Senaste kommentarerna i forumet

Det var just det där med "mer o mer o mer"... Känslan är så himla härlig för stunden! Därför försöker jag fokusera på ångesten efteråt och eventuella långsiktiga resultat. Ölen får jag väl ta och prova nu när han ändå köpt dem. Blir det en trigger så får jag undvika dem också. Drack 0,7% cider i torsdags på en firmafest. Jag körde bil så hade inget fokus på att dricka. En kul grej jag iakttog. Jag blev proppmätt fort men de andra fortsatte äta och äta. Alkohol slår verkligen ut mättnadskänslan. Kalorierna flödar.

Du har rätt när du är skeptisk..för min del så behövs det inte mycket för att kroppen ska gå igång och längta efter mer...o mer...o mer...

Det är ju därför vi är här...vi fixar det helt enkelt inte..

Kanske fixar du 0,5 ölen,kanske inte...

Är det värt att chansa?

Frågar du mig är svaret enkelt..men det är bara du som kan bestämma..

Livet kan va väldigt fint...och det kan också va ett rent helvete..

Alkoholen är för många det som gör livet till ett helvete..

Heaven or hell?

Enkelt,eller hur?

/mic

Jag såg så ölsugen ut så han kom hem med alkoholfria öl. Är lite skeptiskt. De innehåller faktiskt 0,5% alkohol.

Ja jag vet...jag är jobbig...menförhoppningsvis ska jag inte skriva mer efter detta....

Mår så dåligt att det är min enda chans att på något sätt överleva dagen....är att skriva,skriva,skriva...har försökt tänka...och försöka slinga dimman..
Från igår....men det går inte...det gör så ont..är så svårt...jag vill inte,orkar inte tänka än...

Somnade en stund...vaknade kallsvettig och önskade...att allt var en mardröm....men nej det är tyvärr inte så...allt är högst verkligt...och overkligt...

Kan inte för mitt liv förstå hur jag satte allt på spel igår....

Just nu är det bara...

Ångest.Ångest.Ångest.

Såg min spegelbild nyss...ingen skön syn...hade ett blåmärke över kinden som jag inte har en aning om hur det gick till..

men den fysiska smärtan kan jag hantera...den psykiska däremot...äter upp mig....

Over and out .....

/Mic

och livsvän! Tänk att vi möttes här. Tänk, alla dikter och sånger... Och tänk att du tittade in här just idag :)

Från dig till mig:

Hon är på jakt efter solen
hon har seger i sitt steg
hon går rakt in i ljuset
hon må vara rädd men aldrig feg
hon vågar vinna över rädslan
hon kan se sin rädslas grund
hon säger: människan skall inte vara ensam
så kom, låt oss dela denna alltför mörka stund / Lisa Ekdahl

Och från mig till dig:

Vad för mår väl en snigel
mot en pansarvagn.
Ingen glödgas till mjöl inne i den.
Den rostar inte omgiven av lik.
Den mosar inte in någon i asfalten.
Knappt den gör en blomma förnär.

Men snigeln är snabbare.
Den når fram.
Den rör sig bland sådant som växer.
Den tar en omväg runt den brinnande staden.
Den har tiden på sin sida.
Den, liksom vänskapen mellan mänskorna. / Claes Andersson

Var inne och kikade som hastigast och läste ditt senaste inlägg här nedan, och vill bara lämna ett litet (men med värme) avtryck här i din tråd. Mina två trådar, först den i "förändra sitt drickande" och senare den här i "vidare livet" är kvar här, någonstans i den täta väven. Tänker ofta på alla forumvänner från "mitt" mönsterstråk, och är så tacksam och glad över att få ha kvar någon av dem även utanför forumet idag. söndagsram från Victoria

En helt annan sak att göra det...i verkligheten...

Jag vet ju att du har rätt...jag är verkligen överallergisk..men som du säger? Jag lyckas förtränga det...gång efter gång efter gång...

Min sjuka hjärna minns bara den gången det faktiskt funkade bra..typ en gång av 10...resten är ju bara ren otur? Eller hur? Jo,tjena

Tyvärr så gick jag ju för långt denna gången...kastade mig handlöst utför stupet med tron att jag kan flyga...

Det blev ju såklart krashlandning...den värsta i mitt Li..och då trodde jag att jag upplevt det mesta...jag hade fel...jag vet helt ärligt inte hur mitt liv
Ska kunna fortsätta efter detta..

Så illa är det...

Dina ord värmde mig för en sekund...sen blev det ännu värre..när det blev så uppenbart vad det är jag gamblat med...

