av Trollis

Börjar känna mig förbannad!
Förbannad på Alkohol, förbannad på att min sambo tar All plats i vårat förhållande...förbannad på att jag lever i skuggan av det äckliga drickandet å allt som medföljer...
Såååå jävla less på skiten..alltid anpassa mig efter honom..
Vill bara skrika rakt ut, blir så ARG på egoisten å hans vidriga supande.
NÄ nu jävlar får det vara nog

Besviken
ons, 2015-12-16 - 13:56

Härligt Trollis att det börjar arta sig för dig. Hoppas verkligen du kommer iväg. Tänker på dig. Många Kramar???????

Trollis
tors, 2015-12-17 - 08:09

Som jag redan visste så hade min sambo saker som skulle fixas i garaget igår direkt efter jobbet. Sista provet taget, lugnet bortblåst. Tog inte många minuter innan hans fyllefarsa kom dit...
Jag gick till garaget för att hämta serviceboken till min bil.
Vilken jobbig känsla jag fick, där inne sitter han med farsan sin, hög musik på å dricker öl. Ångesten fullkomligt sköljde över mig, skyndade mig ut därifrån.
Tog några timmar innan sambon kom upp från garaget, han blev lite arg för att jag inte gjort mat. Hade ingen lust med det, var inte hungrig alls så varför skulle jag stå å laga mat åt honom medans han sitter å dricker?!?!
Han va bra dragen å ville ha diskussioner men jag avstyrde det, orkar inte med det längre.
I morse tog han sovmorgon enbart för att han var lite trött, absolut inte bakis alls.
Fy faaaan för det här livet med honom...blir exakt samma sak idag efter att han kommer hem.
Nu längtar jag till söndag då han drar iväg i 1 vecka, orkar inte bry mig längre.
Skönt att man har detta forum med alla fina människor som skriver å stöttar ❤️

etanoldrift
tors, 2015-12-17 - 10:00

Passa på att packa din "akutväska" så länge.. Om inte annat så har du något att tänka på medan du väntar på söndan..
Fundera över vad du skulle behöva ha i en liten väska om du skulle behöva kliva utanför dörren med kort varsel...
Typ, laddare, telefon, plånbok, bankdosa, mediciner (om du använder såna) ombyte av kläder/underkläder etc Själv hade jag en sån väska som stod i en garderob. Jag behövde inte använda den, men det ingav en viss trygghet, att OM något hände så behövde jag i alla fall inte springa runt och "packa" eller försöka fundera ut vad jag behövde mitt i stressen..
Jag var nästan på väg ett par gånger, när min alkoholist "gick på högvarv".. Det var några nätter med obefintlig sömn.. Innan det blev lite lugnare.
Konstigt nog, så trodde min alkis hela tiden, att mitt tal om att flytta var "tomma hot".. (minns ett tillfälle, när han bokstavligt hånskrattade åt mig och mina i hans tycke, vansinniga och orealistiska planer..)
Jag vet, att man går på helspänn och det tar mycket av kraften.. Försök behålla lugnet och undvik att provocera..(det var råd jag själv fick..)
kram

Trollis
tors, 2015-12-17 - 10:29

Har sagt att jag lämnar honom om han överger mig denna jul oxå, men det tror han såklart inte på. Har ju sagt det så många gånger förut, denna gång känner annorlunda. Förut har jag tänkt att jag ska sticka för att få honom att vakna till å inse saker, men nu tänker jag att det blir för alltid, för Min skull. Har slutat tjata, slutat fråga..bara gett upp liksom.
Får ändå inte ut nåt av det. Måste bara stå på mig nu, är inte helt lätt. Hela mitt liv kommer att ändras snart, känner så starkt att tiden är inne nu.

