Mina man har druckit i många år. Flera starköl i stort sett varje dag, större mängder på helgerna. De senaste åren har missbruket blivit allt värre och han har fått blackouts vid flera tillfällen.
På julafton hade han druckit i smyg innan vi åkte hemifrån och var kraftigt berusad då vi hade julmiddag och utdelning av julklappar tillsammans med barn och barnbarn. Det enda positiva med det var möjligen att det blev helt uppenbart hur det står till och att vi inte behöver hymla i familjen om vad vi alla har sett och förstått länge.

I höstas kontaktade jag vår gemensamma husläkare och berättade om min mans alkoholbesvär. Min hälsa påverkas ju också av den ständiga oron och osäkerheten som det innebär att leva med en alkoholist.
Min man ansåg att att jag hade begått ett stort misstag och svikit honom då jag talade med henne, men det ledde trots allt till en viss skärpning under några veckor.
Vår husläkare kan enligt uppgift inte skriva ut antabus eller liknande utan min man måste i så fall vända sig till en särskild alkoholmottagning. För den som är alkoholist är det ett stort steg att erkänna att man faktiskt behöver hjälp och man hittar alla tänkbara ursäkter för att låta bli.
Det måste väl finnas andra sätt att komma i kontakt med en läkare som kan skriva ut medicin?
Inte för att jag tror att alkoholismen kan botas med piller, men som ett första steg kan det vara nödvändigt.

Dotter11

Så tråkigt att gå in här och läsa att det blivit ännu sämre för dig linker. Kanske att det var bra att polisen fick komma så att han fick ett litet uppvaknande, men jag säger som tidigare att jag rekommenderar dig att lämna. Om han nånsin blir nykter så kommer det ta lång tid och jag tycker inte att du ska behöva va den som tar tag i allt och hoppas och blir sviken igen. Rädda dig själv och kanske lyckas han bli nykter till slut på egen hand. Det hoppas jag på för er skull.
Det är hemskt att läsa om hur du vaktar honom när han dricker för att hjälpa honom att inte skada sig. Och jag förstår, jag hade gjort likadant om min man börjat supa, MEN det är inte ditt ansvar att hålla honom levande genom sitt drickande. Min pappa är periodare, så han är nykter i långa perioder ibland och sen när han dricker så är han helt väck i veckor. Han trillar och skadar sig varje gång, oftast i ansiktet och det hugger i mitt hjärta varje gång jag ser honom efter en sån tid med nått sår på näsan, pannan eller liknande. Men det är ju han som väljer att dricka, att inte gå och ta hjälp för AA hjälper inte säger han. Han tror han kan hålla sig nykter på egen hand men det har ju aldrig funkat i längden. Men jag kan säga dig att jag har försökt att hjälpa och gått på möten med honom på alkoholmottagning och liknande. Rekommenderar honom vart han ska vända sig men det biter inte och jag ger snart upp. Träffar honom väldigt sällan nu för tiden men det är faktiskt hans fel att vår relation kanske dör ut till slut. Det kommer dock alltid vara en sorg för mig hur det än slutar.
Sedan tycker jag att du ska involvera dina barn ännu mer i hur ni har det. Du ska inte behöva bära denna bördan själv. Kanske att din man förstår allvaret om alla vet. Om inte annat så kan du få stöd av dina barn i denna situation och om det nu leder till separation så måste de redan innan förstå hur illa situationen är. Och om jag hade varit dig så hade jag åkt hemifrån varenda gång han dricker. Även om det kommer innebära oro och ångest att sitta själv i sommarstugan så måste du bara bort från honom när han dricker. Självklart är det hemskt om han kissar ner sig, skadar sig, skämmer ut sig för grannarna men det känns redan som botten är nådd och det är inte ditt ansvar att hålla hans supande hemligt. Om du annars väljer att vara hemma så ring polisen igen och be dem ta honom med sig nästa gång. Han behöver vakna upp och inse va han håller på med. Sedan om han ska bli nykter så måste han nog iväg på avgiftning och behandlingar och allt men det måste han ju vilja själv, alternativt att de tar in honom på psyk om det spårar totalt. Där har jag fått besöka min pappa när han fick dilerium eller vad det heter när han slutat dricka efter en period. Inte så kul när man gick på gymnasiet... Han höll sig i alla fall nykter en längre tid efter den gången.
Fortsätt skriv hur det går för er men försök att fokusera på dig själv och låt han får klara sig själv i sitt supande.

