Senaste kommentarerna i forumet

Jag skulle nog försöka få tag i en utomstående person att prata med. Vänner och släktingar i all ära men det är personer som ofta dömer istället för att lyssna. Jag vet själv. Jag går i öppenvårdsterapi pga jag erkände för min arbetsgivare att jag har problem med alkoholen. Det var det bästa jag gjort, även om jag haft ett återfall för tre veckor sedan. Hos min behandlare kan man prata om allt. Han förstår för ha har varit i samma situation som mig. Du skuldbelägger dig för dina val och varför det blivit så här. Det är inte ditt fel, inget av detta är ditt fel. Det är som att köpa en bil. Ojdå om två år kommer min bil börja dricka så mycket bensin att den förstör vår ekonomi. Oj nu gick den sönder. Kunde du veta det? Vi alkoholister är suveräna på att bryta ned andra personer genom vårt osunda förhållande till alkohol. Du måste försöka ta dig ur detta och det gör du inte själv. Ta hjälp, det är inte skamligt utan bara humant. Du måste börja tänka på dig själv. När du står framför spegeln varje dag så ska du bara säga till dig själv. "Fy fan vilken fin människa jag är" "Jag är en bra person" Du måste försöka peppa dig själv. Jag vet det är svårt men man måste börja. Jag skulle vilja ta den här personen i örat som sårat dig. Du klarar det det vet jag. Du har klarat dig så här långt men du ska längre.

Hej!

Jag har kikat lite på det ni skriver om abstinens. Det kan finnas en osäkerhet kring att sluta tvärt på egen hand efter en högre alkoholkonsumtion med risk för att få kraftig eller svår abstinens.

Vårt generella råd när det gäller abstinensbesvär är att kontakta sjukvården, de kan ge rätt typ av hjälp så minskar man risken för svår abstinens och så skyddar man på så vis hjärna och kropp.

Det finns mycket som kan vara svårt i samband med att sluta dricka. För vissa kan medicinering under abstinens hjälpa till och minska i alla fall en typ av svårighet.

Rosette
Alkoholhjälpen

för era ord.

Jag är kvar i sorgen...

Ja, Mt, jag tror att alla i min familj/släkt är lite rädda för exet - de såg hur han var i slutet av vår relation, de har sett hur han varit ibland efter att vi separerade, och ju mer de har hört av min berättelse så vet jag att de är lite rädda. Framför allt rädda för att han ska kunna göra mig illa, liksom barnen, men också att han ska kunna påverka andra att tro på hans berättelse om mig. Det är säkert en del i att de inte vill att jag ska bli arg på barnen... Men - jag tror också att jag blir för arg - ibland har jag ju verkligen varit riktigt arg på barnen... Inte sådär galenarg som exet blev - men ändock arg. Jag har efter tillsägelser kunnat skrika åt den stora att hon inte får kasta saker, inte slåss, inte hälla ut vatten över badrumsgolvet... för jag vet inte vad jag ska göra när det inte funkar att prata, resonera, säga till...
Men som du säger mt - jag är extremt bra på att trycka ner mig själv, ta på mig skuld... för typ allt, det jag själv kan påverka men också allt anant som jag inte kan påverka eller ansvara för.
Jag vet inte om det är mina egna känslor - jag har myyyycket skam över hur exet gjort och gör, mina föräldrar blev vad jag minns aldrig arga på mig när jag var liten - istället pratade de om hur ledsna jag gjort dem och den skuldkänslan gav mig en del ångest och gjorde ofta att jag inte ville såra dem så igen (ibland kan jag idag nästan känna att jag hellre önskar att de hade blivit arga och att det hade varit ur världen sedan...?!) - men det känns som att jag gör något fult och dumt varje gång jag blir arg... oavsett om jag tycker att det är befogat eller ej.

Jag har försökt prata med den stora om detta, men vi har inte riktigt kunnat enas - när hon är mitt i allt det arga så går det ju inte och efteråt är det som att hon säger att hon nästan glömt det?! Däremot har jag försökt boka in en "ensamdag" för oss snart, och mormor passar lilltjejen, för när stortjejen och jag är själva: då är det som att det är mitt barn, som att hon är lugn, i harmoni, nöjdare, gladare...
Jag har pratat med soc och undrat om barn ska ha det så här, var man kan få hjälp, men de säger att de kan inget göra, det är inte så illa, barnen är för små för hjälpinsatser... men de förstår min oro... Tjoho...