Besviken
tors, 2015-12-17 - 10:39

Hej Trollis hoppas verkligen det löser sig för dig. Håller tummarna för dig. Kram

Trollis
tors, 2015-12-17 - 10:49

Tack besviken!
Jag har läst dina inlägg å jag känner igen allt du skriver om, tyvärr. Sista månaderna nu har jag verkligen lagt märke till hur min sambo beter sig, han är verkligen ingen trevlig person som nykter (abstinens ) han har för mycket i bagaget för att han ska klara av att vara nykter. Men att söka hjälp finns inte, han har ju inga problem!!!!
Jag hoppas att du kommer iväg till al anon snart så du får lite hjälp på vägen ? i denna lilla ort har al anon möte endast en gång i månaden, känner att det är alldeles för lite.
Vi får stötta varandra här inne
Kram kram ❤️

Leverjag
tors, 2015-12-17 - 11:24

Trollis,

Allt kommer att förändras. Förmodligen till det bättre i längden. Du låter mer och mer bestämd och tydlig med vad du behöver eller vad du INTE behöver. Tror du kommer att ta viktiga och bra steg även om det är lite jobbigt i början. (Har gjort liknande tidigare i livet)
Kram

Trollis
fre, 2015-12-18 - 06:37

Efter jobbet igår var han bara tvungen att gå ut i garaget för att hämta upp en platta öl. Herregud de va ju slut på öl i kylskåpet, ja världen går under då, katastrofläge!!!!!
Öppnade en öl så fort han kom innanför dörren såklart. Sen spelade han bort 2000:- på nätcasino (inget ovanligt) å drack hela tiden. Han får ångest när han spelar bort pengar, hans humör är vidrigt, skriker å slår i saker, kastar grejer mm sen går det inte att prata med honom.
Försökte igår att säga hur hans humör påverkar mig, men det kan han verkligen inte fatta. Låt mig va, skriker han. Skyll dig själv att du blir påverkad av mitt humör!!!!
Ja, det är ju verkligen en enkel sak att Inte bli påverkad av en arg alkoholist!!!!
Idag jobbar han bara halvdag, vilken lycka...då kommer han ju hem tidigt å kan köra igång fortare ???
USCH å fy fan säger jag.
I förrgår fick jag ett tråkigt besked på arbetet som jag verkligen blev ledsen över. Han frågar inte ens hur jag mår!!!! Han är helt radarstyrd just nu för att han "får" dricka igen. Hans chans att få tillbaka körkortet är inte stor då han i somras hamnade i fyllecell å fick böter för våldsamt motstånd, det hände ju under hans villkorliga dom. Men han vill gärna tro att det går bra, han har ju lämnat en förklaring till varför detta hände. (Omständigheternas fel, förstås)
Tror att transportstyrelsen inte bryr sig så mycket om det, de har nog redan hört allt å lite till har jag sagt till honom. Men då är jag dum i huvudet som inte står på hans sida!!! Så det återstår å se hur det blir med körkortet.
2 dagar kvar nu...undrar hur jag ska stå ut.

Leverjag
fre, 2015-12-18 - 08:47

Trollis

Du är på väg bort från det där mardrömsscenariet. Jag som har en nykter man kan se att det är helt galet att leva som du gör med honom. Det är inte ett liv värt namnet men jag vet också hur man sakta vänjer sig och tummar på det "normala" i destruktiviteten och hoppas. Hoppas tills man inser att nu är livet i fara och vaknar upp. Du kommer att sakna och försköna i efterhand och då är det så bra att du kan läsa här hur din vardag såg ut och påminna dig om att det var det livet du valde bort.
Har du förberett dig så du kan lämna situationen nu? Att tillåta sig leva i en sådan relation är som att spotta sig själv i ansiktet varje dag. Faktiskt. Du har ett liv och alla möjligheter att må bra och göra dig själv stolt. Du orkar två dagar till. Var klok och lugn nu. Provocera inte. Hämnas inte. Försök inte få upprättelse. Gå, så du kan börja andas, läka och tänka igen.

Styrkekramar ?

etanoldrift
fre, 2015-12-18 - 09:59

Ger dig samma råd som Leverjag!
Provocera inte.. (ducka!) Jag vet att känslan att få hämnas kan vara stark.. Släpp det (så gott du kan) En vacker dag kommer "tant Karma" att ta hand om det.. Och det underliga är, att man inte brukar vara road av att ens titta på..
Ja, det är så med alkoholister att de vägrar ta in det här med handlingar och konsekvens!
Min alkoholist klagar numera ständigt över allt som håller på att gå sönder i hans hus..? Är jag förvånad?( not!)
Däremot passar jag mig väldigt noga för att påpeka att det faktiskt är en orsak beroende på hans bristfälliga underhåll.. Istället för att reparera och renovera, har både tid och pengar gått till vin & öl-pimplande.. Herregud han har genom åren druckit upp minst ett tak och ett badrum.. Fast det vägrar han att inse. Även om jag misstänker att en del av hans ångest kommer sig av att han ser sina inkomster minska i och med pensioneringen.
Sanningen är, att han mycket väl skulle ha råd med ett gott liv, om han slopade alkoholen och spelandet (visserligen inte nätcasinon, men tips och lotto)
Man får väl bara hoppas att polletten någon gång trillar ner?
Tills dess, ta hand om dig! Styrkekramar!

