Senaste kommentarerna i forumet

Fick en tanke/känsla idag som skrämde mig - tänkte att hur länge ska jag orka med det här? Vilken kväll ska jag sätta mig i soffan med mitt rödvinsglas och fundera över mina framgångar och ludda in huvudet? Tanken kom lite från ingenstans. Funderat över detta. Har varit lite jobbiga dagar relationsmässigt, både här och där och känner mig hudlös utan vinet som dämpar intryck och tankar. Vet inte om det är någon sorts reaktion, både återhämtning och samtidigt trötthet av alla tankar och intryck. Är ju också mer aktiv nu, både mentalt och fysiskt eftersom ingen tid förloras på vinlullighet och baksmälla. Är mer vaken för vad jag hör på radio och tv, både musik och nyheter, beror väl på att det inte är något filter för ögon och öron.

Jag har använt alkoholen som ett sätt att dra mig tillbaka till mig själv och stänga av tankarna. Är en person som tänker, tänker och tänker lite till. Lever i en familjekonstellation med bonusbarn i tonåren, egna nyvuxna barn och runtomkring finns föräldrar som börjar bli risiga, exfru och exman som påverkar vardagslivet i varierande grad. Precis som för alla andra går ju familjelivet upp och ner, men periodvis kan det verkligen ta all energi istället för att ge någon. I de lägena har vinet (för stunden) hjälpt mig att hitta en stund med en bubbla bara för mig själv. Nu måste jag hitta andra sätt att hitta lugnet i de lägena, utan att pausa med vin.
Men jag blev skrämd av min tanke, den kom helt automatiskt, jag känner ju ändå att det känns så bra att vara nykter, och har egentligen inget sug, men nu känns det som att jag lurar mig själv - väntar jag bara på chansen att dricka igen? Är det någon som känner igen tankarna? Känner mig så virrig i hjärnan...

din tråd, och det är mycket lika som min, förutom att mitt ex var elak mot mig på fyllan. Det lika är att de snabbt hittad en ny kvinna.
samt att man har bett om en förändring som inte kom.
Det du skriver "rädslan är nog att felet ska ligga hos en själv" är pricken över i:et,Känner likadant.
Skiljer det även 10 år mellan er???

Det gör det mellan mitt ex och mig.
Min rädsla är också att de skall bli lyckliga, just nu känner jag bara att allt är för jävligt.

Han har lämnat meddelande på telefon och sa att han vart kär...å det var inget planerat.
Men man tycker att allt är så konstigt, det var jag som fick nog, det var jag som ställde ut hans ägodelar och låste dörren. Han har hela tiden sagt att han älskar mig så mycket, ville bli gammal med mig, osv osv.

Men han har aldrig insett problemet, drickat.

Han sa att han sade upp sig på jobbet han hade innan han flyttade till sin barndomsort. Men jag har fått höra att han fick sparken.
Företaget hade alldeles innan jag slängde ut honom erbjudit han hjälp, men att han tackade nej.

Han skulle aldrig kunna erkänna för mig att han har fått sparken, det var därför lätt för honom att acceptera att jag slängde ut honom.

Han sa även då att han redan hade fått jobb dit han flyttade, men det har han inte.

Så han har varit utan lön ca 3 månader, kanske därför han vart kär......

Åh svårt att skriva ner allt man känner, blir lite som kaos.

Jag vill inte att han skall vara lycklig nu, jag skulle vilja att han reflekterar över det som har hänt, men tydligen inte.
Det är nästan tio år vi har levt ihop,och dessa betydde ingenting.

En sak som jag undrar över. Det verkar som att karlar snabbt träffar någon ny, vi kvinnor funderar över vad som sker, sitter ensamma och gråter över det som inte vart.
Jag själv blir förvånad över mitt agerande, för jag har sagt så många gånger till mig själv- tänk vad skönt det skulle vara, att öppna sin dörr, och veta att man är själv,
Men jag känner inte det,,,,
Känner bara tomhet, ledsamhet och ensamhet.
Dessa känslor känns konstigt på något vis, bara för att jag trodde att allt skulle bli bättre när vi separerade, men det är inte så ännu i alla fall.

