Senaste kommentarerna i forumet

Kalla, hade nog inte alls varit så mysig att ha att göra med. Nej, jag surar på istället.
Styrkekramar till dig med!!

Tror att din man hellre tar en "sur kärring" i ett par timmar;-) För inte hade man blivit speciellt trevlig av en BiB utan först full och tjatig och sen ett ångestvrak dagen efter. Så heja dig och många styrkekramar till dig!

Har det varit idag, känner mig irriterad, trött, less. Tyvärr får nog maken ta det mesta. Känns som om jag inte har ngt roligt att se fram emot, har inget direkt sug men vet ändå att det är därför jag är sur. Skulle maken trolla fram en BiB (en flaska är för lite) så skulle jag hoppa av glädje. Men nu gör han inte det och jag fortsätter vara sur. Det har nog gått över imorgon.
Kram!

Jag läser med glädje allt. Jag har varit alkoholist men oxå väldigt medberoende som mamma, som syster, som dotter, som sjuksyrra.. det har varit ett mönster sedan jag var väldigt liten. Livet är hela tiden en väg av lärdom och relationer är nog det svåraste som finns. Och det bästa.

Ibland förbannar jag den mänskliga hjärnan med alla dessa associationsförmågor, slutledningar, dess känslomässiga kapacitet att koppla samman tankar och känslor. Samtidigt ser jag att hjärnan är vårt evolutionära vapen och den ångest den skapar är ett sätt för oss att utvecklas och gå framåt.
Men att studera djuren, reptilhjärnan, primitiva instinkter och nedärvda egenskaper och nedärvda minnen ger många svar på våra olika reaktioner. Då har jag lättare att hantera känslor hos mig själv, och jag kan ofta också förstå varför andra reagerar som de gör. Det är nästan en hobby hos mig, och himla kul faktiskt. Att man kan träna upp sin känslomässiga intelligens genom att se hur reaktioner ibland inte alls är relevanta för situationen, utan man kan stanna upp och låta impulsen gå vidare till den grå massan, och sedan reagera. Det är här jag menar med att vågar vara ärlig mot sig själv. Varför blev jag sur? Kan det vara för att jag har tolkat fel, för att jag är avundsjuk, kan det ha med tidigare erfarenheter att göra?

Tänk bara på främlingfientlighet t.ex. Att det inom oss finns en misstänksamhet mot de som inte tillhör "flocken", en primitiv drift sedan vi var enkla nomader. Är vi medvetna om detta så kan vi se rädslan, misstänksamheten, motviljan eller vad det nu är för vad det är. Och förstå att den inte är relevant, släppa den, och möta människan med öppet sinne och värme.

Detta blev säkert rörigt. Hoppas att ni vill tycka till .. jag vill gärna höra olika åsikter.

Kram

Hej tjejer.

Ja katterna är nog väldigt sugna på att vara ute, det lyser fint och fåglarna syns så tydligt i träden. Mina halv-årsungar sitter och spanar in dom från fönstret, rusar ut när en dörr öppnas och återvänder in lika snabbt. Är jag ute så kommer Fenix och hoppar upp och ska helst hänga på min arm eller axel, rider jag så vill han hoppa upp på hästen och har tagit sats några ggr... galenpanna!

Jag är trött nu efter två nätters jobb och då får jag alltid vara lite försiktig och rädd om mig själv, jag är inte bra på att ha sömnbrist. Humöret blir därefter. Och förr så såg jag räddningen i en flaska att öppna för att varva ner. Som naturligtvis stjälpte mer än hjälpte. Jag tror att det är viktigt att acceptera läget, ok jag är trött, får gå på sparlåga, göra lite lagom och må-bra grejor. Inte storma iväg och städa ifatt, ha folk hemma eller annat som jag egentligen inte orkar.

Så det blir mys med djuren och ikväll lägger jag mig när jag är trött. Ibland blir det redan vid sju-åtta tiden. Har gjort mig av med alla "påhittade regler". Vad gör det om hundra år om jag lägger mig innan nio? Skadar jag någon med det? Skulle jag sedan vakna för tidigt så läser jag lite och i vilket fall så älskar jag att stiga upp tidigt nu för tiden. Ta dagen som den kommer, vara mindful, njuta av det lilla, att få äta när jag är hungrig, sova när jag är trött, ha en spinnande kattunge i knäet, skritta ut i det vackra vädret på en av mina hästar, barbacka så är det varmt och skönt trots kylan. Hundarna som far omkring och jagar verkliga eller inbillade vildsvin, rådjur, rävar och rovfåglar. Pussa min skäggiga make som njuter av sin söndagsledighet.