Får jag EN chans till,...

Tyvärr rök nog min sista igår...

Vill trots det tacka dig för allt klokt du skrivit här genom åren...utan det hade jag varit i detta läge för länge sen...

Att jag inte lyssnade mer på vad du sagt...

Allt eller inget...det är ju egentligen så enkelt...

Hoppas andra här lyssnar mer och bättre än vad jag gjort..

Ha en bra dag Berra, njut av livet...det är du värd!

Så måste jag ju försöka...

Innan du köper det där sexpacket...läs hur det gick för mig...tänkte som du igår em..lite rosevin kan väl inte skada??

Ja du kan ju läsa hur det gick för mig....det som började så oskyldigt...blev mitt livs största mardröm..

Så vad du än gör...ta inte ens en lättöl..det är inte värt det...

Köp hellre 10 glassar och njut av att leva...

Alkoholen gör tyvärr att man glömmer bort vad livet EGENTLIGEN handlar om....

Kämpa!

Du fixar det...bli inte inte sån jävla loser som mig...

/mic

Är så otrolig tacksam idag. Tänk om jag inte gjort något åt mitt missbruk. Det var bara en tidsfråga innan allt hade gått åt h_lv_te. Körkort, jobb och familj skulle försvunnit. Tidigare har jag hållit mig nykter för andras skull. Har tänkt på det genetiska arvet. Min pappa var alkoholist. Han drack en vecka om året. Vår lägenhet förvandlades då, under några dagar, till en fyllekvart. Resterande 51 veckor var han världens bästa pappa. Jag skyller inte min alkoholism på de gener jag ärvt från honom. Min alkoholism har jag druckit mig till alldeles själv. Jag inser att jag aldrig mer kan dricka alkohol. Gör jag det vet jag att konsekvensen blir förödande. Min familj överlever alldeles utmärkt utan mig. Är så tacksam att jag får vara med i gemenskapen och känna att familjen har förtroende för mig. Kämpa på alla ni som är ute på det här forumet, det kommer jag att göra.

Thats it! Drygt två veckor och suget är tillbaka. Jag vet att jag får ångest om jag dricker nu och ändå ursäktar jag mig med att en 6-pack 3,5:or är så oskyldiga, att det är spriten som jag ska hålla mig undan för. Jag vet att jag kommer ångra mig - FAN FAN FAN - och ändå vill jag ha ruset för stunden! Det är skönt väder ute och planerar en längre vandring med hunden med glasstopp någonstans. Hoppas det får mig på bättre tankar...

Tyvärr famns där ingen när jag som bäst behövde det...bara alkohol djävlen...och vi vet ju hur det brukar sluta då...

Önskar att jag hade något..någon..någonting att skylla på...men tyvärr...det finns inte...

Nu är det bara jag och min ångest kvar....

Mår så dåligt nu så det går inte ens att ta på..än mindre förklara...

Men av någon anledning tror jag att du förstår...annars hade du ju inte varit här...

Så..vad ska jag säga nu?

Att livet går vidare? Att allt ordnar sig?

Isåfall skulle jag ljuga...och det har jag gjort nog...

Allt är över...allt är slut. Finito...

Jag hade allt...nu har jag inget.....

Om det är synd om mig? Ja kanske...men på ett sätt är det bara jag själv som satt mig i denna sitsen så...

Jag klarade det inte...tog i nte min sista chans...

Om jag mådde dåligt sist så....

Är det ingenting mot hur jag mår nu...

Tror intei ens en ängel kan hjälpa mig nu....och jag förtjänar det definitivt inte...

Tack för att du försökte hjälpa mig sist...tyvärr fixade jag det inte...

Ramlade för hårt denna gången...

Ha det /Mic

Vad var det jag sa?, nejdå skämt åsidor...
En liten liten stund av tillfälligt hjärnsläpp och obetänklighet skapade detta panikartade läge du befinner dig i just nu.
Allt är svart och gråmulet, inte sant?

