Ångesten tar mitt liv...

Ångesten tar mitt liv...

Profile picture for user MissH

Nu skrattar jag igen... :)

jo så är det nog många som beskriver mig. Härligt med mc Fenix. Jag ska snart våga mig upp på makens nya..

Å vet du vad.... tiden går fortare än man tror, rätt som det är så är du där. Med kropp och själ i balans.

Har du provat antiinflammatoriskt t.ex voltaren för ryggvärken? (hönsmamma och sjuksköterksa.. :) Och alkoholpolis enl maken. :)

Lev i harmoni mina vänner.

Pia

Kram

Profile picture for user MissH

..men hallå Pia!

Har du tjuvstartat?
Jag laddar inför Tisdagen nästa vecka, där Måndagen ska vara den sista med den "andra" kompisen nikotin...

Det finns en fördel, om man nu får prata om den...

Har rasat i vikt under sommaren, -7 kg, antagligen för att maten inte "smakar" längre..
Brukar normalt sett gå upp en massa under semestern, med grillning och allt..
Men icke...
Frugan påstår att det är all bira, som jag numera inte dricker, men det borde ha synts under vintern i sådana fall...
Jaja, vad vet jag...

Men på sikt så lär man bli supermager, när cancern sätter in...

Så den måste bort, trots att den har givit mig små micropauser till eftertanke...

Men du får ju fortfarande ditt nikotinbehov tillfredsställt av snuset, som på sikt ger mer än ciggisarna, 1,5mg/h istället för en 6 min lång kick på 0,5mg, har jag läst någon gång...

Okej stå på dig, jag väntar nog in i det längsta, rapporterar när det drar ihop sig...

Berra

Profile picture for user MissH

Tjoflöjt!

Nu är det snart helg, och vi kan andas ut ifrån arbetet...
Men spänna bågen när det gäller att hålla alkoholdemonen i schack...
Man övergår ifrån ett arbete till ett annat, så att säga...

Jag precis hemkommen efter ett tandläkarbesök, efter att meckat om en gammal lagning ifrån 1970!, bort med gammalgam'en, och i med ny och fräsch plastfyllning.
Så min kropp peakar nog på kvicksilver just nu, brukar vara värst när man tar bort gamla fyllningar.

Min tandläkare hon är verkligen proffsig, får t.om "barnsalva" innan sprutan så känner man i stort sett ingenting, hon är snabb och skicklig, och byggde upp en ny fasad, klappat och klart på 45 min, jag har verkligen förtroende för folktandvården, har aldrig haft tandläkarskräck någonsin.
Men så har jag väl haft turen med bra tänder och bra tandläkare...
Det blev dessutom bara 45% av det priset hon först hade sagt, så jag är hur glad som helst!
Dessutom kan jag numera tugga på vänster sida, tjoho!

Visst, ska väl erkänna att jag uppskattar en varm tutte på höger kind också...
Ska nog ta den sista gammalgam-lagningen nästa år igen!!!

Så denna början till helg kan inte bli bättre, har några fotbollsmatcher och 2 (!) st 40års fester på lördagen därav en med kräftor (svenska sådana..)...
Men jag är inte spak, jag har övningskört så länge med min nya nykterhet, att jag inte ens bryr mig om att vara betänksam om det där med alkohol...

Frugan förresten hade lite "afterwork" igår kväll på jobbet, trodde hon skulle ringa efter skjuss, men hon kom hemputtrande vid 9-rycket med bilen, själaglad!
Hon var så glad att hon inte var med i det gänget fyllisar, hon såg saker hon inte sett tidigare och hon trodde aldrig att det gänget som skulle gå vidare ut, skulle komma in någonstans...
Platt fall, typ!, och idag är det väldigt lågmält på jobbet, vartefter de struttar in en och en...
Så hon känner sig också som en vinnare idag...
Vem vet, vi kanske kommer att slåss om att vara fyllchaffisar i framtiden...

Jag lever i nu'et, precis där jag står, jag vet vad jag har sagt och gjort igår och idag...
Genom att inte falla för alkoholen så har jag kontroll på mitt liv, och ångesten finns inte längre i mitt liv, mitt val idag ger mig förutsättningar för att morgondagen blir precis lika bra...

Genom att LEVA!... så lever jag

Mors! /Berra

Profile picture for user MissH

Hej!

Ännu en helg som har stärkt mitt val av alkoholkonsumtion!

Var på ett jättevälanordnat kräftskiva i Lördags, med 12 kg (!) hemkokta svenska kräftor.
Vi var 22 personer och 8 barn, och allt fanns med...
Välkomstdrink, små snittar, tipspromenad, bordsdekoration, bordsplacering, kräfthattar, den där pappersmånen, infravärme, filtar, pajer, västerbottenost, bröd, öl, vin och naturligtvis nubbar...

Altt var planerat efter absolut bästa förmåga, precis som det skall vara...
Blandat med olika kamratkretsar och åldrar...

Det hölls tal och skålar, sjöngs nubbevisor och skålar, hurrades och skålar, tackade värdparet och skålar, gratulerades och skålar, nubbevisor och skålar...

Sörpel..slurp och tjohej, tugg smask och knak ..oj skal!

Konversationen var först lite spänd, sedan trevlig och lite senare högljudd.
Skrattades och fnissades, tjoades och skreks...

..och här bröts den gräns när jag inte längre tyckte att det var trevligt...

För jag (som vanligt) drack ju bara alkofri öl, så även i snapsen..
Och hängde alltså med hela vägen och såg även där de andra fortfarande tyckte att det var kul...

Det var inte längre trevligt, och det jag såg var inte belevat och människovärdigt...

Jag gick ifrån "apstugan" och ställde mig en bit ifrån för att röka, och titta på mina kompisar stjärnorna som blinkade åt mig hela kvällen, det var jag och dom ikväll, barnen sov!
Jag frös och ville längre inget annat än att gå och lägga mig...

Tände en brasa i grillen så att vi fick både ljus och värme, och en efter en kom folk trippandes till mig som inte längre ville vara med och apa sig, de hade alla slutat dricka när de så de andra bara "bete' "sig, vi blev två gäng, där jag och mina vänner värmde sig vid brasan och resten fortsatte med racerfart bland borden.
Vi slog av på takten och umgicks lite granna på sidan av, och kunde föra trevliga samtal i vanlig samtalston, vi blev inte "torra" utan hamnade i säng runt klockan 03...

Det blev aldrig otrevliga eller arga, de blev bara så fö...t packade...
Det hände dumma och klantiga saker, stolar och glas som gick sönder, de som måste ledas till muggen osv, ingen som kunde dricka kaffe normalt, och glasbitar som hamnade i kladdkakan när de skålade en aaaning för hårt, folk som ÅT av den i alla fall osv
Frågorna upprepades gång på gång, som om de aldrig förstod svaret...
"Gubbar" som blev gubbsjuka trots att frugan satt brevid, osv osv...

Det hela rundades av att värdinnan själv spydde ner barnen (4 st) som sov i dubbelsängen!!
Det lade en viss sordi på partandet, när hennes barn i sin tur fick plocka, städa, duscha upp efter mamman sin, de blev genast mycket snabbt nyktra...

Jag sov gott och mycket länge, och strax innan jag somnade så tänkte jag...

Det spelar ingen roll hur fint och välordnat allting redan är, grisarna samlas runt alkoholen i alla fall och stökar till efter bästa förmåga, och det värsta är hur "kul" de sedan påstod att de hade!
Jag kan bara säga, att det hade de inte, de är bara något som de tror de hade, för alkoholen har redan spelat dem ett spratt i hjärnan, jag såg, och det var inte värdigt, ett dugg!

Jag är ledsen för deras skull, och deras ångest stämmer, med råge...
Men jag hade en fin stund, med frugan (som var i mitt gäng) och vi lärde känna ett nytt par som vi troligen kommer att fortsätta umgås med, istället för ångesten...

Jag vet att jag gör rätt!, varför ifrågasätter alla mig?

Må väl! /Berra

Profile picture for user MissH

Oj, vilken fest! När jag läser det så tappar jag ännu mer lusten att dricka alkohol!
Visst är det konstigt att om en människa inte dricker så ska den ha en förklaring till det. Jag kom på mig själv i fredags då en kollega skulle få gäster varav en var ständig chaufför då han är nykterist, då frågade jag varför! Sen kom jag på att det behövs väl ingen anledning till det och tog tillbaka frågan.

Ingen frågar någon om varför de dricker, men om man inte gör det så är det litet suspekt och behöver förklaras. Folk får misstankar att kanske personen är alkoholist eller har alkoholism i släkten eller att det hänt något när personen var berusad som gör att den är nykter. Det kan ju vara så att personen bestämt sig för att inte dricka för att det inte tilltalar personen.

Måndagmorgon - igen - veckorna går fort och så gör också helgerna! Nytt beslut för idag att inte dricka. Ha det bra alla som läser!

Profile picture for user MissH

Hej alla,ja en ny vecka ,en ny ,härlig morgon,ja livet kommer till sin spets utan alkohol,jag menar det är så skönt att se det med nyktra ögon,varit nere i veckan efter mitt återfall förrförra helgen men börjar komma på track igen,lite nedstämd o lågmäld bara det kanske försvinner efter en längre nykter tid,har börjat äta antidepp men vet inte om jag vill fortsätta,kännslite trist men jag kanske behöver det ,försöker intala mig att det går ändå men magkänslan sägger att det kanske är bra just nu med lite stämningshöjande,kram på erTessan

Profile picture for user MissH

Hej Tess!

Alla vägar till ett bättre välmående är rätt...
Det spelar ingen roll om det är antidepp eller inte, det är inget "fusk".
Det är inget fel med att hjälpa kroppen att må bättre, och man blir inte "fucked up" av pillerna.
Det är fortfarande du kvar i kroppen...

Jag har äntligen efter snart 10 mån lyckas höja dosen till något som för mig är acepterbart,
utan den skulle jag antagligen inte ha levat idag...

Ångesten höll på att ta livet av mig!

Idag mår jag som sagt bra/bättre, och den största av alla hjälpar jag haft, är nykterheten..

Lycka till/ Berra

Profile picture for user MissH

Hej igen!

Låt mig få komma med ett litet förtydligande ang. antidepp...
Jag vet att det på forumet finns personer som inte tycker om dessa piller...
Vad de har haft för erfarenhet med dessa, kan inte jag förklara...

..men det är viktigt att följa de anvisningar man får av läkaren/ordinationen.
För snabb upp/nedtrappning av dosen kan ge motsatt effekt,
och redan där kan man ju tappa förtroendet för den.

Vissa reagerar olika på olika mediciner, och man bör märka en skillnad inom ca 3 veckor.
Gör man inte det ska man kontakta läkaren igen, för en annan typ av medicin eller dosering.
Det finns andra biverkningar som t.ex. med utlösningsproblem för herrarna vilket kan skapa en stor irritation mycket större än själva deppigheten, och därför vill man skicka dem åt fanders...
Man har ju "nog med problem" alla redan, så det hjälper ju inte till...precis.

Sedan bör man ju inte dricka under tiden man knaprar på dessa, för det kan ju bli helt fel, och som i mitt fall så var det ju just alkoholen som var den utlösande faktorn...
Så varför ta motgiftet hela tiden, om man envisas med att fortsätta med giftet...?

Det står på fass.se att man inte bör kombinera dessa tabletter med t.ex Johannesört, eftersom man inte riktigt har kontroll på vilken reaktion man då kan få..

Att kalla dessa piller "lyckopiller" är en myt..., antidepp låter bättre tycker jag!
De skapar ingen lycka, men fungerar som en sköld att det "dåliga" inte når in på en på djupet.
Problemen kvarstår alltså, om man inte gör något annat åt dem, som KBT eller psykolog osv.

Men det skapar ett välbehövligt andrum, så att kroppen/knoppen hinner vila ut lite...
Så kanske man orkar att ta tag i livet och problemen efter ett litet längre tag...
Men man tittar nog på 1-1,5 års behandling (i mitt fall) så det är inga "quick-fix", för
vissa kanske man behöver mycket längre tid...

Min depression skapade en livsomvändning som jag fortfarande har lite svårt att anpassa mig till.
Jag gav upp min "manlighet" och blev plötsligt sårbar inför alla, jag är inte stor och stark längre, ja möjligen fortfarande stor, men inte stark, jo på ett annat sätt...

