NU har jag fått nog!

Ny här, men har läst ett par år! Sitter nu med rejäl abstinens efter ett race på 6 dagar. Varför gör man detta mot sig själv - och vänner som är oroliga. Jag har en gång för tre år sedan legat inne för avgiftning - men lik förbannat så har jag gjort detta ett par/tre gånger om året. Får rejäl ångest, blir rastlös, sover risigt - även om insomningstabletter hjälper en del. Skakig in händer o ben, svettning/frossa, hög puls. Nu har det gått 2½ dygn och det värsta har väl lagt sig. Jag nojjar på det där med dilerium - och googlar sönder mig om NÄR det sker. Nojjig nojjig:-)

Kan ett dilerium komma trots att man känner sig ok. Har varit ute o promenerat och pulsen är normal, inga svettningar. Kan det vara ett mellanrum mellan abstinens och dilerium? Eller hänger de alltid ihop?

Undrar när nästa race kommer, för det kommer väl fler? Varför? Jobbet inga problem - bara sjukskriver mig själv upp till sex dagar - men de börjar väl snart undra när man är sjukskriven 4 ggr per år.

Fantastisk att läsa på dessa sidor - vilka kämpar det finns!!!

Profile picture for user Anders 48

Tog just ett avslutande glas, i soffan. Jobb i morgon. Sug? Nä, tror inte det.....-men tog en fylla. Fanförfyllan! Men jag har gått så långt på min knarriga stig att jag vet bättre än att vända det emot mig. Hoppas jag. Vill jag. Önskar jag. Måste jag. Jaha: Det blev en fylla igår - och idag. En halv. Vaknade 01.30 och trodde att klockan var 19.30 igår...... Sovit middag i soffan idag, flera timmar, och åt frukost just - 17.00. På banan hoppas jag - men är ändå frågandes varför....??? Jag är såååå glad för att jag känner att jag inte vill vara full. Jag vill inte. Så kände jag inte innan i mina fylledagar. Då ville jag inget annat........

Nu går jag och handlar lite - kanske 2 landningsöl. Mest troligt inte. Men snus. I mängder.......

Ja, det var mitt återbesök till fyllans värld.........fick jag ett tuppjuck?

Profile picture for user Anders 48

Ja ni kloka, alla kloka. Inhandlade 3 öl, och några dosor snus. På Ica. I mysbyxor och munkjacka. Såg nog inte så luffig ut - munkjackor kommer ju med dyrt märke numera.... Min kära dagbok: Igår blev jag full. Medvetet och planerat full. Jag ville, jag önskade, jag lyckades. Jag är inte stolt - men heller inte fullständigt bedrövad. Jag tycker att det var onödigt - inte önskat. Men på något sätt planerat. Och planterat. Nåväl, jag lägger mig nykter ikväll, tidigt, och lägger det bakom mig. Hoppas jag verkligen. Vill att det skall vara så. Dagboken: Det första glaset igår svepte jag som att jag joggat i Sahara. Bara så att du vet. Det andra också.

Nu är det bra som det är........kampkram till er alla....

Profile picture for user MondayMorning

Den 15:de Oktober skrev jag mitt första inlägg här på forumet angående mitt sätt att dricka.
D.v.s periodiskt.

Jag undrade om någon kände igen sig i detta. Du + en till var de enda som svarade på mitt inlägg.

Du skrev att du kände igen detta med att vara utan A i långa perioder för att sedan dra till med rejäla fyllor.

Jag var då helt förvirrad, jag hade läst massa inlägg här i forumet men inget inlägg stämde in på mig och
mitt sätt att dricka alkohol. De flesta skriver om vardags sug och det känner jag inte igen mig i....
Jag tvivlade starkt på att jag ens hade alkoholproblem då jag kunde vara utan A i långa perioder.

Jag ville bara tacka för ditt svar då i Oktober, det fick mig att känna mig mindre ensam och inse att jag behövde hjälp.
Jag har varit nykter sedan dess.

Jag hoppas också att du tar dig ur ditt återfall även om du kanske medvetet tagit det.

Vänligen

MM

Profile picture for user Ikaros

Hej Anders 43
Jag är också periodare med långt mellan gångerna. När jag har tagit återfall har de nästan alltid varit planerade och kraftiga. Hoppas verkligen du klarar att bryta. Vi finns här för dig nu.
vänligen
Ikaros

Profile picture for user Anders 48

Tack för att ni svarade. Blev EN fylla. Inget mer.....nu knallar jag vidare på den nyktra vägen igen. 3 liter vin blev det på 1 dygn. Stopp o belägg nu.

Profile picture for user Anders 48

Jooo, vi verkar ju funka på rätt så lika sätt. Jag sitter här nu och begrundar. Varför gjorde jag det - varför inte? Ok, jag kan välja att se det på två sätt: DÅLIGT: Helt onödigt att bryta en nykter svit på ett halvår och ta en fylla på en torsdag - och en halv på fredag. Karaktärslöst, tillbakahalkande, nollställande, och återigen onödigt. BRA: Jag bestämde mig för en torsdagsfylla. Inte mer. Bra så. 3 liter vin på 1½ dygn. Bryt. Inte mer. Stopp. Jag stoppar - det har jag aldrig kunnat förut. För det så väljer jag att ge mig själv en klapp på axeln. Ett sådant "lyckat" återfall har jag inte brukat prestera innan. Bra gjort av mig. Lyckat?!

Jag har tidigare skrivit att jag här alltid måste vara helt ärlig med vad jag skriver. Framförallt för mig själv - så att jag närsomhelst aldrig skall behöva tvivla på att det som står på pränt faktiskt är det som hänt - eller har känts. Jag arbetar rätt oregelbundna tider - och att få till prattid med min kontakt/psykolog är inte det lättaste. Nu har vi en tid - i februari. Bokad och bestämd. På pränt i min kalender. Känns så bra - då skall jag berätta vad som hände dessa dagar. Det måste jag ju - det är ju inom beroendevården, och jag är ju där för att jag vill ha hjälp. Den ärligheten är så självklar för mig också - annars är det ju inte någon större idé - om man går dit och friserar sanningar. Vad vinner jag på det? En pokal.......?

Så: I mitt fall så blev det ett litet återfall. Ja så blev det. Jag fick en del gjort - och det blev inte en långkatejes. "Nuff said":-)

Profile picture for user Ikaros

Hej
Jag tycker du skall vara stolt över att du lyckades bryta. Ditt återfall var inget negativt bara du inte börjar tro att du kanske kan klara av att gå ur så smärtfritt nästa gång. Jag gjorde nämligen så några gånger. Drack i två dagar och bröt. Tänkte därefter att nästa gång fixar jag det också. Men icke. Minst 8-10 dagars hårdsupande från öl till spolarvätska. Avgiftning och tre månader tills jag började bli mig själv igen. Nu tror jag inte att du är lika korkad som jag när det kommer till spriten men osvuret är ju bäst.
Alltså: BRA GJORT men passa dig! En uppmaning i all välmening som jag är övertygad om att du till fullo förstår.
vänligen
Ikaros

Profile picture for user Anders 48

Jo, jag väljer att vara "stolt" den här gången......men det är skört, på svag is ändå....-jag förstår till punkt o pricka vad det är du beskriver. Att inte tro för mycket. Att inte ha någon förhoppning om att "nu kan jag minsann". Det är ju min akilleshäl, och har varit: nu verkar det funka? Nejdå, jag vill, och hoppas att jag förstår bättre än så. I bästa fall. När det är "rätt så bra" så kilar jag in en fylla mitt i allt. Jävla pucko. Men det blev inte något "långkok". Bra. Som både du och "Monday" skrivit så är jag helt oförstående för att vi kan vara utan alkohol gott, väl och länge - och sen så är det som att Titanic krockar med isberget som vi inte såg komma emot oss - och orkestern spelar hela vägen tills sista radarmasten försvinner under ytan. Så tokigt. Och: De första glasen jag svepte i torsdags var såååå medvetna och såååå snabba. Jag ville åt känslan, behövningen, bedövningen, välbehaget, avslappningen fort och genast......-inget "sitta å mysa med ett glas vitt....." Nåja - nu har det hänt.

Har också då o då fyllt i sådana där "Hur alkad är du egentligen-undersökningar"......blir ju oftast: "Inga större problem". Var finns vi som är nyktra månad efter månad - och sen drag igång som en skördetröska under ett antal dagar? Jag inser ju gott o väl att jag har alkoholproblem - men passar inte alltid in i "mallen". Är ju nykterist 11 månader av 12. Ja, göta petter..........

Profile picture for user Ikaros

Som svar på av Anders 48

Hej Anders 43
Jag frågade en alkoholläkare om jag verkligen var alkoholist eftersom testerna inte ger utslag. Vet du vad han svarade?
Jo detta (om jag nu minns rätt):

"Det behövs inga tester för sådana som dig eftersom ni är övertydliga alkoholister. På fullt nykter kaluv dyker era hjärnor i bland glatt in i alkoholistspåret och så kör ni rakt in i väggen i högsta fart. Hos er är sans och förnuft helt borta när ni dricker. Det ser alla."

Inget kul att höra tyckte jag då. Sant tycker jag i dag. Därför är MondayMornings lyckade kamp för några dagar och din lilla sejour med snuttefilten något jag tar till mig. Det är möjligt att lyckas även för en Dipsoman (Vansinnesdrickare).

vänligen
Ikaros

Profile picture for user MondayMorning

för det mönstret en "normal" alkoholist gör. Jag har aldrig ansett mig själv vara alkoholist då jag har mina långa perioder nykter utan några som helst problem. Får självklart med väl godkänt på alla alkotester jag gör. Jag dricker ju inte på det viset testerna är utformade. Jag dricker ju bara 3-4 ggr på år. Men då blir det ju katastrofala mängder under en vecka.

