Senaste kommentarerna i forumet

brukar jag och svärsonen dricka ibland. Han är i det närmaste nykterist, och det ett plus. Trocadero passerar helt klart som öl på bordet. Men den ska vara iskall, annars blir den sliskig.
/Fenix

Det där var ett roligt och hett ämne, vatten!

Det känns lite som om vattnet är det som man ska byta till när man tidigare har druckigt för mycket.

Jo jag dricker vatten också. Direkt ifrån sodastreamsflaskan ur kylen!
Det är mitt godaste vatten, på lunchen blir det bubbelvatten (kallt) med massor av citronbitar!

Så visst är jag en vattuman också...

Men jag tar det inte som en självklar ersättare när andra dricker färgglada drinkar

/Berra

är j.....t äckligt

från påse...iofs har kamomill på kolonilotten åxå.Jag gillar den beska smaken.

Jag älskar verkligen vatten. Vi har det så otroligt lyxigt i det här landet som bara kan vrida på en kran och så kommer det gott friskt vatten rätt ut istället för att vi ska behöva köpa vatten på flaskdunkar och släpa hem.

Ofta är det tillräckligt med vatten till maten men ibland vill man faktiskt festa till det lite och då kan det, ibland, räcka med lite lime, citron eller något annat i vattnet tillsammans med isbitar. Men återigen. Ibland. Vill jag ha något festligare och då är det TRÅKIGT med vatten.

Som igår när jag var ute med arbetskamrater på fin restaurang och de satt och ojade sig över det goda vinet och jag, efter att kyparen frågat om jag inte kunde dricka LITE vin, serverade mig fisljummet vatten i ett vanligt dricksglas. Det var verkligen aptråkigt och jag längtade till den goda druvmusten som jag serverades i ett vackert kristallglas på fot på en annan restaurang.

Kallt kamomillte? Gör du från påse då eller är det en egen variant?

....eller inte vatten är en smakfråga
och smaken är som bekant....delad.
Jag älskar vatten!
Särskilt när jag tar den från en kanna jag har i kylskåpet o den är kall.
Jag gillar också KALLT kamomillte.
Jag har inga behov att dricka substitut för alkohol.

Sedan i påskas är jag så gott som vegetarian av olika skäl.
Kroppen ville helt enkelt inta ha stora feta köttbitar längre.
Men jag gillar heller inte de där atrapperna för kött.
Sojafileer,veg. kyckling osv.
Man kan få i sej proteiner av råvaror,som pumpafrön osv....
Sån är jag

Viktoria, för det krävs massor av vatten:-)
/Fenix

...och varje gång är jag laddad att svara (försvara?) mig. Haha, blir inte klok på människan....

Förresten, gud vad denna fråga är uppe ofta på forumet : ) nyfiken på vad det väcker i oss olika typer. Intressant är det!

Personligen tycker jag inte alls det är speciellt FESTLIGT med vatten (anser heller inte att falukorv eller blodpudding är festligt för att dra paralell), har till och med mage att bli grinig om man förutsätter det. Dricker det för att släcka törsten, eller oftast till maten. Nu under jultiden ser jag dock fram emot all julmust jag ska dricka, åh vad jag tycker det är gott! Och nej, jag har INTE problem för att jag inte alltid vill ha vatten i alla lägen, det är inte en del i min sjukdom alkoholism. Jag har varit nykter i ett par år nu, anser mig sund och frisk. Det jag dricker är ingen ersättning för alkohol, jag försöker alltså inte låtsas vare sig för mig själv eller andra att jag dricker något annat än det jag faktiskt dricker, som jag vet att några nitiska vill få det till. Slappna av bara, och se att vi alla gillar olika : D
Ingen säger tex till min mamma som alltid varit nykter, att hon har ett problem för att hon aldrig dricker vatten till maten. Tycker resonemanget haltar lite faktiskt. Ingen är en mer eller mindre lyckad nykter alkoholist för att man dricker/inte dricker just vatten i tid och otid. Tror man är ute på hal is när man generaliserar så.
Tror personligen att faran är när man letar substitut till ruset snarare än smakupplevelser. Sockeroverload, sex, överäter osv. Frågan som tillhör svaret är nämligen VARFÖR? snarare än VAD?
Väl mött, Victoria

Vatten!