Har börjat insett mina brister, och det är en styrka i sig självt, har blivit mer känslig på både gott och ont, lyssnar mer på mina kroppsliga signaler t.ex.
Om jag inte tycker om en sak, så ifrågasätter jag mig varför jag fortsätter ändå.
Om jag känner mig hängig, så tillåter jag mig att vara ledsen i det inre.
Om någon säger något dumt, så är det antagligen fel i hans/hennes huvud, inte mitt...
Om "kostymen" inte passar, så bär jag den inte, att våga säga NEJ, är en styrka...
Och för varje gång man vågar, så växer man...otroligt!
Att "öppna" sig för andra, och vågar tala om sådant som gör ont, eller känns fel..

Plocka fram sådant som gör en gott i hjärtat, det växer inuti en själv...
Det som gör ont, växer i en bubbla, som blåser bort, för jag har den "mänskliga" skölden på mig!

Tack vare pillerna, så får jag en möjlighet att få lite andrum...
Tack vare depressionen så fick jag en möjlighet att upptäcka något nytt...

Medaljens baksida, har en framsida också, tänk bakåt men gå framåt...

Livet har en del nya möjligheter, se dem!

Berra

Profile picture for user MissH

FIna rader :mozze,man behöver nog en sköld för att orka o ja,nog har man blivit mer öppen o sårbar av allt,absolut,jag är så gråtmild ,gråter ofta men inte bara för att jag är lessen,skönt att lätta på trycket ibland. Du beskriver så bra om antidepp,jag har börjat nu ,åt enperiod förut men då drack jag så mycket o det hände så mycket eländiga saker då,som jag förvisso inte minns ,men som min man berättat . Tur att inget allvarligt hände iallafall,att man gjorde sig själv illa eller så. Men nu ska jag ge det en ärlig chans. KRAm Tessan

Profile picture for user MissH

Ja, Mie, det är jättesorgligt! Verkligen! Stackars män!
Jag undrar - vem filmar sånt här och var läggs det ut och sist men inte minst - varför?
Någon som vet?

Dagarna rullar på - den ena vita dagen efter den andra. Har bestämt mig för i dag också! I dag blev jag och mannen bjuden på whisky- och vinprovning om någon vecka. Huvvaligen! tänkte jag. Hur ska jag klara mig ur det här? Vi kommer att åka bil dit och jag skyller väl på att jag håller någon lämplig diet. Enda gången jag är glad för bilringen är när jag ska skylla på dieten, det blir trovärdigare när jag verkligen har en (eller kanske två :) bilringar) runt midjan.

Jag vet att jag borde vara ärlig och säga som det är men jag är inte där än! Dock är jag såååå glad och tacksam för varje nykter dag!
Trevlig kväll! önskar Marie

Profile picture for user MissH

Hej Tessan!

jaha, ska jag säga...
Har precis fått skäll av chefen att jag inte har gjort det jobb tillräckligt bra...
Han har rätt, och jag bestrider det inte...

Så nu är jag låg, mer än någonsin...

Hela livet känns skit just nu, och de rader jag skrev här ovan, känns helt främmande...

Upp som en sol, och ner som en pannkaka...

Livet går upp och ner hela tiden, och jag är fortfarande en känslig själ, alltför känslig...

Nu sitter jag och stirrar på en punkt mitt i väggen, och funderar på hur jag ska ta mig ur det här...

En ensam själ, i ett ingemansland...

Varför lägger jag ett sådant värde i mitt yrke...?

Varför har jag ett sådant bekräftelsebehov?

Varför är jag inte starkare, än jag trodde?

Många frågor att funta på, dåligt med svar, känner mig själv inte tillräckligt mycket ännu...

Ännu ett lågvattenmärke, en tisdag förmiddag september 2009...

Jag ska leva när jag kommer hem...

Berra

Profile picture for user MissH

Tja!

Tycker att det är lite dåligt med inlägg på forumet just nu...
Man kan se lite dippar då och nu, och det är flera dagar sedan någon kom med något nytt ibland.

Allt behöver ju inte heller handla om alkoholen, utan hur man lyckats leva utan den kan ju vara ett bra förslag också...

Så jag skriver av mig lite skrivklåda, om hur mitt liv fortsätter sin gilla gång...

Först och främst, Pia, jag har inte lagt av med rökandet, måste jag erkänna...usch!
Men det har flera bottnar, för det första är jag inte tillräckligt motiverad...
För det andra så ger mig micropauserna en välbehövlig vila, för eftertanke...
Jag får "nya" kompisar vid "rökrutan" vilket också gör mig lite gladare...
Jag är hemskt beroende av nikotinet, men anser att mängden inte är jättemycket...
Det är ju naturligtvis inte nyttigt, och jag har fortfarande inställningen att jag ska sluta, men
inte idag, inte i morgon utan om några veckor låter mer behagligt...

Jag vet att det inte är bra att skjuta saker framför sig, men just nu anser jag att fördelarna överväger, dessutom så har jag "rasat" i vikt och har halverat mina antal kilo över 100-kilossträcket, och det känns bra...
Smaken är ju inte detsamma, och jag låter bli att rensa tallriken, utan stannar upp lite tidigare, och det är något som man har blivit inpräntat sedan barnsben, man SKA äta upp...
Men nu är det förändringarnas tid, och ingenting är sig likt, och det känns bra...
Förändring ÄR bra!

Jag "hatar" inte längre jobbet, inte lika fruktansvärt, och det tackar jag min nya dosering på antidepp, jag trivs inte, men hatar det inte längre på samma sätt...
Funkar någorlunda med killarna, men tjejerna håller jag mig borta ifrån, de har "elaka" tungor, och den värstaste av alla, kom tillbaka ifrån sin barnledighet i måndags, så jag bara väntar på att bomben skall briseran i hönsfarmen...
Vi har t.om haft handgemäng mellan tjejerna, så det kan gå vilt till när de börjar munhuggas...
Spännande, visst, men inte speciellt behagligt, liknar mest Robinson-klaner, och är det för lugnt så är det alltid någon som kastar in en tändsticka så det flammar upp igen...
Så brudar håller jag mig borta ifrån...

Hade bilen på service, det blev den STORA service med kamremsbyte, 11 000 pix!
Hade jag inte knaprat antidepp så skulle jag väl grämat ihjäl mig över dessa tusenlappar,
nu tycker jag att det var dyrt, men sån't är livet...
Så där ser man hur medicinen "dämpar" smällarna lite, högst medveten om sakerna, men man gräver inte ner sig i detta, utan det får gå...

Nä, nu väntar jag på att någon annan ventilerar sig lite på forumet, ifrån hjärtat!

Må Väl, och glöm inte att med dagens val, så har du redan bestämt hur morgondagen kommer att se ut, ljus idag, ljus imorgon...

Jag har ångesten i ett strypkoppel, på behörigt avstånd!

Berra

Profile picture for user MissH

Då är vi två Berra. Jag är inte heller tillräckligt motiverad. Gjorde ett tappert försök för några veckor sedan men brast helt enkelt i motivationen.

Vilken såpa jobbar du inom Berra!! Vilket ställe det verkar vara. Nog för att vården med sin kvinnodominerande värld kan va nog så full av intriger o skitsnack, jag trodde dock att ställen med båda könen hade bättre sammanhållning.

Vad skönt att du mår bättre Berra. Klokt inlägg om antidep du gjorde.

Alla som börjat med sina mediciner igen kanske inte skriver så mkt för de är trötta av biverkningar :) :)

Jodu, om livet. Ska berätta att jag för första gången red ut själv i skogen igår. Har varit sparsamt med det då min häst har ett föl. O hittar världens mysigaste stig, mossig och mjuk att rida på.. överlycklig att jag hittat en bra runda, tills jag kom ut på grusvägen glad i hågen tills jag upptäckte att jag inte alls kände igen mig. 'Sååå pinsamt, jag är liksom känd för att aldrig hitta nånstans. Tur det finns mobiler, blev några samtal med maken innan jag till slut fann rätt väg hem. Vid det laget var hästen ganska otålig och hoppig. Nåväl, det blev en skön ridtur på 2,5 timmar i stället för en!

Idag ska hon få vila, jag ska städa lite o handla, sen kräftkalas ikväll.

I och för sig tycker jag synd om kräftorna.. levande kokta och är inte så förtjust i att äta dom även om de smakar himmelst, men någon gång får man offra sig för familjen som ser fram emot det.

Ha en underbar kall och regnig dag (jag är på väg att bli en svall-kärring och njuter när det är svalt :) )

Profile picture for user MissH

Hej på er,,,oj då Pia tur att ni hittade hem,du o kusen,tänl så gott du sover inatt efter all frisk luft!! Ja Berra,nog ältar vi nog samma saker hela tiden emmellanåt,men det här är väl det endaste stället där man kan göra det, o få lite givande svar på köpet,men till nåt annat:Har varit i skogen 2 tim o plockat härliga trattkantareller!!! Kag älskar att va i skogen i svamp tider,men helst själv,det är såå rofyllt,den fuktiga doften från mossa o svamp,vinden som susar i träden,jag älskar det ,jag var nog en skogsmulle i mitt förra liv!! O sen kan man fixa härliga svampmackor på kvällen o ta ett glas mjölk till,rödvin till maken men inte för mig,,Vet inte riktigt ,en känsla som jag inte kan förklara,finns i magen ,att jag inte ska dricka mer,har ju haft det löftet till mig själv men den känns så självklar idag,jag ska inte dricka mer. Som en självklarhet,vågar nästan inte skriva det ,vad vet jag,den kanske försvinner men så känns det i nuet. Bra mat ,regelbundet ,dagliga promenader,sömn o antidepp,o va med familjen,skriva här till er ,sköta mitt jobb,känns inte övermäktigt just i denna sekund,Keep this moment!!! Kram alla ni Tessan Victoria,länge sen sist,var är du ?

Profile picture for user MissH

Hej alla!

Jag tar till din uppmaning Berra om lite mera aktivitet och skriver på din tråd. Jag är ofta inne och läser men har inte riktigt känt att jag hör hemma nånstans, larvigt kanske men skit samma, så har det varit.

Jag har varit nykter nu i drygt 2 månader. I somras när jag slutade dricka hade jag nått vägs ände. Drack minst 1 flaska vin per dag. Mycket bråk med mannen kring alkoholen och mitt drickande (han arg och besviken, jag arg för att han inte lät mig vara ifred). Jag var oftast trött och hade mycket ångest. Att jag orkade med jobbet fattar jag inte nu men det gjorde jag och jobbet gick bra - jag är säljare och fick in många och bra affärer och jobbade alldeles förmycket. Jag har 3 barn och började känna mig orolig för hur mitt drickande påverkar dom.

Jag var en ensamdrickare framförallt. Drack för att unna mig. För att stressa ner. När jag lagade mat, plockade hemma, pratade i telefon, jobbade vid datorn. Visst drack jag i sällskap också, alltid den som föreslog att vi skulle ta nåt glas vin. Drack när jag var ledsen och drack när jag var glad. På fester var jag oftast den som blev fullast och gjorde bort mig. Ångest efteråt förståss. Men ibland klarade jag festen med hedern i behåll och åh vad glad jag var. Och intalade mig att jag hade kontroll.

I juni kände jag att det var nog och vände mig till beroendemottagningen. Jag fick kontakt med en bra socialsekreterare som jag har förtroende för. Jag sa att jag ville sluta dricka, för att jag vill få ordning på mitt liv. Liksom veta vad som är vad. Var jag trött på grund av alkoholen eller för at tjag har för mycket ansvar hemma och på jobbet? Hade maken rätt eller fel. Eftersom jag var osäker på min egen motivation och uthållighet bad jag om antabus och har tagit det sedan dess

Sommaren har varit bra, det känns som att jag har gått från klarhet till klarhet. Men nu börjar jag vara sugen igen. Jag känner mig "för duktig". Tackar antabusen som håller mig på spåret och är glad att jag har hittat forumet för att läsa vad likasinnade känner och upplever och för att skriva av mig också.

Tack för ordet och Kram

Profile picture for user MissH

Hej alla!

Jag skriver oxå lite var som, har ingen tråd som är "min" ! Ibland har man massor av inspiration och ibland mindre.
Vad klokt av dig att själv ta tag i problemet och vända dig till proffs. Jag har varit nykter i dryga året nu och jag åt oxå antabus länge.

Suget kommer och går, det kan jag fortfarande uppleva. Speciellt när nykterheten börjar bli vardag. Jag försöker hålla fast vid små knep, som att tacka varje dag för minst 5 saker, ofta ingår där att jag är nykter och idag har jag så mkt att tacka för att listan blir lång... , jag försöker medvetet att stanna upp och ta in hela vår vackra natur med alla sinnen. jag kör mindfulness tänk och enkla andings-avslappningsövning. Jag försöker leva med öppet sinne så jag kan känna kärlek till och från allt levande. Jag har förverkligat en del drömmar, som att gå ner i tjänst, ha mer tid för mina tre hundar och har även köpt en häst som jag rider varje dag.

