av Trollis

Börjar känna mig förbannad!
Förbannad på Alkohol, förbannad på att min sambo tar All plats i vårat förhållande...förbannad på att jag lever i skuggan av det äckliga drickandet å allt som medföljer...
Såååå jävla less på skiten..alltid anpassa mig efter honom..
Vill bara skrika rakt ut, blir så ARG på egoisten å hans vidriga supande.
NÄ nu jävlar får det vara nog

Trollis
lör, 2016-03-19 - 11:16

Jag tror att de bryr sig om oss men suget är starkare. Kärleken till ruset å alkoholen är det största i deras liv. Så länge de inte fattar problemet själva kan vi aldrig göra något åt det, förutom ta hand om oss själva. Min sambo är nykter nu men det har han inte valt själv...prover som ska tas snart. Men min hjärna går på högvarv iaf, man kan ju aldrig riktigt koppla av. Sista lägenheten jag sökte lyckades någon annan ta, det mesta går emot mig just nu. Men man ger ju aldrig upp hoppet. Fast jag har gett upp hoppet ang sambon å ett fortsatt liv, nu är det JAG som gäller.
Ja du, lifeline, vi anhöriga får skulden för precis Allt..men det enda vi gör är att stå i skuggan av alkoholen å mår allt sämre å sämre. Till slut fungerar ingenting å man kan till en början inte förstå vad dom händer med en. Det är då man börjar vakna till å inser vad det är för liv man lever, då börjar den långa processen inombords.

Trollis
tors, 2016-03-24 - 18:16

Min kära sambo är tvungen att vara nykter nu ända fram till mitten av nästa vecka då han har sitt läkarbesök. Han har druckit alkoholfri öl nu i ca2 veckor å allt har gått relativt bra...fram till idag.
Jag kommer hem från jobbet sprudlande glad över långhelgen som ska vara alkoholfri...det var en sån skön känsla att slippa ångestklumpen i magen. Men mitt goda humör försvann snabbt när en sur otrevlig sambo kommer hem med ett jävla humör. Gnäller på allt å alla, försöker tjafsa med mig om precis allt... Det slog mig då att han har otrolig abstinens, tycker säkert synd om sig själv för att han inte får dricka nu på fyra lediga dagar. Hade förträngt hur jävlig han kan vara även utan alkohol. Fy fan säger jag bara...
Spelar ingen roll hur eller vad jag säger eller gör, han blir bara ännu tjurigare... Suck vad jobbigt detta är. Blir alla alkoholister så här tjuriga å jävliga när de inte kan dricka?
Tråkigt att det ska bli så här, antingen är han full å drar iväg, kommer hem å är jävlig eller så är han nykter tjurig å trött..
???

Trollis
tors, 2016-03-24 - 18:35

Helt galet...man måste anpassa sig till allt här hemma för att lugnet ska bevaras. Så sjukt att han styr hela ens tillvaro. Jag får inte det utrymme jag behöver, blir inte sedd eller uppmärksammad alls

Blueeyes
tors, 2016-03-24 - 21:27

Du behöver ta dig därifrån lilla vännen. Har duvingen du kan åka till iaf och besöka under dagtid? För att komma hemifrån. Sen på tisdag ringer du alka hyresvärdar igen. Förklarar och säger att du tar vad som helst med kort varsel. Vadsom helst. Kanske inte blir drömboendet men det ör en början.
Tänker ofta på dig och det kommer att lösa sig. Kram.

