Skriver en egen tråd. Kanske kan mina erfarenheter av nynykterheten inspirera någon där ute att ta steget.

Jag är snart 40 år, familjefar och bor i hus på landet några mil från orten jag kommer ifrån. Har druckit alkohol i princip varje helg sedan jag var 15 år. Jag har inte haft ett pågående missbruk där jag dricker i smyg eller tar återställare eller så. Men otroligt många aspekter av livet har varit förknippade med alkohol. I princip allt umgänge med vänner har skett på helger med alkohol inblandat. Man har sett fram emot helgen och fredagens första öl, den där då man bara lutar sig tillbaka och ”aaahhhh”. Eller semester, fokuset på att få dricka lite mer fritt än vanligt. Eller se en fotbollsmatch på tv, har jag några öl hemma? Ganska ofta har jag ställt in saker pga bakfylla. Eller inte bokat in för många alkoholfria aktiviteter över helgen (köra bil lördag efter kl 16, no no). Alkoholen har till viss del styrt den tredjedel av livet som inte varit jobb eller sömn helt enkelt.

Problemet då? För det första har jag en tendens att bli för full då jag festar ute med vänner. Minnesluckor varje gång. Ibland har jag försatt mig i fara, eller hamnat i slagsmål. Ibland har jag gjort ännu värre saker. Varit otrogen (inte mot min nuvarande fru dock!) eller kört bil stupfull två mil (hamnade i diket men fick upp den igen). Sovit fram och tillbaka på tunnelbanan eller somnat på bussen och hamnat i en annan stad. Fyllesvamlat på Facebook eller liknande och fått sitta och radera dagen efter.

För ett par år sedan körde jag med en metod då jag inte fick dricka mig full. Jag drack högst sex enheter (vinglas, ölflaskor etc) per kväll. Det funkade, men jag levde ju fortfarande ett liv helt uppstyrt av alkoholen.

I och med att jag under den perioden aldrig blev bakfull så upptäckte jag en annan effekt av alkoholen. Jag hade fortfarande ångest dagarna efter att jag druckit. En allmän oro/nedstämdhet följde efter varje helg som jag överhuvudtaget drack alkohol, oavsett mängd. Efter att ha börjat på ett nytt jobb, där jag har mycket kontakt med människor, märkte jag att jag alltid kände mig otillräcklig i början av veckan, medan jag fick upp självförtroendet och den sociala förmågan igen lagom till helgen igen. Vecka efter vecka.

Jag lade av helt med alkohol några veckor innan jul 2011. Så det är 9:e nyktra helgen nu. Två månaders nykterhet idag!

Hur blev det då?
Mina veckor slutade åka berg-och-dalbana. Ett möte måndag morgon är samma som ett torsdag eftermiddag. Min ångest är helt borta. Den som jag levt med... alltid?!
Jag har mycket mer tid. Värdefull tid med barnen, eller tid ute i naturen med hunden. Viss kunde jag släppa mig runt i skogen bakis, men det var nog mest för att slippa vara bakis hemma. Jag kan åka och uträtta ett ärende fredag kväll efter middagen. En otippat nästan magisk känsla.
Jag känner mig mycket mer klar i skallen. Tankar och processer överlever helgen och kan pågå under en längre tid, vilket gör att jag känner att jag har bättre överblick över mitt liv.

Men jag har fortfarande inte satt det på prov. Hur blir det i sommar i stugan? Där sitter vi ju och ölar eller dricker vin varenda kväll. Det är väl i princip det livet i stugan gått ut på om jag ska vara ärlig.
Jag har varit på restaurang några gånger hittills i nykterheten, men haft bilen med som förkläde. Självklart att dricka bubbelvatten då.

Jag är trygg i min nykterhet, egentligen. Men jag är inte riktigt bekväm i min uppsättning vänner och vaneaktiviteter. Kanske får beskära lite på den fronten...

Nykterheten är det bästa som hänt mig. Jag har berättat för min stora dotter att jag slutat dricka vin och öl, vilket hon tycker är bra. ”Man kan ju bli en fullis.” Jag kommer att berätta för folk successivt att jag inte dricker, sedan får man se vad som faller ifrån och vad som blir kvar eller läggs till livet. Och man lär ju knappast få det tråkigt. Alla saker man inte lagt ner så mycket energi på då de varit dåligt kompatibla med alkohol finns ju där och väntar på en. Funderar på att kanske börja köra rally!

