Jag förstår att du har det tungt. Jag vill bara säga att ett annat liv är möjligt. Du vill dit, då kan du ta dig dit. Läs Sattvas förra tråd, hon vände efter många försök och har nu en stabil nykterhet. Det är viktigt att tänka på att det inte alltid kommer vara lika kämpigt som i början av nykterheten, det blir lättare vartefter.

PS, tråden jag nämnde heter Det är aldrig för sent, den påbörjades 2020-10-18. Du hittar den om du klickar på användarnamnet Sattva, hon skriver i forumet Det vidare livet här på A-hjälpen nu, men man ser tidigare trådar genom att klicka på användarnamnet. Tror hennes resa kan inspirera dig.

@Kennie ibland tror jag att jag är ett omöjligt fall. Samtidigt undrar jag hur jag hamnat här. Jag är helt övertygad om att man skapar sitt liv. Vissa saker drabbar en,men man väljer hur man ska ta itu med det. Men det här är så tröttande,slitsamt, tärande. Egentligen är jag mest orolig för min mamma och mina svärföräldrars reaktion. I deras värld finns inte psykisk ohälsa. Man biter ihop. Jag har bitit ihop i många år. Sedan "hittade jag en lösning" som blev ett fängelse

Jag tänker så här, att personer som vill en väl kommer inte att döma en om man berättar om alkoholberoende eller psykisk ohälsa. Och en person som dömer ut mig utifrån det vill jag inte ha en nära relation till. Varför ska vi hålla masken för omvärlden och istället såra oss själva och dem vi har närmast? Rädslan och skammen tror jag styrs av vårt beroende som försöker få oss att tro att det är livsfarligt att erkänna och att alla kommer se ner på oss. Så är det inte. Det finns också hjälp att få om det inte funkar bara med forumet. Sätt dig själv och ditt mående först nu, ge dig själv möjlighet att må bra, för det går, det är jag säker på.

@ISE har du testat dricka alkoholfritt? Förstår om du blir arg på mej, kände själv att jag blev irriterad på mig själv av tanken nu när jag skrev det. Men vet att de fungerat på många, i övergången, mig triggar det bara, men tänkte bara föreslå❤️, vill bara väl . Hoppas din dag blir bra 🙏

@ISE Hej,

Har läst ditt inlägg angående psykisk ohälsa. Har du någon sökt hjälp för det? Jag går på en mild dos sertralin vilket gör underverk på måendet. Hade jag börjat med det för 20 år sedan istället för 3 år sedan hade jag kanske varit i ett annat läge idag när det kommer till A.

Det är synd att psykisk ohälsa ska vara så stigmatiserat. Den äldre generationen kanske man bara ska skita i och fokusera på att ta hand om sig själv istället?

Jag är rätt säker på att det även hade underlättat för dig att sänka garden och ta hjälp gällande A men jag vet hur svårt det är. Tog nog 3-4 år nu på det sista att ge upp och kasta in handduken. Men det har gjort nykterheten så mycket mer hanterbar. Jag skäms inte längre för hur det är.

Kram och ha en fin första dag 🤗

Dag 2. På jobbet. Det är stor skillnad att arbeta utan att ha druckit en flaska vin kvällen innan. Jag vet ju det. Blir snabbare i tanken, stammar inte, skakar inte. Så varför gör jag så mot mig själv
I helgen var det dags igen, fredag, lördag och söndag. Super bort kvällar som borde vara mysiga med familjen. Inbillar mig att jag inte är så annorlunda mot annars,men vet att min man märker och blir arg och besviken. Mina barn är i den åldern där de börjar märka. Vill inte att de ska växa upp med en missbrukare till mamma. Då är det bättre att ha en annan mamma. Min man frågade igår vad han kan göra för att jag ska må bättre. Herregud, hur orkar han leva med mig. Det är väl bara att sluta dricka då. Ja,jag håller med. Och misslyckas igen och igen. Skyller inte ifrån mig, vet att det bara är jag som kan göra något åt saken. Och det är ingen som häller skiten i strupen på mig. Bara jag själv.
Jag har tänkt att skriva ned allt dumt jag gjort de senaste åren. För att kunna ta fram när jag vill åka till Systemet. Men undrar om det hjälper. Hatar alkohol och att jag är så beroende

Hej,
Vill bara säga att för dina barn kan ingen vara en bättre mamma än du. Och du kan bli en så bra som du vill vara. Men jag förstår inte varför du är emot att söka hjälp när så mycket verkar stå på spel? Du vill sluta, och du kommer klara det, men du behöver få rätt verktyg. Alkohol är starkt beroendeframkallande, men det finns bra mediciner som underanvänds för att så många är rädda att söka hjälp. Men om det alternativet är uteslutet, finns det något annat ni kan göra för att göra det lättare första tiden? Åka bort över helgen, någonstans där det inte finns alkohol? Din hjärna behöver nykter tid för att återställa sin naturliga balans. Det blir lättare, men du måste igenom de första veckorna. Att se till att vara mätt, att få vila och att få känslomässigt stöd är ett bra motstånd mot suget. Och att fokusera på det du vill istället för på det du inte ska. Du vill vara närvarande för barnen, piggare på jobbet, äta frukost utan bakfylla. Fokusera på den listan. Sen kan jag rekommendera Anders Hansens program Hjärnan, avsnittet Beroende och njutning, det förklarar varför det inte är så lätt att bara sluta. Finns på SVT-play. Ta hand om dig nu och ge inte upp. Och återigen- ingen annan än du kan vara mamma till dina barn, lura inte dig själv att tro det.