Och jag läser och skriver här på forumet. För att inte låta de goda minnena från vintiden ta över och glömma allt det hemska. Jag stöttar en tjej som är alkoholist och som nu har slutat dricka. Det ger mig en mening med nykterheten utöver den till mig själv och min familj.

Oftast mår jag kanonbra och känner ren och skär livslust. Ibland halkar man ner, det är ju helt normalt och man är ju inte på topp alltid. Men det är då jag måste se upp, så att inte tanken på vinruset börjar locka. Jag är en person som vill att allting ska hända snabbt och lätt, helst meddetsamma, och blir otålig om jag inte börjar må bättre snabbt... ja, ganska otålig när det gäller allt möjligt, tror det är en förklaring till varför jag blev alkoholist. Därför är det nu så viktigt att känna igen mina känslor och tankar, stanna upp och tänka annorlunda. På min kykskåpsdörr så har jag texten

Det viktigaste först
är att
Göra det enkelt
genom att
Ta det lugnt
så att jag kan göra
En sak i sänder
och alltså
leva och låta andra leva.

Det viktigaste i mitt liv är att vara nykter. För att stilla mitt sinne när jag blir stressad, eller uttråkad så hjälper det med såna här fina deviser.

Att leva och låta andra leva känns fint att läsa eftersom jag förutom alkoholist, även varit medberoende till min son och hans psykiska sjd.

När livet rullar på och jag inte skänker det någon djupare eftertanke och glömmer mina små levnadsregler så kommer ibland oro. Vill att det ska hända något, känner mig stressad över vardagssysslor, och ibland dyker det upp impulser och flashbacks .. typ: o vad gott det hade varit med en flaska vin. Hjärnan förskönar gärna och det är ju bra i många situationer men inte när det gäller alkoholen! Då vet jag att det är dags att leva mer "andligt". Skulle suget komma ofta eller bli jobbigt så skulle jag inte tveka utan börja med antabus igen.

Tack för din berättelse Sonja, känner igen mig i så mkt. Jag införlivade oxå alkoholen i mitt dagliga liv, som stimulans till vardagsysslor, som krydda till semester eller fest, som tröst, som avslappning. Tills jag var beroende och tänkte ständigt på vin, antingen på att jag måste sluta, eller när jag skulle kunna dricka igen, eller hur mkt jag skulle våga handla (sista åren köpte jag bara hem dagsbehov för att ha någon kontroll ) .

Grattis till din härliga magkänsla måne ! Det hörs på tonen att nåt är på G inom dig! Klart vi hoppas att det håller i sig, gör det inte det så kommer det tillbaka bara du är envisare :)

Godnatt kram till alla.

Pia

Profile picture for user MissH

Hej och tack för era inlägg.
Äntligen känner jag mig mogen att börja skriva här igen, har nu börjat med antabus igen.Men vilken tid det tog, jag som tänkte att jag skulle dricka över midsommar. Så är det bara, det tar allt längre tid att komma tillbaks och känna den riktiga motivationen.
Det är så skönt att veta att man inte kan dricka. Inga strider varje dag i huvet om kanske bara en dag till, vänta till måndag, och så vidare, En strid jag alltid förlorade förstås, kvart i sex vid bolaget och fast besluten om att i morgon måste jag sluta. Så har det nu hållit på i nästan tre månader.
Just nu är jag väldigt glad över att jag vet att jag vaknade nykter i morse och kommer att vakna nykter i morgon.
Gonatt och kram,
/Fenix

Profile picture for user MissH

Vad bra, Fenix, att du börjat med antabus. Tack för att du berättar hur det gick när du bara tänkte dricka över midsommar. Det ger mig (och säkert många andra) en tankeställare ifall jag skulle få för mig att dricka över jul eller nyår eller nåt sånt. Då ska jag minnas din berättelse!

Har bestämt mig för i dag också. Vi får gäster i kväll men de här människorna bryr sig inte om jag dricker eller inte så det blir Ramlösa för min del.

Profile picture for user MissH

Hej!

Läste lite granna på andra trådar om hur en del hade reagerat negativt på filmsnutten jag lade upp om de två gubbarna som inte kom upp...
Jag är ledsen om jag har gjort någon upprörd, men samtidigt så vill jag påverka och skapa en liten tankeställare för var och en...

Naturligtvis så tror jag inte att många har varit så pass packade att de ser ut på det sättet, och visst det är förnedrande för dem att bli både filmade och sedan upplagda på nätet.
Vad jag vill påvisa är hur alkoholen kan sätta alla spärrar ur led, och hur man i värsta fall kan se ut när det går för långt, de är helt omedvetna om hur de ser ut för omvärlden...
Vissa tycker nog att det ser lustigt ut, men jag vill sätta fokus på hur det känns att vara den som blir uttittad, eftersom detta är ett forum för just alkoholen...

Det gör nog "ont" att se den, men samtidigt så skall man nog inte blunda för vad alkoholen kan ställa till med, och kanske...kanske någon ser filmen framför sig nästa gång de känner suget, och tänker att så långt kan det gå, och står över den gången...vad vet jag?

Men känner någon avsky, så tar jag bort den, jag är inte elak av mig..
Men samtidigt så tycker jag att det känns bra att det blev en debatt, och det visar på att den berör, och det var ju lite av det jag ville...

OK?

och nu lite ur Berras nykterhetsdagbok...

Är gräsis när frugan har dragit till Paris med sitt jobb på konferans, jag hade hoppats att vi båda skulle få upptäcka den staden tillsammans när vi fick råd och firade bröllopsdag etc...
Men så blev det inte, hoppas hon får det roligt ändå, det är hon värd...

Är själv hemma med kidzen, träningar och matcher och allt vad som händer...
Dotterns pojkvän fick komma upp över helgen, han fick lite permis ifrån lumpen...
Vad de sysslar med vågar jag knappt tänka på, men jag har ju själv varit 19 år...!!!

Ungarna har fyllt hela helgen med aktiviteter utöver alla träningar och matcher...
Vi ska bl.a åka gokart och köra discobowling, så här blir det full rulle...
De vet att jag är svag för att skämma bort dem med god mat och snask när inte morsan är med, så de ser nog sina tillfällen att pungslå plånboken, men jag njuter av det...
Älskar att skämma bort mina barn, glada och nöjda barn gör en gott i själen...
Pirriga ögon och höga förväntningar har också sin charm...

Tänkte på hur det skulle ha sett ut om det vore för ett år sedan...
Jag hade nog tjackat två fulla kassar med bira, och sett min chans att kröka till ordentligt nu när
"kärringen" inte var hemma och skällde på mig...
Ser framför mig hur resultatet hade blivit av denna helg, och det vill jag inte ens tänka på längre.
Jag hade blivit full och skällt grinigt på ungarna, sovit länge och haft ett ton med ågren...

Det slipper jag nu, (..och Pia..), NU känner jag TACKSAMHET!...
Jag tänker inte tacka golvet eller badrumsspegeln, utan att jag slipper mitt "förra liv".
Och sedan får du väldigt gärna utveckla ditt ord mindfulness, jag ser det dagligen och ser bara ut som ett stort frågetecken i hela nyllet..

Ha' en bra helg alla, förstör den inte med en massa ångest!

Jag har inte bara ansvar för mitt eget liv, utan även fullt ansvar för mina barn denna helg, och det är min skyldighet att se till att de får ett sådant bra liv som bara möjligheter kan ge dem.
Därför tänker jag inte förstöra den med hjälp av alkoholen...

Lev!, och lev väl!

Berra

Profile picture for user MissH

Hej.

Är det bara jag som tycker det ser feijkat ut? Som om de spelar? På filmen alltså?

Jag ska förklara mer om mindfulness sen Berra. Men det betyder egentligen bara att man ska leva i nuet. Inte hela tiden ha tankarna på vad som hänt, eller kanske ännu vanligare, ha tankarna på vad som ska hända o vad man ska hinna med.

Kram

Profile picture for user MissH

Tjena Mors!

Fick en sådan fantastisk länk igår..., måste dela med mig kände jag..

En ganska lång filmsnutt om en amerikansk hjärnforskare som fick stroke, och nu berättar väldigt intressant om sin upplevelse inför publik.

Har inget om alkohol att göra, men den ger väldigt bra insikt om hur de olika hjärhalvorna funkar.
Men kan kanske öka förståelsen vad som händer där inne i tarmpaketen, även när man är påverkad av alkoholen...

Det är väldigt "glättigt" amerikansk så där får man se genom fingrarna, och man får koncentrera sig noga på engelskan...

Men väl värd att se...väl bekomme...

http://www.ted.com/talks/jill_bolte_taylor_s_powerful_stroke_of_insight…

Berra

Profile picture for user MissH

Hej Berra!

Helt underbar film! Tack! Älskar allt om hjärnans mysterium och hur vi funkar! Mkt tänkvärt det hon säger att vi kan välja hur vi vill uppleva vår värld. Ibland koppla bort den vä hjärnhalvan och känna samhörigheten med allt omkring. Det är ju precis vad det jag kallar andlighet handlar om. Och mindfulness. Ska verkligen kolla på filmen en gång till och sedan läsa vidare om detta.

Och skicka länken vidare till arbetskamrater på strokeavdelningen (där jag har jobbat )

Jag gillar på ett sätt den amerikanska stilen, de bjuder på sig och sin historia. Och pratar så övertydligt så det blir lättare att förstå :)

Pia

Profile picture for user MissH

Hej Pia!

Förstod att du skulle gilla den, ligger lite i den linje om det du brukar prata om...
Någon kanske tycker det är lite äckligt när hon visar en mänsklig hjärna...
Men jag tycker bara att det är intressant...

Vi är ju alla lite av "hjärnforskare" när vi utsätter oss själva för nya äventyr med hjälp av alkoholen.

Mors! /Berra

Profile picture for user MissH

Hej!

Nu har jag rent ont i min högra hjärnhalva efter att ha försökt stimulera den hela dagen.. Läste någonstans att om man tittar snett uppåt hö och tänker på ett träd så ser vi en bild av ett träd, och om vi tittar snett upp till vä och tänker på ett träd så ser vi ordet träd.

Ja, vi har verkligen experimenterat med våra hjärnor när vi drack. Och nu när vi slutat dricka är det än mer fascinerande att se och känna vad som händer med vårt sinne och vårt tänk.

Ikväll njuter jag av att det är höst. Rofyllt och mysigt. Har köpt nya fina dricksglas på Ikea, har haft ont om glas sedan alla mina vinglas gick i kras en tid efter jag blev nykter. En hylla i vitrinskåpet hade gett sig och allt rasade ut kl två på natten.. snacka om skräll. Och snacka om tecken.. någon ville inte att jag skulle dricka vin mer. :) Ska göra en god avocadosallad med cremefraiche och soltorkade tomater. Och vatten med citron och is i de nya glasen.

Har ridit i skogen och det är tydligen jakt för det sköts rätt så friskt, inte behöver man vin för att uppleva spänning i livet inte. :) Men inte en älg eller vildsvin i sikte, dock grodor, rovfåglar och en massa svamp. Blev inget plockat då min häst är pigg och het i skogen, och lite skotträdd så hon stampade rundor som den värsta galoppör. Håller med dig Måne, skogen är underbar, jag har nog oxå varit någon sorts skogsvarelse i tidigare liv. Fast mina barn säger att jag nog varit en hund eftersom jag är älskar att ha hundar springande runt mig, desto fler desto bättre. Får dock inte köpa fler för mannen nu... :)

Ha det bäst alla goa vänner här.

Kram Pia

Profile picture for user MissH

Hej.

Ja helt underbar, jag fick oxå rysningar och tårar i ögonen. Det är så härligt att leva i harmoni med sig själv och allt runt omkring. Känna att vi alla är delar av den universiella gudomliga energin som är oändlig och allt livs ursprung. När vi klarar att släppa taget om vårt surrande ego som vill ha, som vill bli sett och är livrädd att förlora saker och istället vänder oss utåt, lyfter ansiktet mot himlen eller känner närheten till någon vi älskar, när vi känner kärlek och samhörighet till allt liv utan rädslor och krav. Det är andlighet för mig och filmklippet var suveränt där det skildrar absolut närvaro i stunden med kärlek till natur, djur och medmänniskor.

