Ångesten tar mitt liv...

Ångesten tar mitt liv...

Profile picture for user Pellepennan

Hej Alla!

Nu har jag några minuter på mig innan jag måste iväg med gubbarna, så jag hinner med några rader...

Ja Pia, du har nog rätt, det enda man vet när man är hängig är ju att ens tankar går ju i fel riktning, och de bästa inputs kommer ifrån dem runtomkring en.

Jag skulle verkligen vilja lära mig att varva ner, att ta kontroll över kroppen ibland...

Jag vet hur det "brukar" vara, men ingenting är ju sig likt längre, jag måste lära mig att tänka i nya banor, så jag känner mig lite vilsen...

Men jag vill.., mycket dessutom, det är ju lite spännande också när man trampar i nya marker...

Det finns en upplevelse som jag aldrig glömmer, killen som satte sig bakom mig på bussen tillsammans med sin jobbarkompis och sade....

"Jag är så himla lycklig, jag skulle bara vilja gå fram och krama första bästa människa....jag måste nog gå ner på en halv tablett..."

Varför kramade han inte mig???, varför skulle han halvera sin dos???, är det olagligt att vara SÅ lycklig???

Allt sedan dess har jag ifrågasatt min egna "lycklighet", och upptäckt att den egentligen inte alltid har varit så på topp, så jag är ockå numera en "sökare"...
Jag vill veta vad lycklighet är, och för mig...

Jag kommer nog aldrig få ett vettigt svar, men kanske få en del vettiga anledningar...

En sak vet jag, alkoholen är inte en av den, även om den gör sken av det i början, så får man betala tiofalt tillbaka i ångest, där är räntan oskäligt hög!

Ha' en bra helg, det ska jag ha...

Berra

Profile picture for user Pellepennan

Hej igen!

Klart som tusan du är populär Berra, du har massa humor och spexande för dig. Jag tror bara att du måste få ordning på din antidepressiva medicin så du höjer din grundstämning och det viktigaste, ändå försöka släppa taget. Du har en massa krav på dig från dig själv och från omgivningen.

Du försöker leva upp till ditt rykte om att vara jättesocial, rolig och trevlig. Du har ett pressande jobb där du kämpar på många ggr i motvind. Du jagar må-bra saker för att tränga undan det dåliga.

Må-bra saker kommer och går. Det är i sitt inre man måste hitta lugnet och sinnesron. Kunna släppa taget om allt surr och alla krav. VÅGA släppa taget och bara vara.

Det är inte lätt, hela samhället snurrar på i en himla fart och uppfostran, medier etc manar på oss att tjäna mer pengar, ha mer fritid! Vara smala och snygga. Ha ett rikt socialt liv. Ensamtid. Inreda hus och trädgård till toppskick. Helst oxå ha ett spännande sexliv med tre orgasmer om dagen, hängandes upp och ner i takkronan.. :) Och jaga vidare efter lyckan, som bara kommer för stunden för yttre saker kan aldrig ersätta en inre sinnesro.

Att försöka vara samma person som när man drack det måste vara svårt... för alkoholen är ju sinnesförändrande, gör oss hämninglösa, omdömeslösa. Jag har accepterat att jag inte är festprisse, den som livar upp stämingen och hittar på galna saker. Det tog lite tid att släppa taget om det, gjorde lite ont att inte kunna vara med på samma sätt.

Ja du Berra. Dina inlägg ger mycket funderingar och du får ursäkta om jag kanske missuppfattar en hel del. Men det är intressant att bolla olika tänk eller hur?

Idag ska jag spåra med valpen med valpkursen, sen är det 4-årigt kalas i eftermiddag. Lite för mkt aktiviteter på samma dag enl mig.. men man får ju offra sig lite.. ha ha.

Ha en underbar helg alla goa här.

Kram

Profile picture for user Pellepennan

Hallå Livet!

Idag känner jag mig låg, riktigt hängig, allting smakar skit redan i munnen...

Jag vet att jag är känslig för veckodagar, och Måndagen ligger inte i 6-i-topp ligan, tvärsom den har sin egen division, finns inget supernajs med den...

Det är som längst kvar till helgen, även om denna vecka är kortare än vanligt, så kan jag inte ta åt mig av den glädjen...
..eller... "Då var det ingen glädje i den sorgen..! sa kärringen som hade gråtit vid fel grav...

Till saken hör väl att hela förmiddagen är fullsketen av en massa möten, och där sitter vi och blänger på varandra, och ingen, absolut ingen är glad över att det är måndag igen..

Man tungsuckar och hjärncellerna försöker springa ner för den ranka serpentintrappan ner till arkivet och man försöker komma ihåg vad det sista man gjorde på förra arbetsveckan, Öhh!

Inte för att minna helger längre är fulla av en massa fylla, jag kommer nog ur dem med en massa hjärnceller kvar i bagaget, men just nu vet jag inte vad jag skall göra med överskottet...

Sitta på mötet och stånka och säga, Öhh, öhh varje gång någon liten oerfaren ny hjärncell har snubblat i den ranka spiraltrappan upp ifrån arkivet...?

Hela pärmen öppnas innan den faller ner i mörkret igen, och det bara regnar en massa A4-ark i luften, ögonen är tomma som pingpong-bollar och hissen verkar ha kabelbrott, för upp till översta våningen når den inte, kanske small den av i helgen för det verkar ha dunsat till i källarvåningen under helgen, eller så var det bara en reaktion av all den färska blomkålen jag åt till middagen i fredags när vi grillade hela familjen, då vi hade hela helgen framför oss...

Jag gjorde väl inget bra intryck på dotterns nya pojkvän som stannade över helgen, när jag gick runt omkring och smygpyste som ett värsta ånglok...
Men å andra sidan, som pappa har man den stora förmånen av att få vara äkta pinsam, och jag lär väl snart få ett diplom av mina barn, för det känns som om jag snart platsar på prispallen!

Tja, det var lite måndagsfunderingar av en snubbe som har lite tjall på säkringarna...
Ha en fortsatt bra vecka, och valborgselden släcker man med vatten, visst???

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Hej Berra

Förr var måndag pest men nu tycker jag att det är OK. Inga flaskor att slänga tänkte jag i morse innan jag stack till jobbet. Toppen.

Sitta på möte hela dagen det är väl också OK när msn inte behöver fundera på att sända signaler om gammal fylla. Behöver inte fundera på om det är vanlig glömska som infunnit sig eller om det är avsomnade hjärnceller efter helgens bravader.
Att inte komma ihåg vad som hände förra veckan är väl snarare ett tecken på att helgen givit den avkoppling som är meningen.

Kanon fina foton. Jag var inne och kollade på din sida. Skrev ut några och satte upp på mitt kontor. Hoppas att det var OK. / MVH Lisbet

Profile picture for user Pellepennan

Hej Lisbeth!

Tack för att du försöker muntra upp lite, det hjälper ju lite granna...
Man får tänka positivt, när den här dagen är till ända, så har 25% av arbetsveckan gått, ha!
Å då snackar vi bara om nån halvtimme eller så dithän...

Visst, gör vad ni vill med bilderna, jag blir bara glad om någon annan vill slita på dem...
Men glöm inte att kommentera dem, för annars kanske jag tappar sugen...

Så länge inte det är mitt levebröd och någon annan inte heller gör stålar på dem så är det lugnt, det är ju en liten bit av hur jag ser med mina ögon på livet, en liten men ändock konstnärlig ådra..
Om en bild skapar till eftertanke eller ett lugn, så gör den ju faktiskt någon sorts nytta...

Berra

Profile picture for user Pellepennan

Hej Berra...

Du skulle oxå behöva åka på spa... det hör jag det.
Hoppas friheten efter jobbet hjälpte dej att må lite bättre.

Nu är ju v snart slut... många har väl ledigt el kanske halvdag iaf på tors, el?

Glöm inte att samla solvitaminer när du känner dej hängig, trött & eländig.
Du kanske ska ge dej ut med kameran?
& fånga dina känslor...

Tänker på dej om det är ngn tröst... / Mie.

Profile picture for user Pellepennan

Go'morgon världen!

Har nu i helgen utsatt mig för mina senaste stora prövningar...
Och jag passerade testen med stort MVG...

Jag var rädd för att inte klara av att var på landet med grillen och rödvin...
Bastun och ölen, hela vistelsen på landet är förknippad med alkoholförtäring...

Vi öppnade landet efter ett halvår i träda, och jag har aldrig varit där ute nykter, det var ovant att inte släpa med ut en back starköl, det blev att suga på några läskburkar istället...

Och vet ni det funkar faktiskt, det är fortfarande "bara" en "mind-business", bara en tankeverksamhet som skall kopplas bort...

Det handlar bara om att tänka bort rutinen, jag dricker bara för att jag är törstig (men måste sluta med sötsliskigt läsk, kanske smakvatten istället...).

Det blir lite konstigt efter middagen då man mätt brukar sitta och sippa på vinglaset och umgås, det blir mycket drickandes på colan, lite i onödan känns det som...
Men det vktigaste, DET FUNKAR!

Så nu har jag inte längre några några stora "problemområden" att "ta hand om", ja möjligen midsommar då, men det är bara ett tillfälle, och det känns inte överhängande precis...

Jag kan just nu hänga med hela kvällen, somnar inte framför TV'n, sover inte bort nästa dag, utan kliver upp i hygglig tid, ställer mig på hustrappan i bara kalsongerna, lyssnar på fågelkvittretoch måsarna, tittar ut över havet som glittrar i sin bästa morgonsol...

..och funderar, "va f-n var det jag höll på med förra året egentligen???"

Mors Berra!

Profile picture for user Pellepennan

God Morgon Världen!

Att kunna säga det är nog så förklarande, God Morgon Världen!
Man hälsar dagen med en önskan om en god och just en morgon...
Världen repsresenterar att man vill upptäcka världen, allt man vill se...

Hade jag varit bakfull och velat sova, så hade det nog låtit, "Dra åt helvete allihopa!"
Kom inte hit och stör mig, oavett vem du nu än är, låt mig vara!
Låt mig få vara själv med min bakfullhet och mina plågande tankar...
Att vara bakfull är en själviskhet, åtminstone för oss, när man var yngre sökte man sina gemåler varje morgon och man tävlade om vem som mådde sämst, vem som hade kräkts etc...

Det gäller inte nu, nu sitter eller ligger vi i vår ensamhet trots att vi har en familj, en familj som säkerligen lider med oss, men låter oss vara för att vi vill det, eller har sagt det...
För att vi vill vara ensamma, för att vi skäms, vi är dåliga människor som super...
Super gör de som brukar alkohol på ett felaktigt sätt, det gör du, det gör jag, men långt ifrån alla.

Många andra gör det också, men det är inte föringande eller förlåtande för din del, vad hjälper det att andra super också, det hjälper inte dig i din situation, inte din familj heller...

Sitter någon och gråter i köket?, det låter så, men det vet inte du, för du ligger i sängen och är bakfull...
I ditt inre växer ytterligare en klump likt cancern, det är kanske för att DU min vän ligger i sängen och är bakfull någon sitter och gråter i köket???

Men du vet inte säkert, för du ligger och är bakfull i sängen....
Endast om du vågar kliva ur din säng, och möta livet så får du vetskap...
Den som vågar möta livet, får vetskap...

Den som vågar kliva ur sängen och möta livet, vågar säga: God Morgon Världen!

Möt livet, inte ångesten!

Berra

Profile picture for user Pellepennan

God morgon Berra!
Har varit och arbetstränat idag.
Jag föröker göra mitt bästa men det känns som jag borde göra mera.
Och mitt minne är inte kul att få dras med.
Vi har investerat i en spikmatta som jag har leggat på en stund nu på em.
Man får väl ge den en chans.
Må så gott i det lite kallare vårvädret.Ana

Profile picture for user Pellepennan

Hej Berra & hela världen...

"Den som vågar möta livet får vetskap..."
Den som inte vågar, får leva ensam i mörkrets ovisshet.

Ngn satt i köket & grät... & ngn låg i sängen & sov...
Sällan grät jag med tårar även om det hände...
All gråt inombords tär på känslorna som sakta sakta dör.
Till slut försvinner kärleken & ersätts med ngt annat inte lika trevligt.
Likgiltighet...
Det onda överväger det goda.

Hur gick det till?
När hände det?
Varför?

Jag gjorde allt & lite till...
Det hjälpte inte.
Nu måste jag gå vidare tillsammans med dem som vågar möta livet...
Läka min själ.

Livet är till för att levas... inte bara alla andra... utan jag oxå... / Mie.

Profile picture for user Pellepennan

God kväll, Världen...!

Just nu så har vi haft klassföräldrar här hemma, och vi har diskuterat nästa klassresa gemensamt...

Vi har haft som tradition att dricka lite öl&vin, och gjorde så detta även denna gång...
Inga kopiösa mängder, det är ju trots allt bara en vanlig tisdagskväll, men det blir avslappnat och trevligt, vi skrattar gott och det är inte alltid vi håller oss till kärnämnet, men det spelar ingen roll, huvudsaken att vi umgås och har det som sagt, trevligt!

Ingen, absolut ingen reflekterade över att jag inte drack vin, visserligen cola i ett vinglas, men ingen kom ens med en fråga, det kändes avslappnat och skönt, tycker jag...
Ok jag åkte kors och tvärs för att hämta/lämna på träningarna, men när jag "hade gått av mitt pass" så borde jag ju "ha druckit ikapp alla andra", om det var för ett halvår sedan ja...
Men inte nu, och vet ni?, det känns så bra...

Livet behöver inte alls bli komplicerat, det är "bara" att säga nej, nej till sig själv och acceptera beslutet, det finns inga andra alternativ, sluta tvivla och deppa, skratta och häng med istället!

Och jag mår bra nu, imorgon bitti, hela Onsdagen, och resten av hela veckan...
Jag byter inte ut 168 timmars må bra, mot 2 timmars kul, no way!