En underbar dag till alla. Och kom ihåg, lev och låt leva. Finnas men inte ta över bekymmer. Kram

du var aktiv på forumet när jag hittade hit och du var en av de första jag "blev bekant" med här. Jag har ihärdigt hängt kvar och det har gått bra för mig och för oss. Jag har haft enorm hjälp av forumet i min tillfrisknandeproces som medberoende. Att skriva här, kontinuerligt, har varit avgörande, så känner jag det. Hoppas du hittar bra draghjälp och att du håller hårt tag i kontakten hit. Söndagshälsningar! / mt

Nu börjar jag på dag ett igen....nu har båda mina söner kommenterat mitt drickande. Det är INTE ok att de ska behöva ha en sluddrande pappa på helgerna!!!! NU FÅR DET VARA NOG!!!!
Känns som om hela mitt liv kretsar runt alkoholen.
Känner även att min kropp tagit väldigt mycket stryk sista tiden och mår jävligt dåligt både fysiskt och psykiskt!
Jag vill vakna på morgonen och vara stolt över mig själv och inte känna ångerst.

Jag behöver helt klart er hjälp här inne för att klara av detta.

Jag kommer uppdatera er om mitt nyktra liv!

Kram TP

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=4945050

♥ till dig! / mt

Adde, lite off-topic, men såg i ett svar i någon tråd att du önskade att yngre skulle lyssna på di gamle, vilket helt klart omfattade dig. I min värld är du 35-39 utifrån ditt nick, samma ålder som jag själv. Men då är frågan, är jag helt ute och cyklar gällande din ålder eller är det jag själv som också är gammal? Själv ser jag mig själv som oerhört ung ;-(

Oavsett vilket, ha en bra dag och vecka!

Berra, det verkar inte vara en vanligt osund arbetsplats du spenderar dina dagar på. Hoppas du kan hitta något bättre alternativ, för detta känns ju direkt ohållbart.

inte se att du sticker ut hakan :-)

Visst är det så att gemenskapen med andra alkoholister har hjälpt mig något oerhört mycket. Att få känna att jag inte är konstig eller udda på något sätt, att mina olika knep och knåp inte är någon ensam galnings verk utan att många har gjort precis som jag. Att äntligen få känna att jag är JAG, en vanlig normal människa som har en sjukdom som är behandlingsbar. Att jag äntligen kunde identifiera mig med andra och se att jag inte var knäpp utan gjorde så som sjukdomen sa åt mig att göra.

Jag hittade ett sammanhang som jag kunde tillhöra för första gången i mitt liv och att äntligen få vara mig själv utan skam och skuld. För första gången i mitt liv kunde jag lita på andra och känna ett förtroende för att de ville mig väl.

När jag väl gjorde valet att lita på andra och öppnade mitt sinne och delade med mig av mitt liv med alla upp- och nergångar kände jag för första gången en lättnad att få ur mig alla gamla spöken som jag bar på. Idag är jag en avklädd och naken människa men har fått en styrka i och med att jag har en tro på att det jag idag gör inte skadar någon annan. Jag har inte längre något att gömma och skydda, jag är öppen för varje blick. Jag behöver inte slå ner min egen blick eller skydda min andedräkt som jag gjorde tidigare, idag är jag en stolt nykter alkoholist.

Om jag har möjlighet så åker jag på AA's landsmöte och andra stormöten i landet. Gullbranna i Halmstad första helgen i september är självskrivet för mig. Numera är dessa möten för mig en social tillställning med möten mellan mötena :-) Att få mingla och umgås med vänner som man kanske bara träffar en gång per år är så stort för mig. Att få se dem igen och se att det gått ett år till i nykterhet är så fantastiskt roligt och att få höra dem dela om det som varit tråkigt och roligt sedan vi senast sågs............det är livet. Jag önskar så att fler får uppleva det. Jag åker själv inte till Visby i år men jag vet att åtminstone en från det här forumet har bokat biljett dit för första gången :-) Och liiiiite avundsjuk är jag nog :-)) Jag kommer så väl ihåg vårt första Visby-konvent, vilken surrealistisk känsla att höra och se feststämningen på Rotundan i Kneippbyn !! Hade jag varit utomstående hade jag avgjort trott att spriten flödade därinne !! Människor som inte har nåt att skämmas för som slår klackarna i taket är helt fantastiskt.

Det är värt att vara nykter bara för den synens skull !!

Filosoferar vidare med diktning i Ferlinklass ;-)

"Världen är fin, även utan vin."

