Senaste kommentarerna i forumet

Roligt att höra från dig Pellepennan
Jodå, såhär ca tre år senare kan jag säga att det går att förändra om man verkligen vill. Jag är fortfarande nykter och mår ett ganska gott liv nu. Jag är sällan inne här, men jag kände väl på mig att det fanns ett svar till mig :)
Kämpa på PP!

Men jag har läst runt i trådarna för att peppa mig själv.
Idag var jag bl.a. inne på Santorinis tråd. Där skrevs mycket om ett program där My Skarsgård berättade öppet om sin alkoholism.
Lyckades hitta länken via google och den fungerade trots att det var drygt två år sedan det sändes. Kan verkligen rekomendera er att se detta.

http://www.tv4play.se/program/efter-tio?video_id=2079497

Under interjuven berättade My att grunderna för att ta till alkohol och döva ångesten i samband med sitt cancerbesked hade redan lagts i samband med att de dagligen brukade dricka ett glas rött till maten.

Med tanke på detta blev jag fruktansvärt irriterad av att hitta detta på Aftonbladet idag. Det är en artikel från 2010. Tvekar lite om jag ska lägga ut länken eller inte.
Jag varnar de som vill hitta en ursäkt till att dricka från att öppna länken.
I början kunde jag hitta ursäkter som liknade detta.
Men mitt alkoholfria druvjuice är mycket, mycket nyttigare och bättre.

http://www.aftonbladet.se/halsa/article12148970.ab

Idag ska jag inte dricka någon alkohol!
Kram
Tanten

Detta kändes så oerhört trösterikt att läsa. Jag är så (irrationellt) rädd för att ta bort alkohol ur mitt liv, även om jag står på vippen att ta beslutet att göra det. Ffa känns det hotande i relation till min man och vår relation som har varit fylld av så mkt som du beskriver, alla de galna roliga festerna, varma sommarnätter med fest och dans till gryningen, resorna, dagar i sängen med en flaska champagne och ...gråa vardagskvällar med ost och vin och prat inpå småtimmarna. Allt som är BRA med mig och honom har tragiskt(?) nog inslag av alkohol. Och jag är så himla RÄDD att aldrig få ha de sakerna igen, men som du skriver, och som jag ju kan läsa mig till här på forumet omochomigen, så blir livet (och de relationer som håller och växer) så oerhört mkt bättre. Tack och kram från Nike

att ge dig några som helst synpunkter eftersom jag knappt har varit nykter mer än en vecka. Kanske är det mer trovärdigt om någon annan som klarat sig längre ger råden. Dom som lyckats redan menar jag. Oavsett om du är personlighetstypen "jävlaranamma" "spirituell" eller "AA" typen, du hittar ju trådarna här.....

Men även om jag vet att det är svårt, både där du står idag, och där jag står idag, backar jag bandet tio år då jag var 40.
Även om jag eventuellt drack ännu mer då än du gör idag, kan jag lova dig, jag tyckte jag hade kontroll. Jag fattade inte varför äktenskapet sprack etc. men det kunde väl inte ha något att göra med mig?

Biran rinner ju lika snabbt som vattnet under broarna, år blir till år, men vad gör väl det om man har kontroll?! För i runda 15 år sedan hade jag för vana att ta en vit månad om året. Gjorde det under ganska många år för att se om det skulle vara problematiskt att vara utan. Någon gång där kring 38 - 40 tog jag inte längre månaden för jag kunde ju när jag ville. Eller jag tog den i några veckor, men tyckte inte det var så viktigt eftersom jag upplevde att jag hade koll. Det är klurigt och jag vet idag att "koll" är något jag bedragit mig länge med.

