Ångesten tar mitt liv...

Ångesten tar mitt liv...

Profile picture for user Pellepennan

Hej på er alla!

Det är länge sen jag skrev sist. I somras någon gång, efter det har livet gått vidare. Det har varit en hel del ups and downs om man säger så. Men nu äntligen känns det som om livet sakta återvänder.
Tack för all inspiration och stöd som jag har funnit i det som ni har skrivit här. Berra, Pia m fl för att ni visat att det går att vinna över alkoholen. Kan ni så kan min man har jag orkat tänka. Mie tack för att du visat att det går att leva vidare ensam med barnen om det så krävs.

Jag önskade många gånger att jag skulle hitta en solskenshistoria här med ett lyckligt slut typ " och så levde de lyckliga i alla sina dagar" .... Den historien kanske inte finns men flera nånting ditåt historier i alla fall.

I augusti trodde jag att nu är det färdigt, vi kommer att gå skilda vägar maken och jag. Men sen kom en vändpunkt. Utlöst av flere händelser bl a så glömde han att hämta den yngre sonen från förskolan och sen glömde han den äldre sonens födelsedag. Någonting fick i alla fall honom att vakna upp. Nu har det snart gått två månader, två underbara månader. Inte en droppe alkohol, ingen irrtatition, bara lugn och harmoni.

Han jobbar fyra timmar om dagen och är partiellt sjukskriven t o m slutet av november och han går regelbundet till den lokala alkoholkliniken och tycker att det känns bra Vi gör saker tillsammans han gör sina beskärda delar i projektet familjen. Är en bra pappa och äkta man på alla sätt och vis. Jag har ju inga garantier på att det varar för evigt, men det känns bra och jag upplever att vi alla i familjen mår bra. Säkert kommer det att komma svåra dagar ännu.

Men en sak är säker, alkoholen hör inte hemma här i vår familj längre. Inte nu eller i framtiden, jag får fortsätta att vara stark och stå på mig på den punkten. Inga mjuka kuddar längre.

Tack för att ni finns, tack för ert stöd.Kämpa vidare det är ni alla värda!

Många höstkramar Lise

Profile picture for user Pellepennan

Hej igen!

...och hej Lise, long time, no see...

Måste väl kännas bra nu när gubben verkar ha tagit sig i kragen, han kanske börja inse "kostnaden" av sitt alkoholintag, allt mäts inte i enbart pengar, utan familjen också...
Barnen kan ha en stor inverkan på sina beslut, rent indirekt...
Ledsna barn gräver djupa fåror även hos den mest inbitne mannen...

Eller så kan det vara så att han har tröttnat på att vara hängig, livet blir inte ballare än så här!
Så han kanske tar tag i det bara för att det är så j..vla tråkigt att bara vara ledsen hela tiden.
Hursomhelst, glöm inte att berömma honom, och berätta hur mycket du älskar honom, och säg vilken skillnad du tycker att det är nu mot då, kanske t.om hur du övervägde att lämna honom för ett tag! Han måste få veta att du uppskattar det här läget, så han märker skillnaden mot då och nu...
Lite fredagsmys med chips, choklad, rosor och en nyinköpt videorulle med hela familjen uppkrupen i soffan, och till detta massor av LÄSK!, det kan bli häftigt!

Mitt eget behov av alkohol är fortfarande "0", men börjar känna en viss längtan till att få den den "falla in i avslappningsfasen" som man får i början, det är lite kämpigt när man inte själv kan hamna i den på naturlig väg, utan kroppen är på helspänn hela tiden och det värker i de flesta "stressmusklerna" som finns i kroppen.

Man går ifrån helspänn till medvetslöshet när man somnar in, och vaknar av att det spänner i musklerna redan innan man kommer ur dvalan.
Sedan har man förträngt med tiden alla nackdelar med drickandet, och det känns som det "inte är så farligt" längre, den känslan skrämmer mig mest, jag har sänkt garden och det enda som håller mig kvar är min "egna tjurighet", för jag är både långsint och en stolt person...
Så det ligger en personlig moral i detta, inte så mycket för mig själv, men mot andra, jag tänker inte visa för alla andra att jag är en looser...

Jag är öppnare med vad jag är idag, både att jag är nykter och hängig, orkar inte hålla masken och dra någon nödlögn, jo ibland när inte tillfället passar, men annars..
Ibland orkar jag inte hålla på och traggla om detta, och då ljuger jag...
Emellanåt låter jag frugan berätta om det, hon gillar ju att tjattra, och då blir det så himla intressant och "viskigt" för den nyinvigde, men det bjuder jag på...

Spänningen på jobbet är total, vi har amerikanska kunder som kommer på en kvalitetskontroll, så nu ska vi bli granskade ända ut i sömmarna...
Folk har varit hy..hy..hysteriska under veckan...
Vi har fixat och donat, och nödhjälpligt spacklat till fasaden, men börjar de krafsa så torskar vi så in i norden, och frågar de mig som är lite "labil" i sinnet så kommer de bara att få höra sanningen, och de vill vi ju inte att de ska få höra, eller hur?
Hela firmans överlevnad hänger på denna koll...

Och de har specifikt valt att ta vårat ansvarsområde under luppen denna gång..
Vi är 2,5 man på min typ av tjänst, och den ena snubben har valt att vara "sjuk" idag, kvar är jag och en "halv" man, inte mycket rester kvar att grotta i med andra ord...

Stressen är markant, och jag vet inte vart jag ska ta vägen!!!
Tror blodtrycket ska få skallen att explodera vilken sekund som helst, och jag har inte fjärilar i magen, närmare en hel måsflock bestämt...

Snacka om psykisk terror, men ....det är ju bara en helt "vanlig" dag på jobbet...
Så jag jobbar inte under press, nejdå...

Ha' de', Berra

Profile picture for user Pellepennan

God ny vecka, alla läsare!

En helg har passerat, mycket smärtfri från allt vad alkohol heter...
Frugan tog ett eller möjligen två vinglas till Söndagsmiddagen, mer har vi inte sett av den...
Man reflekterar inte längre på den, det är numera så självklart att den finns, men inte för mig.

Lite granna som frugans tamponger, vad ska jag med dem till??
Skulle jag försöka trycka upp dem någonstans så skulle det nog göra väldigt ont, precis som med alkoholen, men mera ont i huvudet än i röven då...

Känns ganska så befriande, behöver inte tänka så mycket på det längre, utan kan lägga mina tankar på det som känns mera berättigande, min hängighet bl.a.
Just nu har jag fortfarande någon form av "ups", dvs jag känner mig inte jättelåg, utan bara så där lite låg, typ några centimeter under nollnivån, vilket jag brukar säga är +/-0 läget, mitt nya normaltillstånd!!!

Inget att vara glad för, och inget att vara speciellt ledsen för heller, utan mer ren apati för allt!
Jag skulle kunna "fiska" efter saker som höjer humöret, men varför det?, det känns mera falskt om det inte har en äkta innebörd...
Jag borde vara glad för att jag verkligen är glad, inte för att jag "måste" det, för att inte bli hängig!
Missförstå mig rätt, livet är rätt komplicerat ändå, önskar det vore lättare...

Det är måndag idag, och jag tycker inte att det suger precis, bara den känslan är lite märklig.
Finns en liiiten anledning kanske, i helgen var det fotbolscup för lilleman, och jag var tvungen att gå upp halv sju för att hinna till första matchen, så enbart för att frysa halft ihjäl och sedan mot kvällen dessutom bli helt nedregnad...

Var frostbiten ända in i benmärgen, så man har mjölksyra i hela kroppen efter alla skakningar.
Detta upprepades nästan på Söndagen, men de torskade och åkte ur, och jag och grabben kunde åka några mil till en jättebamse-marknad och spankulera mellan stånden.

Den kvinnliga sektionen var på sina egna håll, så det blev lite pappa-son tillfällen i helgen..
Det blev smärtsamt för plånboken, men en mycket tätare förtroendekoppling mellan mig och grabben, åja!...den var inte dålig innan utan den bara stärktes en aning till...

Och därför "flyter" min sinnestämmning mellan gott och ont, och jag kan inte säga att summa summarium att det är till det bättre eller sämre..
Det finns saker som är goda, och andra som är mindre bra, men det ena överväger inte det andra
utan man känner sig lite itu-sliten ibland, som nu t.ex...

Så idag ska jag fortsätta på min måndagsresa, helt nollställd för att se vad den har att erbjuda mig, så idag är en "annan" dag, ...mot igår t.ex...

Morgondagen är en dag, jag inte har hunnit lära känna ännu...

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Hallå!

Tisdag, denna "mellandag", mitt i mellan Måndagen som är värst,
och Onsdagen som är lill-lördag mitt i veckan...

Tidigare så var det en ursäkt för att man kunde klämma en bira mitt i veckan, och Torsdagen var ju så nära alla festligheter så där hade man ju ännu en liten klämmis, så varför inte klämma en bira därmed...

Fredagen och Lördagen var spärrarna släppta, och allt med alkohol kunde få flöda fritt...
Söndagen betydde för många en dag med ångest och kanske en återställare, eller varför inte lite vin till söndagsmiddagen...?

Så summan av veckans alla dagar kan i många fall betyda att enbart Måndagar och Tisdagar är de dagar som man inte dricker...
Såvida det inte är storhelger som midsommar, jul och nyår, kanske påsk...
Då spelar det ingen roll vilken dag i veckan det är, då är det Lördag hela veckan...

Och för att inte prata om semestrarna, då är det både Fredag och Lördag varje dag, så då åker nog första biran redan ner vid lunchen om man befinner sig på playan...
En grekisk sallad med tre bruna ljumna halvlitersflaskor av någon Holländs licensbryggning, det är väl helt OK, eller??
Så är portarna öppna för ännu en dag, som man kanske ångrar...
Frågan är väl bara om lunchen sker tidigt nog, kanske redan vid 11-rycket, har man då gått upp vid 9 så är det ju bara ett par timmar kvar till nästa skjuss...

Den där dryckes-stressen är för mig ett minne blott, jag behöver inte belasta min hjärna med när nästa tillfälle/ursäkt ges, det är befriande...

Så det spelar inte längre roll om det är en dag i veckan, för det är Tisdag hela veckan för mig...
När det gäller alkoholen i alla fall...

Så tanken om en Tisdag, är en "befriande" dag för mig..

Jag vill, jag kan, jag ska!

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Känner en liten "molande" ågren inför helgens bravader. En stor gemensam fest i en stor gemensamhets lokal, totalt ca 250 pers. Första riktiga "stor" festen jag skall gå nykter på.
Inte orolig att jag skulle få för mig att dricka eftersom antabusen är rätt effektivt försvarare i backlinjen. Däremot lär jag råka ut för en och annan fyllskalle som vill bjuda på ett järn. Får väl glida runt som en smörklick i en stekpanna i lokalen.

Jaja jag tillhör iaf minoriteten som kan sätta sig i bilen dagen efter:)

Profile picture for user Pellepennan

Hej Westie!

Bestämm dig innan för vilket läge du ska inta, med eller utan alkohol!

Om du väljer med, tänk på att "stålsätta" dig, så att du inte tar för mycket av gammal vana.
Du vet det där med räkna drinkarna, bara dricka bira, lätt/folkis, vartannan vatten osv...
Visst det förtar en stor del av "nöjet", så varför inte välja "utan" då istället...

Att våga utmana som jag skrev tidigare i mina inlägg, är att få ett större förtroende för sig själv.
Du kan inte för all framtid undvika att umgås med andra som dricker, utan måste "vänja" dig med att alkoholen kommer att finnas "paralellt" med dig, alltså vid din "sida".

Tankarna om att du "kan" dricka måste förintas med en "vilja" att inte dricka.
Du är stolt för ditt val inför dig själv, och om du törs så kan du även säga detta inför dina vänner.
Annars, LJUG!, med vad som faller dig in, det är helt legalt vid ett sådant tillfälle.
Se bara till att du har inövat svaren på följdfrågorna, om du skyller på att du käkar penicillin så kommer nog genast frågan om vad du är för sjuk osv...

Var inte rädd, se det som en prövning, och den SKA du klara av, no matter what!

Tänk igenom små "viloplatser" dit du kan gå för att få vara ifred en stund om du tycker det känns jobbigt, men framförallt HÄRDA UT!.
De första timmarna kommer du säkert sukta en del när människor na blir lite mer avhämmade och skrattar och är glada, häng med och bjud på dig själv, ingen dömer dig!
Men sedan på småtimmarna (med det antalet personer..) så kommer det alltid finnas ett par styckna som blir fullast, se och lär hur du inte vill bli, det hjälper en hel del faktiskt...

Välj samma drinkar men utan alkohol, be bartendern fixa drinkar som ser likadana ut, och han lär komma ihåg dig (positivt då..) för att du har mogenheten att våga stå emot grupptrycket.

Det är inte dig det är fel på, det är alla andra som är "svaga" som faller för frestelsen...

Du är en STOLT och självsäker man, och sådant smittar av sig, gå runt som en kung med ditt glas, och övertyga dig att du är där för att de gillar dig, och inte den aspackade Westie...
Han är ett minne blott, och du har ett samvete vitt som snö, och morgondagen ÄGER du...
Precis som alla andra dagar då du har valt att "idag skall jag inte dricka något" två dagar på raken.

Alkoholdjävulen måste "svältas" ihjäl, och ju längre du står emot, desto svagare blir hans påminnelser...

Carpe Diem (fånga dagen), ett slitet uttryck, men oj så passande...
(F.ö en vansinnigt roligt tecknad serie, dansk tror jag..)

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Hej Mie!

Vet du vad?, jag tror du gör det mer komplicerat än vad det behöver vara...
Du behöver inte vara med i något "rävspel" där man tror att den andra vet mer än den behöver.
Du ville kolla om fröken visste mer än du trodde, och du ville fiska för att se om det stämde, eller?
Det var nog där kärnan låg, istället för det fakta som du lätt skulle våga berättat ändå...

Du behöver inte ta din familj i försvar, fröknarna dömer inte dig eller barnen efter familjesituation.
Det kan bara ge dem några svar på barnens reaktioner, så de vet hur de ska agera...

Om uppbrottet var nyligen så kanske barnen är känsliga med en massa obesvarade frågor de inte finner svar på, och därför behöver ventilera det med andra vuxna som inte tar parti, bara för att få en objektiv syn på det...
Barnen kommer att söka svar hela tiden, och kommer att jämföra sig med andra barn.
De vill veta om det är "farligt" och om de egentligen behöver oroa sig...
Precis som nästan alla barn kommer de att ifrågasätta sig själva om det var deras "fel"...

Och det är där du kan hjälpa dem med att frånta dem deras självpålagda skuld, genom att ständigt berätta för dem att det inte är deras fel, utan att pappa behöver vara för sig själv en tid framöver, för att han just nu inte klarar av familjelivets regler osv..

Jag vet att du gör rätt, och att du inte behöver oroa dig, du är familjens stora stöttepelare och du behöver stå på fast mark, så låt inte små orosmoln undergräva fundamentet...

Ensam är stark, ibland, och det bevisar du dagligen, du har skinn på näsan så du kommer att funka som en murbräcka och röja väg för både dig och dina barn...

Så jag hejjar på dig, som alltid...

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Tack snälla....

