NU har jag fått nog!

Ny här, men har läst ett par år! Sitter nu med rejäl abstinens efter ett race på 6 dagar. Varför gör man detta mot sig själv - och vänner som är oroliga. Jag har en gång för tre år sedan legat inne för avgiftning - men lik förbannat så har jag gjort detta ett par/tre gånger om året. Får rejäl ångest, blir rastlös, sover risigt - även om insomningstabletter hjälper en del. Skakig in händer o ben, svettning/frossa, hög puls. Nu har det gått 2½ dygn och det värsta har väl lagt sig. Jag nojjar på det där med dilerium - och googlar sönder mig om NÄR det sker. Nojjig nojjig:-)

Kan ett dilerium komma trots att man känner sig ok. Har varit ute o promenerat och pulsen är normal, inga svettningar. Kan det vara ett mellanrum mellan abstinens och dilerium? Eller hänger de alltid ihop?

Undrar när nästa race kommer, för det kommer väl fler? Varför? Jobbet inga problem - bara sjukskriver mig själv upp till sex dagar - men de börjar väl snart undra när man är sjukskriven 4 ggr per år.

Fantastisk att läsa på dessa sidor - vilka kämpar det finns!!!

Profile picture for user Svartvit

Duktiga ni är!! Båda två :) man blir så himla glad att läsa hur duktiga andra är, som har samma problem som en själv. Det ger mig motivation! "Bara" inne på min andra dag men blir otroligt inspirerad av er och andra här. Kämpa på! Tillsammans är vi starkast :)

Profile picture for user Anders 48

Snart 4 veckor - eller en månad utan alkohol, vilket känns väldigt skönt måste jag säga. Har tillåtit mig att "landa" i lite lugn och ro efter ett enormt stresspåslag det senaste året. Kan inte säga att jag har någon större ångest kvar efter det sista rejjset - men jag har lite svårt att ta mig för saker - kommer på mig själv att ibland bara sitta i soffan och "glo ut i intet". Får pusha mig själv för att "komma igång". När jag väl kommer igång så är det ju bara skönt, och sker utan större ansträngning. Jag kan utan vidare medge att jag några gånger de senaste veckan har tänkt tanken att det skulle vara jätteskönt att vara lite full.......-men det funkar ju inte just nu. Jag har flera lediga dagar på raken - och det har ju ibland varit "tillfällen" för mig att sjunka ner i soffan med bag-in-boxen. Inte så den här gången - har istället hittat på andra saker. Rent krasst: Visst skulle jag tycka att det vore skönt att få vara lite pruttfull just nu, på något sätt - men jag har vettet att förstå att det med största sannolikhet inte skulle stoppa där, att just vara lite pruttfull EN kväll. Inte min tekopp för tillfället - absolut inte.

Läser här inne nästan varje dag - och känner både tro och hopp för den kamp som många av oss kämpar - och vill bara säga: Fortsätt kämpa - det måste gå att förändra om önskan och insikt är tillräckligt starka.

Profile picture for user rabarber

Wow! Vilken milstolpe! Jag ser fram emot den dagen jättemycket! Jag är på nästan 3 veckor, så det är ju snart, snart :)

Härligt att du känner dig så övertygad och stark. Det här grejar du! Du är inspirerande, Anders! Heja dig!

Profile picture for user Anders 48

Rabarber, du är ju bara hack i häl - och nu går du in i ytterligare en ny och alkoholfri helg! Grattis till dig. Jag tycker att du har varit/är sååå starkt som klarat av att sluta med alkoholen - speciellt då du, vad jag förstår, tidigare har druckit under lång tid, flera dagar i veckan. Fantastiskt jobbat hörrudu!!!:-) Känns som att sitta i baksätet på en bil och titta bakåt, och se hur det man kör förbi och fäster blicken på försvinner längre och längre bort för att till sist försvinna utom synhåll. Dock VET man ju att det man fäste blicken på från baksätet faktiskt finns kvar (alkoholspöket) även om man inte kan se det. Bra att tänka på ibland, när eller om man får ett sug.....

Kämpa vidare längs den goda vägen - det gör jag!

Profile picture for user rabarber

Tack Anders! Och vilken bra liknelse med bilen. Nästan som när man var liten och skulle säga hejdå till farmor som stod och vinkade på vägen. Och så blev hon mindre och mindre för att till sist försvinna. Nu vill jag inte jämföra min snälla farmor med alkohol, men jag såg bilden framför mig ;)

Jo, egentligen är det ju helt galet att kunna gå från att druckit 1-1,5 flaska vin per dag i 10 år till att inte dricka något. Jag förundras varje dag. Men orsaken till att jag klarar det är dels terapi och dels detta fantastiska forum. Hade jag inte haft terapin, hade jag aldrig vågat släppa min snuttefilt. Jag var tvungen att förstå mig själv, varför jag drack. Det blev en ganska jobbig inre resa som innehåller en hel del trauman, men när min terapeut höll upp den där spegeln framför mig och bekräftade saker som jag hade förträngt eller viftat bort, så kunde jag börja läka. Snuttefilten var inte nödvändig längre.

Och utöver det, när ångesten släppte helt efter jag slutade dricka. Ljuset klarnade. Jag fick sån energi. Det boostade mig än mer.

Det är så härligt att läsa dina positiva inlägg, Anders! Känns nästan som du studsar fram :)

Vi fortsätter kämpa! Ha en fin vit helg!

Profile picture for user Anders 48

"Råkade" titta i kalendern, och insåg att det är 1-månadsdagen idag - utan alkohol. Stunder/tillfällen med "sug" är få, och lätta att förbise och parera. Vad skönt! I morgon kväll så skall jag gå på en arbetsrelaterad "avtackningsmiddag". För några veckor sedan var jag helt övertygad om att jag inte på något sätt skulle närvara på denna. Satt hemma och planerade ursäkter för att inte behöva vara med - stod inte ut med tanken ens, när ångestpåslaget var rätt stort. Nu tycker jag t.o.m. att det skall bli rätt trevligt. Jag vet att det kommer att drickas måttligt med alkohol - och det är en vanlig arbetsdag dagen efter. Har faktiskt inte någon "nojja" över hur jag skall parera "vin-frågan"! Jag bestämmer i morgon, där på plats. Antingen så blir det ett par alkofria öl - eller 1-2 glas "tretimmarsvin". Var på en konferens i höstas där det var betydligt mer alkohol som bjöds. Jag satt med mitt glas i nästan 3 timmar tror jag - utan påfyllning. Gick utmärkt - ingen såg eller tänkte på att jag aldrig "fyllde på". Ändå kunde jag vara med och skåla med alla - och smutta på mitt långsamma glas. Kanske blir det så i morgon, eller inget alls? Hursomhelst så är jag helt bekväm med om det skulle bli ett glas vin. Hemma finns ingen alkohol - för jag skall ju inte dricka alkohol hemma, och ensam. Så är det ju bestämt!:-) Känner absolut inget "tryck" från de kollegor jag kommer att träffa - ingen skulle bry sig om vad jag/någon väljer att dricka. Jag bestämmer själv, och gör det på plats, i morgon.

Alla kämpar som finns här - fortsätt kämpa för att ändra och förändra. Läs och skriv!

Profile picture for user Anders 48

Tack skall ni ha! Detsamma till er!!! Nu är det fredagkväll, och många av oss har väl antagligen ett par lediga dagar framför oss. För egen del så blir det en lugn hemmakväll - utan alkohol. Känns så skönt att jag inte ens är sugen. Tänkte ändå tanken "tänk om jag skulle gå förbi Systembolaget och köpa något....". Det blev inte mer än en flyktig tanke, utan substans faktiskt - mer en koppling till att ha ett par lediga dagar. Stolligt, eller hur?! Det var inte ens nära att jag gjorde det, inte det minsta.

Jag skulle ha gått på en avtackningsmiddag i onsdags för en kollega. Middagen blev inställd - och min fråga till mig själv behövde aldrig besvaras? Skulle jag dricka 1-2 glas vin? Vet fortfarande inte hur jag skulle ha gjort - men blev ändå delvis lättad när det visade sig att det aldrig blev någon middag. Nu ser jag inga liknande situationer på horisonten den närmaste tiden - och det är väl lika bra det. Jag kommer ändå, förr eller senare, att ställas inför samma fråga igen - och då får jag se hur jag känner och tänker kring det hela, där och då.

Hoppas att ni som sitter och är sugna kan stå emot ikväll. Snart är fredagen över - och en lördag utan baksmälla och ångest finns runt hörnet - bara några timmar härifrån. Så det så!

Profile picture for user Anders 48

......slipper jag skriva som rubrik! Gråmulen och regnig söndag utan ångest, bakfylla/återställarfylla. Känns sååå skönt. Jag bor nära ett populärt söndagsbrunchhak, och ser rätt ofta hur en del gäster mest är där för att få i sig ett par öl eller något annat med alkohol, utan att egentligen bry sig så mycket om maten. Jag förstår så väl. Alltför väl. Blir lite sorgsen på något sätt, då det inte sällan är barnvagnsfamiljer där mamma el. pappa måste starta upp med ett par öl på söndag förmiddag. Kanske är jag känslig - det behöver inte alls vara så som jag tänker. Kanske är det helt enkelt någon utan a-problem som är sugen på några öl? Och jag har verkligen inte någon uppfattning om att den ena dagen är bättre än den andra att dricka alkohol. Jag har mest bara reflekterat över det, och konstaterar för egen del att jag är glad att jag själv, idag, inte måste inleda dagen med en återställare.

Profile picture for user Lena72

Läst hela din tråd. Vilken resa du har gjort! Du skriver så förståndigt, är duktig, kämpar o hamnar i diket ibland. Vill bara hojta att du har hjälpt mig nu de sista 2-3 dagarna med din tråd.
Kämpa och tack!