Trollis
fre, 2015-12-18 - 10:20

Tack båda två!
Ni har helt rätt, detta Är ett sjukt liv man har anpassat sig till. Frågade honom igår om han kunde tänka sig söka hjälp å sluta dricka, han ligger då bredvid mig i sängen...men just den frågan hörde han Inte..bara helt tyst å sen pratade han om nåt helt annat. Skrattade lite inombords...
Ja dessa 2 dagar ska jag försöka hålla mig lugn även om panikkänslorna kommer till ytan. Men jag vet att jag verkligen måste göra det här innan jag hamnar på psyket. Han förstör mig bara p jag tillåter inte det längre. Blir jobbigt när man tänker på att han säkert hittar nån annan riktigt fort, det svider ordentligt...försöker mota bort dom tankarna å ersätta dom med verkliga fakta, all skit jag har tagit mm.
För någon månad sen var han ledig en fredag, jag jobbade. Han ringer mig å ber att jag ska komma hem för han måste besiktiga sin bil just då, han hade druckit såklart. Jag kunde absolut inte gå från arbetet just då, han skriker åt mig att jag aldrig ställer upp på honom, talar om hur värdelös jag är, att mitt jobb tydligen var viktigare än honom. Sa: just nu kan jag inte gå ifrån så, arbetet Är viktigare än din bil. Boka en annan tid..han slänger på luren efter en massa otrevligheter.
Såna saker dyker upp mer å mer i mitt huvud, ska hålla fokus på det så min ilska å beslutsamhet stannar.
Kramar till er ❤️

etanoldrift
fre, 2015-12-18 - 10:37

Fortsätt att skriv, och sedan in och läs! Det får dig att minnas hur det verkligen var, när man kommer till stadiet att vissa saker börjar blekna och man börjar "försköna" det som varit!

etanoldrift
fre, 2015-12-18 - 10:42

Själv är jag ibland nästan tacksam för att han ringer "på fyllan" så jag får en påminnelse om varför jag valde att flytta.
Då minns jag alla vaknätter, när min alkis gått på högvarv.. Gråt, anklagelser.. vankande av och an.. Ständiga monologer om oförrätter och en taskig barndom, som får honom ännu mer ångestfylld, innan han äntligen slocknar framåt 4-tiden på morgonen..
Sedan det tysta försynta uppstigandet framåt 11-tiden, där han låtsas som ingenting..? (och i värsta fall en ny vända framåt eftermiddan/kvällen..)
"mutpresenterna" när jag varit på riktigt dåligt humör (och han någonstans insett att han klivit över en gräns) Utbrotten, om man inte accepterat..

Trollis
lör, 2015-12-19 - 06:48

Fan ta honom! Han vet exakt hur han ska göra för att lirka in mig igen. Igår var vi iväg å handlade sen hem å lagade mat tillsammans. Visst började han med öl direkt han klev innanför dörren...
Men tyvärr var han glad å trevlig igår, höll sig hemma. Han drack inte ens några mängder, blev lite lullig bara. Dock slocknade han direkt då vi skulle se en film tillsammans. Så är det alltid, antingen skitfull eller så sover han, kul kille... Jag hade hoppats på att han skulle vara riktigt full å vidrig så jag kunde hålla fast min ilska.. Nu är det bara 1 dag kvar..
Idag har han lovat en kompis att fixa hans bil, så praktiskt. Då har han anledning att supa till i garaget. Att han skulle vilja göra nåt med mig innan han åker finns tydligen inte...hade inte förväntat mig det heller. Känns ändå tungt att bli bortprioriterad Alltid.
Blir arg på mig själv för att jag låter honom påverka mig så mycket...måste verkligen bena ut mina känslor idag, som etanoldrift säger. Man faller så lätt in i gamla vanor, även med känslor. Är inte lika stark å beslutsam idag men vet ju innerst inne ändå

etanoldrift
lör, 2015-12-19 - 11:05

Jag har tittat på AA:s 12 löften och konstaterar att de gäller i hög grad även för oss medberoende..
Det handlar mycket om vår inställning till oss själv! (och vårt egenvärde)
Vi är värda ett bra liv! Men ibland är det precis som om vi bestraffar oss själva med att välja det som är sämre..
AA´s tolv löften.