Funderade över det i går... men har låtit det passera idag.
Det är väl det där att bli omruskad & synad i sömmarna som gör att jag tror att jag behöver försvara.
Instinkten är stark.
Trots att jag har kommit en bra bit på min vandring så är det så inrotat att visa upp en snygg yta.
En välputsad fasad.
Stora jätteleendet påklistrat.

Nu mera är leendet på riktigt. & jag jobbar på det där att ytan inte behöver vara skinande , för jag duger som jag är.

Kram Mie...

Profile picture for user Pellepennan

Go'morgon, eller gott veckoslut på er alla!

Nu är det fredag igen, och förväntningarna är många för de flesta...

Lika mycket som fyllfrossan finns för oss andra, ska jag klara helgen tro?
Innerst inne vill man det, men frestelsen finns i varje situation man råkar hamna i...
Det kanske blev "trevligare" än man hade förväntat sig, och man vill inte sticka ut genom att ta upp sådana allvarliga saker som att man ligger på gränsen till alkoholism...

Och följer då de andra med i sjöslaget med alkoholen som "hjälp" att socialisera sig...
Man anar hur det kan gå, man dricker för mycket och skämmer ut sig...
Eller man klarar av att hålla gränsen och tror att man har återfått kontrollen, och redan vid nästa
tillfälle så har man tappat den igen...

Så finns de dom som aldrig blir för fulla, men dricker för ofta istället...
De har nog inte lika mycket problem med panikångesten dagen efter, men tänker på hälsan på lång sikt istället...
De säger ju att "lite" alkohol är bra för hälsan när man typ är gammal eller så...
Min farfar på gamla dar hade ett snapsglas på nattduksbordet med konjak som han tog varje morgon innan han steg upp ur sängen, men så var det det enda han drack också...

Vad är lite, och vad är lite för mycket???
Ska man alltid jämföra sig med andra, jag som är man borde kunna dricka 1/3 mer än frugan, jag väger dessutom 50% mer än henne, så det blir 88% mer då....
Betyder det att på en flaska vin ska hon kunna ta ett glas, och jag kunna ta resten då?

Man ska nog sluta vara mattesnille, och använda sunt förnuft istället...
Det stora problemet är att just det "sunda" förnuftet är det första som lämnar oss när vi trampar in i dimman, efter två glas rämmar alla spärrar, och "here we go again.."
I morgon är en annan dag, och vi rockar loss som om kvällen var den sista i livet...

För vissa kanske det blir det, de som chansar och sätter sig bakom ratten, eller kör ihjäl någon annan som inte alls har med deras alkoholproblem att göra...
Efter en sådan olycka är det nog det enda de önskar i hela sitt liv, att kunna göra gårdagen ogjord.

Allt går inte att radera, ta tillbaka eller ens be om förlåtelse om...
Det enda man skulle kunna göra, är att sätta sig in i situationen innan, hur känns det?
Overkligt och mycket obehagligt, dessa tankar har malt länge hos mig...
Så det har varit den enda spärren jag aldrig har släppt på, glöm och göm bilnycklarna.

En annan lärdom kan vara att bara "testa" vara nykter för en kväll, inte roligt i början, men på småtimmarna så får man se resultatet av för mycket dryckjom...
Vi går tillbaka till apstadiet och vi hamnar i homo erectus, för nu verkar det bara vara det lilla huvudet som används...

Vi är ganska konstlade till vardags, men på helgerna så ger vi apan i oss en chans...

Och inget av dem känns speciellt lockande, önskar att man kunde vara lite mitt i mellan, som när man är på väg in i dimman, precis då, men inte mera...
Tyvärr är den övergående på både mångd och tid, och att hålla sig kvar i den är nog vår allas önskan, och trots att vi försöker gång på gång...
Lyckan är kemiskt och inte äkta...

Kärlek till/i livet finns nog inte i ett lyckorus med alkohol i...

Lyckan finns i annat, och därför är jag en sökare...

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

God Söndag morgon, allihopa!

Läste nyligen några rader om någon snubbe som tyckte att alla här var så duktiga...
Och inte han, så han tyckte att det var lika bra att han fann ytterligare en ursäkt för att få sig en lördagsfylla...
...tungt?, ja...

Jahopp, vad ska vi skriva om då, ska vi förringa vår egen nykterhet för att inte såra andra...
Ska vi inte ge vår historia om hur det känns utan alkoholen som styr vårat liv...
Ska vi bara trösta andra och sedan inte delge versionen "från andra sidan"..

Jag känner mig splittrad och en aning upprörd, men då mest över mina egna vibbar...
Nog pratat om detta, men kom gärna med egna reflektioner...

Nu fortsätter Berra's (Nyktra!) dagbok, för er som är intresserade...

Jag har varit hos min husläkare (inget fel på huset, haha!), och fått lite nya trådar att börja rycka i.
Fått ny meduzin, Va-fan-laxermedel Krka, omöjligt att uttala, men det ska vara i "Efexorns" linje tydligen, eller så lär jag väl skita ner mig, om de har givit mig fel pryttlar på Apoteket.
Så nu käkar jag både min nya och gamla samtidigt under en övergångstid, för att sedan öka dosen på "Va-fan"-medicinen.

Har fått göra en leverans åt Dracula som sög ur mig några provrör, så dessa väntar jag med spänning på (typ 220 volt då..), TÄNK om det "bara" är något fel i kroppen och inte i knoppen?
Sedan har jag fått sömnpiller så att jag ska få ordning på mitt sovande, har alltid varit kvällsmänniska och seg som ett nybombad Beirut på morgonen...
Så nu har jag fått verktygen för att kunna somna in för alltid, nä skämt åsido!
Det finns ett liv, så det gäller bara att få ordning på det, just nu ska det städas på kontoret!

Om sanningen ska fram, så funkar det otroligt bra, petar i mig ett piller runt kl nio på kvällen, och sedan inom två timmar så LÄNGTAR jag till plufsa ner mig i sängen, superskönt!
Har vaknat hyfsat piggelin, så nu börjar jag vrida tillbaka på dygnet...
Bara den känslan gör att jag börjar se lite mera positivt på framtiden...

För jag är en person som lever på hoppet, hoppar mig framåt till nästa glädjetopp...
Och nu lägger jag mycket tilltro till mina nya mäduziner, kanske kanske kanske....

Frånvaron av alkoholen då?, nemas problemas...
Vi hade ett par vänner här på middag i fredags (som inte visste läget..) vi åt och vi drack så där lagomt på alla håll och kanter, trevligt och mysigt att få träffa hennes nya man som jag hoppas på att det håller, han tar väl hand om henne, och är mycket omtänksam...
Tvärsemot hennes tidigare karlar som har varit alldeles för unga och egotrippade.
(Så tjejer, välj ett par år äldre snubbar istället!!, är de fula så kompenserar de något annat istället, med att vara snälla, typ!)

Framåt småtimmarna så erbjöd jag mig att köra dem hem när de skulle ragga bulle (taxi), och hon bara Fnös åt mig, ja ja ja, som du har druckigt!
Mina övertygelser funkade inte, så frugan fick gå in och "medla" för att övertyga henne...

Snacka om fågelholkar, när jag hade druckigt alkoholbefriad öl i ölglas tillsammans med hennes nya karl, och drack cola i vinglaset, det glada humöret infann sig ändå...
T.om så att dottern frågade varför jag drack igår?, när jag hade så himla roligt och skrattade...
Man KAN ha roligt utan alkohol, och har man ingen alkohol så får man bjuda på annat, såsom sig själv t.ex...

Frugan gick på "plastparty" (typ Tupperware) hos en gammal vännina vi känt i 30 år snart,
hennes inbjudna vänner verkade vara nästan alla "on-the-line" till sitt totala missbruk.
Vi vet att hon alltid varit svår på spriten, men nu verkade alla hennes vänner vara likadana.
Frugan kände sig fräsch som en nyponros i det sällskapet, och var mycket glad att hon kunde skylla på bilen och middagsmaten som anledning för att inte sitta där hela natten....
Det kändes ruggigt, men vi har "givit upp" våra försök att "frälsa" henne från alkoholen, då passar inte vårat sällskap längre, och har så inte gjort de senaste 5-10 åren, tyvärr!

Med hopp om att ni andra har haft ett trevligt uppvaknande i alla fall, denna söndagsmorgon!

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Hej Berra.

Nej, vi ska inte förringa vår nykterhet. Vi är duktiga. Så klart. Men många av oss har varit där han är nu.. i alla fall var jag där från och till i ett par år innan jag "erkände mig besegrad. För mig handlar det inte om att vara duktig. De åren var hemska, en helvetes kamp mot beroendet. I alla fall jag var fruktansvärt beroende, det poppar upp såna insikter fortfarande. Hur irritation och rastlösheten blev övermäktiga och nästan utan att veta hur det gått till så var glaset där igen. Hur knäppt man tänkte och urskuldade sig, hur man lovade att i morgon går det.. (för sig själv alltså) för att man inte klarade att stå emot suget. Likadant som jag känner inför nikotinet nu.) Jag ville inte vara fysiskt beroende så jag tänkte att det är för att jag ska fira, för att jag är ledsen, för att jag är uttråkad, för att jag ska vara social och trevlig, för att jag ska.. Hittade på olika anledningar hela tiden, när det egentligen bara var en anledning. Fysiskt beroende! Och psykiskt följer så klart med i paketet.

Alla har inte haft samma slags bekymmer med alkoholen, det ska vi oxå komma ihåg. En del dricker sällan men det spårar ut. En del dricker varje dag, utan att spåra ur men blir sjuka i kropp och själ. Och så alla däremellan. Det finns hjälp att få om och när vi kommer till insikt.
Enbart vilja hjälper inte för de flesta av oss. Ingen vill ju såra sin familj, förstöra sitt liv, förlora jobbet, göra bort sig, vakna som ett vrak. Eller hur?

Alla får hitta sin väg och kan vi på minsta vis hjälpa och stötta så är jag glad. Att föregå som gott exempel och ge hopp om att det går att sluta dricka är det bästa sättet för mig att förbli nykter. Så det är klart att vi ska delge från andra sidan men vi ska inte heller glömma hur det var! Empati! egentligen är vi som varit där de enda som verkligen vet hur det är.

Jag städar inte kontoret idag.. Utan källaren. Men det är befriande och härligt att rensa upp även bland ägodelar. Slänga, sortera och ge bort.

"De fattiga letar efter ett sätt att överleva, alla vi andra ett sätt att få tiden att vara så bra som möjligt."

Ibland tycker jag om visdomsord som sätter allting på sin spets!

Lycka till med dina nya "trådar" Berra! Hoppas medicinen funkar lika bra för dig som för mig. Det är ett likamedel du fått om det heter Venlafaxin och det är exakt somma som efexor. Men det har tusen biverkningar så det är möjligt att du får tjall med magen i början. :) kan bli åt båda hållen. Jag har dock inte haft en enda biverkning, inte heller min son.

Han har förresten börjat minska på sin dos och det verkar funka. Jag är sååå glad, kanske kanske fortsätter han att växa ifrån sin sjd. Och får fortsätta vara fri från tvång och ångest.

Ha en underbar söndag. alla.

Pia

Profile picture for user Pellepennan

Hej !

Idag är det måndag, igen, men känner ingen panik över detta...

Jag ska vara "utlånad" några dagar till ett annat företag i närheten, och kommer således "slippa" mina arbetskompisar och ledning ett par dagar, och det känns skönt...
Att få rå om sig själv, men också lite pirrigt att få "tränga sig in" bland en massa nya ansikten, ge ett gott intryck och kanske träffa f.d arbetskompisar som bytt arbetsplats.

Själva uppdraget känns inte besvärligt, det kommer jag att fixa tror jag...
Men lite blandade känslor inför nya rutiner osv, kommer jag att få tid till att röka osv...
Ganska löjliga grejor som ni märker, men nå't ska man väl ha att oroa sig för, visst?

Tycker mig känna en viss humörsvängning mot det bättre, men det kanske bara är det att jag "hoppas" så mycket på min nya medicin så bara tanken får mig att känna mig bättre till mods.

Det fick ju sig en knäck direkt på morgonen då vi hade möte (eller "morgonbön"),
och mitt/vårat ansvarsområde fick sig en känga direkt av chefen...
Jag vet vad det beror på, och historiken bakåt visar på de små resursmedlen vi hade börjar nu göra sig gällande, som man bäddar får man ligga, gammalt slitet uttryck, men det stämmer här!
Sedan så är vi ju inte speciellt motiverade heller, det funkar inte med hugg & slag...

De ska försöka höja arbetsmoralen med en kick-off tillsammans med vårat systerföretag, men
frågan är om det överhuvudtaget kommer några människor med...
Vårat systerföretag är de mera ambitiösa och har mer farmtidsutsikter, och en hantverkare frågar mig vid flera tillfällen, hur ser era firmafester ut egentligen?, med det gänget?

Nu är det inte i en positiv anda, utan tvärsom, han tycker hela gänget verkar vara ett gäng muppar
och han bara undrar hur vi ser ut då egentligen...
Jag kan ju i och för sig späda på det och säga att vi snortar bakpulver, kissar i blöjor och bär läderunderkläder bara för att se hans minspel, men jag pallar det inte...

Det finns saker som är viktigare, och det är att få leva ett humant liv...
Och det jobbar jag på, nu gäller det att få ordning på humöret och en bra hjälp jag har haft,
är att inte låta alkoholen hjälpa/stjälpa den, utan ta tag i det på egen hand...

Livet är för dyrbart att bara "slösas bort" på oväsentligenheter,
och att vara deppig och hängig är ord som skall bort ur mitt ordförråd, snarast!

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Berra och Mie och alla andra!

Härlig läsning såhär en måndag morgon!

Mie, lita på dig själv och dina känslor. Din son behöver någon som tar vettiga beslut åt honom! Ha INTE dåligt samvete!! Du är en fantastisk människa, kämpa på!

Kramar till er alla!

Segaletta

Profile picture for user Pellepennan

Halloj!

Ytterligare en dag har rullat på, och gårdagen var inte en "vanlig" Måndag för mig,
den passerade relativt smärtfritt, och det är ovanligt...
Därför ser jag fram emot denna Tisdag, och hoppas på att den blir ännu bättre...
Visserligen fullchokad med allt möjligt, både på dagen och kvällen, men det är ingenting som jag stressar upp mig för, utan jag tar det som det kommer...

Har inget speciellt att se fram emot, men det tar inte emot för det, konstig känsla..

Jag är glad att slippa "dårhuset" där jag normalt sett tillbringar 40 h i veckan, nu står jag och pular
i min ensamhet i en hörna av en korridor, och hälsar på människor jag aldrig träffat tidigare...
Det är väl aldrig så att de vill ha en ny medarbetare, eller så?

Ibland är det så, att ensam är stark, och jag känner hur min självkänsla växer för varje timme..

Den här dagen känner jag som om att den kommer att bli en väldigt speciell dag, den har redan visat sig med årets första snö, om än slaskig...

Ha det bra därute mina vänner, släpp flaskan och skapa er en egen trygghet istället, det tar tid men det är det värt, ingen har nog ångrat att varit kidnappad av alkoholen...

Lev väl, lev nu!

Berra

Profile picture for user Pellepennan

Hej!

Här kommer en "jobbig" videosnutt jag hittat på tuben...