Profile picture for user Anders 48

Vad kul att jag på något sätt har hjälp dig - kul att höra! Ja det har verkligen gått upp och ner. Just nu så känns det som att det går rejält uppåt - och jag hoppas det för din del också. Vi kämpar vidare, eller hur! Någonstans så hoppas, och tror jag, att man faktiskt drar små lärdomar av varje fall eller snedsteg - även om det inte känns så ibland. Jag vill vara övertygad om att dessa lärdomar på sikt skall leda till insikt och förståelse - och i förlängningen en förändring till det positiva. Så tror jag - idag....:-)

Profile picture for user Anders 48

Kikar i min kalender, och konstaterar att det är 6 veckor utan alkohol idag! Valborg är ju allmänt sett som en "fyllehelg" för många, kanske speciellt för yngre människor. Är så glad att jag inte är sugen på någon alkohol. "Njuter" av känslan - och inser att det bestämt tar sina rediga veckor för att komma tillbaks till någon typ av normalläge, någon typ av inre lugn. Jag rör mig mot det, dag för dag. Tänker då den gamla dängan "Bättre o bättre dag för dag....". Det är verkligen så! Under de första nyktra dagarna är skillnaden så dramatisk och uppenbar vad gäller det egna välbefinnandet - man märker hur varje dag som går lättar ångesten och abstinensen - och man kan registrera varje "symptom" som klingar av i takt med att dagarna går. Nu, efter några veckor, så är justeringen, och förbättringen till det harmoniska mer finstämd och abstrakt - men man kan känna den om man vill - det är lite mer "finlir" i den mentala balanseringen och återhämtningen. Upplever att det trots allt blir lite "bättre o bättre dag för dag..." Ack så skönt!

Jag önskar all styrka till er forumvänner som kämpar för nykterheten denna helg! Morgondagen är snart här - och det kan vara starten på den första nyktra dagen - även om den kanske kommer att kännas "för jävlig"! Även om man inte tror det, så blir det ju faktiskt bättre. Det GÖR det!

Profile picture for user Anders 48

Kristi flygare....-och "klämdag" med ledigt i morgon för många. Ypperligt tillfälle att supa till m.a.o. Lägg till det fina vädret, och alla uteserveringar som har öppnat. Vilken "fälla" för många av oss härinne! Jag tycker ju själv att det ser såååå trevligt ut att sitta och chittchatta med någon över ett par glas vin i solen. Jag antar att jag själv i nuläget skulle bemästra konsten - om jag hade sällskap av någon. Nu har jag ju inte det just idag - och den nya regelboken säger ju bestämt att jag INTE skall dricka något när jag sitter hemma och är själv. Det brukar bli så dumt då - så jag låter bli. Vet att jag kanske skulle få till en galant storstädning, och kanske nyputsade fönster i hela lyan med några glas vin i kroppen - men jag läste någonstans att man faktiskt kan putsa fönster när man är nykter! Alltid lär man sig något!:-)

Noterar 7 veckor utan alkohol. Känns bra. Känns sunt. Känns viktigt. Visst kan jag få lite sug här o där, då o då - men inte värre än att tänka tanken att det skulle vara "mysigt" att vara lite full. Jo, så är det ju - det ÄR mysigt att vara LITE full. Punkt! Men allt det andra då? Felfyllan, långfyllan, ångestfyllan, geggfyllan - och det som följer efteråt är ju så fruktansvärt omysigt att det verkligen inte är värt det. På något sätt. "Hel och ren, på stadiga ben" har ju ändå vunnit "bäst i test" - år efter år. Synd att man glömmer det ibland.

Nu tar jag cykeln och ger mig ut i klorofyllen - och tänkte försöka "parera pollen", en populär lek såhär i vårtider. Vet att jag kommer hem med huvudvärk, kliande ögon, rinnande näsa och trötthet. Lite grann som en baksmälla - men tänk så skönt att veta att det bara är lite pollenallergi - och inte en bakfylla eller alkoholabstinens!

Hoppas att alla ni som kämpar mot alkohol och sug i helgen får styrka att hålla emot - eller stänga av Bib-kranen efter nästa glas! Det går, det låter sig göras - och det kan vara jävligt jobbigt i början. Styrka till er alla!!!

Profile picture for user NorthernSoul

Ja herregud dessa långhelger. Starkt av dig att stå emot. För mig går det bra hittills men visst har jag tänkt på uteserveringar både en och två gånger.

Profile picture for user rabarber

... så har det känts under min promenad längs vatten idag. Fullknökat på varenda utehak, vinångor, ölångor. Började promenera redan innan lunch idag och alla var redan igång. Jag tittar lite annorlunda på dem nuförtiden. Och känner mig nästan lite from ;)

Jag har hittat min sommardryck. Ginger Beer. Som har ett litet "sting" i eftersmaken. Passar utmärkt på en filt.

Stort Grattis till dina 7 veckor, Anders! Vi är precis efter dig NS, Res och jag - vi klockar in 6 veckor i helgen!

Hoppas du får en solig och fortsatt vit helg!

Profile picture for user rabbitgirl

du fick mig att skratta idag :)
Storhelger är verkligen överskattade och soliga vädret gör att jag blir vansinnigt sugen på "bara ett glas vin" (läs minst en flaska).
Kör liknande strategi till dig, tränar så fort suget sätter igång.
Har fått gjort så mycket idag, att jag blir lite rädd för mig själv. Manisk liksom.

Profile picture for user Anders 48

Uteserveringarna är som sagt knökfulla dessa underbara vår/försommardagar. Min inneservering håller dock fortsatt stängt! Tack snälla ni, Rabarbern, NS och kanintjejen för stärkande tillrop! Visst är det skönt när man sitter en dag/kväll som denna, i det vackra vädret och inser att man faktiskt - jo, faktiskt, inte är sugen på att dricka - över huvudtaget. Jag hoppas att ni också har den känslan - och att det inte är bara en "kamp" att låta bli. Det är så behagligt att få känna så. Idag testade jag även att iordningställa min uteplats - nykter. Gick alldeles utmärkt att plantera om ett par krukor i nyktert tillstånd - även om det kanske hade varit "mysigare" med ett par glas vin. Helt klart så hade det varit det - men det alternativet är inte aktuellt. I nuläget så är väl kaffe det starkaste som kommer att konsumeras på uteplatsen den närmaste tiden. Blev lite sugen på den där "Ginger Beer" som du skrev om Rabarber! Var hittar man den - på Ica eller bolaget?

Hoppas att ni alla har en lugn och nykter långhelg - det är så skönt. Och om du så bara är inne på din första nyktra dag, så håll siktet fokuserat på morgondagen, för det blir dag 2! Och sen så........

Profile picture for user rabarber

... finns på Systemet. Kanske i välsorterade matbutiker också, jag har dock inte lyckats hitta det någon annanstans. Finns några äppelcider som är goda utan att vara söta. Strongbow gör exvis en som smakar lite "vuxet" om du förstår vad jag menar ;) Kanske kan vara alternativ för dem som tycker att a-fri öl bara ger längtan efter den riktiga varan. Som a-fritt vin gör för mig.

Härligt att läsa ditt inlägg! Visst känns det som att man tagit sig över en puckel och nu har gått in i något som känns hemtamt? Grillade ikväll och tanken på vin slog mig inte ens. Det var nästan så att jag tyckte att det skulle vara konstigt. Nu är kvällen här och jag tänder lite ljus och ska mysa i soffan med kidsen. Glädjer mig över nya smaker på Ramlösa :) Hade någon sagt att jag skulle bli glad över en sån sak för några månader sen skulle jag tyckt att personen varit fullständigt galen ;)

Hoppas du får en fortsatt solig och nykter helg!

Profile picture for user rabbitgirl

ja, jag är nästan förvånad själv att det inte är bara kampen idag. Trots allt lördag. Igår och förre igår var det mycket tuffare.
Idag är abstinensen efter träningen starkare än längtan efter vinet, men jag kan inte träna varje dag, tvingade mig att stanna hemma.
Och humor är så himla befriande.
Kanintjejen, det fick mig att skratta gott.
Tack :)

Profile picture for user Sisyfos

Ja, den är jättegod, Ginger beer, som en drink, fast utan sprit och inte i behov av nån heller. Har nog också bara sett den på systemet.
Har funderat och funderat på det du skrev om att blomplanteringen skulle vara mysigare med alkohol i kroppen och jag har kommit fram till att vi nog är olika där... Jsg ska nog inte ta och testa det heller ? Även om jag annars gärna vill testa själv för att se om det stämmer. Jag skäms nog lite egentligen när jag är full, särskilt när jag är full i fel sammanhang. Är nog kanske ett kommntrollfreak och det blir så jobbigt när man är berusad då.
Å då blir jag ju genast lite nyfiken på varför du tycker att det är mysigt. Är det avslappninskänslan i kroppen, eller att man stänger av sinnesintrycken något? Något annat? Hoppas du står emot.

Profile picture for user Anders 48

Känns så bra - att det har gått 2 månader sedan jag drack något. Igår så kan jag säga att jag hade någon typ av sug - tänkte tanken att det skulle vara skönt att vara lite full. Det gick över rätt så snabbt - och jag konstaterade kort och gott att det inte är värt det. Sisyfos, du undrar på vilket sätt det är "mysigt" att plantera blommor när man har promille? Ja du, det tycker jag nog inte att det är om jag skall vara ärlig - utan det är nog mest att jag tidigare har fått "igång mig själv" när jag har druckit lite - liksom fått saker gjort. Nu pratar jag verkligen om den "lilla" berusningen. Det är då det är "mysigt":-) Problemet är ju att jag, och många här inne, ligger i omkörningsfilen med alkohol - och passerar "mysstadiet" med råge, gång på gång. Därför så har mina uteplatsblommor i år fått nykter och stabil omvårdnad - och det är rätt mysigt det också:-)

Jag hoppas verkligen att jag kommer att fortsätta på den här banan - tämligen lugn och stabil. Alkohol skulle inte tillföra något av värde i nuläget - verkligen inte! Vid ett par tillfällen har jag, ute, tackat nej till alkohol - och ingen har faktiskt undrat varför - kanske är det så att inställning och attityd till alkoholfritt verkligen håller på att förändras?! Det vore ju fantastiskt om det skulle vara så, att man mindre och mindre måste förklara varför man INTE dricker. Hoppas att det är så........

