av Trollis

Börjar känna mig förbannad!
Förbannad på Alkohol, förbannad på att min sambo tar All plats i vårat förhållande...förbannad på att jag lever i skuggan av det äckliga drickandet å allt som medföljer...
Såååå jävla less på skiten..alltid anpassa mig efter honom..
Vill bara skrika rakt ut, blir så ARG på egoisten å hans vidriga supande.
NÄ nu jävlar får det vara nog

Blueeyes
tors, 2016-01-14 - 22:00

Hej! Följer din tråd o hoppas du hittar ett boende snart. Ge bara inte upp! Har själv bestämt mig för att flytta. Skitläskigt rent utsagt men känns samtidigt så rätt. Sen får tiden utvisa om det blir tillfälligt eller leder till skilsmässa.
Många styrkekramar och håll oss uppdaterade hur det går. Tänker på dig!

Trollis
fre, 2016-01-15 - 07:13

Än så länge har ingen ledig lägenhet dykt upp ? känns lite hopplöst, men jag ger inte upp för det. Vaknade som vanligt på fredagar med den där vidriga klumpen som stör hela tillvaron.
Följde med sambon ut i garaget igår såg då att förutom alla äckliga öl så fanns även en stor whiskyflaska...jippie!!! Då vet jag exakt vad jag har att invänta denna helg ? fyyyyy fan, säger jag bara.
Jag är sjukskriven just nu och en tid framåt så jag har mycket tid för mig själv, vilket verkligen behövs. Men jag känner mig helt slut iaf. När han är på jobbet kan jag slappna av men märker att så fort han är hemma eller i garaget ändras allt. Är jättesvårt att fokusera på sig själv när han är i närheten, oron, ångesten å rädslan tar över. Igår frågade han mig om jag druckit alkohol under graviditeterna, nej men självklart inte svarade jag. Han tyckte då att det var helt sjukt att vara nykter såååå länge. Hela ditt luv kretsar runt alkohol sa jag till honom, han tyckte inte det var något konstigt med det.
Skrämmande hur hans hjärna fungerar, att få honom att inse att alkohol inte är detsamma som livet själv, är helt omöjligt. Finns inget hopp om att ens försöka längre. Måste bort från det här, blir förbannad å äcklad över hans syn på alkohol. Blääää!!!!!
Kram till er?

Blueeyes
fre, 2016-01-15 - 22:06

Om jag lyckas köpa mitt lilla torp får du komma och bo hos mig under tiden du letar!! Min man dricker inte lika mkt som din men nu när jag tagit beslutet att hitta eget boende känns det mkt bättre. Skiträdd hur jag ska få ekonomin att gå ihop. Kan ju bli arbetslös igen. Men själva tanken att inte behöva fundera mer på hur dags barskåpet ska öppnas och undra om drinken ska spillas ut igen när han somnar - är så j---a skön!!!

Jag hoppas att det dyker upp boende åt dig snart. Vilket län/landskap bor du i? Man vet aldrig vad man snubblar över i bostadsjakten. Håller ögonen öppna isf.

Hoppas din fredagskväll inte blir så illa. Kram.

Trollis
mån, 2016-01-25 - 07:58

Satt å tänkte igenom helgen som just varit. Den har varit lugn, faktiskt. Å med det menar jag att inga "dumheter" har inträffat. Sambon var full på fredagskvällen men på bra humör iaf. Lördagen började han som vanligt med öl innan han ens ätit något... Men han slutade dricka vid fyra/femtiden å nyktrade till.
Å detta är vad jag upplever som en lugn helg!!!! Helt galet...
Ständigt alkohol med i bilden är inte normalt, som min sambo tror.
Nä usch å fy för detta jävla gift som bryter ner allt i sin omgivning. Vill verkligen ta mig ur detta men svårt att hitta bostad. Så jag sitter verkligen fast i skiten?
Ger ändå inte upp