Den heter "blame it on alcohol.."
Det handlar om en snubbe som är knas-tankad och hade tänkt sig att toppa detta med en platta öl på en typ amerikansk jourlivs...
Det är ju märkligt att trots man är så överj..gt tankad, att man vill fortsätta...
Behöver jag säga att han kommer ut därifrån tomhänt..

Videon tar ca 12 min och saggar dessemellanåt, killen polerar golvet med rygg och rumpa ett flertal gånger, och kan nog tyckas vara lite "kul" då och då för den som inte är insatt...
Själv tycker jag mest synd om honom

Jag har lagt upp den för att skapa en tankeställare hur det "kan" se ut när man tror sig har haft koll, men övervakningskameran säger något annat...

Är du känslig så kan den skapa obehag, men för en del andra så tror jag den påverkar...

http://www.youtube.com/watch?v=sh6oGwOMVeY&feature=player_embedded#

Berra

Profile picture for user Pellepennan

Oj! Så tragiskt... både för killen själv och för de andra i butiken.
Varför gjorde de inget? De såg bara helt handfallna ut. Iofs så såg det inte ut som om dom ringde polisen direkt och det tycker jag var bra. Han var ju inte våldsam el störande på annat sätt. Men - jag tycker att dom kunde försöka få honom att sitta, ligga still ett tag. Gett honom lite vatten att dricka.
Bara släppa ut honom på gatan verkar ju inte klokt! Undrar hur det gick för honom?

Profile picture for user Pellepennan

Tragiskt är vad det är. Men han klarade sig säkert, som de flest dyngfulla gör.
Två reflektioner:
1. I sitt rörelseschema ser han ut som en baby som ska lära sig gå, alltså allt inlärt om hur man rör sig verkar utslaget.
2. Jag blir påmind om min värsta promenad i fylla. Skulle gå från grannhuset, ca 15 meter, efter att ha druckit massor av grön äcklig sprit som ngn köpt på en resa. Tog säkert en kvart och jag höll mig i lyktstolpar, ramlade hela tiden och kröp. Jag egentligen höll jag på precis som han i videon. När jag numera går förbi det huset tänker jag alltid på den kvällen.
/Fenix

Profile picture for user Pellepennan

Usch ja, så gräsligt det är att komma ihåg hur full man var ibland, och se hur sjuk den här snubben är. I hjärnan---tillt!!! Neurologiskt nästan helt utslagen. Kan tänkt mig hur levern och andra organ mådde? Och så vilja ha mer??? Egentligen är det inget annat än gift, alkoholen alltså.

Jag hatade i och för sig känslan av att tappa kontrollen.. och gick oftast och la mig innan det gick så långt. Eller klunkade i mig cola eller vatten istället. Däremot ville jag i stort sett vara salongsberusad hela tiden....

Men i samband med fest eller på ute på ställe så hände det ett par ggr att det blev för mkt, det värsta är att jag inte fattade nånting... märkte inte att det blev för mkt förrän jag typ däckade. Måste ha druckit alldeles för fort. Pinsamt och skrämmande. Ja, menar när man är tonåring må det vara hänt någon gång.. men en medelålders tant? Fi f-n.

Ja, idag är jag nykter och tiden går sin gilla gång. Nyhetens behag med att vara nykter har försvunnit och det känns mer och mer avlägset, allt det som hände. Men när jag tänker efter, vilka otroliga förändringar det ändå är.

1. Är aldrig borta från jobbet

2. Samvetet är rent, vet vad jag gör och vad jag gjort.

3. Mår bra fysiskt, inte ens den värsta förkylning, eller spänningshuvudvärk är lika illa som bakfyllorna

4. Har tid och kraft att ägna mig åt mina hobbies, hade aldrig haft tid, ork och råd att köpa häst igen om jag inte varit nykter

5. Min familj behöver inte oroa sig för mig.
6. Dygnsrytmen har blivit normal

7. Humöret är mkt stabilare. Ångest och rädsla är hanterbara och konflikter löses på ett sundare och lättare sätt. JAG HAR SINNESRO.

8. Jag njuter av att leva. Innan njöt jag korta stunder, typ när jag inhandlat vinet och sedan när jag korkade upp och av det första-andra glaset. Resten av dygnet var antingen full, bakfull eller slogs jag med tankar om att ska jag dricka idag, fast jag måste ju sluta, nej, jag kan dricka bara idag oxå.. osv osv.. Skulle vi bort så var första tanken oj vad bra då får vi vin. Skulle vi resa så var första tanken Yes, nu kan vi dricka från lunch- till-kväll. Ledig från jobbet? Japp, då unnar jag mig vin. Storstäda- japp, det gör jag med ett glas rött i handen och musiken på. Helt fixerad!! Och skulle vi nånting och jag helt enkelt inte kunde dricka så var det skittråkigt och jag ville hem så fort som möjligt.

9 JAG ÄR FRI att styra mitt eget liv, innan styrde alkoholen det.

10. Lärt mig massor om mig själv och om andra människor under detta året. Och fått en ny livsyn, att njuta av det som finns här och nu, inte söka snabba kickar hela tiden!

Ha en underbar och nykter torsdag alla vänner.

Kram

Profile picture for user Pellepennan

Hej Fenix, Dolphin, Pia och alla andra..!

Precis så här ville jag med filmsnutten, skapa lite debatt och igenkänning...

Jag har varit så där packad många gånger tyvärr, men har inte i efterhand insett hur det ser ut...
När spärrarna är släppta så finns ingen sans och reson, utan raka rör hela vägen...

Därför är det otroligt nyttigt för mig att se det, det kunde ha varit jag...
Jag skäms över det som har hänt tidigare, men kan inte göra så mycket åt det...

Det stärker min nya framtidstro att fortsätta hålla mig nykter, och jag måste se sanningen i vitögat utan förmildrande omständigheter, det är så här det ser ut, varken bättre eller sämre...
Det skrämmer, javisst, men det funkar på mig, måste nästan "chockas" till beslut...

Mina tidigare tankar om att det "gör nog inte så mycket om man bara testar lite.." är nu som helt bortblåsta, jag har åter funnit styrka...

Jag behöver nog fortsättningsvis se sådana här filmsnuttar någon gång i kvartalet, för att hålla min nykterhet helt uppdaterad, man får ALDRIG glömma, någonsin var den gjorde med en...
Den har urholkat själen tillräckligt för min del, det är dags att ta tillbaka lite av det verkliga livet.

Styrkan finns i att aldrig glömma, att övertygelsen är orubblig, och med stolthet visa upp den verkliga Berra, det här maskineriet behöver inte smörjas med alkohol, det funkar alldeles utmärkt ändå...
Det fanns smörjgropar förr i tiden när bilarna behövde rundsmörjas, det behöver inte moderna bilar, och jag vill vara en modern bil, i sådana fall...

Sedan Pia, din tio-punkterslista..., WOW!, jag hade glömt, så många fördelar, tack!
Man måste påminnas hela tiden, så man inte glömmer hur "ont" det gjorde...
Om man lever i välbehag i sin vardag, så minns man med tiden inte hur det kändes när det inte var behagligt...

Men det är väl så när man lever i nu'et, man glömmer lätt gårdagen, och morgondagen är inget att oroa sig för eftersom jag har valt att idag, och igår valde jag att inte dricka något med alkohol i..

Livet finns rakt framför näsan på en, varför bleka bort det med klorin som alkoholen verkar göra.
Jag vill leva ett färgstarkt liv och ta livets duster som de kommer, inte försöka smita ifrån det med att gå in i dimman för att lindra det, möjligen för stunden, men öppnar man dörren så finns problemet kvar, och har kanske vuxigt sig större...

Idag ska jag leva livet så ärligt jag bara kan, så slipper jag ångra det i morgon...

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Berra, om mitt minne funkar rätt så skrev Thomas Tranströmer något att bra dagar är dom då ett kilo känns som 700 gram. (vet inte om han skrev så ordagrant).

Jag har dagar då ett kilo känns som 2 kilo men iom att man blivit av med drickandet så har man gjort sig av med en ballast på 10 ton på kilot.

/W

Profile picture for user Pellepennan

Hej Westie!

Fina ord, ja precis så är det...

Ryggsäcken har med tiden blivit lättare, och barlasten, den som finns där varje dag utan att man är medveten om den, har långsamt börjat förtvina...

Jag vill aldrig mer prova den igen, och det känns skönt när man börjar bli lättare på foten, utan att bli "lättfotad" för det...

Det är med alkoholen som med datorerna, man har fått problem som man inte tidigare inte visste om att man hade...

Framtiden är vår, om vi väljer att följa med den...
Om man väljer berusningen, så finns framtiden åt vilket håll som helst...

Berra

Profile picture for user Pellepennan

hej all ,,berra westie,fenix,pia,alla,,hu vilken film,,ja nog dras minnet ofrånkomligt till tllfällen man raglat,15 meter kan bli 15 mil,,minns själv när jag tidigt i somras skulle hem från grannen,bara en liten parksnutt emellan husen,,minns o minns förresten,bara sekvenser,hann att tappa en sko,,inte så romantiskt som med askungen direkt,,,har inte hittat den än idag ,,det är det som är så konstigt!! var jag nånannanstans,,? gick jag fel väg först?! ,har sen hittat ett tomt plastvinglas i en buske som jag förmodligen hällt i mig på vägen hem,jackan blev kvar vid grannen,o byxorna hade såna gräsfläckar så de fick kastas,,,,gick ej bort i tvätten, känns som om jag skriver om nån annan,,,,men tyvärr,,se sanningen i vitögat,,,,komma ut frisk o nykter på andra sidan,,,med hedern i behåll,,den börjar komma tillbaka,,är så tacksam över 7,snart 8 nyktra veckor,,jag känner som er,,man behöver inte fylla allt med kickar att se fram emot,räcker att få va här o nu,ta dan som den kommer o va nykter hel o lycklig i just detta ögonblick, ATT LEVA ETT LIV; INTE VINNA ETT KRIG kram måne

Profile picture for user Pellepennan

Har tittat på film på arbetstid. Det var otäckt o se, på många sätt. Min första reflektion var att jag sett ut så där inför folk, även om inte lika länge..... Huuuuua Jag har sett många sjuka o allvarligt skadade, o när jag ser detta undrar jag hur illa går ett sånt tillstånd åt kroppen. Att man överlever!!? Sedan tänkte jag hur i hellskotta kan folk bara stå o titta på? Ville nästan hoppa in o hjälpa till. Hade jag inte sett denna film just via dig Berra, hade jag som Dolphin o jag pratat om, trott att den var just riktad mot mig, o inte orkat titta klart. Men TACK, den gav mig ytterligare en sporre till ännu en dag utan alkohol.
Nu kämpar jag vidare, Kram till alla o tack för ni delar med er!

Profile picture for user Pellepennan

Go' Fredag, alla vänner...

Intressant att se hur ni reagerar på filmsnutten, jo den "kränker" ens ego något...

Men man ska nog inte blunda för verkligheten, det här är det som händer med en när man själv inte har medvetandet med sig, även om den inte är exakt så är det lätt att sätta sig in i rollen...
Jag ser det som ett "utbildningsmaterial" i min egen skola för fortsatt nykterhet, och jag behöver ett uppvaknande lite då och då...
Det var så här det var...

Varje morgon efter det att jag gnuggat sömnen ur ögonen så tänker jag...

Äger jag mitt eget liv nu..?

Är jag fortfarande beroende av något annat som styr mitt liv och tänkande,
är jag en "fri" man att använda mina tankar till det jag själv vill..?

Jag får inga enhetliga svar, men känner nog att med tiden så får jag mer och mer kontroll...
Jag har inget "sug" som vill finna en ursäkt till att börja dricka...
Jag vet vad jag gör och vad jag har gjort, jag mår inte dåligt dagen efter ett partaj...

Okej, jag har lite "knas" på hjärnkontoret eftersom jag känner mig lite ledsen ibland, men
det börjar kännas lite bättre, och jag har kunnat distanserat mig till de konstiga tankarna.
Jag vet att det är fel, och försöker inte tilllåta tankarna styra mig.

Så, jo jag börjar ta kommandot över mitt eget liv, och jag får kontroll...
Tidigare när jag kände att jag inte kunde ta kontroll, så hade jag en annan fras...

"Idag ska jag leva livet för precis vad det är värt..."

Då skulle jag inte tänka på det som varit och inte styra tankarna över kommande dag,
utan ta det som det kommer och låta livet styra mig istället...

I efterhand kunde jag sätta mig och "värdera" hur det gick, och jag hade inga förhoppningar inför den dagen utan lade ribban mycket lägre, det funkade väldigt bra...
Jag hade då ingen prestationsångest, utan det fick flyta fram som det ville..
Det var väldigt skönt att slippa känna "trycket" på mig...

Idag försöker jag sätta ett resultat, ett kvitto på att det rullar på utan "styrning"...
Jag "längtar" inte tillbaka till någonting tidigare, har slutat jämföra, och sukta...

Jag "raderar" historien med lite hjälp ifrån sinnesrobönen, ...inte försöka ändra på det man inte rår på...någonting, ett mantra vi människor borde ta åt oss oftare av...

Vi kan inte ändra på historiken, men vi kan påverka den nya kommande historiken, genom att ändra på saker som sker nu, så kan vi senare se tillbaka på historien vi förändrade...

Det jag gör nu känns bra/bättre för min kommande historik, jag känner mig nöjd över att få mera kontroll över det jag gör, och låter inte situationerna med dåligt resultat hända om och om igen.

Måste se det dåliga, och ta lärdom av det, kändes det inte bra, så ska jag försöka förhindra att det sker igen, DET kan jag påverka...

En alkohol-zombie styr inte över sitt eget liv,
den är kidnappad i en situation där den inte längre har kontroll...
Att återigen ta sats för att springa med full fart in i väggen, gång på gång....
Man vet att det gör ont, men något styr en att gör om det igen...
Alkoholdjävulen sitter och hånskrattar åt oss med sin fjärrkontroll...

Han är död och begravd djupt inne i skogen för mig, utan gravsten...
Och när hans vålnad skuggar mig, så går jag in i skogen och pinkar på hans grav.

Jag är starkare än han, och jag måste bevisa det dagligen...

Livet finns, om man vill se det!

Berra

Profile picture for user Pellepennan

Hej alla ni. Jag har ju inte varit med så länge, men det känns fantastiskt att ta del av era inlägg. Så mkt styrka, kraft, glädje, beslutsamhet. Det "smittar" av sig och jag blir fylld av kamplust. Jag vill verkligen komma ifrån alkoholen, den gör inget gott utan bara ångest, skuld o skam inför sig själv. Berra du är fantastisk med alla dina inlägg som jag lusläser, Tack kvinna-mamma 46 för din lista. Den har jag lagt i min plånbok..... så att jag har den nära. Idag är min första dag med nykterheten, jag var nykter flera dagar föregående veckor. Men nu tänker jag bryta helt. Hålll tummarna för mig. Jag kommer att behöva er jättemycket.

Många kramar till er alla med önskan om en trevlig helg.

Profile picture for user Pellepennan

Hej Carmen, och alla andra...!

Hoppas att det går bra för dig med ditt val, det finns mycket fint som kommer efter ett tag...
Det är tufft i början, men blir långsamt bättre...
Själv sitter jag vid matbordet på landet och det är lördagskväll, och har ett glas rött vid sidan av datorn..!
Men det är inte mitt, utan frugans, känner den sura lukten av den och det lockar inte alls...