Tack framtidsdrömmar - En dag i taget.
Du har så rätt... men ibland gör det så ont...
Träffade en bekant igår som såg på mig att jag inte mår riktigt bra - hon sa att allt löser sig, och jag vet ju det: på ett eller annat sätt så löser sig allt, men just nu gör det så ont och tynger mig så mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen för att få ro... Det är som när man har ont i magen och inte kan stå upprätt, men inte heller sitta ordentligt, och inte ligga ner - det gör bara ont hela tiden och hur jag än vänder och vrider mig så sitter det i hela mig...

Tack för att ni läser❤️

Jag drack i smyg, gömde, trodde inte att det skulle märkas. Snacka om att vara korkad. Jag kan skratta åt det nu, även när man är på AA. Gömmer man har man ett beroende som är skadligt så är det. Låt han skriva en lista med positiva saker med att dricka och negativa saker med att dricka. Din man är som jag var när jag var i det stadiet. Han måste inse att han har en osund inställning till alkohol. Det måste han inse själv. Oftast gör man det när det blir grava konsekvenser av drickandet som förlora jobb, körkort eller tom familjen. Jag blev lobad för 8 månader sedan, då gicl det upp ett ljus för mig. Tyvärr hade jag ett återfall för tre veckor sedan då det hände samma sak. Då bestämde jag mig att bli nykterist. Ska på möte med soc imorgon kan bli av med körkortet i 12 månader trots jag aldrig suttit bakom ratten berusad. Det är då man börjar fundera. Jag ska göra en bild på min son, min fru och en flaska jäger som var min drog. Tecten under ska lyda. Viöket väljer du? Det kommer bli så tydligt. Ta kontakt med öppenvården för du är i ett medberoende be om hjälp. Vart bor du?

Det är inte alltid som han blir full när han dricker. Ibland kan han dricka "lagom". Och då ska jag vara tacksam känns det som.
Vi har pratat om att välja familjen och det vill han. Det fungerar en helg kanske sedan smusslar han å dricker i smyg. Han verkar inte förstå att det märks.
Efter några veckor är vi tillbaka där vi började . Och jag gör inte det jag hotade med :-(.
Tack för dina råd.

/margaretavilhelmina

Håll dig sysselsatt, skriv, titta tv Internet. Dessa tre dagar löper av. Första natten är värst.

En härligt målande beskrivning hur det är att vara husägare och samtidigt rusta och fixa själv. Att ha kunskapen och motivationen att göra det, för att sedan ta ett steg tillbaka och betrakta sitt arbete och nöjt konstatera att det blev så himla bra!
Trots att hålfötterna värker och att svetten lackar.
Visst känner man att man lever och mår bra då man svettas floder av ansträngning och kreativitet?
Inte svettas på grund av ångest och bakfylla, den resan är jag också färdig med Berra.
Apropå plattfötter så är det ofta inte värre än att man står stadigare på jorden och ibland har svårt att finna skor breda nog. Inte för att jag har det själv men jag kan en del om fötternas anatomi. Tänk att man för inte länge sedan såg det som ett handikapp och man blev varnad för det, man kunde inte göra lumpen!
Kanske ansågs man dum också?

Såg en repris av Korrespondenterna igår kväll på SVT. Väldigt bra reportage om priset vi betalar för alkoholen och dess framfart.
Från sockerrörs odlingarna i Nicaragua där arbetarna dör i tidig ålder en efter en i njursvikt av någon oförklarlig anledning. Ständig vätskebrist och uttorkning säger amerikanska forskare. Kemiska bekämpningsmedel säger arbetarna och andra organisationer, men ingen lyssnar på de fattiga krakarna. Allt för att göra en av världens bästa rom till priset av vad? Världens bästa rom förresten, vad är den bra på? Varför dricker man rom, mmm vad gott!
Världens snabbaste, bästa fylla kanske. Jag ser inte spritdrycker som något annat än att de ger ett snabbt rus med ångest följande dag.
Tänkte på din vätskebrist, Berra. Drick ordentligt!