Du kan inte sluta tänka på vad som hände under gårdagen, försöker hitta "felet", en punkt ett tillfälle som fick dig att missbedöma situationen.
Gör inte det, du får inga bra svar, felet ligger i ditt tänk att du inte tillräckligt tror på din egna nykterhet, det kan bli roligare med alkohol, KAN...
..men oftast det direkt motsatta, bara en totalt katastrof, det är lätt att vara efterklok i ett sådant här tillfälle, också lätt att säga aldrig mer.
När det om några dagar har svalnat från en helveteseld till en ljummen vind, så farligt är det väl inte?
Jo det är det, alltid lika farligt, nästan alltid samma resultat, du är allergisk mot alkoholen, tål den inte längre, missbrukar den som andra inte gör.
De kan, du kan inte, du är inte som andra, inse att du har en allergi du inte kan bota på egen hand, inte heller med annans hjälp.
Det enda sättet är att undvika den, för en tid eller helst för alltid, men tänk inte på när du ska möjligen få möjligheten att prova igen, för det ska du inte,
Du var ju allergisk eller ännu värre en missbrukare, du kan inte prova, inte ens en gnutta för att det öppnar fördämningarna och det svämmar över.

Idag är ingen dag för ditt drickande, inte i morgon heller, och inte dagen efter det, släpp dessa tankar.
Vad kan du göra istället?, tänka på det som ger dig näring för övrigt, alla de andra glädjeämnen som alkoholen har tagit över och gjort till sina.

Streta emot och försök låta dina sinnen vara dina, inte en slav under alkoholen, om de sätter sig högst så gör tvärtemot eller ingenting.
Svält ut tankarna på alkoholen och inse att de leder ingenstans, inte till något gott alls, bara tankar på att åka tåg mellan tåget och rälsen.

Inga sunda tankar, du vet det, så välj nya spår utan räls, börja på en stig, upptrampad av någon annan, eller påbörja en ny.
Och försök le åt livet som ger dig glädje utan alkoholen. Inte lätt men övning ger färdighet.

Du kan du vet det, på't igen, våga älska dig själv, ingen annan står dig närmare än dig själv.

Berra

En nykter vecka till lagd till handlingarna. Ett par tillfällen under veckan har jag hamnat i situationer som tidigare lett till stor konsumtion av öl och vin. Nu har jag faktiskt stannat upp och inte smitit den enkla vägen. Det har inte varit lätt och mkt smärta har kommit upp till ytan.

Ha en fin söndag!

Finns så mycket jag vill..
Finns så många jag älskar..
Inatt satt jag allt på spel igen...
Svart eller rött??
Spelar det någon roll??
Jag förlorade..och till sist förlorade jag nog mig själv också..
För är jag verkligen den som sitter på uteserveringen och flirtar vilt med tjejer, för att till sist bli utkastad av vakterna...när jag hemma har den underbaraste frun i världen...

Är det jag? Snälla säg att jag drömt...en mardröm....
Tyvärr är det nog så illa att verkligen har kommit ikapp mig nu....

Skulle ge precis ALLT för att lyckas bli som du Berra...

Hjälp mig!?!

Mår så dåligt nu så...ja ord kan inte ens beskriva hälften....

Du får gärna säga att jag har mig själv att skylla..vad var det jag sa?

Säg vad du vill..bara du tar mig ut..från detta helvete!

Har ju sagt det förr...min fru har nog fått nog nu...men idag är det så....

Nu är det bara jag och ett stort hus...med alla minnen..inga barn..ingen fru...ingenting...

Har ingenting att skylla på..jag först,red allt helt själv..

Skulle va så jävla lätt att slänga sig framför tåget nu...men på något sätt så ska jag iallafall härda ut idag...för att verkligen känna.må. Så dåligt som jag förtjänar..

Allt har rasat...jag ramlar...

Hjälp mig upp en sista gång...även fast jag i inte förtjänar det..

Har ingen annan kvar nu...FanFanFan!

/Mic

Jaha, då är det bara att erkänna! Jag drack vin i går när vi hade gäster. Jag tänkte att ett glas vin kan väl inte vara så farligt. Då behöver jag inte tala om att jag har problem med att dricka måttligt. Sedan blev det naturligtvis mer vin när gästerna hade gått. Hur dum får man vara? Jag vet ju att ett glas vin leder till mer och mer! Men eftersom ärlighet är viktigt så erkänner jag nu.

Då är det bara att börja om igen efter en dryg vecka utan alkohol. Det är nog inte hela värden, huvudsaken är väl att jag inte viker av från den rätta stigen. Jag snubblade litet på en sten. Dessutom fick jag bevisat för mig själv att det inte går att ta bara ett glas vin.

NU ska jag ut och rensa huvudet med en skön promenad. Det ska bli en fin sommardag i dag. Den ska jag inte förstöra. En dag i taget och undvika det första glaset.