Men exet, fick en ny kvinna en nytt liv, Jag går kvar i samma "skor".

Kram på dig

Hej hej !

Även jag bor i en liten by, tyvärr så har ingen uttryckt något till mig, men jag anser att det är ganska tydligt att jag har problem med drickandet.
Min far var rejält fast i sprit missbruket, och nu har jag med hamnat där, så jag har själv fått konstatera att detta är ett problem för mig.
Pappa smög med sitt drickande,(trodde han) men det var uppenbart för alla förutom honom .
Så om du nu smyger med ditt drickande kan jag inte förstå hur. Du orkar att tro att du håller skenet uppe. Släpp garden och acceptera att det är ett problem, du är kanske som jag, som inte tror på ett liv efter alkoholen.
Det kanske finns ett liv utan öl och sprit, vem vet ?
Jag önskar att jag vågar att undersöka detta, men det krävs styrka och mod.
Konstigt nog kostar inte mod och styrka pengar utan bara lite energi.

Så då fick jag ventilera mig själv, och kanske så lyssnar jag själv på vad jag skrev...

Ha överseende med att jag inte kan uttrycka mig i skrift.

Med vänlig hälsning, Bushman

ditt konstaterande angående whiskeyprovning - "så här blev det" kan jag inte låta bli att kopiera Addes inlägg till dig nyligen. Det blir favorit i repris för Adde kopierade det råd du själv så klokt delat med dig:

"Men visa att du menar allvar med ditt beslut att sluta dricka.
Tag kontakt med beroende enheten, be att få antabus, VISA att du är alkis som vill sluta.
Det tar tid att bygga upp ett förtroende igen, men det går.
Men du måste visa I handling att du menar allvar."

Och så tillade han, Adde: Tänk dig in i den meningen själv och ägna dig åt din egen nykterhet och din förändring av ditt liv OM det nu är så att du vill förändras.

Jag instämmer! / mt

Att man inte förtar sig med en väldig massa förändringar till det bättre på en och samma gång likaså.

Tidigare försök att bli av med driften att hälla i sig alkohol närhelst det gavs tillfälle brukade alltid så småningom också leda till att man skulle börja träna, sluta med nikotin, godis, dålig mat, ja nästan helgonförklara sig själv!
Det gick som det gick...

Med lite mer eftertanke denna gång så har jag tänkt i banorna av att "ska man bli bra på något så ska man fokusera och träna på EN sak".
Jag har riktat in mig på att försöka bli bra på att hålla mig från alkohol. Punkt.

Resten får stå tillbaka, jag och min lilla Fru får acceptera att jag släpar på en omvänd ryggsäck ett tag framöver, luktar lite illa av nikotin, inte gör så många knop på fritiden och går fram som en skördetröska i godisskålarna. Det blir dags att tackla dom sakerna tids nog!

Har hittat ett dagligt andningshål där jag får reflektera över dagen också.
Det är för mig något så enkelt som att ta en (tvingat lugn) promenad på 30-40 minuter på kvällen.
Det låter simpelt, men det ger mig massor. Tid att fundera, ta in väder och vind, njuta av nykterheten och bara vara.

Förr fanns det inte tid till sådant, det har slagit mig hur märkvärdigt mycket tid jag plötsligt har när hela kvällarna inte tillbringas i soffan.

Ja, jag finner mig själv babbla på i den här tråden, men jag har ju fått ett "fripass" av Berra och trivs väldigt bra här.
Så jag fortsätter tills jag repar mod att starta en egen.

Ha Det Gott, Alla

Buzzz

Men såhär blev det.
Jag brukar arrangera whiskyprovningar och är god vän med en av sveriges i särklass bästa skribent, provare, ambassadör and so on.
Han är även grundare av våran whiskyklubb där jag är en tidig founding patron.

Med det menas att jag får sitta med i paneler som avgör om vi skall köpa vissa whiskys över hela världen.
Samt när vi anser att det är dags att tappa på flaska.