Tack Berra.. du utnämns härmed till forumets inspiratör. :)

Profile picture for user MissH

Förresten... boken och filmen The secret har blivit väldigt populära i USA,. Jag har läst boken och blev väldigt konfunderad över att de flesta affirmationer handlade om att bli rik, smal, osv.. inte precis andligt i mitt tycke, och inte det som gör en lycklig i längden. Jag blev glad när jag hittade en bok som heter Bortom The secret, av Lisa Love (hm,.. undrar om namnet är taget!! )som handlar om att använda attraktionslagen för mer andliga syfte.

Profile picture for user MissH

Hej alla goa vänner,,,har haft den bästa helgen på lääänge. Ja det blev varma mackor med svampstuvning efter alla skogsvandringar i veckan som var ,hann ut tre omgångar ,hela köket är fullt av svamp!! Maken drack ett glas rött till o jag drack en kobira,mjölk alltså. Jag var inte sugen det minsta ,min man frågade innan han köpte hem vin om det var ok,han kan hålla upp för min skull säger han men min känsja inombords finns kvar,ligger där som en varm filt,kan inte förklara den men jag mår bättre än på länge just nu. Att dricka finns inte som ett hjärnspöke längre,jag har kommit till insikt,Jag kan inte fortsätta leva som jag gjort, det var inget liv. O som man har fått ut av denna nyktra tid, denna helg har varit så skön,en vanlig helg i en vanlig barnfamilj men ,nykter o frisk. Ett par höstpromenader,supit in den klara höga luften,en tur på hojen fick jag o maken till,den lille var hos farmor,ätit gott,umgåtts med min syster vars sambo fyllt år o så har de en ljuvlig liten på 10 mån som kravlar omkring med en nyfiken på livet som smittat av sig,o ja har varit med till 100% .inte en tanke på att man ska dricka på kvällen ,inte bakis o trött med ett påklistrat ,tillgjort leende o en tanke att bara få komma hem o öppna flaskan till lördagsmiddan. Verkligen bara njutit av att va här o nu,igår var vi på fotboll o såg sonen spela,vackert väder o fikakorg, känns som jag fått ett par nya ögon,vill bara leva livet så här ,i lugn o ro,vill må bra ,med mina barn ,med min man ,min övriga familj,Vistt är manorolig för vissa saker men det känns bra här o nu,som du säger Pia ,intae tänka för mycket på morgondan,inte stressa upp sig i onödanmdet tjänar inget till,o min dotter o jag har haft flera förtroliga samtal senaste två veckorna ,märker på henne hur hon slappnar av när jag är avslappnad: så mycket skad man åsamkat när man druckit ,det ser man ju nu i efterhand,man är ju blind för omvärlden när man bara har ögon på flaskan. ag har ätit citalopram nu 10 dar,inga biverkn, faktiskt men de har väl inte gett effekt än fast det känns så.men jag mår bättre i mig själv ochså men vill nog äta antidepp ett tag ,de svarta hålen kan komma fort ,av erfarenhet vet jag att det kan gå på ett ögonblick.! Tac k Pia för ditt otroliga givande hela tiden!! o alla ni andra ochså ,för att ni finns,kram Tessan

Profile picture for user MissH

Hej!
Hm, intressant hur olika vi människor är och vad som provocerar oss.
Jag tyckte videon med fyllegubbarna var fantastisk (som tankeväckare), men den senare positivt tänkande filmen trodde jag var ett skämt, en parodi på the american dream, liksom hur präktig kan man bli? Menar inte att trampa på någon eller kritisera er livsfilosofi. Kanske är jag helt enkelt en obotlig cyniker.

Med detta sagt hoppas jag du inte slutar lägga ut videos Berra. Ju fler inlägg desto mer levande forum, som du varit inne på. Är egentligen glad att jag fick se denna video, så jag kom mig för att skriva några rader, om än kanske inte glädjespridande…

Ha en fin måndag alla!
Annah 73

Profile picture for user MissH

Hej Alla!

Kul att ni gillar min videoinlägg, det kan behövas något annat än bara ord ibland, man måste få kittla andra sinnen också, och använda lite av sin fantasi...

Jo jag kan vara lite provocerande ibland, man kan inte alltid kasta sten inlindad i massor av bomull, utan ibland måste man "buffa" till lite för att skaka om och väcka någon som halvsover...

Om jag måste skriva i sådana här kryssfrågor om bra till dåligt med fem olika mellansteg, så bestämmer jag mig vad jag tycker ifrågan och sedan väljer jag alltid en ytterlighet, bäst eller sämst.., mitt svar ska göra skillnad, inte något mjäkigt mellansvar, i mellanmjölkens land!

Om jag får en fråga/video som berör och skapar debatt, så har jag ju fått gehör, jag ville ju inte att den bara skulle svischa förbi utan reaktion...
Visst, ibland stöter jag mig med någon, men det är aldrig illa menat, utan ständigt med glimten i ögat, mitt "jag" ska göra skillnad, men inte vara obehaglig...
Jag vill inte vara obemärkt, ska göra intryck och vill påverka...

Jag har "genomlidigt" samma kval som er andra med alkoholen, kanske inte lika hårt...
Men jag har gjort ett val och vill stå för detta, både inför mig själv och inför alla andra...
Nu vill jag på bästa och öppnaste sätt förmedla mina livsupplevelser, på gott och ont...
Naturligtvis vill jag "puscha" för att andra ska våga ta steget att prova sig fram utan alkoholen, den som givit en "tröst" under så lång tid...

Det är som när man skulle lära sig att cyckla, man var säker så länge någon vuxen höll i pakethållaren, och plötsligt en dag så stod han/hon inte längre där, utan man vinglade fram alldeles själv, och känslan JAG KAN!, infann sig...

Jag kan fortfarande, jag kan förändra mitt liv, till både sämre och bättre..
Oftast så vet man redan hur man skall göra, men vågar inte bryta rutiner för det känns tryggt.

Men jag kan bara säga att det är mycket mera roligt att få en förändring, det händer något nytt som jag sedan måste anpassa mig efter dag för dag, lite nya utmaningar...

När man egentligen vet vad alkoholen ställer till med, men ändå väljer att blunda, det är förnekelse! Insikt är att inte längre blunda...
Det är efter det, man kan få viljan till en förändring...
Och som jag skrev tidigare, förändring är bra!
Allting utvecklas, varje dag, du med!

Man ska välja bort det som gör en ont, det finns en massa upplevelser som gör en gott, ta fasta på dem och prioritera...
Låt inte alkoholen äga och styra ditt liv, ta över makten och låt dig själv bestämma vad som är bra eller dåligt, dessa upplevelser upplevs konstigt nog bäst nyktert, utan någon falsk euforia...

Idag känner jag en tacksamhet, vet inte varför, kände det i slutet på förra veckan också...
Jag känner mig bara tacksam för något, och det är en bra och skön känsla...
Jag kanske är tacksam för det liv jag har valt att leva just nu, idag!

Imorgon är en annan dag, och vet ni?, jag bekymrar mig inte för den, för jag lever idag
Och med dagens val, så vet jag att jag kommer troligen inte ha några bekymmer imorgon...heller.

Det är otroligt, för jag brukar normalt sett hata måndagar, men den känns bra, so far!

Gör nå't bra idag, ta tag i era liv!

Berra

Profile picture for user MissH

"..idag ska jag älska livet precis för vad det är värt..."

En konstig fras som har surrat runt varje morgon i mitt huvud de sista två månaderna...

"Idag ska jag älska livet precis för vad det är värt.."

Låter helflummigt, men har blivit mitt eget mantra, min "egen" sinnesrobön...
Har försökt bena ut vad det betyder för mig, och tror det att jag ska vara nöjd med vad dagen har att ge mig, och inte sätta förväntningarna för högt...
Vara tillfreds med det jag får och kan prestera, det blir inte bättre än så här...

Istället för att alltid komma längre, prestera bättre, hinna med mera, att alltid sikta högre än vad man kan, en prestationsångest, inte undra på att man bli hängig för att man varje dag förväntas göra någonting bättre, nya mål hela tiden...

Att få vara tillfreds med det man har, här och nu, uppskatta det jag har...
Ta av skygglapparna och se mig omkring, det här är vad jag har, vad kan jag göra åt det?

Jag "måste" ingenting, mitt liv ska vara kravlöst och behagligt, ett NEJ är också ett svar, lika tydligt som ett JA, men innebär inte lika mycket åtagande...

Få stopp på karusellen och skapa en sfär av lite stiltje, min egen kula av frid...

Kanske när man först får insikt om sitt eget stressade liv, som man kan göra någonting åt det.

Jag finns, jag lever, jag tar plats, jag har ett egenvärde, jag har en "fredad" zon, jag har ett liv!
Min själ har varit komprimerad till en knytnäve, nu ska den få ta plats i hela kroppen igen...

Genom att "leva", så lever jag, inte bara att överleva...

"Idag ska jag älska livet precis för vad det är värt.."

Berra

Profile picture for user MissH

Kritik är jobbigt särskilt när den är befogad.Det tar en tid innan man kan ta till sej den men sen när man gör det är det ju faktiskt så att kritik är BRA att få för det hjälper en att utvecklas o göra saker bättre nästa gång.
Det jag lärt mej mest av i livet är de misstag jag har gjort.

Profile picture for user MissH

Tack för att ni tröstar Westie & Vana...
Känns lite bättre när man har fått sovit på saken, blir arg och vill slå det ifrån sig...
Raderna jag skrev tidigare om att jag inte "hatar" mitt jobb längre, stämmer inte längre, nu gör jag det, ..igen!

Jag är glad att jag har en familj, de stöttar mig när jag berättar hur "dumma" de är på jobbet, barnen känner vibbarna och slutar tjata, och låter mig få tänka ifred...
Det är "dom" och "vi", yrkeslivet kontra privatlivet, inget rår på min familj, där är jag stark!

Känns lite konstigt när jag i inlägget tidigare berättar lite i harmoni om hur mina tankar går kring livet, och pang-bom några timmar senare skjuter allt i sank...
Jag försöker efter bästa förmåga att inte stressa upp mig över värdsliga ting, men så har jag en chef som inte tänker så, utan kör på!, hårt utav helvete, snabbare effektivare...
Hans stresströskel ligger väl antagligen milsvid ifrån min, men så har han ju betalt för det, dubbelt upp t.om.

Svenska avundsjukan gör sig gällande, men så har vi inte fått någon löneöversyns på hela 6 år heller, vi har "betalt" dyrt för att behålla våra jobb.
Frågan man ställer sig om inte trivseln har ett pris också, jag hade hellre jobbat med djur som t.ex en djurskötare på en djurpark, då hade jag kramat tigrarna hela dagarna med livet som insats, men jag hade varit lycklig död då!

Jag skjuter mina förhoppningar på framtiden, och hoppas att tiden skall förändra min livssituation.

Inte droppe alkohol påverkar mina beslut eller ånger, det hade inte hjälpt ett dugg, tvärsom så hade det bara skjutit på problemen och gjort dem värre, och på nästa tillställning så hade jag läst lusen av chefen när jag fått upp promillehalten till en tillräckligt modig nivå...
Och då hade han inte varit värd kloaksystemet som tar emot min skit ens en gång...
Nu slipper jag säga detta till honom, och må dåligt i veckovis efter med ångest!

Men jag tänker det, och det får räcka, och det får bli min lilla "hemliga" hämnd...
Jag har fortfarande lite stolthet kvar, ni kan ta min kropp men själen rår ni inte på, HA!

I morse när jag vaknade och borstade tänderna så tänkte jag...

"Idag ska jag älska livet för precis vad det är värt"

Så sant, ny dag, nya erfarenheter, här är jag!

Berra

Profile picture for user MissH

Hej alla!

Jag har varit lite låg och inte orkat gå in på nätet. Dock har jag inte druckit - det går ju inte med fullt med antabus i kroppen - annars tror jag nog att jag skulle ha fallit till föga. Allt har sina ups-and-downs och har jag klarat mig igenom denna svacka så går ju nästa (om det kommer någon) lite lättare. Tack alla för era tänkvärda ord och för att ni finns. Trots svackan så älskar jag ändå livet utan den där förbannade alkoholen.....

Kram

Profile picture for user MissH

Känslorna finns där... i & på kroppen.
Tankarna vränger ut & in på själen.
Ångesten river ner försvaret.
Bubblan runt jaget krymper.

Lyft blicken...välj vad du vill se.
Andas med alla dina sinnen.

Hjälper det att känna ångest just nu?
Tänk tanken...stanna inte där...släpp taget...gå vidare.