(detta har dock ökat - mina anfall har kommit mer ofta och jag har druckit med ökande mängd för varje gång)

Jag var på mitt första läkarbesök i mitten på Oktober. Min läkare och forskare i ämnet tittar allvarligt på mig och säger: -Det finns dom som kan "lära" sig dricka måttligt. Du tillhör inte den gruppen och kommer aldrig att göra. Du har fullt utvecklad sjukdom. Dricker du igen måste du ringa mig akut så jag får sätta in medicin mot epilepsi. Med det sättet du dricker på är risken inte bara stor, det kommer att drabba dig. Du kommer få ett epilepsianfall.

Jag utsätter mig alltså för direkt fara för mitt eget liv om jag börjar. Det där enda glaset. Så jag vågar inte. Och jag hoppas att jag aldrig kommer att våga.

Jag reflekterade förra helgen över hur mina tankar förändrades på 2 sekunder
(jag städade, lyssnade på bra musik och var lyckligare än nånsin)
Helt plötsligt fick jag för mig att jag skulle ju kunna dricka ikväll, eller varför inte nu direkt på eftermiddagen?
Ja vilken bra ide. Jag planerar aldrig mitt drickande. Det kommer som en blixt för mig. Inget släpande sug. Det är en bomb som exploderar.

Helt plötsligt var rädslan för EP eller ett hjärtstillestånd bortblåst och jag ansåg att läkaren och min A-terapeut snackar skit.
Jag är inte alkoholist. Alltså alla omkring mig överdriver det hela. Jag kan visst dricka.

Tog upp mina tankar med min A-terapeut på Tisdagen. En timme senare ringde min läkare och han var seriöst oroad över mina tankar att jag ville dricka. Har tidigare fått Campral och han skrev nu ut Antabus att hämta ut direkt. Jag behöver dock inte ta dom på heltid men jag ska alltid alltid alltid ha en med mig så att så fort jag känner minsta lilla sug så måste jag ta en direkt.

Jag önskar att jag kunde. Att jag var som de flesta. Som kan dricka.
Men tough shit - jag kan inte....

Profile picture for user Mags

Som svar på av MondayMorning

Skriver från en all-inclusive resort i värmen. Här är jag med alla dom som "kan dricka". Dom som drar i sig Bloody Mary till frukosten å inte ens uppfattar att drinkarna i stora baren smakar skit. Å dom är inte bara 20 å höga på livet utan massor med vuxna med ansvarsfulla arbeten förstår jag när jag pratar med dem. Då jag frågar efter kaffe vid frukosten blir jag erbjuden tequila! Jag tror faktiskt att "de flesta" inte heller kan hantera alkohol.

Profile picture for user Ikaros

Hej
Givetvis var du en av dem som jag behövde som mest när det var svårt. Och du fanns där. Du och den kamp du förde för några veckor sedan.
Du har rätt i att det handlar om livet för oss periodare.
vänligen
Ikaros

Profile picture for user Anders 48

Halloj.....jobbat jättemycket - och har faktiskt inte varit här på forumet så många gånger. Jo, jag mår bra - och bröt efter fyllan för ett par veckor sedan. Så skönt! Det blev inte nedförsbacke - bara ett hack i skivan om man säger så. Inte druckit något nu på ett par veckor - och har inte något sug heller. Jag har blivit påmind i dagarna om hur jag har "lekt med elden" - en kollega som antagligen har problem med spriten har dragits in av arbetsgivaren för att tvingas gå och lämna alkoholprover under en längre tid. Om inte så kan anställningen vara i fara. Usch säger jag bara - det bara knyter sig i magen. Jag var så nära i somras, så nära. Skall inte hamna i samma situation igen. Det får inte hända. Och vet ni vad - någonting i mig säger att det inte kommer att hända. Så känns det just nu - och det är ju bra. Jag försöker att behålla den känslan. Det känns bra.

Kämpa på alla vänner härinne - det ÄR möjligt att förändra. Det kan dock ta tid att vända en stor och otymplig skuta.

Profile picture for user Ikaros

Hej
Det känns skönt att höra. Jag blir litet orolig när någon inte skriver på ett tag. Beror på att jag drar mig undan före och under ett återfall.
Skönt också att du mår bra, för för dig och mig är vad jag förstår det livsfarligt att gå in i en fylleperiod.
Ikaros

Profile picture for user MondayMorning

att du bröt. Det glädjer mig :D
Våra hjärnor tycks ju tro att vi är botade efter ett tags nykterhet tyvärr..

"så är jag helt oförstående för att vi kan vara utan alkohol gott, väl och länge - och sen så är det som att Titanic krockar med isberget som vi inte såg komma emot oss" -
önskar att någon kunde förklara exakt vad som händer i våra hjärnor när detta händer.

Är våra hjärnor annorlunda vad det gäller belöningssystemet än "normal - alkohol-missbrukaren"?
Vi som inte passar in i denna normalmall....
Jag vill veta......

Profile picture for user AlkoDHyperD

Den 13 januari, drygt tre veckor sedan, skrev jag så här i min dagbok: "När den falska tröstaren visar sin mjuka sida kommer den åt mig. Det är nu faran är som störst. Invaggar mig i hopp om att det är möjligt. Att jag har kontroll.
Glömda är alla gånger jag legat vaken med ångest och hjärtklappning, när jag förbannat mig själv för att jag ännu en gång fallit för frestelsen och lögnen. Då har jag för ett ögonblick sett verkligheten så som den är och att jag aldrig, aldrig kommer att ha kontroll.
Men ändå kan jag inte låta bli. Det är ensamheten och hopplösheten som alltid får mig att ge efter. Fast jag vet att allt bara blir värre. Eller är det för att jag vill att det ska bli värre?
Men lugnet som sprider sig är belöning nog. Ingenting kan mäta sig med känslan av värmen och bedövningen som sprider sig från magen och sedan genom hela kroppen.
Ibland fungerar det. Och även om nio gånger av tio lämnar mig med större ångest efteråt än innan är det den där enda, tionde gången, när lugnet ligger kvar och biverkningarna uteblir, som jag minns och sedan försöker återskapa. Om och om igen.
Är det därför jag är så försiktig? För att behålla illusionen om att jag har kontroll? För att hålla kvar hoppet om tröst?
Det är nu jag borde bli rädd. Nu när effekten var precis som jag hoppats.
Jag kommer att längta efter nästa gång. Göra allt jag kan för att få uppleva det igen och igen. Och det kommer att bli oftare, det kommer att bli mer. Ända tills jag är tillbaka där det alltid slutar.
Och det är så jag förstår att jag faktiskt är alkoholist och alltid kommer att vara det. För att jag aldrig slutar tro på den där falska mjuka sidan. För att jag envisas med att lura mig själv gång på gång.
Om jag så klarar av att hålla mig nykter i tio år är jag fortfarande likt förbannat alkoholist. Om jag två av tre gånger klarar av att behålla kontrollen är det den tredje gången som förstör. Och jag vet aldrig innan när. Det är så jag förstår att jag är alkoholist. Jag har ju faktiskt inte kontroll, det ser ju bara ut så för att jag just den gången det gick bra helt enkelt var turen eller slumpen som avgjorde.
Jag har nog aldrig förstått att jag måste inse att det är farligt för mig att dricka oavsett hur lite. En droppe väcker monstret. Hungrigare för varje gång. Farligast när det visar sin mjuka sida. Om inte första, andra eller tredje gången så vet jag ju att det alltid kommer att ta över och att jag aldrig kommer att kunna stoppa själv förrän det gått riktigt åt helvete. Hur lång tid kommer det att ta den här gången?
Idag mådde jag så bra. Vill ha det igen."
Därefter drack jag 30-50 cl sprit 12 dagar av 14. Mer för varje dag.

Profile picture for user Anders 48

Precis så är det....tack för dina rader. Idag skall jag träffa min pratkontakt igen - efter 3 månader. Av olika anledningar så har vi inte kunnat få till ett datum (jobb/jul/nyår osv..) innan. Det känns bra - men liiiite som första gången. På något sätt. Jag bör väl ta upp min "lilla" återfall för ganska precis en månad sedan?! Det är ju meningslöst att INTE berätta det kan jag tycka. Då försvinner ju ärligheten i samtalet. Annars så rullar det på - våren närmar sig så sakteliga. Våren är lite av min akilleshäl - gillar den inte! Då är jag svag, eller brukar vara iaf. Det är min intention att jag inte skall få en sådan svacka denna vår att jag tar till flaskan. Jag vill kunna stanna upp i mitt mående - bra eller dåligt - och inte ta till första bästa (alko) nödbroms bara för att jag "känner". Hmmmm. Jag har vid ett par/tre tillfällen efter återfallet druckit 1-2 öl. Gott. Och av "rätt" anledning. Inget som ger sug efter mer, eller lämnar kvar ångest......Nu måste jag kila - terapeuten kallar.

Kämpa på alla kära vänner härinne. Vi gör det rätt så bra tycker jag - även om det är rejäla gupp på vägen ibland....:-)

Profile picture for user Anders 48

Träffade psykologen igen, efter 3 månader, för 2 veckor sedan.....-vilket kändes jättebra! Var ju lite spänd innan, för jag tyckte att det hade gått så lång tid. Tid som har gått bra, och har varit nykter. Ja nykter förutom ett kort återfall i januari. En dag. Jag berättade självklart om detta - och fick mer eller mindre beröm. Eh? Jo! Hon sa: Jättebra - vad du har lärt dig. Jag bröt återfallet, det blev inte flera dagar, jag kunde avsluta själv med vilja och bestämdhet. För det fick jag beröm, mer eller mindre. Hon fick mig att titta bakåt och tänka på vad som hänt sedan i somras. Det bra som har hänt - att jag inte har tagit mig igenom någonting med hjälp av alkohol - förutom i januari då. Det som jag såg som en rejäl plump i protokollet bröt hon ner till någonting positivt. Konstig känsla - men jag upplevde att hon har ju rätt......

Sen sade jag att jag inte ville att hon skall lämna mig just nu - utan finnas kvar. Jag vet ju att våren, som jag inte gillar, är en tidpunkt när jag är svag, historiskt sätt. Vi skall fortsätta att ses. Så skönt. Vi gjorde en ny vårdplan för att fortsatt kunna träffas. Mål: Hitta ett kontrollerat drickande! Delmål: 1,konsumtion 2-3 enheter aldrig oftare än en gång/vecka, 2: aldrig dricka ensam utan alltid i socialt sammanhang.