Trollis
lör, 2016-03-26 - 14:25

Ja jag måste ta mig härifrån på nåt sätt. Helgen har hittills varit väldigt lugn faktiskt, hans dåliga humör gick över. Men han tillbringar all tid i garaget å fixar med sin nya bil. Att hitta på nåt med mig finns tydligen inte, alltid ensam å väntar...så jäkla tråkigt. Man läser på fb om alla trevliga påskmiddagar med nära å kära, känner mig sååå ensam. Mina barn är med deras far å firar påsk med hela släkten, tur att de har dem iaf.
Solen skiner, har varit ute på en lång löprunda, det var riktigt skönt. Men nu vet jag inte vad jag ska hitta på i min ensamhet...
Dröjer väl många timmar innan sambon kommer på att jag finns.
Det spelar ingen roll om han är nykter eller inte han är ändå inte hemma, han fullkomligt skiter i mig. Det är verkligen inget att hålla sig kvar i, känner mig Alltid bortvald, precis Allt går före mig.
Usch sånt tragiskt liv jag lever, vill inte Mer... Bättre att vara ensam som singel än ensam i ett förhållande.
Glad påsk till er alla fina kämpar där ute ?
Kram från Trollis

Suss73
lör, 2016-03-26 - 14:45

Du förtjänar bättre
Ledsen men så är det. Du beskriver ju även relationen som fattig även i nyktra perioder. Jag kan ha fel. Gå vidare och sök din lycka på annat håll. Kram

Dis
ons, 2016-03-30 - 09:28

Kära Trollis. Har läst igenom din tråd och jag tror att du innerst inne vet vad du vill göra. Du mår inte bra och det är inga tecken på att saker och ting kommer att äkta sig enligt vad du skriver. Jag hoppas att du kan finna styrkan till att göra det som kan få dig att må så bra som du förtjänar ❤️ Stor kram!

Trollis
tors, 2016-03-31 - 18:10

Ni har helt rätt, ni som kommenterat. Nu är den nyktra perioden slut, han åkte direkt till bolaget. Lugnet är borta, ångesten tillbaka. Stor oro inför helgen. Vi hade nyss ett stort gräl om kommande helg. Han har såklart planerat in garaget hela helgen dvs supa med sin farsa.
Bara att inse, jag finns inte
Kollade för tredje gången idag om några nya lägenheter dykt upp, men Nej, ingenting.
Letar å letar men det verkar helt hopplöst just nu, måste ju vända nångång.
Kommer bli en sömnlös natt...igen! Hur mycket ska man orka med?

Trollis
fre, 2016-04-01 - 15:02

Vad gulliga ni är ❤️ tack så mycket för all respons. Man blir lite gladare av att ha er. Tyvärr bor ni alldeles för långt bort ifrån mig, jag bor i Södermanland.
Känner mig lite gladare idag trots att det är fredag men solen skiner å det gör underverk.
Ha en trevlig helg å kramar till er ?

Birgits dotter
sön, 2016-04-03 - 12:41

Hur kan man blåsa positivt på 1,24 om man inte druckit sedan 13.00 igår? Min man har konstaterat alkoholproblem men hållit sig nykter sedan januari 2015. Han har en historik med dagligt drickande av vin i det dolda utan att det märktes förrän det under de senare åren uppstod minnessvårigheter, svajig gång, omotiverad trötthet, sludder men eftersom jag inte såg att han drack och inte kopplade ihop det med alkohol tvingade jag iväg honom på diverse undersökning i rädsla att han höll på att bli dement eller något annat allvarligt. Hösten 2015 upptäckte jag dock att det var alkohol och hittade den ena vindunken efter den andra. Vi gick igenom alla stadier av kris, känner igen väldigt många situationer som ni andra har beskrivit. Efter insikt, hjälp av antabus och 3 dagars frossa och kraftiga abstinens så lyckades han hålla sig fri från alkohol i 7 månader. Därefter (här kommer min dumhet in) började vi tillåta oss en öl på stan under semestern, lite vin till maten fredag eller lördag och det gick hur bra som helst, inga av de tidigare alkoholreaktionerna. Vid ett medvetet test från min sida så drack vi också alkohol flera dagar i sträck under en semestervecka på hösten med all inclusive. Efter dag 3 kände jag igen alla tecken, minne, trötthet, ofokusering, svajighet etc. Detta trots att han inte drack stora mängder och enbart öl och vin. Det verkar som det är det kontinuerliga intaget som ger effekten. Och då syns det omedelbart, han kan alltså inte mörka ett längre konsumerande för mig. Nu har han dock åter igen fallit igenom, säger att han köpte sig en 1-liters tetra vitt vin i måndags och den har han då hållit på och druckit av under veckan. Effekten kom med full kraft i lördags efter att vi druckit vårt fredagsvin och hela "fylleeffekten" kom på lördagen! Jag tvingade honom att blåsa och det blev >2,4. Full kris igen och framtvingade bekännelser, inget mer vin. Visade var han gömt tetran, den var tom på sånär ett par droppar. Kastade den. Letade igenom på alla tänkbara ställen utan att hitta något ytterligare. Han säger att han inte har något mer gömt. Hur kan det då komma sig att han blåser positivt kl 10.00 idag (söndag)? Han är mitt uppe i en abstinens, svettas och mår illa och lider stor ånger över vad han gjort. Är det någon som vet om alkohol faktiskt kan sitta kvar så länge i kroppen eller ljuger han så att han tror sig själv?