Skulle du?
Troligen inte heller, om man tänker logiskt, men det gör man ju inte när man väl har börjat dricka..

Veckan har snart kommit halvägs, och det finns inget att "belöna" en arbetsvecka med i helgen som innehåller alkohol längre, min belöning finns i att få vila, och ta sig lite frid...

Märkligt egentligen, det gör inte längre "ont" att ta helg, för ångesten gör inte längre sitt intrång i den, det borde alla få känna, egentligen...

Nu ska jag fortsätta att "må bra" ett tag, hoppas att ni kan göra detsamma!

Mors Berra!

Profile picture for user Pellepennan

Tack Mie!

för att du finns, och stöttar (på andra stället..)..

Jag vet inte, det tog hårt, och ordvalen var stingande...
Mår faktiskt inget bra just nu...

Funderar skarpt på vad jag håller på med, borde kanske lägga av, sluta bry mig..

Måste fundera ett tag, vi hörs...

Berra

Profile picture for user Pellepennan

Hej Berra.

Lägg inte av. Det är ju känsliga ämnen vi diskuterar här, ibland är inte någon mogen för att höra "sanningar". Ibland är inte den enas sanning den andres.

Klart att man trampar på någon öm tå, känns som jag oxå gjort det. Vi skriver från hjärtat och ibland har vi rätt, ibland fel men det är väl det ett forum är till för?

Vi alkisar utgår från oss själva, vet hur drivna vi var. Att vi var tvungna att nå botten, och att vägen dit blir längre när vi har medberoende som "stöttar". Och alla anhöriga är inte lika medberoende. Det beror ju sig på om man bor tillsammans, vilken relation man har osv. Men det är säkert inte lika för alla ens någon.
Jag vet inte vad jag hade varit idag om min familj vänt mig ryggen. Kanske suttit på en bänk nu eller i en etta i miserabelt skick eller borta. Eller nykter. Men om om inte hade varit???

Ingen vet något. Vi tänker och spånar och försöker hjälpa oss själva och andra.

Fortsätt må bra Berra, det är härligt hur din livsglädje spirar. Låt inte detta tynga dig, din nykterhet är det viktigaste av allt. Tänk sinnesrobönen!

/Pia

Profile picture for user Pellepennan

Hej Berra...

Det ironiska är att du inte är på anhörigsidan ens...

Du bryr dej på ett bra sätt.
Det är många med mej som gillar det du skriver.
Grejen här var tror jag att man inte kommit så långt att man förstår att det ens finns ngt som heter medberoende...
Att man inte förstår att ibland är det just att släppa taget som gör underverk...

Jag som anhörig måste inte finnas vid den beroendes sida hela tiden för det gör ingen nytta utan snarare tvärtom... jag möjlig gör den beroendes drickande / drogande.
Han / hon får aldrig ta sina egna konsekvenser för den anhörige är alltid där & sopar...
Låter inte han/hon falla & slå sig...för den anhörige finns där & kastar ut mjuka kuddar...

Det innebär inte att jag har gett upp hoppet om min anhörig.
Jag måste visa att jag inte accepterar dennes drickande/drogande.
Att han / hon har ett val.

Du beskriver alltid detta med en enorm själdistans, självkännedom , humor & lite ironi...
Det gör att det blir en intressant läsning även om det i många fall är tragiskt.

Jag håller alltid med dej & gillar ditt tänk.
Många kramar från Mie.

Profile picture for user Pellepennan

Tack Mie, tack Pia!

Ni har vackra själar, vet ni det?
Ni piggar upp när man behöver det som bäst, sträcker ut en hand när man har fallit...

Har lite skrubbsår på knäna och några hål i byxbenen...
Men det största hålet kom nog i självförtroendet och självtilliten...

Jag behövde inte det här, eller så var jag bara i en känslig period...
Tålde väl inte kritik just nu, trodde jag gjorde något bra...
Kunde ha fräst ifrån med mycket värre ordval, men valde den diplomatiska vägen...
Vet inte vilket som hade känts bäst, jag är fortfarande en stolt person..

Ältar problemet fram och tillbaka...
Enda trösten jag hittar är ju att jag är diagnostiserad deprimerad,
"Berra 007, med rätt att vara hängig"

Tänkte att nu ger jag upp, sk-ter i det här, ni får klara er utan mig!
Men det är ju jag som behöver det här, jag är ju nästan beroende av att läsa er andras rader..
Jag har under den här tiden lärt känna många av er, och när jag tog hejdå förra gången så fick jag abstinens efter bara några dagar, det finns inget likadant ställe att hänga på...

Ni är alla unika och fantastiska människor, och jag behöver er...
Det här är "min lilla hemlighet" och mitt andningshål, och det känns som om jag har lyckats fördriva alkolholen in i hörnet och har kontroll över den, så är det samvaron här som jag gillar..

Så jag har nog funtat färdigt, ni bli inte av med mig än på ett tag, men jag tänker nog ta det lugnare med påhejjandet...

Men jag är av en känslig natur, och har man nu kört in handen i getingboet så får man ta hand om svärmen också, så nu är jag pissed och har många PMS-svallvågor att ta hand om...
Så blir det körigt en gång till, så skiter jag i den diplomatiska vägen och kommer att vara ångerfull över alla "välformulerade" ord i efterhand..

För det är sånna som JAG som sätter kärlek och tillit på prov...

Berra med sårskorpor...

Profile picture for user Pellepennan

Berra...

Var bara dej själv så löser det sig....

Du har väldigt starka tankar & ord, som gör att man tar dej för en väldigt stark person som tål det mesta.
Förvisso är du stark... men du tål inte allt...
Det gör ingen.

Grotta inte ner dej mer i det nu.
Bra att det börjar bli skorpor på såren...det betyder att du läker... <3...

Det är inte meningen att alla människor ska ha samma tankar & värderingar. Då blir det ingen diskussion.
Ibland trampar jag på ngn öm tå & ibland blir jag lite puttad på.
Tillhör livet.
Även om jag såklart skulle föredra att alla alltid sa bra saker om mej...(fniss)

Därför blir jag oerhört glad när du säger att jag har en vacker själ...TACK!.... / Mie.

Profile picture for user Pellepennan

Hej Berra.

Tack för dom orden. Värmer!

diagnostiserad depression med rätt att hänga! Finns nog inte en gång som jag inte skrattat högt när jag läst dina inlägg. ´Du är duktig på att skriva och har en härlig humor. Humor kommer man långt med, den är befriande för oss deprimerade utbrända själar som finns här.

Jag är också väldigt glad för att jag funnit detta forum. Det ger mig jättemycket och jag har en helt annan chans att lyssna och dela än vad jag fick i AA. Och på något sätt större chans att hjälpa. Hoppas jag.

Och Mie, du har en vacker själ. Du ger så mycket till alla här, många i din sits hade säkert varit bitter på alkisar...

Ibland tror jag det är värre för er anhöriga. Ni ser, ni vill, ni kan hjälpa men får inte. Måste vara frustrerande.

Kram på er!

Profile picture for user Pellepennan

Hej igen, världen!

Det är lördagskväll och det är nästan kolsvart ute, vi är på landet och här är det verkligen kolsvart.
Grillen har svalnat och fläskarre'n är uppäten, kvar på borden står vinglasen med fingeravtryck på, strax intill de fladdrande stearinljusen...

Här dricker alla ur vinglasen, men det är bara mor i huset som verkligen har vin i sitt glas..
Men det är ingen fart i henne, jag har bara slagit upp ett glas, det räckte till både som fördrink och måltidsdryck, så hon kvalar knappast till a-laget...
Hon dricker för att det är gott, inte för att uppnå en viss form av berusning, märkligt!

Grabben har somnat under fleecepläden, för det är lite ruggigt i stugan, den hinner inte bli riktigt ljummen på så kort tid, det kommer att bli en upplevelse att krypa ner i de svinkalla lakanen...

Jag ska snart gå ut på berget och suga på min garre, det brukar jag gör någon gång då och då, det är väl den enda "berusningen" jag tillåter mig numera, visst det hade varit ballt att ha med sig konjakskupan också, men man kan inte få allt här i livet, så den är numera borträknad!

Får passa mig i trappan ner till gräsmattan, det brukar sitta en padda och "slicka i sig" gråsuggorna där, och han har funnits där de senaste fem åren och jag vill inte trampa ihjäl honom.
Ovan mig brukar två fladdermöss åka rally i luften, de är verkligen luftens stora nattakrobater, man har fullt sjå och hänga med att se vart de tar vägen hela tiden...

Det finns tusen olika anledningar till att man ska hålla sig nykter, det finns så mycket annat man aldrig hinner se när ögonen lirar runt som pingpongbollar i huvudet...
Det bästa av allt är att vakna upp i morgon, utan att må dåligt...

Att insupa morgonluft och lyssna på fågelsång är något alldeles speciellt, allra helst utan ångest.
Och den hålls enklast borta med att inte dricka något alkoholhaltigt alls...

Jag önskar att ni också får uppleva en positiv morgonupplevelse, och det är samma recept på den som med ångesten...

Lycka till! /Stugsittar-Berra

Profile picture for user Pellepennan

God morgon Världen!

Vi bestämde igår kväll att vi skulle ha en ordentlig sovmorgon....
Men när klockan var 7:38 så kunde jag inte sova längre, småfåglarna satt nästan och skrek fem meter bakom vårat sovrumsfönster, och solens strålar lyckades smita in mellan den svarta rullgardinen och fönstret, det gick helt enkelt inte att sova längre...

Den svenska skärgårdsmorgonen visade sig i sina bästa kläder, solen skiner, det blåser lite svala vindar, ekorren prasslar lite i tallen ovanför där jag lättar på morgontoaletten...

I viken nedanför ligger några segelbåtar som tagit nattvila och i skydd mot vinden, men de är redan igång med att rassla med ankarkättingen, de är alltid så tidiga, bråttom att utforska resten av våra tusentalet skär som ligger utspridda i Östersjön...

Trutarna seglar efter en skärgårdsbåt hoppas på att köket ska spola ut några matrester efter i propellerskummet bakom den...

Det är många som redan är vakna, och som inte härjade runt bland bland barskåpet eller kylskåpet igår kväll, och en bland dessa är jag, och jag är glad för detta...

Här står jag och har hela dagen framför mig, jag behöver inte sova bort bakruset, och mitt huvud börja redan planera vad jag skall använda dagen till.
Kanske åka ut i strömmen och rycka ett par hinkar strömming, eller ta täcket och lägga mig i hängmattan och bara titta och lyssna på vad naturen försöker säga mig...

Min själ säger mig, att jag gör rätt, vad jag än gör, förutom tar det första glaset...

Mors Berra!

Profile picture for user Pellepennan

Halloj!

Idag har jag åter fått erfara ett nytt recept som skapar lite andrum i själen, och inte rum för ett sug, kan låta "klent" som tröst, men för mig funkar det alldeles utmärkt för den tiden det varade...

PLOCKA KANTARELLER!
Hela skogen är full av skogens gula guld, var ute på jakt idag i 3,5 timme.
Förutsättningar är perfekta med mycket regn och lite sol därtill, de fanns nästan överallt!
Jag har en god vän, och hon säger att det är bättre än sex t.om, (men hon har väl aldrig varit riktigt sk-tnödig kan jag väl gissa), men nära är det!

Denna gudagåva gav mig en högvinst med hela 2kg som nu ligger och krymper ordentligt i stekpannan med hett smör, hela familjen vaktar och "provsmakar" vartefter varje panna blir färdig, och det är väl så de ska förtäras, här och nu och desto fräschare desto bättre...
Värt vartenda myggbett och ettrig skogsmyra som ville försvara sitt territorium...
OM det blir något över till i morgon så tror jag den givna fruskostmackan heter rostad bröd med stekta kantareller, och varje familjemedlem kommer likt en hund morra över sina bruna telingar..

Det var den "goda" sidan av att plocka kantareller, vad annat kom gott ur det då....
Jo att få kuta runt i små gläntor knallgrönt av en decimetertjock heltäckningsmatta av mossa, gympadojjorna blev blöta av förmiddagens regn, myggen svärmade runt mig så fort jag stannade upp för att plocka av en ny koloni, det fanns tjocka svarta skogsniglar och vinbärssnäckor, breda stigar av skogsmyror, och de största myrstackarna jag någonsin sett, 1,5 m höga och nästan 3 meter i diameter, jösses!

Det prasslade i snåren brevid och jag antar att rådjuren hade stenkoll på vartenda steg jag tog, jag såg spåren efter deras "skrapningar" på alla andra kantareller de redan hade hunnit ta för mig.
Jag skrämde i år en skogsduva på samma plats som jag förra året skrämde en morkulla, den hade väl övertaget dess bo antar jag...
Förra året mötte jag också en snok som ringlade sig iväg ifrån mig, frågan är väl vem som blev skrajast först, innan jag såg att den hade runda pupiller (=snok).

Denna gång mötte jag även en "gubbjävel", om du undrar varför jag säger så, så var det bara för att han satt i ett hav av kantareller och sade att han bara hade hittat lite!!!!
2 meter ifrån den stig som jag hade gått 15 minuter tidigare...
För några mikrosekunder så undrade jag hur lång tid det tar för dem att hitta ett lik i skogen, men det hade inte varit värt 8-10 år för dråp, men nära var det!!!
För är det någonting man aldrig yppar, så är det vilka svampställen man har, och hans ställe finns det ytterligare en som numera vet om det, och man undrar vem som hinner dit om ett par veckor först för att ta alla nya som har hunnit komma upp, jag tror det blir jag!!, haha!

Det finns inget som är förknippat med att dricka till just kantareller, det kommer att duga perfekt med frukostjuice, alla gånger!

