av Trollis

Börjar känna mig förbannad!
Förbannad på Alkohol, förbannad på att min sambo tar All plats i vårat förhållande...förbannad på att jag lever i skuggan av det äckliga drickandet å allt som medföljer...
Såååå jävla less på skiten..alltid anpassa mig efter honom..
Vill bara skrika rakt ut, blir så ARG på egoisten å hans vidriga supande.
NÄ nu jävlar får det vara nog

etanoldrift
tis, 2016-02-16 - 11:39

Men kanske har universum något bättre i beredskap för dig? så ge inte upp..
Jag hade också ett rejält bakslag innan jag flyttade i form av en vattenskada från en annan lägenhet, men som innebar att det stod en avfuktare i min lägenhet i flera veckor..
Ja, det är lätt att luften går ur, när man siktat in sig på vissa saker.. Du kanske ska kolla, om du kan få någon form av förtur, om du berättar lite om att du flyttar på grund av alkoholproblem?
Det är inte alla kommuner som har det (i alla fall berättar de inte om det) men har du tur så..
Tröstkram/ e

Blueeyes
tis, 2016-02-16 - 22:40

Samma hände mig! Trodde jag var nummer ett med råge med alla mina poäng men det sket sig. Letar vidare och får bredda mitt sökområde lite.
Fortsätt nu letandet så ska du se att det löser sig!!!' Berätta om din situation för olika hyresbolag. Man vet aldrig vad som händer.
Många styrkekramar!!!!

Trollis
ons, 2016-02-17 - 14:46

Har sagt till hyresbolaget redan för ett halvår sen hur det ligger till men de tar ingen hänsyn alls till det. Nej, jag ger inte upp, letar vidare även om läget är dystert just nu så reser jag mig igen.
Funderar på tipset jag fick att ringa soc å kolla, kanske kan ge nåt.
Allt rullar på som vanligt här hemma i låtsasvärlden, vi äter middag tillsammans, tittar på tv å det finns inga problem alls!!!!!!
Prata med honom om problem har jag slutat med för längesen, det ger inget resultat. Hållermig till terapeuten å detta forum.
Nåt som verkligen är jobbigt är att man känner sig så fruktansvärt ensam i det här, de flesta kan inte förstå. Jag har bara en nära vän som vet å förstår exakt då hon själv levt i samma situation. Man behöver ju prata å tjata om det så man samtidigt bearbetar det. Tung börda att bära ensam. Man sätter upp en positiv fasad när man lämnar hemmet, ler mot folk å låtsas att allt är "bara bra" tack, hur är det själv?!?! Osv..,
Vill egentligen bara SKRIKA ut min smärta, gråta, slå, rasa ihop å hoppas att nån bryr sig..,
Men denna resa är min egen, jag får styra själv å hoppas på att jag hittar rätt väg, varit vilsen alldeles för länge nu ?
Kram från en trasig själ

Trollis
fre, 2016-02-19 - 16:53

Helt galet hur saker å ting kan bli..här sitter jag ensam hemma å Jag är dumpad av sambon!!!!
Det var ju jag som skulle lämna, men igår kväll fick han nåt spel. Han var nykter, har inte druckit på ett tag nu pga ekonomi enbart... Men jag känner igen mönstret .,, han letar fel på allt å alla i sin omgivning istället för att ta itu med det verkliga problemet. Igår var det fel på min son som sambon tyckte hade attityd, vilket jag aldrig uppfattade. Då, helt plötsligt skulle både jag å sonen ut ur hans liv...
Han stack iväg själv ett par timmar, kommer hem å vägrar prata...suck!!!
Haft långa sms diskussioner idag, nu vet inte hen vad han känner för mig helt plötsligt.
Blir så sjukt trött på det här, upp å ner svängarna med honom.
Just nu är han på väg till en suparkompis, ville inte komma hem å bråka sa han. Jag sa till honom att jag ville att han kom hem så vi kunde göra upp om alla saker mm. Men han lägger locket på å flyr, som så många gånger förut.
Så, nu sitter jag här ensam å dumpad (igen) va ju inte det här som var min plan. Inga nya lägenheter har dykt upp heller, så nu är jag verkligen nere på noll.

