Skriver en ny tråd i ny avdelning för de gamla vill jag inte kännas vid, gud vilket svammel!

Igår var första helnyktra dagen på 1,5 vecka. Sedan början på dec -11 när vi var i Tyskland och bunkrade upp har mitt drickande eskalerat mer och mer. Från en flaska vin + ev något glas whiskey 3 dagar i veckan till 4-5 dagar i veckan. Nu har jag varit ledig i 11 dagar och då har det varit något varje kväll, helt öppet eller i smyg. Nu får det vara nog!

Jag har bestämt att ta en helvit månad till att börja med. Om jag klarar det... men jag tror det ska gå. I natt sov jag faktiskt förhållandevis bra och vaknade utsövd halv 9. Annars brukar jag inte kunna somna förrän framåt småtimmarna efter en våt helg. Hoppas så att det ska rätta till sig med sömnen för jag har inte sovit en hel natt på flera år.

Hela dagen igår försökte jag peppa mig själv, "jag är så duktig som gör det här, tänk så mycket pengar jag ska tjäna, så skönt att slippa skammen och smusslandet, jag är stolt över mig själv" Har läst någonstans att den mentala biten betyder så oerhört mycket för om man ska lyckas. Det handlade visserligen om att lyckas i tävlingar men kan säkert även omsättas i att förändra dåliga vanor. Ibland började tvivlet gnaga lite för att få uppmärksamhet men jag tryckte bestämt in det i sitt hål igen.

Jag funderade mycket igår, på allt och ingenting. Jag har alltid varit så feg, aldrig vågat utsätta mig för ogillande, förutom när jag varit onykter. Men då tänkte jag som så, om jag nu är så duktig att jag klarar det här med att sluta supa, nog ska jag väl våga stå för vad jag tycker. Försöka skita i om inte alla älskar mig, va sjutton spelar det för roll. Så idag har jag faktiskt vågat mig på att ge mig in i en infekterad debatt och säga min mening. Det föll inte i god jord hos några men det skiter jag i, jag är bara så lycklig över att jag vågade.

Sen har jag anmält mig till en tävling om en månad. Visst är jag nervös men jag ska försöka upprepa mitt mantra om och om igen "spelar ingen roll om jag kommer sist eller gör bort mig, någon ska ju göra det med" Huvudsaken är att jag har kul och om jag kan bjuda på ett skratt så är det väl bara bra.

Jag vet inte hur länge den här euforiska känslan av stolthet och glädje håller i sig. Snart kanske den pyser ut som luften ur en ballong. Vad gör jag då? (Nu försöker jag intensivt mota in tvivlet i sitt hål igen) Ni som varit här, hur upplevde ni första tiden, kändes det som ett nytt liv på fler sätt även för er?

Dag 1, den SKA följas av många.

Annelie

Stigsdotter

Kan vara så skönt att vara - det är jag med ikväll! ska steka lite hamburgare till barnen strax och när de lagt sig skall jag ringa till en kvinna som erbjudit sig att vara min AA-sponsor. Jag vet inte riktigt vad det innebär ännu och hur det skall fungera men jag testar.

Jag tror att allt det där du känner nu är kroppens sätt att tala om att den upplever en förändring som den inte riktigt gillar. Vi människor är vanedjur, även om det kanske inte är beroende (vilket det i och för sig med största sannolikhet handlar om) så är det en vana som bryts. Jag upplever att jag känner lite på samma sätt när jag försöker avhålla mig från socker, känner igen alla de där beskrivningarna du nämner - irritation, speedad, lättretlig osv. Sen helt plötsligt blir man ledsen och gråtmild, eländig och nästan självmordsbenägen! (inte riktigt kanske men lite så tycka synd om sig: det är ingen idé, buähhhh!

Jag försöker hänga med dig ikväll också! Stor kram!

vinelina

Tack, snälla. Du har ingen aning om vad din kommentar betyder. Har varit inne och läst i säkert 3 år, men inte vågat ta steget... men nu är det så att jag har för mycket att förlora. Tårarna rinner nu. I morgon blir min första dag...men inte utan hjälp, så snälla finns där. Jag vill inte späda på din ledsenhet, men när jag tänker på mina barns reaktioner genom åren, så berör din historia så mycket. Glöm inte att du är min inspiration!! Jag blir kvar, det måste jag. Jag var nykter en hel dag för ett par veckor sedan. När jag skulle sova var jag klarvaken...fick panik med tanke på vad morgondagen krävde av mig, så när maken lagt sig smög jag upp och drack 3 glas, sov och sen var det igång igen.

kalla

Jag sa till min man att det kändes som ett känslolavemang, jag tror ni vet vad jag menar :-) Vad spännande med en sponsor det är nog klokt att ha en sådan.Om jag bodde lite bättre till så skulle jag
uppsöka en grupp jag med. Och Annelie, gråt en stund när killarna gått, det skall ut!

mr_pianoman

Känslorna gör väldiga pikar, både uppåt och nedåt. För mig var det som att kroppen och själen behövde träna sig i att känna efter åren av alkoholbedövning. Men dom lärde sig dom där känslorna. Det har lagt sig. Nu gör dom inte några stolleryck på samma sätt, utan fungerar som dom ska.