3 starköl eller ett sixpack... Jovars, för ett par veckor sedan - en lördag allhelgonahelgen måste det varit - satt jag och klurade på körbarheten på förmiddagen. Kändes sisådär efter fredagen så jag beslutade att vänta till efter lunch eftersom jag var tvungen att ta bilen till bolaget. Det var ju nästan tomt på dricka hemma så vad gör man? 5-6 starköl och en låda "borde" väl inhandlas för dom kommande dygnen. Jag skulle vilja kunna se min min när jag kom dit och det var stängt! Hjärnan gick på högvarv. Hur i he____e kunde jag bara vara så klantig. ok, sagt och gjort in på Konsum och två paket 3,5 or fick åka med hem istället. Som en jagad hund började jag leta på ställen där jag tidigare brukar gömma. I Garaget, källaren, i reservdäcket i bilen, i båten garderoben.... och det var faktiskt inget att uppbringa. När jag sedan gick där, och magen "kluckade" på grund av en strid ström med folköl kan jag lugnt lova att jag inte tyckte jag hade någon vidare värst koll!

Så vad är sensmoralen av detta? Även om jag idag inte kan ta på mig rollen att spela bror duktig, så skulle jag idag vara försiktig med argumentation att ha koll.

Lycka till!

Fia, jag känner igen så mycket här, ffa relationen till din man. Jag och min särbo har också väldigt fria jobb, alltid tyckt om att resa, äta och dricka gott - det har på många sätt definierat och liksom skilt ut OSS, vad som varit VI, i relation till allt annat i vardagen, småbarnsfixande, jobbstress, städning etc. Vi är sedan några år också särbos och har tidigare pratat ganska mycket om alkoholen och alkoholens roll för oss individuellt och tillsammans. Dock inte i termer av att sluta dricka, och nu när jag sitter här efter att läst i forumet i över ett år och funderat och vridit och vänt på allt så funderar jag själv mer och mer i de banorna. Dock känner jag mig inte redo att dela med mig av funderingarn til honom, detta är väldigt privat för mig och jag vill hålla processen för mig själv än så länge. MEN - jag är så himla rädd att förlora min man, vår identitet, att vi ska få tråkigt, eller att han ska tycka jag är tråkig och inte vilja vara med mig mer. Jag VET att det låter oerhört jag-svagt, för visst, vill han inte ha mig utan alkoholen så är han ju inget att ha - rationellt vet jag det, men det KÄNNS inte så. Och, jag tror inte att det eg. kommer bli så, jag är nog den av oss som har svårare att släppa alkoholen (ffa dess symbolvärde) än han, jag är bara lite rädd för vad jag kommer att upptäcka, vad vår relation är utan alkoholen, och att den nog måste förändras. Det känns så ...hotande på ngt sätt. Att läsa din tråd har hjälpt mig jättemycket. kram Nike

Har haft att långt och innerligt samtal under natten med mannen om bla det nyktra livets fördelar. "Bara fördelar" som han uttryckte sig. Vi var överens om att vi är lyckligare nu. Livskvaliten högre.
Vi var också överens om att vi varit på massor av roliga, galna fester och resor genom åren där alkoholen varit en ständigt närvarande ingrediens. Att alkoholen tillfört oss något, någongång - faktiskt. Vi har haft mycket roligt - innan det blev mycket tråkigt. Då var då, och nu är nu. Vi är färdiga med den biten i vårt liv och har nu gått in i en annan fas. Så sammanfattade vi och somnade i samförstånd.

Kanske (eller jo, absolut!) upprepar jag mig, men det känns bra för mig att sätta pränt på fördelar och notera händelser som för mig och oss framåt, vidare.

Just detta inlägget, om din ettårsdag, stoltheten och kärleken till dig själv, om tillförsikten och lugnet, har jag läst så många gånger sedan då i augusti. Det är ett av de inlägg på detta forum som berört mig mest och som betytt mest för mig i mina egna funderingar och jag är så glad och tacksam över att du ville dela med dig av detta. Jag har själv ingen egen tråd, inte ens gjort några egna inlägg förrän nu. Men nu sitter jag själv och tittar ut över ett blått hav, på semester ensam utan familj, och försöker reda ut var jag befinner mig och vart jag vill både i relation till alkohol och annat. Kanske sitter jag som du åter på en solig balkong om ett år och känner stolthet - insåg av ditt inlägg att jag fasiken aldrig känner mig stolt över mig själv, trots att jag uppnått så oerhört mycket bra och viktigt - och kärlek till mig själv, iaf börjar resan dit nu. Kram till dig. /Nike

Jag har också använt alkoholen som ett sätt att dra mig tillbaka i mig själv.
Igår blev jag väldigt upprörd över en sak och min första tanke var ett glas vin. Tur att jag inte hade något hemma.