etanoldrift
mån, 2016-01-25 - 10:24

Så bra att du inte ger upp Trollis!
Ser du själv, hur det o-normala, blivit normalt, hur du tycker att helgen varit lugn, trots att din man druckit? För att du ändå lyckats hålla honom på gott humör.. (du har inte påpekat eller tjatat om hans drickande..) För troligen har han fått dricka i fred. (kanske har han också "hyfsat" till sig, för att kunna bevisa att han minsann kan "dricka normalt?)
Jag vet att mitt ex, tyckte, att så länge han "skötte sig", dvs en period, när inga diskussioner, gräl eller jätteångest attacker dök upp, så drack han "normalt" och "lagom" (och det kunde han väl ändå få göra?)
Nej, jag föreslår inte att du ska starta gräl eller diskussioner. Jag vet att du behöver all energi du har för att fortsätta planera din flytt!
Men jag ville bara göra dig uppmärksam på hur tokigt vi "känner"/tänker när vi har en beroende i hemmet. För det är så lätt att slappna av och flytta gränserna.
Nu är det kanske inte aktuellt för dig att "backa" på grund av det, eftersom du letar annan bostad, vilket jag vet kan vara knepigt. Det värsta är ändå, medan vi fortfarande är kvar i föreställningen att det ska bli "bra", för att vi tycker att det är skapligt lugnt.
Det är ju då vi kommer in i de ständiga förhandlingarna och ett steg fram och två tillbaks..
Håller tummarna för bostadsletandet! kram /e

Trollis
mån, 2016-01-25 - 11:52

Tack e!
Nej jag ser igenom dessa "lugna" helger numera men ändå skönt mellan dyngfyllorna att man får liiiite vila iaf. Min sambo har aldrig frivilligt varit nykter en enda helg under alla åren vi varit tillsammans. Han ser ingen mening med det å jag ser ingen mening med alkohol. Visst kan jag oxå dricka a men aldrig på samma sätt som honom.
Nu har jag precis kommit hem från gymmet å senare idag ska jag träffa terapeuten, så idag mår jag toppen ? riktigt bra dag!
Kram

lizzbet
mån, 2016-01-25 - 15:34

Så skönt att läsa alla era erfarenheter... Men tragiskt och hemskt förstås, man önskar ju ingen att behöva leva på det sättet :(

Jag träffade min alkis för bara tre månader sedan... Kände från början att något inte stämde, men fattade inte förrän efter några veckor exakt vad det var. Nu vet jag, med säkerhet.
Han skyltar aldrig med sina flaskor, vet inte hur och vad han dricker, för han gömmer det... Och det skulle aldrig falla mig in att leta, för det gör ju ingen skillnad, och jag vill nog inte se hur mycket det egentligen är :/
Jag har turen att ha egen lägenhet, så det är ju "bara" för mig att kasta ut honom... Gjorde så för bara två veckor sedan, men nu har han "flyttat in" igen.

Så besviken, trodde jag hittat en härlig, charmig, lite excentrisk och annorlunda man. Han har ju många underbara sidor och vi skulle kunna vara ett så bra par, men jag inser att HAN måste själv bestämma sig för vilken väg han vill gå. Jag kommer inte följa honom ner i träsket.
Vill gärna hjälpa honom att ta rätt väg, men hur gör man det?
Går det?

etanoldrift
mån, 2016-01-25 - 17:03

Hej och välkommen lizzbet!
Ja, för det första, så så måste jag tyvärr säga att du förlorat rond 1, genom att låta honom flytta in igen (efter att ha kastat ur honom!)
Ja alkoholister är oftast oerhört trevliga, charmiga, "belevade" och lite "spännande" när man träffar dem (de har i regel inga svårigheter att få nya partners eftersom de upplevs som lite "häftiga", rebeller, regelbrytare och det händer saker hela tiden runt dem)
Råd nummer 1. Kasta ut honom igen! (JA, jag menar allvar!) Om han menar allvar så ska han själv ta emot behandling/ sluta dricka) DU kan inte göra honom nykter.. möjligen underhålla honom under hans dryckesperioder..
råd2. Ta ett allvarligt samtal med honom när han är nykter! (men tro inte allt han säger i form av "löften" utan kräv bevis!
Råd 3. leta rätt på en trevlig NYKTER karl istället, som inte har alkoholproblem!