Finns det ingen öppenmottagning inom psykiatrin där ni bor. I min stad finns det och det är ju ingen
tvångsvård. Låter fruktansvärt det du beskriver och hjälp behöver ni ju ha. Kan ju vara knepigt för er
att få henne att gå med på en sådan sak. Akuthjälp finns ju på alla sjukhus, och där kan dom ju inte neka
att ta emot henne och kanske slussa henne vidare inom vården. Låter ju oxså som om hon inte äter utan bara
röker och dricker. Till slut kollapsar ju kroppen. Det är det enda råd jag kan ge dig.
Tänker på er i detta svåra
Konstnären

Synd att det är lite hyss, hyss kring alkohol och vad den ställer till med. Har man brutit ett ben eller en arm
då får man sympatier och stöd. Men har man tittat för djupt i flaskan är allt sådant snack borta. Hörde en gång en
man som sa till en annan som har stora problem, det är väl för faan bara att ta sig i kragen. Sådant där fördomsfullt
kan irritera mig oerhört. Samtidigt är det sådan glamor kring alkohol. Prenumererar på DN på söndagar och där är ju
reklam för olika bag in box på varannan sida. Testa gärna detta underbara vin med en kryddig smak och en eftersmak som
en lång svans, var det någon jäkla vinexpert som sa. Vad gnällig jag låter men det är sådan dubbelmoral i det här landet
vad gäller alkohol.
Just nu lägger jag all energi på mig själv och det känns mycket mycket bättre. Gagarin har sjunkit djupare. Hoppas bara han
kommer upp till ytan. Annars får jag stå och se på när han drunknar. Kan bara kast ut livräddningsbojen, sedan får han ta jobbet
med att komma tillbaka.
Ja du pellepennan nu är det sommar och kronjuvelen närmar sig med stormsteg, känns inte som några problem. Får nog säga att
jag är ganska stabil.
Lite sol till dig
Konstnären

Toppen att du lät bli drickat idag, bara det är ju en liten seger. Tankarna på alkohol var konstant hos mig
också i början, och då är man ju sjuk. Sakta sakta avtog det mer och mer. Det är tufft det går inte att förneka.
Gå ut gör vad som helst, men bli inte sittandes och fundera. Sysslolöshet är ju jävulens redskap som någon skrev
här inne.
Kämpa på
Konstnären

Tror att vi är många som dövat både det ena och andra med alkoholen. Både stora och små saker, både medvetet och av gammal vana. Det är så skönt att få domna bort lite och slippa känna allt. Självmedicinering är lömskt. Läste precis vad du har varit med om och det skär i hjärtat. Klart att dina dagar av nykterhet kommer att öppna på locket till en brunn med en massa undanträngda saker. Man har ju utsatt både sig själv och andra för en massa skit när man har druckit. Kanske du kan, om jag får råda, ta kontakt med någon form av kurator/terapeut? Finns säker en del saker som du behöver prata om och få lite verktyg för att hantera. Nu tänker jag inte närmast på alkoholen, utan på tidigare upplevelser?

Tänker på dig och skickar kramar

Bra av dig 9 dagar. Låt känslorna komma fram, själv har jag gråtit floder. Det är mycket sorgligt
som jag bara har grävt ned i mitt undermedvetna. Har tagit sak för sak, men nu känner jag ingen sorg
över allt dumt jag gjort på fyllan. Tänker så här gjort är gjort och jag kan inte göra det ogjort.
Dom jag har gjort illa har jag försökt gottgöra på något vis.
Annars rullar livet på i nyktert tillstånd.
Heja dig
Konstnären

att mitt behov av att skriva här långsamt tunnas ut. Det går i vågor, mitt personliga behov, samtidigt som generationerna här avlöser varandra.
Nya kommer, några stannar och bildar ett sammanhang till tröst, stöd och handling.

I morse skrev jag en dikt. Det är länge sen. Mina tankespår har jag fäst här i långa ramsor och utläggningar. Det är länge sen vi konstaterade och skrev att det här är ett livsforum.
Så tror jag det måste vara för att vara verksamt "på riktigt". Alkoholen är en del av livet oavsett om det är på ont eller gott.

Av "min" första generation här är det Adde, Berra och jag som återkommer här. Vi mår fint idag och forum har en del i det.

Det här inlägget är ingen slutpunkt. Det är en del i min process till ett annat liv. Det bättre.

Igen ett steg.