Jag partar numera drickat med kidsen, och det går mycket läsk numera...
Okej inte helt nyttigt med en massa socker, men livet behöver inte bli tråkigt för att man har slutat dricka alkohol, det finns kolsyrat vatten också, men jag vill ha lika-färg i mitt vinglas...

Vi håller på och stänger landet för vintern, och nu kommer vi inte hit på nästan ett halvår...
Det är kallt men inte frost, och det är mycket vackert stjärnklart på himlen...
Jag ser på den mycket mer nu när jag är nykter, och ser såå mycket mer...

"Stora skopan" som jag trodde hette Stora Björn, rättade min son mig om att den heter Karlavagnen,
den håller på och "stjälper" nu, mot i somras, skaftet hänger ner mycket mer än tidigare..
Man ser den om man tittar ca 45 ' uppåt åt norr, den är vacker!

Oj nu droppade stearin ifrån takkronan ner på datorn, vi tände den vid 1-tiden i eftermiddags, och de har skimmrat vackert hela dagen, det är lite kallt och fuktigt, men väldigt mysigt...

Vi kommer att sakna landet, för i morgon stänger vi och grannarna av sommarvattnet, och bommar för vinterdvalan, det går inte att ta sig över isen som man vill, det bestämmer naturen...
Men det ger oss mer tid hemma för annat, vi slits ofta mellan tankarna att vara hemma eller på landet.

Nu kan vi koncentrera oss på att fixa grabbens rum t.ex, som han sett fram emot...
Bården i hans rum med racerbilar stämmer inte överens med en 12-åring, han ska få välja själv hur det ska se ut i hans kommande tonårslya..

Kidsen är trötta nu när vi har myskväll, de går och lägger sig själva, dagarna ute på landet tar all energi ifrån dem, och de flyttar sig med täcket ifrån soffan till sängen självmant, utan tjat!

Hade jag druckigt alkohol nu, så var det jag som troligen somnade först på golvet framför TV'n.
Det "slipper" jag nu, och är faktiskt glad för det...

Sömnen kommer på "riktigt" nu, och man blir så där lite gosigt pömsig i ögonen som man SKA bli, inte medvetslös och uträknad på 2 minuter...
Ytterligare en plusfaktor att räkna med alltså..

Nä, lev väl med er därute i vårat avlånga land, hoppas att ni har gjort ett bra val för kvällen!
Själv är jag spiknykter, och mår toppen av det, börjar få tillbaka mitt liv igen, och kontrollen!

Finns det hopp finns det liv, annars tjacka en studsmatta!
Vi finns inte till för att må dåligt, inte idag och inte i morgon...
Varför fortsätta smaka det som är bittert, man vet ju att det är äckligt!

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Håhå jaja, så var det Måndag igen...

Det "höll" fram till kl 9, då jag äntrade jobbet...
Sparkade igång datorn och checkade av helgens skörd av mail...
Där fanns ett "hatmail" där de ifrågasatte varför vi inte hade jobbat i helgen!!!

Nu vet jag varför jag hatar Måndagar!, det bara slog mig sådär!

Har hunnit ikapp livet lite med att kunna stressa av under helgen,
nu när jag (tror) att nya medicinerna börjar göra verkan...

Och så stoppar man in fingrarna i brevinkastet på jobbet,
och så är de där och hugger av fingertopparna direkt...

Men, jag har min rustning på mig, min sköld funkar mot angreppen, det är inte personligt!

Ändå växer ett "hat" mot avsändaren, våran allas "bitch", som är som en omogen finne i röven, finns där och bara irriterar, men går inte att klämma ur...

Bred käft och små öron, som hellre bryr sig om vad andra gör, än vad hon själv presterar...
Finns det något värre, hon är våran joker i leken, jag skulle inget hellre vilja än att smeka henne, med en SPIKKLUBBA!

Blodtrycket är skyhögt, och jag försöker stilla mig, och jag SKA INTE att svara "till alla" på det mailet med ett beskt svar, jag ska inte svara med samma medel, inte vara lika puckad!

Så här sitter jag, lugnt och stilla, andas....andas...phuii!

..andas in.......andas ut....sinnesrobönen...andas in...andas ut...sinnesrobönen

Och...bye the way, hur var eran måndagsorgon då?

Morgonstund har guld i mund, måndagsstånd är ful i mun, eller nå't..

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Morron Berra!
Jag har det mkt bättre just denna måndag i alla fall. Nykter och sovmorgon. Men förstår precis din känsla, vi har en liknande "finne" på jobbet, en liten chef som ställt till så mkt. Sur, vrång och inkompetent som arbetsledare. Däremot har han förstås sina förtjänster som yrkesman.
I mina bästa stunder tänker jag att honom ska jag använda för mitt eget syfte, alltså att öva mig i att skilja sak och person, ifrågasätta mina rädslor, våga stå för vem jag är och vad jag vill och så vidare. Han kan helt enkelt vara en gåva till mig för att öva väsentligheter och se vad jag behöver veta mer om mig själv.
Men ibland tar det primitiva över, och då blir det Lugern som åker fram:-)
/Fenix

Profile picture for user Pellepennan

Bra Fenix!!!

Berätta för mig hur jag kan använda och vända detta till något positivt!
Jag behöver "lära" mig mer om mig själv, och hur jag ska bemöta sådant!
Just nu slår jag bara ifrån mig det, och tycker att den personen helt enkelt är en "pucko-brutta".

Berätta mer...

Berra

Profile picture for user Pellepennan

skit också!

Nu har det hänt en grej som satt hela min tråd på prövning...!!!

Fick lite hjälp med ett dataproblem här jobbet av våran datansvarige...medans jag var på muggen!
Glömde då att släcka fliken med "Alkoholhjälpen-Ånge..."

Så nu finns det risk för att han har kunnat läst mina inlägg eftersom han är en nyfiken person med en viss "läckage-risk", och hela min integritet sätts på spel...

Hela den fina saken med detta forum har varit att jag har kunnat varit anonym, och har varit kanske allt för öppenhjärtlig med hela min profil, mer än med min fru dessemellanåt!

Så om du nu med initialerna BH får för dig att fortsätta läsa detta och sprida detta vidare, så kommer jag med omedelbar verkan att radera allt jag skrivit...

Hoppas att du och jag kan fortsätta att ha det förtroendet kvar mellan oss, i sådana fall!

Det vore trist, eftersom denna tråd har varit en mycket bra "avlastning" för mig att bearbeta allt som händer på jobbet och allt omkring mig med min utmattningsdepression...

Den har lästs snart 19 000 gånger av andra som också kan få "lite hjälp" av en föredetta alkoholist, eller åtminstone en snubbe med tidigare svåra alkoholproblem...

Den är MYCKET personlig, så att du vet det!
Det är bara två personer till som vet vem jag egentligen är, nämligen jag och min fru!

Förlåt alla andra, om ni tycker jag låter som jag drabbats av förföljesemani,
men detta är utav stor vikt för mig.

Skulle allt jag skrivit "råka" försvinna snart, så vet ni varför...

Sorry för detta misstag, det var klantigt av mig!

Berra

Profile picture for user Pellepennan

Åh vad jag hoppas att att du inte raderar dina inlägg Berra!! Dom har varit ett så stort stöd för mig! Din humor, dina kloka insikter behöver man gå tillbaka o ta del av gång på gång!!

Men du.... Det var kanske meningen att du skulle "glömma" stänga fliken?

Förut, när jag drack, så var jag otroligt skicklig på att gömma, smussla undan och täcka upp. Men, ibland hände det att jag "slarvade" på ett sätt som gjorde att jag började fundera på om det var medvetet. Jag kanske ville bli upptäckt?!

Kanske var det något sådant som hände dig nu. Det som andra kan "upptäcka" med dig är sidor och tankar hos dig som mår bra av att luftas lite vidare än endast i detta forum. För min del är det ju bara positiva sidor som visar på en klok och bra man!

Fundera på vad som kan hända, jaga inte upp dig utan ta det punkt för punkt.
Det kanske inte är så farligt.

Hoppas allt ordnar sig! Jättekram! Vi hörs hörru!

Profile picture for user Pellepennan

Berra...

Du har valt en bra & sund linje i ditt liv.
Har inget att skämmas för.
Är en förebild & insperationskälla.

Om jag skulle ha kommit på ngn med att skriva som du gör... skulle jag bli imponerad på fler än ett sätt.

Vad vore alkoholhjälpens forum utan Berra?

Skicka honom vidare till "elaka" Mie... så ska jag prata allvar med honom... fniss...

Kram... nu kan det bara bli bättre, måndagen är snart över... / Mie.

Profile picture for user Pellepennan

Jag tycker inte heller Berra att det spelar någon roll.
Jag blev "avslöjad" av en person här (du vet vem du som är den personen)som kände igen mej från en annan websida där vi båda är medlemmar.
Det spelar ingen roll Berra fortsätt vara den du är!!!!!!

Profile picture for user Pellepennan

Tack Dolphin, för dina uppmuntrande ord!

Jo jag kanske överreagerar, men min anonymitet är självaste grunden till att mina ord fortfarande skall kunna få flöda fritt, skulle jag vara minsta osäker skulle jag låta mina ord värderas på guldvåg för att inte feltolkas eller användas i en annan privat händelse...

Vill inte beläggas med munkavel, helt enkelt...

Man skulle ju kunna tänka sig att jag inte fortsätter snacka skit om jobbet,
men det är ju där självaste källan till min hängighet finns, tror jag!
Sedan är inte mitt jobb som allas andra, som ni säkert har förstått...

Vi hänger över ättestupan hela tiden, och det slår ju också på relationerna naturligtvis.
Att spela räv bakom de andra får "någon" att känna sig mör, att antingen sluta på eget bevåg, eller att hamna först i kön ut....
Precis som vilket Robinsson ö-råd som helst, fruktansvärt helt enkelt!
Den som sticker ut det minsta, är allas mobboffer, så även jag!

Nej det var inte meningen att han skulle se detta, jag bad om hjälp med outlooken tidigare på dagen, och han skulle hjälpa mig när han senare fick tid...

Jag behövde på eftermiddag "göra tvåan" om man så säger, och när jag återkom till min plats så satt han där och "hjälpte" mig, jag hade glömt att låsa datorn, och det ansiktsutrycket jag fick av honom såg ut som om han nyss hade snott en penna ur skrivbordslådan, eller liknande!

Visst han är ju IT-ansvarig och har rätt att kolla av datorn, och jag hade varit glad om det nu hade varit "vanlig porr" på datorn han hade funnit.
(nu porrsurfar jag ju inte, på jobbet heller.., men det hade känts betydligt enklare att försvara en sådan "normal" begivelse..)

Nu tillhör han en av de två kollegor som jag anförtror mig åt, men båda har svårt att inte falla för skvallret, vilket skulle betyda att jag därmed är "dead-meat".
Sedan spelar det ingen roll om man som IT-ansvarig har tystnadsplikt, det gäller nog inte hos oss tyvärr.
Allt som sker på jobbet SKA ju vara jobbrelaterat, eller?

Jorå, så nu i min nojjighet så funtar jag på att "döda" tråden, skapa ett nytt alias och starta en ny tråd, där ni säkert skulle känna igen texten, men jag är ju samtidigt väldigt stolt över min historia.
Min utveckling har ju gått ifrån vrak till något som nästan funkar, och jag har fått en väldig stor förståelse för mig själv, och relationen till drickat, som för mig personligen är avslutad.
Troligen för all framtid...
Allt detta är ju skrivet i realtid, och går inte att återskapas, någonsin...

Så jag vet inte!, vad jag ska göra, måste nog sova på saken...
Jag kan ju också bara fråga killen om han "såg något han inte borde",
men f-n vill ju väcka den björn som sover, eller?

..eller är det så som du säger Dolphin, kanske inte är så farligt..

I morgon är en ny dag, och det är i alla fall inte en Måndag, tack och lov!
Och det ska bli intressant att se vad den har att ge mig, ett nytt liv kanske??
Nä skämt åsido, ha det bra i alla fall..

Jag jobbar mig framåt, och lämnar det förlupna bakom mig, i morgon är en ny dag.

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Hej Berra, har ibland tänkt just att du verkar skriva så fritt på jobbet. Skulle jag vara väldigt skraj för kan jag säga. Just att ngn står bakom axeln och kollar när jag inte ser, och jag har i och för sig ett sådant jobb med öppet landskap och mkt väsen.
Att vilja bli avslöjad tror jag, som ngn sa, också ingår i ett alkoholistiskt beteende. I botten finns en längtan att ngn ska säga, va faan, sluta med det där. Vi vet vad du håller på med, men vi vill ha dig precis som du är utan alkohol! Ngt sådant.
Nå, hoppas det löser sig för dig. Se annars till att spara allt du skrivit innan du raderar, så att du kan se tillbaks på en stor insats här på forumet för insikter.
Ha en bra tisdag,
/fenix

Profile picture for user Pellepennan

Hej.

Ja, jag skriver också på jobbet ibland.
Min son som jobbar inom databranchen säger att varenda knapp vi tryckt på kan datanissarna läsa... När han praktiserade så upptäckte han olämpliga flörtar och allt möjligt mellan personalen. Men jag tänker som så att om de läser så kanske de lär sig något...ha ha.

Du har ju ibland ondgjort dig över ditt jobb Berra, det är kanske det värsta. :)

Jag suddade massor när släktingar började läsa här, var rädd att det skulle nå fram till min son och även att jag skrivit saker som andra släktingar kunde ta illa vid sig av. Sen fortsatte jag på nytt och tänker mig lite mer för.

Att jag är alkoholist vet de flesta, fast ibland får jag påminna dom. :) Det händer att glada tjejgänget kommer och vill att jag ska följa med på personalfester el dylikt och vara med på förfester osv.. De kan t.om börja prata om forna fester och skratta åt hur tokiga vi var, och hur dåliga vi var efteråt.... Och när jag då säger att jag numera inte dricker och att såna fester inte är något för mig så blir de lite långa i ansiktet. Jag är ju alkoholist säger jag. Jo jag vet säger de då, men det är precis som de inte förstår hur stort och viktigt det är att vara nykter och att det inte funkar att festa till det ibland. Och jo, jag var utåt sett precis som dom, ingen visste och i stort sett alla blev väldigt förvånade.

Att delta i såna fester och vara nykter är absolut inget jag traktar efter. Då är jag hellre hemma och myser med familjen. Har hittat mig själv och folk får acceptera att jag är en stillsam ensamvarg som älskar att vara med mina djur, läsa böcker och pyssla med hem och familj. Jag var sådan innan puberteten och sån är jag nu. Det är ganska häftigt faktiskt.
Puberteten ställde till en massa och det var även då alkohol kom in i bilden, mycket för att man skulle våga släppa loss och bli sedd. Grubblerier över livet, om man dög, dåligt självförtroende och en massa krav från samhälle, föräldrar, gänget. Sedan familjetiden när tid och ork gick till jobb, småbarn, hem och trädgård. Krokig väg med barn som blev svårt sjuka. Fortfarande en del av mig som ville vara tonåring, festa och segla på rosa moln. Men mest en mkt orolig och förtvivlad mamma. Alkoholen kom och gjöt lugn, glädje och tröst. Tills jag blev beroende och det blev ett gift.