Har du funderat på vad det är som gör att du dras till just den här typen av män? Vill du ha "fart och fläkt" i livet? Lite "fest"...
En varning, är att de gärna hittar på små romantiska upptåg, resor etc, som sedan "flickvännen" får betala eftersom de hamnat i en "tillfällig" knipa.. (därför är det också vanligt att de är bostadslösa lite titt som tätt och letar efter en ny snygging att bo hos..)

När jag läser det du skriver så lyser alla varningslampor och varningsklockorna ringer för fullt!
Japp det är hundratuseb gånger bättre att du tar en hjärtesorg NU, än att du sitter där om ett år eller två och undrar hur i hela friden du kunde hamna i smeten!
Ett litet lästips som jag hoppas att du följer! Katerina Janouch bok "Anhörig" Låna den på bibloteket om du inte vill köpa den (tror den kanske finns som ljudbok också) Och LÄS!
Var rädd om dig! Vi är många varnande exempel här och även om vi gillar nykomlingar så vill vi inte ha dig här som medberoende!
Till sist, Du kan inte hjälpa honom vare sig genom att boka tider eller föreslå AA- möten, om han inte själv är medveten om sin problematik!
Att han försöker dölja sitt drickande för dig, är ett av de allvarligaste varningstecknen på att det gått ganska långt!
kram /e

lizzbet
mån, 2016-01-25 - 20:02

Hej etanoldrift,
Tack för ditt svar :)

Han är nu ute ur mitt liv, och framför allt, tack o lov, ute ur min bostad...
Innan han stormade ut och och gjorde sitt bästa för att slå sönder dörren så var han noga med att tala om hur mycket jag kommer att ångra mig, att jag är patetisk, att han ångrar att han lämnade sitt ex för min skull, då han ju fortfarande egentligen är kär i henne, att jag varit otrogen, att jag tror att jag är bättre än vad jag är osv, osv...

OCH DET ÄR SÅ SKÖNT :D
Ju mer skit som kommer ur hans mun, desto mer äcklad och avtänd blir jag, lycklig över att slippa honom!

Jag dras inte till den typen av män! Har varit gift i 18 år med en lugn, trygg, stabil man. Vi skildes i höstas och han jag berättar om nu bara dök upp i mitt liv... Jag var aldrig ens jättekär, tyckte bara han var kul o gullig, ville ta det lite lugnt och trodde att han också ville det, då han dessutom är yngre än jag. Tror inte att vi skulle blivit så långvariga även om han inte haft sjukdomen, men det är ju svårt att säga vad som är han och vad som är alkoholens effekter...

Ja, nu ska jag bädda rent i sängen och bara NJUTA av min frihet! Och imorgon ska jag boka gyntid, tvivlar på att jag varit den enda under "vår" tid...

Vill passa på att tipsa om två bra böcker som jag lånade på biblioteket:
"Om du verkligen älskade mig" av Joyce och James Ditzler och "Botten upp" av Lena Holfve.
Dessa gav mig många insikter och styrka att tänka "rätt".

Kramar till er alla som kämpar!

etanoldrift
mån, 2016-01-25 - 21:27

Puh.. så kan det gå när inte haspen är på ;-)
Jodå, jag ser ditt svar och tackar för det :-D Och för dagens skratt, när jag framför mig ser "charmören" gratisätaren som trodde han fångat ett lätt byte och helt plötsligt upptäcker en RIKTIG kvinna, som vet vad hon vill! Hoppas att det gör ont någon mer stans än i stoltheten på honom!
kram/ e

Blåögd
tis, 2016-01-26 - 18:04

inte upp om nytt boende. Har du satt upp lappar, kontaktat privata hyresvärdar, annonserat i tidningen? Hejjar på dig att du ska ta dig därifrån innan du blir för trasig! För det är en pers även när man blir själv och då behöver du din styrka. Många kramar till dig!!!!