linker

De senaste dagarna har jag tagit flera kontakter. Efter besöket på kliniken blev jag retroaktivt förbannad på den nonchalanta behandlingen och ringde dit. I går blev jag uppringd av en klok kurator som kunde lyssna och bekräfta. Döttrarna och jag träffades härom kvällen och pratade om hur det är. Inte bara om deras far utan också om oss själva. Det är inte ofta småbarnsmammor får en hel kväll utan avbrott. Vi pratade problem men skrattade också mycket.
När jag kom hem satt mannen i sin fåtölj och ville veta vad vi hade pratat om.
Har ni pratat om mig?
Ja, det är klart, men det finns annat att prata om också.
Vad säger dom då?
Det får du prata med dem själva om.
Jag håller mig hemifrån så mycket jag kan. I kväll är vi hemma båda och jag hoppas att vi hinner föra ett vettigt samtal innan han fyllnar till. Han kommer inte att uppskatta att jag har talat med kuratorn men det får han ta. Jag har ingen anledning att försvara mig.
Jag behöver hjälp och stöd också.
Är det mitt fel allting? Kommer han att undra då, i bästa fall. Om han inte reser sig och slår i dörren.
Ja, till 95 % är det alkoholismens fel, ja.
Och i går kväll var hans tidigare arbetslag här och försåg sig ur 4,5 liter whiskey flaskan.
Skrålade, rökte och drängflabbade så det ekade mellan husen. Det är inte så vi brukar umgås. Kändes som en ff fest på 60 talet. Jag kom hem vid elva och hade hoppats att kalaset skulle vara över. Ingen tog någon större notis om mig och när jag bad mannen säga till dem att dämpa sig tyckte han att det kan väl du göra själv. Nu sover han.
Jag skäms.