En annan kompis var på mig och ville ha en provning, han i sin tur hade en kompis med lokal. En restaurang.

Sagt och gjort, jag ringde och bokade upp en provning, men samtidigt förklarade jag att folk fick han ragga själv.
Sedan får min kompis lunginflamation och hamnar på sjukhus..........

Med såhär kort varsel vill jag inte blåsa av, så nu är det jag som får försöka få ihop folk.
Surt, ja kanske lite. Men vill ändå tro det skall gå vägen.

Som i helgen, på lördag då skall vi träffas en hög med barndomskompisar.
Vi skall ses hos en kompis först i anrika solsidan.
Ja, dom är faaaan exakt som på tv. Nä inte alla men det skall vara så omständändigt och märkvärdigt med allt.
Välkommen ner till jorden ibland..........

Där skall det vandras och sedan bada bastu för att sedan åka till någon restaurang och äta en bit mat.
Sedan ville gänget ut i Stockholm och tjoa och tjimma och dricka sprit.

Men jag avböjde med hänvisning till att jag tar bilen.
-Skit i den, vi tar taxi var kommentarerna.

Men nä jag åker hem till de mina istället och tar en skön hemmakväll.

Nu skall jag till föräldramöte i bandyn.
Och jag tar bilen, skall sedan hämta frun på jobbet efter nio.

Och det blir inga problem.

För idag har vi inte druckigt.

Misslyckades med middagen, eller det gjorde jag ju inte.
Den blev för stark så grabbarna fick varsin nachotalrik så dom blev nöjda.

Den starka kan jag äta, det skall vara så starkt så man skriker när man skiter...........
Då har man lyckats!

Nej nu måste jag få lite gjort här.

Idag har vi inte druckigt, vi lovar det varje morgon.

Synd med fotbollen igår men men.
/A

Har inte varit inne idag, hart inte hunnit läsa ifatt min egen tråd ännu.
Ser med framförsikt fram emot stundande helger.
Och då allrahelst nyår.
Kommer bli ett skithärligt nyår.
Jag har ju lovat att skickat en statusuppdatering och det tänker jag göra.
Det är kul att du slutat falla, ditt nya profilnamn borde bli: stadig på jorden!

Du är en vinnare/A

för dina uppmuntrande ord! Mycket möjligt att han blev skrämd av att vi skulle starta om igen och därför flydde in i ngt nytt. Men att han skulle kunna dricka ostört med henne har jag svårt att tro - hon har nämligen jobbat med drogberoende flera år (psykologutbildad men jobbar sedan tio år med helt andra saker)och borde väl rätt snabbt snappa upp att han är alkoholberoende??? Kan inte riktigt förstå vad det är hon vill ha ut av det hela - hon är som jag tio år äldre och har dessutom tre barn varav ett endast tre år gammalt... Vet att det inte lönar sig att gräva runt i andras angelägenheter men jag kan liksom inte riktigt få det att gå ihop... Kanske hon är den katalysator han behöver? Det jag inte kunde vara. Tja, den som lever får se...

det kunde varit jag för 1,5 år sen. 5-6 glas vin per kväll, överviktig, missnöjd. Ett bra liv i grunden som jag inte tog vara på. Inte baksmälla men nu när jag är nykter inser jag ju hur bra man kan må. Lite småhuvudvärk hela tiden som dövades med piller, det trodde jag hörde till men inte nu längre. Så jag tycker inte alls synd om mej och har absolut inga planer eller drömmar om att kunna dricka "normalt" igen. Det har jag nämligen aldrig gjort. När jag ser tillbaka på mitt dryckesmönster så har jag alltid druckit för berusningen. Ett eller två glas vin det gick lätt att avstå ifrån. Det ska vara mera om det ska vara nån ide. Jag började med LCHF samtidigt som jag blev nykter.och gick ner 10 kg de första 10 veckorna och sen lite långsammare ytterligare 10 kg. Det sporrar ju och det går inte att få ner vikten om man inte slutar med alkohol. Det är bra att du har en plan, man behöver lite ställtid. Det är säkert överambitiöst att försöka sluta innan semestern men skjut inte upp det sen. Ha en skön semester och så i gång!

