Idag har jag varit nykter i precis en månad, har varit delaktig i andras trådar men tänkte att nu är det dags att jag startar min egen tråd. En hjälp för mig för att fortsätta hålla mig nykter.
Ni som varit här ett tag har följt min resa i andras trådar, men tänkte presentera mig lite mera nu.

Jag startade alkoholdebuten vid 17 års ålder och föll direkt, eftersom jag alltid varit tyst och blyg fann jag ett medel som gjorde att jag vågade prata och ta kontakt med folk. Har sedan dess druckit och jag är ca 45 idag. Både min mamma och pappa dricker för mycket även min mormor och morfar hade problem med spriten så jag har det i generna. Jag har alltid haft en tendens att dricka för mycket, men så mycket som jag druckit de senaste 10 åren har det aldrig varit och ffa det sista året. Jag har en man och 2 barn som har reagerat ordentligt på mitt drickande de sista åren, min make har nästan blivit nykterist i ett försök att begränsa mig men det har bara gjort att jag druckit mera.

Jag har gjort några försök att sluta tidigare, höll upp i ett år för 8 år sedan och i 3 månader i våras men har efter det druckit mer än någonsin, låg på ca 2 vinflaskor per kväll sista halvåret. Minnesluckor är vardag för mig, har alltid minnesluckor efter att jag druckit, vill aldrig prata om gårdagen eftersom jag inte minns ngt, hur många gånger jag gjort bort mig vill jag inte ens tänka på, sista tiden så klunkade jag även ur spritflaskorna innan jag borstade tänderna för kvällen, för att få i mig så mkt som möjligt.

Tanken att jag är alkoholist och att jag borde sluta helt, har väckts sista månaderna, och inom mig tog jag ett beslut att sluta 1 januari, pratade mkt med maken om detta och var orolig att han skulle tycka att det var tråkigt att missa myskvällarna med vin, men enligt honom var det länge sedan han tyckte det var mysigt med vin eftersom jag alltid blir stupfull, har läst det i anhörighetstrådarna också att fler tycker så men den tanken slog mig aldrig tidigare.

Denna månad har gått relativt lätt, visst var det tufft i början men jag trodde nog att det skulle vara svårare, har läst varje dag här på forumet, ffa för att inte glömma vem jag är, pratar även med barnen om detta och de är jätteglada att jag lyckats hålla mig så här långt och tycker att jag är jätteduktig. Har även en dialog med maken hela tiden som stöttar väldigt, har berättat för några vänner som reagerat lite olika, de som inte har problem tycker att det är jättebra, medans de som också dricker för mycket tycker att jag överdriver när jag säger att jag är alkoholist.

Trodde att jag skulle bli pigg och alert när jag slutade, för det har jag blivit de andra 2 gångerna, men inte denna gång, nu är jag otroligt trött och seg, är hemma från jobbet denna vecka eftersom jag känner att jag inte orkar gå till jobbet, vill bara sova och tillåter mig det eftersom min nykterhet är viktigast just nu. Har hört från flera av er att det tillhör processen, men det känns ffa svårt att ta, det är som att belöningen uteblir.

Har läst mycket även på anhörigsidorna, vilket jag inte gjort tidigare, har varit med sedan 2009 men var då inte redo att inse att jag var alkoholist. Det har fått mig att förstå min familj mycket bättre och hur de har varit för dem att leva med en alkoholist som fram till nu inte fattat att hon är det. Har otroligt dåligt samvete över hur jag struntat i barnens känslor och fast de har bedjat att jag ska sluta så har jag tyckt att de bara överdriver. Har äntligen insett att det enda jag kan göra för att gottgöra dem är att hålla mig nykter framöver.

Ser framåt, nu är första månaden avklarad, och det har varit otroligt skönt att vakna utan att känna sig bakfull, inte behöva ha ångest över gårdagen, veta vad jag sagt och gjort och kunna se alla i ögonen utan att skämmas.

Jag tar en dag i taget, idag ska jag vara nykter oavsett vad som händer.

