inte komma ihåg vilka tecken som hörde till vad... ha ha...

Men jag blir lite ledsen nu när jag har börjat prata om mitt liv & kaos. Då jag märker att det finns så mkt strul i så många familjer. Varför måste det finnas så mkt ångest & elände i våra liv...

Det gör ju att det blir så svårt att leva livet... / Mie

Profile picture for user vana

Hej Mie!
Nejdå jag predikar inte, folk får väl göra vad de vill med sina liv, men visst är det träligt att se hur deras hittils positiva livsstil plötsligt börjar få en annan underton.
Det blir plumpt och man vet på ett ungefär hur deras kväll kommer att se ut, man får lite halvtaskiga vibbar och börjar söka upp sig andra vänner för kvällen.
Om det blir gruff senare på kvällen, så kan man ge sig attan att på att en av de som bråkar visade sig vara herr bråttom med drickat...

När det gäller dig Mie, så ser jag en gammal kompis framför mig, har känt henne i mer än 20 år, hon är världens gulligaste tjej, har haft många pojkvänner, men alltid valt fel sorts killar.
De har alla slagit henne och de har båda krökat hejdlöst, bråkat och älskat varandra om vartannat. När de har gjort slut (eller dött faktiskt, två-tre av dem..) så söker hon sig till samma typ av "farliga" män igen, och visan går igång i repris..
Hon brukar säga att hon skulle behöva ha en karl som mig, men jag skulle vara som en död sill i hennes rivjärns-liv, hon skulle dö av tristess helt enkelt...
Så mitt råd, låt inte bara hjärtat eller hjärnan välja förälskelsen enbart, låt det bli en mix...
Och helt riktigt, livet är till för att levas, men rätt! /Berra

Profile picture for user vana

Hej..

Håller med om att det är trist när man ser folk som dricker enbart för att bli fulla & det snabbt... & sen söker konflikter.

Jag har aldrig blivit misshandlad fysiskt men väl psykiskt. & har aldrig varit tillsammans med ngn missbrukare föut...
Men jag har många ggr kännt mej rädd att han ska slå... Han har slagit sönder många saker i vårat hem, bordsfläktar, stolar, klockradio, min mobil, en barnstol, lampor webcamera(för att jag enligt honom satt & visade upp mej på nätet för alla) dörrar osv... han har dragit näven genom sovrummsdörren då jag & minsta låg där inne... Då mådde vi inte så bra.

Han har tagit stryptag en gång precis innan vi sep, han var helt svart i ögonen & fortf hög på ngt
sen dagen innan, & helt övertygad om att jag hade tagit alla hans betalkort(han hade glömt de på macken då han var askalas)Sa att jag skulle ta fram dem...men eftersom jag inte hade tagit dem kunde jag inte göra det... tyvärr så såg min minsta det ( en mkt obehaglig sit. ) Han hade ju förut berättat i skolan om att hans pappa drack & tittade på nakna tanter på datorn. & nu berättade han att pappa är elak mot mamma.

Han har även gjort märkliga saker med mina kläder... vet inte om jag berättat det... när vi bodde växelvis hemma så typ besudlade han mina kläder. Först kunde jag inte fatta vad det var för vita konstiga fläckar på mina helt oanvända nya kläder... sen insåg jag att det var på typ alla mina kläder...( jag gissar på att det är sperma ) vet inte varför han gjorde så...tog aldrig upp det med honom.
Han har även letat bevis i mina använda trosor på att jag vargit otrogen. (vilket jag aldrig varit)

Han kunde framför barnen säga att jag knullat med X...
Skriva på alla tänkbara ställen i lägenheten att Mie har knullat med X...helt vrickat...

Har läst ngnstans läst att när missbrukaren är supersvartsjuk så har han till 99,9 % varit el är otrogen själv...

Ja ja... en liten inblick i mitt förra liv... / Mie

Profile picture for user vana

Hej mie! Laste ditt inlagg om hur du haft det .. o kan arligt saga att jag aldrig sjalv varit svartsjuk aven om jag strulademkt nar jag var gift.... kan saga att du inte haft det latt.... och jag kan forsta att du satt mkt vid datan....ditt satt o fly undan en stund.....Bamsekram I

Profile picture for user vana

Hej Mie!
Usch vilket hemskt liv du verkar ha fått genomlida, ditt ex verkade sjuk på mer än ett sätt, jag har inga som helst erfarenheter av knark eller den tunga ligan...
Men det föklarar ju lite för mig varför du som ex anhörig finns här, du söker nog lite av svaren på just "varför" han betedde sig på sitt sätt...
Men som sagt hur man fastnar i alko eller nikotinträsket kan jag nog förstå, men han verkar ha en paranoid sjukdom i bakgrunden, och den blev nog inte bättre av att trycka i sig det tunga artelleriet, man har ju hört att de skapar mer kroniska tillstånd än vad enbart alkoholen gör.

Men jag är glad för din del och dina barns skull att du har lyckats ta dig ur ditt förhållande.
Jag har full förståelse att du är livrädd för all sorts droger framöver, men alla män är inte födda elaka, och jag hoppas att du finner den rätta snart som kan få dig att känna dig trygg i ditt förhållande, och att du får en "sund" inställning till alkoholen.
Ladda järnet på att skapa en trygg uppväxt för dina barn, de kan behöva en mansgestalt som inte sårar dem, och jag vet att du gör ditt bästa som mamma...

Tänk på att alla blommor inte bär taggar, det kanske duger med en prästkrage och inte bara en ros, många personer är vackra i själen, men det syns ju inte på en gång, man måste lära känna dem först...
Lycka till, vi finns här och lyssnar gärna på dig.../Berra

Profile picture for user vana

Hej Mie
Håller med Berra.

Det är bara att gratulera till att du tog tag i din situation och lämnade honom. Fy vilket elakt och märkligt beteende du beskriver. Och farligt. Man vet ju inte vad som skulle kunna ha hänt med de tendenser som han har visat. Usch och fy.
Men det är väl inte alldeles enkelt när man har barn tillsammans förstår jag.
Hoppas att du träffar någon framöver som du kan lita på.

Ilvurten-Nu är du ju på rätt spår. Håller tummarna för dig.

Profile picture for user vana

Mors everyhopa!

Vísst, självklart förlåt Ilvurten, jag blev så berörd av Mie's berättelse...

Här kommer en dunk i ryggen..."-dunk!", bra jobbat!!
Stå på dig nu och jobba på att inte tänka dricka, nej du är inte sugen...