etanoldrift

Jag kan ju bara tala för mig själv, men när jag väl nådde min gräns, fanns inget i hela värden som kunde får mig att backa.. (numera backar jag bara när jag tar sats!)
Jag hade goda vänner som har erfarenheter från alkoholmissbruk och själva har syskon eller föräldrar som är alkoholister i närheten..
Råd ett var, "Håll en låg profil".. Argumentera inte med en berusad.. (det nyttar inget till och i värsta fall kan det slå över totalt och du blir misshandlad)
Jag slutade att argumentera emot.. Kunde jag inte "hålla med" så förblev jag tyst.. (vilket iofs också retade honom) Vid direkta frågor fick han korta koncisa svar. Ett ja eller ett nej, samt ett Jag vill inte diskutera detta nu! (det tog faktiskt skruv, om jag tog upp frågan igen på morgonen när han var nykter..)
Jodå, han insåg nog, med "förståndet" att jag var på väg att bryta upp, men inte känslomässigt..
Hans alkoholindränkta fantasier, trodde inte att jag varken skulle våga eller kunna flytta.. Inte att jag skulle ha råd heller.. (jodå, ända sedan i vintras, började jag faktiskt att lägga undan en liten buffert åt mig själv, som han inte visste om.. "utifall-om-att") För det kostar att flytta också, och det är inte alltid man får sånt som behövs med sig.. Ibland behöver man extra hjälp också.. hyra bil/kärra etc..
Bara att leta lägenhet var lite av ett företag..Jag hittade en annons på blocket och var supersnabb att maila ett svar (värden berättade senare att det var ca 40stycken till som sökt!)
För min del, så kände jag att det inte spelade någon roll om lägenheten stod i det närmaste tom ett tag. Det var min "reträttplats", med enkel madrass på golvet, kudde, filt, handduk och enklare toalettsaker.. Lite torrskaffning och pulverkaffe, så att jag kunde åka mitt i natten om så var.. (vilket jag också gjorde en gång, trots att det stod en byggtork och gick i lägenheten bredvid..)
Det gav mig en inre styrka, när han själv konstaterade: Så här kan vi inte ha det och om du ska hålla på såhär så vill jag att du flyttar innan årsskiftet.. (mindre listigt av honom, men han hade inte räknat med att jag hade någonstans att ta vägen..)
Efter mycket om och men där jag mer eller mindre bröt ihop för att jag var så fysiskt trött efter en lång tjatnatt, så gick första vändan av flyttlasset, med hjälp av vänner och barn..
Han sprang upp och ner i källartrappan och försökte spela helgon.. Han skulle ju så gärna "hjälpa till" om jag bara tillät.. (här åkte lilla offerkoftan på hehe) Men när bilens kärra var full.. så var han själv så fulltankad att vi tyckte att det var bäst att han stannade hemma..
Jodå han sms:ade och ringde.. aldrig helt nykter och vid det här laget så vet jag bättre än att svara i telefon eftermiddagar och kvällar..
Den biten har lugnat ner sig.. men han anser fortfarande inte att han har några som helst alkoholproblem..
Numera svarar jag: Men JAG har problem med att du dricker, och för att du ska få göra som du vill utan en tjatig, knäpp kärring, så har jag tagit beslutet att gå ur vägen för dig.. (det har han inte kommenterat, mer än att jag nog är lite knäpp..)
Men det finns lite mera och det kommer nog mera också..
Just nu, njuter jag bara av att kunna göra precis som jag vill .. Ensamt? Tja, det beror på hur man tar det..Jag var ensammare förut i ett hus där jag knappt vågade andas hihi.. Jag kan gå ut, komma och gå som jag vill.. Titta på vilka program jag vill (utan zappande och kommentarer om flams & trams) Jag behöver inte ha mat färdig ett visst klockslag.. Jag kan laga och äta det jag vill, utan att nån rynkar på näsan och kommenterar..Prata i telefon i tiiiimmar med mina vänner utan att nån står och trampar och undrar "ska du prata hela dan"? och sen undrar vem var det, vad har ni pratat om? Nej, jag känner mig inte ensam.. Jag känner mig fri..

etanoldrift

Nuförtiden är det ju ingen som hojtar: Ska du iinte lägga dig snart..? (oavsett om klockan är 7 på kvällen eller 12 på natten..)
Tråkigt med TVn linker, men så småningom kommer du att kunna garva åt det.. Kanske är det dina synkroniciteter som ökar?
När jag kikar i backspegeln, som man säger, konstaterar jag att "ödet" eller vad man nu vill kalla det, hjälpte mig en hel del på traven..
Inte minst med att faktiskt SE, vad jag inte ville ha mer av!
Det började lite smått med en resa, där han tjatade sig till ett par boxar vin, trots att jag lite försynt påminde honom om att han brukade dricka upp dem alldeles för snabbt..(han dricker ju tills det är tomt eller tills han somnar..)
- Nehej då.. dessa skulle vi ha läääänge.. och kunna plocka fram och "bjuda" på.. (jo tjena!) De försvann på ca 1 1/2 vecka .. plus några öl, för att det var varmt och han blev "törstig".. ( samt otrevlig i sitt berusade tillstånd..) Det hjälpte mig att bestämma mig!
Andra gången "ödet" spelade oss ett spratt, var när en bekant plötsligt kommer över med en låda öl från en tysklandsresa två dagar efter att vi haft ett allvarligt samtal om just hans senaste fylla (där jag satte ner foten och sa att om du inte ser till att bli "nykter" så slutar det med att jag flyttar, för JAG kan inte få dig att sluta dricka, men jag kan ta mig "ur vägen"
Kontentan blev en ny fylla.. Ja först blev det smygande i källaren och allmänt vingel.. När jag sen kom hem efter en tjejträff, satt han dyngrak vid köksbordet med ett halvt vinglas framför sig..
Du dricker sa jag.. Än sen blev svaret, ska du bråka om det? Nej, jag gick och satte mig i rummet.. Han skulle göra kaffe och glömde både tratten och att sätta kannan under bryggaren..
Då frågade jag hur mycket han druckit..
Svaret blev Två öl! (och det ville han "skaka hand på".). Tror du mig inte säger den fan.. och blir tvärförbannad när jag säger att han ljuger..
Därifrån var beslutet mycket lätt! Det praktiska var lite tjorvigare.. men det gick och det går att förändra saker för sig själv!
Man behöver inte göra ALLT på en gång!
För mig räckte det att ha beslutat mig och att jag kunde tala med mina vänner om det! Sedan tog jag små steg i taget.. Och jag lät det ta tid!
Jag behövde inte fly hals över huvud i panik.. (inser att det finns dom som tvingas till det också, sorgligt nog..)