Jag har fått en fin motion, och en härlig naturupplevelse, det är som mumma för en uppstressad själ, och skulle man räkna på det ekonimskt, så var denna lilla tur värd hela 300 spänn, men så var de svenska och absolut färska dessutom...

Nä, nu har jag inte tid längre, känner att konkurrensen i köket är alldeles för stor från övriga familjemedlemmar, så det är dags att försvara sin del av bytet!

Ha en fortsatt underbar sommar, och njut av varje minut du inte har fyllångest, t.om. mygg och ett sakta strilande regn är en fin upplevelse, om man ser "lite nyktert" på det...

Mors Berra!

Profile picture for user Pellepennan

Usch!

Jag är verkligen en känslomänniska, kan aldrig förlika mig med måndagar...

Det måste vara Guds straff till mänskligheten, de snackar om fångar med fotboja, hallå det känns som om jag står med ena benet i en jutevävsäck full med huggormar med tandklåda...

Någon har skruvat fast mig i ett skruvstäd i kontorsstolen och kastat bort handtaget...
Hallå, ska jag bara sitta här och vänta....på helgen igen!!!

Finns det nånting annat att göra än möjligen skära handlederna av sig, med en halvdassig 30 cm linjal!!!
Eller begå hireakiri med en Ballograf-penna, hoppas bläcket är giftigt så kanske man får en bläck-out!..
Hur många häftklammrar går det åt i tinningen innan man får möta Sanke Per???

Nä jag verkligen hatar måndagar, och det finns knappt några nya inlägg på forumet heller...

Det enda jag kan trösta mig med var att Måndagarna var ÄNNU värre när jag var en drickare...

Jag ska gå och lägga mig as-snabbt ikväll, så blir det snabbare Tisdag, bara det är ju en dag bättre och närmare helgen...

Mors Berra!

Profile picture for user Pellepennan

Hej Berra !
Är själv inne i en gråt period och känner mig värdlös och
allmänt deppig.
Jag gråter när jag cyklar till jobbet och gråter när jag cyklar hem.

Varför blir det inte bättre?
Varför mår jag inte bra?
Varför blir jag inte stark igen?

För mig är inte måndagarna trista utan allt känns jobbigt.

Är jag stolt över mig själv för att jag dragit ner på mitt drickande? Nej absolut inte.
Jag tycker inte om mig själv och det som jag gör.
Kramar Ana

Profile picture for user Pellepennan

Där ser man, kartan gäller inte utan tolkningen av kartan.
Idag är en underbar måndag, jag har vaknat nykter, ätit antabus och känner mig så glad att jag slipper dricka. Jag mår redan mycket bättre. Mådde riktigt skitigt både fredag och lördag. Fredag kunde jag knappt stå ut förrän jag fick börja dricka klockan 17 igen. Vilken djävla idé, hjärnan är helt felprogrammerad och programfelen måste rättas till. Det ska jag ta itu med nu.
Ha en så bra dag som möjligt alla där ute:-)
Fenix

Profile picture for user Pellepennan

Hej...

Berra... Linjal, penna el häftklämma, den stora måndagsfrågan.
Skönt att du slipper tänka på alkoholen oxå.
Förstår att det känns tungt, men din humor lättar upp för oss andra.
Stor kram... måndagen på jobbet är är väl slut nu?

Ana... Du borde vara stolt över dej själv. Du har jobbat hårt.
Vad är det du gör som du inte tycker om?
Ja, varför blir det inte bättre?
Kanske för att du inte har jobbat klart med alla bitarna i ditt liv, det är antagligen så att det finns ngt som inte är bearbetat...kan vara så att det finns i det undermedvetna.
Prata, prata & prata... verkar vara den medicin som funkar.

Jag är själv inne i en period där jag mår lite sämre än jag brukar. El rättare sagt så mår jag rätt så ruttet.
Ska ta mej i kragen & ringa tillbaka till råd & behandlingsenheten & få prata av mej lite mer... Kanske även göra det som Adde försöker få mej att göra... ta mej till Al-anon.
Kollade efter deras adress här i stan men det såg så märkligt ut... får ringa kanske.

Ana, Ana, Ana... lätta ditt sinne... vi finns här för dej. <3

Fenix... Bra jobbat, antabus är din nya "polare", glöm inte bort att jobba med dej själv under tiden du blir av med beroendet...

Lev...här & nu... / Mie.

Profile picture for user Pellepennan

Hej !
Det är känslan att vara värdelös inte kunna sitt yrke längre
som är så jobbigt.Jag hittar inte kraften att ta mig upp och ur denna skitmående.
Har varit uten antidepp i mer än 1 år och vill inte helst börja igen.
Ska upp till psyk i morgon för samtal.
Jag trodde det skulle bli jobbigt att arbetsträna.
Men jag mår bara sämre och sämre tycker jag ser ingen ljusning på detta.

Jag vill vara glad må bra och känna att jag med i livet igen.

Felet är väl att man har så stora krav på sig.
Vill vara en bra mamma ,fru, duktig på jobbet.
Vill inte visa mig svag vill klara allt jag åtar mig att göra vad det än gäller.

Tangentbordet är fullt med snor och tårar just nu.
Jag är en väldigt ledsen människa just nu.

Tack för att ni finns därute.kramar till er alla.Ana

Profile picture for user Pellepennan

Hej Ana...

Bra att du delar med dej & får det ur dej...
Det hjälper.
Kvinnosyndromet... att klara allt & lite till.
Det brukar funka ett tag... men inte i all oändlighet.
Hitta dej själv & dina glädjeämnen.

Samtal är aldrig fel...
Satt nere på vårdcentralen i dag & grät... klarar inte att prata om mej själv & allt strul utan att gråta...än...
Det ligger fotfarande för nära... i tid, rum & känsla.

Du ledsna människa...
Du är en brilljant, mamma,
Du är en super fru,
Du är duktig på ditt jobb,
Du är bra som du är.
Du är en fin människa.

Torka tårarna & släpp in glädjen.
Vi får hjälpas åt att finna de små glädjeämnena som gör vardagen vacker att vara i.

TACK... för att du finns & delar med dej.

<3 Mie...

Profile picture for user Pellepennan

Hej alla!

Ska iväg till jobbet nu. Fortfarande lite pirrigt men roligt ändå.

Ana! Känner med dig, det är hemskt att känna som du. Varför vill du inte börja med antidepressiva igen? Kanske skulle varit bra en tid nu när du håller på att arbetsträna.

Berätta ALLT på psyk i morogn, man måste bre på för att de ska lyssna.!!

Härligt Fenix! Och glöm inte att jobba med dig själv nu när du börjar ditt nyktra liv. !2-stegsprogrammet är suveränt!

Inte fel att gråta Mie. Man måste få ha dåliga dagar för att kunna se de bra!

Berra! Enligt AA´s program ska du tacka för att du har ett jobb och att måndagar finns!!! :) *L*

Ha det bäst alla och tack för att ni finns här och delar och skriver.

Kram

Profile picture for user Pellepennan

Hej !
Ännu en natt som har varit helvetisk,har varit vaken sedan 2 och ska snart iväg och
arbetsträna.
Inte hjälper det med propavan till natten heller.
När jag vaknar ältar jag om jag gjort fel under dagen eller ej.

Min man är förtvivlad på att bara stå brevid och inte kunna göra något.

Jag tyckte inte antidepp hjälpte när jag åt dom,blev bara avtrubbad .
Sedan vill man vara en duktig patient som blir frisk fort utan medicin.
Massor av tankar till er kram .Ana

Profile picture for user Pellepennan

Hej Ana!

Ta och tagga ner lite, jag tror inte du behöver vara "fröken duktigt" hela tiden...
Du lägger nog för mycket tryck på dig själv, och måste vara den dubbelarbetande mamman/kvinnan hela tiden, och bevisa (mest för dig själv antar jag..) att du hela tiden kan...

Våga slappna av och ta dagen som den kommer, stanna upp och andas...

Sluta titta bakom din axel, det är ingen som jagar dig...

Man får slappna av utan alkohol, det går, jag lovar...

Det enda du fortfarande behöver ständigt tänka på är att "..inte ta det första glaset, ett är för mycket medans 100 är för lite (Addes fina ord..)...

Om du klarar av att inte falla för den, så kommer så många andra problem att lösas på vägen...

Gråt löser ingenting, men det lättar på trycket...

Lägg din mans högra hand utanpå ditt hjärta under en minut, stå tysta och se varandra in i ögonen, då "tankar" ni varandra, handen skyddar och suger ur allt dåligt, och ni delar på bördan.
En fin handling som jag tycker funkar när man har hjärtesorg...

Och du gör ingenting fel, så du behöver inte oroa dig på nätterna, tänk på cykeltur istället, kör på tid om du vill ha en verklig utmaning...

Om antidepp, det finns massor av olika piller att välja mellan, och som min husläkare sade:
"..du behöver inte må dåligt...om du inte vill!", tänk på det!

Det finns lösningar, sedan gäller det bara att hitta dem..

Du ser, jag ser framåt och jag knaprar antidepp, och det är bara måndagar som skevar utanför min framtidstro, men det är ju tisdag idag och man får vara glad över 6/7, och då är man ju glad till 85% i alla fall, så jag har fortfarande ca 80% kvar att vara glad över...

Det är som ett halvt glas med vatten, många surar över hur mycket som redan är uppdrucket, andra kan vara glada över det som finns kvar...
Den deprimerade personen ser både framåt men ändå negativt, för han eller hon tänker så här..
"FAN, snart så kommer det mera disk.."

När skall vuxna män med skägg lära sig att blåsa bubbelgum är inget för dem???
Den dagen då de försöker kamma ur ett rosa skägg, kanske..

Mors Berra!

Profile picture for user Pellepennan

Grattis till din tisdag Berra!
6/7 är inga dåliga odds, hade man det skulle man nog spela på lotto:-)
Här är "antibusen" som mår bra även i dag. Solen skiner och jag vaknar pigg och nykter. Fantastiskt helt enkelt. Nu börjar arbetet med att programmera om hjärnan från alla invanda tankebanor.
Ha en bra dag alla,
/Fenix

Profile picture for user Pellepennan

Hej...

Ana...
Kanske går du för fort fram med din arb.träning? Jobbar du för långa dagar el för många på raken?

Fokusera på dej själv,
Du är bra som du är,
Har en vacker själ om än lite vilsen,
Gör inte illa dej mer,
Visa dej själv respekt,
Glöm aldrig, aldrig bort att du är fin hela du...

Du är värd allt gott som finns på denna jord...

Verklgheten hinner ikapp oss förr el senare... & finns det obearbetat så faller man.

Berra...
Det var det finaste jag har hört på länge... att stå tätt & se varandra i ögonen med en hand på det onda hjärtat...
Vacker omtanke...

Fenix...
"Antibusen" du gör ett strålande jobb.

Livet finns till för oss alla... vi måste bara förstå det oxå.... / Mie.

Profile picture for user Pellepennan

Hej !
Har skrivet under en annan tråd.
Men nu har jag fått antidepp utskrivet.
Ska väl ge dom en chans,men vill helst klara mig utan.
Vill inte bli avtrubbbad som jag blev förra gången jag åt.
Detta var en snällare variant om det nu finns sådana.
Vettig läkare som jag träffade.

Slappna av och vila är det jag är sämst på.
Här hemma hinner ingen med i mitt tempo.
Maken hinner bara tänka tanken så är saker och ting fixade
av mig.
Får skylla mig själv imassor.
Hoppas tabletterna hjälper och inte så det blir en massa kilon extra på kroppen för det blir man inte så glad av
det heller.
Tack för att ni finns där ute.
Det är så skönt att skriva av sig.
Kram .Ana

Profile picture for user Pellepennan

Ana...

Försök att släppa alla måsten.
Tror att din make klarar att fixa lite xtra prylar där hemma.

Du MÅSTE börja tänka på dej själv.
Det räcker inte att jag från andra sidan skärmen gör det.

<3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3

Profile picture for user Pellepennan

Hej alla.

Skrev precis ett långt inlägg som försvann rätt som det va. Snopet! Kanske för att katten är här och trampar på tangentbordet :)

Jag har också varit helt galen med att fixa. Satt i stort sett aldrig ner, städade och fejade, lagade mat, bakade, höll i ordning trädgård. Skötte ungarna perfekt, alltid hela, rena, läxor gjorda, matsäckar packade. Husdjuren hanns med och träning för mig själv. Man skulle hålla sig smal och vackar till råga på allt. På jobbet var man glada laxen, duktig och engagerad. I sällskapslivet var man alltid festprissen som drack friskt, höll igång och var rolig (utom när det gick åt helvete... fast ibland märkte jag ju det mest själv när dygnet efteråt var en mardröm) Släkten hade mig som rådfrågnig och stöttning vid kriser, sjd och annat. Jag ställde alltid upp.

Ofta ofta så trött. Grubblande på om man räckte till, om man hunnit allt, stressad om så inte var fallet. Barn blev sjuka, allvarligt. Skakade om världen. Vinet hjälpte, blev en vän som höll sällskap, var ångesdämpande och uppiggande samtidigt. Städning gick som en dans när vinglaset följde med. Tyckte det var den bästa uppfinning som någonsin skapats.