Ni som har det jobbigt just nu med att låta bli - kämpa på! Det kan bli bättre, men det kan vara en tuff uppförsbacke på vägen!!!

Profile picture for user rabarber

Starkt jobbat! Du verkar glad och harmonisk. Underbart!

Jag är snart där själv! På söndag firar jag också 2 månader. Känns stort!

Jag tror det är en förändring gällande a-fritt, eller det är i alla fall inte lika konstigt. Märker på min ICA att den a-fria ölen tar slut fort som bara den och alla restauranger och barer jag varit på har haft flera olika alternativ. Och vänner börjar vänja sig. Vissa har blivit lite inspirerade faktiskt.

Fortsätt på din stabila väg! Jag traskar stadigt efter :)

Profile picture for user Sisyfos

Gäller verkligen att komma ihåg att alkoholen faktiskt inte tillför nåt som du skriver. Nu är du verkligen på banan. Den där vanan att inte dricka börjar etablera sig.

Profile picture for user Anders 48

Jo det känns kalasbra att jag har låtit bli drickat helt o hållet under ganska precis 2 månader. Grattis till er båda också - hoppas att ni håller er kvar på banan nu när ännu en helg står för dörren - eller pågår för fullt! Jag känner mig så säker på att jag INTE skall ha någon alkohol hemma - för att riskera att hamna i Bib-träsket igen. När jag dricker nästa gång - när det nu blir - så kommer det att vara "ute". Det är inte min akilleshäl - utan det är hemmalullet/fyllan som har varit min svaga punkt. Pimplar dock vanvettiga mängder med kolsyrat vatten - den gamla Sodastreamern går verkligen på högvarv - risk för överhettning och härdsmälta? Har "arbetshelg" - vilket känns ganska bra faktiskt. Inte för att jag då slipper "drickadiskussioner" med mig själv - det har jag inga, utan för att det är så skönt att ibland ha ett par lediga dagar mitt i veckan. Skönt att få sin "helg" när alla andra arbetar.

Jag önskar måttlighet och ickedricka till er som önskar och kämpar för just detta denna helg, och andra dagar. Tänk på morgondagen - den KAN vara nykter och bakfyllefri!

Profile picture for user anonym13631

Hej Anders43,
Nu har jag läst igenom hela din tråd och det är en stark berättelse om framgång, bakslag, ångest och att resa sig upp gång på gång. Jag har haft ett annat mönster än du men känner igen mig i mycket. Hur man glider iväg från nykterheten och plötsligt sitter där med boxen igen och hur skönt det är i början med de första glasen som gör alla kanter mjukare, men också hur tung dagen efter kan kännas när ångesten bultar i bröstet och man skäms och slår på sig själv inombords. Jag strävar för att åter välja nyktra dagar men har under flera månader haft ett starkt motstånd som övervinner viljan att sluta med a. Precis som du har jag tryckt undan tunga känslor med hjälp av alkohol, vin i mitt fall. Min far dog förra året, jag har inte tagit tid att sörja honom eller tomheten i att jag sålt mitt företag som var min baby under många år och känner mig rätt vilsen just nu. Vem är jag nu, vart ska jag ta vägen? Tyvärr använder jag denna känsla för att ursäkta mitt drickande. Jag hoppas att allt ska gå bra för dig och tycker du är modig och generös som delar med dig. Kram och var snäll mot dig!

Profile picture for user Anders 48

Ska inte säga att jag tagit ett återfall, men jag har varit berusad en kväll/natt o varit rejält bakfull. Inget fyllerace och ingen sjukskrivning. Ett litet steg i fel riktning, men jag måste vara ärlig här och mot mig själv. Det löftet vill jag inte svika. Jag sitter uppe på pållen igen, rakryggad, och med många nyktra dagar i ryggsäcken. Och att vara bakis var sååå inte värt det.?

Profile picture for user Anders 48

Har varit onykter ett par ggr sedan jag skrev senast. Är det ett nederlag - jag vet inte. Jag vet verkligen inte. Jag har arbetat som vanligt - inte gjort några "fyllerace" - men "bara" varit full ett par ggr. Jag är SÅ på min vakt - jag kan "min kurva". Jag kan välja att se detta som att jag har klarat att vara full - utan att det har eskalerat - eller: att jag har misslyckats. Jag vet verkligen inte. Jag har aldrig lovat mig själv helnykterhet - men förstått att jag måste vara nykter ett tag för att kunna se från ett annat perspektiv. Har ingen skam, ingen större ångest - men reflekterar över mitt beteende. Varför, varför inte? Jag skönjar en icke-kontrollförlust som jag inte har haft på länge - men undrar samtidigt om denna lyckade "kontroll" är på riktigt? Jag måste verkligen ta en funderare på detta - och känner att jag, trots att jag har druckit ett par gånger, har en möjlighet att göra just detta. För ett år sedan så hade detta inlägg antagligen sett mycket annorlunda ut. Jag HAR lärt mig något - det känner jag i hela min kropp - men är ändå oerhört ödmjuk inför de "fall" jag tidigare har gjort. Klura på det. Nu är det läggdags för min funderande hjärna. Klart att jag önskar att jag hade hållit mig helnykter sedan i mars - men jag ser mig själv, faktiskt, som att jag fortfarande sitter uppe på hästen. Hästen går framåt - det gör den faktiskt.....

Önskar snällhet mot er själva - ni som kämpar just nå och slår på er själva. Det går att förändra! Det går verkligen.

Profile picture for user Roxy

Idag har jag varit alkoholfri i 7 veckor. Jag har aldrig druckit flera dagar i streck. Har haft mer problem med gränslöst drickande när jag dricker. Tack vare att jag inte klarat återställare så har jag väl inte blivit alkis på det sättet. Jag har definitivt alkoholproblem. Efter kristihimmelsfärds helgen fick jag nog. Mådde ruggigt dåligt och magen var helt paj, bestämde mig. Nu är det nog! Finns mycket god alkoholfri öl ? Så 7 veckor idag och jag mår toppen. Har både varit på puben och på fest nykter. Inga problem alls. Resan fortsätter. Lycka till Anders

Profile picture for user Anders 48

....och det sket sig rejält. Jag körde ett race på några dagar - som slutade på Beroendeakuten dagen innan midsommarafton. Där fick jag något lugnande - och jag "checkade ut" själv efter någon timme. Fortsatte sedan att dricka, och äta insomningstabletter, vilket resulterade i att jag fick hallucinationer - både syn- och hörsel. Fick åka tillbaks till akuten - och blev inlagd torsdag-måndag. Bra jobbat Anders! Jag har nu tackat ja till all hjälp jag kan få genom Beroendecentrum - och gick till eftervård redan i onsdags då jag fick träffa en sjuksköterska som antecknade och noterade vad jag berättade. På måndag så skall jag träffa en läkare som finns inom beroendevården. Det känns bra! Jag klarar ju inte detta själv. Har fått en rätt så lång sjukskrivning - och det känns skönt att inte behöva skynda tillbaks till jobbet. Man är rätt så "tilltufsad" efter en sådan här episod. Men: Om jag skall börja räkna dagar igen - för nu måste jag börja om, så är jag redan upp i 11!!!

Har väntat några dagar med att skriva här, p.g.a. både skuld och skam. Sen slog det mig att jag själv ju brukar råda andra att skriva när det "gått åt helvete" - just för att ingen här inne på forumet dömer eller skuldbelägger - så varför skulle jag själv inte skriva om när jag åter igen har fallit "big time". Så nu är det gjort! Det tar sin tid att "slicka såren" efter en sådan smäll, men det går åt rätt håll. Just nu så sitter jag mest inne och betraktar livet som pågår utanför. Fick ett sms från Synsam att det var dags för ny undersökning - så jag har fått en strålande anledning att ta mig ut - för att kolla synen. Någon badstrand blir det dock inte - känner mig för "naken" för det:-)

Kämpa på alla ni andra som kämpar! 2 steg framåt - och (ibland) 1 bakåt.......-verkar iaf vara min signaturmelodi.

Profile picture for user rabarber

Välkommen tillbaks är kanske fel uttryckt, men jag blev jätteglad att höra av dig! Du var en av de första jag fick kontakt med i Forumet och en av de första att heja på mig där alldeles i början när jag darrande tog de första stegen. Du har varit ett stort stöd för mig!

Det är starkt och modigt av dig att komma tillbaks till oss och berätta! Vi ska stötta dig igenom det här! Och lyssna nu på dina egna ord i din egen och andras trådar - slå inte på dig själv, vad som är gjort är gjort, nu är det nya tag som gäller! Bra att du tar emot all hjälp du kan få nu från beroendecentrum! Och som du säger, här finns det ingen som dömer, bara stöttar och hejar dig framåt.

Grattis till dina 11 dagar! De kommer att bli fler och fler! Fortsätt skriv och läsa! Glöm inte att läsa din egen tråd från början till slut!

Stora, varma styrkekramar!