linker

Nattjouren är över för den här gången. Vid halv tre somnade han i sin säng efter att ha fallit tre gånger under kvällen. Han kunde inte förstå varför inte jag gick och la mig och varför jag måste ledsaga honom upp och ner för trapporna. Sen fick han för sig att jag skulle ligga bredvid honom där han låg och sluddrade om att han lever i celibat och hur fint det var för 25 år sen. Nu schulle de bli schischmäscha. Men han somnade till sist och sover säkert till lunch idag. Hoppas att jag hinner ut så att han kan fundera över varför TVn ligger på golvet. Ja du etanoldrift, jag känner igen mig i ditt läge och den sarkastiska tonen. Och jag kollar också på min ekonomi och lediga lägenheter. Som kvinna och pensionär blir det inget överflöd att leva på. Men denna ständiga beredskap och ovisshet om hur kvällen, natten slutar måste jag komma ifrån.
Dotter11, du tycker att jag ska involvera barnen mer i situationen och jag tar till mig det. Vi träffades i torsdags och det kändes bra. De måste ju inte veta alla detaljer men förstå att deras far är illa ute. Han skadar oss alla och det är en tidsfråga när fyraåringen börjar undra varför morfar är så konstig ibland.
Nu vaknar han ...

linker

Jag somnade av ren utmattning i natt och märkte inte att han var uppe. Nu vaknade han kl 12:30. Det verkar inte ha hänt några olyckor i natt. Döttrarna kom hit i går kväll och pratade med honom, de är ledsna, oroade och förbannade. Jag var inte med under samtalet, det ville inte mannen, men pratade med dem efteråt. Det var inga konkreta planer utan mest förklaringar till varför han måste dricka.
Vi hade planerat en resa över helgen tillsammans med goda vänner. Efter lördagens kollaps är det uteslutet att han åker iväg så det blir bara jag som följer med. Det känns inte så kul men alternativen - att vi är tre som går på helspänn för vad som kan hända med en aspackad turist i en storstad eller att jag stannar här och håller vakt - båda är dåliga.
Han får ta ansvar för sig själv.