Fick en kopia på det! Det är på pränt. Mitt mål är nu alltså att hitta ett kontrollerat drickande - vilket jag har nu. Verkligen. Gäller bara att fortsätta kämpa med det målet - återstår att se om det kommer att bli så. Det låter så bra, så självklart. Vill verkligen att det skall få bli min verklighet - på riktigt!!!!!!

Läser vidare här - och skriver nåt inlägg då o då. Kämpa vidare alla vänner - idag är det lördag o i morgon så kan det bli en söndag utan fylla eller bakfylla - det kan det faktiskt.......:-)

Profile picture for user Sisyfos

Låter bra det där. Skulle nog heller inte vilja släppa en sådan klok kontakt. Skönt att några verkar få gott stöd. Och delmål 1, det tycker jag känns som en rätt lagom konsumtion. Lycka till!

Profile picture for user Anders 48

Har varit iväg på en liten jobbresa....-och hamnade på ett hotell där all dricka var inkluderat. Bara att gå å hämta.....hmmmm. Jag är så stolt över mig själv. Jag drack BARA öl - även om man även kunde ta vin o drinkar. Jag hade tre nätter - och drack 3-4 öl/dag. Inget annat - och hela tiden i sällskap. Tror också att det "bara" var mellanöl eller något åt det hållet. En liten naggande berusning kände jag en kväll. Det räckte gott - ville inte ha mer - och hade inga ideer om att fortsätta dricka mer, eller dricka på mitt rum. Jag kände mig fullständigt nöjd - och har inte druckit något hemma sedan jag kom hem. Finns ju inte nåt att dricka här hemma heller. Är så glad. Kände mig lite normal - och lite som jag har varit förut, innan alkohelvetet drev in. Sträcker lite på mig själv - och hoppas att jag verkligen är på rätt väg nu. Jag tror det. Det känns så.........

Profile picture for user Anders 48

...innebar 2 öl till lunch, och 3 öl till middagen. Mellanöl. I en vecka. Så det så. Inget annat. Och inget hemma. Vet inte hur många enheter det är - men mer än min "vårdplan" säger, mitt eget mål..... Nu är semestern över - och ölkranen är stängd. Så får det bli.

Läser vidare här inne - och önskar all styrka till alla som kämpar eller som har fallit. Kämpa vidare - det blir bättre, det måste bli bättre......

Profile picture for user Anders 48

Idag var jag iväg och träffade psykologen vid beroendeenheten. Vi hade ett väldigt bra samtal, och tiden gick som vanligt raskt när vi väl kommit igång. Mot slutet, när vi skulle avrunda, så antydde hon att detta kanske skulle vara sista gången - och att hon tycker att jag verkar kunna "flyga själv" (hon uttryckte det inte just så), och att jag verkar ha fått bra med verktyg för att kunna fortsätta på egen hand. Jag förklarade att jag gärna träffar henne 1-2 ggr till, och att en av anledningarna är att jag brukar ha en "depperiod" på våren, april/maj. En period av året som jag inte gillar speciellt mycket, och då jag vet att jag är ganska sårbar. Hen förstod, och tyckte att det var helt ok - och ville gå på min linje. Men: då krävs det att jag träffar en läkare igen - man måste göra det en gång/år. Jag förstår helt och hållet - men något knöt sig i magen på mig. Jag VILL inte - och det beror på det fruktansvärda bemötandet jag fick av den läkaren jag träffade där i somras - när det hela "rullade igång". Jag beskrev hur nära jag var att lämna mottagningen den gången. Psykologen frågade vilken läkare det var - och jag gav henne namnet. Hon hade hört det tidigare, av andra...... Nåväl, nu är det en annan läkare, som skall vara bra....

Jag vet bara inte hur jag skall göra? Jag får en så stark känsla av att flyttas tillbaks till i somras, och hur allt var då - bara för att jag återigen behöver träffa en läkare. Får sådana flashbacks av obehag och olustkänslor. Just nu är jag väldigt ambivalent till hur jag skall göra. Någonting i mig säger att jag skall gå på psykologens första linje - att vi skall avsluta samtalen nu. De finns ju kvar, om jag skulle falla eller känner att jag är nära att göra det. Eller skall jag träffa läkaren - för att få träffa psykologen ett par gånger till????? Spontant så känner jag att jag hellre avslutar nu. Kanske känner jag annorlunda i morgon. Jag måste sova på saken - just nu så upptar det hela min tankeverksamhet. Jag vill inte att någon läkare återigen skall börja "rota" i vad som hänt - jag är nöjd med hur det är här och nu. Jag är trött på att dra min historia - och känner att jag måste få försöka vila i det faktum att mycket har blivit till det bättre sedan i somras - och att jag aldrig vill hamna i den situationen igen. Aldrig, aldrig, aldrig. Man skall inte grotta för mycket i det som varit - jag vet. Men det är så starka känslor kring cirkusen som var i somras att jag inte kan låta bli. Jag hoppas så mycket att jag verkligen har lärt mig något. Det känns så. Tror att det här blir ett väldigt rörigt inlägg - men jag känner bara att jag måste få skriva ner hur det känns just nu. Och det har jag gjort:-)

Som sagt - skall sova på saken. Får se hur det blir med det hela? Doktor? Inte doktor......

Kram till er alla som kämpar! Fortsätt så.......

Profile picture for user AlkoDHyperD

Förstår din känsla. Vad finns dt förmanledning till att man måste träffa läkaren för att få avsluta psykologsamtalen i lugn och ro?
Tänker inte ge dig några råd och riskera att lägga mig i en behandling jag inte vet något om, men blir lite nyfiken.
Själv hade jag nog också blivit lite tveksam.
Egentligen är väl det viktigaste att du känner efter själv. Risken för att din balans rubbas - eller chansen att bli väl bemött av en läkare och förändra din erfarenhet till något positivt - mot risken att få ett alltför abrupt avslut om du vet med dig att du har en svår tid framför dig. Hur känner du själv. Är du redo att flyga själv? Vad behöver du mer för att känna dig tryggare inför den kommande årstiden?

Profile picture for user Anders 48

Tack för dina kloka rader.....! Jag tror att jag är redo att flyga själv. Tror att jag tror det...-men det kom lite abrupt idag, att jag är tvungen att träffa en läkare om jag vill ha fortsatta samtal med psykologen. Ser att jag själv skrivit i min tråd att man får 5-7 samtal inom beroendevården - sen måste man ha remiss för att ev. fortsätta. En av anledningarna att jag reagerar så starkt är att jag under sommaren/tidig höst var tvungen att träffa ett antal olika läkare o en terapeut (jobbet). Där har jag inte kört med öppna kort - som jag har gjort hos beroendevården. Jag har spelat ett "falskspel" på så sätt att jag inte har varit ärlig med varför jag varit sjukskriven. Att göra det samtidigt som jag har haft en uppriktig och ärlig kontakt på sidan om har dränerat mig på energi känner jag nu - och när det kom upp idag att jag måste träffa en läkare för att få fortsätta samtalen så var det som att ridån gick ner på något sätt. Jag slungades tillbaks till i somras då jag "fulspelade" o dolde o berättade en annan sanning - allt för att få ok från jobbet att börja jobba igen. Jag tappade farten lite grann känner jag. Om jag avslutar nu så känns det lite som att en krycka rycks ifrån mig - fast i ärlighetens namn så hade vi ju pratat om att kanske träffas ett par gånger till. Jag trodde bara att det fixa sig utan att återigen behöva träffa en ny läkare....... Jag funderar precis i de banorna som du skriver. Men jag måste nog fortfarande sova på saken......

Profile picture for user Sisyfos

Att det ska vara så jäkla stelbent! Förstår inte varför en läkare skulle vara mer kapabel att bedöma behov av ett par extra samtal än en psykolog. Om det är en finansieringsfråga kanske du kan betala de sista samtalen ur egen ficka, men det funkar säkert inte så?
Blir så irriterad!!! Du har helt rimliga anledningar att ta ett par samtal till. Sen tror jag inte att en annan läkare skulle bete sig som den första. Så respektlöst på nåt sätt. Borde bli omplacerad eftersom hen träffar människor i kris.
Kan heller inte råda dig hur du ska göra. Du behöver ha verktyg när du är låg. Har du det? Jag kör ju inga "fyllerace" när jag kör, men precis som du så tar jag återfall (oftare än du också). Jag är så säker innan, men plötsligt... jag funderar lite på vilka mekanismer som triggar igång det där och varför man inte är på sin vakt, men jag har ju inga svar. Ditt race förra året fick ju jättejobbiga konsekvenser med lögner och sjukskrivning. Tycker att du borde kunna få fler samtal. Man behöver kanske ta samtalen de perioder när man är låg.
Såg att du i augusti 2016 skulle läsa in dig på din egen berättelse, det är kanske en bra idé för att få lite perspektiv. Borde göra det själv förresten. Lycka till med beslutet!

Profile picture for user Dionysa

Tycker du behöver ett bra avslut på den här kontakten och att du kanske fortsätter jobba med dig själv kanske på annat håll. Den starka upplevelsen du har av att ev bli "utslängd" och dina känslor inför läkarens agerande är viktiga att ta på allvar. När det är dags att flyga ur boet vet du bäst själv.