Så det var min korta presentation! :P

turen73

Ja det är slöseri på den korta tid man har här på jorden. Jag har insett att jag vill ta tillvara på tiden bättre och LEVA, inte bara att få tiden att gå, som man gör när man dricker fast man inte har förmågan... Jag har insett med hjälp av er här på forumet och egen erfarenhet hur konstigt hjärnan fungerar när det gäller alkohol. Om jag i vanliga fall är säker på något och bestämmer mig för det så följer jag ju planen. Men inte när det gäller detta. Har också insett att ju säkrare och tryggare jag är desto farligare är det; vips så slår hjärnan om. Jag har börjat mitt nya år och liv känns det som. Idag 14 dagar. Jag känner mig harmonisk med inslag av gråt. Jag inser nu att det bara finns en väg till ett underbart liv och den vill jag ta. Det kommer förmodligen inte bli lätt men jag har inget annat val. Har bestämt mig att läsa/skriva på forumet nästan varje dag så att jag inte ändrar på min sanning. Gott nytt vitt.

Dompa

Jag tror mig ha varit ärlig/medveten i mitt fylleri. Vetat vem jag är och var jag är. Även mina taxikvitton kan räknas i x antal tusentals onödiga kronor.

Kommer ihåg diskussionen vi hade om fyllot som ramlade ner på tunnelbanespåret och blev rånad. Hur de flesta tyckte att rånaren var en elak kille men få tyckte att ett fyllo på spåret var skevt. Kan du dricka så kan du åka taxi tänkte jag... Uppenbarligen inte...man kan hamna hos polisen.

Kul...men sorgligt liksom/R

PersonligaPersson

Sitter på tåget som rusar fram. Har börjat berätta för fler och fler att jag inte dricker, och varför. Känns bra. Hemma har det varit rätt dåligt. Börjar återgå till det normala igen dock. Funderar mycket på livets mening och sånt. Vad ska man nöja sig med, och vad ska man förändra? Men det mesta sitter ju i skallen. Det är inte hur man har det, utan hur man tar det...

LillPer

Det är lätt att hamna i grubbleri över livets mening, framtid och ifrågasättande av allt möjligt efter ett tag på tåget. Jag upplever det själv väldigt ofta, allt för ofta ibland.

Det blir mycket energi över till kropp och hjärna då den inte behöver bearbeta bakfylla och ångest.
Den här energin kan vi använda till så mycket bättre saker. Problemet är ibland att man inte finner något vettigt att stoppa denna energi i. Men jag lovar dig att det kommer.
Man kanske ska ge sig en spark där bak och göra det man ibland drömt om då man börjat fyllna till. Då har de mest storslagna planer infunnit sig, för att dagen efter bara bli en fånig tanke man hade dagen före.

Man kan börja smått och se vart det leder. En hobby man gillar eller brinner för är guld värt.

Fortsätt tänka rätt och undvik tankefällorna och det allt för stora grubbleri som oftast gör en nedstämd.

Jag tror vi ska försöka nöja oss med det lilla. Då mår vi bäst. Att bara sträva efter mer ger ingen harmoni eller glädje. Jag vet dock hur lätt det är att inte vara nöjd. Jag har hela livet haft den gnagande känslan av otillräcklighet och att hela tiden vilja göra bättre. Just nu försöker jag finna harmoni i dagen och inte vara hård mot mig själv.

Kämpa på, tänk rätt, det kommer bli bra!

LP

LillPer, men hur hittar man harmoni och glädje. Känner att jag skulle behöva en lång period av återhämtning. Får fundera hur jag ska kunna lösa det.
Fenix

LillPer

Käre Fenix,
Att hitta harmoni och glädje är kanske det svåraste som finns i våra vuxna liv?
Det är så lätt att tala och skriva om det, mycket värre att finna det i vardagen.

I stort så tror jag helt enkelt man måste sätta sig ner och fundera över vilka saker som gör en glad, lycklig, nöjd, tillfreds, osv. Sen fråga sig om de saker man faktiskt gör i livet gör en gladare eller mer harmonisk. Att fråga sig själv innan man häller upp det där förödande glaset med vin eller sprit en fredagskväll, eller morgon. Kommer jag bli lyckligare av det här just nu, eller i morgon?
Är detta bra för mig?

Jag har ofta sagt högt "NEJ, det är inte bra för mig!" så många gånger, men ändå inte orkat stå emot. Kortsiktigt är det ju så härligt att fyllna till. Men väldigt kort lycka och lång ångest är det.

Vägen är väldigt krokig och svår, men jag tror vi kan nå dit. Vi måste bara träna oss själva så gott vi kan.

LP

PersonligaPersson

Hej LillPer och Fenix!

Meditation har blivit mer och mer viktigt i mitt liv. Det funkar nästan alltid, och det behövs bara 3-5 minuter av stillhet. Jag har laddat ner en app till min nya mobil som hjälper mig. Både att påminna om ATT meditera (varannan dag påminner den just nu), men också att hålla tiden när jag väl gör det. Ett "meditationsljud" ljuder då den tid man avsatt är slut. Så slipper man tänka på tiden under meditationen. Först tyckte jag att det var svårt att meditera, visste inte riktigt hur det skulle kännas. Men nu fokuserar jag på att låta tankar varsamt studsa vidare, samtidigt som jag slappnar av i ansiktsmuskulaturen. Detta hjälper mig att bli lite mer harmonisk, och varje gång ger åtminstone en liten paus och en känsla av förankring.