Jag känner igen allt du skriver! Min ex har också startat om med en ny kvinna och min största rädsla är att de ska bli lyckliga...man känner sig rutten att tänka så, men den egentliga rädslan är nog att felet ska ligga hos en själv... Ganska absurt att man tänker så efter att ha sett vilka problem ens sambo har! Men ändå vanligt hos en medberoende. Trots att jag själv brottas med dessa tankegångar om att allt hade fått en annan utgång om man bara reagerat annorlunda i det ena eller andra läget, varit annorlunda, bättre, snällare, vackrare - är jag tämligen säker på att det hela är nonsens. Det enda vi kan göra är att försöka bygga upp vår egen självkänsla, hitta hålen i sållet vi har (sedan barndomen) och täppa till dem så gott det går.
Tror det är en bra väg att gå som du gör med att besöka en kvinnogrupp. Och att du fortsätter med att ignorera hans kontaktförsök - du behöver lugn och ro nu efter allt skit han utsatt dig för.
Och dagar när allt känns hopplöst kommer du nog att ha ett tag till - men de enstaka glimtar när man känner sig friare, starkare kommer också och med tiden oftare. Ta vara på dem!
Kram

Hej Lexi

Blir spännande att läsa mer efter den 6:e när du är tillbaka
Själv brukar jag ha svårt direkt efter en semester då det av någon
märklig anledning finns en tendens till att flaskor flyger med hem.
Ibland har dom varit så finurliga att dom byter om innan. Från glas till PET.
Tror att dom gör det för att få plats många i väskan? Se upp för dom, lika oberäkneliga
som vägglöss ;-)

Lycka till!

Om du läser i forumet här så kommer du känna igen dig.. Att de som dricker för mycket skyller på allt och alla runt omkring dem för att slippa se sanningen- att de har ett eget ansvar för sitt drickande . Det är med andra ord inte ditt fel att din sambo har alkoholproblem hur jobbig du än är när du försöker få henne att sluta.
Min sambo dricker för mycket och vid fel tillfällen. Förstår din stress i sociala sammanhang när man känner "det får bara inte gå fel nu" och vaktar varje klunk de tar.
Jag tror inte du kan göra något annat än att vara rak och påtala problemet och sen ligger bollen hos henne. Kanske tipsa om denna sida om hon känns mottaglig någon dag? Jag har som så många andra här tjatat, mutat, hotat och bråkat utan framgång. Nu sakta har min sambo börjat acceptera att han har problem, slutat skylla på andra och sökt hjälp. Jag tror de vet hela tiden att de har alkoholproblem men att det är en process att acceptera och se sanningen. Där kan man som sambo bara välja om man orkar vänta eller om man går vidare i livet.
Lycka till!

Känner igen det du beskriver och är så trött på att lyssna på mupparna. Har bestämt mig att inte lyssna, i alla fall inte idag.
För att minnas exakt om det är värt det sist, går jag tio dagar tillbaka i tiden. Det var måndag morgon....
Nehä du, det var ju faktiskt inte det, så det så!
Våra förhandlingar om "finöl" låter ju supervettigt? Lurade tror jag vi är! Bara för att man ska intala sig att problemet är mindre än med "fulöl". Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag tänker på hur jag gått med på att manipulera mig själv.
Lycka till med ett bra beslut!

Hela dagen har jag gått och vägt fram och tillbaka om jag ska "passa på" att dricka ikväll eller inte. Jag har verkligen en ängel och en djävul på mina axlar.

Djävulen säger till mig:
- Äh! Passa på nu! Du har ju insett problemet. Du kan ta 4-5 små finöl och sen hålla uppe en vecka. Du måste öva måttligheten! Du vet ju hur gött du mår när du kommer hem och tar din första öl och sätter dig vid TV´n!