Tänk på att detta är början på något nytt, ditt "nya" liv...
Lite motigt i början med mycket uppförsbacke, men det är bara att bita ihop...
Bryt alla traditioner, om du blir sugen ta en promenad på en kvart en halvtimme, eller köp dig en alldeles egen 200 gram chokladkaka, hyr en spännande rulle, ta en dusch, ät en skål med flingor,
peta öronen, snyt dig, kläm en finne, eller vad som helst, bara du inte tar...härligt ordval som hägrar här på forumet...INTE TAR FÖRSTA GLASET!!!
Skippar du det så blir det inget andra, tredje, fjärde, fämhyndrashuttiofjärde heller...

Tänk dig att hjärnan är chefen och kroppsdelarna dina arbetande undersåtar...
Om kroppen har varit ute och storkrökat och kommer hem rökig som ett ägg, så skulle man kunna tänka så här precis som chefen på jobbet, hjärnan frågar, OK ni har varit ute och härjat igen ser jag, kom det någonting gott ur det??
Fick ni några nya kontakter, tjänande ni några nya pengar, kom det någonting positivt ur det.
Om det blev något positivt så varsågoda fortsätt kröka, om inte ber jag er alla att sluta...

Eller en riktigt gammal historia som min gamle far drog när jag var väldigt liten (han var absolutist)
Jag ser framför mig ett gammalt torp på ängen och det utspelar sig säkert runt sekelskiftet.
Bonden kommer hem efter ett dagsverke ute på åkrarna, bondfrugan har ställt fram stekt fläsk och potäter på bordet, brevid tallriken står en stadig sup upphälld ända upp till kanten.
Han vet att någonting är lurt, för det är bara Onsdag och han vet att kärringen hans tycker att han är lite väl glad i spriten, så detta är nog en frestelse-test, men han tänker "va f-n", och sveper den i ett drag utan att säga ett knyst, sedan äter han upp maten.
Nästa dag när han kommer hem efter att ha slitit dagen lång så står det TVÅ stadiga supar brevid det stekta salta sillen, men den här gången kunde inte kärringen hålla tyst.
Hon sade att gårdagens nubbe mycket riktigt hade varit en test, och han hade fallit för törsten, och att ikväll stod det här två supar, men det skulle bara gå honom väl om han kunde välja den rätta supen, för en av dem var utrörd med två små korn av råttgift, alltså inte tillräckligt för att döda honom, men väl skada honom för livet...

Det gick inte att urskilja vilken sup som var förgiftat, och det skulle ju vara fördärvat att slå ut dem.
Och frågan min far ställde mig, skulle ha ta den vänstra, eller den högra, eller borde han skippa dem båda???

Nu stod han där och hånflina åt mig, och han hade nog ett svar som var mycket fiffigt, men jag hade ju fått alternativen,så jag gissade på ett, och det var ju naturtligtvis fel...
Svaret han gav mig, var att bonden kunde svepa båda, båda var ju farliga för honom...
Och skulle ju naturligvis skada honom för livet...

Jaja, det var sensmoralen av den, gammalt skrock kanske, men jag tyckte den var lite ball att berätta...
Hörni, låta pavan vila ikväll, så vaknar ni fräscha som en nyponros imorgon...
Förvåna jobbarkompisarna, och lukta inte som ett medeltida kloaksystem ur munnen..
Mors Berra

Profile picture for user vana

Det jag försökte säga var:

Att jag blir så förvånad över att alla tycks regera så starkt när jag berättar min historia.Man blir ju som normaliserad i en sådan här situation. & en mästare på att gömma & glömma saker som hänt, kasta det bakom sig & tycka att att nu är det ju bra. För att sen... PANG... bli nertagen på jorden igen. Men jag trodde nästan alltid efteråt att jag över reagerat & förstorat upp.
För det finns ju inget problem bara Mie som tror det...& tjatar om det.
När jag blev tillfrågad om jag ville delta i en anhörig grupp så trodde jag att mina problem/strul skulle vara små ( som en fjärt i rymden typ) i jämförelse med de andra deltagarnas, det visade sig vara tvärtom. Hur gick det till?

Jag har nästan alltid varit anklagad för ngt, antingen är jag otrogen & det med allt & alla ( även med mina tjej kompisar ) el så tar jag alla hans pengar.
Tog ju bara pengar till räkningar & mat, han bet mindre än mej trots att han tjänar mer. Jag handlade ju alla kläder till barnen & alla utöverkostnader oxå.
Men det är ju dyrt med alkohol & droger, läste att en tabl subutex kostar ett par hundra... så det är ju inte så konstigt att hans pengar försvinner. Amfetamin har jag ingen aning om vad det kostar... men inte är det billigt iaf skulle jag tro.

Det har ju inte alltid varit så här under våra år tillsammans ( 14 år ) Det har ju som kommit smygandes.
Men visst...jag borde kanske ha sett tecknen...är ju alltid lätt att vara efterklok då man står med facit i handen.
Hans drickande har ju som alltid varit osunt... men från början mest till fest då han drack upp allt han hade med sig.Det går ju inte att ta med sig ngt hem. Gud förbjude...
& frågar ngn om han vill ha en whiskey så svarar han att : det kan jag ta, & frågar ngn om han vill ha en snaps så svarar han att : det kan jag ta. Aldrig att han skulle säga att : Nej tack, jag har druckit tillräckligt. Han är känd för att "inte spotta i glaset"

Som han säger själv så har han druckit/drogat mer el mindre dagligen i ca 5 år. & jag tycker att det eskalerade när hans mamma dog i kol & lungcancer som spred sig i hela kroppen för ca 3 1/2 år sen. Efter det så började han röka på heltid oxå...kan ju tyckas lite märkligt tycker jag då det antagligen var det hans mamma dog av... men men...

Eftersom han inte fick röka innomhus hemma...inte ens på alltanen för att det luktade in så tog jag honom på bar gärning mitt i nätterna när han stod på badkaret & rökte under ventilen... men Nej han hade ju inte rökt...neka neka neka...Jag hittade fimparna där i ventilen när jag rensade.

Har även många ggr hittat honom sittandes naken & sovandes på toastolen, konstigt att han inte trillade av. Jag lät honom sitta...( elakt? )
Skönt att slippa honom i sängen.

Det finns ingenting värre en fullfumliga händer på min kropp... jag säger nej & så somnar man om för att sen vakna av att han "håller på" iaf... jag stöter bort & snurrar hårt in mej i mitt täcke för att få en fristad...men återigen kommer det händer el mer som tar på mej lirkar sig in fast jag har sagt nej... Jag ligger & fäktar & drar täcket flera om mej, men han bänder & vill ha det han inte kan få...Ibland lät jag det ske trots att det är fel för att slippa mer bråk... innombords så rinner det tusen & en tårar.

