Senaste kommentarerna i forumet

Hej Maken, tack för dina kommentarer och berättelser kring ditt liv. Man blir bara så ledsen hur alkohol kan få förstöra så mycket. Dessutom blir jag urförbannad över att det är så glorifierat i samhället. Jag har nästan slutat dricka alkohol. Klarar inte av det och nog f-n är det alltid någon som kommenterar varför man nu inte dricker. Konstigt, med tanke på hur många som är drabbade sett till såväl de med beroende som de runt omkring. Jag förstod väldigt sent att det fanns något som hette medberoende. Jag trodde att jag kunde hantera situationen, det var ju ändå inte så ofta, mest på helgerna. MEN, som du skriver, man blev ju alltid lika besviken när det händer om och om igen. Egentligen är det väl inte så konstigt att man som nära anhörig blir medberoende. Det är ju väldigt tydligt vad omgivningen till stor del tycker om alkoholism. Det är väldigt tabubelagt och älskar man någon är det sista man vill att hänga ut personen för att h*n ska bli nedvärderad. Ofta finns en väldigt fin person bakom har jag förstått och så var det också i mitt fall och säkert ditt eftersom du också ville få allt bra igen. Tack för att du skriver att jag ändå gjort rätt, jag behöver höra det. Tror att det här är ett bra forum för oss att komma vidare. Det är ju helt tydligt att vi inte är ensamma om detta problem och även om det är mycket smärtsamt att inse vad det verkligen handlar om är det nog enda sättet att lära sig att förhålla sig till denna sjukdom. Var rädd om dig! Hoppas vi hörs här igen. //A

Hej FallenAngel, tack för ditt svar och ditt stöd. Jag har fått en tid för anhörigsamtal
i veckan som kommer och det kan säkert vara bra. Jag märker ju själv att jag inte ser klart
och fastnar i mina egna destruktiva tankar. Tänk om jag ens anat att mitt äktenskap skulle
sluta så här. En dag i taget har jag förstått, det är säkert ett bra tips. Känner också att
jag behöver distans från dem som inte kan eller vill förstå. Jag orkar inte hantera det just
nu. Tack för att du beskriver liknelser med det jag själv upplever, skönt att inte känna sig
så ensam hela tiden. Kramar tillbaka! //A

Gulledu!

Ja, jag är oerhört glad att jag har varit på de där träffarna. Nästa gång blir min sista och idag har jag köpt en liten glasängel till kvinnan som leder träffarna. Hon behöver få veta att hon är en ängel.

Tänk vad det snöade......... i år är det mycket varmare. :-)

Kram!
/H.

Välkommen hem, lillablå. <3
/H.

Alla borde få reda på att sidan finns, och alla borde få det stöd och den värme och kärlek jag fått från er alla! Underbart att er kommun har förstått!!
Jag har en liten sak i min ficka, som jag hittar ett par gånger varje dag, och blir glad och varm i magen, och skickar ett par tankar till dig och din vackra fru, den finaste gåvan jag fått på många år! och det ligger en äppleskrott i min frys och väntar på att våren ska komma, så att den kan få bli planterad och växa upp till ett vackert äppleträd!
Tack för att du och Lelas finns!
Kramar!!!
/k

Så glad jag blir över att läsa dina rader!!!
som jag tänkt på dig... vet inte varför egentligen, men du betyder massor för mig... knäppt va?! =D
fortsätt kämpa, fortsätt tänk, fortsätt vara ärlig mot dig själv, och glöm inte älska dig själv och vara stolt över det du gör!!!
så himla glad jag blev, alldeles varm i magen och med en liten tår i ögat!
stor kram till dig!!!
/k