Livet finns ju där... mitt framför näsan...låt det inte passera.

Kram Mie...

Profile picture for user MissH

Hej alla

Jag tycker inte det är konstigt att först känna som du gjorde i ditt positiva inlägg, Berra, för att sedan falla pga någon yttre situation. Sånt är ju livet, och det är aldrig kul att få kritik, även om man nu kan tycka att din chef inte verkar vara så bra på att framföra den....

Att kunna uppleva sinnesro och lycka är en gåva och den kommer igen, lättare och lättare för varje gång vi klarat av svackorna. Det är ju nu så att man inte kan sväva på rosa moln hela tiden.. (även om man skulle velat och det är väl en del av förklaringen till att man föll för den lätta utvägen att öppna flaskan för ofta)

Du är klok Livet, det du skriver är så sant. Och du kan se att det nyktra livet är bättre än destruktivt drickande, trots att du haft en svacka, det är värt jättemkt och du verkar ha full insikt och inte hemfalla åt att romantisera drickandet som annars är så lätt när livet känns motigt.

Keep up the good work, mina vänner.

Kram

Profile picture for user MissH

Hej igen!

Idag "hänger" det fortfarande, och jag försöker se mig själv från olika vinklar, men får inga "signaler" alls, det känns helt nollställt, ...trist!

Har försökt "trösthandla" någon elektronisk pryl för att peppa upp mig, men förhandlingarna med frugan gick i sank, det sprack på fysisk yta och vår ansträngda ekonomi som är körd i botten.
Inte undra på att man är hängig...

På jobbet är det "livat" som vanligt, all personal är våldsamt uppretade på att vi inte följer de kollektivavtal som står i våra anställningsvillkor, och vi har haft ett extrainkallat möte med VD'n.
Diskussionerna har gått hett till, och det är med blandande känslor jag ser de rosenröda kindernas kamp i mötesrummet, det är viktigt för mig med men jag "vågar" mig inte in i debatten för att jag mycket snabbt skulle gå över gränsen för vettigt diskussion, skulle bli arg och ledsen...
Så jag stod tillbaka för att jag inte känner mig tillräckligt stark, men blickarna säger mig att "någon" snart kommer att få en kniv i ryggen...

Orkar inte mentalt engagera mig för att inte bli upprörd och ännu mera nedstämd...
Men skulle "vi" lyckas med återinförandet, så skulle nog min nedstämdhet verkligen förbättras, den har en stor del av att "inte få någon uppskattning"-känslan...

Kanske kanske är någonting på väg att förändras runt omkring mig, jag kan inte påverka allt men försöker fortfarande (verkligen försöker..) se positivt på det hela...

Jag är en allt för stilla person i en allt för livad miljö, svårt att inte dras med i tempot, måste distansera mig lite...

Lite positiva grejor finns det ju, firar idag -10kg på vågen, och 5 cm mera hål i skärpet...
Men det känns lite farligt, har tappat dessa på ca 5 veckor på i stort sett ingenting, ibland
känns det som om inte bara livet rinner ifrån mig, så även kroppen...

Jag vet inte var jag är, eller vart jag är på väg, jag bara följer med...

Berra

Profile picture for user MissH

Livet är inte alltid lätt, det blir inte alltid som jag tänkt mej.
Jag är lite låg just nu pga div saker i mitt liv, jag har inga marginaler...puttar ngn på mej så faller jag.
Idag kom det sms : Jag har sett lite avslöjande bilder på dej på nätet...googla ditt namn & kolla du bör kanske anmäla det.

Jag blev puttad över kanten & kände en sådan ångest.Trots det jag sagt här de senaste dagarna om att inte fastna i känslan utan låta den passera.
Kräkvarning tom.
& det var väldigt väldigt väldigt länge sen nu. Att jag kräktes av ångest & oro. Gjorde det titt som tätt då jag levde i kaoset & ett bra tag efter.

Skickar tillbaka & undrar vart jag ska kolla...

Svar: läs hela med,
FAN... jag hade blivit total lurad.Efter väldigt mkt tom skärm kommer texten:
En smart person läser hela sms:et skicka detta vidare till alla i din adressbok & se alla roliga reaktioner, men svara inte direkt.

Kanske hade jag under andra omständigheter tyckt att det var roligt... men nu letade jag i huvudet om det över huvudtaget skulle kunna finnas bilder på mej som är lite avslöjande.

Om du får detta sms... skicka det inte vidare, du vet inte vad personen du skickar till har i bagaget.

... / Mie.

Profile picture for user MissH

Ja livet är inte lätt,jag mår dock bra just nu ,verkar ha hittat ett lugn som häller mig på fötterna,givetvis går allt upp o ner hela tiden ,men håller huvet över ytan o försöker inte jaga upp mig för minsta ting,Jag känner igen mig Berra,den där likgiltighetskänslan är vedervärdig,i perioder har man stått ut enbart för sin familjs skull,men levde inte själv,som du sa,allt bara rinner på o man är själv som en flotte som bara flyter på ytan,dagarna går,,,men det blir bättre ,trodde inte det själv men det finns en anledning till varför man finns här O VI MÅSTE FÅ MÅ BRA EFTER ALL SKIT VI VARIT MED OM,synd att ditt jobb är en pina ,du borde försöka se dig om efter ett annat,funkar man inte på jobbet så drar det ju med sig en hel del.Det är j där vi är stor del av vår vakna tid. JObbade själv på ett ställe förut där jag vantrivdes,skitsnack o glåpord,sa faktiskt upp mig,hade inget annat val ,det var kostsamt ekonomiskt ett tag men jag ångrar det absolut inte,senvar jag mammaledig ett år o hade sen tur att få ett annat vik som idag har blivit fast,som jag trivs med o det gör hela skillnaden,man känner sig uppskattad o får bekräftelse,,gör nåt Berra,då kanske det andra ger med sig en del ochså,tur att du har din kära familj,du är stark!!! kram Tessan

Profile picture for user MissH

Tja!

Idag är det ingen bra dag, fortsatt hängig...

Tack Westie för att du försöker muntra upp mig, men idag ska jag "tillåta" mig vara ledsen om jag nu känner för det, och det gör jag...

Ingenting är kul, har inget att se fram emot, inget som kittlar mina sinnen, känner mig otillfredställd hela jag...

Det känns som man snart ska explodera för att ingenting händer, känner mig kreativ men får inte utlopp för det, kvävs nästan...

Plockar fram någon gammal "leksak" till datorn, men får det inte att fungera som jag har tänkt mig, och känner mig dum i huvudet för att jag inte fattar helt hur drivrutiner osv ska funka med 64-bitars programmet, och plötsligt så krockar det med något annat...
Sliter mitt hår och blir tokförbannad och snart sitter den där j-vla musen i ett hål i gipsväggen...

Lite manlig PMS kanske, vi har det säkert också, men på vårat sätt...
Hade det varit för ett år sedan så hade jag löst detta med en pilsner eller två, men det funkar ju inte längre, så i detta fallet så måste jag härda ut, och bita ihop...

Vi ska ut till stugan i helgen, men inte heller det känns lockande, svågerj-veln kommer säkert bara köra med mig när det gäller skithuset, och jag blir tokigt på hans eviga pillrande...
När jag jobbar så går det snabbt och lite mera hafsigt, men sån är jag...
Sommaren är över nu, och naturen håller redan på att lägga av inför säsongen och det är en "döende" tid framför mig, så jag har inte riktigt samma glädje av naturen just nu...

De enda sinnen som stimuleras nu är de som gör mig irriterad, och jag går ständigt runt och känner mig "pissed", som en gammal tjurig gubbe, och jag gillar inte min egna attityd alls...

Sorry, men idag får ni inga uppmuntrande ord ifrån Berra's tråd, han har "mens"

Den här helgen lägger jag min tilltro till Lottoraden...

Butter-Berra

Profile picture for user MissH

Hej alla.

Ja, det är så lätt att trilla tillbaka av saker som påminner om sånt vi varit med om tidigare. Det finns en jättebra bok om det, Känslans intelligens, den förklarar precis varför och vad man kan göra åt det. Det är oxå väldigt intressant läsning om våra hjärnor, från reptilhjärnan och upp till hjärnbarken.

Jag suddar ut resten av det jag skrev, det hör inte hemma på detta forumet och jag känner även lite att jag lämnar ut min son.. Men ibland är det bara så skönt att skriva av sig och få lite stöd och bekräftelse.

/ Pia

Profile picture for user MissH

Hej Pia, testa att läsa denna blogg: http://trollhare.wordpress.com/2008/03/18/konsten-att-overleva/

Personen som skriver den har inte tvångssyndrom tror jag, men andra problem som Asperger. Nånstans ligger de där sakerna nära tror jag. I alla fall tycker jag att det är en fantastisk person som delar med sig mycket av sitt liv och har många kloka saker att säga.

Profile picture for user MissH

Hej Pia,,blir lessen att höra hur jobbigt du har det med din son,vad du kämpar o gör allt i din makt för honom,,,hur det måste vara att ha ett barn som stundtals inte vill leva,,att orka leva själv,det måste va övermäktigt,men jag beundrar dig verkligen o hoppas innerligt att allt ordnar sig ,du säger att han är bättre än förr ialla fall,hur har han haft på sin praktikplats,funkar det?Skulle vilja ge dig massa goa råd liksom du hjälper mig med dina rader,men kan inte göra mer än att säga att jag beundrar dig o tycker du är en otrolig mamma,en riktig förebild för oss alla här på forumet,kram Tessan.

Profile picture for user MissH

God Morgon!

"Surgubben" Berra är fortfarande med, men det dåliga humöret står i läge paus...

Vi är "själva" i stugan utan barn, och det har varit bra för.....kärlekslivet om man säger så...
Det behövs ibland som lim i ett förhållande, att få vara lite för oss själva...
Bara att få nakna ligga "sked" i sängen tillsammans och känna någon annans kroppsvärme mjukar upp ens sinnen, utan några barn som kommer studsande i fotänden av sängen.
Visst vi saknar dem, men vi har ju ett eget liv också...

Mina farhågor om grinig svåger besannades inte heller, och vädret är just nu jättefint, trots lite kyla, men det gör det bara ännu mysigare att krypa ner i en kall säng, uhh!

Vi fick en chock när svågern och svägerskan kom ut, de frågade var deras båt hade tagit vägen, för att sedan bara konstatera att den hade blivit stulen...
Så nu känner vi oss otroligt kränkta, och svågerns alla timmar med att bygga ihop den och invenstering i en dyr utombordare är nu som helt bortblåsta...
Så det ligger en sordi över oss och nu har vi ingen vassare båt än en 9,9 hästars på en roddbåt.

Så ser ni någon annons på en Micore 490 med en svart Mercury 50 hästars motor så skriv här så fort som bara möjligt, så slipar jag yxan under tiden, för här ska skapas rättvisa...

Ibland så undrar man vilken looser-sida man har valt, man jobbar sliter och betalar skatt, gnetar ihopa till sina drömmar, för att sedan någon annan bara ska sno den mitt framför en.
Man skulle bli socialfall, få en betald lägenhet, socialbidrag och jobba svart, samt att dryga ut sin inkomster med att stjäla vad andra har jobbat ihop till, sälja dessa för att sedan sitta på Stureplan och bjuda glatt på en hink med skumpa och bara glassa runt...

Det är ett märkligt samhälle vi lever i, håller ni inte med om det?

Berra

Profile picture for user MissH

Mors!

Måndag igen, och som sig bör, ingen höjdardag, för mig...

Kände ett "sug" i lördags då inte nikotinet var den enda drog jag behövde, blossade som en tok men det saknades "något"...
Var inte lätt då vi stod vid grillen att "bara" suga på en alkoholbefriad pilsner, Jever...
Ibland börjar man omarbeta sina beslut om det jag gör är riktigt, jag vet det innerst inne, men något annat sade mig att det var dags för lite "äventyr" igen...

Det känns som om min egna uppfattning om beslutet att avhålla mig helt alkoholen är på väg att urholkas, jag börjar tappa duktighetskänslan...

Eller så är det så att jag nu mår så pass kasst, att jag ändå kan köra ner mig i alkoholträsket i alla fall, vad spelar det för roll, lite ångest ovanpå det här gör väl ingenting???

Det är konstiga tankar som far runt i mitt huvud just nu, allt det jag har byggt upp håller på att raseras, och jag orkar inte "hålla emot" längre...

Båtstölden blev en våldtäkt på min trygghetskänsla, och jag är hyperaktiv på att hålla koll på
det som är mitt just nu...