Kram på er alla som stöttat mig så här långt!!

vill.sluta

Tack för kramen, men den vart för kort!
Du får en lång tillbaks med lite tryck i...........
Tack, du är min midsommarnatts dröm .............
/A

Dompa

Tack för kramen på alla-hjärtan. Nu får du den åter...lite sen så där. Men jag är ju ofta det...lite sen. Tackar även för din rapport från konventet både här och på fb. Skriver mera sedan. Nu måste jag bara uppdatera mig om allt som har hänt här sedan senast. Ser iaf. att min årskull (och nyare vänner) tycks ha fixat den lite smalare vägen...skönt :-). Så Stor Kram! /R

Maria42

Eller ngt sånt, skäms att erkänna men jag måste vara korkad. Har här berättat att jag sällan brusar upp utan är nästan lugnet självt, blir väldigt sällan arg.
Det stämmer inte, har nu slutat med mina antidepressiva tbl som jag ätit på låg dos i flera år och inte märkt av ngt vidare.
Men kan berätta att jag har ett HUMÖR!!!
Har ju varit avtrubbad av medicinerna och jag vet ju att man blir det men ändå inte kopplat att jag varit det. Bara gått några dagar och redan hunnit sätta ner foten rejält några gånger, hur ska detta sluta?. När jag tänker efter så har jag ju aldrig varit någon blid/ljuv varelse utan haft ett humör, har helt glömt det eftersom jag inget känt på flera år.
Märker att familjen hoppar till, de är väl ovana. Nå, jag tror det behövs att jag river i lite, gäller både barnen och gubben!

Klös!!

Dompa

Själv äter jag fortfarande lättare antidepp...de dagar jag kommer ihåg! (missar oftast) Här går inte heller hissen hela vägen upp.

Men i långa loppet så tror jag att det är bra. Att inte medicinera bort sin galenskap...ut med skiten bara. Trots att det kan bli jobbigt för omgivning.
Mitt problem är nog inte direkt humöret...snarare att jag har åsikter om... allt. Jag menar verkligen allt!!!

Fortsätt att reagera! Bara min spontana tanke. Från en dåre till en annan ;-) /R

vill.sluta

Bortom allt lugn och alla piller finns nog den d där undersköna tjejen som ibland fick väggar och golv att skaka.
Ser vad du skrivit i andra trådar och funderar lite över livet i allmänhet.
Kan det inte vara så att gubben din faktiskt föll för riviga Maria med klös i?
Och att förhållandet gått lite i stå, med hjälp av piller?
Dessa fyllde säkert sin funktion, men välkommen tillbaks till livet/verkligheten!
Det är en riktig berg&dalbana imellanåt.
Blir liksom bara en lååååååång tågräls annars.
Jag gillar när det blir lite klös och riv, man lever liksom.
J jag säger som vanligt: Klart du har hästarna i stallet . Du är Maria, du är bäst!
Kramar/A

Maria42

Du fick mig att tänka till nu Andreas, du har rätt, jag var ju inte så här lugn när vi träffades. Det var stormigt emellanåt eftersom två starka viljor möttes, sedan har det varit lugnt. Men min man brukar säga att det är så skönt att vi inte bråkar, så vi får se hur detta slutar.

Märker att jag högt och ljudligt står för mina åsikter sista dagarna och argumenterar ljudligt för dem. Detta har jag tydligen inte gjort på mycket länge för familjen är förundrad och verkar inte riktigt veta hur de ska förhålla sig till detta. Slog ut mitt fina vinglas igår och det gick i tusen bitar, barnen kom framspringande för att hjälpa och tog fram dammsugaren och började plocka upp. Blev alldeles paff, de brukar inte vara snabba att hjälpa till annars, men kanske de var oroliga att jag skulle bli arg eftersom jag alltid varit väldigt rädd om just de glasen. (Typiskt (och tur) att det blir jag själv som har sönder det).

Tror nog att det är dags att jag tar plats igen, behöver inte längre döva mina känslor, har inte längre dåligt samvete. Märkte i går hur min äldsta försökte spela på mitt dåliga samvete (hur ofta har inte det hänt utan att jag märkt det??) men det gick inte, jag känner inget dåligt samvete så där kom hon ingen vart.