Nåväl, jag är mitt uppe i min resa, Berra. Jag är på väldigt god väg och upplever en allt stabilare grund att stå på för varje dag som går.
Att vara fri är att vara lycklig.
Jag kämpar vidare sporrad av din betraktelser och kåserier, Berra.
Jag vill inte tillbaka där jag varit. Har liksom gjort den resan färdigt nu.

LillPer

Jag har en känsla att du borde skriva. Måste vara hemskt jobbigt att gå igenom detta själv. Strunta i att sova, skriv. Mycket.

Jenny är med och funderar. Jag vet inte, men jag tror att inställningen gör ganska mycket om det gäller de första 72 timmarna. Jag har en känsla att rädslan och tankar "hur det blir/är" förvärrar tillståndet.

Caj Karlsson "som att sluta med napp"
Finns på spotify.

Sitter ensam i köket och kollar in katten som spanar efter möss i det höga gräset. Allt är lugnt o stilla, bara den svaga brisen som smeker trädens löv. Insekterna som surrar. Köksklockan tickar och allt är rofyllt.

Jag kände som vanligt en olust och enormt låg livskraft strax efter att jag stigit upp på morgonen idag. Det är inget ovanligt att jag under korta stunder, framförallt på morgonen känner en sån meningslöshet över allt. Otroligt låg motivation och en nästan förtvivlad känsla över att inte känna glädje när jag borde.
Efter en ganska kort stund så vänder det och jag har blivit en motiverad, energisk LillPer som inte ser några hinder alls.
Min kamp är jobbig, att pendla mellan ytterligheter och känna ilska och hopplöshet som sedan byts mot det helt motsatta gör mig till en levande person, men troligen ganska jobbig för mina kära runt omkring mig.
Jag är glad och skämtsam, pratar mycket, tänker mycket, social och nyfiken.
Har en längtan som jag inte kan tyda, en längtan jag inte vet efter vad?
Troligen är denna längtan en önskan att kunna slappna av utan att alltid prestera. Bara vara nöjd med allt som det är.

Muränan, precis så som du beskriver det så är den gnagande känslan av att JAG alltid bär skulden, att jag gjort nåt fel.
Jag vill vara snäll mot mig själv och jag försöker just nu.
En skönare känsla har redan börjat sprida sig i min kropp, en känsla av att skita i vad som sker och vad andra tycker eller gör.
Mitt sökande efter lugn i själen kanske bara har börjat?
Alkoholen finns fortsatt med i mina dagliga tankar, men det är inte längre med sorg jag tänker på att jag aldrig mer kan dricka. Tvärtom börjar det bli en glädje och lättnad att inte behöva planera och må skitdåligt av dess verkningar. Jag upplever mig inte sakna den. Jag tror samtidigt att min berg o dalbana haft brantare backar och djupare dalar sedan jag slutat.
Det känns som det någonstans inom mig snart kommer bli lugnare, tryggare.
Redo att möta dagen är jag nu.

Vi hörs, kämpa på alla där ute.
LP

Räkna ner: 72 timmar/tre nätter!!!!!!!

Tack aeromagnus för att du lyssnar och engagerar dig.

Ditt råd är ju så klart det bästa, men tyvärr har jag redan prövat detta miljontals gånger utan resultat, så idag känner jag sorg, sorg, sorg....... Min dotter har en pappa som beter sig som en trotsig tonåring. Jag orkar inte detta längre, varför jag bestämt mig för att låta honom vara. Han får vakna upp och inse allt själv. Men då kanske åren tickar iväg och det spelar ingen roll hur mycket jag tycker om honom när han gör mig ledsen gång på gång.

Du nämnde att man byter missbruk. Gjorde du det? Hur var det för dig? Lever du och din fru tillsammans idag? Min terapeut säger att han aldrig kommer ändra sig och att han aldrig kommer att kunna möta mig känslomässigt. Det gjorde ont. Jag vet inte vad som är sanningen.

Jag tycker mig se så fina egenskaper också hos honom, att han är bra med vår dotter osv. Men mot mig är han så dominant och kontrollerande att jag kvävs, samtidigt som han kan vara jätte fin.

Jag tror som du att vi kan inte vara ett par längre, och den smärtan måste jag ta. Ska gå på lite anhörig möten och jag har en sponsor sen tidigare som hjälpt mig mycket. Nu är hon bortrest tyvärr.