Han säger att du vill ju aldrig & jag tänker att du vill ju aldrig vara nykter... / Mie

Profile picture for user vana

Hej mina vänner!

Helgen närmar sig med stormsteg, och för många av oss så kommer stora skälvan.
Vi vet att vi kommer hälla i oss för mycket, bete' oss dåligt, och vi kommer att såra våra nära och kära, vi vet att det är fel men det kommer ändå att hända liksom...
Det har blivit en vana och vi har svårt att själva ta oss ur den, och vi blundar alldeles för mycket för verkligheten...

Men hallå vi är inte ensamma, den här tråden startade jag för 16 dagar sedan, under den tiden har (kolla nu!) 800 gånger har någon läst om oss, och dryga 60 ggr har någon velat skriva något, mig själv inkluderat, det är fantastiskt, håller ni inte med om att det finns någon form av kompisanda här på forumet, vi har alla samma problem och vi är massor av förlorade själar där ute.

Jag har ett litet förslag, alla ni som läser detta nu innan helgen....
Sätt upp ett eget mål, vad önskar du att du ville kunna förändra hos dig själv?

Kanske bara dricka en viss mängd, eller en viss sort, eller vid en viss tidpunkt, eller ingenting alls, det bestämmer du själv...

Skriv ner hur det blev, hur många glas det blev, eller hur du tänkte när det "sprack".
Och sedan ta dig mod och skriv här på forumet om hur det gick på t.ex Söndagen.
Berätta ditt "innersta", jag vågar påstå att alla känner igen sig..
Det är inget läskigt att "registrera" sig, hitta på ett namn och ett inloggningslösen bara.

Vi behöver alla någon att lyssna på, höra deras livserfarenheter för att öka vår egen förståelse.
Kan du var denna "någon", ta dig mod till att våga ta ett kanske livsavgörande steg...
Det hjälper t.om att läsa sina egna rader emellanåt, och det är världens kick att få ett svar av "någon" där ute i cyberrymden...

Vi är inte allihopa ensamma, vi är bara ett spridd gäng som inte har lärt känna varandra, ÄN!
Hörs vi på Söndag då?
/Berra

Profile picture for user vana

Hej ...

Håller med Berra, man måste våga för att vinna. & här har vi all ngt att vinna. Alla har vi gemensamt att alkohol &/el droger förstör våra liv på ett el annat sätt, antingen som missbrukare el som anhörig.

Vi har alla ett behov att ngn ser oss för den vi är, utan att bli dömda. Att kunna berätta om när vi lyckas el misslyckas & att alltid kunna få stöd är en otrolig kick för våra egon.
Det är otroligt skönt att kunna ventilera livet som varit & det som kommer. Saker som är skrämmande. El lyckliga med för den delen.

Här finns så många olika människor med så många otroligt kloka tankar...

Jag själv är oerhört glad att jag hittat detta forum, det har hjälpt mej börja förstå "den andra sidan"
men även att jobba med mej själv & de minnen & tankar som kommer upp hos mej själv.
Vissa dagar kan jag ärligt talat tycka att det är för mkt i mitt liv att jag inte fixar det här, jag skulle bara vilja ligga i sängen & gråta el sova.
Men det är bara att ta nya tag & försöka tänka possitivt, ta en minut,timme el dag i taget. Göra en lista på vad som måste göras & bocka av allteftersom orken infinner sig.

Ibland kan jag tänka : Att vad säger det här om mej? Att jag har låtit det fortgå så länge innan jag tog tag i mitt eget mående. Varför lät jag alkoholen/drogerna styra vårat liv så länge? Är jag en usel person & mamma?

Jag vet vid det här laget att det inte går att få en annan människa att komma till insikt, det kan man bara göra själv.Det jag kan göra är att inte acceptera & ställa krav, & säga att det blir konsekvenser. Att det inte är jag väljer utan att jag måste må bra & ta hand om mej & barnen för att vi ska överleva. Det är inte mitt ansvar att få alkoholen & drogerna att försvinna...

Alla måste ta ansvar för sina liv & att ta ett beslut i rätt riktning då man förstår är STORT! Att visa att man vill förändra är ett litet steg ut på den slingriga stigen mot ett liv i lycka.

Jag hoppas att fler vågar sig hit då det är befriande att få släppa ut lite av sina tankar...

Livet är till för att levas... / Mie.

Profile picture for user vana

Hej igen, alla!

Jag tycker du skriver stora och fina ord Mie, det gör vi allihopa men vi har alla lika olika grad att med bokstäver kunna formulera en känsla, det är svårt, jo jag vet det...

Men det här som många av oss just nu går igenom är svårare, mycket svårare...
Det är inte självklart att man vågar ventilera en sådan sak som att man har det svårt att kontrollera drickandet med sina närmaste, fru, man, kollega, chef...osv..

Men det skulle ju bli så mycket enklare egentligen, om alla visste, men är en svår tröskel av orka kliva över, och komma ut ur garberoben (ja jag vet att bögarna har norpat det ordvalet, men men..)

Förståelsen skulle ju öka, och vänner runt omkring en skulle inte "tvinga" på en drickat på samma sätt, och det skulle säkert bidra till att dina vänner drog ner på drickandet också..

Ett litet steg men i rätt riktning är att vi alla kan mötas här, och berätta för varandra, ingen vet hur du ser ut eller vad du heter på riktigt, men vi vet hur du mår, är inte det viktigare, så säg?

Många skulle nog säga att de har inget liv utan sitt drickande, frågan jag skulle våga motställa är "..om du har något liv när du dricker.."
Om livet känns gråjolmigt utan några färgklickar, och det "enda" sättet att sätta lite sprutt på det är att utforska botten på en flaska, så säger jag "fel".
Du har kanske befunnit dig alltför länge i det gråjolmiga livet så pass länge att du inte längre ser färgklickarna som kanske finns där men du ser dom inte, tänk den tanken...
Du har inte varit vit på så länge att du vet hur känslan känns...

Kanske värt att våga sig på en test på det "verkliga livet", om du tycker det suger så kan du ju alltid återvända till ditt gamla "gråjolmiga liv" med flaskan som ende vän...
Det finns ett annat liv, kanske det enda som stämmer in på att det verkligen var bättre förr...

Vi har alla rätten till ett bättre liv, men för vissa av oss måste vi kämpa oss till det!
Bjud upp livet på en dans, och som Mie säger, "Livet är till för att levas", så sant så sant../Berra

Profile picture for user vana

Hej igen...

Idag är det fredag... för mej innebär det att jag & barnen ska träffa deras pappa. Den här gången hos oss. Jag ska laga lite mat & vi ska äta ihop.