Skönt att du känner dig bättre idag!

Ha en fin dag, du med!
Tanten

Ja, det berodde ju på mig att anmälan blev av - jag berättade för någon om olika situationer och den personen gjorde, precis som du skriver, bedömningen att dessa saker är inte ok.

Men - jag är lite rädd för honom som sagt. Men med lite distans idag så tänker jag att om han gör något mot mig så ligger det honom i fatet och inte mig... Och oftast är han ju den "fina, skötsamma och perfekta samhällsmedborgaren" som han vet att man ska vara, det är ju bara allt det där under ytan som då och då tittar fram... och det gör mig inte lika rädd längre - och jag försöker tänka att börjar han med sina riktiga dumheter mot mig/barnen igen så kommer jag att polisanmäla.

I dag är en ny dag med nya möjligheter. I dag ska jag inte dricka något. Jag hoppas att detta blir första dagen av en ny helvit vecka. Jag tror att det är mitt belönings centrum som är litet skadat. När jag behöver litet uppmuntran eller tröst eller när jag varit duktig så vill jag ha ett glas vin. Den här veckan ska jag vara snäll mot mig själv. Kanske kan ett skumbad eller litet godis hjälpa? Vad som helst är bättre än ett glas vin. Nu kör vi!

Tja!
En liten uppdatering kanske? Är sällan inne på den här sidan längre, vilket beror på flera saker:
1) Väsentligt minskat intag.
2) Jag har vänt ut å in på mig själv så många gånger och är väl medveten om vem jag är, vilket gör att behovet av att leta orsaker till mitt beteende på forum som detta har minskat rejält.

Så, jag känner mig själv väldigt väl. Jag vet vad jag ska göra för att fungera bra och försöker sedan ett par månader tillbaka hålla mig till de gränser jag har satt för mig själv.
Har en liten regel som jag följer till punkt och pricka och det är tretimmarsregeln (eget påhitt), vilket går ut på att jag aldrig dricker fler öl än att jag är bombsäker på att inte ha en gnutta kvar morgon efter när man ska upp och köra bil.

Ett exempel; Jag ska upp och köra bil kl.07. Dricker jag fyra öl och går och lägger mig kl.22 så sitter ölen i till kl.10 dagen efter (4 öl gånger 3 timmar = tolv timmar). Alltså är det för mycket. Hade jag druckit 3 öl och lagt mig kl.22 så hade det varit grönt ljus kl.07.
Nu är det ju dock så att jag känner av tre öl dagen efter - även om jag inte har någon alkohol kvar i kroppen, så för att vara på säkra sidan så drar jag ned antalet till 2.
Det händer även allt som oftast att starkölen byts ut till folköl vilket ökar marginalen ännu mer.

Tilläggas bör även att jag inte längre tar alla tillfällen i akt när det är "fritt fram". Dvs när frugan säger att hon kör i morgon t.ex.
Det händer fortfarande att det blir ett par öl mer vid såna tillfällen, men då är ångesten där som ett brev på posten dagen efter och jag fungerar mycket dåligt.

Om jag ska försöka mig på en summering så kan man säga att jag har full koll på mitt drickande, vaknar väldigt sällan bakis nuförtiden, men fortfarande känner att jag är styrd av alkoholen som "tillflyktsmedel". Det är gött att ta några bärs liksom.
Mitt nästa mål är peta in fler alkholfria dagar varje vecka. Det ska kännas konstigt att dricka. Det är inte ett ouppnåeligt mål, men steget från två öl varje dag till noll är ändå ganska långt bort känns det som och det är inte ett normalt sätt att leva på.