Profile picture for user Anders 48

Tack snälla du för kommentaren - blev jätteglad. Och Grattis till dig som lyckas så bra med att låta bli alkoholen!!! Idag är det 14 dagar sedan jag själv drack. Alltid nåt! Träffade en läkare igår inom beroendevården - och det kändes bra ATT få göra det - men ärligt talat så kändes det mer som ett korsförhör - och inte en alltför bra början på en fortsatt "hjälp" att ta sig vidare. Jag förstår att vissa frågor måste ställas - men när hon började prata om att jag kanske också borde göra både hiv- och hepatittest så kände jag att det fick vara nog. Jag sade ganska bestämt nej - och tänkte: Tror hon att jag är sprutnarkoman, eller vad? Jag hade just innan förklarat hur mitt missbruk ser ut - och att jag tar mina fyllor hemma, ensam i soffan. Mycket snack om droger - och jag fick understryka att jag aldrig har testat några droger - förutom att jag rökt majja någon gång för cirka 20-25 år sedan. Sen frågade hon: Kokain då? Jag blev väldigt irriterad idag när jag började tänka på denna läkares attityd. Hade jag inte varit så "stabil" som jag ändå känner att jag är så hade jag nog valt att inte gå dit igen - och så skall det ju inte kännas. Fick i alla fall en tid nästa vecka för ett första "motiverande samtal" - med samma sjuksköterska som jag träffade förra veckan - och det känns bra. Läkaren i fråga kommer jag antagligen inte att träffa igen hoppas jag?!

Det tar emot att skriva här just nu - fortfarande ganska fylld av både skam och skuld. Jag tvingar mig att skriva - det brukar kännas bra efteråt, och det blir ytterligare en logg och ett avtryck i min "dagbok". Har däremot "läst ikapp" hos många av er - och jag säger bara: Fan vad många är duktiga, och väldigt kloka. Jag behöver lyftas lite ur soffan - och det ger en sån styrka att läsa vissa trådar - och hur bra det faktiskt kan gå. Hatten av!

Jag lullar på i min, återigen, nynyktra tillvaro. Kämpa vidare ni andra som kämpar - det kan, och skall bli bättre........;-)

Profile picture for user rabarber

Var stolt över dem! Rent abstinensmässigt borde det ha lättat betydligt nu för dig. Förhoppningsvis går det lättare och lättare nu!

Vilket stolpskott till läkare! Om du har kraft skulle jag föreslå att du påtalar hennes bemötande på något sätt. Som sagt, vilken tur att du var så stark och stabil! Tänk på alla andra som inte är det. Att vara läkare på ett bereondecentrum är inte vilken läkarroll som helst. Många har våndats länge innan de vågar sig dit. Det ska kännas som öppna famnen, att man får en varm hand som tar emot, mötet ska inge styrka och motivation! Stötta en i det beslut man tagit, gratulera en till att ha tagit det stora svåra steget dit, till viljan att förändra och uppmuntra en att fortsätta ta tag i sitt liv. Förfärligt att det kändes tvärtom för dig. Jag blir arg och upprörd. Förhoppningsvis kan sköterskan bidra med allt det andra som du saknade.

Försök att slänga undan skam och skuld! Det hindrar dig bara! Tar onödig energi. Om inte annat, lägg undan det HELT här. Här är du bland vänner! Många har vandrat i samma fotspår. Varit igenom samma saker. Det finns förståelse här. Ingen dömer. Här har du möjlighet att vara helt ärlig och få stöttning och hjälp från vänner som förstår precis.

Fortsätt skriv! Och kämpa på! Vi tror på dig!

Kram

Profile picture for user Nyttan

Anders,
Tack för att du delar med dig! Alla erfarenheter är viktiga och här kan man ju själv välja vad man läser och kommenterar på. Det är starkt att du fortsätter kämpa!

Tappa inte tron på att det blir bättre!
Kram

Profile picture for user Anders 48

Tack för din kommentar! Jag läser med glädje din positiva tråd - och jag kämpar vidare! Skall försöka att slänga lite skam och skuld överbord, jag vet ju också att det inte gagnar någon. Skall idag på bilutflykt med några vänner - kommer att kännas väldigt skönt att komma ut och "göra" nåt. Det är nära vänner som vet "hur det är ställt" med mig - och det känns fantastiskt skönt med en ärlighet i varje samtal. Rabarber: Tack för dina rader!!! Jo, jag tänkte faktiskt ta upp det där med läkarens attityd på måndag när jag träffar den empatiska sjuksyrran jag träffade först, onsdagen i förra veckan. Det känns som att jag måste göra det - för att få det ur mig. Du skrev precis så som jag tänkte: Hur viktigt är inte detta första möte med en beroendeläkare? När man väl "kravlat" sig dit så får bemötandet INTE vara på det sätt som jag upplevde det. Har tagit mig ur den fysiska abstinensen utan större problem, men det psykiska sitter i lite hårdare den här gången. Kanske är det p.g.a. att jag denna gång väljer att "gå vidare" och söker fortsatt hjälp - och på så sätt så finns det ju något positivt i det hela. Tidigare så har jag ju "kapslat in" mina dryckestillfällen och lagt de bakom mig - väl medveten ändå om att varje tillfälle är/varit en del av något större. Nu har jag inte gjort så, utan går vidare och nystar. Det i sig kan ju vara lite ångestframkallande. Jag skall försöka att inte lägga ytterligare skam och skuld på detta - som pricken över i, det gagnar ju inte mig på något sätt.

Tack till er båda, och grattis till era oerhörda framsteg. Nu sitter jag uppe i sadeln igen - hoppas att den är fastspänd, för nu skall det bli åka av.....:-)/Kram på er!

Profile picture for user Sisyfos

Kämpa på igen Anders och ta de negativa känslorna lite i taget. Har funderat mycket på drickandet, triggers och när det slår till. Tänkte lite på inläggen du skrev innan det gick överstyr. Tycker att det finns ett samband ibland mellan de där "det funkar bra" inläggen och när det går överstyr hos många av oss. Kanske därför jag undviker att skriva... Det är oerhört komplicerat med beroendet tycker jag, vi är lika men ändå olika. Skulle vara bra att kunna hålla koll på de där signalerna som faktiskt finns innan det går överstyr. Stoppa sig själv i tid.
Starkt av dig att skriva! Vi behöver dela de här eländiga erfarenheterna tror jag. För vår skull och för andras. Själv är jag passiv i mitt skrivande nu... Jag vill vara så duktig, men eftersom jag inte riktigt är det så blir jag så trött på mig själv. Har alla svar i andras trådar... Men jävligt blind i min egen. Lycka till! Och hoppas verkligen att du gör något åt den där läkarens bemötande. Att hantera en så viktig roll så galet. Trist att uppleva, men bra att du blev irriterad och inte ledsen.

Profile picture for user Orka

Som svar på av Anders 48

Anders du är så otroligt ärlig! Det känns i dina texter och jag gillar att du vill ha en ärlighet i dina samtal och kontakter, det stärker min egen känsla av att jag oxå behöver det. Jag har nått min botten nu. Nu ska jag kravla mig upp. Är nyseparerade med brustet hjärta och mår förfärligt dåligt. Egentligen är det inte alkoholen som är min största utmaning just nu, den har jag haft hyfsad koll på även om jag druckit för mkt ett par ggr de senaste månaderna, utan min utmaning blir att hitta mig själv igen. Herregud! Hur har jag kunnat kasta bort mig så fullständigt!? Jag har ett mentalt väldigt krävande och ansvarsfullt arbete med flyktingar och har haft mitt värsta år inom jobbet någonsin. Jag är ensamstående med en dotter i förpubertet som behöver mig väldigt mkt just nu. För snart tre år sedan sålde jag mitt hem och flyttade hem till mitt ex hus. En kärleksfull och varm man men omöjlig på att sätta sina egna behov åt sidan. Jag trivdes aldrig. Tillslut försvann jag. Borde fan ha sagt stopp för två år sedan! Men Sisyfos, precis som du är jag så duktig jämt, jag ger och ger och har svårt att ta. Och precis som du kan jag inte skriva om jag inte är duktig. Knäppt!
Men nu ville jag få ur mig och jag ville bekräfta er båda, fina forumvänner!
Kram! Orka

Profile picture for user Anders 48

Sitter här och glor i soffan - efter ett par rejäla cykelturer, både igår och idag. Skrapade just fram 90 kr på en trisslott - livet visar sig från den ljusa sidan:-). Jag känner att "tilltuffsningen" börjar släppa - och någon typ av självkänsla börjar återfinna sig. Känner mig mer rakryggad - och behöver inte smyga runt hörnen längre. Jag är mer än redo att träffa sjuksköterskan i morgon - som ett första steg i den förändring som jag insett att jag måste göra, och vill göra. Min idé är att jag skall få möjlighet att påbörja någon slags terapi - KBT eller psykoterapi - tror att det skulle göra mig gott. Vet inte om läkemedel skulle hjälpa mig nu (alkomedicin menar jag), då jag faktiskt inte har något sug och heller inte är rädd att jag helt plötsligt skulle pinna ner på ICA och köpa mellanöl. Någon som har känt likadant - eller tvärtom, har varit hjälpt av någon gängse medicin?

Orka: Tack! Jo jag försöker, och känner att jag MÅSTE vara helt ärlig och uppriktig här på forumet. Mot mig själv och alla er andra. Annars är det ju på något sätt ingen idé att skriva tycker jag. Om jag måste, eller vill, gå tillbaks och läsa min egen tråd så vill jag aldrig vara tveksam över om det jag skrivit är det jag kände och upplevde där och då?! Känner att det på något sätt är en del av min "egenterapi". Och du, fortsätt skriv - du behöver verkligen inte "prestera" något här - lägg ner alla såna tankar...:-) Jag förstår dock hur du menar - jag känner själv att det tar emot ibland, men det brukar oftast kännas bra när man har skrivit ner några rader. Om man har den önskan! Ibland vill man ju helt enkelt inte - och då är det väl inget krav att man skall krysta ur sig något!