1. Vi kommer att känna en ny frihet och ny lycka
2. Vi kommer inte att sörja över det förflutna eller behöva stänga dörren om vårt tidigare liv.
3. Vi kommer att förstå ordet sinnesro.
4. Vi kommer att uppleva frid.
5. Oavsett hur djupt vi hade sjunkit, kommer vi att upptäcka att vår erfarenhet kan vara till nytta för andra.
6. Känslor av värdelöshet och självömkan kommer att försvinna.
7. Vi kommer att överge intresset för själviska ting och i stället ägna omsorg åt våra medmänniskor.
8. Själviskheten kommer att ge vika.
9. Hela vår livsinställning och livssyn kommer att förändras.
10. Rädslan för människor och för ekonomisk otrygghet kommer att försvinna.
11. Vi kommer att intuitivt veta hur vi ska handskas med situationer som tidigare gjorde oss osäkra och rädda.
12. Vi kommer plötsligt att uppleva att (Gud*) gör för oss det vi inte kunde göra själva.
*) Ordet "Gud" gör en del människor upprörda, då de har dåliga erfarenheter av religion.. Men det är totalt utbytbart mot vilken högre kraft som helst! Universum, Kosmos, Ditt högre jag.. Ja, välj vad du vill som representerar en högre POSITIV, kärleksfull kraft, som du känner har en större makt över dig och ditt beteende och mående!

Ja, som någon skrev på ett annat ställe i Forumet, det kan ta tid (för en del går det snabbt..) att komma dit! Men så småningom kommer vi dit, om vi bara tillåter oss..
Vi är ju inte heller "friska", när vi lider av "medberoende-sjukdomen".
Den påverkar oss visserligen på ett annat sätt, än alkoholen gör med alkoholisten, men likväl HAR den en stor påverkan!
Vi har också "ömma tår" som det trampas på.. Vi har också våra "lögner" och tillkortakommanden (där vi ljugit för oss själva och omgivningen om alkoholistens påverkan på oss)
Vi drabbas ofta av "offerkoftor" och självömkan, eftersom vi både kräver "tacksamhet" och erkännande för våra insatser i en situation som vi inte orkat ta oss ur..
Sedan står vi där och ingen tackar oss för att vi tagit hand om vår alkoholist (ofta i åratal).. Allraminst alkoholisten själv..
Våra rosafärgade glasögon har spruckit och vi är ledsna för att vi inte längre får omgivningen att se den "rosa" bilden av det vi beskriver som "lyckliga stunder"..
Jodå de har visst existerat, men kanske inte fullt så "rosa" som vi kommer ihåg..
Det är med dem som med barndomens evigt lyckliga och soliga somrar.. Ingen kommer ihåg de kalla regniga dagarna..
Känslan vi får, när vi tvingas släppa den bilden, är ofta ilska och förnekelse.. (vi skäms, för vi tycker oss påkomna med att "ha fel")
Men det här har ingenting med "rätt eller fel" att göra.. Det har att göra med vår egen känsla och hur vi dömer oss själva..
Så småningom kan vi förlåta oss själva, för de val vi gjorde då, för att vi just då inte visste bättre!
Vi gjorde bara det, som vi trodde var bäst, efter all den erfarenhet vi ägde då!
När vi vet bättre, kan vi inte längre fortsätta.. Då har vi utvecklats och gör andra val.. Och vi får en helt ny, mer kärleksfull bild av oss själv
Vi kan förlåta både andra och oss själva!
Inte för att allt det som "drabbat" oss var rätt, men för att det inte längre ska ha en makt över vårt liv! För att vi inte längre ska sitta fast i ältande och dåligt mående, utan kunna fortsätta leva ett gott liv där vi väljer själva!