Fortsättning följer..
Kram!

Stigsdotter

Då kan du sätta ned den där foten framför din dotter som jag sa till dig ;-)

Jag äter ju också antidepp som läkaren tyckte jag skulle ha för att överhuvudtaget orka ta tag i drickandet och jag tänker att de har en lagom effekt och tar bort den där känslan av att allt knyter sig inom mig och jag känner att "ånej vad jobbigt allting blev nu" inför minsta lilla motgång. Den känslan får man gärna ta bort men att reagera utåt som du gör nu, att stå på sig och sätta ned fötter - agera utåt - det är bra känslor och vettigt att inte ta bort med medicinering!

Ps. jag vet att de tillfällen när min man tyckt vi haft det bättre periodvis, är de tillfällen när vi inte bråkat. Men säger jag, bara för att det är tyst och vi inte grälar betyder väl inte att vi har det bra tillsammans just då?

Ps 2, törs man träffa dig imorgon? Hoppas på en kram och inte en smocka ;-)

Maria42

Jag förstod att du skulle tycka att det var bra att jag sa ifrån vad gäller dottern. Minns att du tyckte det, och det har du rätt i. Lovar att det blir en kram imorgon.
Kram!

vill.sluta

Allt?
Från sprit, till huvudvärk med undersökningar, till gubben som kanske inte alltid drar åt samma håll, och barnen som märker av att det sker förändringar till hur du mår?
Hoppas du är medveten om att alla dessa förändringar du gjort med ditt liv är för din skull.

Du har själv gjort ett val för att du skall må bättre.
För dig, din familj.... Ja alla!
Jag har från dag ett alltid tyckt att du sagt rätt saker, du har brytt dig, engagerat dig.
Youre the number one you know!
Skönt att huvudvärken inte var tumör, men illa att den kvarstår!
Även om jag tonat ned med skrivandet så finns jag här, läser och lyssnar mest.
Du berör, hoppas du vet vilken fantastisk tjej du är.
Skickar lite possetiv energi så du klarar vardagen.
hopptas det blev bra igår med döttra mi (stigsdotter)
Ha det bara BÄST nu hjärtat! <3
/A

vill.sluta

Lite kortfattat skall jag beta av din tankar och funderingar.
Jag är jätteglad över att det går så bra f för dig.
Lite mindre roligt att höra att du har funderingar som du inte är trygg med.
Såsom, varför, tänk om, kanske att.......

Det är ett aktivt val jag har gjort som gör att jag inte är lika aktiv, märks också att det inte är så turbulent oxå.... :-)

Jag brukar skapa debatt eller hoppa på folks tår.......

Jag tycker att alla som strävar på och försöker är jätteduktiga.
Men många, nästan de flesta vaklar i sin övertygelse. Även jag, och detta är ett medvetet val från min sida.

Världen är inte svart och vit, det finns saker som är bra och mindre bra och även skitfördjävligt illa.
Men samma känsla som du har ang. din"gestapo" så måste det kunna ske förändringar.
Visst alkolism är en sjukdom och den är obarmhertig när den slår till.
Om man gör ett val att inte dricka mer ever så fine.
Då vore det inga problem med att avstå.
Men alkoholen är så mycket mer än ett glas sprit.
Så mycket socialt är med i alkoholen.
After work, firande av ålder, romantiska inslag, en icebreaker.
Etc.....

Och sålänge man själv är medveten om hur man är och riskerna så.........
Vissa tvärnobbar helt, vilket är helt JÄTTEBRA, för dom.
Det finns så mycket studier och dokumenterat att har man en gång blivit alkolist så är det bara avhållsamhet som gäller.. Kanske det stämmer?

Jag vet faktiskt inte....... Jag har övergett tankarna om helt avstå
. Vill försöka dricka ibland visst jag kommer nog dricka för mycket ibland.
Precis som restenav befolkningen.
Men jag har gjort som rubriken säger, "förändra ditt drickande".