Hur som helst så ska jag på 40-årsfest på lördag. Jag jobbar hela helgen, så det blir nyktert för min del. Hade mycket väl kunnat ta ledigt på söndagen, men känner att jag inte vill gå "all in" på en 40-årsfest. Speciellt inte med det klientelet som kommer att vara där, för jag kommer nog att ha svårt att knipa igen käften efter 5-6 bärs eftersom jag inte är speciellt road av att umgås med denna typ av folk (ganska ytliga människor med låg intelligens). Lika bra att stå över. Och det är inte svårt, för jag VET hur det går. Jag spelar filmen till slutet, då blir det inte svårt att välja.

Läste nyss igenom vad jag skrivit innan jag klickade på "spara" och när jag läser så framstår man verkligen som en person som är 100% styrd av alkholen, trots att konsumtionen har gått ned till en mycket ringa mängd (jämfört med för ett par år sedan då det blev både 5,6 och 7 öl varje dag). Att ägna så mycket tankeverksamhet kring regler för drickandet kan verka stört, men jag vet - vis av erfarenhet - att när jag har mina längre perioder med NOLL alkohol så ägnas lika mycket tankar åt alkholen. Det är ett livslångt problem, har jag lärt mig. Suget kommer aldrig att gå över helt, men för tillfället håller jag det i schack med en synnerligen märklig regelbok.
Jag vaknar dock nykter varje dag utan att känna mig bakis och det är ett stort steg i rätt riktning.

Over and out!

Schysst morgonlektyr! Varför ska det vara så svårt för oss, när det är så enkelt och självklart när det kommer till kritan.
Så då var den Lill- lördagen historia, och för mig är inte heller dom o-druckna dryckerna från igår, något jag saknar idag.
Ikväll satsar jag på ny "nolla" i protokollet

Känns bättre idag. Tänker att det var en sådan där automatisk tanke, som dyker upp eftersom man tänkt den 100-tals gånger tidigare. Tar väl tid innan de här nya tankarna blir lika självklara för hjärnan...

Ha en bra dag i novembermörkret!

Visst är det skönt med alla delsegrar! Nu har du klarat en ensamkväll, då blir nästa enklare.
Bra jobbat!
/m

Hej Santorini
Och naturligtvis även ni andra som skrivit här i tråden. Läste lite i din tråd, bara några veckor tillbaka.
Det är precis vad som behövs som start på dagen. Lite klokhet, motivation. Får ett smil på läpparna när jag ser hur ni dansar där ute, och går jag gladare in i den här dagen.

Tack för det!

Så kände jag inatt när jag var uppe på muggen. Jag var trött men nykter. Kunde somna om med gott samvete, utan torr mun och huvudvärk. Så fruktansvärt skönt!

När jag kom hem från jobbet igår skippade jag alla mina träningsplaner och drog till en kompis i stället. Vi käkade lite ihop och såg en film. Tjejen hämtade jag upp hos sin kompis på vägen hem.

:-)

Santo har slagit huvudet på spiken.
Klockrent.
Man gör ingen uppoffring.

-Helt klart, man gör sig själv till vinnare i ALLA lägen.
Man ångrar aldrig en nykter dag!
Kram tjejer, ursäkta inhoppet men blev så glad att läsa de sista inläggen.
Håller till i förändra ditt drickande men läser allt.

/A

är jag lika tacksam för att jag slutat dricka och kan välja bilen. Sagt det förut men det tål att upprepas. Det är en av de många fördelarna med ett nyktert liv. I mitt förra liv måste jag ångestfyllt överväga om jag hade promille i blodet, skaka på BiBen och försöka beräkna. Chansa och få hjärtstillestånd om jag såg nån reflexväst som kunde vara polisen. Alternativt dra på regnkläderna förstås och promenera och sen försöka låta som den hurtiga som inte låter nåt väder stoppa en. Hmm. Idag VÄLJER jag att ta bilen eftersom det blåser och ösregnar.