Så blev vinet för mkt. Tappade greppet. Blev full utan att veta hur det gått till. Stod och skakade en tom vinflaska och fattade inte hur det gått till... öppnade den för en timme sedan.
Förnekelsen var stark. Älskade mitt rödvin. Drog ner på det i perioder men fortsatte. Tyckte till slut att det var roligare att dricka hemma och började dra mig undan sällskapsliv. Tog ibland folköl dagtid för att komma igång med sysslor. Tonårsproblem kom, yngste fortfarande stora psykiska besvär och det hela ballade ur helt, jag nådde botten. Efter ett-två år med självmordstankar som säkerhet. Att jag kan göra det som en sista utväg. Samlade mediciner. Det svarta var så starkt att jag visste att jag en dag skulle göra det, visste inte bara när eller hur.
Efter 1 liter vin och mkt press av oro för sons stora ångest, för soc, polis, rättegångar, psykakutbesök, misshandel, och allt man kan tänka sig och vi fick ingen hjälp. Trots vi bönfallit BUP och soc. Tog alla tabl systematiskt. Räknat ut att sömntabl skulle få mig att slockna och sen att de antidepressiva och värktabl skulle ta död ´på mig i sömnen. Tyvärr slog det till för snabbt och jag kraschade bilen innan jag kom fram dit jag skulle. Hittades, det blev sjukhus, psyk och piller. Sjukskrivning. Stor apati och sorgsenhet. Ännu större skammen. Skuldkänslor. Tog antabus efter utskrivning, drack på det, en eftermiddag när jag var ensam hemma, tänkte sova sedan till nästa dag när jag skulle till psykolog. Somnade inte trots att jag också tagit några sömntabl, min maken blev galen när han såg mig, och det blev sjukhus med hot om tvångsinläggning. f-n vad jag var förbannad. Värre än alla mina patienter tillsammans "L" Skrek och gormade om att jag hade rätt att dö om jag ville.

Kunde inte förstå allas chock. Trodde alla visste hur jag mått. Var så deprimerad att jag trodde alla skulle hålla med om att det bästa för mig var att få dö. Fick höra från många håll att jag alltid varit glad och positiv och förmedlade att jag hade läget under kontroll. Självkännedom??? haha

Antabus, sömntablet, lugnande och antidepressiva. Familj och släktningar var som hökar, såg till att jag tog tabletter och blev oroliga om jag inte hörde av mig. Bara lydde, vilade, vilade, sov, läste böcker. Lagade inte ens mat. Nu var det andras tur att ta över. Livsgnistan återvände, lite i taget. Började på AA och det var det bästa jag gjort. Slök deras 12-stegsprogramm med hull och hår. Såg mina mönster, mitt medberoende, mitt ego i all salig blandning av ömkligt och grandiositet. Att jag var alkoholist visste jag sedan länge så det var inte något större problem. Men det var en chock att upptäcka hur medberoende jag var, till min sons psykiska sjukdom, till min familjs välbefinnande, till alla runt om som jag trodde behövde min hjälp. Jag hade skapat ett behov av att vara duktig och behövd. Och vara ung, smal, trevlig, populär. Ställt krav på mig som inte gjorde någon lycklig.

Profile picture for user Pellepennan

Forts!

Jag började från scratch. Hade absolut inget att förlora. Slutade ta hand om. Gav sonen eget ansvar för sitt liv och hälsa. Likaså resten av familjen. Såg så tydligt mitt egos grubblerier som inte var till gagn för någon. Litade på livets flow, på den universiella energin, på andlighet, visdom som är MYCKET större än jag. Och som kan ge mig allt det jag behöver av välbefinnande, lycka och kraft om jag är öppen för den. Började tacka, minst fem saker varje dag. Började meditera. Be sinnesrobönen. Kör enklare djupandning och mindfulness.

Tänker alltid efter, är detta något som jag kan göra något åt? Behövs det göras nu? Hur ska jag så fall göra det? Orkar jag med det?

Problem kommer. Jag tar itu med dom med ett lugn idag. Vetskapen om att min oro inte tjänar något till hjälper enormt. Ibland tar jag inte itu med dem utan avvaktar. Litar på att saker ordnar sig, kanske inte så jag JAG velat eller kanske inte precis när JAG tycker men alla andra har också kraft... faktiskt. :)

Städning och hålla iordning finns inte på kartan. Gör det jag vill för att må bra, för att familjen ska må bra. Trädgården är finare än den brukar för det är ROLIGT. Hundarna får mer tid, städningen mkt mindre. Har ro för att lysnna på min familj, krama dom, ha roligt, bara vara. Får inte dåligt samvete när de tycker här är uppställt eller att det inte finns middag. De vet lika bra som jag var affären är, spisen är, dammsugaren är.

Jag har nog inte mått så här bra sen jag var en tolvårig skuttande liten flicka. Gråter så klart ibland, det är mänskligt, men fastnar inte i grubblerierna.

Är väldigt rädd om min nykterhet och min andlighet. Vet att om jag slarvar med "tänket" och tacksamhet så är det lätt att falla tillbaka.

Önskar så att alla hade fått möjlighet att gå 12-stegspogrammet, eller Kognitiv beteende terapi. Det är en början till en inre utveckling som hjälper enormt. Jag är inte religiös som många tror att man måste vara, det är mer som egenterapi för mig.

Antabusen är min krycka och andlighet min läkande medicin.

Forumet här verkar vara bra för när jag börjar skriva om allt som hänt så är det svårt att sluta, finns tydligen mkt att bearbeta i min hjärna...

Hoppas Ana att du fått rätt medicin nu. Om din grundstämning höjs lite med medicinen så är det mkt lättare att sedan arbeta vidare med sitt mående. Det finns som Berra säger massor av olika sorter och ibland får man prova några st innan man hittar rätt.

Härligt med alla som klarar sin nykterhet här! Så skönt med er. Jag har börjat jobba och får redan höra hur synd det är att jag inte dricker vin, att jag inte följer med på fester osv.. T.o.m de som vet en del tänker mer på att det är roligare att ha mig med som drinking buddy än på vad jag skulle äventyra.. Synd att okunnigheten är så stor.

Alla som har en alkoholist runt sig: Ställ krav och ge dom besvär. jag börjar mer och mer bli arg på de som inte klarar att sluta.. har jag klarat det så klarar andra det. Fast det är en känsla jag nog måste tänka igenom. Hm.

Nu ska jag ner o handla, tomt överallt. Lite godis blir det, för det är så jäkla gott. Kan tom lägga på mig lite vikt nu utan att få världens ångest.

Kram på er!

Profile picture for user Pellepennan

Hej på er!

Kvinna-mamma 46, jag blir så glad när jag läser dina inlägg. Det är så underbart att höra om hur du tagit dig upp till ytan. Du inspirerar verkligen,också mig som anhörig, så det måste ju inspirerar den som själv dricker minst lika mycket som det inspirerar mig. Tack för dina fina inlägg och tänkvärda ord.

Jag trodde länge att jag kunde fixa både det ena och det andra och att jag hade läget under kontroll. Jag lär mig hela tiden att så är det inte. Min man lever just nu i det svarta eländet som du/ni beskriver och det är just så att han tror att vi skulle ha det bättre utan honom. Han äter antidepressiv medicin, blodtrycksmedicin och sömnmedicin, varvat med alkohol.

Vissa dagar mår han bättre, men sen går det igen dagar då han mår sämre. Efterom han inte bor här hemma nu så vet jag ju inte alla gånger hur det riktigt är. Samtidigt kan jag ta det lugnare och ägna mig åt våra barn.

Och Ana, jag önskar att han hade fortsatt med sin antidepp medicin och inte slutat ta den på eget bevåg för ca tre år sedan. Då kanske han hade mått bättre idag. Så ta din medcin du och försök ta det lite lugnt,man måste inte allt!

Precis som Berra skriver det måste ju finnas olika möjligheter och vi hejar på dig Ana och sänder dig styrketankar.

Lise

Profile picture for user Pellepennan

Liten repris :

Tänker alltid efter, är detta något som jag kan göra något åt? Behövs det göras nu? Hur ska jag så fall göra det? Orkar jag med det?

Problem kommer. Jag tar itu med dom med ett lugn idag. Vetskapen om att min oro inte tjänar något till hjälper enormt. Ibland tar jag inte itu med dem utan avvaktar. Litar på att saker ordnar sig, kanske inte så jag JAG velat eller kanske inte precis när JAG tycker men alla andra har också kraft... faktiskt. :)

Tack så hemskt mycket Pia ! Den påminnelsen behövde jag !

Profile picture for user Pellepennan

Hej Pia!

Du är fantastisk!, visste du det...?
Ville bara säga det, dagens sanning...

Otroligt fint öppenhjärtligt och lååångt skrivet...
Fick direktkontakt med min själ, utan omvägar

Berra

Profile picture for user Pellepennan

Hej Pia...

Jag känner en sorg över att du har behövt må så dåligt,
men lycka över att du fick en andra chans.
& att du delar med dej på det här fina sättet.
Det du skriver är oerhört viktigt & tänkvärt.

Du ger dej själv tid för eftertanke & oss andra tid att reflektera över hur vi lever.
TACK... / Mie.

Ps
Jag har börjat kopiera allt jag skriver...
för det är ofta det försvinner,

Profile picture for user Pellepennan

TACK, TACK kära ni.

Jag blir alldeles varm och tårögd här. Otroligt fint att få gensvar på mina tankar. Och att kunna förmedla hopp och inspiration.

Och samtidigt bearbeta allt som hänt. Ibland känns det väldigt overkligt, ibland hugger rädslan till för att det ska hända igen. '

Ni är oxå fantastiska och jag följer vad ni skriver och tänker på er. Ska "ladda ner" musiken som ni tipsat om nu.
Jag läser förresten Andra delen av vingklippt ängel, som heter KÄNN PULSEN slå. Av Berny Pålsson. Biografi över en mkt sjuk ung flicka med självskadebeteende, psykoser och massivt missbruk. Känns i högsta grad aktuell eftersom så många av våra ungdomar mår dåligt. Och beskriver missbruksproblemen bra. Fast den är ganska otäck så varning för känsliga själar är kanske på plats. *L*

TACK igen och KRAMAR OM
Pia

Profile picture for user Pellepennan

Hej...

Jag är hemma 2 v till utöver de 2 jag redan varit hemma... Sen kanske jag ska jobba lite mindre när jag kommer tillbaka, tom semestern kanske.
Känns skönt att inte behöva fokusera på jobbet oxå.

Mår fortf väldigt illa, känner mej yr, trött & orkeslös.
Sover massor... men försöker även tänka poss & göra roliga saker. Träffa vänner.
& gå ut i det vackra vädret & & promenera.

Konstigt vad kroppen kan lura mej... för symtomen är ju inte fysiska,även om jag gärna skulle vilja det.
Skulle vara enklare.

Tar en dag i taget... låter bli att se dammråttorna, utan tittar ut genom fönstret ist...
Försöker återhämta mej från den stress som har varit.
Den måste ju sippra ut förr el senare.

Massa år av psykisk stress... & senaste 1½ åren har ju varit xtrema...
Även om jag tycker att jag har bearbetat & tänkt på mej själv så har det väl inte varit tillräckligt...

Jag LEVER.... Tack för det... / Mie.

Profile picture for user Pellepennan

Hej alla som finns därute!
Tack för er omtanke.
Jag ska väl ge tabletterna en chans,men har kraftiga biverkningar som yrsel och illamående.Magen krampar.
Men jag hoppas det går över.Börjar med en låg dos på en halv tablett ska öka på
sedan får vi se hur mycket jag behöver.
Jag känner mig lugnare sedan jag träffade läkaren på psyk.
Det blev nog lite för mycket av hjärnstress och tankar på att vara värdelös
och inte kunna något.
Sover man inte blir allt kaos till slut i hela kroppen.

Nu har jag kommit hem från arbetsträningen och ska lägga mig en stund på spikmattan.
Massor av kramar till er alla.Ana

Profile picture for user Pellepennan

Hej igen.

Oj, vad kul att läsa, för jag känner mig ofta som han på bussen! Kanska ska jag sluta med effexorn o se vad som händer? :)

Nej, det är inget fel att vara lycklig, jag tror faktiskt att det är meningen med livet. Fast det beror ju så klart på definitionen av lycka...

men må bra och känna sig trygg, inte ha dåligt samvete, inte känna sig stressad, njuta av vardagslivet och ha förmåga att sålla bort det som inte är bra för oss och kanske det viktigaste, kunna hantera svårigheter på ett realistiskt och sunt sätt.

Du satte fingret på en brännande punkt Berra. Jag tror det är precis tvärtom! Svaret på lyckan finns inom dig själv. Anledningar behövs inte. Så länge du tror att du måste ha anledningar att få vara lycklig så är det dömt att misslyckas...

När man sen hittat sinnesron och "lycka" i oss själva så blir allt kul och gott bara en extra krydda. Utan sinnesron så blir det roliga en lyckotopp och sen är det ner i svackan igen o må dåligt och ny jakt på något som gör oss lyckliga. Rörig men jag hoppas ni förstår..

Och alkoholen är precis som du säger Berra, listig, falsk och stark och när vi är fast så är det ett helsicke och dit vill vi inte igen!!!!!!!!!

Tack detsamma Pärlan. Min hund var sämst på alla att spåra.. hi hi. Idag bara ler jag och tycker han är gullig, förr i tiden när jag var en streber så hade jag gått hem o tränat, tränat, tränat för helst skulle jag vara bäst på allt. Kan inte själv fatta hur mkt jag har förändrat mig under detta sista året och hur skönt livet har blivit.

Kramar i massor.

Profile picture for user Pellepennan

God Morgon Världen!

Äntligen Fredag, snart helg, ät en älg och en magnesiumfälg, ett stående uttryck jag hade i "min ungdom" varje fredag, jag hade ett annat också men det var en fräckis, mest ämnat till grabbarna i närmaste omgivningen...

Jo jag är tacksam för att det äntligen är helg, och man kan (nästan) helt själv härbärgera sin tid till de sysslor man tycker mest om...

Allt älskar man inte, t.ex städa ligger kanske inte högst i ligan, men tar man sig i kragen (båda två, ingen får slappa) så har man kört igenom hela huset på ca 2 timmar...
Svetten lackar, men det luktar fräscht med nytorkade golv, och städning gör bäst i dagsljus, sena vinterkvällar lämnar en del kvar att önska...

Men det känns i alla fall skönt att man nu har rena golv att spilla läsk på, tidigare var det ju öl som fick strumporna att klistra sig i köket, ibland så illa att de satt kvar när man tagit steget färdigt...