Sedan kommer det så mycket mer, jag vill inte sluta som jag mår nu.
Jag mår toppen, bra hemmavid med fru barn etc.
Jag har det riktigt bra, att sedan se den röda tråden av flera som blivit nyktr.......

Alla eller många separerar, jag vill inte det. Med det i beaktande så blir även det en tyngd till att inte sluta.
Kan vara rn klyscha, men bara att komma hit tyder på självinsikt.
Kommer ihåg när du Maria vill ha vin en helg, och jag trodde du ville romantisera........
Vilket jag förövrigt fortfarande tror. För det är så mycket förknippat med alkohol.
Och detta kanske skulle kunnat få dig och "gestapo" att komma närmre.
Men oj vad bastning jag fick.........
Så du var bara ute efter berusningen.
-Nä tror inte det, efter vad jag tror så var det ett sätt att närma dig din gubbe.
Då antagligen du känt att ni glidit ifrån varandra.

Men han gick i taket, han trivdes med fromma pillerknaprande Maria som var from och foglig.
Han ville inte få tillbaks nån som slog näven i bordet och levde faaaan om så ville.
Men hur mycket har han lidit av ditt drickande?
Era barn...........
Eller är det för det är såååå bra nu?
Alla har det fördjävligt imellanåt, det är en riktig berg&dalbana imellanåt.
Men det SKA vara det oxå!
Ser bara på mig själv, jag har varit med om d mest hårresande sakerna, gjory mycket skit.
Tagit mycket skit, men alltid stått för det jag gör.
De korta raderna jag läst från dig gör att jag gillar dig, känner samhörighet med.........

Fast på samma sätt som Anli.så blir jag övertygad om att jag inte vill sluta. Fast hon uttryckligen vill fast det är svårt så måste folk få veta att många inte kan/vill sluta helt.

Och läsa att ljuva Anli tycker det är jobbigt/tråkugt att komma hit och skriva för att alla är så duktiga med att kunna sluta hör mig k ledsen.
Alla är inte så duktiga heller. Se på mig själv.........

O ibland vill vi dricka, ibland skönt mycket viltet oftast är för mycket.
Men att lägga av helt...nä!
Visst många här är duktiga och inspirerande och vissa behöver sluta.
Men som du själv undrar? För alltid.......
Inte jag.
Komet nog få höra ett och annat efter detta inlägg.
Ni som vill kommentera, gör det i min tråd tack!
Maria låter vi slippa.

Hon är Sessan.......
Helt enkelt helt underbar <3
Detta inlägg skrev jag med mobilen och mina korvfingrar.
/A

Maria42

Sluta är inte målet för alla, tror de allra flesta skulle önska att förändring räckte. Kunna dricka "normalt" och inte bli helt fixerad och sluta först när allt är slut.
Blir glad över att du har det bra i ditt liv, med fru, barn och träning och att du känner dig tillfreds med att förändra räcker.

Både min man och barnen påverkades av mitt drickande. Min man kunde inte slappna av när jag drack eftersom han inte visste om jag skulle bli aspackad när jag drack. Han har fått utstå en hel del när jag varit packad. Kan ju förstå att tanken på att jag skulle dricka igen skapar riktigt obehag hos honom. Det här kan nog ni medberoende förklara bättre.
När jag kallar honom Gestapo så är det nog mycket mitt spöke som talar. Jag vill prova för att se om jag förändrats men samtidigt så vet jag att förmodligen har inget förändrats, har ju hållt upp förut utan att jag har förändrats.

Jag får nog inse att jag är den som inte kan förändra utan för mig gäller att fortsätta som jag gör nu.
Och jag mår ju bra av det, så varför förändra detta?, förhoppningsvis så försvinner dessa tankar så småningom.

Skön söndag Kram!

vill.sluta

att har man drabbats av denna sjukdom så finns det enda botemedlet som fungerar, avhållsamhet.
Skit i att dricka.
Och om man skall dricka så gör man det kontrollerat, och vid gott mod.
Inte ensam och ledsen/förbannad.

Och jag vet inte om dessa tankar försvinner? Men varför ändra ett fungerande koncept?