Profile picture for user Anders 48

Jag har klurat och sovit på saken - och ventilerat det hela med ett par nära vänner. Jag kommer inte att träffa denna "nya" doktor! Jag står inte ut med KÄNSLAN av att jag skall "granskas" igen (även om det säkert inte är så). För många läkare har jag träffat sedan i juni förra året - alla på något sätt i samband med min sjukskrivning och mitt alkoholberoende och min fortsättning inom beroendevården. Jag vet att jag inte kommer att kunna slappna av en sekund innan detta läkarbesök - om nästan en månad. Därför så kommer jag att avstå, tacka nej. Jag har funderat rejält - men kommit fram till att detta är det rätta. Jag kommer att kontakta min psykolog/pratkontakt och förklara. Igen! Hon hade ju tänkt avsluta efter vårt sista samtal - men lät mig få ett par samtal till, om jag träffar en läkare...... Jag tänker fråga om det finns möjlighet att få 1 till samtal inom ramen för den förra kontakten med (tok)läkaren? Kanske kan jag får det - och i så fall kunna avsluta/avrunda våra samtal på ett bättre sätt än som det nu blev! Konstigt nog så känner jag mig såååå lättad efter att jag tagit detta beslut - hoppas att det är rätt?! Har ofta haft svårt att gå på min "magkänsla" - men den här gången så har jag gjort det - och inget annat. Det känns så bra. Motsatsen: Att jag om drygt en månad sitter i ett väntrum och väntar på att få träffa denna nya läkare. Jag får fortfarande stark oro när jag tänker på det. Mitt intellekt säger mig att denna läkare bara finns där för att hjälpa - men magen berättar något annat för mig.

Hursomhelst - om jag nu ändå skulle träffa denna läkare så skulle det ändå vara för att få "några" samtal till med terapeuten. Sen skulle jag iaf vara "on my own" - och det känns faktiskt bra. Jag skall ev. göra som du föreslår Sisyfos - fråga om vi kan avsluta/fortsätta några gånger till om jag betalar själv......-vet ju inte om hon kör så, på sidan av. Men kanske värt att fråga. Eller så kan jag fortsätta att sträcka på mig - och inse att jag faktiskt har fått erfarenheter och verktyg för att faktiskt förhindra att jag hamnar där igen - där jag var förra sommaren - och faktiskt sommaren innan det också. Det talar ju både FÖR och EMOT mig. Just nu känner jag mig stärkt av allting - så jag väljer att tänka att framtiden talar FÖR mig. Jorå!

Lördagkväll - antagligen tufft för några av oss härinne. Kämpa på, försök att avstå. Om inte det lyckas - så är det ändå inte ett misslyckande - bara upp på hästen igen. Kämpa vidare. Slå inte på dig själv i onödan.........

Profile picture for user AlkoDHyperD

Att träffa läkare utan att man själv bett om det "bara för att det är så vi gör här" och utan att man själv upplever något behov av det är ju egentligen bara konstigt. Den läkarens tid är säkert eftertraktad också.
Om din oro är så stark inför detta "påtvingade" läkarbesök mår du nog bäst av att tacka nej.
Det finns väl inte så mycket mer att hämta av ett par terapisamtal till heller.
Personligen skulle jag ha mycket svårt att få tillbaka förtroendet till en terapeut om denna villkorat fortsatta samtal medenda motiveringen att "det är så vi gör här".
Du har fått en del verktyg, räcker långt, du slipar dem själv genom att använda dem!

Profile picture for user Sisyfos

Låter som ett bra beslut. Klart du ska gå på den magkänslan. Blir ff lite irriterad på att de kräver ett läkarbesök, och då måste det ju vara en finansieringsfråga, det är därför jag menar att du kan fråga om du kan betala för ett besök, det blir väl dyrare än ett remitterat. Jag menade inte riktigt ett besök vid sidan av. Och ironiskt nog skulle du nog behöva ännu fler samtal för att bearbeta känslan av att du går emot dina känslor, fogar dig och gör nåt du absolut inte har någon nytta av om du skulle gå. ?. Nej, stå på dig Anders43, det finns kanske andra samtalskontakter du kan ta. Jag funderar också på vilken typ av kontakt som skulle vars bäst för mig. Det är ju nån typ av nödbroms som behövs.

Profile picture for user Anders 48

Jo, jag gjorde det - gick på magkänslan! Skrev ett meddelande till terapeuten där jag förklarade mina känslor inför att träffa en ny läkare - och att jag hellre avstår. Jag frågade om det inom ramen för det förra läkarbesöket kunde ordnas med ett till, avslutande, samtal? Detta för att isf få till ett lite mer adekvat avslut - istället för det förra veckan som blev lite rumphugget - när träffadoktorfrågan dök upp..... Jag förklarade att jag gärna betalar själv - om det är där skon klämmer. Annars så får jag se samtalet förra veckan som det avslutande. Jag inväntar hennes svar...... Hursomhelst så känns det helt rätt - jag känner en lättnad i att ha tagit beslutet - och ytterligare stärkt! Och som du så klokt skriver Sisyfos - kanske skulle läkarbesöket bara innebära att jag får sitta i fler samtal - för att bearbeta att jag gått emot mina känslor, fogar mig och gör som någon annan "vill"...

Jag är så nöjd med beslutet - en tyngd har fallit från mina axlar.

Profile picture for user Anders 48

Terapeuten ringde - efter att jag hade komponerat ihop det längsta sms:et - som hon inte kunde läsa (för långt). Hon har föredragit sms för tidsbokning o.s.v. - men nu funkade det inte. Hon hade trott att det möjligtvis hade "brakat" här hemma, och att jag hade suttit och fylleskrivit? - men blev glad när jag var både vid god vigör och helnykter. Jag förklarade precis hur jag kände - och att jag ville avboka läkarbesöket i april. Hon sade även att jag var välkommen att träffas några gånger till - för att kunna avsluta och avrunda på rätt sätt och i rätt takt. Inget villkor att jag måste träffa någon läkare. Yes! Hon berättade också att flera "än jag och någon annan" hade haft synpunkter på den förra (tok)läkaren. Detta sade hon för att jag inte skulle få för mig att det var mig och min perception det är fel på. Vi bokade in ett samtal till - med möjlighet till ytterligare. Allt beroende på hur jag mår, och vad jag vill......-att hon pratade om att avsluta redan förra veckan när jag var där, var för att hon tyckte att jag var redo - och att det går så bra för mig! Så glad, lugn, lättad och harmonisk jag känner mig just nu. Doktorn får träffa någon annan helt enkelt. Jag är befriad - och får träffa min kloka och duktiga terapeut/psykolog ytterligare några gånger - eller en, eller två. Vi får se helt enkelt.......Känslan i magen är åter i normalläge - glad att jag faktiskt gjorde just som magen sade. Det har jag ju också f-n lärt mig. Ska jag göra oftare......

Kämpa vidare alla vänner härinne! Onsdag, lillördag, afterwork, lite drinksingar, o lite till......-neeej! Skit i det. "Det är en dag i morrn å".....:-)

Profile picture for user Anders 48

Fortfarande glad att jag får träffa min terapeut ett par ggr till - utan att behöva träffa ny läkare. Jag är inte på något sätt "botad" från min alkoholism - men tror, och känner, att det känns annorlunda nu. Jag HAR tagit hjälp, jag har "fallit" och tagit mig upp igen - och jag har druckit några öl här o där - utan att det har eskalerat. Jag HAR lärt mig något, jag har fattat något och jag har lyft blicken. I värsta fall - inte tillräckligt. I bästa fall - det har skett en förändring?! Jag är så ödmjuk inför att jag kanske kommer att falla igen - och kanske djupt? Jag hoppas inte det - och om det händer: låt det bara bli ett hack i skivan! Inte några fyllerace på 6-8 dagar. Jag kan faktiskt inte se mig själv där igen, jag kan inte det.....-men det kan hända..... Därför: Inte dricka själv, hemma, ensam........-jag måste hålla fast vid det. Jag bara måste. Ser faktiskt (nästan) fram emot våren som står för dörren. Det känns "lugnt" på något sätt - och på något litet sätt som att den kommer att gå bra........ Jag håller tummarna. Bära eller brista?

Profile picture for user MondayMorning

Hur skulle du resonera kring ditt A-intag om det brast igen?
Efter två öl så slutar jag resonera med mig själv...
Klarar du det?
Jag hoppas såklart av hela mitt hjärta att du klarar dit mål.
Men om inte, vad gör du då?

Profile picture for user Anders 48

....att jag skulle resonera klokt. Men jag vet inte. Hoppas hoppas hoppas. Jag slår i nuläget inte slint när jag dricker ett par öl - i sällskap. Inte på något sätt. Men jag vet ju att vi sitter i samma båt.......-och därför så är jag sååååå på vakt. OM jag skulle köra ett race till - ja då måste jag ju uthärda det, och ta konsekvenserna av det. Vill för mitt liv inte hamna där igen. Men den försiktighet jag känner nu inför alkohol har jag inte känt innan, på samma sätt - så någonting har min hjärna ändå fattat på vägen. Det är jag glad för.

Profile picture for user Pi31415

Varför ska du dricka någon/några öl ibland?
Du är ju, precis som många andra här inne, van vid höga promillehalter och kan knappast få ut något av lite öl.
Däremot retar du din beroendehjärna med det, och riskerar att ramla dit igen.
Läser du igenom din egen tråd så ser du ett tydligt mönster.

Bästa sättet att hindra vår sjukdom från att utvecklas mer, är genom total avhållsamhet, alltså att vara nykter.

Hoppas du inte tar illa upp.
Jag tycker att du bör överväga alternativen som du har, och önskar verkligen att det går bra för dig.

Profile picture for user Ikaros

Hej Anders 43
Med all respekt för dig, din vilja, ditt förstånd och intelligens måste jag vara ärlig och skriva att jag tror att din hjärna håller på att förbereda ett återfall för dig. Jag har läst hela din tråd och är övertygad om detta. Men jag hoppas att jag har fel.
vänligen
Ikaros

Profile picture for user AlkoDHyperD

i ditt inlägg ovanför, Anders, som jag hör mina egna tankar när jag är på väg att börja dricka. De gånger jag hört dessa tankar de senaste månaderna skrev jag dem här och lyckades tala förstånd med mig själv.
Vad jag syftar på är förbehållen "...om jag kör ett race till...eller om det händer..." som om det finns en lite öppning för att kunna tillåta ett litet avsteg. "Händer" är ju ett ord som betyder att någonting bara sker utan att man menar, vill eller kan göra något åt det.
En sådan tanke är lurig, kan bli en omedveten ursäkt att ta ett återfall eftersom det inte var "frivilligt" utan liksom bara hände...