Jättelöjligt, men jag känner att jag kommer att vara lite "mallig" mot den empatiska sjuksköterskan i morgon när jag får berätta att jag faktiskt inte har druckit något på 3 veckor. Som ett barn som vill ha beröm av mamma eller pappa. Jag kan stå ut med den malligheten!

Harmoni och lugn till er alla som kämpar vidare, eller som "fallit" i helgen. "I morgon är en annan dag".....

Profile picture for user Sisyfos

Ja... Det gjorde jag. Helt onödigt som vanligt. Nu vet barnen eftersom sambon tappade tålamodet och respekten, så nu KAN jag inte smygdricka igen. Hade en så lång period av uppehåll och trivdes då så bra - visst är det ofattbart att man åter tappar fotfästet. Hade jag inte blivit påkommen i helgen, så hade jag tyckt att det inte var så farligt. Inga mängder slank ner, men varför? Varför? Ja, precis som du Orka, så ville jag kanske komma bort från präktiga mammanrollen. Den där duktiga som skjutsar och ställer upp. Helgen var bokad med såna aktiviteter.
Snodde visst din tråd för egna funderingar Anders43, tycker absolut att du ska vara mallig och jag tror ändå att om man samlar ihop de ganska långa nyktra perioderna så är det otroligt bra för själen. Du har ju också kommit lite längre än jag eftersom du är ärlig här och inte försöker skönmåla dig själv. Lycka till i fortsättningen.

Profile picture for user Anders 48

Sisyfos, du får gärna "sno" min tråd :-). Bara kul att nån läser/skriver. Hoppas att du reser dig igen och fortsätter kampen! !! Själv har jag klarat mig i 3 veckor, men är lite nojig för ett läkarbesök i morgon. Tänker mest på det där med journaler o sånt. Klump i magen inför detta. Jag har ju spärrar från de journaler jag har från beroendeakuten, men är orolig att hon skall börja rota i det. Nojjig Nojjig. ?. Hoppas att det reder sig för dig!!

Profile picture for user Lob

Som svar på av Anders 48

Jag trodde inte att det fanns någon där ute som fungerar exakt som jag. Alltså din profil är i princip ett plagiat av min (eller tvärs om :)).

För mig är det även så att kroppen ger mig belöningar redan innan själva drickandet. När fredagen kommer, man vet att man blir själv hela helgen och arbetsdagen börjar lida mot sitt slut, så kommer pirret i magen, nästan som när man är kär. Man vet att snaart, så får jag åka till bolaget och sedan hem i min ensamhet och vara fri som en fågel tillsammans med mina burkar öl.

Vips så är kvällen slut och man har tvärslutat mitt i en SMS-konversation med sin särbo och hon är sur över detta. Tilläggas bör att man kanske kommer ihåg ett telefonsamtal men inte vad som sagts. Märkte hon att jag var full? Vad sade vi? Hur ska jag maskera det här?

Ångesten är så stor dagen efter, att man vill ner under ytan igen och 4-5-6-dagars-karusellen har dragit igång. Av någon underlig anledning lyckas jag alltid krångla mig ur alla de här konstiga händelserna som min särbo ifrågasätter.
Nu vill jag i första hand dra ner på drickandet till "normala" nivåer, som gör att jag inte riskerar varken min särbo eller mitt eget välbefinnande. Går inte det, måste jag sikta på att sluta för gott.

Profile picture for user Anders 48

Tack Heddali som frågar.....! Jo, jag tycker att det går rätt bra - dagarna rullar på, och jag är inte sugen på att dricka något. När jag kikar i kalendern så är det faktiskt nästan en månad sedan jag satte tillbaks korken igen. Tror att det var den 26 eller 27 juni. Läkarbesöket var inte någon "hit", med ett stolpskott till läkare som nästan fick mig att dra mig ur fortsättningen. Nåväl, jag har iaf fått igång samtal med en beroendesköterska som känns jättebra. Hon var oerhört empatisk och förstående - raka motsatsen till läkaren jag träffade. Jag hoppas att kunna få till samtal/terapi gnm denna kontakt. Vet inte i nuläget hur det blir med det - eller när? Om inte det blir av så har jag nog tänkt att få till en terapikontakt på egen hand - och betala ur egen ficka. Inte billigt - men jag tror att det är nödvändigt. Hoppas att det går bra för dig......

Compa: Jo, jag har faktiskt också lyckats "ta mig ur" dessa situationer de flesta ggr - men nu är det f-n nog för mig. Det har fått för stora konsekvenser i både privat- och arbetsliv. Jag vill annat! Jag vill hitta den/det som är jag på riktigt - har liksom tappat bort mig själv i det här destruktiva förhållningssättet till alkohol - och det går ganska långt tillbaks i tiden om jag skall kika i backspegeln och vara ärlig mot mig själv. Hoppas att du finner ett sätt att dra ner på drickandet - och slipper ha dessa fyllerace i dagar som vi båda tycks ha en förmåga att "hamna i".

Profile picture for user rabarber

Glad jag blir att höra att det går så bra! Att sköterskan är en bra person som du har förtroende för. Det är ju jätteviktigt! Gick du vidare och påtalade det första stolpskottet till läkare? Jag har också träffat på en och annan. Som liksom hånfullt tittar på en med ngn form av förakt. De behöver inte säga så mycket, det känns i hela rummet. Man är ju pytteliten som det är. Å andra sidan har jag en underbar husläkare. Hon är mig närmast, så det är viktigast.

Fortsätt på denna väg! Hoppas också att du får en bra terapeut! För mig var terapi onekligen avgörande!

Profile picture for user Heddali

Blir glad av att höra att du haft en vit månad! Tycker det är väldigt bra kämpat! Jag har tyvärr inte lyckats alls med att sluta, bara dra ner men det är väldigt upp och ner. Jag har dragit ner men är ändå fixerad vid att dricka, jag lyckas avstå men har istället kraftigt ökad ångest och olustkänslor, grubblerier...så dricker jag lite typ efter nån dag-inte mycket- men tillräckligt för att få in en mjukar lugnare känsla och jag surfar på den så länge det varar... Denna jobbiga månad har iaf gett mig insikter om att jag hr mkt större svårigheter att sluta än jag trodde och jag svajar fram och tillbaka mellan mina goda föresatser och mina dippar. Men jag klänger mig kvar här och har en intensiv tankeprocess, snart så kan jag förhoppningsvis omsätta den till verkstad också!

Profile picture for user Anders 48

Ja, nu har jag då skrapat ihop en månad nykter. Känns väldigt bra. Dock så har jag en lite molande, lågintensiv oro/ångest i kroppen. Har inget sug att dricka - och kommer heller inte att göra det. Dock så skall jag få ett "godkännande" av en läkare för att få börja arbeta igen. Anledningen är att jag i mitt läkarintyg har inskrivet panikångest/ångest - vilket inte fungerar med det arbete jag har. Jag måste få en "OK"-stämpel i rumpan - och jag hoppas att jag får det någon gång nästa vecka:-) Vill börja arbeta - för att detta inte skall bli en låååång sjukskrivning, som jag tror kan bli destruktiv efter ett tag...... Det är lite rörigt eftersom det är min husläkare som skrivit intyget enligt vad jag har berättat. Han vet inte om mina turer med beroendevården - och därför så är ju det som står på intyget inte helt "med sanningen överensstämmande". Blir lite rörigt när flera läkare är inblandade - men detta hade ju aldrig hänt till att börja med om jag inte hade haft problem med alkoholen. Men det kommer nog att ordna sig vad det lider.... Rabarber: Hoppas att det "rullar på" för dig på bästa sätt!!! Jo, jag berättade om den tossiga läkaren för min "pratkontakt". Hon lyssnade och uttryckte att det var väldigt bra att jag berättade - men var också väldigt professionell då hon inte på något sätt visade om hon själv hade samma, eller andra tankar om denna läkare?! Kändes bra att få det ur sig - och jag lät henne förstå att ett sådant agerande (läkarens) antagligen skrämmer bort folk som behöver hjälp! Heddali: Häng kvar - du tänker ju, och klurar över situationen - rätt som det är så öppnar verkstaden på riktigt:-)

Jag är fortfarande lite handlingsförlamad efter 1 månad. En månad sedan hemkomst från Beroendeakuten. Fast när jag kikar på det "finstilta" så är det ju inte riktigt så. Det är de små detaljerna man måste försöka se: Småpratet med kassörskan på ICA, att kunna koncentrera sig på en hel film på tv, att läsa hela morgontidningen, att ha aptit, att hälsa på grannarna i trapphuset med rak rygg och blick, att förnimma den "fuktiga" doften efter ett sommarregn, att släppa in solen i vardagsrummet - istället för att "vippa" persiennerna och hälla upp ett nytt glas vin. Att se, titta på sig själv i spegeln - inte undvika till vilket pris som helst - och konstatera att man inte ser "överkörd" ut. Så helt handlingsförlamad är jag ju inte - men dammsuga kan vänta en vecka. Ingen brådska.......

Profile picture for user Anders 48

Så oerhört skönt att jag idag fick ett OK från min läkare (kopplad till arbetet) att börja arbeta igen! En väldigt tung sten som föll från mina axlar. Jag hade målat upp ett "worst case scenario", där jag skulle "tvingats" till att berätta allt om anledningen till att jag varit sjukskriven - och att jag varit inlagd på beroendeakuten. Jag har absolut inte ljugit för läkaren - jag har bara inte berättat HELA sanningen. De har ett annat journalsystem - och kan inte ens se att jag har en spärrad journal från någonstans. Vilken lättnad! Dock så fortsätter jag med mina samtal med beroendesköterskan - och hoppas att jag skall få möjlighet att träffa en terapeut för att kunna prata om hur jag agerar och reagerar, för att förhoppningsvis slippa att dras ner i drickaträsket igen?! Känner mig så beslutsam och bestämd. Inget dricka, och inget sug på 1 månad o en vecka:-) Det får f-n vara nog nu! All styrka till oss/er som kämpar vidare - dag efter dag!!!