Trollis
lör, 2015-12-19 - 13:58

Tack ni fina människor här inne?
Sambon blev arg idag, han frågade om jag kunde köra han å hans fyllefarsa till bussen i morgon. Jag tittade på honom å sa: Nej!!! Kändes jätteskönt ?
Han blev såklart arg å undrade varför, sa: det gör så ont i mig att du väljer din far framför mig den här julen oxå, vill verkligen inte säga Hej då till dig när du har gubben me dig.
Det kunde han verkligen inte förstå, helt orimligt av mig!!!!
Efter det sa han knappt ett ord till mig. Just nu är han i garaget å dricker, vidriga ynkliga varelse...
Jag har varit hos mitt x å druckit kaffe, haft en trevlig pratstund men nu är jag hemma igen. Känner att min ilska börja återvända, det här livet Kan bara inte fortsätta så som det har varit. Kan ni, Stina, Etanoldrift å många andra så kan JAG oxå..ni ger mig styrka å jävlar anamma ??
Han ska fan inte styra Mig å Mitt liv något mer...det ska Jag göra.
Oj vad aggressivt jag knappar med tangentbordet nu... Nä nu går jag upp på övervåningen å börjar packa.
Kram på er, fina starka kämpar ❤️

etanoldrift
lör, 2015-12-19 - 16:32

så kommer lite till här om medberoende:

Man kan ha medberoende-problematik med sig från barndomen, även om man vuxit upp i ett hem där det inte förekom alkohol (eller alkoholproblematik)
Det räcker faktiskt med "aggressions-problematik", där man lärt sig att vakta sin tunga, uppträda som en tapetblomma och vara "till lags". Alltså att gissa sig till vad som förväntas och ställa allt till rätta.. ( och i övrigt vara "osynlig")

Här rekommenderar jag faktiskt att ni läser boken "flodhästen i vardagsrummet"

Där författaren Tommy Hellsten, förklarar vad som händer med medberoendet och mötet med barnet inom oss..( de flesta av oss medberoende, har egentligen aldrig fått vara "barn", så vi har svårt att referera till det inre barnet, även om vi förstår begreppet och i vuxen ålder faktiskt tvingas ta hand om vårt inre barn!) Om varför en del med alkoholism i släkten blir nykterister och en del alkoholister.
Det handlar om hur vi förhåller oss till saker och problem som vi alla ser, men aldrig talar om, trots att de egentligen är uppenbara!
Hur man tränas i att låtsas som det regnar och att allt är som det ska, fast ingenting egentligen är "normalt"
Det är som om det onormala är så normalt, att man anses sjuk om man påpekar eller ifrågasätter.. Och det värsta är, att vi någonstans blundar för det själva!

En sorts omvänd självbevarelsedrift, som gör att vi in i det längsta "skyddar" våra alkoholister, istället för att säga ifrån, säga som det är och slutar att försköna delar i våra liv!

Vi räknar de "lyckliga stunderna", trots att de är avsevärt kortare och färre, än det vanliga helvetet vi går igenom, med ångestklumpar i magen och oro för vad alkoholisten härnäst ska ta sig till eller komma dragandes med för beskyllningar.