Profile picture for user Anders 48

Jag känner sådan tacksamhet över era inlägg......tack o åter tack. Jo Ikaros - hjärnan hade nog siktat in sig. Jag har sååå tagit åt mig av era inlägg. Den där ölen - den kan gott vara. Det har gått alldeles för kort tid för att jag skall kunna sitta med "ett par öl" och vara nöjd med det - nu kör jag en helt vit månad - till att börja med. Jag hade nog, medvetet/omedvetet börjar uppna upp för ett litet trivsamt återfall. Ni fick mig på andra tankar. Tack och bock. Har, återigen, läst min tråd - och jag ser ju mönstren så klart. Är inte redo ännu - om nånsin? Jag skall vara alkofri framöver - det är ett löfte till mig själv. Inte sladda ut på grusvägen, parera tjälskotten och "råka" hamna i ett återfall. Jag har kontrolen. Inget händer av en slump. Tack så mycket - era oerhört kloka tankar har fått mig att haja till - och åter ta kontroll över vad jag vill att jag skall vara. Lite roligt som MM skrev - här är vi - den "lilla" skaran av periodare. Vi som klarar varenda alkotest på pappret - men ändå är legitimerade alkoholister.....-säger inte det något om "testmedoderna"? Hur hittar det oss.......... Kanske ligger Sverige lite efter i den kategoriseringstekniken? Vi finns ju här - och vi KAN supa så det står härliga till. Även om vi på ett papper kan se ut som "inga problem". Tack till er igen - jag fick en rejäl tankeställare - och en skjuts o klapp i ryggen åt rätt håll.........

Styrka o kamp o uthållighet önskar jag er alla som kämpar just nu. Vi finns här - och läser, lyssnar, skriver, tycker, håller med, håller inte med.......vi finns för varandra - och det vill jag verkligen understryka. Vi finns här......

Profile picture for user Anders 48

Skall ut o resa lite igen - Tyskland några dagar. Alla vet om läget med mig - jag dricker alkofritt - och inga frågor om det. Skönt. Sen Spanien ett par dagar hos god vän. Han vet - och har haft lite samma problem som mig - om än inte lika våldsamt. Alkofri öl för mig - och inga frågor på det. Underbart. Tjing på er......... Jag känner mig stärkt, styrkt och nystruken efter era kommentarer! Klart som f-n att jag inte är redo för "en vanlig" relation till alkohol. Och jag mår bättre utan.

Profile picture for user AlkoDHyperD

Du låter verkligen stärkt och nystruken idag. Två utmaningar framför dig som du säkrat upp genom att vara öppen bland dina vänner. Den lite trevande och tvekande tonen i inlägget förut är ersatt med en självsäkerhet och jävlar anamma, vilket glädjer mig. Och det är fantastiskt att det faktiskt hjälper när vi skriver och ger respons till varandra här.
Ha en härlig resa!

Profile picture for user Anders 48

Visst var det så.....-det var återfall på gång. Jag tog ett. Vill bara säga att det blev så. 5 dagar med mellanöl och insomningstabletter. Min älskade pappa, snart 80, körde hit - 3 timmar för att "ta hand om mig". Jag drack den sista ölen sent tisdagskvällen. Snart har det alltså gått 3 dygn. Jag är tilltufsad - men har varit betydligt värre. Gråtit idag och undrar om jag är sjuk i huvudet. Nu tar det nog ett par dagar innan jag skriver igen - ville bara skicka en hälsning. Man skall lyssna till de kloka när de talar till en.......

Profile picture for user Ikaros

Hej
Starkt av dig att bryta innan det gick för långt. Ett återfall är något som vi alla har varit med om. Alltså broder, nya tag och du är inte sjuk i huvudet. Hjärnan är bara illa programmerad för alkohol.
vänligen
Ikaros

Profile picture for user Bedrövadsambo

Hoppas du lärt dig något! Vila och slicka såren och kom igen. Aldrig ge upp.

Profile picture for user Sisyfos

Trägen vinner, Anders
Många av oss såg det, du blev varnad men lyckades ändå inte stoppa. Men du stoppade i tid, liksom sist. Det är ju en avsevärd förbättring. Nu till problemet... vad är det som händer innan? Innan återfallet. Jag har ju samma problem litegrann. Stress, trötthet och så nån typ av ansvarslöshet.. om du kommer på nåt klokt, några steg på vägen, dela gärna med dig. Vi behöver veta vi härinne. Det är lättare att se tecknen hos andra. Styrka till dig nu!

Profile picture for user Anders 48

Tack för era varma kommentarer!!! Jo jag stoppade i tid - igen. Det är ju bra - jag veeeet - men kan inte känna det just nu. Vet ju att jag själv har skrivit kommentarer om att "hoppa upp hästen igen", 2 steg framåt/1 bakåt osv. Och jag har verkligen menat det jag skrivit - till någon annan. Men slår mer på mig själv. Skall försöka att låta bli...:-)

Sen har jag ju mitt andra beroende också - insomningstabletterna. Jävla skit. Men jag behöver dem för att sova och brukar dom nästan normalt när jag inte dricker. Men när jag dricker: Satan i gatan. Ingen koll. Har sopat i mig 80 tabletter under 5 dagars fylla. Livsfarligt och oklokt värre. Det slutar ju med att den abstinensen blir nästan värre än alkoabstinensen. Har inte tillräckligt med tabletter heller för att "trappa ner" i lagom takt - vilket innebär att jag måste kontakta läkaren igen - en vecka efter att jag fått 100 tabletter - och förklara att jag behöver en ny laddning. Kommer säga att jag glömde dem på bussen efter jag varit på apoteket.

SÅ: Nu måste jag hålla mig nykter - för att kunna få möjlighet att ta tag i tablettproblemet. Det är en grundförutsättning. På sikt vill jag ju kunna sova utan tabletter - men min sömn är skit - och har varit under väldigt många år. Nåväl, ett beroende i taget. Jag börjar med att ta bort alkoholen - sen tabletterna och till sist???? Snuset???

Hoppas ni alla forumvänner har lyckats hålla er från A under helgen. Detta med påsken är väl kanske inte någon jättestor fyllehelg - men väldigt många lediga dagar i rad för många - och det kan ju vara farligt...../Kraaaaam på er

Profile picture for user Jullan65

Ja du Anders , visst blir man fundersam över sitt beteende. Svårt att lokalisera när ademonen börjar göra sig hörd. Precis haft ett återfall jag med....om det kan vara nåt positivt, så minns jag från dina tidigare inlägg att dina återfall varade längre och du fick söka vård i slutänden. Nu har du vad det verkat klippt tidigare, innan allt går helt överstyr. Du är inte ensam, vi är många som kämpar, så kom igen nu, så tar vi ett nyktert steg till. Kram

Profile picture for user Botten är nådd

Som svar på av Mic99

Jag gör samma sak idag. Obra.
Men från i morrn så blir det skillnad.
Abstinens har vi alla haft, det är bara att köra på.
Ångest, ställ frågan vad du gjort fel. A gör att detn
känns som ångest i bröstet.
Min sista dag är idag.

Profile picture for user Anders 48

Trist att höra att du också tagit ett återfall.....-men det "hör ju till". Som du säger - nu siktar vi åt andra hållet, ett bra tag framöver. Alkodemonen kan fara o flyga. Hoppas att du mår bra nu såhär efteråt. Varje gång frågar man sig ju: varför? Men någonstans så är det förhoppningsvis något man lärt sig på vägen! Det är väl ungefär som när man lärde sig att gå - många vurpor och skrubbsår på vägen - men helt plötsligt sprang man. Barfota i sten- och kottfyllda skogar. Dit skall vi igen - eller hur! Kram på dig:-)

Profile picture for user Pi31415

att du är tillbaka på torr mark Anders 43, och att du tagit ut kompassriktningen åt rätt håll. Längs den nyktra stigen.

Att försöka besvara Varför-frågor angående sitt beteende när det gäller alkohol är omöjligt. Man blir inte klok på det.
Själv var jag riktigt söndertrasad mentalt förra vintern och våren när jag hade mina sista perioder, och gjorde ångestfyllda och halvhjärtade försök att komma loss från alkoholens klor. Till sist gick det, med en kraftansträngning. Nu närmar jag mig om halvannan månad ett helt år utan denna hemska psykoaktiva drog. Du kommer också att lyckas Anders.

Då kommer du att kunna besvara en betydligt enklare fråga; "Om man mår bättre när man lever nykter?". Ja, man mår så otroligt mycket bättre. Man kan lägga tid, kraft och energi på trevliga saker, i stället för att bekämpa bakfyllor och tärande ångest.

Sköt om dig Anders 43, och håll kompassriktningen.

Profile picture for user Anders 48

Tack för din kommentar - och för att du tror på mig! Och stort grattis till dig som snart rundar årsstrecket - fantastiskt bra jobbat! Jag skall hålla min kompassriktning - tvekar inte en sekund just nu. Det finns inget annat alternativ faktiskt. Just nu våndas jag över hur jag skall lyckas övertyga min doktor att skriva ut nya insomningstabletter till mig i morgon? Jag ätit så länge, och på senaste tid så många per natt att jag får abstinens om jag slutar tvärt. Ja är det inte det ena så är det det andra........-på sikt måste jag ju lägga av med dessa tabletter också - men inte just nu. De är en livlina. Det ödesdigra för min del har ju varit att jag ofta har kombinerat - och då har man ju inte någon större koll på hur många tabletter man tar. Blir så trött på mig själv.....-men jag tänker positivt och långsiktigt! Grattis igen till dig - fortsätt på den väg du nu vandrar på!!

Profile picture for user anonym17136

Såg att du var inne och grattade på Helles tråd ..
Har nu läst din och vilken kämpe du är .. känns som om din resa är lika krokig som min har varit ,
fortsätt kämpa för rätt var det är så blir vägen vitare och rakare ...
det märks att du har viljan som behövs ..
kommer att följa dig .. All lycka till på vägen .. Lerigen ..