Har du provat på KBT? (kognitiv beteendeterapi) Det är en metod som går att använda på mycket. Tex alkoholberoende och självförtroende. Googla lite på det och se om det kan finnas någon bra terapeut i din närhet. Här som jag bor finns det en på vårdcentralen som är bra.

Annelie 60

att ni är med mig här. Hade världens gräl med äldsta grabben innan han gick, "nu blir du snart av med mig i ett halvår" sa han och jag trodde hjärtat skulle brista. Jo, vi har sms.at och förlåtit varandra, jag ljög om att jag hade feber, därför min grinighet.

KBT, jag har snuddat vid tanken flera gånger under åren men jag har aldrig velat erkänna att jag är så sjuk. Läste att man kan få behandling över nätet, jag ska kolla runt lite.

Vinelina, klart vi finns här för dig när du nu ska ta det stora steget. Du har allt att vinna, kom ihåg det. Skriv av dig alla känslor och fortsätt läsa, det är så viktigt och läkande.

Kram till er alla!

kalla

Tror att alla skulle behöva lite KBt, man behöver inte vara sjuk utan bara lära sig hantera livet lite bättre.
Nu kämpar vi lite till/kalla

Stigsdotter

...den sponsorkvinnan jag hittat fann jag via nätet inte riktiga möten. Det finns AA-grupper online, kolla här: http://www.aa-mail.se/aamail.html
Själva onlinemötena verkar lite röriga, där är det nog bättre att försöka träffa människor på riktigt, men där finns många som gärna vill vara sponsorer till andra och man behöver inte bo nära varandra - det är tydligen en del i tillfrisknandet, att hjälpa andra. Jag är ju nybörjare så kan ju inte garantera att det funkar men om du bor på en ort som är "lite utanför" kan det vara värt att testa!

Alltså, KBT, som jag ser det är det mycket sunt förnuft. Åtminstone för mig som tänker ganska mycket. Jag VET att jag mår bättre av att göra sådant som jag tycker om - ringa vänner, vara kreativ, vara ute i naturen osv osv. Problemet är ju bara att jag INTE GÖR ALLT DET DÄR!!!

KBT verkar, enligt min erfarenhet i alla fall, vara väldigt hands-on: jag får höra sådant jag egentligen redan vet.

Sänder några extra kramar till Vinelina och önskar dig välkommen till oss. Vi är många som kämpar. Läs och skriv här i forumet, jag har funnit att det hjälper väldigt mycket!!! Du är värd ett bra liv.

Du har helt rätt med dina inlägg om KBT'aren..

Att gå till en "tredje person" som inte känner mig var en helt ny upplevelse...
Att någon man inte har en relation till talar om för mig....att nu tänker du nog lite fel Berra,
Det var en konstigt och mycket nyttigt upplevelse...

Jag visste ju innerst inne att jag tänkte "fel" i mitt huvud, men jag rådde inte på mina egna tankar,
Det blev en liksom låst situation, som jag inte själv kunde komma ur...
Jag behövde en tredje man som berättade för mig att detta var inte normala tankar.

Den första KBT'aren hade en lyssnande och förlåtande roll, den andre en mer kravställande och bestämd form.
Jag kan inte säga idag vem som betydde mest, båda fyllde två tomrum hos mig...
När jag tycker synd om mig själv och behöver ha medhåll, då tänker jag på den första...
När jag bli förbannad på mitt daltande med mig själv så tänker jag mer barbariskt och forcerande som nummer två var...

Idag har jag lärt känna mig själv på ett helt annat sätt,och jag har lärt mig hur mina tankegångar brukar gå..
Jag kan analysera och prognostisera mina framtida tankar mycket tidigare, och mota Olle i grind innan de börjar bryta ner mig...

Det kan låta lite smått fantastiskt, men det är ganska enkla verktyg man har fått när något har berättat hur man ser ut utifrån någon annans perspektiv.
Börjar tankarna mala inom mig och gå i cykler, så vet jag ur ett historiskt håll att de där tankarna leder ingen konstruktiv väg...
Ge upp och börja nysta i någon ny tråd istället, ingenting behöver vara på ett visst sätt bara för att så har det varit tidigare...

Att vara nyfiken på livet och se vad som finns bakom nästa krök har ökat min livsglädje, att våga lite mer och utmana den trista grå vardagen.
Om jag kliver av bussen en hållplats före eller efter min vanliga hållplats så kommer jag kanske att se eller uppleva något nytt,
Och oavsett vad det är, så kommer jag att se det som en omvändning av gängse rutiner, och...
Förändring är bra, att hålla kvar i rutiner bara för att det är en invand trygghet, det är inget som är utvecklande...
Jag håller koll på min historia, och väljer bara att återuppleva saker som jag tidigare minns som positiva, det andra väljer jag att förändra...