Har nu landat, hittat hem och känner mig som den 12-åring jag en gång var.

Älskar att vara i stallet och ha hand om ungar, hundar och hästar. Kan vara där hela dagar och tröttnar aldrig. Sitta och dricka varmchoklad, medan hästarna äter hö och ponnyerna och hundarna går lösa i stallet tillsammans, nyfikna och glada.
Hemma har vi ungdomsgård i sonens rum i gillestugan och jag älskar det oxå. Härliga killar och tjejer mellan 14-20 som dröslar in och ut hela dagarna och kvällarna. Ropar hej och snackar lite. Ibland skäller jag på dom, om de pratar om att dricka eller annat. Då skäms min son och talar om för mig vad jag är för en... ha ha. Det tar jag med ro, för det förstår jag att han måste inför kompisarna när morsan är så pinsam.

Ja, nu blev det mycket igen om allt möjligt. Har förresten läst ut Mitt himla liv av Olle Carlsson nu. Vet inte varför men har lite svårt för människan, tycker inte om honom, helt enkelt. Kan inte heller identifiera mig med honom precis, utom alkoholberoendet och oförmågan att säga nej. Hans kristna tro och sökandet efter Gud känns också främmande. Jag tror inte på Gud på det sättet, jag tror fullt och fast på evolutionen och på att människan också är ett slags djur. Buddhismen med Buddhas lära är mer rätt för mig. Allt är energi i olika former och vi är en del av det. Andligheten finns men det är vi själva som måste öppna vårt sinne, släppa taget och bli mottagliga för den balanserade energin i universum. Sedan försöka sprida lugn och godhet till andra. Tacksamhet och hjälpsamhet.

Nu är min filosofiska morgonstund slut och det är dax att pyssla lite.
Ha det gott alla
Pia

Profile picture for user Pellepennan

Go'morgon, Livet!

Så har ännu en ny dag startat, tänkte mycket på gårdagen och min nojighet..

Känns inte lika viktigt idag, kanske för att ännu en natt med hyfsad sömn har dämpat det hela.
Jag låter det bero, och kollar efter vibbar istället, han har desto mer att vinna på att inte knysta.
Då förlorar ju han all info istället, han är väl inte dum, får man hoppas...

Ville bara säga att jag uppskattar verkligen er närvaro här på forumet, känns kanonskönt att ha några att stöta och blöta ens tankar med, jag har ju andra vänner också (!) men kan inte på något sätt gå så personligt och djupt med dem...

Okej de vet att jag är en "virrpanna" och jag märker hur de på något sätt har ändrat sin attityd mot mig, de försöker på något sätt vara "mjukare" och tillmötesgående...

Men hallå, det är fortfarande samma Berra, men lite mörare bara, känns lite som om jag somnar så skulle de klämma på mig en tvångströja eller liknande...
Man behöver inte censurera åt mig, jag kan fortfarande le, ..kolla :) !!!

Ibland är det som om man ångrar att man överhuvudtaget sa något till dem, därför har jag inte heller sagt allt om mina alkoholproblem, för då ska de väl börja bete' sig där också...

Så länge jag knaprar min piller, så behöver jag inte urskulda mig, svågern bara väntar på att vi ska gå igång igen på landet med konjakskupan och cigarren på solvarma klippor...
Fucking glöm det, om det inte duger med trocadero i kupan så duger inte mitt sällskap heller.
Jag tänker inte "tvingas" in i något missbruk igen, jag har inte mått bättre än på länge...

Det är inte så att jag "planerar" något drickande längre, det är liksom passe'...
Jag har blivit friare att göra mina egna val, det känns otroligt bra...
Alkoholen har ingen fotboja på mig längre, jag kan köra bil när jag vill, har ingen dålig andedräkt pga bakfylla längre, är lite piggare på mornarna osv...
Men det bästa är att jag inte längre har de ångestfyllda dagarna efter, det är värt allt i hela världen!
Så på köpet har jag börjat få ett bättre självförtroende, och ser ljusare på framtiden..

Sen har ju solen även sina fläckar, och mina ska putsas/nötas bort...

man ser tiden an, livet går faktiskt framåt, och jag med den...

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Pia jag känner igen mej i det du skrev om före o efter puberteten.
Jag var lite djup filosoferande person innan och i första puberteten.Läste mycket målade var väldigt bra på att roa mej själv,hade ett rikt inre liv o var mycket kreativ.
Mamma sa att jag förändrades totalt som tonåring.Det var som att vända på en hand sa hon.Från tystlåten lite blyg funderande till destruktiv frigjord ute jämt o där kom alkoholen o cigaretterna in i bilden när jag var 15.
Nu är jag lite som då,innan tonåren.Pysslig,glad över mitt eget sällskap,kreativ o ganska så nöjd med livet som det är.
Jag kanske har hittat hem!!!!
Pia vi kanske har hittat hem till oss själva!!!

Profile picture for user Pellepennan

Berra, jag förstår precis hur du kände igår. Själv skriver jag också här under absolut anonymitet bara för att jag ska kunna känna mig trygg i att skriva exakt vad jag vill utan o linda in det.
MEN om det nu är så att du "blivit avslöjad" så vädjar jag till den personen med initialer BH att lägga ner. Fortsätt med ditt bara!
Jag har faktiskt funderat förut över att allas våra inlägg går att läsa av vem som helst utan att vara medlem.... Men samtidigt är det ju också så många vågar ta steget in här, man liksom kan bara vara nyfiken eller snubbla in o läsa o sen få motivationen o gå med. Så var det i alla fall för mig. Annars hade jag aldrig kommit på tanken eller vågat tror jag. Så jag fortsätter o titta över axeln ibland o stänger ner så fort någon kommer in på kontoret. "Browsar in private" eftersom andra ibland lånar datorn osv. O om du nu känner att du vill radera o börja om, även om jag tycker du ska tänka över noga innan, så gör det. Men sluta för allt i världen inte!!! Du hjälper oss andra, men framför allt tror jag det är en jättehjälp för dig själv!
Så där ja, det var det jag ville säga just nu // KRAM o ha en fantastisk fortsatt dag

Profile picture for user Pellepennan

Go'morgon Livet!

Min morgon började alldeles utmärkt.

Tog frugans bil (lilla "plutten", hon gillar inte att jag kallar den för det, men men..).

Jag passerar varje dag en låg och mellanskola, och vid busshållsplatsen intill stod det säkert fyra klasser i olika årskullar som väntade på bussen på väg in mot stan på något äventyr...
Närmast vägkanten stod det säkert 10-12 ungar och vinkade hårt och förväntansfullt mot alla bilar, för några tusendels sekunder flög mitt minne tillbaka till min egen skolgång, och hur vi ville få bilarna att tuta...

Så jag tutade allt vad lilla plutten orkade, (nu skräms den ju inte så där hiskeligt...)
Och vet ni vad...?, minst 20 par armar flög i luften och ett enda stort YEAAH! skallade intill bilen då jag passerade busshållsplatsen...

Ingen, absolut ingen annan fick en sådan hälsning en vanlig Onsdagsmorgon!!!

Så kom inte och säg att du fick en bättre morgon, om 20 helt okända personer
skickar sina händer i luften och skriker YEAAH! efter att vinkat hysteriskt åt en...

Min dag har börjat så himla bra, hoppas den fortsätter så...

Det finns fler solar på min himmel idag också...
Ska med frugan till shrinken, och det ser jag fram emot...
Alla borde få möjlighet att få gå till en, det är en väldigt skön känsla...

Det blev f.ö. ett j-vla liv efter "bitchens" mail, det togs upp på ett efterföljande möte (där vi tyvärr inte var med), och vår grupp har fått stöd ifrån alla andra, och de håller med att hennes mail var under bältet, chefen har dessutom skrivit ett nytt mail med riktlinjer osv...

Så jag/vi har fått rättelse, och mitt ego som tidigare fick sig en knäck, har nu åter sträckts ut...
Så bitchen har fått sig en "bitch-slap", tackar tackar!
Det finns rättvisa här i världen, trots allt!

Dagens "moln" är att besikta lilla plutten, vi killar brukar vara ganska så oroliga inför detta, men jag distanserar detta till ett "matriellt/kostnads ting", och ska således inte påverka mig...

Inget ont kan nå mig idag, för min morgon började med ett enda stort "YEAH!"

Så nästan gång du ser barn vinkades utefter vägen, tuta för f-n!

YEAH!

Profile picture for user Pellepennan

Go'förmiddag !

..sådär en Torsdag i slutet av Oktober 2009...

Vet ni, idag mår jag toppen, utav vilka eller ingen anledning som helst, helt knäppt!

Finns några små guldkorn att klamra sig fast vid...

"Lilla plutten" klarade sig fint genom besiktningen, snubben som gjorde den var mycket proffesionell och dessutom trevlig...
Fick lite anmärkningar på två små lampor (gamla 1:or) som jag genast åkte till OK för att byta, satt mycket krångligt till bakom rören till AC's kompressor, så det blev lite "glada" svordomar och en svårt rispad högerhand, men det gick, envisa människa!
Lilla plutten fick sig en väl påkostad maskintvätt när den hade varit så snäll mot husse!
Så kom inte och säg att bilar inte har en själ, det har de visst!

Direkt efteråt träffades vi (jag och frugan..) hos våran psykolog, och jag såg verkligen fram emot det, problemet var ju att jag var alldeles "för glad" för att åka dit!
Låter det märkligt?, jo alltså när bilen harde gått igenom besiktningen så var jag ju själaglad, och sedan skulle vi till psykologen (Eva heter hon förresten) och skulle prata om hur deprimerad jag var, det blev skitskumt!

Munnen sa en massa "tråkiga" saker och ansiktet "sken" av glädje, måste ha varit jättesvårt för henne att tyda mina signaler...
Jag har ju en yttre fasad, och en inre kärna som inte är synbar,
jag sa att jag kände mig som ett äpple, men med ruttet kärnhus!

Jag pratade om sinnesrobönen om det där att man ska inte försöka ändra på det man inte kan...
och hon började rabbla upp hela bönen utantill, hon kunde den!
Jag blev skitglad, och mycket förvånad...

Hursomhelst, hon såg "inga problem" med mig just denna gång, och jag sa att mitt verbala språk inte kunde göra mig rättvisa just idag, så jag bad henne att läsa det här på forumet!!!

Nu låter ju detta inte riktigt klokt, jag som gick i taket när jag var rädd att våra IT-ansvarige skulle kunna lista ut mig, och så bara dagarna efter ger jag länken till min psykolog...
Skillnaden är att jag litar på Eva till 150%, hon har hjälpt mig otroligt långt och ökat min självinsikt, och jag litar på att hon har sin tystnadsplikt...
Så hejhej Eva!, nu är vi 3 1/2 personer som möjligen vet vem jag är, det känns lite "kittligt"...

Efter mötet så pratade jag med frugan, och hon hade inte kunnat kolla på mig under hela mötet, för att jag satt med en stor skitfläck mitt i pannan efter alla grisiga lampbyten på hennes bil.
Och hon vågade inte torka bort den med risk för att psykologen skulle tycka att hon verkade "mammig" med mig, och det gav oss ett enda stort gapflabb nästan hela vägen hem...

Livet har sina stunder upp och ner, just nu verkar det bara vara uppåt för min del..
Lön imorgon, och lite "egen tid" för mig och frugan är inplanerad på lördagen...

Det finns massor av saker som gör det lite roligare att leva,
svårt att finna dem, lätt att hålla fast vid dem för länge dock!
Men när de "rasar" in i ett väldigt tempo, så kan man inte annat än vara lite gladare!

Så tjo-flöjt på er därute, ta're lugnt med drickat!
Det finns ett liv förutan det, det är jag ett levande bevis på!

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

du är så härlig Berra,,tack för ett gott skratt,,med skitfläcken i pannan,,ja du,,märkligt,att bli berusad av nykterhet o vardagliga saker,,att bestämma över sitt eget liv,sin egen tid,sina handlingar,,total frihet,,,känns som att det ska mycket till för att man ska tappa modet,,,man känner sig så uppåt ibland att man nästan inte törs säga nåt,,folk kan ju tro att man är konstig,,,men man är bara så jäkla glad att få va nykter o må bra,,slippa ångest,man har vart så långt ner att inget kan liksom bli så jävligt igen,,,vi har definitivt hittat hem,,,,o som nån skrev,,man trivs i sitt eget sällskap o tycker om sig själv igen,,,vilket ger en bättre självkänsla,,,,jobbar på det fortfarande,,,,sinnesrobönen....växer ju mer man tänker eller ber den,,,,Härligt med 20 ungar som gormar!!!! barn gör inget de inte har lust till,,,de är spontana ärliga impulsiva,,,skön start på dan,,härligt med egentid förresten ,jag o gubben ska ha barnvakt i morron ,gå på bio o sen käka en bit,,,,ha det kram Tessan

Profile picture for user Pellepennan

Jag är en sån som "ser i bilder" då jag läser eller någon berättar något för mig. Därför förstår jag varför hustrun inte vågade se på dig med fläcken i pannan! ;D
Att bilar har en själ håller jag fullständigt med dig om! Kom att tänka på då jag var barn och mina föräldrar hade ett litet jordbruk med 4--5 kor. En av korna skulle till slakt och råmade så hjärtskärande då slaktbilen hämtade den. Jag minns hur ledsen jag var och hur jag grät. Förra hösten sålde vi en av våra bilar som vi haft i säkert 10 år. Då killen som köpte den for iväg med våran "guldklimp" kände jag precis samma sorg och längtan som den gången då slaktbilen for iväg med Stjärna. Nu menar jag inte att kor o bilar är "likvärdiga" - jag menar bara att man även kan fästa sig vid ex.vis en bil. Den kan vara nog så personlig med sina små egenheter. Så ja. Jag håller med dig. Nix. Nu ska jag iväg till en gruppmeditation som jag gått med i för ca 2 månader sedan. Helt underbart! Mediterar även på egen hand. Har gjort det i flera år. Min alldeles egna grej som är xtra viktig nu när alkoholen är ett minne blott!

Profile picture for user Pellepennan

Goder morgon!

Igår kändes det som om jag kunde ta en "tugga" av livet...
Dvs som om jag verkligen kunde "smaka" på livet igen, och det kunde jag och "det smakade bra".

Tidigare har jag känt mig för osäker och har inte varit tillräckligt stark.
Min "nya" roll börjar fungera och kostymen verka passa...
Alla pusselbitar ser ut att falla på plats, och min självkänsla har börjat växa...

Okej, nu ska man ju inte börja banka på den STORA trumman direkt, det kan ju vara tillfälligt!
Men skitsamma, jag har börjat må betydligt bättre, och har kunnat le och skojat fler gånger igår än vad jag har gjort "hjärtligt" på senaste veckorna tillsammans...

Det måste vara medicinen, eller en kombination av alla saker tillsammans...

Senaste året har det ju varit kalabalik utan dess motstycke hos mig.
Men jag ångrar ingenting, jag har fått stå tillbaka för mina egna känslor som verkligen har varit i svallning, jag som tidigare varit "kallhammrad" precis som min far...
En kille som skall visa sig stark och utan känslor, vet var och hur och alltid vara bäst!
Nu är det precis tvärtom, precis som om man har undertryckt sina känslor för länge så kommer man till slut att explodera, vilket jag gjorde..!