Änglen säger:
- Kom igen och bit ihop nu! Du kommer aldrig förbi problemet om du ger upp hela tiden. Åk hem ikväll, ta ett pass på gymmet och ta sen en lugn kväll med en bra film. Du VET ju hur gött du kommer att må om stått emot suget och känner dig fräsch i huvudet när du går och lägger dig. Dessutom blir det jobbigt när tjejen kommer hem och du ska dölja din berusning.

Så här håller dom på, båda två. Det jobbiga är att båda har rätt. Jag kommer att må bra hur eller hur men djävulen lockar mest. Hans alternativ kommer att "ge mig mest". Att vara nykter kommer att kännas bra i samvetet men det kommer inte att ge mig nån större kick. Ingen mysig bubbla att krypa in i. Det jag dock vet med säkerhet är att OM jag dricker kommer jag att ångra det. Om jag INTE gör det kommer jag inte att ångra det. Är det värt en festlig kväll med en dålig dag i morgon? Hur mycket är det värt egentligen?

Hej Berra!

Har hoppat lite fram och tillbaka i din tråd. Både nu och tidigare. Har beslutat att den får följa mig ett tag genom den första jobbiga tiden. Får bli min "adventskalender" och kanske stöd att läsa en snutt om dagen. Tredje helgen i November 2008 skrev du att det var du startade din nykterhet. Ja ett enormt stort Grattis till det! Jag är glad för din skull, och tacksam att vi som kommer efter får läsa och kanske lära.

Att det är lätt att trilla dit är vi nog många med mig som kan erkänna. Jag kämpar varje vecka. Jag själv dricker öl när jag är ensam hemma och har under flera års tid byggt upp ett beroende som gör mig illa till mods. Jag har jättesvårt att bara lägga av helt så jag kämpar nu med att bryta gamla dåliga vanor och inte dricka i ensamhet och tackla suget när det kommer. Jag har liksom inga problem med alkoholen på fester. Jag kan vara utan, utan att känna något större obehag och om jag dricker så har jag ett stop. Det är just beteendet att droga mig, trösta mig, belöna mig hemma som jag inte gillar längre. Jag avskyr att vara bunden av begäret och suget.

Vad är det i ditt drickande som du anser vara ett problem? Blir det för ofta eller för mycket? Elle ofta för mycket?

Välkommen hit lilla Anna! Om du skriver här kommer nog ett och annat att hända. Första steget är ju det svåraste.
En annan finfin sak, beroende på var du står i ditt drickande, kan faktiskt vara att se i vilken riktning resan bär av om man inte hoppar av vintåget. Om och när det blivit svårt att själv bestämma tidtabell, resans längd och hållplatser.
Hälsar/P

Med en blandad känsla av stolthet och ojojoj vad synd det är om mig förflöt gårdagskvällen med saftdrink och fotboll. Nu när jag inte dricker så kan jag väl åtminstone få prova något annat kul? Är ingen spelare direkt, och inte så intresserad av fotboll, men jag testade oddset på slutresultatet och vann! Otroligt. Vet inte om det var "han där ovan" som ville ge mig lite belöning för mitt kämpande, eller om det är tänkt som en test... ett test om jag skulle vara kandidat även för spelmissbruk :-) Fast jag tror nog att det bara var ren och skär tur...

När jag hittade hit på min tredje nyktra dag för en vecka sedan läste jag mina tidigare inlägg. Gjorde ont att inse hur fruktansvärt länge sedan det var. Då, någon gång runt den 10:e dagen, där jag står nu med, läste jag att jag hade satt en symbolisk tusenlapp på anslagstavlan. En symbol för att nykterheten även innebär ekonomiska fördelar och inte bara oupplevt elände, och mord på små grå, Då bestämde jag mig för att ta ut en ny tusenlapp och har den sista veckan väntat på att få hänga upp den.
Det första försvann som ni förstår för länge sedan. Ni förmodar nog till vad?! Och sedan dess har ytterligare 1000 dagar av livet passerat, eller kanske runnit genom händerna. Så nog om detta... och stackars lilla mig.... Gjort är gjort!