Vatten är min nya religion, det finns inget negativt, tråkigt eller icke festligt med vatten. Hur kan det som är själva livet i princip, inte vara höjdpunkten i måltiden!? :)

Som med allt kroppen behöver avnjuts det helst med en viss aptit. Är du törstig, eller maten lagom salt, är vattnet den största njutning som går att framkalla. Att ta tre stora klunkar som varken ger eftersmak eller tyngd i magen är ju smått fantastiskt.

Om du inte är sugen på vatten, är du antagligen inte törstig. Varför då leta efter sötma, utseende, eller annat bara för att få fördelen att lyfta glaset...? :)

Vad kan se bättre ut än ett glas vatten i kristallglas? Öl!? Vin!?

"Vatten är gott, men ingen festlig måltidsdryck, bara en törstsläckare.."

Skulle nog tröttnat på cola också om det kom ur kranen överallt.
Vattnet gör sig bra som supplement vid sidan av måltidsdrycken.
Huvuddrycken ska ju vara en smakupplevelse också, vattnet en neutraliserare...

Lika kul som att nu ska jag gå och fika, och dricker ett glas ljummet vatten från kranen!
Nä det går fetbort...

Jag ersätter aldrig middagen med ett glas filmjölk t.ex

Jag vill inte använda mig av ett substitut. utan något med ett likavärde.

Men läste någonstans i en blaska, att det har blivit "inne" att festa nyktert, någonting som vuxit sig starkare med åren.

Och det har ÄNTLIGEN kommit en alkoholfri snaps på bolaget, den ska jag testa till julsillen, alla gånger!
Det är en sak med ett likavärde för mig, jag och mina smaker för alkoholbefriade drycker är lika mycket värt.

/Berra

Som gravid eller ammande var det aldrig problem att dricka vatten till mat.
Vi är ett gäng tjejer, numera damer som bjuder till middag varannan månad. Vi är tolv personer (numera 50+) som träffas och bjuder varandra på middag sedan 20 år tillbaka. De flesta tar med vin eller öl men inte alla.
I perioder var vi gravida eller ammade, ingen brydde sej eller sa något. Nu är ju ingen av oss gravid
men ngn äter pencilin (vilket inte ska kombineras med alkohol enligt ngn gammal flosker), ingen
av oss bryr sej om anledningen, någon ska skjutsa barn till träning tidigt dagen efter, ngn har för
långt hem för att ta taxi, någon ska jobba, ngn har inte råd, men ingen bryr sej om anledningen. Vi
har lika trevligt ändå! Det är när drickandet har blivit ett problem som det blir bekymmer, vi som inte har problem med alkohol tänker inte ens om alla dricker alkohol eller inte. Vi bryr oss inte.
Ni som tycker att vatten inte passar till mat har ett problem. Ingen dryck passar så bra som
vatten, helt neutral, maten står för alla smaker. Alkohol kan ha en smak men ger framförallt ger det en mental förändring. Har inget med smaken av maten att göra.
Så ser jag det. Tänk inte alkohol, tänk mat! Tänk inte på vad andra dricker, de
kanske fixar alkohol, va inte avundsjuk. Fokusera på annat. Låt oss som kan dricka göra det. Tänk om!
Gör inte om omgivningen utan förändra dej själv. Då tror jag alla blir nöjda och glada, eller?

att jag också träffat Arne Weise, Jag var nog mellan 25 och 30 år, och vi bodde på samma hotell. Träffades förstås i baren och vi var båda i tillståndet att vi nog inte kom ihåg särskilt mkt av vad vi pratade om dagen efter. Minns bara att han var trevlig och lättillgänglig, som vi snälla alkisar brukar vara när vi mår som bäst och för tillfället är vän med flaskan och hela världen. Vad många sådana minnen jag har av att jag inte minns något av dem!
/Fenix

A, om du vill så kan du skriva till Lilla Blå på facebook (hon har ett konto som heter så, alltså) så kan hon förmedla kontakt med mig. Jag vågar lova att hon inte har någonting emot det, och att hon säkert gärna ger dig även sitt eget riktiga namn den vägen.