Profile picture for user Sisyfos

Kul att du fick din stämpel, Jag tycker också att du är OK för övrigt! Och bra att du fortsätter samtalen, alkoholträsket är ett jäkla elände. Dit villvi inte igen.

Profile picture for user Krumeluren

Grattis Anders!!
Så underbart! Skönt att få släppa stenarna från axlarna! Man behöver faktiskt inte alltid berätta allt!
Fortsätt kämpa, du har varit fantastisk duktigt nu!
Kram!

Profile picture for user Heddali

Att få vanliga rutiner, jobba på och få annat att tänka på låter som en bra plan, skönt att du fick ok! Bra kämpat, du tar kontrollen själv över ditt liv nu!

Profile picture for user Anders 48

Tack för era kommentarer! Jo, det känns kalasbra - att jag har lagt de formella och praktiska "formalia" bakom mig. Nu kan jag fortsätta att nysta i nutiden och framtiden. Vardagsrutinerna är viktiga - och att gå till jobbet igen kommer säkerligen att förstärka känslan av "vanlighet". Tror att det är bra! Går på semester om ett par veckor - och känslan av att gå från jobb till semester är stärkande - istället för att sjukskrivning glider över i semester. Detta är självklart något som man kan fundera över när man väl känner sig redo att arbeta. Hade det inte varit läge för det, och man hade varit i början av tillnyktrandet/återhämtningen så är man nog bara glad och tacksam om man slipper "oket" att arbeta ett par veckor - och istället skulle känna en lättnad att få gå från sjukskrivning till semester. Den här gången så befann jag mig inte där på "kartan". Säkert någon annan som är där - och då tycker jag inte att man skall skynda sig tillbaka till jobbet, bara därför att.....-man behöver tid att återhämta sig/läka/bli sig själv igen. I morgon så skall jag träffa beroendesköterskan igen. Har bara gått en vecka sedan sist - och hon uttryckte att jag kunde avboka om jag kände att det var för kort tid emellan besöken, och jag inte hade något speciellt att prata om. Samtidigt så sa hon att jag självklart är välkommen ändå. Jag går dit - tar varje chans känner jag. Vill prata om detta, mycket. Hon är proffs, och hon kommer säkert att ringa in någonting som vi kan prata om. Jag litar på det. Sen går vi båda på semester - och det kan kännas bra att boosta sig med ett samtal då vi inte kommer att kunna träffas på några veckor..... Stor kämpakram till er alla som kämpar och våndas. Det skall bli bättre, eller hur....!!!!

Profile picture for user Sisyfos

Ta chansen! Tycker att det hjälper rätt mycket att prata med någon oavsett om vad. Och när någon arbetar med att lyssna ska man passa på att prata om sig själv och sina funderingar. Jag tycker inte jag tar så mycket plats annars för det mesta, så de få tillfällen som jag haft i såna situationer har varit guld värda. Lycka till nu!

Profile picture for user Anders 48

Jo, jag tog chansen - och som jag trodde, inget problem att hitta något att prata om. Hon plockade direkt upp saker som vi pratade om förra veckan, och sen var samtalet igång. 45 snabba minuter senare så kände jag mig glad och lättad över att jag gick dit. Jag har redan från början signalerat att jag vill fortsätta "behandlingen" med att få träffa en psykoterapeut under lite längre tid. Idag så tog jag upp det igen - och fick positiva signaler tillbaks - och att chansen att jag skulle kunna få det är stor, även om hon inte kunde lova. Det skulle vara så skönt - och en möjlighet att kanske tillfriskna och minska risken för att hamna i träsket igen. Det skulle förhoppningsvis ge mig en stabilare grund att stå på - och verktyg för att möta motgångar och psykiska påfrestningar i framtiden. En stor fördel om terapeuten är knuten till beroendevården är ju att jag slipper förklara just alkohol/beroendebiten ingående för terapeuten. Det kommer att finnas en förståelse för det redan från början. Om man däremot träffar "terapeuten vemsomhelst" så måste jag ju själv förklara den delen - med en ovisshet om/hur denna terapeut relaterar till den "delen" av problematiken. Jag hoppas verkligen att jag får som jag vill - jag håller tummarna.

Profile picture for user Anders 48

Sååå skönt att få jobba igen! Gick galant, och gillade känslan att komma in i rutinerna igen. Nu är jag f-n på g! Blev en spontan after work igår med en iskall Ramlösa! Så skönt med mina kollegor, ingen frågar någonsin varför någon väljer bort vinet eller ölen! Som det skall/borde vara. Alltid.

Profile picture for user Anders 48

Ser såhär i sensommartider att det är rätt så många nya namn som dyker upp här på forumet. Bra att de hittar hit, och blir "glad" av den anledningen. En del verkar vara semesterdrickare som har skenat under ledigheten. Även en del nygamlingar dyker upp. Jag hoppas att de, precis som jag, tycker att forumet kan vara och är en hjälp i den utsatta situationen. Jag är så glad att jag faktiskt hittat hit en gång i tiden. Läser här inne nästan varje dag - och skriver ibland. Så mycket klokhet som sipprar igenom raderna. Framsteg och bakslag om vartannat - där jag tror och hoppas att framstegen oftast vinner - och lyser klarare. Blir rörd varje gång när någon med stolthet berättar att de klarat 1 dag/vecka/månad utan alkohol. Hur man sedan siktar vidare på nästa nyktra dag/vecka/månad. Wow! För egen del så är jag glad för mina 1½ månad utan alkohol! Glad för att jag denna gång har valt att ta hjälp i form av samtal med alkoholsköterska - och förhoppningsvis snart även en terapeut. I nuläget är det inte något problem att inte dricka - så brukar det ju fungera för mig efter ett "race". Men nästa gång när jag är på väg i den riktningen så vill jag ha verktygen att i bästa fall inte fortsätta i den riktningen. Att kunna stanna upp - och kanske gå åt ett annat håll?! Ser med glädje fram emot hösten - min favoritårstid. Den skall bli nykter banne mig. Mitt första löfte till mig själv (och min samtalskontakt) är att börja med 3 månader helnykter. Hör ofta talas om just "3 månader" - är det någon slags minimitid för kroppen att återhämta sig - eller varför just 3 månader? Har läst det här också, att forumvänner skriver om just 3 månader?! Kämpa på att därute - oavsett var ni befinner er på vägen! Ljuset i tunneln finns där! En dag i taget.......

Profile picture for user Jullan65

Skönt att vara tillbaka i rutinerna igen, det tycker jag med. Har oxå arbetskamrater som totalt struntar i om man dricker eller ej, så skönt. En del dricker o andra inte. Och grattis till din nyktra period och tack för inspirerande rader. Jag kör 24 h i taget, så jag hänger med i kampen mot ademonen . 13dgr idag

Profile picture for user Anders 48

.....så "firar" jag 2 månader utan en droppe alkohol! Det känns så skönt. Är tämligen harmonisk - och nöjd med tillvaron. Har nyligen öppnat semesterdörren, och kommer att vara ledig i en månad. Och det kommer att bli en nykter månad. Har planerat en resa till lite varmare breddgrader. Denna resa kommer att bli alkoholfri - siktar in mig på alkoholfria öl. Förra året när jag var på semester så drack jag 1-2 öl om dagen - vilket inte gav något sug efter mer. Denna gång så har jag lovat mig själv (och alkoholpratkontakten) att inte dricka något på 3 månader till att börja med - och det kommer jag att hålla. Känns inte som att jag kommer att sakna det heller, faktiskt inte! Dock så har jag märkt att jag blir sugen på öl när jag ser någon som dricker det på film/tv. Men: Det är faktiskt enbart ett sug efter den goda smaken av en kall öl - de allra första klunkarna. Alltså inga tankar om att jag önskar att vara full - eller att dricka massor av öl. Jag kommer nog däremot, alltid, att tycka att det finns få saker (som man dricker) som slår just de första klunkarna av en iskall öl. M.a.o. en ren SMAKsak - och inte något annat.

Profile picture for user Jullan65

Så lärorikt att följa din resa mellan berg o djupa dalar, så hisnande ibland att man vart rädd... Men du är allt en riktig kämpe, gratulerar ödmjukast o grattis till dina 2 vita månader:-)

Profile picture for user Anders 48

Och jag vill säga grattis till dig och ditt beslut att ringa läkaren! Jag har faktiskt ägnat mig åt att läsa igenom min egen tråd - och jag är så glad att jag ändå har skrivit så pass mycket här att jag själv har en behållning av att gå tillbaks och läsa. Så glad att jag har varit så ärlig längs vägen. Vissa saker behöver nog hamna lite i backspegeln innan man kan "ta in" vad man faktiskt har varit med om. Jag ser så tydligt mönstret nu - mönstret som vid upprepade tillfällen har lett mig raka vägen mot ett återfall. Det är med djupa och lugna andetag som jag faktiskt på allvar läser vad jag har skrivit, utan att skämmas - och utan att ducka för det. Jag har läst i lugn och ro - och ibland stannat upp, begrundat och låtit känslan komma tillbaka - känslan hur det kändes där och då! Väldigt lärorikt. Kommer säkert att gå tillbaks igen och läsa - tror att det för varje gång är något annat i berättelsen som talar till en, och hjälper till att lägga pusslet. Ibland så känns det t.o.m. abstrakt och overkligt att jag själv skulle ha upplevt och författat vissa inlägg - men det är inte en känsla av skam, utan snarare insikt och förståelse. Nåväl, gud vad jag bluddrar just nu - men jag tror att det var läge för mig själv just ikväll att "läsa in mig" på min egen berättelse. Vill ju att den skall hjälpa mig på vägen framåt och uppåt.