Jag får gå på linjen, ta hand om mig och barnen, en dag i taget, jag kan inte förändra honom.

Känner igen mig i honom. Vil han inte sluta så kommer han inte att göra det . Det finns sidor på nätet där man kan skriva in det man dricker. Din man har nog ett kemiskt beroende. Det märks att du mår dåligt av att han dricker. När vi dricker skiter vi i andra, alkoholister är egoister och tänker bara på sig själva. Du har också hamnat i ett medberoende. Blir han full varje gång han dricker? Försök att prata med honom när han är nykter om hu du känner och att alkoholen särar på er två. Ställ fram en flaska och ett familjeporträtt bredvid varandra och fråga vad som är viktigast. Väljer han familjen kan du uu säga till honom att då väljer du bort flaskan varannan helg. Detta för att minska drickandet och se vad han väljer.

Undrar bara vem som sjunger texten. Den satt
Konstnären

Ja Ben, nätterna är värst! Å jag fixar inte Netflix, alltså sitta/ligga still, koncentrera mig! Skulle vilja ut och gå men måste försöka sova. Duschar å duschar! Känns ju inge bra nu, men jag bara måste! Jag kör ju det här helt själv, ingen i min omgivning vet vad jag går igenom just nu. Så tack för allt stöd å peppning! Jag är rädd för ikväll redan!

Vad glad jag blir tack så mycket det värmer. Det har varit den största resa jag någonsin gjort utan att kunna
fly undan någonting. Har varit stor smärta, stor lycka, känslor som åkt berg och dalbana. Men jag hade ju inget
val efter den smällen. Glömmer aldrig läkarens ord till mig, nu får du faktiskt välja. Min kropp var slut.
Så det är aldrig försent. Sakta, sakta har det gått, först en timme i taget, sedan en dag, bara det var stor seger.
Sedan blev det en vecka osv. Har ingen press på mig har inte lovat någon någonting, men jag har lovat mig själv.
Hade en liten depp nu ett tag då jag försökte försköna alkoholen, som tur var fick inga sådana tankar ta över.
Ha en underbar dag och tack
Konstnären

Tack <3

Hej alla som peppade mig när jag skrev här och alla ni andra:)

Vill bara säga tack igen och tala om vad mycket det betyder att det finns människor som orkar läsa förvirrade inlägg och komma med fyndiga kloka och skämtsamma svar. Jag mår bättre nu och även om mycket tid går till att säga till mig själv att jag faktiskt försökte allt och vissa saker gjorde han helt oberoende av mig. Även om det är fel att ta skit, alltid.tråkigt bara att jag blivit rädd för män.men jag lever och vet att det finns människor som ni här, och jag har haft det riktigt bra de sista veckorna. Kram alla

..här är lika varmt, och vi fortsätter att banka bräder på huset, fjärde och sista sidan påbörjad.
Som tur är det i skuggsida men det hjälper föga, svetten rinner av mig i floder, har nog druckit fyra liter vatten under dagen och är fortfarande uttorkad.
Satt på muggen och höll på att halka av, en pöl på det svarta klinkersgolvet talade om att eftersvettning är vanligt.
Fick knappt på mig kallingarna som rullade ihop sig som blöt skurtrasa runt mina klibbiga ben.
Har hållit på och slitit i 12 timmar och första strykningen är klar, efter en grillmiddag blev det ett par-tre timmar med båten, lade en ny durk i tryckat som jag oljade i skymningen.
Stinker trallolja över hela gatan, och hoppas på att morgondagens sol ska få den att torka in ordentligt.
Vi packar ihop och smiter iväg från jobb resten av veckan till stugan, några sista dagar med sol och bad, men vem vet när det väl finns utrymme så ger jag mig sjutton på att skitvädret kommer, å andra sidan slapp jag survädret på stegen.
Har så ont i hålfötterna efter att ha stått många timmar på stegen så trädgårdsslangen skulle knappast strypas om jag ställde mig på den nu, och skolsystern i lågstadiet varnade mig att jag skulle bli plattfot, du jag skulle kunna låta ett märklin-tåg åka under dem nu...