Trollis
tors, 2016-01-28 - 13:55

Just idag när allt kändes så hopplöst dök det upp 2 lägenheter till uthyrning. Den ena var billig hyra men är nog alldeles för liten, bara 55 kvm. Den andra lite dyrare var iaf 78 kvm så den verkar intressant. Men så fort jag tänker tanken på att flytta kommer paniken och ångesten smygandes ? så just nu behöver jag stöd å lite jävlar anamma... Måste svara innan 2/2 på lägenheten så jag måste fundera riktigt ordentligt nu hur jag vill fortsätta mitt liv.
Varför ska det vara sååååå svårt, varför blir man rädd å osäker helt plötsligt??? Å jag blir galen av alla tankar å känslor som äter upp mig. Han är ju verkligen en vidrigt egoistisk alkoholist, som blivit förändrad genom åren även i nyktert tillstånd.
Å vad jobbigt detta är!!!!

etanoldrift
tors, 2016-01-28 - 15:13

Ja, när vi verkligen behöver så ställs saker på sin spets..
Om du har barn som bor hos dig så låter 55 kvadrat litet.. Fast det beror på hur planlösningen ser ut?
Jag vet en period när jag bodde med yngsta hemmavarande barnet i en lägenhet som var en ganska liten tvåa, tror den var på knappt 60 kvadrat)med ett separat förråd och en stor klädkammare med ett förådsutrymme innanför. Tanken annars hade varit att ha en bäddsoffa i vardagsrummet (jag har aldrig varit bangen för udda lösningar)
Det fick precis plats en madrass på golvet, på längden och det blev en liten gång in till förrådsutrymmet.
det innebar att jag sov i klädkammaren så barnet fick eget rum.. Det gick!
Men jag tycker inte att du ska släppa tanken på en egen bostad, för att du börjar tveka.. I dagens bostadsbrist, finns ju inga problem att bli av med lägenheten om du ångrar dig senare.. Om du har en låg inkomst och barn, så finns alltid chansen att söka bostadsbidrag
Idag bor jag själv i en pyttelägenhet som är ungefär hälften av de 55 kvadrat du nämner..
Sätt dig och tänk efter, Hur tror du att din situation ser ut om 2 år? om 5 år? (när mannen insett, att ditt prat och ditt ultimatum bara var "tomma hot"?
Vad är det värsta som kan hända?
Hur troligt är det, att det "värsta" händer?

Blåögd
tors, 2016-01-28 - 15:47

Om du känner att du inte helt vill lämna var särbo. Om du kommer på andra tankar är det lättare att göra slut om du har ett eget boende. Hejja dig!!

Trollis
fre, 2016-01-29 - 05:59

Ni har alla helt rätt! I dagens bostadsbrist är det ju så svårt att hitta boende å jag har ju varit på väg ifrån honom länge nu. Att vara särbo är inget alternativ för mig, vet att jag skulle må sämre då. Så det är allt eller inget som gäller.
Tänkte igår kväll att helgen som kommer blir avgörande. Men jag vet ju redan hur det blir. Ärende till garaget direkt efter jobbet, som inte ska ta så lång tid, farsan kommer dit å sen hinkas det friskt. Det lilla "ärendet" blir en helkväll!!!
Igår drack han bara 2 öl ? vi hade en diskussion ang min sons trasiga mobil och han var väldigt nedlåtande om både sonen å hans far. Jag sa till honom då att det där är en sak mellan sonen å hans far som varken du eller jag ska lägga oss i, de får sköta sina affärer själva. Då, helt plötsligt blir han skitarg på mig, skriker att jag försvarar sonens pappa, skriker att jag kan flytta dit å skaffa fler barn!!!!!! Och en massa mer nervärderande otrevligheter, om vilken dålig mamma jag är å mycket mer, usch!
Det bara kokade i mig men jag hejdade mig innan jag sa något. Bad honom helt lugnt att lyssna på sig själv å tänka efter om det var rimligt sagt. Sa att jag inte tycker det är ok, att han borde be om ursäkt, men NEJ!!! Det gör han Aldrig... Blev en väldigt tyst obekväm middag. Efteråt så slätas det bara över genom att låtsas att inget har hänt, såååå sjukt. En normal människa varken säger eller beter sig så.
Hans sätt igår, nykter, fick mig att tänka till ordentligt. Skrämmande att han anser att han har all rätt i världen att säga vad han vill när han är arg/upprörd å sen inte ta nåt ansvar alls över det. Jag kommer bara närmare lägenheten i såna lägen.
Kram kram ?