Trots min trygga övertygelse läser jag ändå ibland visdomsorden jag skrivit i en anteckningsbok, även det en repris här: " När du fattar det du vet är det korrekta beslutet, ifrågasätt aldrig nånsin det beslutet". Så enkel väg till ett nyktert liv om man håller fast vid det. Ja jag vet att det inte är så enkelt. När det klickat så är det faktiskt väldigt enkelt. Det blir ett så mycket enklare liv. Men tänk igenom meningen. Du vaknar en sån här morron med ångest, igen, för att du drack för mycket igår och somnade på soffan kanske. Vaknade mitt i natten med kläderna på och kröp i säng några timmar. Du har lite lätt huvudvärk, torr i munnen och ser plufsig ut. Du fattar beslutet- nu får det vara nog! Visst är det rätt beslut? Det är utan tvekan det rätta beslutet, det VET du. Sån är din situation. Alltså, ifrågasätt aldrig det beslutet sen när ångesten sjunkit och det skulle sitta bra med "ett glas vin". Du vet att du fattade rätt beslut, håll fast vid det. No. matter what

Torsdag, inte vann man på lotto igår heller.
Läste någon stans att få rätt på lotto var att likställa det med att ha 16 fotbollsplaner fyllda med dricksglas med urin och ett glas med juice.

Och man skall hitta juicen.

Känns väl sådär men ändå hoppas och tror man, jag, att det ska gå.
Samma som jag nu tror att det skall gå att inte dricka på provningen.

Dömt att misslyckas, ja kanske men jag tror det skall gå.
PÅ samma sätt som jag tror och hoppas hitta glaset med jouice.

Jag vet att jag tillhör de 250000 som m.t skrev om.

Kanske har jag en skev verklighetsuppfattning men tror inte jag skulle fungera på något behandlingshem eller liknande......

Jag kan ha fel och till och med platsat i gänget.

Det som skrämmer mig lite är att förvånansvärt många i sin nykterhet även får ett knakande äktenskap på köpet.
Det vill inte jag skall hända mig, iochförsig inget jag oroas över men bara det att tanken nått mig så kanske det ligger en uns sanning i det hela.

Och min blomma är mitt allt, jag är henne evigt tacksam för att hon finns, och att hon står ut med mig.
Och vilka underbart fina barn hon fixat........
Okej, jag var väl där och hjälpte till så att säga.

Detta är dagens fundering och idag dricker vi inget heller.
Börjar bli ett par dagar nu sedan jag sist drack.
Mår toppen, liksom annat som behöver ordnas istället.

Ta inte första glaset, glöm inte det!
/A

stor kram till dig. En torsdagskram:) / mt

flygcert. Kanske du ändå känner ett visst ansvar för att anmälan blev av, även om inte du gjorde den? Kanske du kan prata med dina professionella kontakter om det här? Jag tänker så här: den som anmälde gjorde det för att den ansåg att det fanns grundade skäl att soc är informerade. Soc gör sin egen bedömning och om de bedömer att det finns grund att utreda så är det viktigt att det blir gjort för barnens skull. Men visst förstår jag din oro och också om du känner dig rädd. Det är ledsamt och obehagligt för alla. Om han får veta att det finns en oro och anmälan så sätter det ändå press på honom att "sköta sig" - om han hotar dig det minsta gör det situationen värre för honom. Om han är något så när vettig fattar han det också. Det bästa vore om han får bra stöd att vara den "bra" pappa han antagligen vill vara men inte riktigt klarar av.

För ett tag sen blev jag så ledsen, skulle tipsa nån här om tuvaforum och det var "borta" - flyttat till nåt webhotell. Men så kollade jag igen häromdagen och det fanns som vanligt. Där finns ju, som du vet mycket nyttigt http://www.tuvaforum.se/

Kram, kram / mt

Men om det nu är så att det mot all förmodan lyckas.
Då är det jag som klappar mig själv på axeln och utbrister:

-Fan vad du är bra, men än är du INTE i mål.......