Idag när jag körde till jobbet så var skogen intill vägen som en rödgul alle',
och jag tänkte på vad Mie skrev förut, .."har du tänkt på att det är guld på träden nu???".
Det kunde jag inte ta åt mig just då, men NU uppskattar jag det, både träden och det Mie sa...

Man måste kunna hamna i någon form av harmoni med sig själv, innan man kan ta sig tid att uppskatta det som finns runtomkring en, barnen vid busshållsplatsen, guld i träden...

Idag mår jag bättre än någonsin, har upptäckt att jag ÄR sårbar, fylld med känslor som jag måste få låta leva ut, annars funkar jag inte längre...
Kunna titta bakåt på det som har hänt, utan att känna ett misslyckande,
måste se det som en livserfarenhet istället, det var då, nu är nu!

Igår köpte jag en massa små presenter, två till frugan, en till mig själv/oss, en till den tjejen på jobbet som INTE faller inom "hönsfarmen, elaka tungan", jag vet inte varför!!
Det bara blev så spontant, och jag ville att andra skulle glädjas med mig,
bara för att det var en sådan fin dag...

Så jag är väl inte helt frisk i pallet ännu, men jag är glad i alla fall...

Och det är väl sådant som måste räknas, eller?

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Go'natt!

Ikväll har vi varit på en föreställning inne i stan med ett annat par...

Jag körde precis som vanligt, både till restaurangen och till teatern, och hem ifrån den till en liten kvällsdrink hemma, och sedan körde jag dem hem dessutom...

Mycket åka, men en fullständig säkerhet över mitt beslut är det rätta...

Känner inget fel i att vara den som är nykter och är den som "ställer upp", det är inget självuppoffrande längre som det tidigare var, och man hoppades på att det skulle återgäldas någon gång av de andra...

Känner en total "frid" över det jag gör, och det är naturligtvis det enda rätta, eftersom jag är den enda som INTE dricker, en sådan självklarhet...

Inga"måsten", inget planerande, utan fri att välja precis det jag vill, utom att dricka alkohol!
Det skulle bara lägga handklovar och ångest över mitt välbefinnande...

Frihet över att göra det jag vill, frihet att inget längre bestämmer över mig...

Nu ska jag gå och lägga med välbehag, och tiden backar tillbaka en timme,
men jag har inget att ångra, och ingen rädsla för morgondagen...

Det mina vänner, det är FRIHET!

En fri man ska snart möta medvetslösheten, men en äkta sådan utan fyllmardrömmar, och att vakna i morgon bitti, utan en genomsvettig säng, jag våndas inte längre natten...

I morgon skall jag möta en ny dag, och njuta av den...
Hoppas den gör mig rättvisa, jag givit den en bra start...

Ska börja den med att ställa tillbaka tiden, utan fyllångest för första gången!!!

Inget kan hindra framtiden, men varför gör den besvärlig?

I morgon ska jag leva....lite mer!

Berra

Profile picture for user Pellepennan

Ha!

..morgonen blev så där super som jag hade hoppats på...
Vi låg länge kvar i sängen, och njöt av vilodagen, frugan buffade på mig när jag hade varit för tyst för länge...

Som jag skrev tidigare, jag har alltid haft en ångest med att ställa om tiden för vinter eller sommartid, det har alltid varit det första jag har gjort på morgonen, och då nästan alltid fyllsjuk...
Händerna gjorde vad de skulle, och i bakhuvudet tog ångesten sats för att braka ut i full blom inom ett par timmar...

Men icke denna gång, vilken känsla...
Gick varvet runt och visslade under tiden, det måste vara ett tecken på välmående, eller?

Grabben är bortlånad till kussen, så det var bara vi och dotra hemma...

Kravet kom på fattiga riddare, omgående....
Det är pappas frukost som hela familjen älskar, och den ska göras av mig, allena...

Vet ni vad det är???
... skitenkelt, gammal formfranske-skivor, en liten sats pannkakesmet, socker och kanel...
Man doppar gammalt bröd i smeten, så den suger upp den, lägger den i stekpannan och får den gyllenbrun, vänder den i socker och kanel, och sedan...mums!
Enkelt och mycket gott en helgmorgon, det är morgonmys för oss...

Nu ska vi iväg till IKEA och flukta/slå ihjäl ett par timmar..
och jag har/kommer inte att få ett utbrott!

Medicinen är magisk helt enkelt,och jag känner ett lugn!

Berra

Profile picture for user Pellepennan

Tja Bah!

Många inlägg av mig denna helg, men det känns fortfarande bara bra...

Har precis avslutat söndagsmiddagen med en köttbit och lite marängsvisch/svosch som en avrundning, magen står i fyra hörn och jag är mycket mätt & belåten...

Frugan klämde ett glas rött till detta, som hon brukar, ett men inget mera...
Känns helt naturligt för mig, jag och dottern delade på lite läsk...

Jag mår toppen av det,och lägger inga som helst värderingar i frugans drickande,
tvärtom, jag brukar känna hur det känns för mig, skulle det ha passat med ett glas vin till detta??
Ja det skulle det!, och jag tar fram vindunken till henne som OM vi skulle ha druckigt det tillsammans.

Jag har ju fortfarande ett vinglas, så det känns precis lika trevligt,
och vi brukar skåla hela familjen för att vi älskar varandra,
inte för att etiken säjer att man skålar för att man dricker alkohol, vi skålar för varandra!

Den här helgen har varit precis perfekt, vi har anammat det psykologen sa om att ha en "egentid"
och inte stressa på i etthundraåttio hela tiden, tiden har fått bero och vi har hunnit smälta det som händer, det ÄR viktigt..superviktigt till och med...!!!

Vi har varvat ner och "skapat tid" för varandra, och hinner reflektera på allt som händer...
Tidigare har ju alkoholen varit mitt avstressningsmedel, nu måste jag hantera den själv.
Om jag inte gör det och lyssnar på min kropp, så kommer huvudet att explodera inom sinom tid!

Ni kan ju tänka er som man och pinna runt på IKEA en lönehelg, låter ju mera som ett manligt självmord, men jag klarade av det, hade tålamod, och handlade t.om lite blockljus och andra "tjejgrejor" till hemmet nu när höstmörkret faller över oss...

Kan nog tacka mina "tra-la-la-piller" för detta, men jag känner mig inte som en lallig grönsak, utan högst medveten, men blir ändå inte förbannad och allmänt upprörd hela tiden...
Jag får möjlighet att hålla kontroll på mina känslor så att de inte svävar iväg, och blir inte stressad av köer och allmän trängsel, dessutom så kör jag mindre aggressivt, bara det är ju bra...eller?

När jag sedan ser saker som gör mig glad, så tar jag mig tid att uppskatta det, skulle nästan kunna stanna mitt på vägen för att titta på löven i träden som glimmar av "guld".
Jag vet att det är vackert, men har inte tidigare tagit mig tid att titta på det, utan alltid stressa, stressa, bråttom bråttom hela tiden..

F-n hela livet har passerat i revy, och jag har inte sett det...

Nu skall jag fortsätta njuta av livet, smaska på ett kanongott äpple som heter "Jouna Gold" finns på Ica, köp de stora och lägg i kylen, skiva halvcentimetertjocka skivor framför TV'n, och bara NJUT, finns ingen fylla som kan tävla med den , de är söta och saftiga så att det stänker om dem.

Efter detta så längtar jag till sängen, för jag har tjackat en sån där formad nackkudde på IKEA, så jag kommer att sova kanonfint i natt...
Min gamla kudde luktar surt efter mina ångestladdade och svettiga mardrömmar jag hade tidigare, och det är ju numera historia, så kudden representerar lite av min "nystart"

I morgon är det en ny dag, i ett nytt liv, visserligen Måndag, men jag räds den inte...

Styrkan finns i att kunna visa sig svag, så har man något att starta ifrån...

I morgon är det en ny dag...

Berra

Profile picture for user Pellepennan

gomorron,,,härliga du Berraa,,,,känner så väl igen mig i alla dina sinnesstämningar,,att stanna upp,vara här o nu,njuta av go mat,,vara med de man älskar mest,,se de vackra löven virvla i höstvinden,,njuta av färgerna,,dofterna,,,leva ,,,,har ochså funnit ett obeskrivligt lugn,,går inte igång för lilla minsta utan tar allt med ro,,,det ordnar sig,,,,barnen tjafsar,,jag är lugn,,,,vardagskarusellen snurrar,,jag är lugn,,,,styr över mitt liv,,min tid,,mina handlingar,,,njuter av morgnarna,,,somnar gott,,lugn o trygg,,,har mina upp o ner,,men det är ok,,äter mina antidepp,går promenader .....LEVER,,,,,,,,,,har hittat hem kram MÅne

Profile picture for user Pellepennan

Nu vet jag varför jag hatar Måndagar!

Chefen tog in mig i konferensrummet, och läste formligen lusen av mig...

Hela världen rasade samman för mig, och jag mår nu sämre än någonsin...

Det visade sig att han tog "bitchens" mail i försvar, tvärsemot vad han hade sagt på mötet.
Han har gått i lag med mina "mobbare", och jag har ingen längre att anförtro mig till...

Nu vet jag att jag är dead-meat, och står närmast ytterdörren av alla...
Varningen är lagd och nu återstår det att jag måste sträcka på mig...

Han har ingen som helst förståelse att det är jobbet som är den allra största och enskilda orsaken till min utmattningsdepression, alla andra klarar ju pressen!

Mänskligheten har inget ansikte längre, han var lika mjuk som en gråsten...

Värst av allt, var att han nämde gruppen med "elaka tungor",
vilket jag aldrig har nämnt för honom verbalt eller skriftligt, utan endast här på forumet...

IT-gossen verkar ha gått chefens väg, och kört över mig, och en av mina närmaste kollegor har även han gått bakom ryggen på mig, jag kan inte lita på någon längre...

Jag är så ledsen att hjärtat nästan stannar på mig, jag som var på god väg att "komma tillbaka" till verkligheten, hade t.om suttit ned och fikat med några som inte har varit några av de värsta ur gänget...

Snacka om att snubbla på målinjen...

Jag har nu sjuksskrivit mig ett par dagar, visst jag är kanonförkyld så det finns en yttre fasad som funkar, men jag behöver också några dagar att fundera på..
Att se en man gråta, är ingen vacker syn!

Vad ska jag där att göra, om nu alla hatar mig..
Jag pallar inte det hårda grupptrycket, när jag är allt för känslig och mör själv..

Så jag är mycket trasig, och skölden funkade inte idag, angreppet blev allt för personlig...
Det går inte att vara en "vekling" i en hård värld, alla passar på och hackar på en...

Ingen som har ett BRA jobb att rekommendera?

Tänker lite på John Cleese i Pang i Bygget!

Swosh!
John : Oh, what was that?
God: That was your life...
John: Oh...could I get another one?
God: No, I'm sorry...

Berra

Profile picture for user Pellepennan

Jadu Berra..en så underbar helg och på det en sån j...a måndag!

"Nu vet jag varför jag hatar måndagar" skriver du. Är det för att besvärliga, jobbiga, tråkiga, krångliga saker har valt att inträffa på just måndagar?
Så jädrans konstigt? Hu, hade jag varit du så hade jag börjat ana en bakomliggande konspiration! ;)

Eller...är det så att EFTERSOM du hatar måndagar så tillskriver du trassel som händer just den veckodagen mycket större betydelse?

Vill inte förringa dina känslor för det du kände igår! Vill bara delge en fundering från mig som står lite utanför.

Kram på dig dig o kom igen grabben!! :))

Profile picture for user Pellepennan

Bera, Berra var är du!? Blir orolig för dig! Tycker det lät så himla orättvist när du nu hade kommit så långt på vägen till välbefinnande. Men så där är det ju, livet är inte rättvist. I motgångar prövas människan. Hoppas innerligt att du klarar provet o kan lägga det som ytterligare en merit i ryggsäcken! Tänker stenhårt på dig! Önskar jag kunde göra något....... men jag skickar en stor KRAAAAAM

Profile picture for user Pellepennan

Hej Alla!

Tack för att ni bryr er om mig...

Jo jag är fortfarande en trasig själ, och mår inte speciellt bra...

Jag sover mycket, otroligt mycket faktiskt, 17 timmar i ett sträck igår, var vaken 4 timmar, sov 5 timmar var vaken 2, sov 9 timmar till, och nu pajade ryggen dessutom...
Så det blir till att trycka i sig ytterligare värktabletter med antiinflammatorisk verkan....
Precis som om det inte skulle räcka med de 5 andra pillerna jag trycker i mig...

Har funderat mycket på vad chefen sade, reagerade otroligt starkt på vad han sa...
Kände mig kränkt och personligt angripen, och han hade återigen lyssnat på de tungor som bryr sig mer om vad andra gör än vad de gör själva....

Han är en ren tekniker och saknar delar av den empati man borde ha som chef.
Det stora problemet är att jag lägger för stor vikt vid mitt arbete, och låter det påverka mig för mycket, kanske också därför jag har hittils klarat mig ifrån alla personalnedgångar...

Men nu när det har blivit mig "överväldigat" så klarar jag inte att hantera alla situationer,
utan ser alla problemen dyka upp innan de har kommit...
Både arbetsglädjen och livsglädjen går varandra i hand...
Och istället för att hjälpa mig, så stjälper han mig ännu djupare in i mörkret...

Känns bra att jag har en förkylning att skylla på, hoppas den "räcker" tills jag har återfått en del av styrkan att gå tillbaka och falla in i alla nya restriktioner han har satt upp...

Han "lovade" att ringa om ett par dagar, jag kommer nog inte att svara då, för jag har inga svar att ge honom, han borde veta själv hur det känns istället, han har knuffat mig längre ut över ättestupan....

Han tyckte att läkaren skulle sjukskriva mig, precis så han vill, att firman själv ska få slippa betala
min sjukfrånvaro, ser bara till sina egna medel..

Om kollegorna ringer så vetisjutton hur jag ska hantera detta,
jag misstänker att de själva har en stor del i detta, och jag känner mig mycket utsatt...

Just nu har jag och dottern (som har höstlov) ätit mannagrynsgröt som "frukost",
den lägger sig som bomull i en annars rätt så orolig mage...

Annars ska jag inte låta något hända denna dag, möjligen sitta uppkrupen i soffan och våndas för att telefonen ska ringa...

Idag, är ingen dag, för den har varit mörk hela tiden...

Berra

Profile picture for user Pellepennan

Stäng av telefonen tills du känner dig redo att ta emot samtal från chef eller kollegor.

Sitta på helspänn o fasa för att det ska ringa är så jäkla jobbigt tycker jag. Då blir man handlingsförlamad och sitter som ett litet förskrämt marsvin upptryckt i ett hörn ;)

Ta hand om dig o dottern och njut ( =O ?) av mannagrynsgröten.
Vi är med dig och skickar cyberkramar !!

Profile picture for user Pellepennan

Berra. Se till att bli sjukskriven och säg sen upp dig! Ditt jobb verkar helsjukt och du är på väg rätt in i väggen... Låt inte ett företag göra så mot dig!

Är det värt det?

Du har så mkt positivt i ditt liv (familj, vänner, nykterheten!!! ) och det ordnar sig så småningom med nytt jobb. Du var så på G med ditt liv och började må bättre.