Har väldigt få saker att tänka på som gör livet lite gladare, försöker verkligen "pigga" upp mig med något, men det känns som en uppblåst ballong som inte är ihopknuten, det pyser ur den det minsta lilla man tappar uppmärksamheten, för att sedan bara vara sladdrig och hänga slapp...

Idag ska jag tillåta mig att känna mig hängig, så att den känslan får blomma ut fullständigt...
Så kanske, kanske den i morgon har blivit utblommad så att jag kan börja se framåt igen, de säger ju att man inte ska undertrycka sina känslor, så jag låter dessa få "vara" ute på vift.

Om det finns en Gud däruppe, så ska han ta sig en rejäl koll över Sverige...
För långt därnere så finns det en kille som just nu bara moonar åt honom så mycket han orkar...

Mors Berra

Profile picture for user MissH

Det var en kille här på forumet som svarade på ett inlägg där jag just hade skrivit att jag hade tappat lite av motivationen. Det han skrev fick mig att tänka till. Han förklarade för mig att efter en viss tid, så har den otroliga lyckobubblan man kände innan lagt sig eftersom man blivit van vid att vara nykter. Det är inte lika konstigt längre och tillslut blir den känslan vardag. Jag tror att det var den där upprymdheten jag saknade. Håll ut Berra!

Kram!

Profile picture for user MissH

Lite samma känsla finns hos oss anhöriga...

Jag har lite svårt att se nu att det har funnits ett strul med droger & alkohol.
Eftersom jag & barnen inte är i det just nu & inte träffar honom särskilt ofta, kan jag ju faktiskt inte veta hur det ser ut idag.
Känslor & tankar om att det kanske inte var så farligt, att jag kanske förstorade upp el att han kanske har slutat nu poppar upp i huvudet.
Jag måste anstränga mej för att komma ihåg hur det verkligen var.
Påminna mej om att han inte är bra för mej & barnen.
Även om jag inte är intresserad av ett förhållande längre så känner jag mej elak som berövar honom hans barn.

Tills jag kommer på att han gjort det valet alldeles själv.
Det är han som väljer att inte ringa el på annat sätt höra av sig.
Han som sitter med bollen i knät & inte förstår bättre än att låta den ligga där.

Svaret finns alldeles nära...
Om...han varit ren hade han hört av sig till sina barn.
Han hade ansträngt sig så att han skulle kunna vara med dem.

Så jag stannar inte i den känslan särskilt länge.
Utan släpper återigen taget om skuld & skam.
Jag tog ett bra beslut, kanske livsavgörande...
Tanken hade funnits under en längre tid men jag hade ingenting mer än mitt eget ord på att allt inte var i sin ordning.

Vem skulle tro på mej?

Tills den där em för lite mer än ett år sen.
Brevet från soc som gav mej bevis. Svart på vitt.
Jag var fri.
Barnen var räddade.
Var tvungen att gå för att ha en chans till ett forts liv tillsammans med mina barn.
Tog den chansen... tillslut.

Så den där känslan borde ju inte komma... men tryggheten har blivit vardag & kaoset ligger bara som ett avlägset minne.

Tack alla här på alkoholhjälpen som hjälper mej att minnas & förstå vilken tur jag har haft trots allt.
Med mina erfarenheter kan jag förstå & kanske tom hjälpa...
Medberoende finns till så mkt... vilken sjukdom det är...
Känslorna är dem samma, det spelar ingen roll till vilken sjukdom du är medberoende...

Kram från Mie...

Profile picture for user MissH

Mie ! Glömskan är vår värsta fiende !

Jag kommer ihåg när du började skriva här, det känns ibland som en livstid för så mycket har hänt. Du skrev forcerat och med en massa sms förkortningar som ibland gjorde det lite svårläst men oftast fattade jag din mening och vad du ville få ur dig.

Jag överdriver inte när jag säger att du verkligen har förändrats ! Absolut till det bättre !!

Det lyser igenom i dina texter att din självkänsla har byggts upp rejält och att du fått en stabilitet i din tillvaro. Det är inte bara tur som fört dig till det liv du har idag, du har ett öppet sinnelag och är villig till förändring och kan se konsekvenserna av dina handlingar på ett positivt sätt.

Jag vill idag hävda att du ska sluta kalla dig medberoende och ändra "titeln" till vän eller kanske anhörig till alkoholister. Det är en lite mer positiv underton i dessa benämningar jämfört med medberoende vilket signalerar att du fortfarande är beroende av den beroende. Vilket du klart visar att du inte är idag.

Jag är klart imponerad av din utveckling.

Ta hand om dig, det är du sannerligen värd.

Profile picture for user MissH

Tack Adde...

Du har verkligen rätt.
Mina tankar snurrar inte in sig i min själ längre.

Jag var förvirrad mitt i kaoset...nu kan jag se med mina ögon igen.
Ingen ångest som griper tag om mej & får mej att kräkas.

Kanske borde jag sätta mej & läsa tillbaka på den här tråden som jag har skrivet en hel del på sen den startades av Berra.

Jag är tacksam för jag har lärt mej så mycket under resans gång... jag har verkligen förstått hur jag ska låta bli att stanna i destruktivt tänk.

Kanske borde titeln vara fd medberoende?
Vän låter trevligt.

Tack för att du ser min förvandling till en stark självständig kvinna...
(Har alltid tyckt att jag varit stark... men det har fått en helt ny innebörd)

Jag tar numera hand om mej.
Tänker mycket på dej, du har varit lite "tyst"här på forumet... Kram Mie.

Profile picture for user MissH

Hej!

Idag skulle jag vilja skriva något, men jag vet inte vad...
Det känns helt "tomt", tyvärr...

Jag är jätteglad att ni är några som skriver i tråden så att den inte "somnar in"...

Ni är mina vänner, tack!

Berra

Profile picture for user MissH

Hejsan!
Då kom jag ju precis lämpligt nu Berra. Känner äntligen för att skriva. Det har varit en strulig sommar som aldrig höll på att ta slut, men nu känner jag mig pånyttfödd.Har ett hopp äntligen om att slippa alkoholen och ska genast börja kalla mig före detta alkoholproblematiker. Läser här nästan varje dag, och har stundtals varit så avundsjuk på alla er som förmått låta bli att dricka och börjat få längre perioder av nykterhet. Nu vill jag också dit, och det får kosta vad det vill.
Hur illa ska man må för att börja dricka? Precis så illa som jag mår utan att dricka blir svaret.
När man sätter tankar på pränt bli det ju så oerhört fånigt egentligen. Allt man behöver göra för att slippa de negativa konsekvenserna av alkohol är ju att inte dricka den! Sick!
I dag skiner solen och jag är nykter och känner mig glad. Inte illa alls!
/Fenix

Profile picture for user MissH

Hej!

Idag hade jag inte tänkt skriva något, eftersom det är helt "tomt" på kontoret...
Har egentligen ingenting att skriva om, och allra minst om det om alkoholen...

Känner mig fortfarande "mjuk" i skallen, och har svårt att fokusera på annat än det som känns tråkigt, besvärligt och jobbigt...
Precis som om jag försöker "straffa" mig på något sätt, börjar förstå (nästan) de som skär sig i armarna, vore skönt om man kunde ändra smärtan till det fysiska området istället, det känns mer hanterbart och sakligt...

Är precis återkommen till jobbet från schrinken, och idag fick frugan hänka...
Hon fick ge sin syn på min sjukdom, och det vände ut och in på allt vad schrinken hade förutsatt att min depression, så hon fick nya spår att börja nysta i...

Och det känns ju bra, och hon vill fortsättningsvis att frugan följer med eftersom hon får då en "yttre" syn på mig, eftersom jag inte kan själv avbilda en "egen" diagnos på mig...
Jag hoppas verkligen att hon kan peta på det som gör mig ont, ungefär som en knapp, depression on/off och hon kan ställa den i läge off...

Frugan var jättenervös innan, och verkligen lättad efter besöket, och tyckte även att det hjälpte henne en del i sitt tänkande, så vi mår båda bra av detta, typ helrenovering hjärna!

Det är inte roligt, det känns som om alla vill mig ont, och jag kan inte själv påverka mig att inte tänka/tycka detta, jag bara trampar i samma spår om, och om igen...

Mycket hänger ju också på jobbet, tycker verkligen att det suger....
Chefen försöker pressa oss ännu hårdare, och hans "skäll" mot mig känns som om han kastar papperstussar på mig hela tiden, vågar inte "ta i", vilket jag är tacksam för...
Men det är inte det jag vänder mig emot, utan allt det "andra" som gör att vi håller på att "gå sönder" man efter man...

Men jag tänker hela tiden, att imorgon är det en annan dag, och den KAN inte bli jävligare!
Ibland har jag rätt, men lika ofta fel...

Eller som norrlänningen sade, "..du ska nog se att det blir ett jävla väder i morgon också, man är väl för fan optimist"...

Mors Berra

Profile picture for user MissH

Pratade med barnens pappa häromdagen på tel. Onykter & han tror inte att jag märker.
Han ville ha hjälp med hunden... hmm...

Pratar om att han snart kan skaffa sig "lämpa" för att sen ta om sitt körkort.
Vill inte ha ut honom på vägarna igen.
Han säger att han är ren nu...
- Nej, du är ju inte ren nu.
- Bara alkohol det går ur kroppen på ett dygn.
Han säger att testerna är slappa.

Är det ngn som har koll på hur det går till?
Jag trodde att man skulle bevisa genom prover ordentligt att man är ren.

Mie...

Profile picture for user MissH

Hej Mie.

Vet inte så mkt om det rent praktiskt men missbrukare är ju som du vet experter på att luras och manipulera. Att alkohol går ur kroppen snabbt och att urinprov då kan visa negativt är väl känt.

Han kan säkert allt om hur det funkar och vet precis när och hur han kan använda droger/alkohol för att det inte ska visas i testerna..

Profile picture for user MissH

Är det ett jävla väder idag oxå Berra? :)

Jag undrar lite över vad som hänt? Du lät så glad och så föll du rätt ner? Har du minskat på antidep igen?

Ditt jobb verkar vara kaotiskt och destruktivt. Har ni ingen företagshälsa där ni kan slå larm om hur det går till och hur ni mår?

Som jag ser det så tycker jag du varit jäkligt strong där du står vid grillen var och varannan helg med alkoholfri öl i näven.. vete tusan om jag klarat det, eller tyckt det var så givande. Hade nog blivit irriterad och bitter över all alkohol runt omkring. Men jag är nu ingen sällskapsmänniska.. :)

Hoppas du mår bättre idag.

/pia

Profile picture for user MissH

Hej Alla!

Ja idag är det ett jävla väder, haha!

Nej om sanningen ska fram så har det "mojnat" lite sedan gårdagen...
Blev så oerhört glad att frugan hängde med till shrinken, min livskamrat har fått insikt i min sjukdom på ett annat sett, och shrinken fick en annan version som var helt annorlunda...

Så jo, jag "hoppas" hela tiden, hoppas hoppas hoppas, att det nu vänder...
Jag lever ju som sagt på hoppet, och finns det inget att se fram emot, så "backar" jag...
Jag behöver ju hjälp med att knyta upp knutarna i pallet, har ju försökt så länge själv och inte lyckats, så jag måste ha en "yttre" hjälp...

Men som vanligt så har jag jämnt för bråttom, man kan inte bara gänga av skallen och lämna in den för renovering, betala i kassan och sedan hämta ut den igen...
Det är ju inte direkt någon bilverkstad, och jag måste ju ta in det shrinken säger, men ofta blir det motstridiga direktiv så jag ser då ut som en fågelholk....

Nej jag har inte förändrat min medicinering, men däremot så hörde jag att "din" efexor har hamnat utanför högkostnadsskyddet numera, så nu vet jag inte vad jag ska tjata på min läkare om för sorts piller med "mera" skjuss i.

Men som jag skrev tidigare, är oerhört känslig för kritik, har alltid velat vara andra till lags och vara uppskattad, och har haft "kul-stämpeln" som barriärforcerare...
När jag nu inte längre orkar mantla den personligheten, så förändras ju också mitt sociala umgänge, ingen vet hur man längre ska surra med "Sur-Berra"...

Och nu en tid så har det kännts så hopplöst, så vad som helst som kan skapa en förändring skulle kännas bättre....
Destruktivt tänkande som att jag skiter i nykterheten, kan åsamka mig fysiska skador istället för de mentala, jag vill bara bort ifrån mitt felaktiga tänkande...

Jag vet att det är helt snurrigt, men å andra sidan, jag har ju givit upp mitt sunda tänkande för länge sedan, Berra 007, med rätt att vara deppig!