I helgen inköp av årets adventskalender till barnen. Jag har börjat "tjuvöppna" min egen som jag sedan länge hittat i trådform här på forumet. Ett ganska matnyttigt "köttben" med mycket vettigt i form av Berra´s tråd. Den tänkte jag läsa en snutt i om dagarna, när jag behöver lite stöd och uppmuntran. Tack för den. har nu läst 2009 och ser fram mot hur det går sedan. Ser att Berra fortfarande är aktiv, vilket imponerat stort på mig.

Snart min andra "lillelördag" på raken då jag inte ska dricka något. Ska kanske försöka hitta en meningsfull tradition med den? Förr var det kanske en form att legitimera drickande mitt i veckan. Hittade aldrig någon förnuftig bortförklaring till söndagar, måndagar, tisdagar och torsdagar.

Hoppas ni har en fin eftermiddag alla!

för era svar. Jag har bestämt mig att prova på samtal i grupp.Får se om det är något som kommer att passa mig, återkommer till det.

Jag skrev här att exet håller på att ringa och att jag en gång svarade, han frågade hur det var att han ville att jag skulle ha det bra.
Undrar varför han inte frågade när vi var ett par!!!!!.

det som jag mest reagerade på var att han sa att han har fått kontakt med sin son igen ( sonen har inte velat ha någon kontakt med honom på ett bra tag) Han sa att sonen hade sagt att han tyckte att det var bra att vi hade separerat.

Jag fick då så jävla ont i magen, som att han ville säga att det var mitt fel att sonen inte velat ha träffat honom. Och att sonen tyckte det.
Vet inte om detta är sant, men det kändes så olustigt. Jag vet inte vad jag har gjort för fel mot hans son.

Jag mår så dåligt, sitter hemma och funderar, vissa dagar är det bättre och vissa dagar är det helt kört.
Det blir inte bättre av att veta att han har redan skaffat en ny. Jag tänker dumma tankar om att "hur fan kan ha träffat en ny".
Vem vill ha han som är elak när han dricker osv osv.Inget jobb har han fått heller.

Men han kanske inte är sådan med den nya, kanske det var jag som fick fram hans dåliga sidor.

Men varför kunde han inte bättra sig när han var med mig???

Han sa även att "vi hade ju ingenting...det var ju heltvärdelöst på slutet".
Ja det håller jag med om, det var ingenting och det sa jag åt honom oxå.Sa att det är ganska svårt att konkurrera med älskarinnan flaskan.
Men han verkade inte fatta vad jag menade.

Visst han fick inte uppmärksamhet av mig på slutet, vi sov inte ens i samma sovrum. Jag kunde inte, fast jag kanske ville många gånger.
Men det var en sån konstig känsla som jag har svårt att finna ord till, precis som om att jag inte skulle göra det för om jag gick honom
tillmötes då accepterade jag att det var legalt att göra mig illa, låter konstigt det här, men jag har svårt att sätta det på pränt det som jag kände då.

Jag vill inte sitta och tänka på honom,mår så jävla dåligt, vill inte sitta och fundera att om, om jag hade släppt mina spärrar som jag hade byggt upp, om jag inte hade slängt ut honom. Alla dessa om.

Försöker att tänka på det som var dåligt, de gånger han gjorde mig illa, skrek åt mig, slog sönder mina dörrar och porslin.
Försöka tänka på dessa gånger polisen har varit hemma, de gånger jag har varit till polisen och snyftat och varit ledsen.

Men det är svårt, tankarna på hur det var när det var bra, tankar på hur det kanske kunde ha blivit om han sökte hjälp.

Men tankarna går hela tiden till att han har skaffat ett nytt liv, ny kvinna. Jag ville nästan att det skulle gå käpprätt åt helvete för honom faktiskt, för att han har sårat mig, men det vart inte så.

usch va elak jag låter......

för min del är du så välkommen att skriva här i tråden! Jättefint att du deltar i diskussionen! / mt

Det är fantastiskt att ha möjligheten att kunna läsa hur ni reagerar och vad ni tycker om det vi gör så här på forumet. Jag har även haft lite korrespondens på facebook och mail angående nyheterna i fredags. Jag skulle gärna svara er lite längre och kanske fördjupa diskussionen. Jag vill dock inte kidnappa din tråd mulletant. Är det ok att jag svarar här eller vill du hellre att jag skapar en egen diskussion för det?