Blåögd
fre, 2016-02-19 - 18:54

men den djävulen spelar på dina känslor just nu! Han känner du vill lämna och då lämnar han hellre själv. Kan nästa lova dig att så fort du försvinner därifrån så kommer han "krypa" Min sa liknande saker och när jag då följde hans val att lämna vart det andra ord i skällan, visst att det tog tid för han att inse men nu är det inte jag som "kryper"längre. Jag bröt all kontakt och det verkar jobbigt för honom, han saknar och längtar mm men jag svarar inte på något. Jo jag går framåt men ilskan ligger så ytligt att jag går igång på ditt inlägg, sorry! Nått jag behöver jobba med. Kommer hålla mina tummar att du kommer bort därifrån snarast, kramar.

Trollis
sön, 2016-03-06 - 11:23

Hej hej!
Jag lever! Men inte mer än så, har varit en fruktansvärd tid de senaste veckorna. Min sambo var borta två helger i rad, hörde inte av sig alls. Kommer sen hem å låtsas som ingenting som vanligt.
Den här helgen har han varit nykter iaf, ja bortsett från några öl. Jag har intresseanmält mig till en annan lägenhet, men har inte fått nåt svar ännu. Har haft jätteproblem på arbetet med en riktigt vidrig chef, så i morgon blir det möte om det. Jag kan inte vara tyst utan bara måste säga ifrån när jag anser att det är felaktigt, men det gillar inte min chef. Så det strular både i arbetslivet å privat, hela tillvaron är bara kaos just nu. Men det måste ju vända nångång, borde bli min tur snart.
Vantrivs med precis allt just nu.
Men jag lever på hoppet iaf.
Blir glad att ni tänker på mig?
Kram kram

Blueeyes
mån, 2016-03-07 - 17:54

Jobbigt att det strular även på jobbet. Men snart vänder det ska du se!!! Du får gärna komma o bo här om du vill försvinna hemifrån ett tag. Finns i närke...
Håller tumnarna för nya lägenheten!!

Trollis
mån, 2016-03-14 - 06:06

Blir frustrerad över alla motgångar just nu..men men, det som inte dödar, stärker. Så känns det verkligen inte nu, men det bara måste vända nångång.
Sambon har skärpt till sig när det gäller alkohol men det är ju enbart för att han måste lämna ytterligare leverprover under en period nu. Men det är inget som förändrar allt som hänt, skadan är redan skedd å går inte att förändra. Letar å letar boende fortfarande.
Tack för ditt fina erbjudande, blueeyes, tyvärr alldeles för långt bort. Men jättegulligt å generöst av dig ?
Tack Stina å blåögd för ert stöd?
Har haft möte på jobbet där jag kopplat in facket mot min chef, men det gav ändå inget resultat. Så nu letar jag nytt jobb oxå, kan inte ha en sån chef. Vi är många som inte trivs med honom å hans sätt att behandla människor på, men det är tyvärr bara jag som sätter mig emot. Blir besviken att inte fler ställer upp, de har så mycket att säga när chefen inte är där, men när det verkligen gäller står jag ensam å kämpar.
Så jag behöver förändring på precis Allt i mitt liv nu, eget boende å nytt arbete.
Såååå less just nu, känner mig fullkomligt överkörd å orkeslös.
En sambo som inte har nån respekt alls för mig, likaså min chef. Ett mönster?...ja absolut!
Men hur jag än kämpar å står upp för mig själv blir det ingen förändring...ger mig iaf inte.
Enklare att kämpa mot chefen där ilskan driver mig, här hemma är det såååå mycket mer känslor på spel.
Så, var tvungen att skriva av mig lite. Känner mig övergiven å ensam men det finns nåt inom mig som driver mig vidare, lite jävlar anamma som aldrig ger upp.
Önskar alla en härlig dag med vårsolen som är på väg ?
Kram kram

Blueeyes
mån, 2016-03-14 - 12:04

Håll fast vid den där jävlar anamma känslan!!! Den behövs!
Du är duktig som står upp för dig själv nu. Ge dig själv en stor kram o klapp på ryggen. Det är inte lätt under tiden men när det väl fixar sig o allt börjar falla påbplats så kommer det kännas kanon.
Tänker på dig o håller alla tummar o tår.
Kram

Besviken
ons, 2016-03-16 - 00:34

Du får jätte gjärna bo hos mig om du vill. Västragötaland. Jag tänker på dig.. kram från Besviken

Lifeline
lör, 2016-03-19 - 02:56

Jag är helt ny här, gick med ikväll när alkisen kom hem och skrek och slängde mobiltelefonen på mig för att någon han inte ville prata med hade ringt honom.
Jag känner igen allt nu skriver. Ni är så fantastiskt starka och jag vet att jag måste suga åt mig av er styrka, för jag börjar förstå mer och mer, men jag velar fortfarande fram och tillbaka. Ännu har jag inte kommit till den där punkten när jag känner äckel och förtvivlan konstant.

