Skriver en egen tråd. Kanske kan mina erfarenheter av nynykterheten inspirera någon där ute att ta steget.

Jag är snart 40 år, familjefar och bor i hus på landet några mil från orten jag kommer ifrån. Har druckit alkohol i princip varje helg sedan jag var 15 år. Jag har inte haft ett pågående missbruk där jag dricker i smyg eller tar återställare eller så. Men otroligt många aspekter av livet har varit förknippade med alkohol. I princip allt umgänge med vänner har skett på helger med alkohol inblandat. Man har sett fram emot helgen och fredagens första öl, den där då man bara lutar sig tillbaka och ”aaahhhh”. Eller semester, fokuset på att få dricka lite mer fritt än vanligt. Eller se en fotbollsmatch på tv, har jag några öl hemma? Ganska ofta har jag ställt in saker pga bakfylla. Eller inte bokat in för många alkoholfria aktiviteter över helgen (köra bil lördag efter kl 16, no no). Alkoholen har till viss del styrt den tredjedel av livet som inte varit jobb eller sömn helt enkelt.

Problemet då? För det första har jag en tendens att bli för full då jag festar ute med vänner. Minnesluckor varje gång. Ibland har jag försatt mig i fara, eller hamnat i slagsmål. Ibland har jag gjort ännu värre saker. Varit otrogen (inte mot min nuvarande fru dock!) eller kört bil stupfull två mil (hamnade i diket men fick upp den igen). Sovit fram och tillbaka på tunnelbanan eller somnat på bussen och hamnat i en annan stad. Fyllesvamlat på Facebook eller liknande och fått sitta och radera dagen efter.

För ett par år sedan körde jag med en metod då jag inte fick dricka mig full. Jag drack högst sex enheter (vinglas, ölflaskor etc) per kväll. Det funkade, men jag levde ju fortfarande ett liv helt uppstyrt av alkoholen.

I och med att jag under den perioden aldrig blev bakfull så upptäckte jag en annan effekt av alkoholen. Jag hade fortfarande ångest dagarna efter att jag druckit. En allmän oro/nedstämdhet följde efter varje helg som jag överhuvudtaget drack alkohol, oavsett mängd. Efter att ha börjat på ett nytt jobb, där jag har mycket kontakt med människor, märkte jag att jag alltid kände mig otillräcklig i början av veckan, medan jag fick upp självförtroendet och den sociala förmågan igen lagom till helgen igen. Vecka efter vecka.

Jag lade av helt med alkohol några veckor innan jul 2011. Så det är 9:e nyktra helgen nu. Två månaders nykterhet idag!

Hur blev det då?
Mina veckor slutade åka berg-och-dalbana. Ett möte måndag morgon är samma som ett torsdag eftermiddag. Min ångest är helt borta. Den som jag levt med... alltid?!
Jag har mycket mer tid. Värdefull tid med barnen, eller tid ute i naturen med hunden. Viss kunde jag släppa mig runt i skogen bakis, men det var nog mest för att slippa vara bakis hemma. Jag kan åka och uträtta ett ärende fredag kväll efter middagen. En otippat nästan magisk känsla.
Jag känner mig mycket mer klar i skallen. Tankar och processer överlever helgen och kan pågå under en längre tid, vilket gör att jag känner att jag har bättre överblick över mitt liv.

Men jag har fortfarande inte satt det på prov. Hur blir det i sommar i stugan? Där sitter vi ju och ölar eller dricker vin varenda kväll. Det är väl i princip det livet i stugan gått ut på om jag ska vara ärlig.
Jag har varit på restaurang några gånger hittills i nykterheten, men haft bilen med som förkläde. Självklart att dricka bubbelvatten då.

Jag är trygg i min nykterhet, egentligen. Men jag är inte riktigt bekväm i min uppsättning vänner och vaneaktiviteter. Kanske får beskära lite på den fronten...

Nykterheten är det bästa som hänt mig. Jag har berättat för min stora dotter att jag slutat dricka vin och öl, vilket hon tycker är bra. ”Man kan ju bli en fullis.” Jag kommer att berätta för folk successivt att jag inte dricker, sedan får man se vad som faller ifrån och vad som blir kvar eller läggs till livet. Och man lär ju knappast få det tråkigt. Alla saker man inte lagt ner så mycket energi på då de varit dåligt kompatibla med alkohol finns ju där och väntar på en. Funderar på att kanske börja köra rally!