Lelas,
det känns i hela magen att du mår bra, att ni mår bra tillsammans, och jag förstår att du känner att det är dags att avsluta dina anhörighetsträffar... men åh vad glad jag är att du gått på dem, för utan dem hade kanske inte du och jag träffats den där supersnöiga dagen för snart ett år sen... tack för att du bad om hjälp, och att jag därigenom fick en vän! Eller två, din fina man räknar jag också in!
Stora kramar!!
/k

så fint att höra av dig! / mt

Jag läser dina rader, och blir så glad över att du flyttat och fått ett eget bo, och blir så ledsen över all den makt han fortfarande har över dig... att det ska vara så svårt... men du har kommit långt, och längre kommer du att nå, och du är stark, det kommer gå fortare och lättare än du tror! Ta hjälp av dina vänner, din samtalskontakt och fortsätt framåt! You go Girl!!
stor kram!
/k

Lillablå lika go som vanligt. Man blir glad när man ser ditt nick igen och läser dina rader! Hoppas du träffar någon om det är vad du vill. Du har ett stort hjärta! Vänligen/Mickey

jag har inte glömt er!
jag har bara inte haft ork eller energi att logga in...
bestämde mig för att inte skriva eller läsa här under min semester i somras, och sen har det bara inte blivit av, och inte heller har jag kommit iväg till al-anon... en vacker dag går jag dit igen!

allt är bara bra, jag lever ett rätt gott liv, trots åldersnoja och ensamhetskänslor. jag har många goda vänner, men när hösten kommer blir det extra tydligt att jag är singel, och att de har sin familj att mysa med, inte lika lätt att hitta på nåt, eller spontant ses.

har fortfarande ett ansträngt förhållande till alkoholen, har svårt för att se folk berusade, svårt för att höra hur pappa och bror diskuterar var man hittar den billigaste spriten på flygplatsen på väg hem från Afrika, och jag vägrade ta in en liter sprit åt pappa, varför vet jag egentligen inte... men så är det, och det får vara så, tills det inte längre får min kropp i stridsberedskap....

mina vänner, ska läsa era trådar nu, jag hoppas att ni alla mår bättre än sist, och till alla nya fina, välkomna, jag hoppas att ni ska finna den tröst och det stöd jag fann här när jag behövde det!
stora varma kramar!
/k

och säkert har vi alla våra fel och brister. Jag läste bakåt i din tråd nu, om ert 20-årig liv, om de andra kvinnorna, om de hårda orden, om örfilen-kakelväggen-och-den-översminkade blåtiran.
Det är angelägna frågor du ställer på slutet, om att bevara sig sig själv, sitt sanna jag. När jag läser vad du skriver känner jag starkt att du är så inåt-skådande och så ärlig att du kan känna dig trygg i din med-mänsklighet. Jag menar det. Kram / mt

...nästan två veckor har det gått sedan sista glaset. Och jag som var rädd att ens försöka! Jag är inte ens sugen. Nu funderar jag över allt jag läst om återfall, vid tredje av allting kommer problemen säger några. Jag har hört om folk som hållt uppe länge och sedan ändå trillat dit. Jag tänker att om man lyckas hålla upp ett tag så borde jag väl klara av att inte dras med igen.

Det är skåptömning på jobbet nästa vecka och sen är det julfest. Många tillfällen att dricka. Jag har bett att det skall införskaffas något gott till oss som inte vill ha alkohol, någon kände till att det finns en god alkofri öl (var det Carlsberg?).

Jag tänker fortfarande väldigt mycket på alkohol överhuvudtaget men jag är inte sugen. Märkligt. Undrar om det är för att jag är orolig över min lever som jag inte har det minsta sug efter att dricka? Kanske hamnar man i det här tillståndet när man verkligen bestämt sig?

Om ca 2 veckor ska jag genomgå ytterligare underöskning och får en vecka därefter förhoppningsvis veta om den tumör jag har på levern beror på cancer eller någonting annat. Jag är mycket orolig och har svårt att koncentrera mig på sådant som jag borde koncentrera mig på.