Profile picture for user Anders 48

...för dina stöttande ord! Jo kamp har det ju varit/är för oss alla - på ett eller annat sätt... Men att resa sig igen och hoppas att man dragit lärdom är ju en del av kampen. Lycka till själv - vi kämpar vidare...:-)

Profile picture for user Anders 48

Kikade igenom min tråd, och sedan januari 2015 har det sett ut ungefär såhär:
(Började med en inläggning 2012 hos beroendeakuten - efter ungefär 9 liter sprit på 9 dagar. 2013 o 2014 har jag för mig var rätt lugna år - men ändå säkert ett par tre ggr/år. Synd att man inte hade hittat hit då.....)

2015:
Januari: 6 dagars nonstopfylla!
Mars: 5 dagars nonstopfylla! - som slutade med besök hos beroendeakuten
Maj : Början av maj: lite vin hemma
4 dagars nonstopfylla! (slutet av maj)
Juli: 5 dagars nonstopfylla! - som slutade med besök hos beroendeakuten

2016:
Mars: 5 dagars nonstopfylla!
Juli: 5 dagars nonstopfylla! - som slutade med inläggning hos beroendeakuten

2017:
Januari: 2 flaskor vin hemma på en kväll.
April: 5 dagars nonstopfylla!
Sept: 4 dagars fylla.....
....och sen började gå på AA-möten, och började terapi hos psykoterapeut.

2018: Juli: Ingen alkohol sedan september 2017. Fortsatta samtal med terapeut och planerat uppehåll under sommaren.
augusti: tog ett återfall på cirka 8-10 dagar. Slutade med inläggning på sjukhus för abstinensbehandling.

Men visst pekar kurvan ändå åt rätt håll?! Och jag hoppas att den sista "plumpen i protokollet" är den sista jag behöver skriva det här året......

(OCH DET BLEV DEN SISTA PLUMPEN! uppdaterad 25 augusti 2018.)

Profile picture for user AlkoDHyperD

Så du kan se tydligare. Ja, det ser onekligen mycket bättre ut i år!
Som vi alla vet kan man aldrig bli botad och börja måttlighetsdricka när gränsen till beroende väl passerats. Låter som du, precis som jag själv, inte kan veta om nästa suparperiod slutar i katastrof eller inte. Håll i nykterheten nu!
Kram

Profile picture for user Anders 48

Jo jag skall verkligen hålla i nykterheten nu. Jag måste! Tyckte att det var intressant att se de sista åren lite "schematiskt" uppställt - bara själva dryckesperioderna........ Jag måste hitta andra lösningar för att ta hand om ev ångest och mot/medgångar. Alkohol är en metod som är förbrukad för min del. Stängd. Ej tillgänglig. Det står nu så självklart klart....!

Profile picture for user Pi31415

dörren till alkoholen är stängd Anders 43. För precis som AlkoDHyperD skriver, och som de flesta här inne insett, så kan man aldrig bli en måttlighetsdrickare när man väl utvecklat ett beroende. Utan man får bestämma sig, och vara helt övertygad om, att man INTE KAN dricka något mer.

Du Anders som haft flera långa uppehåll vet ju också att vinsterna är stora, och uppväger det jobbiga med kampen mot alkoholen. Tidslinjen är att först lägger sig abstinensbesvären efter några dagar, sedan ebbar den alkoholrelaterade ångesten ut på några veckor, slutligen, och det som tar allra längst tid att upphöra, är beroendehjärnans förmåga att förvränga tankarna till sug eller impulsstyrda galna infall. Här är det frågan om åtskilliga månader. Därefter har beroendehjärnan mycket små möjligheter att ställa till det för oss. Det gäller bara att vara lite observant och vaksam, annars rullar det på bra med det nyktra livet. Men, och det är viktigt, spåret eller programmet i beroendehjärnan som orsakats av alkoholen finns kvar livet ut, och startas upp med även den minsta mängd alkohol. Så vid dina tidigare uppehåll, har du kommit till fas tre i denna utveckling, och där matat beroendehjärnan med små mängder alkohol. En slags rysk roulette-variant av nykterheten för oss som utvecklat ett beroende (=utvecklat alkoholism).

Självklart kan du fixa det här Anders 43. Precis som många andra här inne lyckats. Det ger gott hopp och stora möjligheter. Tänk vad hemskt om det bara fanns ett par stycken av alla på forumet som hade lyckats bli fria, och alla andra misslyckats. Då hade det varit dåliga odds. Men så är det inte som tur är.

Med övertygelse och beslutsamhet går det. Det kommer du att upptäcka Anders.

Ha en bra dag!

Profile picture for user MondayMorning

Jag fyller i lite här med att det går att leva ett utmärkt liv utan alkohol.
Livet blir lugnare när man inser att jag kan aldrig mer, jag accepterar att
mitt liv oavsett vad som än händer ska vara A-fritt.

Jag får hjärnryck men jag har lärt mig att resonera med mig själv innan jag går till handling.

De frågorna (jag har lärt mig att ta en time-out när det dyker upp) jag ofta ställer mig själv är när ett sug kommer:
Hur vill jag må imorgon? Svaret är jag vill må bra. Jag vill älska mitt liv. Då är INTE A ens att tänka på.
Vill jag ta mig upp för denna förbannade uppförsbacke igen? Nej. Aldrig. Det är att befinna sig i helvetet.

Jag och bara jag kan styra hur jag vill ha mitt liv. Jag bestämmer! A bestämmer inte över mig längre.
Jag kommer inte låta det ske.

Profile picture for user MondayMorning

om att jag eventuellt någon gång längre fram där framme i framtiden i sommar i vår i vinter i höst på grillfesten i Spanien på festen på en AW 2025 blah blah. Listan kan göras hur lång som helst. Skulle jag börja fundera på att "ja men nån gång där kommer det att funka" då skulle jag ha mycket mindre chans att klara mig. Jag hittar min styrka i att veta att det ALDRIG NÅNSIN EVER kommer att fungera att dricka ens 1 cl sprit.

Profile picture for user Anders 48

Tack för era kommentarer......! De värmer verkligen. Jag blir så glad av era referat och era insikter. Jag är nästan där - hoppas jag. Frågorna du ställer till dig själv MM är ju lysande - och har ju så självklara svar. De skall jag ha i bakfickan. Och gillar din, Pi´s, förklaring om beroendehjärnan. Har ju kört helt nykter i flera månader - och då närmat mig det "stadie" när beroendehjärnan får allt mindre att säga till om. Har ju varit där......-och det är/var ett skönt ställe att vara på. Behagligt! Men kräver också, som du säger, observans på sug/tankar på "kan jag-bara lite?". Tack snälla ni.....

Profile picture for user MondayMorning

Det är så lätt för oss periodare att glömma att vi har sjukdomen. Vi har ju mer än MVG++ i nykterhet. Periodvis.
Påminn Påminn Påminn din hjärna hela tiden.

Varm kram

MM

Profile picture for user Anders 48

Vi "periodare" passar ju oftast inte in i de "enklare" testerna - där vi, som du säger, får MVG++. Men likt förbannat så är vi ju beroende på ett eller annat sätt. När vi väl ger oss in i leken så tappar vi ju fullständigt kontrollen, samt all vett och sans. Sen slickar vi såren - och har inga större problem med att vara helnyktra, kanske ett halvår. Så mysko! Jag brukar verkligen inte ha något som helst sug mellan perioderna. Sitter inte hemma och tänker: Åh, ett glas vin skulle vara gott. Jag funkar inte så. Men sen.......-när det brakar, då jävlar......

Tagit årets första cykeltur runt Djurgården! Härlig känsla varje år - första cykelturen: Det går ju så fort:-) Och sen brukar man känna av muskler dagen efter som antagligen har legat i träda ett halvår. Men det är ju bara mysigt........./Kram på dig med/Anders

Profile picture for user MondayMorning

Nä min A-hjärna skiter också fullkomligen i om det är vår, sommar eller vinter, fredag kväll/måndag morgon, grilla sommartid etc. Det bekommer mig inte. Kan inte alls känna igen mig i att -"laga mat en fredag kväll och vad sugen jag är på vin" eller att andra dricker på en AW efter jobbet. Det är inga problem för mig. Sen japp kan det braka rejält. Och under de dagarna dricker jag mer än en vanlig person gör på 1 år.

Vi kanske ses därute på Djurgården. Jag går mycket PW's därute. Så om du ser en fröken i svarta träningstajts, rosa jumpadojjor, jättelångt blondt hår, svart keps - då kan det vara jag.

Och du cykla är mycket bättre än att supa...
Fast man får grymt ont i rumpan

Kram kram kram

Profile picture for user Anders 48

Då kanske vi möts därute nån gång - tar många av mina cykelturer just där ute. Kanske ska yla "Mondaaaay" nästa gång jag ser någon som passar in i beskrivningen, haha. Antagligen så är det väl inte du - men jag ger säkert någon möjligheten att tänka: "j-a dåre...".