Det hemska är att jag faktiskt älskar honom, och det gör allt värre.

Så en del av mig vill stanna, försöka hjälpa. Den andra delen vill bara sticka. Sedan kommer en tredje del av mig som är rädd, för om jag lämnar honom står jag helt ensam.

Ni är fantastiska! Det är fantastiskt så ni orkar kämpa. Jag hoppas verkligen att det ordnar sig för er snart.

Trollis
lör, 2016-03-19 - 05:57

Hej och välkommen hit!
Jag förstår precis hur du menar när du skriver hur du känner. Man både vill å inte vill. Jag tror att det största hindret för att ta steget till att lämna är inom oss själva å heter Rädsla... Jag har varit rädd för att sakna, rädd för att känna mig ensam, rädd för att ångra mig. Men när jag tänker efter så finns dessa känslor redan i vårat förhållande. Finns ju ingen tvåsamhet när den andra parten drar iväg å super...kommer hem dyngrak å elak. Man är ju redan ensam i ett sånt förhållande.
Försök att tänk igenom eran förhållande å rannsaka dina känslor ordentligt. Jag sitter fortfarande "fast" i vårat förhållande men mitt mål är ett eget liv så småningom. Resan är lång med många bakslag, men vi stöttar varandra här inne.
Livet med en alkoholist är inget liv, inte för mig iaf. Man måste tänka på sig själv först.
Lycka till, kram

lizzbet
lör, 2016-03-19 - 06:23

Trollis, det du skrev den 19 feb, exakt så gör "min" också...

Dessutom har han gissningsvis två-tre andra kvinnor i reserv, som han kan fly till när det blir för jobbigt med mig, och som kan bli "nummer ett" genast när det tar slut på riktigt...
Hur han lyckas och orkar med sitt liv, det är för mig en gåta.

Den här kusliga känsligheten för stämningar, är det något som en alkohlist utvecklar tro?

Trollis
lör, 2016-03-19 - 07:57

Jag tror absolut att de känner på sig. Sen tar de den enkla vägen, flyr undan å dricker hejdlöst i stället för att ta tag i problemet. De hittar på ursäktar å manipulerar hela tiden. När fylleperioden är över kommer de krypandes igen..suck, va patetiska de kan vara. Å där står vi, helt handlingsförlamade å oförmögna att göra någonting..
Såååå less på denna karusell som aldrig tycks stanna, farten bara ökar å snart flyger man av å hamnar med platt fall på marken.
Mitt fyllo har nog oxå "reserver" som han kontaktar i ruset, har kommit på honom många gånger. Men dagen efter raderas det i både mobilen å minnet, å då har det helt plötsligt aldrig inträffat..,
Så skruvat allting

lizzbet
lör, 2016-03-19 - 08:22

...Din har i alla fall artigheten att radera, grattis!
Min är så korkad att han inte ens har lås på mobilen, och då våra är idenstiska är det ju lätt hänt att man plockar upp hans istället för min. Meddelandena syns ju på skärmen utan att man "går in o snokar"...
Så det undrar man ju oxå över, VILL han egentligen att jag ska se, vill kanske egentligen bli ställd mot väggen?
Men, som sagt, alla metoder är nu prövade och absolut inget funkar.

Lifeline
lör, 2016-03-19 - 09:21

Jag är jätteglad och lättad att det finns någonstans där man kan prata med andra i den här situationen. Själv vet jag inte vart jag ska vända mig eller hur jag ska göra.

Du har helt rätt, Trollis. Jag är rädd. Fram till helt nyligen fanns inte ens tanken på att lämna, men jag börjar tro att han aldrig kommer att ändra sitt beteende.

Det jobbigaste är att jag känner igen otäckt mycket av det ni skriver om "era" alkoholister.
Och det är hemskt att tänka att han inte bryr sig, men det gör han inte.

Ni är modiga...
Det måste ta otroligt mycket styrka att bestämma sig att gå. Det är den styrkan jag försöker samla.

Förhållandet är ju inte alls bra och det är jag som får skulden.

lizzbet
lör, 2016-03-19 - 10:42

... Du kommer dit också, det tar den tid det tar, och du har ju tagit de första stegen!