Man har nästan glömt bort hur lukten var när man pantade burkarna, den där sunkna öldoften, och i botten på den svarta sopsäcken satt sista burkarna också fastklistrade...
Sopsäcken fylldes vartannan månad, och gav ca 60-80 spänn i pant...
Idag får vi ihop ca 1 st papperskasse med några PET-flaskor på ca två månader, och det är bara sådana läsksorter som vi inte kan göra i sodastreamern, så den har funkat bra...
Visst dricker vi mer läsk, men mest bubbelvatten faktiskt, och allt annat än bira är ju faktiskt bättre, no matter what!

En av våra större utgifter som var veckovisa inköpen på bolaget, har idag minskat till 1-2 BIB'ar i kvartalet nu när bara frugan pimplar vidare, men det är mycket mer begränsat än tidigare...

Så här i efterhand så kan man faktiskt säga att min alkoholkonsumtion startade en livskris, som jag nu nästan är tacksam för...
Den har vänt upp&ner på hela min livsstil, jag har "krisat" mig igenom min livssituation och jag har fått upp ögonen, på allt möjligt, jag rannsakar mig själv och funderar på rätt mycket numera.

Allting är inte huvudstupa framåt längre, man måste våga ifrågasätta, "vad håller jag på med?", och"varför?", jag har slutat matats med en massa måsten, och har börjat tänka på mig själv...

Min tid är utmätt här på jorden, och man kan inte bara gå omkring och ojja sig hela tiden, det är lika bra att man gör någonting åt den...
Man kan tro att jag har fått cancer och snart kommer att dö, och börjar (försent) upptäcka meningen med livet, men vi borde nog alla leva efter den filosofin, nja inte dö, utan leva som om dagen vore vår sista...

Jag tror att det är bättre att ångra något som man inte borde ha gjort, än att ångra sådant man aldrig gjorde...

Jag vet att jag ångrar min ökade alkoholkonsumtion, men ser det som en livserfarenhet, och låter det ligga bakom mig, jag har ju gjort något åt det, och det är inte ett problem längre..

Jag anammar Mie's slutcitat, "Livet är till för att levas", och det gör jag varje helg.
Tillsammans med min familj, vänner och djur&natur, jag tittar hellre på en citronfjäril på ängen med mina barn, än en på Tv'n, att uppleva är att leva...

Tja, lite fredagspladder...

Berra

Profile picture for user Pellepennan

hej hittade forumet för 12 veckor sen . har varit nykter bakom skärmen sen dess.drack väl 4-5 öl varjedag de senaste åren.har läst flitigt här men nu vill jag skriva. tycker det har blivit svårare med nykterheten de sista dagarna .försöker alla möjliga trix men känner mig orolig. bäst fungerar varma bad, the,choklad och påslagen dator. tack ni som skriver här denial

Profile picture for user Pellepennan

Hej Denial...

Välkommen hit...
Forts med allt som gör att det är lite lättare att skippa hänga med "polaren" alkohol.
Känns det jobbigt ta dej till ngt AA möte. El kanske ta emot hjälp från kommunens beroende enhet?
Hitta ngnstans el ngnting som kan ge dej kraft & energi.

Superduktigt av dej att ha varit nykter i 12 veckor.

Du vet väl om att du är viktig.
Att du är värdefull precis som du är.
Dina tankar är värda att lyssnas på.
Din själ är vacker.

Livet är till för att levas... / Mie.

Profile picture for user Pellepennan

Hej Berra...

Har inte hört den där om älgen & fälgen.... jag har nog bara hört den som inte är lika rumsren...
Känner igen det där med tomburkar... shit, vad med tomburkar jag har pantat.
Säckvis.
Åkte till affären med stora sopsäckar.
JAG... varför gjorde jag det? De var ju inte mina. Jo... några PET-flaskor hade jag nog varit med & delat innehållet i.
Snusk luktade det oxå...

Min mamma skickar mej en massa sms & påminner mej om att jag ska tänka minst 4 poss tankar under dagen & "dra" i mungiporna... le...
Det hjälper.

Idag måste det ha varit den stora "klippagräsmattedagen"... & det luktar så gott...nyklippt gräs.
Satte mej på balkongen & bara andades & luktade.
Om man verkligen tänker med näsan när man är ute så finns det massor att ta in...
Ögonen söker av allt som spirar.

Precis som du säger så har vi bara en viss tid här på jorden... förvalta den väl... för hur lång tid vi har det vet vi inte i förhand.

Livet finns till för oss alla... vi måste bara förstå det oxå... / Mie.

Profile picture for user Pellepennan

Hej alla.

Härligt härligt med all filosofi här. Och det som finns i gratis i överflöd är som vanligt det bästa, nyskrubbade golv, lukten av nyklippt gräs, sjungande fåglar, vackra citronfjärilar. Och kramar och kärlek till nära och kära. Och inte minst sms från mödrar"!!! Härligt Mie. Min mor peppar mig på msn. Skickar smileys och frågar mig strängt om jag tagit min antabus. Och om jag är ömklig någon dag så slänger hon alla citat om mindfulness och andlighet tillbaks till mig.... ha ha. Dé som jag så gärna delar ut till andra. Då kan man inte låta bli att skratta. Och ta sig i kragen och sluta självömka.

Hjärnskrynklare brukar inte va farliga Berra. Och de tror vanligtvis absolut inte på något liv före detta. :) Min hon satt alltid i samma fåtölj, klarade inte att ha ryggen mot fönstret. (undrar vad hon behöver bearbeta???) Satte ´fram den obligatoriska lådan med pappersnäsdukar i fall jag skulle börja gråta (gjorde jag aldrig)

Sa sedan hej och blev tyst. Jag frågade om det var meningen att jag skulle prata nu och hon sa om jag ville. Om vad som helst frågade jag. Ja sa hon.

Och jag babblade på i vanlig ordning. Skämtade en hel del, blev glad när hon log eller skrattade- (Varför försöker jag t.o.m. vara min psykolog till lags?????) Svarade på mina egna frågor. När hon någon gång inflikade: hur tänker du om det? Så blev jag helt ställd, fick tänka efter och kom oftast på något bra svar. När det gått en timme började hon förstulet sneglla på sin klocka och jag avbröt mig. Vi bestämde tid nästa vecka och jag gick därifrån med känslan av att ha gjort henne en tjänst...

Visst, jag fick några riktiga aha tänk och de har jag tagit till mig och lever efter. Men jag skulle mkt hellre vilja gå en riktig KBT. Eller fördjupa mig ytterligare i österländsk filosofi.

Jaha.. tack för att ni finns och lyssnar på allt pladder. ::=) Det är så attans kul att ta del av din vardag Berra så fortsätt dina kåserier. Hur känner du förresten inför att din fru tar ett glas vin ibland? Jag är inte där än, tror jag blivit ledsen om min man gjort så. Ungarna accepterar jag, de ska inte behöva ta hänsyn till mina problem, men jag tycker det är skit av mina nära släktningar som dricker mitt framför näsan på mig. Jag jämställer det med att sitta med berått mod och äta godis framför en diabetiker... Speciellt känner jag det så gentemot mina föräldrar. Min mamma gör det inte längre, hon tog sig en välbehövlig vit period under hela tiden jag var hos dom på semester och det högaktar jag henne för.

Men det är väl något jag oxå måste bearbeta.... och komma över. Men det får ta sin tid. Ibland får man vara lite barnslig i sina känslor.

Ja, livet är till för oss alla, så ta för er. Jag har bestämt mig för att sluta röka, och börja motionera. Dax att tänka lite på min fysiska hälsa och inte bara på den mentala.

Ha en underbar helg. Hörs.
Kram Pia

Profile picture for user Pellepennan

Hallå!

Nu har vi lytt dig Mie, jag och frugan har flytt vår by med ett annat par och tagit in på ett hotell i nästa större stad, utan kids...
Vi bara strosar omkring i vårsolen. stannar och fikar på en trottoarresturant, besöker någon kyrka och sitter bara och tittar på folk...

Vi tog en skagentoast nyligen med ett glas vin, för alla utom mig, det blev ett glas tranbärsjuice..
Och Pia, nej problemet ligger inte hos mitt sällskap, utan hos mig, det är hos mig förändringen måste göras, och jag kan inte tvinga andra att vara shyssta och ställa upp och låta bli att dricka.
Utan jag är glad om de bara inte "lider" med mig, utan accepterar att jag inte dricker alkoholhaltiga drycker, och att det blir en naturlig del av kvällen, jag har inte för avsikt att sitta nykter och för att sedan berätta vad mycket dumt de gjorde på fyllan...
Jag är inte dum, om de inte är det..

Det är som jag skrev tidigare, jag har varit rökare, men kan stå brevid en annan person som röker utan att bli upprörd på något sätt, jag vet att jag inte ens kan testa, så varför bry sig

Jag hittade förresten ett jättebra alternativ igår i hotellbaren, Carlsberg alkoholfri öl, det var fantastiskt gott, eller så var det bara så att det var gott, för att jag inte har druckigt bira sedan i november förra året.., skitsamma det smakade bra och jag kände mig inte utanför!!!

Nu ska vi vila fötterna på våra hotellrum ett tag efter all shopping, och ligga och "fisa" ett tag innan vi ska ut och käka på en liten grekisk restaurant alldeles intill kanalen...

Och det blir som vanligt något vinsubstitut i form av läsk, men jag har börjat vänja mig vid tanken numera att det faller sig helt naturligt, så varför ens bry sig...

Jag lever här och nu, tänker inte utsätta mig för en massa dumma faror ikväll, och kommer vakna utvilad och må väldigt mycket bättre än vad jag ens i min vildaste fantasi kunde tänka mig för ett halvår sedan, så läsken är mitt enda alternativ, och det enda vettiga...

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Halloj!

Lite reflektioner ifrån helgen...

Den alkoholfria Carlsbergen, jag upptäckte hur jädra snabb jag var på att svepa den, det går inte att sippa på en pilsner, no f--ing way...
Den skulle bara "rinna" ner i halsen hela tiden, vet inte hur jag skulle reflektera över detta...

Var det så att jag direkt skulle halsa i mig biran som på den gamla "goda" tiden, en 33:a får inte ta längre tid än 10 min, även om den var "ofarlig" så skulle det betyda att mina "gamla" dryckesvanor skulle visa sig direkt omedelbums, läbbans!

Ofarlig på ett sätt, men ger sken (substitut) av ett annat, innehåller säkert lika mycket fetma som de andra ölerna, tror inte riktigt på att den är "ofarlig" direkt, det känns lurt på något sätt...

Jag tror nog att det är lika bra att skippa den, varför dricka något som påminner om annat...?

Nästa grej som vi surrade om, hur mitt "anti-krökande" påverkar de andra i sällskapet...

Jo det blir inte riktigt detsamma, karln i det andra sällskapet kommer aldrig riktigt loss...
Han har lite svårt att komma till tals utan alkohol, och när inte jag finns där och hjälper honom att fyllna till så går han i tomgångskörning, dvs det puttrar lite, men det händer inget..!!!

Vi karlar har lite svårt att "umgås" utan alkohol, så det blir mest en massa torrprat om jobbet å de å sånt...
Jag försöker verkligen jobba på "trevligheten", men det blir inte riktigt samma fart när det tidigare var jag som drog igång sällskapet, det blir mest bara "trevligt"...
Inga tokspratt eller skratt, utan bara lugnt och begåvat, men fruarna är glada över att vi karlar är skötsamma, så det är väl ett bra betyg, antar jag...

Sen om någon frågar om min bedömning, om jag saknar tokspratten, självklart!
Men man måste se fyllan i sin helhelt, och då kommer så mycket annat ont i släptåget...
Jag vet att jag gör rätt, det kommer aldrig vara värt att sätta min ångest i rullning igen...

Att leka rysk roulette med sina liv, det får andra galningar hålla på med...
Jag väljer att må bra, hela veckan, med att "bara" ha det "trevligt" i helgen, ett enkelt val!

Nu är det bara 1 1/2 arbetsdag kvar på denna vecka, så även om de har lovat surväder så tänker jag låta solen skina, i huvudet om inget annat...

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Kyss Livet!

..så brukar några säga när man vill ta åt sig av livet, jag tycker som, ..om...

Kyss Röven!, skulle vara en mer passande ordval för mig just idag...
Och hur vet jag det då, jo för just idag så smakar livet skit, rent ut sagt...

Och jag vet tamigsjuttonintevarför?

Livet går upp, och ibland ner, just nu så känns det som om hissvajern har gått av...
En historia föll mig in just apropå hissvajern...

Jag var inne i den stora hufvudstaden vid ett tillfälle för att gå till en hjärtspecialist, tja inte för någon hjärtesorg utan av andra mer fysiska nedärvda möjliga åkommor...
Den privata praktiken låg i några gamla hus som det ofta är inne i den stora staden, och att färdas mellan dess våningar gör man i någon medeltida råttfälla vid namn hiss.

Det är metallgrindar som SKA klämma fingrarna av en, och ska skapa fängelsekänsla för den som färdas i den, själva korgen är av något murket ädelträ som av någon anledning alltid knakar i.
Storleken är under kvadraten och i jämförelse med vårat skithus på landet så får dasset favören av att kännas som blå hallen, nåja nog om detta...

När jag skulle färdas upp några våningar istället för att slå ihjäl mig på den slitna grå marmortrappan, och grinden skulle precis klippa fringrarna av mig så kommer det två äldre östermalmsdamer och rycker tillbaka stängslet...

Damer och damer..., jag kan benämna dessa medaljongförsedda huvudbonader och plymförsedda blåhårstonade, lösgommade skapelser för något helt annat, men om jag ska vara snäll så kan jag bara säga att deras bäst-före-datum har gått ut, för länge sedan...
Och deras närmaste anfäder troligen inte hade sapiens som latinskt mellannamn..

