Skriver en egen tråd. Kanske kan mina erfarenheter av nynykterheten inspirera någon där ute att ta steget.

Jag är snart 40 år, familjefar och bor i hus på landet några mil från orten jag kommer ifrån. Har druckit alkohol i princip varje helg sedan jag var 15 år. Jag har inte haft ett pågående missbruk där jag dricker i smyg eller tar återställare eller så. Men otroligt många aspekter av livet har varit förknippade med alkohol. I princip allt umgänge med vänner har skett på helger med alkohol inblandat. Man har sett fram emot helgen och fredagens första öl, den där då man bara lutar sig tillbaka och ”aaahhhh”. Eller semester, fokuset på att få dricka lite mer fritt än vanligt. Eller se en fotbollsmatch på tv, har jag några öl hemma? Ganska ofta har jag ställt in saker pga bakfylla. Eller inte bokat in för många alkoholfria aktiviteter över helgen (köra bil lördag efter kl 16, no no). Alkoholen har till viss del styrt den tredjedel av livet som inte varit jobb eller sömn helt enkelt.

Problemet då? För det första har jag en tendens att bli för full då jag festar ute med vänner. Minnesluckor varje gång. Ibland har jag försatt mig i fara, eller hamnat i slagsmål. Ibland har jag gjort ännu värre saker. Varit otrogen (inte mot min nuvarande fru dock!) eller kört bil stupfull två mil (hamnade i diket men fick upp den igen). Sovit fram och tillbaka på tunnelbanan eller somnat på bussen och hamnat i en annan stad. Fyllesvamlat på Facebook eller liknande och fått sitta och radera dagen efter.

För ett par år sedan körde jag med en metod då jag inte fick dricka mig full. Jag drack högst sex enheter (vinglas, ölflaskor etc) per kväll. Det funkade, men jag levde ju fortfarande ett liv helt uppstyrt av alkoholen.

I och med att jag under den perioden aldrig blev bakfull så upptäckte jag en annan effekt av alkoholen. Jag hade fortfarande ångest dagarna efter att jag druckit. En allmän oro/nedstämdhet följde efter varje helg som jag överhuvudtaget drack alkohol, oavsett mängd. Efter att ha börjat på ett nytt jobb, där jag har mycket kontakt med människor, märkte jag att jag alltid kände mig otillräcklig i början av veckan, medan jag fick upp självförtroendet och den sociala förmågan igen lagom till helgen igen. Vecka efter vecka.

Jag lade av helt med alkohol några veckor innan jul 2011. Så det är 9:e nyktra helgen nu. Två månaders nykterhet idag!

Hur blev det då?
Mina veckor slutade åka berg-och-dalbana. Ett möte måndag morgon är samma som ett torsdag eftermiddag. Min ångest är helt borta. Den som jag levt med... alltid?!
Jag har mycket mer tid. Värdefull tid med barnen, eller tid ute i naturen med hunden. Viss kunde jag släppa mig runt i skogen bakis, men det var nog mest för att slippa vara bakis hemma. Jag kan åka och uträtta ett ärende fredag kväll efter middagen. En otippat nästan magisk känsla.
Jag känner mig mycket mer klar i skallen. Tankar och processer överlever helgen och kan pågå under en längre tid, vilket gör att jag känner att jag har bättre överblick över mitt liv.

Men jag har fortfarande inte satt det på prov. Hur blir det i sommar i stugan? Där sitter vi ju och ölar eller dricker vin varenda kväll. Det är väl i princip det livet i stugan gått ut på om jag ska vara ärlig.
Jag har varit på restaurang några gånger hittills i nykterheten, men haft bilen med som förkläde. Självklart att dricka bubbelvatten då.

Jag är trygg i min nykterhet, egentligen. Men jag är inte riktigt bekväm i min uppsättning vänner och vaneaktiviteter. Kanske får beskära lite på den fronten...

Nykterheten är det bästa som hänt mig. Jag har berättat för min stora dotter att jag slutat dricka vin och öl, vilket hon tycker är bra. ”Man kan ju bli en fullis.” Jag kommer att berätta för folk successivt att jag inte dricker, sedan får man se vad som faller ifrån och vad som blir kvar eller läggs till livet. Och man lär ju knappast få det tråkigt. Alla saker man inte lagt ner så mycket energi på då de varit dåligt kompatibla med alkohol finns ju där och väntar på en. Funderar på att kanske börja köra rally!

Så det var min korta presentation! :P

PiL

Har till egen stor förvåning börjat förhandla själv beträffande lämpligheten i att ta en öl eller fem. Inte så att jag får akut sug när jag går förbi en uteservering, mer för att (förhoppningsvis) konstatera att detta var ju inte så hett ändå. Å andra sidan är det kanske att leka med elden. Den kritiska 3 månader var inga problem, men 6 känns helt klart värre. Det är nu man kan önska att man varit mer öppen med hela grejen, då hade man sluppit detta förhandlande.