Just här o nu så känner jag mig såååå över med fyllerace. Har istället lite jobbigare med abstinens från insomningstabletter - försöker att dra ner konsumtionen. Efter att ha överdoserat (typ 15 om dan) under mitt fyllerace så försöker jag komma ner till min normala överkonsumtion på 3 stycken/natt. Efter det så skall jag långsamt trappa ner det så att jag kanske om några veckor klarar mig med 1. Varför bara ha ett beroende - när man kan ha tre? Varenda synaps i hjärnan har väl fått tuppjuck efter den härliga kombon - så jag förstår att det tar sin tid. Det är jobbigt - men är så glad att jag inte behöver fajtas med själva alkoabstinensen mer. Om jag nu skall försvara det sista racet på något sätt så var det "bara" mellanöl. Jo jag vet: alko som alko. Men det jag menar är att jag tror att jag inte fick i mig lika mycket alkohol totalt sätt som när jag har ägnat mig åt bag-in-box. Och därför tror jag att alkoabstinensen är den som står i bakgrunden den här gången. Alltid nåt:-)

Profile picture for user Anders 48

Har reflekterat över detta tidigare - när jag läst min egen eller andras trådar, var tar folk vägen? Så många som bara "försvinner". I den bästa av världar så önskar jag ju av hela mitt hjärta att det har "gått bra", och att det är därför som man har avvikit från forumet. Dessvärre så tror jag att det inte alltid är så. Antar att många har "fallit" på vägen - eller kämpar den tuffaste kampen, för, vilken gång i ordningen? Det gör mig lite sorgsen. Samtidigt så är det så oerhört glädjande när någon helt plötsligt ger ett livstecken ifrån sig, och kanske bara säger "mår bra, det funkar för mig....". Blandade känslor m.a.o. Det är ju bara att gå till sig själv (mig själv). Brukar inte vara inne här när jag är fullt upptagen av ett återfall. Har aldrig fylleskrivit här. De gångerna så finns inte ens tanken på att logga in här. När nykterheten sedan är några månader gammal så brukar jag ibland "glömma" att gå in här. Självklart så skall man inte tvinga sig själv - ibland rullar ju livet bara på, och tankarna på att logga in här finns kanske inte ens. Just nu, ganska nära inpå ett avslutat "fyllerace" så brukar behovet vara som störst för mig. Det är också då som jag verkligen inser vilka fantastiska, härliga, starka, motiverade människor som samlas här. Helt otroligt. Jag tror att det här forumet fyller en mycket viktig funktion - likvärdig med AA för många. Tack för att ni finns här i min "forumvärld".

By the way - 9 dagar sedan sista racet. Sugen på alkohol? Inte det minsta. All styrka till er andra som kämpar. Fortsätt så...:-)

Profile picture for user NyaMagnus

Hej Anders!
Jag är fortfarande här och jag firar 30 dagar imorgon!!!! Ikväll ska jag på ytterligare ett AA möte. Tänk om någon skulle ha sagt till mig för ett år sedan att jag skulle gå på AA en fredagskväll. Då hade jag nog skrattat ihjäl mig :-)

Jag släppte min egen tråd för ett tag sedan då jag upplevde att det var svårt att på igång den riktigt, svårt att få kommentarer och jag ska erkänna att jag blev lite störd över alla kommentarer om stöd påmforumet men upplevde inte riktigt att jag kände det.

Att vara irriterad, självömkande, arg, hysa agg etc är en alkoholists värsta fiende. Därför släppte jag min tråd. Kommer säkert att ta upp den igen när jag blivit friskare.

Försöker dock stödja och kommentera nykomlingar på forumet i den mån jag hinner.

Jag mår som en prins och njuter av varje dag som nykter. Vill inte gå ock lägga mig och längtar varje kväll efter kommande morgon. Det är alltså inte synd om mig :-)

Grattis till dina nio dagar! Det är nu du kommer att uppleva stora skillnader i ditt liv och mående dag för dag!
kör hårt och ha det bra!

Profile picture for user Dionysa

när jag skriver. Om jag sedan är till någon glädje eller nytta för någon annan så slår det egot med hästlängder! Det finns inget härligare än att betyda något för någon annan! Så är det ju bara. Annars hade jag ju kunnat sitta och tugga för mig själv i min ensamhet enbart. Ett annat sätt att få finnas till i den livsviktiga gemenskapen är ju att engagera sig i andra, precis som ni - Magnus och Anders – nu gör. Jag tröstar mig också med att många läser det man skriver utan att själv skriva. Mina ord cirkulerar i cyberrymden för evigt...?
En annan aspekt på det hela är att det blir en träning i att fronta mitt alkoholistiska beteende – detta att ömka mig själv och vilja ha omedelbar behovstillfredsställe; misstro världen och framtidsutsikterna.

Profile picture for user AlkoDHyperD

Tidigare skrev jag mycket på min blogg, men var då tvungen att behålla de mest utlämnande - och egentligen för mig viktigaste - bitarna för mig själv eller maila min terapeut. Att kunna lämna ut allt utan att anhöriga riskerar att ta illa vid sig så det jag skriver blir synligt och kan mötas ger betydligt mer, även om en hel delmav självhjälpen är skrivandet i sig. Mina tankar lägger sig snyggt uppradade i texten istället för att, som de annars gör, fara runt huller om buller.

Profile picture for user Dionysa

har betytt oändligt mycket för mig. Jag gick en gång i tiden i psykoanalys (vilket väl närmast var livräddande), men reste mig ibland från soffan och fräste att "varför går jag inte bara hem och skriver!! istället". (Otacksamhet... är människans natur...?) Sagt och gjort – efter avslutad analys fortsatte "pratkuren", nu i bloggform och helt gratis för mig... och till viss glädje för andra människor, visade det sig. Oändliga var de inlägg och tacksamma kommentarer jag fick av människor därute. Vilken win-win! Mina våndor (och glädjeämnen) blev till nytta för andra!! Och för mig blev det en terapi nästan i paritet med analysen!

Profile picture for user Anders 48

Jo, jag skriver ju också för "mig själv" - vilket ibland leder till kommentarer, tips, förståelse - eller kanske hjälp för någon annan. Och visst är det en tillfredsställelse! Sovit en låååång natt, behaglig som tusan (iofs med hjälp av insomningstabletter) och välbehövlig. Har haft en rätt påfrestande grej på jobbet den senaste tiden - som verkar ha löst sig. (inte på bästa sätt - men löst). Har själv fått avlastning med ett par saker som tyngde. Berättade för de andra att jag faktiskt nog hade tackat ja till ett par grejer för mycket (duktig flicka-syndromet), men att jag inte mäktade med. Lätt att säga ja - men det skall ju utföras också. Kollegorna förstod - och jag blev av med ett par saker. Så lättad var jag igår kväll. Dels för att jag stått för mig själv - och sagt som det var, men också för att jag blev av med en uppgift som brukar sluka rätt mycket tid och energi ett par veckor i månaden. Skönt med kollegor som förstår. Det kanske syntes på mig att jag var redo att lämna hela projektet om avlastning inte varit möjligt - och det tror jag inte att någon ville. Vi omfördelade sysslorna lite bara.......

Känns bra idag - kommer säkert att ha liiite tablettabstinens - men det får vara så nu när jag sakta men säkert skall trappa ner på dessa underbara/förhatliga j-a piller.

Profile picture for user MondayMorning

Känns som du är på rätt väg. Heja dig.
Tipsade om Shakti-matta (spikmatta) för insomning för en tid sen. Bästa investeringen enligt mig.
Jag behöver inte insomningstabletter längre sen jag började använda den regelbundet (sedan 5 år)

Jag somnar som en stock på den. Lugnar och taggar till på samma gång.
Drar igång endorfiner och en massa andra bra saker. Plus tar bort onda ryggar.

Kram kram kram
<3

Profile picture for user Anders 48

Tack snälla du - jo, det känns som att jag är på rätt väg, igen. Den här gången så skall de f-n hålla! Jag var ju nykter från juli-januari. Och det var ju såååå skönt - och oftast behagligt. Hade väl ett par ångestperioder under tiden som hade kunnat "quickfixats" med lite alko......-men jag nappade inte på det. Dock så gjorde jag ju det en "snabbis" i januari - och nu senast 5 dagar i april. Det får räcka så anser jag...:-)

Tack för tipset - ska kolla upp det! Har en god vän med sömnproblem som har kontaktat en "sömnavdelning". Han skall få prova någon typ av "bolltäcke" (täcke som väger typ 7 kg). Detta skall tydligen också ha positiva effekter på dålig sömn. Tyngden av täcket gör tydligen att kroppen sänder ut "avslappningssignaler" när du får tyngden på kroppen - ungefär som när man ligger tätt intill någon (som man vill ligga tätt intill) annan människa. Först så lät det som hokuspokus för mig - men jag kan förstå hur de menar.....-han har lovat att återkomma o berätta om detta täcke är något att ha...??!! Kram på dig/

Profile picture for user Dionysa

är avslappnande och sömnbefrämjande. Jag har precis slängt mitt tunga gamla vaddtäcke och saknar det mycket. Dun känns verkligen inte optimalt. Funderar på att skaffa ett med bollar istället. Älskar den där känslan av något som ligger på mig, håller om mig, håller ihop mig.

Profile picture for user Pi31415

Är det det som gäller nu? Men inte samtidigt väl, för då pressas man väl ner för mycket på spikarna.

Jag tänkte på en annan sak i samband med att ni diskuterar sängar och sömn. Jag har känt ett par personer tidigare i mitt liv, som varit kraftigt nerkörda av långvarigt alkoholmissbruk. Dessa klarade inte av att ligga och sova i sängar ens när de någon enstaka gång var nyktra. De associerade sängar med hemska sömnlösa ångestnätter, abstinens, predelirium, hörselhallucinationer, och andra otrevliga tillstånd som kraftiga och långvariga alkoholmissbruk leder till.

Själv sover jag utmärkt, men inte så många timmar åt gången, i en vanlig säng.

Profile picture for user Anders 48

Känner igen det där med ångest över sovrummet till viss del..... När jag har haft ett fyllerace så känner jag liiiite så precis som du beskriver. Ångest över att man har legat där och svettats, frusit, hallucinationer, äckliga lakan, vinglasfläckar på nattygsbordet - och kanske på lakanen osv...... Jag glömmer det efter ett tag, och då är det inga problem att sova där igen. Dock så måste fyllan "städas bort" - en ordentlig rengöring och rena sängkläder - och skurat. Efter ett tag så brukar de dåliga minnena försvinna - även om jag närsomhelst kan förnimma en liten del av den ångest som har spenderats där.

Hade aldrig hört talas om "tyngdtäcken" innan......-men visst kan jag förstå innebörden, och att det borde kunna verka lugnande. Spännande iaf.......

Trevlig nykter helg till er!!!!!

Profile picture for user MondayMorning

har det alltid varit storstädning som gäller. Tvätta allt, skura allt, bädda rent, slänga flaskor etc.
Skrubbar också mig själv i flera timmar likt kvinnor gör vid våldtäkt. Tvättar hårer 3-4 ggr.
Lägger på extra snygg makeup. Fixar håret. Shoppar gärna lite nya kläder
och fixar naglar ...