Går med en oroskänsla i magen & ett lätt illamående, man vet som aldrig hur dessa träffar blir. Ibland går det bra, ibland sämre & ibland rent ut sagt riktigt dåligt.
Det att man inte vet vad som väntar är jobbigt.
Just nu är han mest trött... sitter & somnar i soffan då vi ses... & ser allmänt mosig & utryckslös ut i ansiktet.
Tycker allt som oftast att han inte känns helt "ren"...

Jag försöker att vara neutral då vi ses... Det är för att barnen ska få ha en relation till sin pappa, men jag känner mer & mer att det känns skumt att ses, ibland får jag intrycket av att det är mej han kommer för att träffa & inte barnen.
Jag tror absolut att han älskar sina barn, men har inte förmågan att visa det, orkar inte med mer än sig själv.

Jag vill ha enkelt, men det verkar inte xistera...
Nu hoppas jag bara på att det blir en lugn & sansad träff.
& att han snart ska komma till insikt om att det finns ett problem & att han behöver hjälp för att gå vidare i sitt liv..
Så att han kan bli den pappan som hans barn förtjänar.

Till er alla där ute som kämpar skickar jag lite styrka att låta bli det där första glaset...

Livet är till för att levas... / Mie

Profile picture for user vana

God fredagskväll !
Vi har ett antal gånger haft delningar och diskussioner efteråt om relationen till barnen i AA gruppen. Eftersom ett nyktert liv kräver en omutlig ärlighet så kommer åsikterna fram i obarmhärtig dager. En bra relation till sina barn är ingen självklarhet. Det gäller i stort sett båda könen. Det är uppenbart ingen självklarhet att älska sina barn. Varför ? Inte en susning !
Frågan är hur det är hos sk "normala" människor som inte är i närheten av den ärlighet som en tillfrisknande alkoholist besitter ?
Det är ingen rolig kunskap men det är RL (Real Life).
Jag har själv en mycket bra relation med mitt yngsta barn idag och jag tackar speciellt för att hon KRÄVDE en ungdomsvecka på samma behandlingshem som jag gjorde min behandling. När hon hade träff med killar så gjorde hon en regelrätt test om de var i riskzonen eller kom från missbrukarhem. Jag lovar att det var många som föll bort i första svepet! Hon hade lärt sig att risken att skaffa sig en alldeles egen alkis var överhängande typ "kaka söker maka". Idag har hon en stadig och ärlig relation med en lugn kille.
Mitt äldsta barn är fortfarande i total förnekelse och mår djävligt dåligt i sin relation men det går inte att nå fram.
Det mest otäcka är att som nykter alkoholist och även för min fru och dotter så ser vi alla tecken hos andra som är i den sits vi var i för några år sedan utan att kunna göra något. Det är så fruktansvärt utbrett så man blir mörkrädd.
Idag har jag ett mycket rikt och bra liv och jag anser att jag har en djävla skyldighet att leva det så bra det bara går. Och jag gör det !!!
Och det funkar om jag inte tar det första glaset !
Lycka till Mie i kväll och ta ingen skit !

Profile picture for user vana

Hej...

Puh...nu är träffen över & vi har sovit jag & killarna...

Träffen började hyffsat, vi åt & sällskapade relativt normalt, sen sätter vi oss i vardagsrummet.
Han kan inte hålla sig vaken - ser hur han kämpar, men ögonlocken faller tungt.

Barnen blir stirriga & högljudda,beter sig allmänt illa. Ett beteende de inte har annars.

Han vaknar till då vi ska fika...kramar lite på barnen...fikar men lutar sig sen tillbaka & nickar hela tiden.
Jag frågar honom hur han mår eftersom han sitter & sover. Han skyller på att det är fre...hmm...det är fre för oss oxå, men vi kan hålla os vakna. Säger att det har ju varit så många ggr nu & det har ju även varit vid lunchtid & när han har varit hel ledig.Han säger att det är för att vi ätit mat...well... vi har ju oxå ätit av maten & inte somnat.

Ngt är skumt, mkt skumt... kan det vara att det är en avtändning från amfetamin?
Av de droger jag vet att han använder så är det amfetamin, subutex & alkohol förstås.

Så fort han har gått lugnar barnen ner sig & blir sina vanliga jag igen...Försöker prata med dem om deras beteende. De kan själva se att de har betett sig konstigt & illa men förstår inte riktigt själva varför det blev så.

Min minsta känner sig lite ledsen när det är dax att sova, men somnar iallafall.
Han vaknade inatt & kom till mej: Jag känner mej så ledsen mamma.
Jag frågar vad det är & kramar honom, han får komma över till min säng.
Han tycker att det känns så konstigt. Vad är konstigt? Pappa är konstig!
Jag säger att jag oxå tyckte det var lite konstigt & frågar om det var för att han sov hela tiden.
& så var det ju.
Jag frågar om han förstår att det är därför det inte går att bo med pappa,han säger JA... vi kramades & han somnade igen.

Nu kan inte jag sova...är ledsen, mina barn mår dåligt när deras pappa kommer på besök,vad ska jag göra?
De har regerat med att vara stirriga & högljudda för att få en reaktion av honom, men inte lyckats.

Detta tar mkt kraft & energi från oss, visst, inte lika mkt som det gjorde när vi bodde i det.

Mina barn har fått hjälp de oxå. De har gått på ngt som heter Trappan här i min stad... Det är ett ställe för barn med missbruksproblem &/el psykiska problem. Man kan få hjälp både enskilt & i grupp.
Båda har gått i grupp. Mkt bra. Har ni möjlighet till ngn sådan verksamhet för era barn...TA DEN CHANSEN!!!!

Jag vet inte hur jag ska gå vidare med dessa träffar, & ena sidan så är han ganska harmlös...sitter ju & sover. & barnen får ju träffa honom iaf...Men de påverkas ju uppenbarligen negativt av att ses....

Jag ville ju ha enkelt....varför är allt så svårt & komplicerat? Fan fan fan....
Vill ju inte att de mister kontakten m sin pappa & inte han heller med sina barn för den delen...
Men kan det vara så att det kanske är bäst att sätta hårt mot hårt för att han ska förstå att det är allvar...
Jag ska nog ta & slänga iväg ett mail till mannen på soc som vi har haft kontakt med. & rådfråga.

Adde vad gjorde din dotter för test på killarna för att kolla om de var i riskzonen?
Kanske behöver ett sådant test i framtiden. Vill INTE hamna i samma soppa en gång till.

Håller med om att detta problem är utbrett...jag tycker mej se problem lite överallt.