Min nykterhet blev ett av dessa beslut, ett av de första till och med, och det behöver jag inte längre tänka på som någon förlust,
Jag fick ju tillbaka en del av mitt forna rätt så värdefulla liv, det hade jag glömt bort i den återkommande berusningen,
Som väldigt lätt gömmer sådana väsentligheter i sitt dunkel av beronde...
Vad var det jag hade???
Jo ett liv vetja...och dessutom en större kontroll över det...

Så nu har jag full kontroll, istället för bara ...full...

/Berra

vinelina

Tar nu ett djupt andetag. Läste och fick inspiration av dej, Berra. Det var just det, vardagen, som en gång fick mig att börja på detta vis. Samma, samma varje dag. Alkoholen gjorde det till lördag hela veckan lång. Börjar dag 1 med att åka och handla för det kommer jag inte vara kapabel till i eftermiddag. Mitt förhoppning är att flåsa dej, Annelie 60, i nacken och lägga dag till dag.

Annelie 60

Utan er hade jag inte klarat mig igenom gårdagskvällen. Nu mår jag okej, inget känslolavemang (ha ha) och strax ska jag iväg och träffa ett gäng tjejer. De är ganska nya bekantskaper för mig, vi träffas genom ett gemensamt intresse och med dem kan jag slappna av och vara mig själv. Det är ju vårt intresse som fört oss samman så jag behöver inte vara rädd för att bli ratad, känns bra.

Berra, så bra du skriver. Nu ska jag verkligen söka upp en KBTare. Ska ringa direkt i morgon.

Vinelina, idag ska du vara nykter hela dagen, och natten, 24 timmar. Jag tror på dig och vet att du klarar det. Att vara din inspiration, det känns stort och mäktigt. Sätter extra press på mig att inte falla igen och det tackar jag dig för!

Ha en underbar dag alla kämpar!

vinelina

Om jag inte hade tagit steget in här hade jag redan så dags bestämt mig att skjuta upp det en dag till, som vanligt. Börjar känna känslan av att befinna mig på en båt. Nu går jag ut i trädgården och försöker fokusera mina tankar på annat. Tack för allt stöd! Jag behöver verkligen det om det ska gå. Hoppas du har haft det trevligt med tjejerna, Annelie 60!

Annelie 60

är en jättebra plats att finna ro och lugn i. Det finns ett ämne i jorden som triggar igång må bra-hormoner i våra kroppar så bara ut och gräv.

Ska du inte ta och hälla ut allt du har hemma? Allt som kan fresta när du mår dåligt. Vad säger din man om det, har du berättat hur det står till?

Nu ska jag iväg och jobba men jag håller koll från jobbmobilen. Kämpa på!

kalla

Mycket stöd finns att få här Vinelina och en och annan spark i baken när man behöver det. Ta Annelies råd och ha ingen alkohol hemma, det underlättare mycket.
Nu kämpar vi vidare, jag gör som Anneli och går till jobbet så jag tittar in under kvällen//Kalla

vinelina

Sitter nu här med ett vattenglas. Det finns alkohol hemma. Jag har bara druckit vitt vin. Det är det enda jag vill ha. Har en oöppnad box och utan att den stod där skulle jag få fullständig panik. Men som du sa, Annelie, så ska jag inte dricka på hela dagen och hela natten. Blir det lättare för varje dag?

Jo min man vet nog hur det ligger till. Har försökt prata med mig många gånger, men inte nått fram till mig. Han inser nog inte riktigt vidden av det. Jag vill inte säga något än, det skulle kännas som ett löfte...då blir jag trängd och då är det kört. Börjar med ert fantastiska stöd. Jag ska prata med honom när det första är över, fixar inte det när jag känner såhär. Har nog upp med att fungera. Oroar mig för natten!

Tack för att ni tittar in under kvällen. Nu är det ett barn som vill ha datorn, så jag tittar in senare./Vinelina

kalla

Är väldigt olika hur man mår, kan bara säga hur det var för mig. Första dagarna gick nästan för bra, jag var så laddad då. Jag tycker det var svåra har varit senare när man skall lära sig bryta gamla mönster och vanor. Jag hade tur att ha lite semester kvar, så då gick jag mycket i skogen och försökte finna lugnet i mig. Men det ända jag kan lova dig är att allt blir bättre av att sluta dricka och för varje dag som går växer jag lite// Kramar och styrka Kalla

vinelina

Allt jag kan göra är att vänta och se. Tänker på allt jag vill kunna göra. Gå en sväng på stan efter jobbet och kolla på kläder, utan att svettas och känna fysiskt sug. Nu drar jag alltid hem så fort jag kan. Hämta tonåringar på kvällarna. Gå ut med maken på konsert eller nåt. Jag vill verkligen inte vara påverkad för att må bra. Styrka tillbaka/ Vinelina

vinelina

Har inte druckit, bara vatten. Snacka om att hjärnan går på högvarv. Tänker inte på nåt annat, förhandlar och förhandlar. Men nej, nu är det dags att bryta. Styrka behöver jag massor och får det också av er/ Vinelina