Känner efter för mycket och tycker att det gör ont därinne :-( känner mig lite ledsen faktiskt...

trevlig helg med äkta frid & glädje! / mt

Sitter vid fikabordet på jobbet och tittar ut på det gråkalla vädret genom fönstret...
Nu är det helg tänker jag, och vad det innebär för mig..?
Vad innebär helgen för mig?

Lugn, frihet och tid för mig själv, inte alls något jagande efter alkoholen, inte när den skall inhandlas,
Drickas och med vem, inte på något sätt legalisera den, utan bara att få vara..
Bara att få vara...Berra, den verkliga Berra, ingen ångest ingen önskan om att få backa tillbaka tiden, alls...

Och det kan ju låta väldigt konstigt, en önskan om att det ska just hända...ingenting, märkligt...
Att få uppleva nuet precis som det är, är för mig en ynnest...

Jag är (nykter), alltså finns jag (i verkligheten)..
En sak att begrunna, och jag känner ingen stress, över någonting.

Och jag som tidigare ansåg att just alkoholen var ett avstressningamedel...
Så j@vla fel man kan ha'!

Trevlig Helg!

/Berra

i Istanbul?
Jag åker snart till södra spanien,jag har behov av äventyr o kickar i tillvaron.:)

efter en jämförelsevis fredlig dag tillsammans med exmaken igår. Han gick ut hårt med en massa anklagelser och jag hade inte garden uppe utan bröt ihop och började gråta. Efter 20 år tillsammans har jag liksom två helt skilda bilder av den mannen, och det handlar faktiskt inte om den berusade och den nyktra, utan liksom mer om den jag skulle vilja att han var och den det om och om igen har visat sig att han faktisk är... Oerhört manipulativ. Efter att bråket igår redde upp sig och det känndes som om vi var vänner igen kommer jag hem och börjar analysera vad vi faktiskt sagt och kommit fram till och inser att jag än en gång har lovat bort mig själv, hela min ekonomi för all framtid och lite till, liksom... Klart att han var snäll på slutet...

Samtidigt bär jag en liten känsla av att jag är orättvis mot honom... Vill vara ärlig mot mig själv, vad är min del i det som har varit och det som är? Och hur kan jag förhålla mig till den här personen och fortfarande vara en med-människa, inte bli hård och omänsklig, och ändå inte ta skada själv?

Suck / M

Hejsan Anonymt!
Har följt dina inlägg här o känner igen mig så mycké i det du beskriver.
De är ju så att när man lämnar nån man har levt med p g a dessa problem,
vilket jag också gjorde så är de så att man fortfarande kan ha väldigt
starka känslor för den personen. Också så har man ofta upplevt även mycké
positiva saker tillsammans o de kvaliteerna kan va riktigt bra, många som
har dessa problem är otroligt snälla personer när de är nykter.

Man funkar ju också så som människa att man rår ju inte riktigt för sina
känslor heller, när jag lämnade mitt förhållande hade jag fortfarande
starka känslor för den mannen o de gjorde riktigt ont när man tänkte på
de som vart bra i förhållandet, för bra var de när han var nykter. Vi bröt
3 gånger innan o gick tillbaka till varann.

Skulle han ha gått med på o söka hjälp så har jag säkert stöttat honom
p g a mina starka känslor.

Känns som du fortfarande har starka känslor o de är ju inte konstigt
när man levt tillsammans länge men man vet inte vad som händer i framtiden.
Han måste ju komma till insikt o förändra sitt leverne för att saker
o ting ska förändras! Jag känner många som lever med en fd alkholist
idag o klart alla ska få en chans o ändra sitt liv. För syvens o sist
så är man ju långt ifrån samma person full som nykter!

Hade du fått nån samtalskontakt/tid än? tror de skulle lätta på trycket.