& du Adde, jag gillar att du lånar lite ord från mej... känns bra!

Jag försöker komma ihåg att jag & barnen är viktiga & att vi måste gå först... jobbar på det varje dag.
Jag vet att vi är värda ett liv i lycka & harmoni.
Det är bara så svårt att uppnå... när det är så många höga trösklar som man måste kliva över hela tiden...

En dag i taget... / Mie

Profile picture for user vana

Hej Mie! Du måste vara stark som orkar kämpa mot dessa starka droger.Har själv vuxit upp i ett alkoholisthem och den skam som det innebär är tung att bära och försvinner aldrig.Min bror som är 42 idag kan fortfarande inte säga att vår pappa var alkoholist.hans skam är så stor.Jag pratar öppet om det ,man kan ju inte ändra på sin barndom tyvärr.Ha det bra massor av kramar Ana

Profile picture for user vana

God morgon Mie !

Det gör mig ont att läsa om din fredag med dina barn och deras beteende men jag är samtidigt glad att du tar dig tid att skriva om dina funderingar här på nätet. Det är lättare att dela med sig av sina funderingar till andra, åtminstone jag får en lättnadskänsla inombords när jag skriver eller pratar av mig det jag bär på.
Jag är "enbart" alkis och har aldrig provat andra droger och jag är evigt tacksam att jag nekade till att bli "behandlad" med lyckopiller av olika slag så jag har svårt att ge tips om vad som händer hos en narkoman. Kanske skulle du se till att era träffar är på neutral mark så hans chanser till undanflykt inte blir så lätt som i hemmiljö ?
Min dotter lärde sig otroligt mycket på Ungdomsveckan ( www.namndemansgarden.se) om hur en beroendeperson och dennes familj beter sig och hur signalerna ser ut. Hon visste ju allt men det blev så mycket enklare när andra upplevde samma saker. Min fru var på en Familjevecka på samma ställe och fick se sin roll i alkoholistfamiljen på ett mycket bra sätt.
Jag ska prata med dottern och återkommer snarast till dig i den här tråden.

Har du provat med Alanon ? Jag har själv ett idag hyfsat regelbundet gående på AA och det finns vissa saker som jag har heligt och det är bla Gullbrannamötet, Halmstad, 1a helgen i september varje år. Det ger mig styrka och erfarenhet genom andra som gått före mig och ger mig också lite perspektiv på tillvaron.

Ha en skön lördag och gör riktig mysmat till dig och barnen !!!

Profile picture for user vana

Hej...

Skrev om verksamheten Trappan i mitt inlägg, det blev lite konstigt, det ser ut som om det är barnen som har missbrukarproblem men så är ju inte fallet utan det är barn till föräldrar med missbrukarproblem förstås.

Är du intresserad kan man googla på trappan & gå framåt & hitta det...Trappan von Barhs v...
Hoppas att det kan hjälpa ngt barn.
De är otroligt duktiga & kompetenta där, & verkligen måna om barnens bästa.

Kom ihåg att du/ni är värdefulla & barnen har inte valt det här livet... / Mie

Profile picture for user vana

Hej Adde...

Jag har fått hjälp på Råd & Behandlingsenheten både enskilt & i grupp. Gruppen var otroligt bra, givande & lärorik. Tyvärr är det bara 8 ggr...& när man känner att man börja komma ngnstans i diskusionerna så hade de 8ggr gått.
Det var när de tog slut som jag började leta på nätet & hittade detta forumet eftersom jag kände att jag inte pratat klart...
Jag är glad att jag hittade hit då det finns så många människor med olika liv & öden här, som kommer med lika många kloka åsikter, ideer & råd.
Även att gå & prata enskilt har varit nyttigt.

Har inte provat Alanon än...men det är ingen dum el främmande tanke alls...

Ja.. det är skönt & lite av en lättnadskänsla när man får skriva & dela med sig av sina tankar. Kan även känna att det blir verkligt på ett annat sätt, när jag får respons så kan jag inte falla tillbaka i gamla mönster & försvara honom med att det är nog inte så farligt...klart han är trött som har jobbat så hårt...osv osv osv.
Det blir bekräftat det jag redan vet...att det här helt upp åt väggarna fel. Min magkänsla sa det. Ni här säger det. Mina vänner & familj säger det...

Jag & killarn tog in frukosten & åt i vardagsummet idag...mysigt... kanske åker vi & köper kebab i kväll...gör det lite lätt för oss...

Jag är så trött... både i kropp & själ....
Men med barn så bara MÅSTE man orka, det gäller att hitta någon källa där man kan fylla på sitt hjärta med kraft & energi...... / Mie

Profile picture for user vana

Hej Mie !
Det är några år sedan dottern körde sina koller och lite har hon slappnat av vilket känns skönt även för mig. Men här kommer några punkter som är någotsånär i rangordning :
1) Smålögner ?
2) Undanflykter ?
3) Hur/När/Var dricker han ?
4) Lämnar han "slattar" i glaset ?
5) Skryter han om hur full han varit ?
6) Har haft minnesluckor ?
Gemensamt för oss 3 i familjen som jobbat lite med oss själva är att vi känner igen en alkoholist direkt när vi ser personen i fråga. Det känns lite hemskt ibland, lite övernaturligt, som ett medium ! Men det är ju beteendet som känns igen, för mig är det som att titta sig i spegeln.
Vad gäller anhöriga till alkoholister är det lite svårare generellt men vuxna barn har ett eget sätt att uppträda på som ibland är väldigt framträdande.
Som barn till en alkoholist är det mycket vanligt att följa "vuxnabarn-schemat" alltså att i vuxen ålder skaffa sig en egen beroende person att ta hand om därför är det så bra att dina barn får bra hjälp nu och även framöver. AA och Alanon har ett gemensamt stormöte i Visby under Kristi Himmelfärds Helgen ( http://www.gotlandskonventet.se/ ). Kolla om du har möjlighet att åka dit för din egen skull. Dels får du avkoppling och dels får du så mycket koncentrerad kunskap under några dagar. Dyrt ? Beror på vad man jämför med men jag ser det som en ren investering i min inre välfärd. Likaså med Gullbranna 1a helgen i september.
Du har en jobbig men alldeles underbar tid framför dig med ett fritt val till ditt helt egna liv. För mig har det varit, och är fortfarande, viktigt att jag får egen tid som bara är min egen för att kunna fylla på min självkänsla. Du ska inte skämmas för att lämna bort dina barn för ett tag så du får den egna tiden som är så viktig. Dina barn tjänar minst lika mycket på det som du själv gör.
Livet är värt att levas fullt ut !!!

Profile picture for user vana

Hej Adde...