Dina rader 3/2 var för övrigt klart bidragande orsak till min egen vita fredag, ditt budskap kanske inte var glasklart i sig ;-) men samtidigt sade det mer än en hel bok.

Tack och grattis.

Åh, filosofin flödar här hemma. :)

Nu har ca 400 dagar passerat. Och vad många faser som kommit och gått.

Jag ser att mycket har med mitt liv i övrigt att göra, problem och tankar visar sig i mitt förhållande till alkohol.

Träffat en kvinna... Helnykter hon med, men verkar valt det naturligt utan bakomliggande problematik.

Älskar er alla.

Jag tycker så mycket om dig och Lelas. På så många sätt berörs jag ideligen över
ert engagemang i andra nya rädda medberoende dagligen, vars självförtroende och
kärlekslängtan krossats av alkoholisten i deras liv.

Jag kom in i detta forum efter att jag ställt mig alla dessa frågor som oftast tillhör processen.

Frågor där den vanligaste handlar om, dricker han för mycket och vill jag stå upp för min rätt
att vara en människa som sätter mig främst.

Alla har rätten att bearbeta på det här forumet och vi gör det på olika sätt. Ibland kan bearbeta
handla om att kriga. Jag tror mkt på Lena Holfe där och att medberoende och alkoholister förenas
mer än vi vill tro. Hon talar om alkoholistens ilska, och att ilskan är en förutsättning, en del v processen. Den är lika naturlig som allt annat. om den sjuka inte var förbannad över att förlora den största kärlekshistorien han/hon har skulle väl sjukdomen inte göra så förbannat ont, o heller inte vara värd att försvara så förbannat?

Ditt sätt att bearbeta är underbart. Du ger och du finns till här, ständigt.

Jag vill också ta mig rätten att bearbeta och på mitt eget sätt. Jag behövde få ur mig ilskan inför
någon som vet hur det känns. Jag behövde får ur mig ilskan över de medberoende som inte vill och vågar
se sitt medberoende. Det läkte snabbt.

Jag satt inte i en lång relation där år och vanor växt sig fast. jag satt inte med en man där förutsättningar fanns till samtal runt förtroenden och trygghet.

Jag hade bråttom. På riktigt. Jag behövde en frisk, sund man att bygga en framtid med. Jag var tvungen att finnas till, men även att krasst pröva hans egen vilja och hans förmåga.

Kärleken är det största som finns. Att älska och inte se att det räcker gör ont. Alla dessa småbarnsmammor med sina bebisar. Alla dessa alkoholistpappor. All tragi och allt hopp.

Vad man orkar eller inte på det här forumet är en fråga om vilka vi är och vad vi vill här och i vårt liv.

Jag ska bygga vidare, många andra leva hand i hand med alkoholister som går mot ett liv i nykterhet. Trötta, förundrade och beroende. Kärleken ska finnas i allt detta och det är klart att den gör det.

Men snälla! Kärleken ser olika ut för oss alla. Jag skulle vara sjuk om jag i min situation inte hade haft min ilska och min bitterhet. Precis som alkoholister i förnekande och smärta skulle varit sjuka om de inte angripit mig.

Vi är väl alla mer eller mindre strykrädda när livet o kärleken vänt oss ryggen. Att få ur sig skiten och stoltheten kring att jag valde att kriga kanske var mitt sätt att ta åt mig rätten att bearbeta.

Att bearbeta och älska gör vi på olika sätt. Du är en underbar människa mulletant och jag är övertygad om att du och din man hittar en framtid där du respekteras som du förtjänas.

Annars tar du din bil och drar förvissad om att du står stadigt. / tusen kramar M:M

jag haft möjlighet och tagit mig rätten att bearbeta här på forumet har jag fått öva på att säga ifrån. Att klargöra för mig själv "vem äger problemet". Att se vad jag suger åt mig och pröva om det hör till mig eller till någon annan. Livsforum, ja. Alkoholen är stor men Livet är större:) / mt

En bok som redan rekommenderats i andra trådar men som alla borde läsa. Den hjälpte mig att bättre förstå vad som hänt och varför jag som anhörig reagerat som jag gjort. Mycket läsvärd!

Hoppas du haft en bra lördag, Kram!

Hej jag började ett nytt jobb för några år sedn. Det gick ut på att hjälpa en kille att styra upp den affärsprocess han hade startat i ett företag. Han var en kreativ doer och jag kom in för att se till att allt hamnade på papper och att liksom sträcka upp alla som gled för mycket på ramarna.