Finns här för DIG! Sköt om DIG! kram

Hej Stigsdotter och tack för ditt inlägg! Jag skrev ett långt svar till dig, och lyckades med konststycket att radera ut allt innan jag sparade.&%&€€#"
Orkar inte börja om just nu, återkommer. I korthet såg jag att jag nog nämnt huvudanledningen i ett inlägg på förra sidan, det handlar om insikterna jag fått vid en kurs hos My Skarsgård. Natti, jag är åter på söndag kväll.
Kram,
/Fenix

Har inte läst hela tråden, men fastnade på första raderna. Känner så väl igen detta, hoppet om att det skall bli bättre, omgivningen som inte förstår då de inte lever med det hela blandat med den egna känslan om "har jag verkligen gjort rätt, denna gången lovar hon att det var den sista, jag överdriver säkert. Tankarna snurrar, jag blir osäker fram tills nästa gång då är jag tillbaks och känner mig grundlurad, frustrerad över att jag inte stod på mig. Varför lämnade jag inte henne förra gången. Åh jag blir trött på mig själv, men denna gången verkar hon uppriktig kanske har jag äntligen nått fram? Sen sveps mattan undan och åter igen står jag där frustrerad och besviken, arg på henne, arg på mig själv osv. Den onda cirkeln fortsätter.

Du har gjort rätt val, stå på dig. Men jag förstår dina känslor till punkt och pricka. Min snart exfrus familj och min egen ser den goa glada och alltid lika charmiga som visst inte tackar nej till ett glas men så farligt är det väl inte, inte är väl hon alkoholist inte. Men alla tetrapak då? Flaskorna som göms och dricks ur hemma? Att jag som medberoende (fick lära mig detta idag) planerar omedvetet mitt liv efter hennes drickande? Jag förstår att alkoholismen är en sjukdom att det inte är lätt att kontrollera MEN det gör inte mig mindre besviken, frustrerad, ledsen, skamsen, uppgiven

Hur många gånger har du täckt upp för honom?

Tack Louise1 för ditt svar och stöd. Jag ska se om jag kan hitta någon kurs i mindfulness,
det kanske kan vara något. Hjärta och hjärna hänger inte riktigt med varandra just nu.
Ska försöka ha tålamod och ge det tid. Kram till dig! //A

Usch vad jobbigt du har det. Men du får precis som en tillfrisknande alkoholist ta en dag i taget. Ge dig själv tid. Umgås bara med människor som ger energi och inte med dem som tar den. Du behöver den själv just nu.

Mindfulness är jättebra om du orkar det. Jag har i perioder haft hjälp av det. Att hitta det som är bra i det lilla. Så du har något som är positivt. Försök ta till dig det du har omkring dig som är vackert att se på, eller känslan av golvet mot dina fotsulor, eller lägg märke till hur maten smakar i munnen. De andra känslorna försvinner ju inte i ett trollslag av detta. Men man kan vila lite i det, och det låter som om du behöver lite vila emellanåt.

Mååååånga styrkekramar till dig Anonymt!
Kram
Louise1

fantastiska fredde! / mt

Jag tror som du, jag kan inte försöka ändra på sin omgivning, trots att jag "hatar" alkohol. Sanningen är att jag knappt kan ta upp ämnet men folk, för det är så långt från deras verklighet som bara går. :)

Jag har några nära vänner som jag öppet pratar om mitt förhållande till alkohol, och få av dom håller med, och ingen av dom kan dela mitt förakt.

Det jag gör, och tänker fortsätta göra dock är att ta hand om mig själv. Att våga lämna fester när alkoholen tar över, att våga sluta prata med dom som är märkbart påverkade på kick-offen, osv.

Jag kan inte styra över andra, men jag kan bestämma över mig själv och vad jag gör. :)

Kram snälla stigsdotter!

och tack för att du delar med dig av dina tankar till inspiration för oss andra. Jag tror och hoppas att jag också kommer dithän att jag ser på alkoholen som ett gift som jag inte kan förstå hur jag velat besudla min kropp med. Tänke igår när min man satt bakis och luktade lite småilla, trött och sur att jag får akta mig så att jag inte blir en riktig moraltant sedan när jag inte dricker och istället försöker få andra att sluta också :-)