Så det var min korta presentation! :P

PiL

Grattis till halvåret, du cyberbaserade antidryckesbroder! (jag räknar kallt med att inget oförutsett inträffat den senaste veckan.)

I övrigt, kan du förklara hur det kommer sig att danskarna kan hålla boll och spela runt i långa sekvenser, till skillnad från Sverige som får panik i motsvarande situation? Tekniskt och individuellt uppfattar jag svenskarna som fullt så bra, om inte bättre, men man har inte Danmarks lugn på långa vägar.

Ha en bra dag!

PersonligaPersson

Ett drygt halvår av nykterhet. Stort. Men något har vuxit inom mig, i takt med att alkoholen blivit en allt mindre del av min värld. Jag vill kunna smaka någons hemgjorda vin. Eller skåla i ett glas framstucken skumpa. Eller helt enkelt få ta ett glas då och då. Och nu ska jag börja. Med en burk folköl. Återkommer med utlåtande och vidare planer. Det känns som att jag sviker en del av er här inne. Desto viktigare att jag gör allt helt öppet. Mitt beslut gäller för en enda öl. Sedan måste ett helt nytt beslut fattas.

Stigsdotter

...jag håller i alla fall tummarna för att ditt "experiment" får det resultat som är bäst för dig och som du är allra mest nöjd med!

Lycka till!

Dompa

Inte oss och inte heller dig själv. Jag håller också tummarna för att det går bra. Verkligen. Ett sk gräddvitt drickande är väl vad de flesta av oss drömmer om att klara av. Väntar med spänning på ditt utlåtande.

PersonligaPersson

Tack för relativt "snäll" feedback. :)

Kände av folkölen litegrann igår. Blev snabbt trött och tyckte mig bli lite mer gränslös och larvig i sinnet. Kanske bara psykiskt...

Jo, jag har en hypotes som jag nu tänker sätta på prov den närmaste månaden. Pålagring. Både på mikro- och makronivå. Det är den som spökar med mitt centrala nervsystem och mina synapser - orsakar ångest. Jag tror att det där att dricka något flera dagar i rad ställer till det för mig. Och att under en dag bara dricka en massa alkohol, hinka. Så här är mina regler den kommande månaden:
1. Aldrig dricka alkohol två dagar i rad
2. Alltid dricka varannan vatten

Jag kommer medvetet inte att ha med någon regel om att bara dricka ett visst antal drinkar då jag väl dricker, eftersom dessa regler i regel är svåra att följa, med tanke på att man inte är riktigt vid sina sinnens fulla bruk då de ställs på sin spets då man plötsligt ska avbryta mitt i det bästa av rus.

Om inte annat så återkommer jag den 18:e juli, håll tummarna!

PiL

God morgon!

Som redan konstaterat, du sviker inte någon. Vidare tror jag du har bättre förutsättningar att klara den gräddvita filen än åtminstone undertecknad, vet ej 100 men jag har läst in mellan raderna att du inte har alkoholism i släkten, och har därmed inte samma sårbarhet som mig.

Icke desto mindre har jag stora svårigheter att förstå ditt beslut, vad var det som var så väldigt bra med alkohol? Jag hittar inte svaret i din tråd åtminstone. Den delen får du gärna utveckla på ett pedagogiskt sätt så att jag förstår :-)

Ha en bra dag!

ÄnnuEnVindåre

Hej! Jag har heller ingen uppfattning om vad som är möjligt eller inte möjligt eller vad som är bäst för dig nu eller i framtiden.

Däremot har jag en reflektion kring dina senaste inlägg. Som jag väljer att skriva om för att jag litegrann uppfattat att du vill veta vad vi tänker om detta.'

Så.......OK...

Jsg uppfattar dina senaste inlägg som att du nu är i en situation där du ägnar nästgan lika mycket tid och kraft åt att tänka på, resonera kring och försöka kontrollera alkoholen som den som forfarande dricker på ett farligt sätt brukar göra.

Det får mig att tänka att alkoholen kan vara på väg att "kidnappa din hjärna", på vägen mot vad som blir ett helt vanligt återfall.

Jag hoppas att jag har fel. Stor kram med en önskan om att du får en varm och mysig midsommarvecka

VD

PersonligaPersson

Ja, det kanske man kan kalla det.