Önskar all styrka till de som kämpar som mest just nu - oavsett om vi pratar om timmar, dagar eller veckor.......-häng kvar här, läs och skriv! Det kan inte vara dåligt!!!

Profile picture for user linn

2 månader - så otroligt bra! Är själv tillbaka igen och gör ett nytt försök - inspirerande att läsa din tråd!

Profile picture for user rabarber

Underbart att höra om dina två månader och din tillförsikt framåt! Hoppas du får en härlig och välbehövlig semester!

Själv har jag 5 månader i bagaget. Semester på varma breddgrader var en utmaning, så mycket är förknippat med ett glas vin, en kall öl och där jag var, fanns det inte a-fri öl. Men hittade en alkoholsvag som fick duga.

Igen - stort grattis till dig! Starkt och bra jobbat!

Profile picture for user Anders 48

Sitter i värmen i södra Europa o har det kalasbra! Har nog testat alla alkofria öl som finns. Ingen alkohol mao. Känns så bra. Nu måste jag gå o bada....

Profile picture for user Anders 48

Blev ett par tre öl om dagen under semestern! Det stod dock 0,0% på varje flaska! Hade sällskap av personer som dricker, och jag klargjorde från början att jag INTE är sugen, och att det inte rör mig ett dugg om de dricker vin eller beställer avec till kaffet. I morgon så skall jag träffa min empatiska alkoholpratmänniska! Känns bra att kunna säga till henne att jag inte druckit något sedan i slutet av juni, även om "stoltheten" mest är riktad åt mitt eget håll. Har "lovat" 3 månader utan alkohol! Men sen då?

Profile picture for user Pantani piraten

Då kör du väl tre månader till??
Det är ju tävling? och Jag ska vinna?

Profile picture for user Pantani piraten

Låt gå?
Lycka till och kämpa vidare,, för mig finns det nog inget (sen då?) tror att jag måste förbli nykter resten av livet, känns konstigt att säga det. Men livet fram till alkoholismen har varit väldigt rolig iallafall.
Nu är det ett annat liv som väntar och det blir nog ännu roligare?

Profile picture for user Anders 48

Fick godkänt att börja träffa en psykoterapeut gnm beroendecentrum! ! Det blir en individuell terapi som jag i nuläget inte vet någonting om. Känns spännande och lite nervöst. Är ju sugen på att börja traggla och rota i roten till "det onda" om man säger så... Om det är någon med erfarenhet från liknande behandling så får ni gärna berätta. Har nu gått på motiverande samtal 5 gånger, men skruvar nästa vecka upp till besök hos utbildad psykolog. Jag har verkligen betonat varje gång att jag vill fortsätta på just detta sätt, och tror att den "påstridigheten" gett resultat?! På beroendeenhetens hemsida så nämner de just individuell terapi, men verkar inte vilja att så många som möjligt får ta del av detta - det kostar väl en del....-vet inte om det är så? Kanske bara en känsla jag har?

För övrigt nykter sedan midsommar. Fortsätter med det så länge...?

Profile picture for user Jullan65

Jag har gått på kbt , dock inte för alkoholproblem . Men antar att det är sådan terapi du kommer få. Man rotar lite i barndom , men sedan hur man reagerar och fungerar i stort. Sedan får man träna på att använda sig av olika verktyg i alla möjliga o omöjliga sammanhang, som ställer till svårigheter för en. Jag lärde känna mig själv ordentligt och kan se och använda vissa hjälpmedel i det dagliga livet sas. Allt detta stöts o blöts hos terapeuten. Man får en del läxor oxå, allt för att notera hur man reagerar o agerar. Dock lägger man inte största vikten vid bardomsupplevelser o relationer osv, även om man går igenom även detta eftersom det hänger ihop och man får förståelse för hur man reagerar o agerar i nutid. Men hur det blir framåt är det som tonvikten läggs på. Och det är dyrt, svindyrt. Jag betalade ur egen ficka i ett par år. Så grattis o lycka till.

Profile picture for user Anders 48

Hade ett första samtal med en "riktig" psykolog/psykoterapeut häromdagen - inom beroendevården. Kändes riktigt bra! Jag var självklart lite spänd kvällen innan, men kände mig fullständigt lugn när vi väl träffades och påbörjade samtalet. Det blev en bra timme, som i stort sätt handlade om att jag fick berätta om mig själv och min situation. Vi "ringade in" ett par områden som vi skall prata vidare om. Kändes tryggt och behagligt - terapeuten var mycket förtroendeingivande. En start. En början. Fick veta att denna typ av psykologsamtal, som jag hela tiden har uttryckt att jag vill ha, kan man få 5-7 ggr inom beroendevården. Efter dessa samtal så kan man antingen avsluta - eller gå vidare (med annan terapeut??) efter remiss från läkare. Det var bara en information jag fick - och kan i nuläget inte säga vilken väg jag kommer att gå? Det får väl framtiden utvisa...... Jag är inte intresserad av någon gruppterapi, utan vill ha egen tid med psykolog/terapeut. Så tänker jag. Nu är det helg igen - och systempåsarna klirrar klart i händerna på många som man möter på stan. För mig är det bra - inge´sån´t dricka för mig. Snart har 3 månader gått sedan jag drack något. Det första "löftet" är snart infriat - dock är det ju inte så att jag räknar ner dagarna för att på den dagen dricka något. Tiden får rulla på - kanske blir det tre månader till, eller två? Känner mig lite andefattig - och tycker inte att jag har något att skriva om. Är rätt harmonisk och fri från oro. Dagarna går - och det är ju bra! Att det känns bra är ju bra menar jag. Läser här inne nästan varje dag - även om jag inte skriver något. Så har det inte riktigt varit förut - då har jag "glömt bort" den här sidan efter ett par månader av olika anledningar. Nu hänger jag kvar...... Jag önskar styrka och tålamod till er alla som kommer kämpa mot alkoholen den här helgen - frestelserna kan vara många och lockande. Baksidan: Ja den känner vi ju alla till alltför väl. Håll ut - låt bli!!!!

Profile picture for user rabarber

Härligt att höra att det går så bra! Och vad bra att du fått en terapeut som du känner förtroende för och kan prata med. Som jag sagt förut, så har terapi varit avgörande för min egen del. Jag klockar in 6 månader nu. Känns bra och jag är stabil. Utan terapin hade jag inte varit där jag är idag.

Härligt att höra ifrån dig! Önskar dig fortsatt lycka till!

Kramar

Profile picture for user Anders 48

....att jag, nästan på dagen 3 månader senare, drack vin. Jodå! Och det passade ju bra - då jag ändå höll mitt löfte om 3 månader. Löftet till mig själv. Var på "event" med jobbet som avslutades med god middag och ymnigt med vin för den som så önskade. Jag drack 2 glas under nästan 5 timmar. Det var gott! Upprepade chanser att få glasen påfyllda - något som de flesta kollegor leende och nickande tackade ja till. Jag ville inte, och tackade nej. Det var skönt. Behövde inte "motstå" på något sätt - ville inte ha mer helt enkelt. Avec till kaffet uppskattades glatt av de flesta, men jag var verkligen inte sugen. Skönt igen! Nattade lugnt och fint vid 01-tiden, spiknykter. Några kollegor var lite slitna dagen efter. Så inte jag.

Detta var nästan en vecka sedan. Inget sug, inget dricka hemma, inget dricka alls efter det. Nu kanske det dröjer länge innan jag dricker igen? Jag misstänker det - ser inte några tillfällen i den nära framtiden när det skulle kunna bli aktuellt. Jag är nöjd med det, jag är nöjd med mig själv - och vet att detta inte var något "fall". Jag är kvar uppe på hästen på alla sätt.

I slutet av veckan så skall jag träffa min pratkontakt igen - blir tredje gången. Jag tycker att vi har "öppnat" bra och hoppas att det fortsatt skall bli bra samtal. Jag går in med total ärlighet och uppriktighet, något annat kan jag inte se skulle vara givande. Prat om känslor, eller avsaknad av känslor, adekvata känslor (alla?) osv......har fått lite hemläxa - att "notera" när, var och hur jag känner någonting. Allt från ev. asgarv till lätt irritation över att personen framför mig i kassan tar sån j-a tid på sig.....-ja ni förstår. För egen del så har jag ju lärt mig att stänga inne de flesta känslor. Funkar sådär kan man ju säga, i längden...:-)

Bara ett litet avtryck. Tack rabarber för gratulationer! Och du, stort GRATTIS själv till ditt halvår! Wow. Och vilken rivstart du hade - minns dina första inlägg och tänkte: Det där kommer att bli tufft...... Och tack Jullan! Jo, jag skall försöka "kräma ut" så mycket jag kan av "gratisterapin". Om det inte räcker så är jag villig att köra vidare, med egen plånbok. Vi får se......

Kämpa på alla ni som kämpar! Håll ut idag.........och ta morgondagen i morgon!/A

Profile picture for user Anders 48

...nu har det i stort sätt gått 4 månader sedan jag drack alkohol - förutom 2 ytterst medvetna glas vin för några veckor sedan. Känns kalasbra! Nu är det helg igen - och antagligen rätt så jobbigt för många som kämpar för att låta bli drickat..... Styrka önskar jag alla som kämpar - och kanske lyckas låta bli, eller dricker lite mindre....- och om det inte lyckas så kommer det ju en ny dag i morgon, och en ny vecka på måndag.

Jag fortsätter att träffa min psykolog varannan vecka - och jag har förhoppningen att det skall ge resultat. Jag är såååå villig att förändra - och hoppas verkligen att jag kommer att kunna stå emot när varningsklockorna klämtar nästa gång. Trevlig helg till er alla!

Profile picture for user Sisyfos

Bra jobbat!
Det hjälper nog med psykolog.
Hoppas du får de verktyg du behöver framöver. Det är ju bättre utan. Gäller att komma ihåg det bara.