Han hade, på företagets bekostnad, gått i öppenvård mot(för?)alkoholberoende under hela sommaren och när jag började var han tillbka på jobbet och mitt uppe i sitt tolvstegsarbete. Och ja, han var nyfrälst och alldeles självlysande. Vi fann varandra snabbt och han började verkligen dela med sig av det som hände honom.

Det är en av de största gåvorna jag fått i mitt liv att få följa med på resan så nära som jag fick. Han körde 100 dagar 100 möten och fick en sponsor och gjorde gottgörelser och vi pratade och pratade.

För mig blev det som en uppenbarelse eller insikt om vad det egentligen är som funkar (och här är det meningen att ni ska rätta mig alla ni som faktiskt varit på ett AA-möte!). Det som funkar, det som är AA, det som är magin OCH trivialiteten OCH alltet är själva antitesen till KAN SJÄLV! Som det såg ut för mig alltså, som att folk kanske för första gången i livet eller åtminstone sedan det stora ljugandet tog över vardagen tar ett djupt andetag, slappnar av och är tillsammans med andra. Umgås. Är närvarande. Låter andra bry sig. Upptäcker att de själva kan umgås, vara vanlig kompis, kan stötta folk och orka ha ögonkontakt och vara varm i hjärtat av uppriktighet samtidigt.

Ja, så verkade det, som om AAs storhet och det som är den starkaste faktorn i bibehållen nykterhet är upplevelsen av icke-ensamhet. Att fatta att man kan få höra till, att upptäcka att man till och med är välkommen. Att sedan upptäcka att man är alldeles tillräckligt bra på att bara umgås och hänga med folk utan att titta över axeln och tänka på hur man ska kunna ta sig därifrån. Att inse att detta är det fucking roligaste man varit med om. Att hänga med folk utan ljug skam eller alarmet igång.

Kanske är det som är meningen med livet, och det svåraste att uppnå, att inte vara ensam. Kanske har jag fel och det härmed och därmed är bevisat att jag är en obotlig romantiker.

Själv har jag nogsamt kollat upp att mötena är tisdag 18:30 i kyrkan här brevid men aldrig i helvete att jag vågar gå dit. Tänk om man känner någon! Den valiga looserförsvaret, trots att jag är så positivt inställd. Vad handlar det om?

Adde hoppas att jag gör bra saker för mig ikväll. Svaret är väl ja och nej. Jag är, enbart på grund av en operation, inne på min 13 nyktra dag. Men jag har, för att jag inte kan hantera ångesten över samma operation eller snarare vad den innebär långsiktigt, valt att ta mitt livs andra lugnande tablett tidigare ikväll. Så jag borde väl inte skrivit alls ikväll. Men jag har ruvat på det här inlägget i flera dagar. Och va fan.

Hälsningar från en som är glad att ha kommit igång med att ta kontakt här och över att ha tillärats ett eget smeknamn! Och som är lite rädd för att ha stuckit ut hakan för långt nu.

Hoppas att ni har roligt hela gänget.

ÄEVD

Jo,jag skall låta bli att dricka alkohol!

....ditt liv Kvinna-mamma, att du lever din dröm och mår bra. jag blir glad bara av att läsa om det!

Och Mulletant: jaha är det därför gammelkatten springer in därnere och sedan nästan på en gång vill ut genom köksdörren - trodde han hade kort minne men kanske tror han just att vädret är bättre i annat väderstreck :-)

Hej igen

Ännu en nykter dag läggs till mitt liv.
Känner mig rätt nöjd över mig själv.
Är rejält förkyld så idag känner jag inte för någon alkohol tack och lov.
Hoppas ni andra också lyckas med er nykterhet.

för att du delat med dig! Allt gott! / mt

Jag ångrar lite att jag startade en ny tråd. Jag har liksom inget mer att tillägga. Dagarna rullar på och jag tar en nykter dag i taget. Mer än så är det knappt.
Lugnet verkar ha bestämt sig för att stanna i mig, och det svarta klotet som tidigare fanns någonstans i bröstkorgen är sedan länge borta.

Därför kommer jag inte att skriva mer just här. Jag kommer fortsätta läsa för att inte glömma bort min situation, och kommentera där jag tycker att jag har nått vettigt att komma med. Men skrivandet om mitt egna liv slutar här.

______________________

Sitter med rödfnasiga öron o läser men blir inte övertygad. Jag skall träffa en 12 stegs gubbe nästa vecka........en vän till mig har fixat det mötet. Vi får se vad det blir, men NI är lite för frälsta för att det skall kännas OK.