@ISE
Jag är i början på min nyktra väg. Varit nykter i lite över 1 månad nu. Jag vet, och alla här inne, precis hur svårt det är att bryta beroendet. Förslaget ovan, om att åka bort/komma iväg lite och bara vara själv, om du kan så är det en bra idé. Då kan du ta en liten stund i taget. För mig var alla ensamma stunder av jättestor betydelse. I dom kunde jag vara utan att behöva prestera = krav = behov av känsloavtrubbning.
Det finns stunder/dagar jag ogillar väldigt mycket, det är dom jag ser. Men när jag tittar ordentligt så ser jag också dom små fördelar nykterheten dag för dag ger. Vi har ju lättare att se det som är jobbigt/vi måste välja bort än det vi får.
A big shot is just a little shot that keeps on shooting. Ser fram emot att få läsa mer från dig 🌻

För ett par år sedan ville jag lämna min man. Hade fått för mig att allt skulle bli bra om jag bara fick en nystart. Men vågade aldrig, för vem hade fått vårdnad över barnen, en engagerad, välutbildad man med god ekonomi, eller en fyllekäring som fått en 40års kris och fått för sig att "hitta sig själv ". Som tur var började jag må lite bättre, gick en avancerad utbildning och nådde mitt karriärsmål. Och tack o lov bestämde jag mig för att stanna kvar och öppna upp för min man och nu är vi närmare varandra igen. Men jag fattar inte hur han orkar med mig. Jag lovar, men sviker. Läste en tråd där anhöriga beskrev hur de upplevt att leva nära en sån som jag, och det hjälper ju inte mot skuld och skam precis. Jag vet att barn behöver trygghet. Jag vill ge dem det,och upplever att de har självförtroende och självkänsla. Men jag kan ha fel
Hatar att vara alkoholist

@ISE känns som om du straffar dig så hårt själv, inte bara genom vad du pratar om runt skam/skuld från din omgivning, utan också hur du själv straffar ut dig för det som har hänt. Hoppas du kan istället hitta fokus på en ljusare framtid, en bättre framtid och fokusera på vägen dit. Där du vaknar utan en tanke på skuld/skam/ångest eller något, där vardagen flyter på och du är stark, frisk, strålande och sprudlande - utan alkohol. Du kan nå dit!

@ISE Hej,

Skam är inte lätt. Skamkänslor mot sig själv innebar för mig ofta att jag straffade mig med ännu mer A, jag var ju så kass ändå. Skämdes inför min dotter, alla jag ”lurade” på jobbet, mot min fru som jag ljög för. Så för att hantera mina skamkänslor om hur usel jag var blev A en väldigt ”bra” medicin.

För mig hjälpte det att vara ärlig, inte mot alla såklart utan ett fåtal man kan anförtro.

Vården är underbart empatisk och stöttande och det är ju deras jobb att hjälpa sådana som mig (och oss) till ett friskare liv. Jag vet att jag tjatar om den där vården men jag hade inte fixat det på egen hand.

Mina värden jag hade då jag ”skrev in mig” var på ”parkbänksnivå” och enligt expertis och erfarenhet fick jag 5 år kvar att leva om jag skulle fortsatt i samma takt. Vet ej om det stämmer till 100% eller bara i avskräckande syfte men jag ska iallafall se till att dottern inte blir helt föräldralös innan hon gått ut högskolan.

Nu är alla värden återställda och kroppen och magen och sömnen är bättre än på årtionden. Livet känns också oändligt mycket mer lättare att leva och då har det bara gått snart 7 veckor.

Jag hade övervägt i ditt fall att kapitulera och söka hjälp utanför kommunen eller där du känner dig trygg för så som jag tolkar det har du en stark önskan att leva nykter. Och jag är säker på att du fixar det också 🤗🤗

Att kapitulera... ja,det hade varit skönt. Tyvärr vet jag, av 20 års erfarenhet, att "vården " går på knäna sedan mååånga år tillbaka. Vi som arbetar inom specialistsjukvården får verkligen vara dödligt sjuka innan vi söker vård. Och som mamma till ett svårt, ovanligt, sjukt barn, upplever att man måste veta vad som är fel och vilka undersökningar och behandlingar man behöver- trots att man är så trött och svag att man egentligen inte orkar. Jag har noll förtroende för den svenska sjukvården, eftersom jag själv är specialistsjuksköerska med 6års utbildning inom sjuk- och hälsovård på universitetsnivå

Skammen, ångesten mm är ingen anledning till att dricka. Jag likställer en BiB med skam, ångest, huvudvärk, fyllesvettningar och en o annan uppkastning det är som att hälla allt skit i glaset o klunka i sig.
Om du kan var ärlig o tala med de närmaste, Be om hjälp när det skriker i kroppen. Be din man hålla om dig. känn inte skam i att du mår SKIT nu för om bara ett litet tag vänder det och nykterheten är så värt det ☺️
( hoppas det blev begripligt, svårt att sätta ord på tankarna)