etanoldrift

Att du låter honom ta både ansvar för sig själv och konsekvenserna av sitt drickande.. När vi var på resa så höll sig min gubbe i skinnet under själva resan.. Drack bara några öl (kanske för att jag lät honom köra..) Men på hemvägen, så "tjatade" han sig till att köpa 2 boxar vin.. Han hade en massa argument för att handla dem.. Vi skulle ha folk på middag och han ville bjuda.. Det var ju mycket billigare än på systemet och det som serverades till maten var gott och till extrapris..
Mina kommentarer om att dessa boxar sällan räckte mer än en vecka när de väl var öppnade viftades bort.. Dessutom lovade han på heder och samvete att inte öppna båda samtidigt (.. jodå har man två sorter så måste man ju "smaka" av båda och jämföra..)
Synd att säga så fick jag rätt.. Samtidigt, så var jag väldigt tydlig, när de inköptes att om det var så att det skulle bli dunderfylla av detta vin så låg han risigt till.. (och precis som en treåring, så var han tvungen att testa gränserna..) Och efteråt tyckte han att jag skulle ha mer "tålamod".. Men kära nån, jag har haft "tålamod" i flera år, vi har "pratat allvar" om hans dryckesvanor, massor med gånger..
Dock har jag aldrig hotat med något jag inte varit beredd att genomföra, så han kan inte skylla på att jag hotat och sedan fallit till föga efteråt.. (snack utan verkstad, har aldrig varit min melodi ens i andra sammanhang)
Han har flera gånger frågat om jag inte har ångrat mig.. varpå det korta och koncisa svaret varit ett Nej!
Han har aldrig någonsin bett om ursäkt för sitt beteende.. Inte för vad han hävt ur sig i fyllan, eller för att han slagit sönder saker.. Ordet förlåt, i dom sammanhangen existerar inte.. Troligen för att han inte tycker att han gjort något fel..
Försök nu att faktiskt njuta av den här resan själv!
Han kommer att klara sig, var så säker.. Om inte annat lär han sig att inte ta vissa saker för givna. Han är ju faktiskt en vuxen människa. Och vill han bli betraktad som en sådan, så får han lov att uppföra sig som en också!

linker

Du skriver, etanoldrift att din gubbe aldrig har bett om ursäkt för någonting som han har sagt eller gjort på fyllan. Inte min heller, aldrig att han skulle "krypa till korset". Ingen ska tvinga honom till någonting. Och en framtvingad ursäkt kan ju kvitta.
Nu kommer vi att vara ifrån varandra en del och vi får tid att tänka. Vi får se om medicinen verkar. Jag är skeptisk men vill gärna tro. Men så känner jag också att för att vi ska fortsätta leva tillsammans måste han på riktigt inse vad han/alkoholen har ställt till med och hur illa jag och hans barn har farit. Inte bara då det har skett s k incidenter utan hur jag lever i ständig oro och måste anpassa mig till hans humör och hans tider.
Det måste han själv komma till insikt om och be om förlåtelse på riktigt.
Sen kanske vi kan vända blad.

etanoldrift

Att "anpassa sig" följer den kokta grodans princip.. Sakta, mycket sakta, börjar man att blunda för saker. Man slutar argumentera eller svara emot, eftersom det oftast resulterar i vredesutbrott (som man enligt alkoholisten, själv är orsaken till)
Man undviker till slut allt som skulle vara ens en antydan till provokation, fast en tillsägelse i normala fall hade varit motiverad..
Ja, den som fått sin hjärna kidnappad av A, är ofta ett stort ego.. Det är alltid "jag" som går i första hand, som har "rätt" och som "bestämmer. Både vad som ska göras och vad som får sägas.. (fenomenet kallas också "flodhästen" i rummet.. Alla ser den, men ingen låtsas om att den existerar)
Det finns familjer som tillsammans blivit mästare på att bortförklara alkoholistens olika beteenden och humörsvängningar. Alltifrån barnen som stillsamt drar sig tillbaks på sina rum för att inte vara i vägen, till partners som tassar på tå för att uppfylla minsta önskan, hur underlig den än är.. Allt för att helvetet inte ska braka lös..
Jodå, de vibbar som alkoholisten sänder, känns lång väg och de som lever med en vet precis när det är dax att passa sig..
Jag hoppas att din gubbe får hjälp med att inse både sin alkoholism och sitt beteende.. Min skyller bara på att han ständigt blir "provocerad" av alla i sin omgivning.. Om folk bara "uppförde sig" hyfsat så skulle han ju inte behöva vare sig bli arg, eller "lugna ner sig" med några glas..
Det sista säger ju allt! Är man "törstig" och saknar anledning att korka upp en flaska, är det ju ett utomordentligt tillfälle att starta ett mindre "gräl" med någon om någon skitsak.. Så man blir tvungen att "lugna nerverna" Jodå.. hihi.. Att han för länge sedan är genomskådad verkar han inte ha förstått ens idag..
Fast nu behöver han ju inte bli provocerad.. nu kan han ju dricka hur mycket han vill.. Och jag tror inte det finns någon som bryr sig..
För sakens skull gjorde jag en orosanmälan till soc innan jag flyttade.. Den jag pratade med, när jag beskrev läget, sa att så länge han inte störde eller skadade andra eller sig själv, så var det svårt att göra något, om han själv inte ville ha hjälp.. Så mycket för den "hjälpen" då.. Det kändes lite som Tack för ingenting!
Nej, jag tror att det för hans del är väldigt lågt till ett ärligt förlåt.. I så fall rasar ju hela hans självbild och han blir tvungen att erkänna att han är beroende.