Profile picture for user MondayMorning

Kämpa på! :D

Jag har iaf fått tid till inskrivning på alkoholklinik nu och ska till läkare.
Nykter sen min lilla fruktansvärda enveckasdejt med Frk Alkohol.

Imorgon blir det en tatuering på handleden med orden " One day at a time" som ska påminna mig :)
Min enda tatuering - har inte velat tidigare men det ska bli som en påminnelse om vad jag gjorde med min kropp under 8 dagar.
5 liter ren sprit...

Kram

MissE

Profile picture for user Anders 48

Kikar in, och lämnar ett tassavtryck. Det lunkar på i novembermörkret - utan alkohol. Så skönt så. Jag får fortfarande flashbacks från min sista period, i somras, då jag sökte hjälp och blev inlagd. Så tacksam för den hjälp jag fick - och tog emot. Har så starka minnen från situationer som jag upplevde i hallucinationer - så verkliga att jag ett par gånger fick fråga en god vän om det inträffat? Hade fått för mig bl.a. att jag hade besökt en närliggande vårdcentral för att kolla blodtryck. Min kompis sade: Du har aldrig varit där! Jag kunde inte låta bli att ändå gå dit. Jag förklarade precis som det var, att jag har haft hallucinationer - och fått för mig att jag hade besökt dem för att kolla blodtrycket. Jag hade INTE varit där! Jag försökte...."kan det tänka sig att nån har kollat mitt blodtryck utan att registrera mitt besök?" "Absolut inte" fick jag till svar. Har också andra bilder från näthinnan som jag förstått att jag bara upplevt i fantasin - inte obehagliga, endast oerhört "verkliga". Hua, dit vill jag inte igen.

Låter bli drickat tillsvidare - det känns bäst, och är inte svårt. Inget sug efter att dricka överhuvudtaget. Jag måste bara se upp för min akilleshäl (om jag dricker) att dricka ett glas för mycket - för då vet jag inte om jag slutar, eller hur det slutar?!

Jag är härinne och läser nästan varje dag - även om jag inte skriver. Jag är så full av beundran inför er andra som kämpar i motvind. Tror inte att detta forum skall underskattas - för mig så är det en välbehövlig livlina när jag behöver påminna mig själv om alla konsekvenser drickandet har många av oss.......

Kämpa vidare! Det går att vända skutan - det gör det!

Profile picture for user Anders 48

Tiden lunkar på - och jag har druckit 2 glas vin......-för två veckor sedan. Så var det med det. Rätt gott - men kunde lika gärna ha varit utan. Var ute o käkade med några kollegor. Inget mer sedan dess. Inget drickande hemma heller. Känns så skönt att jag verkar vara på rätt väg - "rättaste" på flera år faktiskt. Jag är dock vaksam hela tiden. OM jag dricker - är det av rätt (fel) anledning. Avstår så länge......

Läser fortfarande en hel del härinne - dock inte varje dag. Kanske 3 ggr/v? Jag önskar all styrka till forumvänner som kämpar, lyckas eller misslyckas. Kämpa på - man ångrar ju faktiskt inte en nykter dag!:-)

Profile picture for user Jullan65

Stort grattis till dig, har ju följt/läst din resa o måste bara buga o lyfta på hatten till dig o din nyktra tid. Akta dig för adjävulen bara. Han finns där man minst anar. Falsk, listig och stark. Kram

Profile picture for user Anders 48

Tack Jullan....-jo jag tänker mig för hela tiden. Har varit iväg på en jobbresa med ett par övernattningar. Blev sådär vansinnigt sugen på öl. Riktigt kall öl - till middagen. Drack 2 öl till middagen, 2 dagar i rad. En kväll drack jag istället alkoholfri öl. Inte samma sak - men helt ok. En kollega frågade varför "man dricker alkofri öl"? "Varför inte" svarade jag - sen var det inget mer snack om det..... Jag känner mig stabil - och var verkligen inte sugen på mer - och det var så skönt att känna. Nu varit hemma några dagar, och det finns inte på världskartan att jag skulle dricka någon alkohol.

Jag träffar fortfarande en psykolog/terapeut - och jag har såklart varit helt ärlig med henne också. Hon föreslår att vi skall börja ses varannan månad. Jag har sagt att det känns bra - men att jag inte vill släppa ännu. Jag vet att jag brukar falla på vårkanten - värsta tiden för mig - och då vill jag ha någon kontakt som jag kan vända mig till när/om tankarna på alkohol kommer. Kanske är det så att det inte blir så nästa vår? Jag hoppas det, så innerligt. Jag vill fortsätta att vara tämligen lugn, stabil och harmonisk. Vi får väl se hur det blir med det......

God Jul till er alla - och att den blir precis så "torr" som önskas. Själv arbetar jag nästan hela julen - så det blir inga grubblerier under julen iaf - vad gäller drickat.....

Profile picture for user Anders 48

...önskar jag alla andra "medresenärer" (snodde den av Jullan tror jag..). Här blir det en mindre och helnykter nyårsafton hemma hos några goda vänner, 4-5 personer. Jag dricker inte. En av vännerna kan inte dricka av annan anledning - och de andra "hänger på" med det alkoholfria. De andra vet hur det är ställt för mig - eller har varit?! Känns så bra - och tryggt. Dock skall jag erkänna att jag för ett par dagar sedan hade någon form av "sug". Jag tänkte att det skulle vara så skönt att ligga i soffan o vara berusad......-så tänkte jag verkligen. Oj! Blev förvånad själv - men tanken kom till mig. Sen så kom ju såklart tanken på följderna - och insikten att JAG inte kan unna mig den "lyxen". Icke. Var skulle det sluta? Ja det kan man verkligen undra. Jag vet inte - och jag vill inte testa.

Hoppas att det blir lugnt o harmoniskt för er alla denna afton - årets sista. Om du lyckas låta bli drickat - ge dig själv en klapp på axeln! Om det går åt "helvete" - krama dig själv och ta nya tag och satsa på en nykter dag i morgon - årets första.

Gott Nytt År till alla fantastiska människor härinne på forumet!!!!

Profile picture for user Anders 48

Tack detsamma Jullan, och ni andra! Det slår mig att jag "firade" ett halvår nykter - någonstans i slutet av december. Jag har helt klart druckit några få öl, och även några få glas med vin - men: Jag har inte varit onykter. På julafton drack jag 2 öl - inget alls sedan dess. Jag är så oerhört glad att det sista halvåret har gått så fort, och så bra. Jag måste tillåta mig att vara stolt över mig själv - men inte glömma, eller tro att jag har lärt mig att hantera alkoholen som ångestdämpare. Vill ALDRIG in i den snurren igen, aldrig. Hoppas att jag slipper. Är glad att jag nu har en etablerad kontakt inom beroendevården som jag förhoppningsvis kommer att kunna höra av mig till när jag känner att risken för ett återfall är stor. Jag kan tänka mig att jag kommer att börja snurra i de banorna någon gång framåt vårkanten..... Sen vår/tidig sommar är den period av året som jag gillar minst - och mår som sämst. Jag känner igen mönstret - nu måste jag bara försöka acceptera känslan när/om den kommer.... Tyvärr är det ju nästan tabu att säga att man inte gillar våren - alla älskar väl våren?! Känns som att många tycker att man är lite "pippirull" om man antyder att man inte "lajkar" våren...:-)

Förstår att jag ju har varit ute på väldigt tunn is ett antal gånger de senaste åren. Hur blev det så? Det är det jag måste försöka förstå. Läser vidare här inne på forumet - och blir nästan rörd ibland över alla kloka människor härinne. Som har gjort okloka val - ofta upprepade gånger. Många reser sig, men går många ronder på vägen framåt och uppåt. Några försvinner, andra kommer tillbaka....-jag slås av den styrka som många visar bara genom att starta sin första tråd härinne, ofta efter att ha "kikat i nyckelhålet" ett tag.....

Kämpa vidare - alla som har det tufft och försöker. Det blir bättre - även om man ibland inte tror det. Och grattis till er som lyckades att vara nykter under årets första dagar - starkt jobbat......!!!!

Profile picture for user Anders 48

Igår drog jag i mig 2 flaskor vin, hemma i soffan.....-fick en j-a massa jobb gjort. (Mail, sortering, printa, i pärm, 4 högar blev 1). Idag så har jag druckit 3 glas vin...... -vad fan håller jag på med? Jag är, dock, helt medveten om att detta slutar idag - och att jag går till jobbet som vanligt i morgon. Jag "unnade" mig en fylla - bara för att få saker gjorda. Hur sajjko är inte det? Jag är inte på väg till ett veckolångt återfall, jag kommer att vara nykter i em/kväll, och jag kommer att arbeta i morgon. Punkt. Men varför? Supa alltså? Jag fick verkligen något gjort. Kanske skall jag ta upp det med min terapeut/psykolog? Jag kände en stark längtan att bli lite full igår - för att starta/fullfölja ett "arbete" som jag skulle ha gjort för några månader sedan.

Hur hänger hjärnan ihop? Helt förvirrad just nu.....-jag har slutfört något som tydligen krävde alkohol för att påbörjas. Deprimerad? Lång påfartssträcka till motorvägen? Jag blir lite matt på mig själv. Jag MÅSTE ta upp detta med min pratkontakt nästa vecka. Just nu: Inget sug efter mer......konstigt. Jag gav mig själv en fylla - mot alla odds. Planerad och konstruerad från igår, kl 16.00.

Ikaros, har läst så mycket av dina kloka rader......vad är det vi gör med oss själva? Kommer antagligen att vara helnykter igen, ett par månader. Jag fattar nada........

Stor kämparkram till er alla härinne som kämpar - oavsett hur demonen ser ut och gestaltas......