Men nej, jag tror inte det blir något av det utan att förnuftet segrar.

Maria42

6-månader är mkt värre, känner likadant. Får just nu kämpa med en dag i taget . Kram

Stigsdotter

kramar till er "6-månadingar". Är det vanligt det tro, just 6 månader, att det är extra jobbigt då? Man får ju hoppas att det går över nångång så att man kan ägna hjärnkapaciteten åt annat än interna alkoholförhandlingar!!

PiL

Det är här på forumet som jag läst om fenomenet kris i tremånaderscykler första året. Vet ej vad som är 6-månaderskris resp. "sommarsug", men det är av mindre intresse, något är det som knackar på. Har dock ej varit nära ännu, men något instabil är jag. Tänker en del på Holknektens "analyserade och genomtänkta beslut att börja dricka igen" och det faktum att han även hävdar att "om någon sagt till mig dagen innan att imorgon kommer du ta ett glas vin så hade jag skrattat den människan rakt upp i ansiktet" ungefär. Så genomtänkt var det beslutet liksom..

Holknekten var förvisso tolv resor värre på det än jag hann, men det är lite mentalt påfrestande, ambivalensen om man verkligen kan lita på sig själv eller inte? Å ena sidan känner jag att jag har full kontroll, men samtidigt, kan en intelligent person som PH resonera så galet så tvivlar jag indirekt lite på mig själv också.

PersonligaPersson

Frukost kl 0350 hör inte till vanligheterna. Men har man en färja att passa så har man... Satt igår kväll och funderade på att jag i eftermiddag då vi är framme och slagit upp tältet är värd en av de där goda ölen från trakten. Men nej, jag släpper härmed det spåret.

Dompa

Sjävlklart har du redan släppt det spåret PP. När tältet är uppslaget tar och visar barnen runt. Där finns säkert ett bad i närheten och vad är då tryggare än en nykter farsa som lär en hur man simmar?

Själv tog jag mig ett återfall i torsdags. Känns skit! Nu ska allt byggas opp igen. Självförtroende och ongarnas tillit. Du dricker inte öl vid tältet PP, det blir bara pissnödigt och vått! /R

PersonligaPersson

Men det kommer du över. Bara att dra lärdom. Gå vidare. Själv har jag det rätt bra. Känner dock att campingsemester innebär många tillfällen man gärna dämpar med en öl eller stril ur bibben. Irriterad till och från här, men står ut. Vad skulle jag annars göra? Extra nöjd med min nykterhet då jag vaknar på natten och går upp och kissar. Njuter av av vara klar i knoppen. Ingen begynnande baksmälla eller ångest över vad man sagt till tältgrannen. Nu mat!

Stigsdotter

lyckostunderna. När du njuter av att var klar, medveten och ångestfri. Dessa ögonblick är värdefulla och kan tas fram senare när du funderar över om det i alla fall inte skulle kunna passa att...

Vid irritation rekommenderas några minuters ensamt filosoferande på en stubbe i blåbärsriset :-)

PersonligaPersson

Allt har gått bra. Har varit i sommarstugan sedan vi kom hem från resan. Både själv och bara med barnen. Semesterlivet med frun går sådär. Man märker att det varit mycket vin på verandan, en drink på tu man hand och sådant som sammanfogat oss förut. Men ingen katastrof, lite småtrist bara. Det tar tid att lära om.

Maria42

Att allt gått bra! Det är nog vanligt att relationen blir förändrad, nu var det tydligen inte så farligt i ditt fall men vi är några som ser relationerna till maken/makan ur ett annat perspektiv nu och inte alltid till det bättre. Men när en förändrar sig påverkar det ju båda så det måste nog få ta tid. Kram!

PersonligaPersson

var på konsert med frun igår. Hon drack några glas vin under kvällen och verkar märkbart bakis nu. Visst får man känna lite skadeglädje?

PersonligaPersson

Tog ett stort steg i helgen. Var ute i farsans stuga och hjälpte till med lite trädfällning. Efteråt bjöd han på kall öl, och jag blev tvungen att säga som det var: jag dricker inte alkohol eftersom jag mår dåligt av det, främst efteråt. Innan har jag helt sonika skyllt på att jag kör bil, men nu skulle jag ju vara kvar över natten. Men det hände inget, ingen blev frågande, besviken eller chockad. Jag nöjde mig med kallt vatten i värmen. Så nu är det helt officiellt, om man säger så.