linker

Det är det här med tidsandan också. Vi ska alltid gilla läget och ha ett eget förhållningssätt till allting. Blir man upprörd över någonting kan man trycka på en mindfulapp. Hjälper inte det så har man väl gjort fel.
Det där med flodhästen tog jag upp med mannen för något år sedan men ack så många gånger jag fick äta upp det! Du kallade mig FLODSVIN!
När det gäller alkohol är han inte kapabel att förstå några analyser. Så många gånger jag har visat honom litteratur och sajter och tänkt att nu kanske han ser att han inte är ensam och att det finns hjälp. Men en förändring börjar inte där.
Just nu vet jag inte hur det ska gå till.

etanoldrift

Man kan leda en häst till vatten, men man kan aldrig tvinga den att dricka.. Du kan leda alkoholisten till litteratur, terapier, behandling, you name it.. Men är hen inte mottaglig, så finns det ingenting i hela världen som kan ändra på den saken!
Jag tror att du måste inse, att det inte finns NÅGONTING, som du kan göra, om han inte själv inser att han är alkoholist/har missbruksproblematik, eller vill ha hjälp!
Att för hundrade gången försöka lösa ett problem med samma metoder som hitintills misslyckats, ökar inte chanserna.. snarare blir det en sorts kamp om vem som är envisast.. (jag lovar du inte vinner den, tyvärr!)
Nu, när han får sköta om sig själv ett tag, så tycker jag att du ska ta en funderare på hur du vill att DITT fortsatta liv ska se ut..
För just DET, kan bara DU göra någonting åt!
Vill du fortsätta som förut (för chansen är nog 100% att din man fortsätter som förut) så är det upp till dig och du gör ett val! (honom kan du inte förändra..
Vill du undersöka sakta men säkert vad du vill göra resten av ditt liv, så ta de första små myrstegen.. Du behöver inte göra allt på en gång..
Och vem vet, i och med att du förändras så förändras din situation.. Din man kommer att tvingas ta ställning till om han vill ha kvar dig i sitt liv och DÅ, är det dax för skarpa förhandlingar..
Det är DÅ du kan ställa vissa villkor..
Min gubbe kunde/orkade inte gå med på mina villkor.. (inte än i alla fall..) Så han sitter kvar i sitt hus med sina flaskor.. Kanske måste han känna hur det känns att få lov att dricka så mycket han vill, utan att nån tjatar eller försöker övertala honom att sluta?

linker

On line. Tänkte att jag hade skrivit färdigt för idag när mannen på ostadiga ben gick och lade sig vid tiotiden. Så jag ägnade mig åt lite plock och tv och egna funderingar.
Men för en stund sen kom han ner i köket och rafsade runt i kylen tills han hittade några pannkakor som han ställde in i micron. Korven och äggen och osten var slut.
Jag höll mig tyst och satt på helspänn inför pytsen från ölburken. Nu har han gått och lagt sig igen så kanske är jouren slut snart.
Jag längtar efter att vara ensam och få en tyst och ostörd natt.
Och det behöver nog han också. Vi kommer inte att ses förrän nästa vecka och det blir ju mer och mer uppenbart för alla att något är fel.

linker

Kl sex öppnade han dörren till mitt sovrum och ville att jag skulle lägga mig hos honom. Klart och tydligt NEJ från mig.
Men vi ska ju från varann i en vecka så det är väl inte så farligt.
Nu behöver jag SOVA. Jag har inte sovit ordentligt på en månad börja bli sjuk och för allt i världen stoppa förkylningen.
Så hur tänkte han, mannen?
Kärlek, respekt, tillit, omsorg, hänsyn, medkänsla.? Var det ledorden?