etanoldrift
fre, 2016-01-29 - 09:46

Visst är det knäppt egentligen? Att vi som medberoende letar efter en anledning att lämna, när vi egentligen samlat på oss flera tusen redan..
Det är precis som om vi inför oss själva behöver rättfärdga att vi fått nog..
Ja, jag gjorde likadant! Mannens suparorgie, efter de två boxar som inhandlats trots min stora tvekan, var där jag drog strecket! (efter att ha uttalat mitt ultimatum)
Kanske var det för att sätta någon sorts eftertryck på mina ord och mitt belut (som möttes av ett hånskratt och ett "och vart ska du ta vägen då"?)
Lite som att slita av sig handsken och slå den i ansiktet på "fienden"..?
Jag visste ju redan inom mig, när han köpt dem hur det skulle sluta.. Det hela var ju bara en tidsfråga..
Bra att du inte förlorade humöret utan höll dig kall i alla fall!
Du behöver inga fler ursäkter, för inuti dig själv har du egentligen redan bestämt dig!
kram / e

Trollis
fre, 2016-01-29 - 11:04

Ojoj!!!!
Nu har jag intresseanmält mig till den större av lägenheterna, puh!
Känner lite panik, ångest å rädsla nu blandat med frihetskänsla och lättnad. Hur kan man vara så skruvad med alla blandade känslor på samma gång?!?!?
Vågar jag ta steget fullt ut? Vet inte det ännu. Men man vet ju vad man har att vänta i det nuvarande livet med sambon. Han varken vill eller kan ändra sina alkoholvanor. Han är ju elak, nedlåtande å vidrig mot mig. Jag är ingen ängel, kan vara precis lika dum som han emellanåt. Men jag står för att jag kan göra fel, ber om förlåtelse när jag gått för långt..något han Aldrig har eller kommer att göra. Livet med honom blir inte bättre, snarare tvärtom. Fast visst har vi bra stunder, skrattar å har riktigt roligt ihop oxå. Men mitt mående blir inte bättre av det, fyllorna å konsekvenserna förstör allt.
Just nu råder kaos i mitt huvud!!!!
Oj, så svårt det ska vara att tänka på sig själv. Försöker slå bort tankarna att jag kommer sakna honom, känna mig ensam mm.
Vet ju innerst inne att jag måste ta mig igenom en separation, bli fri från honom. Han är en bromskloss som hindrar mig att leva det liv som är Mitt..
Ok, lugna dig nu, tänker jag, det är Inte idag jag ska flytta, ta en dag i taget.
Å vad jag svamlar hit å dit, men det hjälper att skriva av sig.
Antar att dessa blandade känslor hör till medberoende biten. Har ju separerat förut utan att vara så velig, vet ju att det jobbiga går över.
Så...skärpning nu**
Kram kram

Blueeyes
fre, 2016-01-29 - 15:19

Vad duktig du är som anmälde intresse på lägenheten!!!!!!!! Superstarkt gjort. Ge dig själv en klapp på axeln.
Även om du tvekar nu så är det ju ibte imorgon su ska flytta. Han hinner bevisa många gånger innan flyttlasset går att du tar rätt beslut.
Men jag förstår precis velandet. Det är svårt när det emellanåt är bra.
Det är ett starkt första steg att ta!!
Hoppas du får en lugn helg nu.
Kram.

etanoldrift
fre, 2016-01-29 - 21:10

Du får tänka såhär, det ÄR rätt beslut, med det vetskap jag har idag!
Det tar tid att bevisa sin nykterhet.. och tro mig, ibland är de beredda att vara trevliga i ett par, tre veckor, för att få oss att "ändra uppfattning" , för att sedan köra igång igen när de tror sig ha "vunnit"..
Säg att du behöver ha en time out, för att bli klar över vad DU vill! Vill han sedan bevisa att han tänker bli nykter, så får du känna efter om du vill ge det en prövotid på minst 6 månader, helt längre.. Men då under förutsättning att han håller sig TOTAL-nykter!
Ja, det ÄR hårda bandage, men jag har hittills inte kunnat se en enda "alkoholist" som kunnat börja "dricka normalt" helt plötsligt.. Min erfarenhet är tvärtemot, att har de väl börjat dricka "socialt" igen så har det inte tagit många månader förrän de är tillbaks på ruta noll igen!
Och då är det inte alla som har kraft nog att göra om sin resa..
kram /e