Ja mitt jobb, det är bara ett enda elände...
Man kan säga så här, acceptera läget, eller försvinn i hårda ordalag...
Alla grejor som företagshälsa osv, det existerar inte i vår värld...
Vi jobbar inom en väldigt smal nisch med hög risk men stor potential, men skulle det lossna så finns det pengar att hämta, men under tiden så piskas vi hårt..

Jag borde älska det jag gör och det vi tillverkar, det är spjutspetsteknologi...
Men "piskningen" förtar all glädje, men det är ju det här jag kan...
Man åker berg&dalbana hela tiden, det är roligt den första tiden, men efter några år så börjar man lessna, för att sedan upptäcka att jag sitter fast i korgen med handklovar...

Jo jag känner mig låst och kan väldigt lite påverka min omgivning, när man har "gapat" tillräckligt länge för döva öron, så lägger man till slut ner, och blir innesluten istället...
Det värsta uttryck jag känner mest hat för nu är:..."Jag hör vad du säger..!", det betyder i mina öron: .."Jag hör vad du säger...men jag skiter i det..!"

Just nu så är det just nu +/- 0 i min glädje/deppighet, jag är totalt "tiltad" och har ingen som helst
ställningstagande i något som helst, total apati för allt, stänger dörren och skiter i allt!

Så nu stänger jag dörren, för idag!

Berra

Profile picture for user MissH

Hej Pia!

Nepp, det är en tjej på jobbet här som knaprar just den...

När hon fick receptet så skulle hon få slanta nästan 2 papp, och hon fick veta att just den hade hamnat utanför högkostnadsskyddet...
Så hon (skitpissed) ringde och härjade med sin (iofs, nya) läkare, som fick skriva ut något annat liknande preparat, det var någon månad sedan, men jag kan ju höra vad hon fick istället!

Men vill ju ogärna beblanda mig med brudarna på jobbet, de har ju sina "ryck" emellanåt...

Berra-Bupp

Profile picture for user MissH

Ha ha ha...

Jag skulle gärna vilja vara en fluga på väggen på ditt jobb :)

Nej, det är lugnt, Sonen har en mkt bra läkare nu för tiden. Ska förresten hämta ut nytt till honom på måndag, får kanske en trevlig överraskning då. Är inte precis rik nu sen jag gick ner i tjänst. Men njuter i fulla drag av friheten.

Ha det bäst

Profile picture for user MissH

Japp!

..det var en test, ville kolla om det var någon som saknade mina inlägg...

Så tack Pia!

Det finns fler bottnar i det, mina inlägg handlar mer om hur kasst jag mår, och allt mindre om hur min nykterhet förändras/förbättras...

Så jag känner väl att detta forum kanske inte är det primära för de som är hängiga...
Men jag har alla min vänner här, och jag vill fortsätta surra med er...

Jag har äntligen vågat lägga in en tråd i Terapisnack's forum, men känner mig egentligen inte riktigt hemma där, det finns de som är i ett betydligt sämre skick än vad jag är...
Jag anser nog inte att självmord är den rätta lösningen på att bli av med problemen, vem vet
sankte Per kanske är bög (om vi nu ska fortsätta med homofobi-snacket..)..
Men jag har nog inte varit tillräckligt snäll, så jag får nog ta hissen neråt för min del...

Som jag skrev tidigare så har jag haft helt puckade tankar om att fysiskt skada mig för att slippa mina ångesttankar, och i helgen (ofrivilligt) så använde jag ett par nya skyddspjuck med stålhätta, vilka i sin tur gav mig tre enorma vätskefyllda skavsår som sedemera sprack!
Gjorde enormt ont under flera dagar, och upptog hela min tankeverksamhet så jag hade inte tid med att vara hängig, det var en märklig känsla, men avslappnande för hjärnan ändå!!!
Så lördag-måndag så var jag "upptagen" med andra tankar...

Jag har kollat runt lite med mina tankar, och har nog funnit ut att jag stämmer bäst överens med "GAD", generell ångest...
Typiskt, "GLAD" utan "L"...
Någon på terapisnack trodde jag var bipolär typ 2 (manodepressiv), men jag har ju inga "ups", mest "downs" ...

Och jag har surrat med min husläkare (konstigt, det är inget fel på huset..) och fått en ny tid i början på Oktober, då jag ska gå över till Efexor jag med, samt ta en massa prover så en checkup på att det inte är något fel kroppen som skapar detta läge.
Så nu har jag något annat att se fram emot, och hoppas på...
Så lite mer att jag går åt det positiva hållet i "väntans tider"...

På jobbet är det jobbigt, men inget att vid ord nämna...

I helgen ska jag ut på tvådagarsevenemang med herrföreningen till en liten ö i skärgården där vi ska ha kräftskiva och lite umgänge...
Men jag längtar inte dit, det går mest ut på att kröka hårt i ett helt dygn, och jag platsar ju inte i den offensiva gruppen längre...
Dessutom var det efter i deras umgänge min deppighet bröt ut...
Men jag gillar "gubbarna" och vi har ett härligt busigt umgänge, men det är alkoholen som "förstör" det hela roliga, samtidigt som det hjälper att tina upp isen mellan oss...
Jag släpar nog med mig en kasse Jever för säkerhets skull, och "försöker" se positivt på det hela.
Blir de för packade och jobbiga, så går jag och knyter mig..

Ja, så var Berras dagbok idag...

Mors Berra

Profile picture for user MissH

Hej Berra!
Härligt att höra av dig. Jodå, jag ha saknat dina inlägg. Första tanken är ju alltid att alkoligisten varit framme med några feta erbjudanden, men så kan det ju helt enkelt vara så att man reser bort en vecka. Hur som helst, det krävs en viking för att åka på suparesa till en ö utan att dricka, den saken är klar.
Ha de´
/Fenix

Profile picture for user MissH

Berra....

Dina inlägg är alltid tänkvärda på ett el annat sätt... Du berör saker som är känsliga & jobbiga för många av oss.
Dina vänner här saknar dej när du försvinner... Jag saknar dej...

Har du sett att det är guld i björkarna?
Det är nu man ska öppna sina sinnen & ta in alla vackra färger. Naturen har mkt att ge...

För min del börjar nu frysandet... alltid kall om nosen... sommaren är ju min tid, älskar solen & värmen. 40 grader på ballkongen, inga problem ... jag sitter i min bikini & svettas & njuter.
Nu när hösten kommer måste jag lyfta blicken & anstränga mej för att jag ska se allt det vackra medans jag går med armarna omkring kroppen & huttrar.

Det finns lite småstrul hos oss... funderade över varför barnen började bli oroliga igen. Varför framför allt minsta slåss mer & verkar må dåligt. Tills jag kom på att barnens pappa rör sig mkt i området nu när han har hund. Särskilt minsta har träffat på honom mkt senaste tiden. Det är ju såklart lockande & roligt med hunden.
Men tyvärr blir det ju inte så lyckat då han är onykter & jag inte är med.
Det är så svårt att undvika & omöjligt att förbjuda, jag säger att jag vill att han ringer & talar om för mej så kan jag komma & vara med. Men det är inte så enkelt alla gånger.

Förundras över att mina barn känner av honom så mkt att de börjar må dåligt...
Hur tänker jag nu?
Varför tar det aldrig slut?
Låter tanken passera för jag mår inte bra av att stanna i den. Släpper oron & tänker att vi har det åtminstonne bra här hos oss... målet från början var ju att få barnen & mej till ett lugnt & säket ställe.
Det har vi här.
Miljön är säkrad.
Jag har ju kommit till insikt om att det kanske kommer vara så här för hans del... att han inte kommer att nå sin botten.
Det har jag accepterat.
Men det gör ont i mitt mammahjärta när barnen dras ner & mår dåligt.
Det kan jag inte acceptera.
Förstår ju att det kommer att vara så mellan varven... det ligger utanför min kontroll.

Därför väljer jag att se guldet & färgerna i träden & vara glad åt det.
Samlar lite energi i mitt inre. Kraft att använda då det blir tungt.

Just nu strilar det ner lite sol mellan träden utanför mitt fönster, det framhäver guldet...

Kram till alla tappra själar... / Mie.

Profile picture for user MissH

Mie har just beskrivit lysande exempel på hur man kan stilla sig och få sinnesro Fenix!

När jobbiga tankar kommer så tänk efter om det är något du kan göra något åt just nu. Om inte, låt tankarna flyga iväg och återgå till nuet, vara mindful som det så fint heter. Stanna upp och titta på något fint, låt dig bli helt stilla. När tankar på annat kommer så mota inte bort dom utan bara låt dom komma och passera utan att lägga några känslor i dom. Ingen blir hjälpt över vår oro eller dåliga mående.

Som andnings-avslappning brukar jag dra ett djupt andetag ändå ner i magen och andas ut. Nästa andetag andas jag enda ner i vä fot, känner efter hur foten känns och andas ut. Nästa andetag går ner i vä underben, sen i knä... osv osv. Man ska inte spänna några muskler utan bara tänka att våra andetag når de olika kroppsdelarna, känna efter hur de känns, om man är kall eller varm t.ex. Jag blir väldigt avslappnad i både kropp och själ av denna övningen. Den kan göras var som helst, ofta blir det t.ex i bilen. Hjälper också bra när man ska sova.

När vardagsstress hopar sig, eller det är mkt på jobbet så stannar jag upp, tänker efter, prioriterar. Måste det göras? Kan det delegeras? Jag tar till såna floskler som "vad gör det om 100-år eller "är det ett i-lands eller u-landsproblem". :)

När jag börjar tycka synd om mig själv eller är irriterad så stannar jag upp och tänker på allt jag är tacksam för, och hakar på välbefinnandekänslor när de kommer.

Det är svårt att beskriva, men man får in ett annat tänk genom övning, det går bättre och bättre hela tiden. Om jag däremot glömmer bort att stanna upp och stilla mig så dras jag lätt med i karusellen igen.

Läs gärna mindfulness i vardagen av Ola Schenker.. den är jättebra.

kram

Profile picture for user MissH

Hej Igen!

Anledningen till att jag "måste" med till ön är att jag sitter med i styrelsen, och är alltså med och arrangerar detta, vi har en massa uppdrag som ska utföras...

Det är väl för att de tycker att jag är så j..la trevlig som de vill att jag sitter med i den...
Jo jag är väldigt social egentligen och folk uppskattar min närvaro, men det finns en hård yta hos mig som inte vill riktigt låta den slippa igenom just nu...

Dr Jekyll & Mr Hide är de två olika personligheter som kan växlas fram med alkoholens hjälp, om man dricker för mycket, men lite av den skulle hjälpa mig att bryta ytan och släppa loss lite...
Eftersom den inte längre finns, så blir det lite tuffare, och jag måste "ta i" för att vara trevligare...

Nejdå, jag gillar gubbarna, och vi brukar ha det jättetrevligt, tills dess de bli packade & puckade!
Jag försöker tänka på det trevliga i det hela, och förtränga det som kommer senare på småtimmarna, man ska inte alltid måla fan på väggarna, lite positivt tänk, det är ju Fredag!

Jo det där med hängigheten tror jag är en form av att man VILL straffa sig själv på något sätt.
Man vill tänka på allt dåligt så att man kan riktigt svepa in sig i allt som gör att man mår dåligt.

Det finns positiva saker runtomkring en, men precis som du Pia sa om mindfulness, så blir det precis tvärsom, det positiva undertrycks och blåser bort och det dåliga förstärks eftersom det ger näring åt ens "dåligtmående", och det verkar ju vara det som kroppen vill!!

Jag är mycket medveten om detta, men har svårt att göra någonting åt det, det måste finnas mycket av det "braiga" så att hela massan överväger det dåliga...
Det ena braiga ger näring åt nästa braiga grej, och blir de flera så tar majoriteten överhand...

Och just nu, idag så har jag många "braiga" tänk, det finns flera saker som går i linje framåt och undertrycker det dåliga, lönen t.ex (tills dess jag ska göra räkningarna hua!, bad thinking!)

Igårkväll så blev vi inbjudna till grannarna på lite kaffe, och hon som har samma shrink som mig, vi kom till att snacka lite om våran "lågnivå" allesammans med våra respektive involverad...
Det kändes bra, för oss alla fyra tror jag...