& tack för din lista m tecken...
Problemet med mej är att jag tycker mej se tecken & tendenser lite varstans, särskilt hos män.

Jag är lite orolig för min stora kille som har svårt att se att det är ett problem el kanske det mer är att han har svårt att visa att han inte tycker att det är ok...utan går undan & stänger ute problemet.
Minstingen däremot har sina känslor utanpå kroppen...& säger direkt när ngt är fel & reagerar starkt när ngt är fel(som igår).
Så frågan är hur jag ska göra för att hjälpa min stora killle att förstå att det är ok att vara arg,ledsen & besviken på sin pappa.

Ska på allvar fundera på det här med Alanon... Det är bara det att jag just nu är såååå trött, jag klarar jobb & livet i stort...men så fort det kommer en motgång så faller jag...

Idag är en riktigt dålig dag...
Orken vill inte riktigt infinna sig, det finns så många måsten hela tiden.
& beslut som måste fattas.

Det som gör livet så svårt, är att det liknas vid en berg&dalbana som har börjat skena...
Jag skulle vilja hoppa av men det går inte i den här hastigheten, bara att vänta...

Jag måste hitta den där källan med obegränsad kraft & energi snart... Kanske ta tag i mitt eget skrivande av dikter igen.

Behöver att ngn ser mej för den jag är... / Mie

Profile picture for user vana

Hej igen Mie!

Mitt äldsta barn är precis som ditt om det nu kan vara någon tröst. Han har ingen som helst förmåga att visa känslor eller empati och stänger in allt inom sig. Jag har pratat med honom och jag har erbjudit mig att betala en Familjevecka åt honom men eftersom problemet är obefintligt så finns ju naturligtvis inget behov av hjälp. Min dröm har varit att kunna få honom att åtminstone prata med familjeterapeuterna på Gården för "min" skull så de får en chans att komma in innanför skinnet på honom. Jag vet att de har förmågan att ställa de där frågorna som man helst inte vill ha så man råkar blotta någon svaghet för det är ju förödande ! Det är så svårt att slingra sig när man har med likasinnade att göra, de kan ju alla knep man trodde sig vara ensam om.

Du har skrivit tidigare att du har stöttning från din mamma och familj. Kan inte de ordna en barn-helg så att du får den egna tid helt för dig själv som är så viktig för oss ? Jag älskar min hustru men även jag behöver ha egen tid så jag har lyckan att kunna gå upp flera timmar tidigare på helgerna för att i lugn och ro kunna käka frukost och läsa tidningen helt allena. Barnen har flyttat hemifrån så det är jag och katten uppe och hon gör inte så mycket väsen av sig, ett litet jam när hon vill gå ut och det kan jag stå ut med !

När livet rusar använder jag AA's deviser för att sätta mig själv i centrum och kunna betrakta omvärlden på "avstånd" :
Tag det lugnt!
En sak i taget!
Det viktigaste först!
Gör det enkelt!
Lev och låt leva!

Användandet har blivit som ett mantra för mig och jag har alltid ett stöd i dessa enkla fraser framför allt " GÖR DET ENKELT!"

Ta er "Kebab-tid" nu och kanske kolla på Melodifestivalen om fröna får vara uppe så länge !

Profile picture for user vana

Hej...

Min älsta (13år) kan visa känslor & empati, men det blir jobbigt om man ska prata om dem & problem vill han hälst lägga vid sidan av sig.
Är ganska tyst & en funderare.
Min minsta (10år) pratar gärna om allt, med allt & alla...Det var ju han som förde hela detta problem till ytan...
Han är superkänslig för olika sinnes sämningar & känner väldigt mkt. Har & är fortf en väldigt aktiv kille, med mkt rörelse i kroppen.
Men som nu har blivit betydligt mkt bättre sen vi flyttade & fick lite mer lugn & ro.Han kan koncentrera sig mer i skolan.
Vilket är ett kvitto i sig att jag har gjort alldeles rätt.

Jag har mkt stöttning av min mamma. Har inte särskilt stor fam. så jag har typ bara min mamma & mormor, min pappa dog för ca 2 1/2 år sen.Träffar fortf hans fru regelbundet ... men det är min mamma som hjälper mej. jag jobbar varannan helg & Då är hon med killarna. Så jag har svårt att be henne så mkt mer eftersom jag tycker att hon ger mej så mkt tid iaf.
Även om jag skulle behöva lite mer egen tid.

Brukar sitta uppe när barnen lagt sig...& bara vara. Antingen med en bra bok el här på nätet el bara slötitta på tv:n,
men jag skulle behöva göra kul vuxensaker oxå...

Vi har varit iväg & ätit kebeb & hamburgare... skönt att slippa laga mat för en gångs skull...
& melodifestival kommer det att bli sen...

Satt & kollade igenom mina dikter...
Här kommer en från min tid i kaos...

Ser du det brutna leendet?
Ser du regnet som speglar ögonen?
Ser du skärvan som tränger djupare?

Ser du ravinen framför?
Ser du att himlen är mörk?
Ser du stormen som kommer?

Ser du att det är svårt att andas?
ser du se tunga stegen?
Ser du taggarna?

Snälla se mej...

.../ Mie.

Profile picture for user vana

Go'morgon på er...!

Hoppas er helg har varit bra för er, min helg är som de senaste helgerna kanon!
Av en enda anledning egentligen, jag har låtit bli att dricka, konstigt va?
Det har varit en flerstegsraket, och alla fördelar kom inte på en gång, men nu efter dryga 2 månader så mår jag sk-tbra helt enkelt, jag kan rabbla upp hur mycket saker som helst.

I lördags morse vaknade jag på morgonen av att sängen var blöt igen, trodde att min ångest hade kommit tillbaka, men det var bara det att vi hade gasat på med alla element när det var som kallast, och nu hade det blivit mildgrader ute, så frugan svettades också, puh!

Och sedan måste jag erkänna en sak Mie, jag har varit i dimman!!!
Ja inte så som du tror, utan i den verkliga dimman, här i Stockholmsområdet ligger dimman tät denna helg. Och jag gör som jag brukar på helgerna, tar bilen till en av sjöarna och tar mig en promenad runt sjön med kameran i högsta hugg...

Det finns otroligt mycket vackra saker att titta på, jag sköt nog 2-300 bilder där de flesta blev kanonbra, jag älskar att vara i naturen och se på djuren.

Detta är en av mina "färgklickar" som jag skrev om förut, mitt fotande har blivit dubbelt så bra (kanske lidelsefullt) och det har blivit mitt största intresse numera...

Jag såg några några fotspår efter en fågel som går på näckrosbladen, den måste jag söka upp, någon form av vadarfågel gissar jag på...