Jaja, hur som helst, dessa två skrumpna damer skall alltså dela samma kvadratmeter med mig, och avståndet mellan oss skulle få en sardinburkskordinator att söka nya hemvistelser...
Hissen startar sin färd uppåt med viss möda, det knakar och knäpper i lådan överallt...
Damerna som fortfarande har en god hörsel börjar ifrågasätta hur många personer råttefällan kan ta, det står förvisso tre på skylten, men BerraButt alene väger ju då nästan en och en halv gång mera än den där standardpersonen på 75 pannor, men detta hymlar vi inte vidare om...
Damerna frågar om hissvajjern klarar av tyngden ifrån oss alla, och jag på ett bemyndigat sätt svarar att den håller nog alla gånger....

Men under mikrosekunden av mitt liv så kan jag inte längre vara snäll, utan fortsätter vidare samtalet med att förtälja följande...

"..men botten brukar gå ur..."

Damernas påklistrande leende förändras snabbt, och man kan nu se att pudret inte längre har nått ända in i skrattrynkorna...
-Är det säkert? kommer frågan tillbaka...
-Njae, svarar jag, ...men det brukar hända när man gör så här....
och jag börjar försiktigt gunga med knäna så att hela hisskorgen rister och knäpper...
Damerna trycker blixsnabbt på våning 1 knappen och kliver ur, och säger att de tar nog trapporna upp sista två våningarna...
Jag ger dessa ett litet sorgset leende när de stänger grinden, men skrattar elakt tyst för mig själv de sista våningarna upp, och har så svårt att låta bli att brista ut i ett hånfullt skratt, att jag biter mig så hårt i underläppen att det nästan blöder...

Läkaren konstaterar att jag har ett "glatt och piggt" hjärta efter alla undersökningar, och vid ett sådant tillfälle så kan man ju undra varför, är det bara för att man får vara så j-vla elak emellanåt som hjärtat förblir glatt & piggt..?

Tja varför berättar jag detta för er, ...har inte en aaning...

Men det känns redan bättre, och jag börjar känna att 1/6 av arbetsveckan bara återstår, och det finns hopp om livet i alla fall...

Ja sa ju att jag var knäpp!, Mors Berra!

Profile picture for user Pellepennan

Hej alla knäppisar.... =o)

Välkomna till knäppisklubben...( inte bara alkisar som är knäppa )

TJOHO... Jag har best en resa till Spanien om 2 månader. 2 veckor vid stranden...
LYX?
Ja verkligen...

Livet ÄR till för att levas... / Mie.

Profile picture for user Pellepennan

Kul att läsa om ditt hissäventyr Berra. Låter lite symboliskt tycker jag, det tar sin tid att sega sig uppåt, men går botten ur går det djävligt fort utför.
Som jag har lärt mig senaste tiden, så hade jag problem med alkoholen förr i tiden. Inte nu längre, inte om jag inte vill. Lär mig sakta att prova på nya stigar i stället för att automatiskt välja de upptrampande som leder till bolaget.
Gott till alla
/fenix

Profile picture for user Pellepennan

Hej...

Har pratat med min bror... han är nu inne på sin 5:e onyktra dag / dygn.
Han ringde i morse & hade ångest... livet var pest & han var full som en kastrull.
Jag försöker få honom att förstå att han måste inse att han har ett problem & sen söka hjälp.
Bad honom göra Addes övning... att se sig själv i ögonen i en spegel & säga att : Jag är alkoholist.
Men han har inte kommit så långt än.

Jag frågade om jag skulle ta reda på nr till hans beroende enhet... han trodde inte det fanns ngn där han bor... men JA det kunde jag ju göra...

Så nu har jag skickat honom nr & länkar på msn & mobil...

Tror inte att han är mot. men kan inte låta bli att försöka... han bad ju faktiskt om det den här gången.
FAN... det är så jobbigt att stå vid sidan av ngn som håller på att gå under & vägrar inse det.

Jag försöker få honom att säga att han är alkoholist... ställer omvända frågor...men nej han ser det inte än, el jo det gör han nog, men vill inte.

Avslutade med att be honom ringa då han är nykter... / Mie.

Profile picture for user Pellepennan

Hej igen...

följetongen bror forts...

Han har hamnat på ngn form av tillnyktrings klinik.
Hade enligt honom 2,8 i promille när han kom dit.

Men när han har nyktrat till & ångesten börjar släppa så förstår han inte vad han gör där. & vill därifrån.
Jag säger att jag tycker att han ska ta den här chansen att få hjälp.
Be om ngt behandlingshem el dyl.
Nämdemansgården finns ju här i närheten av där jag bor så det kanske skulle kunna locka & motivera honom lite.
Hoppas jag.
Vill jag tro.

Helt sjukt vad min medberoende gen slå till...
Rädda, rädda, rädda.
Samtidigt som jag inte låter honom förstå det utan säger att han är en vuxen människa med ett eget val.
Han måste göra den här resan för sin egen skull.
Måste vilja själv.
Ingen annan kan göra det åt honom.
Att han håller på att förlora hela sin familj.

Fattar han det?

I ena sek JA i andra NEJ...

Det gör så ont i hjärtat att inget kunna göra förutom att vänta på att han ska falla lite till & slå sig fördärvad.
Tyvärr kan det vara så att han inte klarar sig nästa gång.
Det blir värre & värre saker han gör på fyllan.
Mot sig själv & andra.

Han säger att familj & vänner går före allt.
Men jag vet att "polaren" alkohol kommer först. tom före honom själv...
Han är lurad & manipulerad av sin sluga, elaka & egoistiska vän.

Han säger att det blev inte som han hade tänkt...
Nä... för vem blev det som man tänkt.
Vissa kommer rätt nära sina mål, medans andra kommer milslångt ifrån.
Vad det beror på?
Ingen aning... tur? skicklighet? ödet?

Vad jag vet är att vi alla kan välja att göra en förändring som leder till ett sundare & bättre liv.
Jag gör mina val.
Hela tiden kommer nya val... höger el vänster... bra el dåligt...
Måste tänka mej noga för, vara på min vakt.
Lita på att jag KAN när jag har bestämt mej för att VILJA...

Livet är snällt mot oss när vi börjar vara snälla mot oss själva... / Mie.

Profile picture for user Pellepennan

Den här texten läses alltid i början av varje AA-möte. Den ger kanske en hum om varför vissa lyckas och andra inte :

Sällan har vi sett en människa misslyckas som utan förbehåll följt vår väg. De som inte tillfrisknar är de som inte helhjärtat kan eller vill följa detta enkla program. Vanligtvis är det män och kvinnor som är så skapta att de inte förmår vara ärliga mot sig själva. Det finns sådana olyckliga människor.

Det är inte deras fel, det tycks vara medfött. De är av naturen oförmögna att förstå och utveckla ett levnadssätt som kräver omutlig ärlighet. Deras chanser är därför mindre än för genomsnittet. Sedan finns det också de som lider av allvarliga känslomässiga och mentala störningar, men många av dessa människor tillfrisknar trots detta – om de förmår vara ärliga. Våra berättelser avslöjar i stora drag hur vi var, vad som hände med oss och hur vi nu är. Om du har beslutat att du vill ha vad vi nu har och om du är villig att göra allt för att uppnå det - då är du mogen att ta vissa steg.

Inför några av dessa ryggade vi tillbaka. Vi trodde vi kunde finna en lättare och mindre krävande väg. Men det kunde vi inte. Med största allvar ber vi dig att vara oförskräckt och grundlig från första början. Några av oss försökte hålla fast vid våra gamla föreställningar, med påföljd att resultatet uteblev - tills vi gav upp dem fullständigt.

Kom ihåg att det handlar om alkohol, listig, falsk och stark!

Utan hjälp blir den oss övermäktig. Men det finns en som har all makt - denne ende är Gud.
Må du finna honom nu!

Halvmesyrer var oss till ingen nytta. Vi stod vid vändpunkten. Vi överlämnade oss helt i
Hans händer och bad om Hans beskydd och omvårdnad.

Här följer de steg som vi tog och som är ett förslag till ett program för tillfrisknande.

1) Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen - att vi inte längre kunde hantera våra liv.

2) Vi kom till tro på att en kraft större än vår egen kunde återge oss vårt förstånd.

3) Vi beslöt att lägga vår vilja och vårt liv i Guds händer, sådan vi själva uppfattade Honom.

4) Vi gjorde en grundlig och oförskräckt moralisk självrannsakan.

5) Vi erkände inför Gud, oss själva och en medmänniska den exakta innebörden av alla våra fel.

6) Vi var helt och hållet beredda att låta Gud avlägsna alla dessa karaktärsfel.

7) Vi bad ödmjukt Honom att avlägsna våra brister.

8) Vi gjorde upp en lista över alla de personer vi hade skadat och blev villiga att gottgöra dem alla.

9) Vi gottgjorde personligen alla dessa människor så långt det var oss möjligt utom då detta kunde
skada dem eller andra.

10) Vi fortsatte vår självrannsakan och erkände genast när vi hade fel.

11) Vi sökte genom bön och meditation att fördjupa vår medvetna kontakt med Gud - sådan vi
uppfattade Honom - varvid vi endast bad om insikt om Hans vilja med oss och
styrka att utföra den.

12) När vi, som en följd av dessa steg, själva hade haft ett andligt uppvaknande försökte vi föra detta
budskap vidare till andra alkoholister och tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter.

Många av oss utbrast: "Vilka krav - Det klarar jag aldrig." Tappa inte modet. Ingen av oss har ens tillnärmelsevis lyckats att helt följa dessa principer. Vi är inga helgon. Det viktiga är att vi är villiga att tillväxa i andlig riktning. De principer vi upptecknat är vägledning till en sådan utveckling.
Vi eftersträvar själsliga framsteg snarare än själslig fullkomlighet. Vår beskrivning av alkoholisten, kapitlet till agnostikern och våra personliga erfarenheter, både före och efter,
klarlägger tre viktiga grundidéer:

(a) att vi var alkoholister och inte kunde hantera våra liv.

(b) att förmodligen ingen mänsklig kraft kunde befria oss från vår alkoholism

(c) att Gud kunde och ville - om vi sökte Honom.

© 2007 www.aa12-steg.se

Profile picture for user Pellepennan

Ja... om han kunde förstå det...bror min...
Om mina barns far kunde förstå det...

Bror min har dragit från det där tillnyktrings stället... vad fan... kunde han inte rida ut stormen.
Kunde han inte ta sig själv på allvar för en gångs skull.
Först så skriker han efter hjälp för att sen fly ifrån den.

Säger får se vad som händer... jag säger att det kommer inte hända ngt så länge du inte kommer till insikt & vill att det ska hända ngt.

Jag kan inte göra ngnting... bara vänta & vänta & vänta...

Men jag är väldigt bra på det... att vänta...
Ja ja.. hit & dit, fram & tillbaka...

Andas in...andas ut... LEV... / Mie.

Profile picture for user Pellepennan

Hej Mie!

Du kan ju fortsättningsvis påminna bror din att han har varit där...
Låt honom inte glömma varför han tog sig dit, ångesten...
Hjälp honom att komma på vad som skapade ångesten, alkoholen...
Fråga honom om han är nöjd med denna erfarenhet, och om han vill återuppleva den?

Hjälp honom att tänka vidare, att han egentligen begick två stora misstag...
De första var orsaken till att hamna där, det andra var att lämna det..

Fråga honom om han kunde ha gjort några andra val?
Fråga honom om han är stolt över sitt liv, om det är något han vill förändra?

Fråga honom, om det är något han kan göra för att få en stoltare syrra?

Livet är inte lätt, men varför göra det ännu svårare med alkoholen...

Jag har själv ikväll suttit och "tittat på" när frugan, svågern och svägerskan druckit både det ena och det andra, mest kändes det väl när de satt och sög i sig lakridsshootsen som jag gjorde förra året med äkta godis...

Men vet ni, det gör ingenting, jag vet att jag är en vinnare, och det får svida lite...
Jag vinner en morgondag utan ångest, och det är värt allt annat i hela världen...

I min mage guppar 1,5 liter cola under hela kvällen, och den kolsyran ger inga sura uppstötningar, och skall med glädje kissas ut i morgon bitti när jag fräsch tittar ut i morder natur och ser vad regnet har skapat under natten på landet..

För just nu ska jag skynda mig och gå och lägga mig, och ligga och lyssna på när regndropparna smattrar mot plåttaket...
Hade jag varit full nu, så hade jag redan sovit ett par timmar i soffan och resten av natten, helt omedveten om allt omkring mig...

Det ÄR skillnad, jag lovar!

Mors Berra!

Profile picture for user Pellepennan

God Morgon Världen!

Återigen en god morgon utan bakfylla och ångest, jag har receptet om någon vill ha!

Är på landet där väldans mycket är förknippat med alkohol, det är här jag klämmer 1,5 backar starkbira i veckan under 3-4 veckor årligen, och på helgerna ca 10 burkar..
Dessutom någon liter rödtjut när grillen är igång, och några gin&tonic på småtimmarna...
Ibland en virrepinne, någon konjagare, ett par shoot'ar, och till sillen ett par supar...
Det har funnits en massa orsaker till att göra det, och väldigt få till att inte göra det...

Nu är det precis tvärsom, men mycket hårdare tryck på en själv...
Om jag har slitit och är supertörstig, så står det numera bara läsk och smakvatten i ölkylen...
Till grillen är det vinglas, men bara cola för att "hålla färgen"...
Är det gin&tonic, så tar jag alla tillbehören såsom is, citron, virke men ingen gin, på detta sätt är jag fortfarande "med i gänget", men fyllnar inte till...
Det funkar alltså, men visst det är inte lika roligt när det är fyllan man vill åt...

Man får jobba lite extra och "toka" sig ändå, dra nån rolig historia eller fräckis, och det gör ingenting om man gör bort sig i det sällskapet, de kommer ju ändå inte ihåg vad man gjorde eller sade, för jag är kung på morgonen efter, och då är det jag som är stöddigast...