En skillnad nu mot innan återfallet på midsommar är att jag inte ens tittar åt de alkoholfria varianterna av öl eller cider längre. Jag trodde det inte då, men de där dryckerna höll mig kvar i alkoholkulturen på något sätt. Det var enkelt att byta 0,5-ölen mot en 3,5-öl och sedan en starköl. Nu är öl en dryck jag inte nyttjar, punkt. Enklare så. Jag är en blivande vattensnobb däremot.

Dompa

Händer ngt illa för att man slutar mörka. Vem skulle bli sur för att man inte dricker? Visst finns det människor som blir obekväma i ens sällskap när man är nykter...men de är få och de har ju antagligen problem själva. Att en farsa blir upprörd för att sonen inte vill ha en kall öl? Det finns nog inte på världskartan. Givetvis kan han känna sorg över att hans PP inte kan hantera drycken, men samtidigt är han nog stolt för att du erkänner ditt problem. Och tar tag i det!

När det gäller procentfri öl så har jag inte vågat pröva än. Det är ju en liten sorg för vad smakade så gott som en iskall öl i värmen? Nu blir det liksom för dig PP litervis med vatten. Det är också gott! Sen blir vi ju snygga också ;-) /R

Nynykter

Ju längre tid som går desto enklare blir det att vara öppen med sitt beslut, tycker jag. Jag har berättat om mitt beslut för ytterligare ett syskon samt för min gamle far. Det var ingen stor sak alls. "Jaha?" liksom och absolut inget trugande när de själva drack vin. Skönt! Det känns för övrigt väldigt tryggt att vara nykter när man sitter i en sommarstuga långt ifrån civilisationen med barn och gammal sjuk pappa och är totalt bilberoende.

Kram från Nynykter

PersonligaPersson

Ja, NN. Visst går det bättre än man trodde att komma ut med sitt nykterhetsbeslut? Jag tror att många av de svårigheter man målar upp inför ett sådant tillkännagivande egentligen bara har att göra med ens egen ångest och sorg över att man för varje sådant tillfälle sätter ytterligare en sjutumsspik i alkoholkistan. Kanske en rädsla för det där "aldrig". Att aldrig mer få dricka. Var det verkligen så väl genomtänkt det här, kanske man inom sig undrar.

När vi sedan satt inne i stugan och hade samkväm på kvällen så kände jag mig inte ett dugg utanför eller annorlunda jämfört med om jag själv hade druckit någon öl och ett par glas vin till maten. Det är också en sådan där felaktig bild jag har, att jag skulle känna mig utanför för att jag inte har alkohol i glaset. Det är ju egentligen bara när folk blir packade som man inte riktigt står ut med situationen. Och det var väl den jag var så rädd för inför midsommar att jag beslutade mig för att göra en Holknektare.

En läskig sak med midsommar, som jag inte tagit upp förut, är att när jag på midsommardagen blev själv kvar i stugan så gick jag och ville ha vin hela tiden. Jag tyckte att det hade gått bra att dricka kvällen innan, men jag skulle ju aldrig dricka två dagar i rad. Ändå gick jag till slut och tittade på en plats där jag trodde att ett sällskap glömt kvar en nästan tom BiB. Den egna skammen då jag upptäckte att vinet inte var kvar går inte att beskriva. Usch, att känna sig så svag, men utåt, inför sig själv, låtsas som ingenting. I och med att jag hade fuskat med folköl dagen innan midsommar, så hade ju drickande på midsommardagen inneburit tre dagar med alkohol i rad. Och det var ju exakt det jag hade bestämt att inte göra, inte pålagra alkohol. Det slutliga beviset för att man verkligen inte kan hantera alkohol. Den kidnappar hjärnan och har som sin enda uppgift att se till att alkoholhalten i blodet vidmakthålls. Scary stuff!

Stigsdotter

Ha, ha, det svenska språket har fått ett nytt uttryck!

Tänker också på din formulering "känna sig så svag men utåt, inför sig själv, låtsas som ingenting". Du sätter fingret på något här... jag vet inte riktigt hur jag ska formulera det. Att man på något sätt "aktivt" lurar/övertygar sig själv, att man liksom konkret fattar ett beslut att inte låtsas som om någonting och sen går på det själv... äsch, tanken for sin kos... slutsatsen skulle ändå vara det även du skriver, hjärnan blir kidnappad!

Maria42

Vi satt och pratade och alla drack utom jag, det var lugnt så det var trevligt men så undrade grannen varför jag inte gjorde som maken och bara dricker när vi umgås med andra. Jag var ärlig och berättade att till skillnad från maken så kommer jag vilja ha vin imorgon också om jag dricker ikväll. Ingen ifrågasatte det och det kändes bra att berätta som det är, jag kommer nog inte få frågan " va, dricker du fortfarande inte?" av dem fler gånger.