Vi som försökt "bromsa", tala till rätta, böna och be, blir till slut belagda med någon sorts inre munkavle och skygglappar..
Då står vi där och ler lite tappert, när någon frågar hur det är?
- Vi skulle vilja skrika rätt ut: Det är åt HELVETE!
Men istället så håller vi tyst, sväljer förtreten och mumlar.. jodååå... Det knallar.. Det är ju alltid lite "stressigt" före jul....
HUR mycket stress, vi som är medberoende har i våra liv, är vi inte ens medvetna om själva, trots att det oftast är VI som får dra lasset.. (vi är ju uppfostrade till "duktiga flickor" gudbevars..) * för oftast är det vi kvinnor som fixar och trixar.. Fast jag VET, att det finns duktiga män, storebrorsor och söner också..
Vi rycker in både här och där, ställer till rätta, handlar, lagar mat, köper julklappar till släkten och ser till att det är pyntat.. ( vi kanske tom får pynta flera gånger om vår alkoholist, har rivit ner något i fyllan och villan)
Kanske kan vi nån gång erkänna (lite skamset) att det blev nog lite väääl mycket på hens personalfest (dit man oftast inte var bjuden) så hen var lite väl på kanelen när hen kom hem.. Då är det lämpligt att skylla på "dåligt sällskap" som lurar i en stackare för mycket..
Det är VI som står och skäms om mannen blivit tagen av polisen och fått tillbringa natten i fyllecell. Det är VI som skäms inför grannarna om han åkt dit för rattfylla.. Vi skäms också, när jobbarkompisar i princip kör hem honom i skottkärra och bär honom i säng..
Vi bortförklarar och förminskar problemet.. Typ, det händer ju inte så ofta.. Det finns orsaker.. Han måste ha blivit "sjuk", för sååå mycket hade han inte druckit.. Trots att vi innerst inne VET, att det i regel är värre än så..
I änden på en sån här "brakfylle-incident" brukar det nämligen bli en kortare period av lugn, där alkoholisten "skäms" en liten smula och i regel lovar "bot och bättring" (ibland mår de så fysikt dåligt i sin bakfylla, att de tycker att de inte vill ha alkohol på åtminstone ett par dar..)
Det kan ju ta upp till en vecka, innan alkoholisten börjar ladda för nästa brakfylla.. Ibland så smyger de upp mängden sådär lite lagom omärkligt, så att två öl blir 4 och 4 öl blir 6, innan det brakar lös igen..
Till slut blir våra andningshål i form av lugnare perioder så korta att vi inte orkar annat än dra andan inför nästa fylla. Vi anar hur det är ställt, men orkar i regel inte göra något än.. Och varje gång så hoppas vi, att det var sista gången det var "så illa".. Vardagslullandet, som vi i början störde oss på, räknas numera till det "bättre" (då kan ju alkoholisten tom vara riktigt "trevlig"..) Och vi börjar skärma av oss och se det som ett normalstadium, knappt fylla överhuvudtaget..

I mitt förhållande, kan jag när jag tittar i backspegeln se ett visst mönster. Det var alltid någon form av "brakfylla" innan julledigheten, när det var dags att börja jobba igen.. (till barnens fördelsedagar, om de inte hört av sig) Till semestern/midsommar (vilket av det som nu råkade komma först..) Återigen när semestern var slut.. (under semestern, var det ju en ganska jämn fyllenivå..)
När kräftskivorna tillika hans egen födelsedag närmade sig.. och då tjatades det om "trädgårdsfest"/grillfest.. som skulle bli såååå trevlig och storståtlig (och en sprit, vin och öl-inhandlarresa planerades givetvis..) Fast resorna blev inte så många, eftersom alla inblandade var så "törstiga" att de hade svårt att bestämma vem som skulle köra hem, medan de andra festade..
Minns faktiskt när han vid ett tillfälle ondgjorde sig över de andras dåliga smak, att börja dricka så fort de kommit ur butiken så att han fick köra (jodå han var grinig..) och var rejält trött på Fylletjatandet i bilen på väg hem (det blev ju rätt lång bit att köra ensam)
Så nämnde jag att han brukade bli lika "tjatig".. Vilket givetvis förnekades.. Han blev minsan ALDRIG otrevlig när han drack.. om ingen "provocerade" honom förstås.. Och jag höll givetvis tyst för husfridens skull..

Det vanliga vardagsdrickandet, bekymrade mig inte längre.. Det där, när han gick och la sig vid 7 på kvällen för att vinpavan var tom och ölen slut.. Då sov han i regel.. Gick upp på toa efter 3 - 4 timmar och kunde möjligen muttra över att jag fortfarande satt uppe och ugglade mitt i natten, innan han gick och la sig igen (efter att ha letat igenom skåp och kyl efter mer alkohol)
Att han sedan vaknade halv 4 och inte kunde somna om, bekymrade honom mer än mig..

Då var det värre, när hans inre demoner började grina honom i ansiktet och han dubblade sin ranson för att bli av med dem. Då la han sig, studsade upp igen efter max en halvtimme.. Undrade vad jag höll på med som inte kunde hålla honom sällskap (och lyssna på hans ändlösa monologer) Tjat om sex.. (som givetvis inte fungerade i det tillståndet, varpå frustrationen blev ännu större..) förföljelsemanier om inbrott och spionerande grannar (han kunde rusa ut med tillhygge i händerna, bara för att konstatera att det inte fanns någon där..) Ny vända för att "lägga sig".. sova en timme och så upprepa hela proceduren igen.. Innan han i regel av ren utmattning, somnade framåt småtimmarna..