Jag har slutat gråtande på jobb där de åt upp mig, o ändå var ingenting bra.... OCH de tyckte inte jag var tillräckligt lojal???? Jag var inte stark nog för att stå upp för mig själv då och säga ifrån (det var under mitt första nyktra halvår) men nu när jag ser tillbaka så var det ju inte klokt hur de behandlade mig och jag är sååå glad att jag stack. Även om självkänslan var helt i botten och jag undrade hur jag nånsin skulle våga jobba igen. Men det löste sig, det bara flöt på på nästa arbetsplats, det var inte mig det var fel på, det var jobbet.

Var rädd om dig, du har bara ett liv.

Kram

Profile picture for user Pellepennan

Hej Igen!

Nu är jag trött på att sova, har inte gjort annat känns det som...

Det är alldeles förbannat tråkigt att bara gå hemma hela tiden, känner mig obehövd!
Har tänkt att vara så hela arbetsveckan ut, förkylningen håller i sig och visst den blir ju knappast bättre av att jag röker, men det blir "roligare" då...

Har svårt att komma ner i varv och njuta av "ledigheten", lufsar runt i mina fårskinnstofflor mellan säng, soffan och kylskåpet...
Såg solen nyligen, den var så stark att jag var tvungen att kisa ett tag...

Vill komma till stånd med något, kanske sätta igång och sortera högen med gamla räkningar, den är nästan halvmetern hög och jag har inte rört den sedan jag blev hängig, och det är ju snart ett år sedan..

Är väldans sugen på att ta bilen och åka runt och handla mig lite lycka i någon elektronisk affär, men jag vet ju att den är kortvarig, men ack så skön...
Tänk att få glida runt i ett lyckorus åtminstone för någon dag eller så..., det är jag värd!

Har lite funderingar på hur jag ska "attackera" jobbet, falla in i alla restriktioner och lämna känslorna hemma, jobba som en robot utan några egna värderingar.
Vara kort och precis i tonen, och visa att min själ inte är med mig.
Jobba men utan någon glädje, och inte visa någon, någon som helst tillit...
En stålfasad utan någon koppling till mungiporna, det kan bli mitt "skydd" mot andras känslor.

Dagarna som går, hjälper till lite att sortera in känslorna i sina fack...
Men jag kan fortfarande inte rå för att jag ÄR en känslig människa...

Jag vet inte var jag är, eller vart jag är på väg, fotfästet är dåligt och inga stigar är markerade...

Idag är ingen dag, så var gårdagen också...

Berra

Profile picture for user Pellepennan

Jobbet är en stor del av ens liv Berra.
kanske en förändring är på tiden?
Söker du nytt under tiden?
kanske nu när du är hemma?Kolla platsbanken?
Jag trivs jättebra på mitt fasta jobb men ej på mitt extrajobb,pga just personalkonflikter o dålig gemenskap i gruppen,det är så viktigt för mej att känna ett ömsesidigt förtroende o att alla ger o tar lika mycket i en grupp.jag har sökt nya extrajobb pga det,inget napp än men ändå.Jag har åxå dragit ner på timmar på mitt extrajobb då har jag ner distans o det känns bra.
kanske något ska förändras?
kanske du ska våga förändring?

Profile picture for user Pellepennan

Tjena Berra! Lider du av alkoholism så är det i ett sånt tillstånd man ofta befinner sig i nyktert tillstånd, den själsliga biten, orolig, missnöjd, lättirreterad, och den galna idén segrar tillslut. Äh va fan några bärs kan ju inte vara så farligt. Denna gången ska jag bara dricka några mellan öl. Den mentala besathetten som AA beskriver det,, ingen som lider av alkoholism står ut att vara i det tillståndet. För plötsligt dyker tanken upp,, Alkohol fixar detta. För nu har jag ju varit nykter så länge mm,, och så är man där igen med ett glas i handen,, och så startar den fysiska biten igen,, alltså lider man av alkoholism så vill man ha mer alkohol när man väl har börjat,, alltså vi nöjer oss inte med några stillsamma öl utan vi drick och vet inte hur, när eller vart det kommer att sluta. Ett oemotståndligt begär beskrivs det som,, och det känner jag igen mig i,, alltså när jag drack så startade det ett oemotståndligt begär efter MER!! Det kan man veta innan,, alltså jag tål inte alkohol mm,, men vi dricker ändå. För denna gången blir jag inte bränd,, så skål. Och så startar hela karusellen igen. Som AA beskriver det.. Alkoholistens huvudproblem är därför centrerat till sinnet snarare än till kroppen,, Alltså vi är ju ändå nyktra när vi tar det första glaset.. men i våra tankar så tror vi att denna gången fixar vi det,, och vi tror på det,, för konserkvenserna är som bortblåsta.. beskrivs som mentala blinda fläckar. Vi måste få ro i själen, och för det så finns det en lösning.. Kärlek och Frid

Profile picture for user Pellepennan

Hallå!

Fortfarande ingen ljusning i tunneln, tankarna bara maler och maler...

Ska bege mig ut och fixa en fin krans till pappas grav, och sedan åka upp till graven och ha ett samtal i största förtroende med min pappa, jag vet att han lyssnar på mig...
Men hur svaren ska komma har jag ännu inte lärt mig att ta in, kanske kommer dessa med tankarna...

I morgon åker vi hela familjen som vi brukar när mörkret har lagt sig och tittar på den otroligt vackra kyrkogården när alla ljus skimrar, då känner jag en närmande med alla de döda...
Även jag kommer att ligga här en dag, precis som min släkt har gjort i generationer..

Jag försöker förvalta de gener de döda gav mig efter bästa förmåga, men ibland känns det svårt!
Och nu måste jag konsultera dem om lite vägledning...

Mitt liv är i en förändring, och jag hänger inte med, jag är vilsen och har ingen karta...

Jag är inte rädd för döden, men rädd om livet...

Berra

Profile picture for user Pellepennan

Idag skulle jag vilja vara glad, men det går inte...
Vi har det ganska mysigt med familjen, men jag kan inte ta åt mig av det.

Vi har kollat mycket på filmer, en bio och två videorullar, och en kommande bio ikväll...
Alla är hemma så också dotterns pojkvän, det ligger lite mellankoli över oss, och jag hoppas inte att det är jag som är fröet till detta...

Igår var vi på ett mysigt fik inne i stan allihopa efter biobesöket, vi åt olika konditorivaror och drack kaffe till detta, själv tog jag en budapestrulle som numera är min absoluta favorit.
Till kvällen körde vi helstekt fläskfile späckade med salami och torkade tomater, det var gott trots att det inte var grillat, den säsongen börjar gå mot sitt slut...

När mörkret lagt sig så tände vi vår nya "fejkspis" det är en vägghängd öppen spis som eldas med sprit, ja just det sprit, men med något tillsatsmedel så man får gula svajande lågor.
Den ger god värme och ökar mysfaktorn tiofalt, minst!
Det är alltså mycket bättre att elda upp skiten i stället!

Ute stod keramikpumpan på farstukvisten tänd med ett värmeljus, och vi fick ett besök med "Bus eller godis" med supertspända grannungar i någon sorts blandning av påskkärring och halloweenklädsel, ingen verkar vet när eller hur man ska vara klädd längre...
Hursomhelst, vi lyckades muta oss fria från ett ägg på vardagsrumsfönstret, och jag fick inte lägga ner mitt "äckelgodis" med peppar och senap som innehåll av familjen...
Jag ville ju göra bus också...

..men idag är det suckarnas dag, och jag kan inte finna ro i bröstet...
Ingenting händer och känner ändå mig spänd till tusen,
skulle spricka i ryggen som hulken om jag inte får "ut" det där som finns inom mig...

Hjärtat "pickar" tunga men ändå snabba slag så jag känner hur det pulserar i halsvenen, det "floschar" så jag hör det inne i huvudet...

Idag är ingen dag, hur mycket jag än försöker, känner mig tröstlöst ledsen ända in i märgen...

Imorgon är också en dag, men nu har jag inga förhoppningar längre...

Berra

Profile picture for user Pellepennan

som sagt Berra i morgon är en ny dag.
Är du inne i en livskris?Håller på att byta värderingar?
Inte vet jag.
Livet är inte lätt alltid.Ibland behöver man skakas om i grunden för att livet vill säja en något.
Lyssna till ditt hjärta Berra,släpp kraven o prestigen.
Min bror (som aldrig haft alkoholproblem) hamnade ii en livskris efter att en barndomsvän till hans son (de umgicks hela familjen)fick cancer o dog,bara 20 år gammal.
Min bror började ifrågasätta precis allt i sitt liv,även sitt äktenskap.Han började spela amatörteater,var aldrig hemma,och det var nära skilsmässa.
Sedan gick han Pilgrimsleden i Spanien (den som Agneta Sjödin skriver om)
Där fick hans tankar vingar,hans sinne ro o han hittade tillbaka till sin egen väg.
Äktenskapet klarade krisen,Han har vandrat nu tre år i rad o älskar det.Har börjat med yoga ja han blommar som man,den lillebror han är till mej.

http://www.toragreve.se/santiago.htm

Profile picture for user Pellepennan

Jag undrar lite likadant som vana. Ävenså undrar jag om du har en depression på gång...? Jag har varit sjukskriven för utmattningsdepp för ca 4 år sedan. Känner igen mycket om det svåra att finna glädje och mening med något. Sunda förnuftet kan i viss mån reagera på både roliga, mysiga och trevliga saker. Men det saknas något och det håller framförallt inte i sig - det positiva. Även fysiskt blev jag påverkad ungefär som du. Kraftiga, snabba hjärtslag, jag hade (och har) besvärligt med öronsus (tinnitus), koncentrationsförmågan på minus, jobbigt köra bil - satt som i en glasbubbla och övriga trafiken bekom mig inte. Livsfarligt! Dåligt samvete för att mitt mående påverkade övriga familjen men jag kunde inte hjälpa det. Genom jobbet fick jag möjlighet att gå i samtal hos kurator. Det hjälpte mig jättemycket. Jag var sjukskriven i ca 1,5 år och åt antideppmedel ett tag också.
Vad tror du själv? Är det läge för dig att kontakta exvis vårdcentralen och boka tid med en beteendevetare (om du har det på din ort). Kanske är din arbetsplats kopplad till någon form av företagshälsovård? Om du inte orkar ringa/kontakta dem själv kanske din fru kan hjälpa dig med det? Kanske har jag fel, men på din beskrivning låter det som om du är på väg att bli totalt utbränd. Hoppas det ordnar sig. Morgondagen Finns! Den är oskriven än, men du vågar hoppas på den. Jag lovar! Våga också ta hjälp - det är du värd! Styrkekramar i massor!! /Maija

Profile picture for user Pellepennan

Go'natt Livet!

Det är Måndag igen, och den har precis visat sig från sin "vanliga" sida tyvärr...

Har som ni vet varit sjuk i 4 dagar efter det att chefen tog in mig till rummet för lite personlig "nedvärderingssamtal"...

Har tänkt mycket på vad som har hänt, och vad jag kan ha gjort för fel, har särskådat mig från insidan och ut, men hittar inga större misstag som jag kan ha gjort...
Våndades hela helgen att gå till jobbet idag, någon/några hade säkert sina aningar varför jag hade varit hemma...

Min mage var så orolig att jag höll på att få upp frukostmackan, så jag valde att INTE äta lunch med mina två kollegor, de enda jag för övrigt anförtror mig åt...

Det första som möter mig är min bäste vän och kollega (nr1) som frågar om jag är "frisk" nu, med ett småleende...vänta nu har chefen pratat med mina kollegor om detta?

Jodå mycket riktigt fick jag reda på eftermiddagen, han hade "samtalat" med mina kollegor angående mitt snabba val om att bli plötsligt sjuk, och säkert lagt en del värderingar i detta..

När jag och kollega (nr 1) hade ett samtal lite enskilt så får jag höra, detta!

"...jomen det förstår du väl Berra, varken du eller firman mår bra av att du går här och mår dåligt, så varför söker du dig inte dig härifrån....!!!..."

Ska dessa ord komma ur munnen på den jag litar på mest, med nästan exakt samma ordval som min chef hade sagt bl.a precis en vecka tidigare, jag höll på att få hjärtstillestånd!

Vem är det som har matat vem med information i det här läget?
Det är ju naturligtvis HAN som har passat på och minerat mitt arbetsfält, vi konkurrerar ju om samma arbetsuppgift om/när det blir flera personalneddragningar...
Det är ju honom chefen har frågat om hur JAG mår, för att chefen inte har velat "störa" grabben med depression, och min bäste kollega har ju naturligtvis passa på att strö salt i såren...

Det är HAN som har berättat för "bitchen" att hon har blivit idiotförklarad av mig, jag har bara sagt det till dessa av mina närmaste (2) kollegor, men det har framkommit via hennes "bästa" kollega...

JAG HAR MATAT DJÄVULEN MED SMÅGODIS!!!

Det var ju han och kollega nr 2 som jag dryftade alla neddragningar och resursförändringarna med under lunchen, de var dessa som visste vad jag i huvudsak tyckte och tänkte, det var vi mot arbetsledningen, vi berättade ju allt för varandra, tom när vi hade haft sex...

Jag trodde att när ett företag har fått en av sina anställda att gå in i väggen så skulle försöka hjälpa den stackars saten, med sjukvård, stöd eller tillfällig omplacering...
På mitt jobb så gör de fullständigt tvärsom, de neglierar problemet, och när det växer sig för stort så vill de "bli av med problemet", inte lösa det eller se anledningarna till detta...
De vill inte ta i skiten, som de har skapat alldeles själva...

Känner mig så fruktansvärt missbehandlad så jag saknar ord...

Min bäste kollega har (mest troligen) lyckats få hela företaget emot mig, för att "safe"'a sin egen position, jag börjar se ett mönster klarna upp framför mig...

Jag trodde vänskapen var starkare än allt annat, men en tryggad anställning går tydligen före...

Min bäste vän har slitit ur hjärtat ur mitt bröst, och kastat det i väggen...

Jag börjar få se symboliken med låten, "I don't like mondays..."

Gud hjälpe mig...

Profile picture for user Pellepennan

Hej Berra!
Hur går det för dig? Hoppas du finner någon ljusning i den situation du befinner dig i. Det låter fruktansvärt - men har du "listat" upp vad du faktiskt VET och vad du TROR/MISSTÄNKER. Hoppas du inte tar illa upp för mitt tips - vill försöka stötta dig. Skriv ner fakta och misstankar. Jämför. Hoppas du mår bättre snart. /Maija

Profile picture for user Pellepennan

Tja Alla!

Nu har det hänt grejor!!!
Åh nej sa min fru, och såg sorgset på mig när jag kom hem, vad har de nu gjort mot dig på jobbet?

Ingenting sade jag, men det har hänt grejor här uppe sade jag, och pekade på huvudet?

Hon såg ut som en fågelholk, och fattade ingenting...
Jag har blivit förbannad, sade jag, och hon såg återigen sorgset på mig...
Hon misstänkte nog att nu hade jag levt rövare på jobbet och säkerligen fått sparken...

Ni ser säkert lika förvånade ut ni med...