Krisen här hemma har blåst över för den här gången. De tankar jag hade på att bryta upp och skilja mig är borta. Skönt. Jag vet fortfarande inte vad det här ska gå ut på, men jag slipper i alla fall den gnagande känslan av att vara på fel stig just nu.

I helgen blir det kryssning med Viking Line. Ska bli skönt att äta gott, läsa, sova utan ungar, se och känna doften av havet, äta frukostbuffé utan att vara bakis. Jag ser faktiskt fram emot det, men ångrar väl mig när jag ser graden av fylla...

LillPer

Mycket bra!
Jag försöker komma dit också,till avslappningen och meditationen. Just nu är min meditation skogen och långa löprundor på stigarna, har alltid varit mitt sätt att må bättre. Ska ut och pulsa i snön just nu. Men jag behöver som du PP klara av att sätta mig ner några minuter för att låta tankarna studsa.

Viking line är för mig synonymt med fylla och brööt. Fast jag har mycket sällan åkt just med den kryssningen. Jag tror du kommer fixa det alldeles utmärkt och bara växa med din nykterhet ju mer fulla du ser. Njut av buffén och inse att du inte missar ett skit!

Ha en trevlig resa!

Gott att det är bättre på hemmaplan.

LP

Dompa

Håller nog med LP där... Har själv i unga år jobbat just i finlandstrafiken...både Viking och (på den tiden) Silja. Fylla stavas den resan...och det var en underdrift! Men du behöver ju inte delta. Bara bli stärkt i din nykterhet medans du steppar över spyorna. Du kan nog göra det bästa av det!

Det där med skilsmässa efter nykterheten...den tanken tycks vara så vanlig. Jag har gjort det, Kalla är där. Stigsdotter och några andra nosar på tankarna. Vi förändras och ser saker på ett annat sätt. Ibland blir det bättre...men tyvärr inte alltid.

Skönt att du har hittat din grej iaf. med meditationen tänker jag. /R

Dompa

Trevlig resa önskar jag med. Det är livsviktigt att komma bort från vardagen ibland. DS

Stigsdotter

Hej PP, hoppas du får en skön resa där du får njuta av sjöluft, god mat och många avskräckande fylleexemplar :-)

Vad heter den app du använder? Den lät lite spännande att testa och ljust det där att slippa hålla reda på tiden är ju trevligt.

Dompa

Kom och tänka på min bästa vän här nere. Han var i ungdomen i Sverige och passade på att göra en kryssning. Killen var helskakad efteråt...och då var han bara omkring 25. Han fick uppfattningen om att folk bara ville supa och k.... (fult ord) Tydligen kan vi scandies släppa loss. Hoppas du hade det bra... /R

PersonligaPersson

Det var kul! Först ser man ju bara fyllan och dekadensen. Men om man verkligen tittar så ser man att 99% faktiskt bara är glada och redo att släppa loss. Jag blev positivt överraskad.

En i mitt sällskap hade problem med min alkoholfria öl i baren. Alla andra var det bara lugnt med. Tror dock många var avis på mig idag. Min dag blev ju både längre och lättare än deras. Kunde njuta av en skärgård i vinterskrud och en lång frukostbuffé.

Jag kan tänka mig att göra om det!

Dompa

...att du hade kul! Anar att du har rätt...man får titta ett varv till...för att se att det inte bara är fylla på båtarna. Den i resesällskapet som hade problem med din nollbira misstänker jag har a-problem själv. Under det sista året har jag märkt att "vanligt" folk inte tycks bry sig om att jag inte dricker. Ha det gott PP. Tänker måndagmorgon och PP på tåget. /R

PersonligaPersson

Morgon på tåget.

Vilken ångest jag hade haft om jag hade druckit på båten. Jag hade antagligen unnat mig ett par sjukdagar så här i början av veckan.

En kompis jag brukar ha bra samtal med om alkohol var med på resan. Han förstörde sin bufféupplevelse genom att vara lite för full. Han åt litegrann, bara av en rätt. Sen satt han med sina glas. Det är ju fri dryck...

Dompa

Fanns ju inte på "min" tid. Dessutom jobbade jag som matros. Däremot minns jag en resa med "fri dryck". Inget vackert minne. Vi skulle över till svärföräldrar i Finland. Jag bearbetade buffén ungefär som din kompis. Minne två; Min dåvarande fu står och skakar mig. (Vi ska av nu) Ligger i en soffa i allmänna utrymmen...minns inte varför...minns inte hur. På den tiden insåg jag inte att även min fru var alkis utan tyckte bara att hon var en rar människa som hade tagit med sig en Lonkero ( gin och citron i burk) åt mig. Sen körde jag bil...med alla barn i...nykter tyckte jag. Kommer inte att ske igen. /R