Dan efter var det i regel med mycket låg profil han klev upp framåt lunch.. I regel satt jag då med migrän och högt blodtryck, astrött av sömnbrist och inte särdeles sällskaplig.. Om jag då ansåg honom nykter nog, brukade jag försöka ha ett"allvarligt samtal" om hans alkoholintag.. Och i regel så lovade han att det inte skulle upprepas.. Bara 2 gånger hotade jag med att flytta vid nästa brakfylla. Och den sista gången så blev också¨mitt ultimatum verklighet! Då ansåg jag att han fått en fair chans och varning!

Och vad boken beträffar, så behöver jag nog hjälp att strukturera upp det.. Tills dess får ni samla ihop mina inlägg och läsa av hjärtans lust <3
Jag har till och med insett att det är nyttigt att titta tillbaks, läsa och minnas.. För varje gång så ser jag nya "mönster" som jag i början försökte blunda för hos mig själv.. Har ni hjälp av min "resa" så är ni välkomna ombord på tåget.

Macadi
sön, 2015-12-20 - 12:49

för din historia!
Jag har visserligen varit den som drack men jag städade, tvättade, pyntade till jul, lagade mat, skjutsade till aktiviteter o.s.v....Ingen har behövt städa åt mig och jag har aldrig haft sönder något. Har aldrig försvarat mitt drickande, blundat för det eller skyllt på någon annan. Det har funnits ORSAKER till mitt drickande men valet att dricka var MITT!
Nu är jag glad för det...att jag haft så mycket ansvar för annars vet jag inte hur nedsupen jag varit vid det här laget!
Det får mig ju också att inse hur medberoende "möjliggör" ett fortsatt drickande genom sitt handlande och att den största tjänsten man kan göra sig själv och sin alkoholist - så fort som möjligt!
Trots allt och oavsett hur man varit som alkoholist så har man ju på ett eller annat sätt skadat sig själv och andra...
Kramar!

etanoldrift
sön, 2015-12-20 - 16:48

Ja, det finns grader i helvetet också.. (alla alkoholister är t.ex. inte våldsamma eller "osnygga")
Det är ju så lätt att antingen ta åt sig eller skylla ifrån sig ;-)
Tror också att det kan finnas vissa skillnader i om det är "manligt eller kvinnligt" alkoholmissbruk /eller någon annan sorts missbruk. Kvinnor, i alla fall i de äldre generationerna är ju uppfostrade att "ta hand om" och vårda (och hålla käft) Manliga medberoende, brukar i regel lämna sina kvinnliga alkoholister på ett mycket tidigare stadium, än kvinnorna. Tittar man på statistik, så är det oftast kvinnorna som "stannar kvar" (och tar på sig offerkofta.. ;-) )
Men när det kommer till de "hårda ändpunkterna" så är det ALLTID det egna personliga ansvaret som gäller ..
Men varken medberoende eller beroende brukar dyka upp som nån "gubben i lådan" sådär plötsligt..
Ofta är det ett ganska utdraget förlopp, där man ofta mot sin vilja, dagtingar med både sig själv och alkoholisten/ den beroende, om var gränsen går..
Herregud, vi medberoende har ju också fått höra en massa tjat om det "normala" drickandet.. Utan att någon egentligen kan definiera mer exakt, vad "normalt" är!
Och i början, anses vissa "olyckshändelser i intaget" förlåtliga..
Ja, vi bidrar till att uppehålla alkoholistens dryckesvanor.. Oftast av olika personliga skäl! (och de varierar från person till person)
Men YTTERST, är ansvaret för drickandet, alkoholistens eget!
Och helt riktigt, så lönar det inget att fortsätta tjafsa om vems felet är.. Det viktiga är att göra något åt själva problemet!
Och som jag kunnat konstatera, både genom att läsa här och genom samtal med medberoende och nyktra alkoholister, så är det sällan "frid och fröjd" bara för att alkoholisten lyckats bli nykter..
Alkoholism är ju en "familjesjukdom" och även de delar av familjen som inte dricker (och anser sig drabbade) har problem..