Jag har inte riktigt känt mig bekväm med mitt helnyktra beslut på sistone. Som att jag inför andra motiverar mitt beslut att ständigt ha flytväst på mig med att jag inte vill drunkna. Även när jag är på torra land. Men nu tar jag av mig flytvästen, och går ner för badstegen, med många vittnen inom räckhåll. Hoppas att simtagen håller mig flytande. Annars får vi inleda en gemensam räddningsaktion.

Jag ser detta som ett experiment. Och sådana kan ibland vara ganska farliga. Mitt fokus under experimentet kommer att ligga på min ångestnivå och hur den eventuellt korrelerar med alkoholintaget.

Ett annat sätt att se det är att jag kapitulerar, om än tillfälligt, för vår alkoholkultur. Jag har känt mig ensam helt enkelt.

För det tredje har jag saknat att få dricka vin med min fru.

Tack för omtanken hur som helst!

vad säger din fru om ditt beslut? Jag känner stor sorg över att inte kunna dricka vin med min man, men jag kan ju inte njuta av en halv flaska vin utan att leta efter nästa, eller att redan i tanken vara där. Lycka till med ditt försök.

PersonligaPersson

Min fru är nog bara lättad att jag kan vara med och dricka vin. Jag har aldrig haft problem med att dricka för mycket när jag dricker hemma. Mitt problem är att långvarigt smådrickande ger mig ångest. Plus att jag är less på att för många delar av livet innebär alkohol. Nu har jag till viss del avbetingat några av dessa områden i och med sex månaders nykterhet.

PersonligaPersson

Mitt planerade återfall har än så länge stannat vid den där folkölen i söndags. Ikväll ska jag testa två glas vin. Återkommer.

Dompa

Jag menar det! Kanske kan du hålla dig i den gräddvita filen...om inte så är jag förste man att kasta ut en livboj. Idag är det väl drickadags igen...enligt "aldrig två dagar på raken-regeln"? Du timade bra där...en av årets största fyllehelger.
Men jag tror ta mig fan att du fixar det. Ångesten du känner/kännt kanske inte är alkoholrelaterad? Givetvis spär den goda drycken på...men om det är ngt annat som skaver? Ja, hur fan gör man då?

Clueless som alltid. Lämnar dig med en önskan om en bra midsommar. /R

PersonligaPersson

På det stora hela är jag nöjd med midsommar, även om vissa saker inte gick enligt planen. Varannan dag-regeln sket sig. När jag kom dit jag skulle vara över helgen på torsdagskvällen på räcktes det fram starköl. Jag nobbade, men inte helt utan jag sade att jag hade eget. Så jag drack två burkar folköl under den kvällen. Ingen katastrof givetvis, men det var ju inte menat att jag skulle dricka alls den dagen. Nåväl, andra år har vi supit oss kanon den kvällen. Sen midsommarafton då. Jag hade köpt fyra flaskor av ett favoritöl, samt ett par alkoholfria dito. Förutom en nubbe jag bet av säkert fem gånger och ett glas bjudet rödvin så höll jag mig till det. Varannan vatten var verkligen det. Förut när jag kört den taktiken har jag svept i mig ett glas vatten innan jag öppnat nästa öl, men nu tog jag verkligen ett glas vatten som dryck med mig från köket varannan gång. På så vis räckte ju min lilla ranson hela långa kvällen och ända in på natten, med de andra. Igår gick jag sedan och var småsugen på en drink mest hela dagen. En mycket lätt bakfylla med en ännu lättare ångest gick att leva med. Men suget efter att ta ett glas vin till middagen oroar lite. Får helt enkelt hålla koll där, samt vara beredd på det där att folk bjuder, hur ska jag tackla det bättre när jag ska ha en helt nykter dag. Allt som allt en jättetrevlig midsommar utan en massa fylleri och skandaler, barnen hade det underbart. Nästa utmaning blir semestern om två veckor. Håller jag reglerna bättre då?

Stigsdotter

...ditt experiment! Jag fastnade lite på en sak du skrev, nämligen att du dagen efter var småsugen på en drink mest hela dagen. Detta är också min erfarenhet, att det går visst att dricka bara lite, det kan gå att stoppa innan jag hällt i mig hela flaskan. Men, då får jag också räkna med suget dagen efter. Och dessutom, OM jag då ger efter för det där dageneftersuget, även om det också då är med det lilla glaset, så kan jag räkna med att suget den tredje dagen blir etter värre. Slutsatsen för min del är att det där glaset den första dagen inte är värt all tid som jag får ägna åt alkoholens varande eller icke varande de efterföljande dagarna.