Oh voila har min hjärncell trollat bort mitt fyllerace.
Nej nej för då har det ju inte hänt ;-)

Smart va? :D

Profile picture for user MondayMorning

att jag hade precis köpt nya dyra percale lakan i ekologisk bomull.
Dessa var så nedblodade av kräkningar att det inte gick att tvätta bort.
Slängde dom i soporna. Skulle inte klarat av att se dom något mer.
Det skulle vara riktigt dålig energi.

Profile picture for user Dionysa

Inte bolltäcke och spikmatta samtidigt! Neej... kanske inte det! Kul med nyktra... sakliga personer mitt i allt flum. "Flum".
Kom att tänka på att i brist på bolltäcke kan man ha en livs levande varelse på sig, intill sig, – inte dumt heller. Men, det blir lätt för varmt efter en stund, eller hur? Och så vill man inte väckas.

Profile picture for user Anders 48

Ja, varför i hela fridens namn skall man göra någonting "lagom"?:-) Känner igen det där med duschningen också..... Jag skippar make-up´en, men kör en ordentlig rakning istället......Man brukar se rätt grisig ut efter en såndär period - och det blir ju inte bättre av att man ser väldigt orakad ut också... Jag ler faktiskt - samtidigt som det knyter sig lite i magen. Det känns så nära - men faktiskt samtidigt väldigt orealistiskt och långt borta. Men där skall vi aldrig hamna fler gånger - eller hur!!!!

Profile picture for user MondayMorning

Tro mig. Just nu känns det väldigt långt borta med att blod kräkas, epilepsi eller hjärtstillestånd. Alltså man luktar ju halvdöd efter en sådan period.
Förhoppningsvis aldrig mer. Jag vill leva mitt liv fullt ut. Att leva i alkoholmissbruket, även om det "bara" är ett par gånger per år så är det för mig inget liv.
Det är inte att leva.

Profile picture for user Anders 48

Vad skönt att det känns så långt borta! Dit vill jag också - tar rygg på dig! Har ibland funderat över varför vissa blir som oss, "periodare" - och andra har större problem med att inte dricka varje dag? Lika ödesdigert verkar det ju kunna bli ändå - hursomhelst.

Profile picture for user MondayMorning

Jag har många gånger undrat om det är skillnad på våra beroendehjärnor, (vardagsmissbrukaren och periodarens)
Har vi ens samma sjukdom?

Ha en fin lördag - själv ska jag fortsätta med mina banankartonger.
Gud så tråkigt det är men det håller mig sysselsatt och det måste göras...

Kram <3

Profile picture for user Dionysa

kan jag ögonblicksvis förstå er periodare, då skvättandet innehåller stunder av insikt om att det här kan sluta på samma sätt som för er; med döden, bara långdragnare men med samma – död. A som en progressiv dödlig sjukdom.

Profile picture for user Anders 48

Hej på er! Jo, man funderar ju en del på om det är en "annan sjukdom"? Alkoholism - definitivt. Men olika varianter? Intressant tycker jag. Jag tänker lite som du också Dionysa, fast åt andra hållet. När jag inte har en "period" så har jag ju inget sug - eller något intresse av att "vardagsskvätta". Dock kan jag förstå, tror jag, hur det fungerar?! Själv så har jag aldrig känt att jag måste ta nåt glas vin (eller nåt) efter jobbet, eller för att det är helg osv...... Jag kan förstå de som gör så, men själv så har jag aldrig haft det behovet. Kör istället allt på en gång - under max en vecka. Sen stopp. Ja man blir inte klok på någonting......

Hoppas att ni får en bra, härlig o nykter helg. Med eller utan banankartonger!:-)
Själv blir det en del jobb i helgen - känns ok, även om jag helst skulle vilja ligga i soffan och glo.

Kram på er/Anders

Profile picture for user Ikaros

Hej Anders 43
Jag har också tänkt mycket på skillnaden mellan "extrema" periodare och de som dricker mer kontinuerligt. En viktig sak i sammanhanget är att periodare med en icke förgiftad hjärna "väljer" alkoholen. Något går uppenbarligen väldigt fel i den hjärna som väljer detta. När jag har haft årslånga uppehåll utan problem och sedan en dag med logiken under kontroll inte kan bemästra känslorna som jag "vet" leder rakt in i något som faktiskt liknar helvetet så strider det klart mot alla biologiska överlevnadsinstinkter. Något är uppenbarligen mycket fel.
Då är det lättare att första att en hjärna som ständigt är mer eller mindre påverkad av alkohol inte fungerar rationellt utan lurar sig själv att fortsätta dricka.

Slutsatsen jag drar av detta är att vi periodare har en mycket allvarlig form av alkoholism. Detta trots att vi ofta faller utanför ramen för vad många uppfattar som alkoholberoende. Vi blir ju beroende i ordets verkliga betydelse bara när vi börjat dricka. För, som du och andra skriver, mellan perioderna kämpar vi inte med beroendet. Lätt som en plätt för många av oss att vara nyktra ett halvår och mer. Något som för vanedrickaren är en stor prestation.

Bland annat på grund av detta tycker jag det är synd att läkarna tydligen givit upp försöket att kategorisera olika typer av beroenden. De tycker kanske att detta blir för komplicerat. Men som vi alla alkoholister vet är alkoholberoende komplext och borde betraktas mer nyanserat för att öka kunskapen och förståelsen.

vänligen
Ikaros

Profile picture for user Anders 48

Tack för de raderna Ikaros! Tror att du tänker åt rätt håll, benägen att hålla med dig. Vi är ju snarare nykterister större delen av året, men likt förbannat alkoholister. Jag tycker ämnet är väldigt intressant, och skulle vilja gräva djupare i om det är skillnad på våra olika alkoholismer? Tror som du att läkarna kör alla över en kam?! Enklast så. Men kanske inte bästa behandlingsresultat?

Önskar dig en bra o nykter helg!/Anders

Profile picture for user anonym17136

Bra jobba där, Anders 43 ... isvatten i glaset .. härligt att vakna imorgon nykter o inte bakis ..
Kram Ler

Profile picture for user anonym17136

Vill Bara ge Feedback igen .. det kan man aldrig få får mycket av .,
en härlig söndag väntar ... nu kämpar vi vidare ..

Profile picture for user MondayMorning

En periodare kan ju inte vara fysiskt beroende av A?
Jag har ställt frågan till min A-läkare men inte fått något
svar. Om du hittar något Anders skriv gärna det här.

Fin Söndag till er

från

MM

Profile picture for user AlkoDHyperD

Nervcellerna i hjärnan är ju precis som alla andra celler en del av kroppen. Är man nykter i ett år uppfyller man inte längre diagnoskriterierna för alkoholberoende. Men...
Om man någon gång uppfyllt dessa kriterier innebär det att hjärnan under den tiden lagrade väldigt starka känslominnen. Därför kan man snabbt återuppta samma mönster om minnet triggas. Hur lättriggat det är beror på hur drickandet sett ut och hur allvarlig beroendet varit (ju fler uppfyllda kriterier, intensivdrickande mm).
Så funkar ju mycket annat inkroppen. Tänk på kindlingeffekten när det gäller kramp, depression, DT mm. Även muskelminne fungerar så.
Periodare har kanske varit långt ner i beroendetrappan och funnit att kontrollerat eller måttligt drickande är mycket svårt. Några av oss har aldrig druckit normalt. Jag tänker periodare som allvarligt beroende, men som inte orkar eller vill dricka på det destruktiva sättet men inte har något mellanläge. Det finns inget fysiskt behov så till vida att klara vardagslivet nykter. Däremot ligger beroendet och väntar på en signal, något som triggar igång långtidsminnet och därmed tvånget, eller suget att dricka. Då och då avleds det eller kämpas emot och vi luras ett litet tag att vi har kontrollen. Men allt som oftast blir det snabbt mer och mer, tills man är inne i slukhålet igen. Vi tillhör inte den gruppen som kan lära om till måttligt drickande genom beteendeterapi, eller som kan smådutta med ett glas här och där. För mig har det aldrig varit syftet med drickandet heller, så varför skulle jag ens vilja försöka?
Tänk alkoholberoende lite som typ ett och tvådiabetes. Typ ett är helt utan egen insulinproduktion och det finns ingen ännu upptäckt orsak, kan heller aldrig botas eller mildras. Typ två kommer smygande av livsstilsfaktorer (vilka delvis påverkas genetiskt), senare debut och kan påverkas av individen själv genom olika livsstilsförändringar.

Profile picture for user AlkoDHyperD

Periodare kan liksom alla andra alkoholister naturligtvis påverka genom förändringar, men här finns bara en förändring som hjälper och det är helnykterhet, inte minska eller försöka kontrollera genom planering mm

Profile picture for user Pi31415

Det finns många olika typer av alkoholism, och även gradskillnader på s.k. periodare. Även detta hur periodiciteten utvecklats. Fanns den från början, eller utvecklades den över tid. För min del har den utvecklats över lång tid.
Det ligger också i sakens natur att om man dricker hårt och intensivt, så kan det inte pågå under längre tid.

Det här att någon inte kan bli s.k. måttlighetsdrickare (småkonsument) är jag övertygad om att det gäller för alla former/typer av dryckeskaraktär när det utvecklats ett beroende, när någon blivit alkoholist. Sjukdomen är progressiv oavsett dryckesmönster.

Det skulle väl inte vara så svårt att göra statistik över hur stor andel av de som först utvecklat alkoholism, som sedan lyckas bli måttlighetsdrickare. Jag tror det är en mycket liten andel. Nära noll.
Självklart kan man misslyckas att klara av att leva nykter om man slutar helt. Så som t.ex. jag gjort ett par gånger. Men, och det är viktigt, har man levt nykter en längre tid, så vet man fördelarna med det. Även om det är svårare att åter igen sluta efter en längre tid med återfallsdrickande, så vet man vad man har att sträva efter, alla fördelar med att leva nyktert, samt att man skaffat sig erfarenhet av hur man ska gå till väga. Man har tidigare verktyg som är användbara.