Sedan finns det en annan (lite falsk) anledning till att jag är lite gladare, har fått tjacka en sådan där lite mini bärbar pc för under 2000 spänn, OCH frugan var med på det!, WOW!
Hon tyckte den var "söt" och har redan lagt in ansökan om att den ska bli hennes...
Så nu kommer man kunna hamna i säng lite tidigare eftersom den inte eldar upp (ursäkta ordvalet) tasken på en som de andra bärbara gör med sin otroliga hetta undertill...

Så nu får ni ha en alkoholbefriad och ångestbefriad helg framför er, det är bara en armlängd till flaskan, men fortfarande en microsekund till ångesttankarna, du hinner aldrig före den...
Så ge upp, du behöver inte ens ägna en tanke åt den, nykterhetstankarna är befriande!

Lev!, och lev väl!

Berra

Profile picture for user MissH

Tjena!

Idag är det rätt ok, trots att det är måndag...

Jag hade rätt...att jag tänkte fel, låter mysko, men...
Jag tänkte att det inte skulle bli något roligt i helgen på ön med alla "fyllgubbar", och ville därför helst banga och lämna återbud, men försökte tänka i positiva banor ändå...

Jag ville utsätta mig själv för en "prövelse", ville kontrollera om min övertygelse fortfarande var stark, och konfrontera sådant som känns obehagligt...
Jag bestämde mig för att åka i alla fall, och inte ha några förutfattade meningar, utan ta det som det kommer...

Och vet ni, det blev precis så kul som jag bara hade önskat att det skulle vara...
Jag ångrar inte en sekund av hela vistelsen, och go'are gubbar finns inte...
Vi hade det jätteballt och råmysigt, kramarna var många, och elakheterna också, men hjärtliga!

Visst det fanns två stycken av den yngre sektionen som fick för mycket, och blev så där okontrollerat dräggfulla, men inte direkt hotfulla, men lite obehagliga.
Man var "tvungen" att hålla koll på dem så de inte började röka inomhus osv...
Men trots att vi lotsade grabben till sängen, så kom han ner tio minuter senare med världens jättebula i pannan, och han visste inte var den kom ifrån, jag gissar typ golvet!
Man har lite förutfattade meningar om finnar, och denna spädde bara på den...

Medelålders (där jag numera ingår i..) och några ur ungdomsektionen fortsatte sedan natten i köket till halv tre, där vi bara tokskrattade, släppte fisar och rapade som vi killar bara kan göra när vi är själva, roligare än så har jag inte haft på riktigt länge, det var förlösande..!
Men vi misskötte oss inte, vi var duktiga på att diska, städa undan efter oss så vi har och tar vårat ansvar, det är inte bara en fyllefest...
Dagen efter gjorde vi en del kulturella vandringar i närområdet, så vi har våra seriösa sidor också..

Det blev en del diskussioner när vi stod utanför och (finnen) ville bjussa på en Gin&Tonic, där jag tackade nej, och berättade varför..., tidigare har jag varit rätt lågmäld om detta...

Det blev alldeles tyst i gänget, och med sorg i blicken klappade de min axel...
Men ingen hade kunnat sett att jag inte deltog i aktiviteterna,
och det var ju precis det jag ville, ingen skulle kunna se att jag var "utanför"...

Jag fick nya hejjarrop och de tyckte jag var "strong" som ändå ställde upp och var med, trots att jag inte drack, och jag fick en ny sorts respekt, "jag var där ändå"
Så ärlighet varar längst och bäst, även om det känns svårt ibland att vara allvarlig..
En sekund av tystnad och allvar, och sedan är man respekterad för den man är..

Så den här helgen skapade ett fint andrum och bröt rutinerna runt helgen, och jag har fått nya inputs till mitt nya leverne, och det känns bara så där fint, och behagligt.
Jag har många vänner runtomkring mig som uppskattar mig för den jag är...

Och jag hade rätt, att jag hade fel, att våga utmana är att övertyga,
trotsa dina rädslor och visa att du är stark i ditt sinne, jag är...jag finns...jag TAR plats!

Helgens roligaste uttryck stod en blivande pensionär för när vi stod utanför bastun med fötterna i havsbandet alldeles nakna, och han tittar ner på en av de yngre killarnas helgedom och uttrycker
..." Haha, det där väcker barndomsminnen..", rått men hjärtligt!

Mors Berra

Profile picture for user MissH

Jag tror att man måste komma över sin egna personliga tröskel... ibland är den väldigt hög.
Som en tjock betongvägg.

När jag väl har vågat släppa ut sanningen för allmän beskådning så är det med en lättnadens sköna känsla jag gör det.
Att våga stå för mej själv & mina beslut är stort, starkt & modigt.
Först då inser jag att en del av problemen bara sitter i mitt egna huvud.
När sanningen väl har kommit fram så blir det bara enklare & enklare...

Det inre lugnet kommer när bitarna faller på plats.
När jag förstår att den största fienden är jag själv, kan jag släppa taget & börja leva.

Kram Mie...

Profile picture for user MissH

Ja Mie, när sanningen väl har kommit fram så blir det sannerligen bara bättre och enklare.

Idag är det så sanslöst skönt att veta att jag inte ljuger och att det ska komma fram något som jag försökt dölja. Jag har inget kvar att dölja och jag har heller inget behov av att vara oärlig mot mig själv eller andra.

Som jag sov på min första natt på Nämndemansgården har jag aldrig sovit vare sig förr eller senare. Det kändes som decenniers sömnbehov kom ifatt och min kapitulation och acceptans inför alkoholen gjorde att min tyngsta ryggsäck någonsin släppte från ryggen. Från att ha gått krokig under den ryggsäcken kunde jag för första gången på mycket, mycket, länge räta på ryggen och se mig i ögonen i spegeln och säga att jag är en "alkoholist som heter....."!

Det var en förunderlig upplevelse.

Då kom också det stora lugnet och min självkänsla började sakta men säkert att tillfriskna. Idag är jag inte min egen största fiende utan en kär vän som jag ska leva resten av mitt liv ihop med. Idag är jag en stolt, nykter, alkoholist utan skam och skuld.

Det känns bra.

På lördag har vår förening höstmöte på Nämndemansgården med bla prästen Olle Carlsson som föredragshållare. Jag ser fram emot en rolig och lärorik lördag. För varje ny kunskap förändras jag och det är väldigt viktigt för mig för då kan jag se många saker från ett annat håll vilket gör livet lättare för mig.

Livet är till för att levas..............

Profile picture for user MissH

Adde...

Jag känner så otroligt starkt att jag har förändrats.
Går nu genom livet lite rakare, lite säkrare, lite ödmjukare, lite mer medveten & framför allt lite mer lugn.
Stöter jag på problem så hanterar jag dem på ett helt annat sätt än förut.

Mina erfarenheter har satt spår... själsliga jack som fortf gör ont, samtidigt som jag har fått ett annat tänk.
En självkännedom & självkänsla som inte funnits förut.
Enkelhet & reda i mitt nästan helt uträtade nystan...

Acceptans över att jag inte kan ha kontroll över allting, jag kan inte stå vid rodret & styra i stormen hela tiden.
Måste lämna över ansvaret & lita på att det går vägen utan att jag är där & petar hela tiden.
Världen går inte under för att jag lutar mej tillbaka & litar på en "högre makt"...

Jag är jag med mina fel & brister... & det är du oxå.
Jag är jag med mina fina sidor... & det är du oxå.

Livet är till för att levas...

Kram från Mie...

Profile picture for user MissH

God Morgon!

Ännu en morgon med sunt uppvaknande om än något trött...

Idag vet jag inte vad jag ska skriva om, för det är en sådan där +/-0 dag, varken glad eller ledsen..
Skulle i sådana fall vara en dag med "ups", där jag inte känner mig så där jättehängig...
Det finns flera saker som jag skulle kunna glädjas åt, men inte "suger i mig" av...

Har gjort räkningarna och fick otroligt nog några spänn över denna gång, och har genast kollat igenom alla elektroniksajter om det finns något att spendera dem på, köpa sig lite lycka om än tillfälligt, kanske en fartvarnare på Jula nedsatt med halva priset, har varit och pillat på den flera gånger nu, men försöker tänka framåt, hur kommer det att se ut om ett par veckor, kommer jag fortfarande vara lika lycklig över den, troligen inte, men längtan i sig själv är härlig...

Lyckades sälja svärfars bil igår, han är snart 90 bast och har (äntligen!) insett att han inte är en duglig bilförare längre, skönt att han fick ta det beslutet själv, om än några år försent i mina ögon.
Blir helt vansinnig på alla prutare som tjatar om "lägsta pris,-kompis!", och sedan lägger skambud när de väl är här och tittar på den, det växer ut horn i pannan på mig och jag är tvungen att lägga munkavel på mig för att inte säga sådant som skulle ligga i SverigeDemokraternas linje.

Men när priset väl är slutdiskuterat så visade det sig att killen var helreko, och vi fick sedan ett jättefint ömsesidigt förtroende för varandra, och allt elände bara rann av mig, skönt!
Men det var märkliga känslor som bubblade upp genom mig, börjar få en "sydländsk" temperament jag med, lite chockad faktiskt....!
Det ena spädde på mina fördomar, och det andra totalt motsatte det sig,
så ytterligare en lärdom att ta till sig...

Igår på dagen fick vi leka brandmän, eftersom mitt jobb hamnar under "paragraf 43", farligt arbete!
Vi tillhör räddningstyrkan och ska vara de första som går in i ett akut läge med brand, kemikalier etc..
Så vi fick rökdyka (på riktigt) och krypa i containrar med tjock rök och full brandmansmundering med tuber och mask och allt, släcka bränder och släpa på tunga dockor...
Det var kul, och mycket lärorikt, det luktade f-n om mig resten av dagen, men det var det värt!
Sedan tar lärdom, lägg aldrig en tom sprayflaska, (deoderant, sprayfärg, hårspray etc) i en eld, fy f-n vicken j--vla smäll!!! (DynamitHarry typ), det susar fortfarande i mina öron!
Så skulle jag behöva lämna ett urinprov eller avföringsprov efter detta, så skulle jag bara behöva lämna in kallingarna, det fanns redan där!

Nähepp, det var några dagars skörd av händelser i mitt nyktra liv, slutet av September 2009!

Må bra, lev väl!

Berra

Profile picture for user MissH

Hej Berra.

Du har en otrolig verbal förmåga och en härlig (om än något sjuk:::) humor. Aldrig funderat på att skriva noveller, böcker? Tror det hade blivit härligt ironiska texter om vardagslivet.

Mie. Du låter så härlig i ditt tänk nu, det liknar alla de insikter jag har fått under denna resa.
Av allt ont kommer något gott!

Ha en underbar höstdag alla.

Pia

Profile picture for user MissH

Halloj!

Tack Pia!, jag sätter faktiskt värde på att du tycker att jag har en sjuk humor, jag ser det som en fördel, och har aldrig påstått annat...
Jag är ju "sjuk i huvudet på ett sätt egentligen, men har alltid varit den som velat chockera, vill vara den som drar de värsta/äckligaste vitsarna på fester osv..

Min verbala förmåga har alltid funnits, minns när jag gjorde lumpen i flottan i Karlskrona, jag skrev 3-4 fullskrivna A4 i ett brev till min dåvarande flickvän 2-3 gånger i veckan...
Jag var otroligt nerkärad och då nästan exploderade mitt behov av att skriva av mig, och som alltid så måste det finnas lite "galenskap" på gränsen till sanningen för att hålla läsaren kvar och tycka det är intressant att fortsätta läsa.
Under min ungdomstid hade jag 4-6 brevvänner runt i världen, alltifrån Norge, Danmark, Tyskland och USA, så skrivit har jag alltid gjort, men då enbart till tjejer förståss...

Jo jag har fått det föreslagit tidigare, men "någon" måste ju vara den som tycker att ens alster är tryckbara, och jag har väl inte tyckt att det har alltid har varit så pass bra, egentligen...
Men det är klart, skulle någon fråga, skulle jag aldrig tveka, livet är fullt av nya perspektiv hela tiden, och jag vill vara med om dessa...

Numera skriver jag mest för mig själv till alla, för att det känns bra att skriva av sig...
Jag har slutat skriva i andras trådar (nästan helt) för att inte väcka anstöt, men jag fortsätter att vara lite "vågad" i min egen, jag vill ruska om, ibland ordentligt!

Nepp, nu är det dags och få utskällning igen, vi ska ha stormöte inför en audit imorgon, så det är väl bara att lyfta på skjortan så piskan får viina, skorporna har ju nästan läkt sedan förra veckan!
Jag är för apatisk för att överhuvudtaget bry mig, jag har mitt liv, och det är inte på jobbet!

Lev väl, må bra, ingen promille, ingen dille!

Berra