Jag vet inte var jag skall börja, men själva grejen blev på ett möte, där chefen tog upp en gammal surdeg som blivit drygt halvåret gammalt, och gått i malpåse...
Han påminde mig återigen, och istället för att titta ner i golvet med sänkt huvud som jag har gjort den senaste tiden och svara undvikande, så valde jag att med stark stämma och rakryggad berätta varför den grejen hade dragit ut på tiden...

Jag blev förvånad över mig själv att jag "höll", och berättade minsann att det inte enbart var mitt fel, utan att tillgängligheten av andra gjorde att det hade runnit ut i sanden!

Övriga halsovande mötesdeltagare lyfte på ögonbrynen, och undrade vartifrån Berra hade fått luft ifrån, istället för att "klanka ner" på mig så tystnade chefen..
Och "lillchefen" tog snabbt till orda, och sade att hon skulle hjälpa mig med tillgängligheten hos de andra.
Och så var den saken biff!!!

OCH MITT SJÄLVFÖRTROENDE VÄXTE MED FLERA TUSEN PROCENT!

Genom att inte inta "skyddsläge", utan gå till "anfall" istället, så satte jag mig i respekt.
Och de svalde hela betet!!!

Så med ett enormt självförtroende så gick jag ut därifrån efter mötet, och började smida planer istället för att gå i sank...

Nu håller jag på och och skriver en "utvecklingplan" till chefen på flera sidor långt.
På vad han kan göra för att underlätta det för mig, och vilka nya saker som måste till för att ro detta i land, så istället för att vara rent apatiskt så genererade detta något fantastiskt!

Jag kommer att ställa krav på min chef, och jag skall naturligtvis ställa upp på alla hans nya direktiv om han ställer upp på mina...

Att säga upp mig är helt uteslutet, utan det här skall lösas på arbete, punkt slut!
Plötsligt så växer jag, jag ska ställa krav!!!

Jag ska försöka undvika kontakten med mina närmaste kollegor, eftersom jag antar att det är en av dem som har medvetet eller omedvetet skapat denna konflikt.

Förresten så kom IT-killen till mig idag, och sade att han saknade mig på luncherna...
Sade att han led med mig, och inte visste hur han skulle bete sig gentemot mig....

OCH...!, han berättade att han hade INTE luskat i mitt internetsurfandet på uppdrag av chefen!
Tjoho, Bingo igen, precis vad jag ville höra, ville nästan krama honom, men sådant gör inte killar, eller?

Vilket konfimerade min andra misstanke om kollega nr 1, att han var en "skvallerbytta".
Jag hade lagt ut en krok (jojo, det var med mening..) att han (kollega nr 2, IT-killen) hade gjort detta på uppdrag av chefen, det var den enda jag hade sagt det till (Kollega nr1, alltså)

Allting klart!, hade det funnits en golvbrunn där jag stod, hade den förnöjsamt kluckat när hela ångesten bara rann av mig, HURRA!

Då (jävla pucko!) berättade jag om mina inlägg på "ett forum som hjälper mig inom min depression", och han hade all förståelse i världen, puh!

Alltså ni förstår inte vad som håller på och händer just nu!!!

Ingen skall i fortsättningen få "pissa" på mig, ostraffat....
För nu jävlar blir det käft att få!

Det ska inte få gå överstyr, men jag kommer med omedelbar insats försvara mig om någon i framtiden försöker kränka mig, och jag kommer avstyra bestämt när någon försöker pracka på mig något som jag egentligen inte gillar, ärlig och jävligt rättfram...

Någon kommer säkert se mig som en "buffel", men det skiter jag i,...det gäller mitt välmående!

Ursäkta alla svordomar, men det finns inte nog med kraftfulla uttryck att beskriva det som händer.

Idag lever jag... och imorgon ska jag träffa Eva (psykologen) på ett extrainkallat möte,
och jävlar vad det skall kvittras...

Imorgon är det en annan dag, och håll er undan, för här ska med makas plats för Berra...

Mors!

Profile picture for user Pellepennan

härligt berra,,,det är så det är,,,har man funnit en balans inom sig,,en grundbalans så är man säker på sig själv,,viker inte för kränkande ord,,står för den man är,gör inte andra till lags genom att låtsas vara nån man inte är,,,,o vinner i längden,,,,,så skönt,,det får gå,,,att man mister en del ska vänner på vägen,,,de var ändå inget att ha,,de som tror på dig o står upp för dig finns kavr,,no matter what,,,,kram måne

Profile picture for user Pellepennan

Hej Alla!

Idag har jag älskat livet, precis som sig bör...

Har t.om. fått beröm av chefen, det var STORT mina vänner...
"Bitchen" kom och tog ifrån mig "tillgängligheten" från min surdeg som legat ett halvår,
men det gör ingenting, hon var trevlig och log dessutom, och rösten var som sammet...

Alla verkar "bjuda till", så även jag, och hela dagen har har gått som i ett töcken...
Drömmer jag???, är detta verkligheten, fattar ingenting...

Tänk den skillnaden bara för en vecka sedan, eller fem dagar...
Då var jag tröstlöst ledsen, och såg ingen framtid i något, magen knep och det snurrade en massa mysko tankar i huvudet, kände mig nästan paranoid....

Jag blev så glad så jag skickade ut ett mail med sidor jag hittade på nätet om min sjukdom, för att förklara för mina "närmaste" betrodda kollegor...(ja OCH chefen)
På subjektraden skrev jag, "..det du hade velat fråga, men inte våga(-de)"
Det är förresten här, om ni vill flukta lite...

http://www.suntliv.nu/AFATemplates/Page.aspx?id=1016

och...den viktigaste...

http://www.suntliv.nu/AFATemplates/Page.aspx?id=12912

Otroligt bra sajt, med mycket matnyttigt i den högra kolummen, förklarar väldigt bra tycker jag!
En kille kom fram och tackade för mailet, och sade att vi är nog många som passar in på alla symtomen enligt den där testen..

Hittade bl.a att företaget HAR skyldighet att anordna med företagshälsovård, enligt Arbetsmiljölagen §2b, så det dängde jag i skallen på vårat skyddsombud.
Och han lovade att kolla upp detta...

Hade vi haft det, så kunde min utmattningsdepression ha blivit avhjälpt mycket tidigare...
Som sagt, jag är lite förbannad nu också, rätt SKA vara RÄTT!

Men ingen av oss har ju någon erfarenhet av detta, så vi har nog alla betett oss precis som man förväntas, av en sjukdom med viss "skamsenhet", precis som ett drogberonde är en sjukdom, som alkoholism t.ex, tänk på det!

Jag skäms inte lika mycket längre, jag VET att det är en sjukdom, och alla mina symtom är precis som de skall, och mina kollegors beteende likaså...

Får se detta som en LIVSERFARENHET istället, även om den kunde ha botats mycket tidigare, om jag inte till en början hade skämts och inget vilja säga...
Om min chef visste hur han skulle tackla problemet, OM vi hade haft en företagshälsovård etc..

Synd bara att det blev jag, först (det där lät lite ego va?)

Axlarna har sjunkit ner, och stresshormonerna bara rasar, dag för dag

Jag vet att jag inte är "färdig" än, på lång tid framöver....och att ca 75% av oss med utmattningdepression är predestignerade (stavas det så?) att få ett återfall i framtiden...

Men vad sjutton, nu har jag gått igenom det en gång, så då borde jag ha vett att lägga ner i tid i alla fall, och veta att det finns lite ljus i änden av tunneln i alla fall, även om det tar tid...

Egentligen är det skitgrejer som jag har triggat på, men är man sänkt så suger man åt sig av allt som är dåligt, lika mycket som man tar åt sig av allt som är positivt när man är glad...
När man är glad så skiter man i "smågrejorna", eller som min psykolog sa...

"Var stark, ta inte emot pilen någon försöker stöta in i dig, försök inte heller vända den tillbaka till den som vill dig något illa....", fina ord!

Hennes förslag på att "ta emot" elaka tungor, är att svara storsint...(och oberörd)
T.ex som."..jaha, har du haft en dålig dag idag?"

Det kunde jag inte ta till mig igår, men nu har jag funderat klart, och det är klart att jag ska använda mig av det, tack Eva!

I morgon är det en annan dag, och det ska bli den finaste Fredagen på minst ett år...
I morgon ska jag vända ansiktet till livet, och inte rygga för det...

Den som inte upplever, den lever inte, och jag har inget att leva upp till längre...
Kraven är sänkta, utan att jag är det...

Tänk sinnesrobönen!, (..den sitter numera utskriven på kylskåpsdörren, OCH på jobbet..)
Bara de som har upplevt den, förstår den!

Lev!, mina vänner, LEV, och ta inte emot pilen, (..om det nu inte är Amors pilar..)

Krama till alla!, som vill ha en... Berra

Profile picture for user Pellepennan

Hej!

Fantastiskt, jag har fått gratulationer ifrån självaste jultomten...
Förresten, när du ändå läser detta, mina önskningar till jul är följande...
1: INTE få någon ångest...
2: INTE få någon alkohol...

Det var väl lätt, två klappar du inte behöver ge mig, måste vara den enklaste listan någonsin...
Och den bästa någonsin, för mig...

Nä skämt åsido, men ville spela lite på ditt användarnamn, bara så där...

Skrev häromdagen att Fredagen skulle bli den bästa på ett helt år...
Det hände egentligen inte så speciellt mycket, en ganska så lugn kväll...
Och det var ju det som var det positiva, det hände inte så mycket....,

i skallen på mig...nu menar jag ju inte att jag är allmänt puckad, utan att det inte fanns några
konstiga och jobbiga tankar, utan att kroppen börjar gå ner i varv, ..frid...
Blir enormt trött, och det är väl just det som händer, kroppen behöver återhämta sig...
Axlarna "åker neråt" när inte skyddsmekanism går in och spänner kroppen...
Jag har gått ett helt marathonlopp i kroppen, mentalt sett...

Men nog surrat om mig, detta är ju ett forum för alkohologin...?, vad fick jag det ifrån..???
Lät fint i alla fall...

Frugan var bortbjuden till vår gamla kompis (en brutta) som vi känt i snart 30 bast...
På mat & lite vin....., nu är det ju inte LITE vin vi pratar om...
Lika lite som om man ska gå ut och ta EN öl, bullshit!
Frågan är om det inte borde heta VIN & lite mat istället...

Hursomhelst hon kom hem vid 1-rycket inatt, och var alldeles förfärad...
Ett sådant förfall, det verkade som om hon hade samlat på sig hela kvarterets folk på gränslandets tunna tråd till alkoholism, hennes nya snubbe såg ut att vara minst 10 år äldre, trots att han var lika gammal...

När hon kom dit klockan 19, så satt en av "kärringarna" och fyllsov på stolen vid matbordet, och det gick väl en bra så länge hon gjorde blommorna i fönsterbrädan sällskap, men när hon lutade sig åt andra hållet så rasade hon omkull bland kökstolar och dammråttor...

Hon mumlade något osammanhängande och sluddrig, och fortsatte sedan sovandet mellan köksstolarna och delvis under bordet, på det kalla plastgolvet...
De andra var redan "packade & klara", och verkade ha kört stadigt sedan tidiga eftermiddagen, frugan och en vännina till var de enda som fortfarande hade koll på läget...
Hennes vännina sa att det var tur att hon kom, för hon var på väg att gå därifrån, hon pallade inte att mentalt hänga med i detta fyllslag...
De hade tydligen varit packade i Torsdags också, hela bunten...
Hennes lägenhet verkar ha blivit en sorts fyllkvart numera...

Det ÄR sorgligt, men som jag har skrivit tidigare, hon går inte att "frälsa",
vi har gjort våra försök under årens lopp, men då söker hon sig bara till andra,
som vill vara med och festa, hela tiden...

Ibland måste man ge upp, det handlar om en själv, eller låta sig dragas med av andra...
Och valet var inte enkelt, men det enda rätta för oss, tyvärr...
Hon skulle DÖ, om hon fick veta att jag numera är nykterist,
eller så skulle hon fyllringa och önska om fyllskjuss hela tiden...
Men där går mina gränser, jag är snäll, men inte dumsnäll...

Nähepp, nu återgår livet till vardagen, jag håller på och tinar upp efter grabbens cupmatch i fotboll, ska sitta en stund till och krama elementen, sedan ska jag
(..inte måste, det är ett ord som numera är förbjudet att säga av en utmattningsdeprimerad kille..)
nöta röven på en blötkall asfalt innan det mörknar..
För nu ska det svålas om på två bilar, slipper ju svärfarsan bil hädanefter...
Vinterdäcken ska på, så slipper jag stå på kvällen i första snön och den ännu mera bittra vinterkylan...

Men hjärtat är varmt, och jag skickar lite cybervärme till era hjärtan...

Må era liv framskrida även denna helg, utan lidelse...
Jag vet hur JAG undviker den, ty dess bäste vän heter alkohol...

/Berra

Profile picture for user Pellepennan

Berra... det är med både sorg & glädje jag läser ditt inlägg...
Det gör ont i hjärtat att höra om fylleslaget & om människor som ramlar av stolar utan att märka det.
Samtidigt som jag fylls med hopp... du har kommit så långt på din resa även om den har varit lite svajig.
Bra jobbat... forts kämpa.

Hos mej känns det som det har börjat om... det lugn som förut fanns hos oss är mer el mindre som bortblåst. Jag glömmer saker igen & känner att tårarna bränner bakom ögonlocken.

Minsta kom hem från skolan & sa att han var ledsen i skolan för att han saknade Farmor (död), saknade Morfar (död) & saknade pappa...
Fröken hade sagt att det var ok att han ringde sin pappa.
OK? om ngn ska säga att det är ok så är det jag.
Jag vill vara med när han ringer till sin pappa.Vill kunna vara i närheten om det skulle bli knas.

Av en anledning är det bestämt tillsammans men soc att jag el ngn annan vuxen ska vara med när barnen träffar sin pappa.

Som det känns nu verkar det som om skolan försöker sammanföra pappa & son...
& vi som har kommit därifrån.

Inga andra barn får ringa hem från skolan bara för att dom saknar sina föräldrar under skoltid.
Jag vill sköta den biten hemifrån.
Jag vill välja tillfälle... tid & plats...

Det finns så mkt att ta tag i...
Måste ringa hans lärare efter helgen. Kanske kan jag även ta hjälp av Trappan som kan ringa skol ssk & berätta vad som är bra ur ett proff. perspektiv.
Att en kontakt inte alltid är det bästa.
Att vi måste få lugn & ro.

Jag känner mej påpassad som förälder, synad i sömmarna....
Ifrågasatt... : Är det verkligen så att ni inte bor ihop? Är det inte lite vanvård här?

Varför måste jag som har tagit oss därifrån vara tvungen att vara den perfekta föräldern... som aldrig gör minsta fel.
Varför kan vi inte få läka ifred?
Ska det aldrig ta slut?

Så fort jag känner att det börjar bli lugnt runt oss så kommer ngt & slår ner mej...
Där är jag nu... öm i kropp & själ, nere i diket bredvid stigen jag förut har följt.
Än en gång måste jag ta mej upp... Hitta den där kraften jag lyckades samla på mej.

Som tur är har jag ju lärt mej att inte stanna så länge i destruktivt tänk.Jag förstår att självömkan inte leder ngn vart. Jag är inget offer.
Jag tillåter mej att känna... kanske är det därför som det gör så ont.

Andas djupt, in & ut....
Kram från Mie...