Du är nöjd, glad lycklig, din familj mår bra och gubben din verkar ha det bra.
Huvudsaken är att du känner dig tillfreds.
Då är ju saken biff så att säga.

Jo jag har det kanske bra nu, men livet är en berg&dalbana.
Jag skulle vilja ha mer tid för mig själv, för mina barn och den underbara frun.
mer pengar för att förverkliga diverse drömmar.
Men det är gneta och släpa som gäller.
bara man kan acceptera det så är det ingen fara på banan.

Men det är ju skönt när det händer saker och ting..................
Men men, nu tar vi en stunds paus då innan man surfar förbi igen.
Läser så mycket jag kan, men skall sluta kommentera har jag tänkt mig.
dessvärre blir det oftast inte som man tänkt.

Ha en fantastisk dag nu hjärtat!
//A

jag har en känsla av att vi är ganska lika på den punkten att vi nog inte kan förändras när det gäller att hantera alkohol. Vi har försökt flera gånger med dåligt resultat. Du säger ju också själv att du mår bra som det är nu, du också. Varför skulle vi riskera det vi uppnått då? Jag tror att dessa tankar kommer att poppa upp allt mer sällan. Själv är jag jättenöjd för tillfället men jag ligger ju lite efter. Det kommer säkert kriser vid olika tidpunkter.

Min man skulle nog bli väldigt orolig om jag skulle vilja dricka igen. Orolig för min skull mest, skillnaden nu mot hur jag mådde innan jag slutade är jättestor. Sen förstås så vill han ju inte för egen del heller ha en fyllkärring till fru tillbaka.

Jag tycker det är sunt att din man reagerar som han gör. Det skulle vara likgiltigt och ansvarslöst om han understödde din önskan att dricka när han vet att du kämpat för att sluta och att dina barn mår så mycket bättre nu. I mina ögon är det modigt att han vågade gå emot din önskan eftersom han säkert räknade med att du inte skulle tycka om det. Jag tycker det visar att han verkligen bryr sej om dej och det tror jag du också tycker, faktiskt. han tar på sej rollen som "Gestapo" för att ge dej stöd.

Hur som helst Maria, alkohol är inget vi behöver och det tillför inget till våra liv, tvärtom.

Stigsdotter

ska ta katten och gå och lägga mig. Imorgon är det redan en ny jobbvecka :-/

Maria42

Det stämmer verkligen Santorini, tror också att vi är rätt lika där.

Men glad och lycklig och att min gubbe skulle vara nöjd!, Nja Andreas, så är det nog inte.
Jobbar halvtid just nu och kom hem idag till 2 barn ( rätt stora) som inte hade plockat ur diskmaskinen och köket var fullt av disk som skulle in där. Förstår inte hur de kan producera så mycket disk!! Kände hur ilskan riktigt ångade från mig, röt ifrån men fick ändå röja men de blev rätt spaka. ( Börjar gilla mitt nya jag). Ska snart iväg och träna så då får jag ut lite där. Känner mig oerhört irriterad på maken, han pratar bara om sitt jobb har jag märkt, vi har inga vettiga samtal. När blev det så här?, att vi slutade prata med varandra. Tyvärr har jag en känsla av att vi kanske aldrig haft det, förutom just i början och det gör mig sorgsen.
Jag vill kunna diskutera och ha givande samtal. Detta gör ju att han just nu är långtifrån nöjd, tror inte han gillar mitt nya jag något vidare.

Kram!

Stigsdotter

...vet att jag säkert får igen när mina ungar kommer i tonåren, men, men: du ryter ifrån och ställer dig sedan och röjer?? *fail* du ryter ifrån och sen går du och tränar! När du kommer hem borde det vara in och utplockat i maskinen. Är det inte det får du ryta lite till ;-)

Alltså, vad är det för fel på våra män som inte vill diskutera och ha givande samtal? Jag blir också irriterad på min, det går inte att diskutera om inte han vill gnälla på något och det är ju så himla trist oftast (och han pratar inte ens om sitt jobb för det är så attans hemligt!)

Kram från mig