Med önskan om en ljus söndag / mt

(Och så lyckades jag igen gå in och spara om mitt förra inlägg så att det får fel datum och kommer högst upp. Forumets små egenheter... men allt detta lite svårhanterliga "ramverk" må vara forum förlåtet. Det fungerar på djupet och det är det som betyder:)

...eller går fort, lite som den vill, eller rättare sagt som JAG vill...
Min bida tid har jag kontrollen över, jag kan styra över den genom att njuta av den som jag vill.
Stressa när jag behöver, slappa på eget bevåg utan alkoholen, det känns som om det verkligen är jag som har kontrollen.

Livet vid stugan är under min kontroll, vi är alla familjer här nu, och vi umgås så mycket vi bara kan.
Vädret är helt okey, har kunnat skött mina åtaganden och ta det lugnt när jag har velat.
Har slitit som ett djur och blivit svettig och skitig, svettats ännu en gång i bastun med svåger och svärson, tagit ett snabbt dopp i det iskalla men klara havet.
Suttit på bryggan helt näcka alla tre och tittat ut över solens glitter över fjärden och njutit av vad naturen ger våra sinnen, innan vi tagit den sista duschen och gått lös på grillen.
Suttit under paviljongen alla nio tills det blivit midnatt, tonåringarna har mått bra med sina paddor och mobiler, kanske tagit en fisketur när det varit alldeles för lugnt ett tag för att sedan låtit solen åter värma deras bleka hudar.
Alla mår bra, de som dricker mår bra, de som inte dricker mår bra de också, ingen fylla och inga dumheter, vi kommer i säng hyggligt.
Tråkigt?, nähejdu, det är nog så här det ska vara om det ska vara hållbart vid stugan, ingen orkar festa nätterna igenom och sedan sova bort hela förmiddagarna.
Tiden i solens strålar blir längre, dagarna blir längre och tröttheten kommer helt naturligt, det är så här det ska vara...
Fikar med nybakade kaffebröd, ätit vattenmelon när det varit varmt, eller haft eftermiddagsdrinkar när dagens göromål har lagts ner för dagen, men bara ett fåtal har druckit något med alkoholen i...

Ingen fylla, inget hat, inga stormar eller klumsigheter, bara ett naturligt sätt att leva och förhålla sig till varandra.
Har kommit mig närmare mig själv på sistone, älskar min tillvaro för tillfället, känner att jag verkligen har kontrollen på mitt liv.

Älskar min familj och de närmaste, känner att naturen ger mig livskraft och näring till min sinnesro.
Allting som tidigare kretsade runt alkoholen vid stugan har nu blivit det jag hoppades på, alkoholfri och problemfri.
Visst finns det problem, men inget som jag inte klarar av för tillfället, jag har krafter nog för att klara av dem, allihop.
Nykterheten gav mig mer kraft och hälsa.

Klockan är snart ett på söndagsmorgonen, ska lägga ifrån mig paddan och försöka törna in, hör hur grabben snarkar gott ifrån rummet bredvid.
Han har haft en lugn men uttömmande dag ändå, full av positiva upplevelser, han med, precis som jag.

Ännu en dag att lägga i de fina minnena, allt tack vare alkoholen, att den inte fanns, i mitt liv.

Mors Berra!

Hej hoppsan.
Som bekymrad och orolig närstående kan du prata med hennes läkare och berätta om din oro. Läkaren kan då i sin tur prata med din mamma och göra en bedömning baserat på den samlade info han fått in.
Läkaren har ju dessutom tystnadsplikt så du kan inte få någon återkoppling av honom.
Jag tänker också och undrar lite över hur din mamma egentligen mår efter sin hjärnblödning?
Kan det vara så att hon dricker i självmedicinerande syfte? Kan hon ha en depression, ångest eller trauma efter sin sjukdomstid?
Jag har förståelse för din oro och jag hoppas att du hittar hjälp för båda dina föräldrar.

Och gråter, inget speciellt o allt på en gång. Sörjer. Vad? Samtidigt skönt. Lättar nog sen. Ja alkoholen har dövat sorgen. Måste ta tag i den nu. Utan alkohol. Får väl låta tårarna rinna till de slutar. Ingen öl i alla fall . 9 dagar

Jag har faktiskt låtit bli drickandet idag!Men det har varit nära..Faktiskt så har era svar varit till hjälp!Jag har tänkt att "det finns en Wilja" där ute,som också kämpar. Nu gick jag in här igen och såg ditt inlägg Pellepenna och det stärker!Jag har också insett att det är helt galet då jag tänker och strider över alkohol. Det är ett tecken på att någon inom mig vill varna och hjälpa mig,innan det blir värre!Jag kommer att fortsätta tänka på er när det är som jobbigast!Tack igen!!:)