Det är ju naturligtvis olika från person till person, men jag ville dela med mig av min erfarenhet så kanske du kan hålla lite koll på just detta och se hur DU reagerar.

PersonligaPersson

Efter 6 månader av frånvaro dök du så upp igen. Den våta filt av ångest och nedstämdhet som läggs över min tillvaro. Igår var jag riktigt tjurig, grälsjuk, lättstött och allmänt låg. Ingen anledning till det alls. Den där jävla alkoholen alltså. Som det ser ut nu är det inte troligt att jag tar mig någon mer fylla under detta experiment. Sen får vi se om jag ändå kan unna mig ett glas vin med frun då och då. Eller en av de där ölen med det lilla extra som jag saknade under min helvita period.

PersonligaPersson

Usch, sitter här och mår riktigt jäkla dåligt. Ångesten har slagit till med full kraft. Jag vet ju att den går över, men inte är det kul att sitta här och plågas.

Men nu vet jag. Det ÄR verkligen alkoholen i sig, och inte fyllan, som ställer till det för mig. Men det visste jag ju redan i första inlägget i denna tråd, för drygt fyra månader sedan: ”I och med att jag under den perioden aldrig blev bakfull så upptäckte jag en annan effekt av alkoholen. Jag hade fortfarande ångest dagarna efter att jag druckit. En allmän oro/nedstämdhet följde efter varje helg som jag överhuvudtaget drack alkohol, oavsett mängd.”

Några inlägg senare skrev jag: ” Jag känner det nästan som att jag lurat systemet(!) när jag håller mig nykter. Haha, mig fick ni inte! Liksom. ”

Varför vill jag sluta lura systemet? Varför ville jag rätta in mig i ledet igen? Börja dricka igen?
Jag tror att det började med ren glömska. Minnet av ångesten bleknade. Jag tyckte att det blev svårare och svårare att förklara varför jag inte drack. Både för mig själv och för andra. Det började att bli intellektuella förklaringsmodeller istället för känslomässiga. Och vips så kan man hitta intellektuella vägar ur nykterheten. In i dimman igen, men med både dimljus och nödraketer. Så fint.

Jag har fört in mig själv på villospår, av ren svaghet. Det ser jag nu när jag läser min tråd från början. Jag känner det eftersom jag nu har ett facit att jämföra med. Hur var det att dricka? En klunk, den allra första, var godare än det alkoholfria alternativet. Sedan var det samma dryck. Så det där med att det är vissa öl jag gillar måste ju vara en lögn. Att få dricka vin med frugan och osten då? Allvarligt talat, rödvinet smakade inget vidare. Det var väl ok, men inget som tillförde något egentligen. Och folkölen, vad ska jag med dem till? Nubben? Haha, vilket skämt. En dryck man pinar i sig! Den kan jag leva utan.

Nu får jag fan skärpa mig. Jag borde ju kunna utnyttja den senaste veckans missöden och vända dem till något positivt. Jag har fått ett facit, ett kvitto på att jag var inne på helt rätt spår när jag slutade dricka i december.

Fan, jag gör det här och nu. Jag avbryter härmed mitt experiment. Eller, jag låter det fortskrida månaden ut, men jag kommer inte att utnyttja min ”rättighet” att dricka alkohol. Jag vänder drycken ryggen medan den fortfarande är legal för mig. På så vis kan jag visa den styrka jag tappat bort någonstans.

Midsommardagen nästa år, då kommer jag att fira ett år som nykter. Ni läste det här först!

Dompa

Vilka upptäckter. Vilka landvinningar. Har många tankar kring detta...men måste jobba lite nu. Men du är ta, mig fan härlig; Bara krypa till korset så där. Vi hörs! /R

PiL

Surt att få lärdomen den långa vägen, men som du redan konstaterat, ångesten går över. Trots att jag hävdar motsatsen några inlägg tidigare så förstod jag ditt beslut i större utsträckning än jag gav sken av i förstaläget, det ÄR ganska surt att vara den misfit det trots allt innebär att vara när man inte dricker, i annat fall fick jag insikten på midsommar, graden av fylla var hög, liksom därmed även graden av mitt upplevda utanförskap.

Men ja, jag kommer ihåg var jag läste det först, och jag tror på det till fullo, nästa år vid motsvarande tidpunkt har PP ett vitt år på nacke och hals :-)