Så kan vi ju se om vi kan lyckas få till någon fika en vacker dag.... vem vet?

Kram igen!
/H.

Vill gärna fika med er! Även om det är hundra mil.

Kramar! //A

Ok. Attans. Det betyder väl att du, precis som curry, har lite väl långt för att åka och fika med lillablå (och mig) också då... ;-)

Men jag håller med alla andra - gå inte tillbaka till den där kontakten, utan se till att skaffa dig en annan! Ge dig inte förrän du hittar någon som kan hjälpa dig på riktigt. De finns!

Kram, kram!
/H.

Hej Lelas! :-) Fel sida landet tyvärr. Tack ändå. //A

*rodnar lite igen* :-)

Du, A, var i landet bor du någonstans? Har du nära till Göteborg?

I så fall vet jag vart du kan vända dig...

Kram tebax! :-)
/H.

Och för att du ger mig stöd och ny styrka. Som jag skrev till Berra, skönt att få insikten
att det inte ska kännas och gå till på det här sättet. Kramar tillbaka Louise! Tack för att du finns här!

Tack för fantastiskt stöd! Enormt skönt att bara få bekräftat att det inte är så här det ska gå till. Vilka människor ni är som finns här. Jag är så tacksam att jag hittade hit. Ska samla mig och hitta ny kraft. Kram till dig också Berra! //A

Du är bara fantastisk Lelas, jag kunde bara hoppas att du skulle svara. Och vilket svar.
Den tog direkt. Visst kan jag tänka så. Även om jag är så extremt envis, så ligger det
mycket i det du skriver. Mycket tänkvärt. TACK! Jag förstår verkligen att det som skänker
mest tröst, hopp och stöd när man mår som sämst är att få prata (skriva) och få svar från
någon som förstår vad det handlar om. Det är nog omöjligt att förstå om man aldrig upplevt
det. Spelar ingen roll, ens om man jobbat i 30 år. Underbara Lelas! Kram på dig!

Byt samtalskontakt!

Inget tvivel om det, du söker hjälp och blir dissad.
Hon är till för att hjälpa dig och inte stjälpa dig..
Får du inget förtroende...så byt...

De ska vara till för att lyssna på dig, och förstå dig...
Måhända ville hon pressa dig lite för att kolla om din uppfattning satt bergfast, lite provokativt kanske..
Och du var inte mogen för en pressad motsituation, det var för tidigt...
Hon hade för bråttom, och de brukar höra till att de motfrågar för att testa ens uppfattning..

Du behöver först en lyssnare som du kan prata ut inför, och känna förtroende inför...
Glöm inte att vara ödmjuk inför dig själv, lossa på allt och försök inte styra samtalet, det brukar de göra...

Gör ett nytt försök, det finns absolut någon därute för dig, så sök vidare...

Ge inte upp, det handlar om det viktigaste i ditt liv, dig själv!

Och det är du värd, vad du än tycker just nu...

Lycka till!

/Berra

Vad ledsen jag blir av att läsa det där, Anonymt! Fy tusan.... sådana där "experter" gör ju större skada än nytta, uppenbarligen.

Men... jag undrar... även om du mot slutet i ditt inlägg skriver att du känner att du borde ha stannat, att du gjorde fel, att du överreagerat, så läser jag ändå in i det du skriver att du verkligen tycker att den så kallade terapeuten hade fel. Eller?

Du känner dig illa behandlad av henne, för du vet egentligen bättre än att lyssna på hennes argument och råd. Och vad betyder det.... egentligen? Jo, att du faktiskt vet att du har gjort rätt.

Kan det vara så att hon egentligen (och jag menar inte att det var en medveten strategi från hennes sida) fick en positiv effekt hos dig? Du går dit för att få bekräftat att du har gjort rätt. Hon säger att du borde ha stannat. Du reagerar med att försvara att du har lämnat... och alltså har du alla argument inom dig. Du har gjort rätt!

Förstår du hur jag menar? Jag svamlar känner jag...
/H.