Lördagskvällen tillbringade jag i en inomhushall vid en fotbollscup för min äldsta, det var jättemysigt att vara med alla de andra fotbollsföräldrarna, vi skrek och tjoade!
Det gick så bra, att jag kommer att få tillbringa även söndagskvällen där, kul faktiskt!

För är det någonting som är viktig här i livet så är det familjen, när din kropp blivit till jord eller aska så är det enda som finns kvar av dig, är dina gener i dina barn, ditt sätt att tänka måste du lära dem och föra vidare (inte hur man beter sig när man är full..)
Jag jobbar på det just nu, har lite att ta igen faktiskt..

Och sedan Mie, vi ser dig inte tyvärr, men hör dig! /Berra

Profile picture for user vana

Ser du det glada leendet?
Ser du solen som speglar ögonen?
Ser du kärleken som tränger djupare?

Ser du den gröna gräsmattan framför?
Ser du att himlen är blå?
Ser du våren som kommer?

Ser du att det är frisk luft att andas?
ser du hejsanhoppsan stegen?
Ser du möjligheterna?

Jag ser dej.......

Profile picture for user vana

Tack snälla Adde...

Vad fint att vända på den...
Du är ju helt underbar...
Det värmde!
Kunde inte låta bli att gråta en skvätt...

Jag har mest skrivit när jag mått dåligt eftersom det har varit vardagskänslan..
Hoppas att jag ska kunna börja skriva poss oxå...

Tack även du Berra,
det är inte så vanligt att ngn ser el hör...

Jag har ibland kunnat stå framför Barnens pappa för att jag vill diskutera el prata om ngt men han bara ser förbi &/el går.
Är inte van att få bekräftelse el att ngn tar sig tid att lyssna på mej.

Så TACK igen... / Mie

Profile picture for user vana

God kväll Mie !

Tack för de goa orden !

Tänk att så små förändringar kan göra så mycket !
Knäpp dina händer och lägg märke till vilken tumme som kommer överst.
Gör om det igen med den andra tummen överst.
Visst känns det ovant men det är en liten förändring och den känns så stor !

Mitt favoritcitat kommer från Buddha : Det enda som är för evigt är förändringen.

Ha en riktigt bra kväll och sköt om dig. Du vet att du är värd det.

Profile picture for user vana

Hej Adde,

Vi måste hela tiden jobba med oss själva & våra tankar.Vi blir lätt kvar i mönster som vi inte riktigt kan stå för...

Vi flesta är rädda för förändringen..när vi borde välkomna den.
Det är inte lätt eftersom vi inte vet vad som väntar.
Nästan alltid är förändringen bra. Ngt vi kan förlika oss med & må bra i.
Tills nästa förändring kommer, då är det samma visa igen.

Vi måste lära oss att vara trygg i oss själva...då bekommer förändringen oss inte...& vi kan välkomna den istället för att vara rädda.

Livet är i rörelse... häng med... /Mie.

Profile picture for user vana

Hej på er igen!

Ville bara berätta att idag är jag på ett j-vla humör helt enkelt..!

Usch och fy, tjurig som en gammal etterbigga..
Egentligen så har det ingenting med alkohol att göra, ja möjligen att några andra (inte jag!) skulle kanske se detta som en anledning att ta till flaskan, men så kommer inte att ske...

Närå jag ska sitta här och tjura ett tag till...

Enda anledningen är väl att jag är förbannad på mitt jobb och att det är Måndag, och att jag ska behöva gruva mig i 4 dagar till innan det blir en efterlängtad helg, japp en alkoholfri sådan dessutom...
Hoppas att ni har det bättre/Berra

Profile picture for user vana

Hej Berra...

Oj, det var ord & inga visor. Måndagar kan vara hårda mot oss alla. Vad har hänt på jobbet som känns så oerhört mkt?

Bra att du inte tar till flaskan, du är stark.
Ta fram din kamera & knäpp på lite färgklickar så kanske du blir på bättre humör...

Jag har oxå försökt ta tag i mina demoner... Skickat lite mail hit & dit om barnens & min sit just nu.. det blev som lite förmkt efter veckoträffen med barnens pappa i fre ju. Men det är bara att bita ihop & kämpa vidare.
Jag vet inte vad jag vill uppnå, men som det ser ut nu så är det inte ngn sund relation alls, & träffarna är kassa...

Vad hände med enkelt?... / Mie

Profile picture for user vana

Hej...

Det var en sådan dimma i fm:as att man inte såg särskilt långt framför sig alls... senare under dagen kom solen & när man tittar mot skogen med all frost på sig så ser det lite magiskt ut... nästan som en svartvit värld, med massa olika nyanser...

Så vackert & jag tänker att det är för sånna ögonblick man lever & andas... Att stanna upp & bara ta in omgivningen...

Det är då man ska passa på att samla lite xtra energi ,för att kunna plocka fram då det känns tungt... / Mie.

Profile picture for user vana

Hej...

Har nu fått svar på ett av mailen jag skickade ang min & barnens relation till deras pappa.
Vet inte om jag blev särskilt mkt klokare men kanske lite styrkt i att han på soc inte heller tycker att det är sunt, att vi borde minimera träffarna. Så nu ska jag bara samla mod, kraft & energi till att vara elak igen.

Elaka elaka Mie , som inte låter honom träffa sina barn.

Jag vet... det är han som gör valet då han forts dricka / droga.
Är så medveten om det att det gör ont.

Jag vill så mkt men det går inte min väg.
Jag bjuder hem honom till oss så att han ska kunna få umgås med sina barn & bevisa att han är värdig att kunna få vara med dem själv.
Vi har försökt hjälpa... men nu är det dax att ta ett steg tillbaka igen.
Få honom att förstå att vi inte finner oss i att han sitter här & sover (då jag tror att det är amfetamin avtändning)

Han måste förtjäna vårat förtroende... han måste bygga upp det igen & har massor att bevisa...

Skulle detta inte gå vägen så ska jag höra av mej till soc igen & då få till en träff med alla berörda (vuxna)... Deras ord väger som lite tyngre än mina...

Det kan ju hända att han skulle tycka att det vore skönt att få slippa våra träffar...

Vi tar tillbaka vårat liv & välmående... låter inte honom komma & trampa på våra känslor & förhoppningar.

Våra liv är så mkt mer värt... / Mie.

Profile picture for user vana

Hej Ilvurten...

Hur mår du själv i din kamp?
Går det framåt?
Är vägen slingrig el håller du rak kurs?

Jag tror att jag är tvungen att dra en gräns för barnens pappa, eftersom vi inte mår bra i det som är nu.