/magnus

Grattis till din nykterhet. För mig är det drygt 2 månader och suget
har försvunnit gradvis, men jag är på min vakt. Lite orolig över julen
men det får bli julmust för mig då är man ju klar i huvudet.
Jag har oxså ett sug sötsug äter bakelser varje dag är väl kanske inte
bra har gått upp 10 kg på två månader men jag väger bara 58 kg, men
jag får nog ta mig i kragen vet inte varför jag ersatt alkohol med söt-
saker. Jag slog riktigt i botten för att begripa att jag inte kan hantera
alkohol sista tiden satt jag t.o.m. på nätterna och drack usch.
Det är en krokig stig och jag tror det tar tid innan man kommer ut på
raksträckan.
Idag inget första glas för mig
Kram
Konstnären

God morgon
Kloka ord. Jag har oxså dragit mig undan umgänget med vinvännerna.
Speciellt en som varje gång hon är full ringer mig, trots att jag har
förklarat för henne att jag varken kan eller vill dricka. När hon är
nykter förstår hon mig till hundra procent och vi kan träffas. Tror att
jag var likadan då. Har väl aldrig haft några problem med att vara ensam
och nu tycker jag det är en fördel. Ja, mycket har jag fått ändra på,
från att gå omkring i någon slags flummig dimma till en nykter som ser
luktar känner, upplever själva livet. Jag kan bli så fruktansvärt lycklig
nu för tiden för små saker. När det var som värst var ingenting något värt.
Finns ingen anledning att utsätta sig för det igen, då jag vet att jag aldrig
kan dricka kontrollerat. Har nu varit nykter 2 månader och en vecka. Känns
helt fantastiskt, men jag tar bara en dag i taget annars går det inte
Ha en skön dag
Konstnären

Min tjej ska på middag hos en kompis ikväll. Jag är ensam hemma. Min hjärna skrek rakt ut. NU KAN DU DRICKA ÖL - KÄKA PIZZA - KOLLA PÅ GAMLA NINJA-FILMER WHOHOOO!!!! Jag har brottats med tanken hela natten känns det som. Ska jag dricka eller inte. Om inte, vad ska jag göra istället? Jag har kännt nu de senaste dagarna att det gått väldigt bra att vara utan dricka. Har liksom inte kännt nått dirket sug. Det är när jag får en ensamkväll som suget triggas igång. Då faller jag tillbaka in i mitt singelliv då jag bearbetade svårigheter och fann styrka och inspiration i alkoholen.

Idag är jag dock jävligt bestämd. Det blir ingen öl. Det blir träning. Har kommit igång igen nu. Lyft skrot två dagar i rad nu. Tränade i lördags också. Jag är starkare än någonsin. Jag inspireras av träningen igen. Blir glad när jag tänker på att få gå till gymmet ikväll. Min önskan är dock att slippa välja hela tiden. Att bara kunna vara och inte behöva tänka bort ett ölsug hela tiden.

Mitt problem med alkoholen är att jag är sugen på den. Det är inte så att jag dricker mig redlös, pissar ner mig och skäller ut grannarna. Jag dricker mina 5-6 öl och sen är det bra. Men jag blir så låg dagen efter. Så sjuk. Sen har jag min obeskrivbara ångest som smågnager titt som tätt. Jag hoppades att avhållsamheten från alkoholen skulle ta bort den. Tyvärr har jag inte varit utan alkot tillräckligt lång tid för att göra en riktig utvärdering. Även om jag inte drack nått innan helgen som gick kände jag ändå obehag.

Jag är väl med bara tre veckor i ryggen inte i den positionen att ge råd men...
Whiskyprovning skulle i alla fall för mig vara en alltför stor prövning att utsätta mig för.

Skulle tänka mig för både en och två gånger innan jag hoppade på något sådant.
Oddsen skulle vara alldeles för dåliga för att det skulle vara värt insatsen.

Buzzz