malo71
sön, 2016-04-10 - 08:36

... och säger hej här också.
Tagit del av din historia och du har och har haft det värre än mig. Min blev sällan dyngrak, utan mer subtilt förändrad i sitt sätt. Annorlunda och lite sarkastisk och spydig. Men fullt tillräckligt för att jag skulle känna mig obekväm och orolig i hans sällskap.
För att få sinnesro tror jag att du också måste lämna, och vad jag har förstått är du på väg.
Stressa inte, det är en process som får ta den tid det tar. Det viktiga är att beslutet mognar i dig.
Och det kommer att göra ont. Så in i helvetes ont.
Men samtidigt är det en lättnad också. Slippa alla hjärnspöken, allt kontrollerande, all oro och ångest.

Stora kramar

Trollis
sön, 2016-04-10 - 09:50

Jag letar å letar efter eget boende. Under tiden så suger han mig tillbaka mer å mer.
Han har varit full hela helgen nu..,igen. Igår skulle vi köpa hem mat från grekiska restaurangen, jag skulle köra...men sambon va hos sin far å fixade nåt med bilen. Han ringer mig å säger att han är på väg hem...men efter en timme tröttnade jag på att vänta så jag lagade annan mat. När han kom hem var jag nästan klar, han kräver då att jag ska slänga maten jag gör å sen köra till restaurangen. För ett år sen hade jag säkert gjort det, men igår sa jag bara NEJ.
Han gav sig, åt fort å somnade strax efter...roliga helger man har.
Man går å längtar till måndagen så fort helgen börjat..
Känner att jag får mer vila när vi båda jobbar än på helgerna. Galet fel
Tack för din respons ?
Vi har det inte lätt men vi kämpar på, alla vi anhöriga
Kram kram ?

Blåögd
mån, 2016-04-18 - 21:29

att du inte kommer därifrån! Hur går det på lägenhetsfronten? Känns som jag får kämpa hårt trots vi inte pratar eller har ett liv kan då tänka mig vad detta sliter på dig. Hoppas du orkar och inte själv går under innan du kommer därifrån!
Många kramar

Trollis
mån, 2017-04-17 - 15:55

Har nu suttit å läst igenom min tråd, usch så hemskt ? Har hänt väldigt mycket den sista tiden, om lite drygt en och halv månad flyttar jag ifrån min sambo. Inte mitt beslut, han valde bort mig. Han tycker det är jobbigt med tjat från min sida. Med andra ord så vill han vara fri å kunna dricka hur mycket han vill å göra vad han vill utan mig.
Vet att detta är den rätta vägen men jag är livrädd.
Livrädd att bryta ihop, livrädd för ensamheten, livrädd för saknaden, livrädd för ångesten.
Men ändå, mitt i kaoset känner jag ett litet lugn, resan med honom är snart över. Här hemma så pussar han mig, är gosig mm å låtsas vidare...känns så falskt och overkligt
Hur reser man sig efter en sån här resa? Är liksom förlamad, kan varken äta eller sova..försöker bara hålla ihop och få livet att fungera,
Slutkörd å livrädd