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Faan vad bra Berra. Du drar upp nya spår i hjärnan, eller snarare ändrar riktning på de spår som redan finns men som jag insett är möjliga att förändra. Jag håller också på att sparka ut alkisen i min hjärna, men först ska jag strypa den faan och det ska bli mig ett nöje. (OBS, i alla andra fall är jag en hyfsat snäll och godhjärtad person tror jag, men i det här fallet har alla spärrar släppt! Nu är det Ak 4 och bazooka som gäller. )
/fenix

Profile picture for user Pellepennan

Ja jag skriver åxå i min lilla tråd som börjar bli ganska lång nu o ofta får man inga svar men ibland så...
O jag läser allt du skriver även om jag inte svarar.
När min son var 2½ o jag separerade från hans far blev jag samtidigt nykter o var det i 11-12 år.Sen kom en liten utflykt på 6-7 år.
Det var när jag träffade en jättefin man som inte hade några alkholproblem,en helt vanlig sympatisk man som tog en irish coffe på lördagkväll o ville dela en fl rött till maten.O jag hoppades,trodde,önskade att jag kunde dricka socialt som honom.Så jag började lite smått.I två,tre år funkade det någorlunda,men förmodligen märkte jag inte att det eskalerade.Inte förrän nu.För 10 dar sen fattade jag beslut om att bli nykter igen.Gå tillbaka till där jag var innan.
Men jag behöver hjälp o stöd därför är jag här,vill vill gärna dela med mej därför är jag åxå här.
Jag ska åxå få en medicin mot suget så jag kan stå emot lättare första månaderna.
Tror att min son (nu 21) är ganska glad för detta.Vi pratade om det igår o han tycker "att om du känner att det inte är bra för dej att dricka så ska du sluta....
Ha en bra dag Berra.

Profile picture for user Pellepennan

God Morgon Världen!

Igår när jag stod på baksidan så kände jag grillukten ifrån någon granne...
Direkt kopplade min hjärna ihop detta med att "vad gott det skulle vara med en bira!"....
Eller ett glas rödvin hade suttit fint...

Hjärnan associerar direkt grilldoft med två typer av alkohol, inte med bearnaise eller potatissallad, nej med rödtjut eller pilsner...
Det är en läskig koppling till hur manipulerad hjärnan verkligen är, för det är 3/4 år sedan den praktiserade denna koppling, men den kommer fortfarande ihåg...
Det är sådana här grejor som gång på gång skrämmer mig med hur djupt rotat tillvänjningen av alkoholen sitter, och efter så pass lång tid...

Det är längtan som är den tunga biten, inte själva drickandet...
För luktar jag idag på rödvin eller känner rödvinsdoften från de som har druckigt den, så är det absolut ingen angenäm doft längre, den knyter inte ihop det med något "gott" längre.

Men längtan finns där, jag antar att det är kroppen som längtar efter ruset, och försöker manipulera mig dit med alla medel..

Tänk att jag måste tillrättavisa mig själv hela tiden, så starkt drar giftet i själen och kroppen, om jag slappnar av så vaknar den lilla djävulen så sakteliga tillbaka ifrån sin törnrosasömn, och upptäcker att området inte längre är bevakat och nu kan det sättas igång och röjas igen..
Det verkar inte finnas någon begränsning på dennes sömn, den kan vakna upp hur tidigt eller sent som helst, släpper man tyglarna så skenar hästen...

Jag går in i vardagsrummet och ser min "samling" i barskåpet bakom vitrinfönsterna, det finns hur mycket pavvor som helst, de flesta bara påbörjade, några bara för att man då ville testa, andra för att de inte var så goda, eller sötsliskiga, och man nämns inte hälla ut skiten, för sprit är dyrt, och som svensson är det som att svära i kyrkan om man häller ut sprit!
Längst upp i bokhyllan har jag gallonflaskan med Whisky, knappt halvfull, numera bjudsprit!

För det är så, att all alkohol står kvar därhemma, kanske låter utmanande för många men i mitt fall så handlar det om karaktären, jag vet var det finns om "andan faller på.."...
Och nu står jag här och håller "andan", så allt hänger på viljan, och den finns....
I kylskåpet har jag 7 st dosor snus sedan jag slutade snusa för ett år sedan, men jag vet var de finns "om andan faller på"...

Min svärfar slutade röka för snart 20 år sedan, han flyttade för ca 7 år sedan och överst i skåpet ovanför kylen låg det en halv limpa med kruttorra commerce eller liknande...
Jag frågade under flytten om det inte var dags att förflytta dessa taggar till runda arkivet (soporna)
, men se det fick jag absolut inte, de ska följa med, "..om andan faller på", det handlar om karaktären och ingenting annat, och se där har jag lärt mig något...

Så nu går jag här på baksidan och luktar på grilloset, och låter karaktären växa istället för min ångest, och med tanke på mina gröna fingrar så är det nog den som frodas bäst.
Undrar bara hur jag skall få den att växa i en kruka???

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Hej,
Varför är det så himla mycket gud i AA. Jag trodde det var en myt men när man läser detta som Adde citerar av det som läses påp ett AA-möte: "Utan hjälp blir den oss övermäktig. Men det finns en som har all makt - denne ende är Gud. Må du finna honom nu!" Kommentarer är onödiga, men om jag inte tror så varför "må jag då finna honom"? Må jag bli nykter kanske är en bättre önskning, verkar jobbigt att få pressen på sig att finna gud också. bara en reflektion, känns väldigt sektigt. Har en bekants bekant som är med i AA och hon avslutar varje mail med "gud välsigne dig". Missförstå mig inte, har full respekt för alla som tror, jag tror själv på en gud, min gud, en högre makt men min tro är privat och jag tycker inte man ska bli påprackad något, när man inte sökt sig till AA i egenskap att söka en tro utan för att man har problem med alkohol, det är att leka med människor....//Trey

Profile picture for user Pellepennan

Den sovande alkisen i oss är högst påtaglig. Jag har nu fått begreppen Fenix1 och Fenix2 att arbeta med. Fenix1 är den som vill leva ett rikt liv, som insett att alkohol stjäl alldeles för mkt från livet och som är beredd att göra ett val. Det här är Fenix2 inte alls glad åt. Han har tömt Fenix1 på energi, och bara låtit honom ha så pass mycket ork att han tagit sig till systemet. Fenix2 bryr sig inte ett skit om hur det går med Fenix1, bara han får sitt rus precis som dagen innan. Fenix2 två är en djäkla typ som varken jag eller någon annan egentligen vill umgås med. Men nu är han rätt rejält tyst sedan snart tre veckor. Det har blivit lätt att andas och Fenix1 har verkligen mått kanonbra senaste tiden. Med nya val skapas nya mönster i hjärnan.
Natti
/fenix1

Profile picture for user Pellepennan

Trey !

Om du fokuserar på det som är viktigt inom AA, dvs "En önskan att sluta dricka", så blir livet så mycket enklare. Jag är inte religiös men idag har jag fattat att jag inte är ensam på min vandring i livet. Det viktiga för mig var att se utanför min lilla trånga värld och se att det fanns hjälp att få om jag bad om hjälpen. AA säger att "Gud, som vi själva uppfattar honom/den/det/henne" så det har inget med den traditionella religiösa inlåsningen att göra. Det absolut viktigaste för mig har varit att ha ett öppet sinnelag och och inte måla in mig i nya hörn.

Profile picture for user Pellepennan

Adde,
bra svar. Ville skicka ut en lite provocerande fråga i hopp om att få de svar jag ville och det fick jag. Jag tycker ändå att om texterna är från 30-talet kanske kan ska "uppdatera" dem. Även icke-troende kan ju få stor hjälp av AA och man kanske tappar människor en som blir avskräckta och känner "detta är inget för mig, jag tror inte på Gud" etc. Men det var bara en tanke, har all respekt för alla som AA hjälpt och hjälper och det jobb de gör men man måste få vädra saker som detta tycker jag. // Trey

Profile picture for user Pellepennan

..tänk vad tjurig forumet är när man har råkat tryckt på fel tangent...
Om det inte försvinner helt (hänt minst 6-7 ggr nu) så går det inte att få bort inlägget om det blev fel...
Jaja, gör nya friska försök...

Hej Trey!

Jo jag håller med dig, det känns nog lite avdankat att pressa upp en bibel i nyllet på en när det är alkoholen som man har problem med...
Jag tycker också att den egna tron är väldigt privat, och ingen ska få pressa den ena eller den andra om dess övertygelse...

Jag har nog lite taskiga vibbar efter de frikyrkliga upplevelser man hade som ung som bara har sått ogräs i mitt sinne, tyvärr..

Jag är inte ateist, men inte troende heller, men håller dörrarna öppna om man så säger, vem vet en vacker dag kanske man får en uppenbarelse med Gud & grabbarna...

Men just idag så känns det som om man skulle få motfrågan " Tror du på tomten också?"

Men visst tror jag på att det kanske hjälper om man lägger sin tilltro i AA i någon annans händer, men att kalla det för Gud å de å sånt, det känns förlegat..
En högre tro kanske funkar, men många liksom jag, tar avstånd från sådant om det benämns fel.

Jag minns bara när jag var 12 år och skulle gå med i scouterna, fick i sista stund veta att kyrkan hade sina fingrar i den syltburken, så jag vände i praktiken på tröskeln...

Jag har stor respekt för kyrkan med dess historia och deras traditioner, men vill inte ta åt mig av deras andliga tro helt och hållet...

Jag vill att min tro ska vara fri, och inte hamna i något fack, min religion är faktiskt min helt egna.

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

AA är religiöst obundet och vi som går där är ett tvärsnitt av befolkningen, dvs både de som har en tro och de, liksom jag, inte bekänner sig till något samfund.

Det tragiska enl min erfarenhet är att de som har mest kritiska synpunkter är de som inte varit med några gånger på AA. De skrämmer bort de personer som det kanske skulle vara sista räddningsplankan för. Enligt min mening är i stort sett de flesta utvägar som leder till ett nyktert, tablettfritt och drogfritt liv värt att prova.

AA's texter är från 30 talet och enl känt mane'r så ändrar man inte ett vinnande koncept. AA finns över hela världen och för mig spelar det ingen roll vart jag kliver in i ett möte så känns det som hemma, min stora trygghet när det krisar. För att det ska kännas så så kan man inte hålla på att ändra för det är en enorm apparat att ändra böcker, möten, affischer mm mm så fort någon tycker annorlunda. Eftersom AA drivs av egna frivilliga bidrag och inte tar emot hjälp utifrån så är ekonomin också avgörande, det kostar att ändra.

År det så att man hänger upp sig på ett ord så ska man nog söka orsaken någon annanstans.

Tex vända blicken inåt.

Ha det bra !

Profile picture for user Pellepennan

Hej,
Det är bara att gratulera dig Adde till att ha hittat något som gör att du håller dig nykter och som gör att du mår bra. Alla måste hitta sin sanning.

I Sverige är vi inte speciellt religiösa och vår statsminister avslutar inte sina tal med "Gud välsigna Sverige" som George Bush som sa "God bless America" i varje tal. Jag hävdar fortfarande att för många kan det vara "jobbigt" att Gud nämns och det är jag inte ensam om att tycka.

Varför måste man alltid försvara en organisation till 100% när man är med där? Känner man tacksamhetsskuld och lojalitet att man inte kan säga något kritiskt? Oavsett om man är med i AA, ett politiskt parti, en församling eller ViktVäktarna så tror jag att man kan få fler att ta del av gemenskapen om man är lite objektiv och inte går i försvarsställning så fort någon kommer med kritik. Det tycker jag snarare visar att det är enklare att lägga över tycka likadant som en organisation än att fråga sig själv vem man är och vad man står i olika saker. Det är det jag menar med att saker kan upplevas "sektiga" och blir kritiken bemött med att "om man hänger upp sig på ord så ska man söka orsaken någon annanstans" så tolkar jag det som att man inte får ifrågasätta vilket är tråkigt. Det finns plats för många åsikter och sanningar i vår värld bara grundtanken är kärlek och ödmjukhet. //Trey

Profile picture for user Pellepennan

Har lyssnat på den amerikanska AA-boken, en version från 70-talet, och Guds-snacket handlade främst om att hitta NÅGOT utanför sig själv att hämta styrka hos. Ett sorts placebo för själen. Kan förstå att många har problem med förespråkandet av en viss "hjälplöshet" men för att bli stark kanske man måste erkänna sig svag först.

Men att ta anstöt av någons tro har jag svårt för, är fascinerad av religion och lyssnar hellre än fördömer. Det är sällan värt att ta diskussioner med troende heller eftersom de anser sig ha en högre sanning som vetenskapen aldrig kan uppnå.

Profile picture for user Pellepennan

Hej igen, Alla!

Det är väl därför jag aldrig har kunnat "format" mig till något politiskt parti, jag ställer hela tiden för många besvärande frågor, och ifrågasätter allas ibland övermodiga tro.
Och precis som du skriver Nevertouch om sanningen börjar bli för saklig så hamnar den i någon form av force majore...

Det är som i diskussionen vad som finns bortom hela universium, mera universium?
Det är oändligt säger de, och när man ifrågasätter detta, så kommer svaret jag hatar mest...
"..det är för att din hjärna är begränsad", ska man hamna i två läger då...
De som vågar ifrågasätta, och blir puckostämplade, eller de som håller käft och ställer in sig i ledet...

Jag kommer aldrig att sluta ifrågasätta saker och ting, jag vill fortsätta att få mera input i min skalle att ta egen ställning till, måhända mina käkleder vara väloljade och hjärnan begränsad...
Men att sluta ha en egen vilja, det kommer aldrig på tal...