Livet går vidare mot nya mål.... / Mie.

Profile picture for user vana

Elaka elaka Mie som bestraffar oss beroende ?! Det låter inte så övertygande eller hur ???

Släpp taget och lita på att din högre makt visar dig vägen.

Lev och låt leva.

Du har mitt fulla stöd och jag ska försöka vara med dig i mina tankar Mie.

Den här dikten är populär bla hos AA folk när det känns lite jobbigt (bäst att poängtera att jag inte är religös utan fixar att byta ordet Gud till något annat men meningen blir ändå lika) :
http://2bloggen.blogspot.com/2008/02/fotspr.html

Profile picture for user vana

Hej..

En mkt fin dikt...

Jag önskade många ggr att ngn skulle se & komma & rädda mej. ta över ansvaret.
Att det ska vara så svårt att be om hjälp.

& vilken lättnad när man väl gjort det.
Men det är ju då allt börjar snurra så fort, fortare än tid.
Hur ska man orka?
Man bara måste, det finns ingen återvändo.

Jag tänkte att om jag berättade & sa att jag inte skulle gå tillbaka så kunde jag inte göra det heller. En liten garanti & ett sätt att lura mej själv till ett bättre liv.

Jag lyckades, & under resans gång så förstod jag att man kan inte leva på det sätt som vi gjort att det inte finns ngt att gå tillbaka till.
Att jag har skrubbat ytan från smuts så att ingen ska misstänka ngt. Att jag satt upp ett fejkleende.
Att bubblan måste gå sönder ngn gång, det var bara en fråga om tid.... Hade jag släppt taget & litat på min högre makt lite tidigare så hade inte åren rullat på...

Men livet är ju inte misär hela tiden & man blir en mästare på att glömma & gömma de knasiga sit & stunderna...lägga det vid sidan om sig & forts tro att det kommer bättre tider bara jag gör si el så, & man väljer att inte se allt. El känna allt heller för den delen...

Jag har inte gråtit & kännt så mkt som jag gjort det denaste året... det har kommit som floder ur mej.
Nu när jag släpper taget & litar på min högre makt... min magkänsla... på att jag vet vad som är bäst för mej & mina barn...
Sakta men säkert tar jag mej ur medberoendet... & varje dag måste man kämpa mot demoner som försöker nästla sig in i mina tankar...
Jag vet & förstår vad medberooendet har gjort med mej & jag aktar mej för fallgroparna men kännslorna hinner som inte riktigt ikapp...

Jag vet att jag är värd att älskas & lyssnas på, det är vi alla... / Mie.

Profile picture for user vana

Med risk för upprepning : Så lika vi är i vår sjukdom både beroende och medberoende. Jellinek-kurvan finns även för medberoende men jag har inte lyckats hitta en länk till en sådan sida.

Mitt första år så släppte alla mina spänningar med varierande framgång och styrka. Jag kunde börjar gråta för det allra minsta och blev så berörd av äkta kärlek att det kändes helt overkligt. För att inte tala om det första sexet i nykterheten! Snacka om fjortis-ångest !!!

Det tog lång tid för mig, säkert upp till 2 år, innan jag kunde hantera mina nyupptäckta och nymornade känslor. Jag hade ju förträngt alla typer av känsloyttringar utom ilska och hat och de gav ju inget positivt tillbaka. Idag kan jag nästan lyfta av att få ge och självklart ta emot ett leende utan baktankar. Per Gessle sjunger : "nu kommer alla känslor på en och samma gång" och det stämmer bara så bra.

För mig tog det ca 25 år av stegrande supande innan jag slog i botten och det tar nog minst den tiden för att uppnå en "normal" nivå igen. Jag jobbar på det !! ( Har faktiskt träffat 2 st 80 åringar med 45 årig nykterhet så det finns ju hopp !)

Om jag lär mig att älska mig själv har jag möjlighet att älska andra.

Bli den förändring du vill se i världen (Gandhi)

Profile picture for user vana

Hej

Så är det ...alkoholen & drogerna i mitten & den beroende på ena sidan & den medberoende på den andra... sen måste vi ta oss upp över ytan från båda håll...

Så lika, så olika...

Vi är inte mer än människor som har samma känslor innom oss... i lite olika nyanser... & former...
Men det finns lika många sätt att utrycka dem som det finns människor här i världen.

När du skriver 25år så börjar jag räkna på barnens pappas drickande... om han började vid 12-13 års ålder & fortf håller på...så har han nu fixat ett gäng år, närmare bestämt ca 24-25 år han oxå... huva ligen... det är ju skrämmande.
Visserligen kanske inte ett beroende från början...men ett osunt drickande. Som har urartat till ett beroende.

Vilka demoner går han & bär på... jag har aldrig fått veta.
Det jag vet är att hans pappa oxå har ett alkoholberoende & att det varit tufft när han var liten, men när jag frågar ngt så säger han att hans pappa har facktiskt varit en bra pappa.
Jag kan tro att det finns mkt ångest i hans liv... skulle även kunna tänka mej att det kanske finns en bokstavskomb. som han oxå självmed.
Att det finns mkt smärta & dåligt självförtroende bakom fasaden...

Hoppas att han når sin botten snart så att han kan börja jobba med de känslorna...
Han har mkt att jobba med... för att kunna bli en hel människa...

Om vi alla tyckte om oss själva bara lite mer så skulle världen se annorlunda ut... / Mie

Profile picture for user vana

Hej Axel...

Låter som en lysande ide att fira med päronsoda...

Grattis till dej,& din lyckade vecka. Verkligen ngt att fira.
Vet din familj om att du nu försöker sluta?
Jag blir så glad då jag hör att det finns en glädje i dina ord.Nu när du valt livet.

Jag har precis pratat med barnens pappa om att jag vill minska på träffarna. Frågade om han tyckte att träffarna är bra?
Han säger att han ska skärpa sig, men säger att det är för att det är fre & han är så trött & att vi har ätit som han somnar.
Jag säger att jag inte tycker att det är acceptabelt att han sitter & sover bort träffen & flera före det...
Att vi mår dåligt & att barnen tycker att det är konstigt...
Han skyller på att TV programmen är dåliga...
Det finns mkt att skylla på för att kunna skydda sitt drickande/drogande.

Han avsluta med att säga att jag kan ju ringa när han får träffa sina barn igen...

Elaka elaka Mie....

Men jag tar det.. så blir skulden lite lättare att bära för honom...
Han säger att han inte tar droger.
Well... jag vet bättre än att gå på den.

Känner mej lite starkare för varje dag som går...
Försöker leva livet & må bra i mina beslut... / Mie.