Den styrka jag känner nu är för mig helt ok.
Jag tror på mig även om ingen annan gör det.............

Tror som det känns nu att mina föresatser kommer att lyckas.
Även om ingen annan vill tro det, säg ingenting.

Kan väl berätta att två dagar före min sista motorcykelolycka så bad min mor mig att sälja cykeln.

Svaret blev: - Faaaan morsan, jag har ju redan haft min olycka. Och legat månader på sjukhus. Det händer inte mig något.

Två dagar efteråt hamnade jag i respirator i 9 veckor.
x antal operationer senare överlevde jag.

Så lite kärringen mot strömmen ja.............

Med stort lugn.
Jag tror på mig!
/A

Nu har det gått en anmälan till socialtjänsten för barnen om missförhållanden hos deras pappa.

Jag tror inte att det kommer innebära mer än att det blir en förhandsutredning som läggs ner, så med största sannolikhet så kommer aldrig pappan att få veta det, men jag är rädd för vad som händer om han får veta... Har mest gråtit mig igenom dagen - tänker ofta att "ja, fast barnen är ju ok med att åka till pappa, oftast i alla fall" och undrar om jag överdriver, är för känslig osv - men JAG ville ju inte stanna i det, JAG tyckte inte det var ok att bli behandlad så, och barnen har det ju mycket bättre hos pappa än vad jag hade - MEN, även om han inte blir lika arg, inte lika ofta och inte lika mycket så händer det då och då saker och de ska inte behöva ha det så.

Men, tänk om jag har fel?
MEN - det är inte jag som gjort anmälan, det var inte mitt val - det var någon annan som fick veta saker som gjorde att den personen sa att "det här är inte ok, barnen ska inte ha det så och jag gör en anmälan".

Nyktermedberoende, Hon måste inse det själv, berätta vad du tycker om drickandet, om hur du mår i det hela.
Kanske hon håller med dig typ dagen efter hon har "ställt" till det, då hon är ångerfull, men det betyder oftast ingenting,

Jag har levt med exakt samma sak. Till slut så vill man inte ha sin sambo med sig på jobbets julmiddag eller gå tillsammans på middag till nära vänner, Bara för att man vet att det kommer att spåra ur..

Jag orkade inte, Älskade mitt ex. Och gör det fortfarande men jag valde att lämna honom.
Svårt beslut och jag vet fortfarande inte om jag gjorde rätt.

Orkar du så försök att få henne att förstå, hota inte med att göra slut, det hjälper inte.
Vill hon ha hjälp så stötta henne, men det är hon som måste ta steget att vilja, att förstå att hon har problem.

Gör hon det så kan du finnas där för henne.

kram på dig

Tack för era svar!
Jag ska berätta litet om mig själv. Min alkoholresa började för ett antal år sedan i samband med en skilsmässa. Jag kände mig väldigt ensam, försmådd och ledsen. Vinet blev min tröst, napp och vän. Jag drack inte så mycket, men varje kväll. I dag lever jag ett lyckligt och bra liv med en ny man. Men den där kompisen vinet hänger kvar och är en envis typ. Den viskar i mitt öra att nog vore det gott med ett glas vin i kväll. Det värsta är att nu blir det inte ett glas längre utan flera och sedan vaknar jag med huvudvärk nästa dag. Ja, då undrar jag vart jag är på väg. Jag känner att jag måste göra ett ordentligt uppehåll för att få tillbaka kontrollen igen. Därför har jag bestämt mig för att ta en helnykter period. Jag ska inte lova att jag aldrig mer ska dricka. Men jag skulle vilja komma tillbaka till ett normalt socialt drickande. Det känns bra att ha tagit steget att skriva här. Jag känner att det finns mycket stöd att få och det kommer nog att behövas.