Har nu duschat bort all bös i håret och pillat bort färgfläckarna på ben och armar, känner mig fräsch men darrig kroppen.
Det här hade varit ett ypperligt tillfälle att sätta sig ner och tömma ett par burkar bärs, en helt onödig fylla eftersom kroppen är slutkörd.
Är inte sugen på nollbira ens då kroppen skriker efter vatten, och inte en sockerblanding med kolsyra.
Frugan drog i sig ett par glas rö'tjut eftersom vi grillade, men hon har ju inga problem med drickat, hon kan ju hålla sig till ett par glas.
Känner inga vibbar alls, hon frågade om det var okey, och jag frågade varför hon frågade, och hon tänkte nog mest på barnhämtning med bilen.
Jaja, inga problem jag finns ju här och känner inget rättvisebehov, dreck du svarade jag, själv tömmer jag en kolsyrad flaska vatten i ett svep.

Ser att många nya har kommit till forumet, välkomna allihopa, kul med många nya inlägg och synpunkter.
Jag har gjort min resa alla redan, och den pågår fortfarande förvisso, det känns som om jag har sagt allt allaredan.

Försöker bara formulera hur tiden efter en lång nykterhet ter sig, ser allt, känner allt, men låter mig inte manipuleras av alkoholen och dess skönmålning.
Jag vet vad den går för, och det är ingenting för mig, känner en frihet över att inte vara slav under den, den kan inte påverka mig längre.

Att vara nykter, är frihet...för mig.

Berra

Läste på om kemiskt beroende och blev redigt rädd. Läste även om abstinens, kan man få det av två dagars fest? Jag checkar ju av ångest/oro/svett på natten. Darrhänt har jag alltid varit, men nog fan blir det inte bättre då man är bakfull. Usch, fick ångest om att läsa om det här nu, samt att läsa på forumet. Orolig över om jag är alkoholist och beslutet jag måste ta osv.

Var med ett gäng vänner idag, hälften drack alkohol, jag kände inte något sug alls att göra det och hade inga problem att avstå. Några skulle ut ikväll, jag avstod. Samtidigt tycker jag det är tråkigt att jag inte vill gå ut tillsammans med vänner utan att dricka. Jag tycker det är obekvämt och jobbigt nykter.

Mycket tankar i mitt huvud nu alltså. Katastroftankar. Jag har ju en historia av psykisk ohälsa tillofrån, jag tror inte allt grundar sig i alkohol. Eller, jag vet det, ångest hade jag redan innan jag provat alkohol. Men det är väldigt skönt att på det här forumet kunna diskutera just den alkoholrelaterade delen.

Tack igen till alla som läser och tar sig tid att svara. Kram på er och all lycka!

Bråk är aldrig roligt... Blir nog bra ska du se.

Just precis så - en gnagande känsla av att JAG har gjort något fel. Jag borde vara bättre, göra bättre och vara en bättre människa... Måste få in att good enough är mer än tillräckligt väl på alla plan. Vara snäll mot sig själv.

Har ingen lösning. Terapi, lobotomi eller stor sten i huvudet kanske?!

Hallå Jonte

Tisdag kväll, Nyfiken på hur det år för dig. Håller tummarna.....

Jag är just nu I ledighetens tid väldigt rastlös, ilsk, oharmonisk och orolig. Jag har absolut ingenting att vara arg eller orolig over. Allt I mitt liv tenderer att bli VÄLDIGT bra till slut. När jag då frågar mig själv varför jag burit på denna oro så har jag inget svar. Jag lär mig ju inte heller av erfarenheten jag får.
Det är den där gnagande känslan av att något är fel hela tiden som jag vill bli kvitt för alltid.
Den känslan blev jag av med genom att dricka alkohol. Vips vad skönt det blev ett tag, varför kan jag inte nå den känslan utan? Eller kan man det? Finna den för alltid bara genom att tänka rätt tankar?
Känner mig ledsen ikväll efter en lång familjedebatt som inte gick någe vidare.
Allt bättre I morgon.
Har kramats och sagt förlåt, och det känns bra.
Kram LP

Jag har en bild i plånboken på en jäger, min son och fru med rexten. Vad är viktigast. Tar fram denna och tittar på när suget kommer. Frågar mig själv är detta värt att sätta på spel? Suget försvinner ganska omgående. Om suget kommer drick eller ät något sött. Håll dig sysselsatt. Kommer fixa detta.