Precis som med att alkoholen en gång styrde mitt liv, nu har jag en egen vilja genom att inte släppa alkoholen inpå mig längre...

Om det finns en Gud, så får han väl visa sig för mig, men under tiden tror jag mer på det som händer t.ex i Jim Carrey's film, Bruce den allsmäktige, den ger mig en nya tråd att nysta i...

Om inte så får den mig att skratta, åt hela livet, och frågan är om det inte är det man behöver mest här i livet, att få skratta...

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Hej...

Tror inte det är meningen att ngn ska sluta att ha egen vilja.
Tanken med AA är inte att rekrutera folk som ska bli kristna.
Kan det vara så att de försöker få den lilla människan att släppa taget & ta emot hjälp?
Kanske är språket lite förlegat... men gör det ngt?

Vad är vi stackars småttiga individer rädda för? Förändring & det okända?
JA... det tror jag vi flesta är mer el mindre.
Det dröjer nästan till försent innan vi sträcker ut en hand mot hjälpen.
Den har funnits där hela tiden men vi har inte kunnat förmå oss att ta emot den...

Det finns olika formers hjälp pga att det finns väldigt många olika sorters människor.
Välj det som passar dej bäst.
Bra va... valmöjlighet... (o=

Livet är till för att levas... / Mie.

Profile picture for user Pellepennan

God Morgon Världen!

Kan låta konstigt när jag påbörjar detta natten mellan lördag och söndag...

Klockan på datorn visar 00:09, och jag mår hur bra som helst...
Tanken med min hälsningfras är att den passar in så bra, i morgon bittida!
När man vaknar upp efter en god natts sömn, utan några tvivel vad som hände under gårdagen.
Man vågar se dagen an, och se det från den ljusa sidan..

Borta är all ångest och dåligt samvete, det som har varit tidigare är som i en gammal film,
man stänger av filmen, och borta är allt elände...
Man kan tänka på allt vad som utspelades i filmen, jag var huvudaktören i en dramatisk tragedi...
Men filmen har inget slut, för den är inte slut än, bara i en paus...
Jag kan närsomhelst kliva in i rollen som den odräglige, .."bara att ta det första glaset!"

Jag väljer bort det, för just nu så börjar jag glömma bort handlingen, på gott & ont...
Gott för att de börjar bli en historia idag, det är passe' ...
Ont för om jag glömmer bort det, så kanske jag neglierar problemet, och kommer närmare det första glaset...
Jag både vill och inte vill glömma bort filmen...

Precis som hela livet är, det finns inget svart eller vitt, allt är en enda gråszon...
Det finns inga rätt eller fel, jag tycker att det känns fel att dricka alkohol idag...
Vem vet jag kanske klarar det första glaset, det andra också, men hur går det tredje?
När jag vet resultatet ifrån tidigare livslångt övande, skulle jag våga ta risken???
Sensmoralen säger nej, och den brukar har rätt...

Min slingriga stig tillbaka till livet är kantat av breda cementhinder, hinder som jag har lagt upp själv för att färden ska gå rakt fram, inga sidospår och ingen tillbakagång...
Den kräver en del självdiciplin, men med tiden lär man känna sig själv och vet vilka fallgropar som så gärna vill locka en till förfall...
Stigen blev till gropig grusväg, och nu en asfalterad 30 sträcka, visst den har några hål som sätter stötdämparna på prov, men ser man de i tid, så hinner man väja...

Man får planera sitt icke-drickande, ofta glömmer värdparet att det bör finnas några alkoholfria alternativ, och helst i samma mängd som man brukar dricka öl t.ex...
Därför finns det numera alltid några PET-flaskor med läsk i bagageluckan i min bil när vi åker på en tillställning, Trocadero för ölglasen, cola för röda, läskcider för det vita.

Man får också öva sig i olika standardfraser på varför man inte ska dricka för kvällen, ibland finns det personer som kommer ihåg att man inte drack på förra tillställning också...

Den mest effektiva, reaktionära och ärliga svaret man kan ge är, Nejtack, jag har alkoholistika inslag i mitt drickande, och därför väljer jag bort alkoholen...!

Man har då naturligtvis dragit åt sig allas uppmärksamhet och kvällens samtal är givet.
De tycker lite synd om en,
"..men nej du brukar väl aldrig bli så full"- tack men det var inte det jag ville höra,
"du är väl alltid glad när du dricker?", -vill jag inte höra heller...
"lite grejor händer väl alltid när man dricker", -vill jag absolut inte höra..

När man sedan med en mycket bestämd stämma talar om att mitt beslut är välgrundat och jag tänker inte rannsaka det inför er alla här och nu, så kommer nästa grej..
Rannsaka sig själv, "..nä asså man borde ju inte dricka så djävla mycket varje gång.." säger de med vinglig gång och dimmig syn, nähä det menar du inte?
Plötsligt så ska alla bli nunnor och gå i kloster, och det kan bli en lite lågmäld och viskande (tror de ja..) samtalsnivå...
Hallå allt detta bara för att jag har valt bort alkoholen, och berättade som det var...

Fortsättningsvis, så tar jag den enklare vägen, och ljuger!
Jag kör bil ikväll, ska upp tidigt, ska jobba, käkar penicillin, har fotsvamp, har drypar'n och allt som går att säga bara för att få tyst på frågorna, med elakartad glädje.
Ibland säger jag olika svar på samma fest, och beroende på hur fulla de är så kan det slinka ur både det andra och det tredje, och det blir min lilla glädje för kvällen att hjälpa de att reda ut detta.

När samtalsämnena hamnar i läge.."..faen vad jag gillar dig Berra, du är så schtrong som vågar låta bli dreckat..", då vet jag att det är dax att ta med mig lilla frugan i bilen och åka hem...
IQ-dräggel ligger lite utanför min konversationsnivå för kvällen...

Hoppsan, tiden rinner iväg (01:05), ska upp tidigt med grabben som har match imorgon, hoppas de har nykterhetskontroll på vägen till planen...

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Härligt att läsa dina inlägg Berra. Jag har ju "bara" tre veckor idag, men känner mig som jag varit nykter tre år. Faktiskt i grunden som ett nytt tänkt, och det tänket börjar sätta sig bra känner jag, nämligen att "förr i tiden när jag drack".
Jag känner mig 97 procent av tiden så djäkla nöjd med livet, och tror att jag äntligen gjort ett livsval. Min kvot alkohol är för länge sedan uppnådd, helt enkelt.
Kramiz till alla

Profile picture for user Pellepennan

Underbart Pia!
Just så har jag fått lära mig att man kan göra, ta upp ngt man tyckte var roligt innan alkoholresan började, trots allt fanns det en tid när vi inte drack. Skämma bort sig själv med att göra saker man drömde om för länge sedan. Tänk vad mkt tid det finns när kropp och knopp är giftfria.
/fenix

Profile picture for user Pellepennan

Hej Berra

Det är så kul att läsa det du skriver. Inget mesigt joller där inte utan rakt på sak. Jag skrattar gott och det där med fotsvamp skall jag prova till helgen då jag skall på 50 års kalas i dagarna två.

Jag hoppades också på Poliskontroll i morse då jag tidigt måndagsmorgon körde till jobbet nykter och pigg men bara jag och göken var vaken.

Ha en bra måndag Berra. Tisdagen är nära nu / MVH Lisbet

Profile picture for user Pellepennan

God Morgon Världen!

...ännu en dag i min minuskalender har passerat, och då pratar jag Måndagen...
För jag är som sagt en "måndagshatare", både innan och efter min nykterhetsförändring...

Och tack "Lispan" för att du pushar, veckan går som att åka rutschkana i en lekpark, men när man kommer in på måndagen så har någon j.vel kletat dit ett tuggumi mitt i kanan, det tar tvärstopp och man gliiiider sakta nerför medans det där rosa kletiga skiten bara blir längre och längre, så är mina måndagar...
Just nu ligger brallorna i frysen så att tuggumifläcken ska bli hård, så kan man sprätta bort den, av lukten att döma så var det ett Hubba-Bubba!

Och det är bra "Fille", stå på dig, du har en bra nedförsbacke nu, håll farten!
Bara att tänka positivt är halva jobbet, så kör i vind!

Pia, klart du ska kolla om lädret pallar för en kuse, måste ju vara hur ballt som helst, jag testade själv en Islandsponny för ca 1 månad sedan, det var 32 år sedan jag satt på en havremoppe tidigare, den var så snäll, lite långhårig och svettig(!), tung kille...

Och sedan kommer du ihåg det som vi surrade om tidigare Pia,?
Jag har varit hos pysselogen, var skitnervös, men det var hur befriande som helst efteråt, verkligen en kanonkänsla...
Synd att bara mitt landsting pröjsar för sexbesök (antalet alltså), men känner att det inte kommer att räcka...

En jobbarkompis sade att "alla borde få gå hos en psykolog", fattade inte vad hon menade innan, nu kan jag bara hålla med henne, kan knappt vänta på nästa möte...
Tänk dig att få berätta ditt allra innersta för en helt okänd människa, men som du känner tilltro för och du vet att han eller hon kniper om det som har yppats...

När mundiarre'n har gått över efter ca 50 min så kom hon med nya inputs om vad jag skulle tänka på till nästa möte en månad senare, jag var nästan euforisk i mitt sinne...
Det var som att tömma hela burken med lyckopiller på en gång tror jag, en mental ejakulation!

Så OM ni någonsin får ett erbjudande om att gå och surra med någon psykolog eller liknande,
TA DEN CHANSEN, alla gånger...

Om ni vill veta, så framkom att jag alltid har använt rocken "rolighetsminister" istället för att konfrontera problemet, ett sätt att undvika en konfrontation med att få andra att skratta!
Tänkvärt, från min sida...

En sida som naturligtvis förstärks när man drack, och blir jobbig nu när andra buffar på en att vara rolig på nästa tillställning, så alkoholen har många sidor...
Och den saken måste jag också "ta hand om" just nu, kanske inte sluta var kul, men istället välja de tillfällen som ges och inte jämnt bösa rakt in i önskan om att bli socialt accepterad genom andras leenden...

Livet har inte två ändar som korven, det känns mera som en pyramid, med många sidor istället!

Mors Berra

Profile picture for user Pellepennan

Oj Mie, vad mycket du har omkring dig med dina nära!
När det gäller en själv så kan man iaf påverka och försöka förändra sitt liv om man verkligen vill, men när det gäller andra i sin omgivning man bryr sig mycket om är man ganska maktlös..
Tänker på dig, och hoppas det kommer en vändning så småningom..
Kram Marina

Profile picture for user Pellepennan

Tack Marina & gänget...

Jag kan ju tycka att en form av vändning kom den dagen jag & barnen gick & det var definitivt.
Det fanns ingen återvändo.
Allt var så skadat & förstört.

Lillebror som har sitt strul oxå.

Mitt huvud känns som en stor ballong som har blåsts upp till bristningsgränsen... inuti finns alla tankar i ett enda virrvarr... som man inte riktigt kan sortera.
Det gick bra så länge tankarna var fokuserade på måsten & på att överleva... nu slår de omkull mej med full kraft lite då & då.

Tror jag är inne i ngn form av sorg fas... det blev inte som jag tänkt mej. jag försökte allt & lite till & det hjälpte inte heller...
Känner mej maktlös & väldigt ledsen över att det inte blev bättre när jag ställde ultimatum...
Tänker att hur långt ner måste han falla? Hur hårt måste han slå sig?
Har han ngn botten?
Blir det inte bättre än så här?

Nu måste jag förlika mej med att så kanske är fallet. Jag vet att jag inte kan göra mer än jag har gjort...bollen ligger hos honom...

Missförst mej inte... jag är oerhört tacksam över att jag & barnen inte lever i strulet längre.
Kanske måste jag igenom den här fasen för att kanske känna en större lycka.

Grejen är väl den att man tror att bara han slutar dricka så blir allt bra... bara vi kommer därifrån så blir allt bra...

Det är en lång process... kanske livslång. Man måste igenom vissa faser för att kunna bearbeta det som varit & det som kommer.
Förut kände jag mej stark & visste åt vilket håll jag skulle gå åt...
Nu känner jag mej mer vilsen en ngnsin.
Tankarna snurrar ibland så fort att jag rent kroppsligt blir yr, illamående & väldigt trött.
Känns som om tårarna finns väldigt nära under ögonlocken mest hela tiden...

Har tagit upp min samtalskontakt på behandlingsenheten. Så skönt att häva ur sig de mörka tankarna, & slänga ut demonerna som pockar på uppmärksamhet hela tiden.
Samtidigt som jag inte riktigt vet vad jag vill prata om eftersom det borde vara bra nu... vi borde må bra... men gör inte det. VARFÖR?

Det känns som om jag måste vakta mej & se mej över axeln hela tiden... det finns en oro som jag inte riktigt kan ta på.
Jag vet inte vad jag tror kommer att hända men kroppen är inställd på katastrof varning hela tiden.
Det tär...

Jag vill överlämna mej åt en högre makt... men kan inte riktigt förmå mej att släppa taget helt.
Det både lockar & skrämmer.
Vill ha kontroll, men orkar inte med det tunga ansvaret det för med sig.
Jag försöker vara poss & se saker att vara tacksam för...
Det finns massor varje dag...

Måste ta mej själv på allvar & lära mej att leva... leva på riktigt utan skuld & skam...

Tack alla otroliga människor här på forumet som ger mej möjligheten att häva ur mej tankarna som vill ut...
Tack för att ni ser hör & reflekterar.
Tack för att ni bryr er om.

... / Mie.

Profile picture for user Pellepennan

Du har ju Nämndemansgården nära dig, Mie. Be att få en familjevecka där. Du lever fortfarande kvar i det förgångna och har spöken kvar från kristiden. Du måste bli av med din ryggsäck och det är svårt utan hjälp. Och du : Al-anon !! (Tjatskalle men.....!)

Ta hand om dig och sköt om dig det är du värd !