etanoldrift

Ja, du kommer förmodligen att få se din man manekänga i hela garderoben av offerkoftor.. De är ensamma, ingen förstår hur svårt de har.. de blir fysisk sjuka (råkar ut för olyckshändelser) och framför allt.. deras fru/sambo/partner förstår dom inte..
Jodå.. jag har gått igenom det också.. (gäller att försöka hålla på gränserna!) När min gubbe fick den ena (inbillade?) åkomman efter den andra, så erbjöd jag mig att antingen ringa och boka en tid på VC åt honom eller skjutsa honom till akuten.. Och se, då var det plötsligt inte så allvarligt.. han kunde ringa själv ifall det behövdes..
Nej, jag fick heller inte sova.. gubben förvandlades till en riktig drama queen och spelade upp nästan hela registret.. Sen när han själv sovit, kunde han för sitt liv inte begripa varför jag var så trött och grinig.. ( men du måste söka för det, sa han.. det kan vara nåt allvarligt..) Snacka om "projektion".. (jodå.. han visste minsann hur jag mådde.. Om det inte var så att han kände att jag var väldigt "kall och psykopatisk", för så kall kunde ingen människa vara och såååå utan medkänsla inför andras lidande..)
Förvänta dig inte annat än samma djävulsdans som förut, fast sättet att bjuda upp har förvridits en smula.. Han provar bara en ny variant att få kontroll och full uppmärksamhet..
Håll huvudet kallt linker! Försök att förhålla dig neutral och se fram mot att du får en veckas vila.. Och försök att hålla dina gränser, vänligt men bestämt.. Önskar dig lycka till och skickar en stor styrkekram.. Jag var ju där för bara ett par månader sen..

linker

Tack, du förstår så bra vad det handlar om! Och ser det hellre som patetiskt än som hotfullt.
Men jävligt tjatigt är det! Respekt! Helt slut med uppställning för fosterlandet för min del.
Om gubsen orkade läsa en enda roman eller se en riktig film skulle de få en lite större repertoar för att nå dit de vill.
Fantasi, medkänsla och enkla förförelsetrick kan man lära sig om man släpper sitt eget superego för en stund.
Och det ät inte en plasförpackad blombukett på toppen av Liedlkassen med 4 sexpack 3,5.

etanoldrift

när jag läser om blombuketten :-) Ja.. filmer.. min gubbe kunde se varje film 5 - 6 gånger utan att fatta att vi tittat på en förut..
Om han inte zappade runt, tills det bara var reklam överallt, varpå han stängde av och gormade om "flams och trams".. (om han frågade om jag ville fortsätta titta.. nehej då.. han "visste" ju att vi tyckte likadant..)
Dom få gånger jag ville titta på nåt, var han skitsur för att han inte fick sitta och zappa runt.. Men egentligen så tittade han ju inte på någonting.. Bara fördrev tiden.. Och gnällde över att folk tillbringade sin tid med spel och sociala medier istället för att umgås.. Vad kallar man zappande i oändlighet då?*fniss*

linker

Jag befinner mig långt bort från mannen. Vår planerade bröllopsresa för fyra blev bara tre. Vi var överens om att han i detta tillstånd inte ska utsätta sig för några risker. Han stannar hemma, jag åker. Det känns konstigt och tomt på sätt och vis men det är också skönt att slippa oroa sig för om det finns en toalett i närheten och om han ska försvinna för att ta en extra öl nånstans. Att slippa det dåliga morgonhumöret och kraven på närhet vid helt fel tillfällen. Utbrotten : kan man inte få ta sig en öl när man kommer hem (typ kl 01:30 ). Vad är det med dig, har du kontrollbehov?
Men det är klart att det här får folk att undra vad det är som händer.
Varför åkte hon och inte du? Är du sjuk? Hur då?
Face fact! Stå för det! Gör någonting! Nu!