Senaste kommentarerna i forumet

Härligt att höra din beslutsamhet och att du vilar så fast i ditt beslut att inte låta alkoholen besudla ditt liv igen.

Lite märkligt är det väl ändå att vi känner oss duktiga när vi deltar i fester osv utan att dricka. Jag menar, att man överhuvudtaget ska behöva tänka den tanken!!?? Nåväl, annars hade vi väl inte varit de vi är antar jag.

Jag blir lite nyfiken när du skriver att du fått en förklaring till varför du inte kunde sluta dricka - är det något du kan dela med dig av till gagn för oss andra? Jag har full respekt för om det är något ytterst personligt som inte kan vara til nytta för oss andra, nyfiken i en strut är mitt andranamn ;-)

är något man mår väldigt dåligt av! Framför allt är det jätteviktigt att barn får chans att berätta! Man måsta hjälpa dem med det! Även om man inte säger åt barnen att inte berätta så är de så väldigt känsliga för vad som är ok och inte ok att säga, och låter bli att tala om sånt som "man inte talar om". Därför tror jag att man själv måste aktivt prata med dem och också säga att de får prata med andra, kompisar, osv. annars tar de mer skada än de redan gjort! Barn är så väldigt lojala.

Hur går det för dig Tussilago?
Kramar / M

Tack för du skriver, jag tycker så mycket om att läsa det du delar med dig av.
Önskar att få fortsätta att njuta av detta även när du passerat dina 3 år, så lång tid.

Så starkt jobbat - grattis
Lisamari

Oj, va tiden går fort o nu har du snart avverkat 3 år.

Du är ett stort stöd o en klippa, dina inlägg ger en styrka
o alltid lika spännande o roliga att läsa!

Ha de bäst o ta hand om dig! Kramelikram Ängelen

....klunkar vin ur den flaska som var kvar från helgen. Min make öppnade den i lördags, drack själv ett par glas utan att säga något till mig och jag var inte ens sugen. Igår öppnade jag korken och luktade, stängde den igen.

Idag var det precis som om jag tvunget måste känna smaken på tungan för att övertyga mig själv om att det inte bara luktade, utan också smakade, ointressant. Jag blev övertygad faktiskt.

Faaast, skam till sägandes så var det nog det faktum att det inte fanns mer än ca ett glas kvar i flaskan - liksom ingen idé att dricka det om man inte kan dricka ännu mer sedan :-/ Nå, alla sätt att avhålla sig är bra utom de dåliga :-)

Två klunkar räknas inte. Så, då har jag inte druckit sedan förra söndagen. Känner mig duktig men också orolig för min mage. Det är nog oron som gör att jag inte törs dricka, jag vet ju egentligen inte hur min lever mår.

...att ta hjälp från vårdcentralen. Via husläkaren kan man få kontakt med någon på beroendemottagningen som man kan träffa och få råd och tips av…

Kram från mig

...precis på min kommuns hemsida. På beroendemottagningens sida har man lagt en länk hit till Alkoholhjälpen :) Kanske pga mig och Lelas som talat varmt om alkoholhjälpen. Vem vet. Bra är det i alla fall.

Du har så rätt, man e trygg i att vara en looser,svårt som fasiken att ta sitt egna parti då. Fast de e väl det enda viktiga, sitt eget välmående...Om man nu vågar sig å att tro det om sig själv.

Handlar förvånadsvärt mycket om att sluta nedvärdera sig själv,
En form av medvetet självdestruktivt sätt att plåga sig igenom livet...

Man vet att man gör fel vartenda gång man låter törsten ta överhand.
Man vet att man kommer att må piss efteråt, ändå gör man det.

Man blir en sorts självplågare, jo visst man blir lycklig först när berusningen kommer till en..
Men det räcker ju inte på långa vägar hela vägen, man vet ju vad som händer!

Ångest, självkritik, varför gjorde jag så där? osv...

I nykterheten handlar det mycket om för min del att ta mitt egna parti,
Jag måste helt enkelt hjälpa till att må bättre genom att stå över mina egna tankar,
Sätta mina egna regler eller förbud, för MIN skull, ingen annans...

Varje dag varje minut tar jag för mig besvärliga beslut...

Men det handlar om mitt välmående och då finns inget viktigare.

/Berra

Lycka till ni alla som kämpar!

Kråkan, jag förstår dig så väl, men för barnens skull så måste du nog göra något radikalt!
Har du sökt hjälp på någon beroendemottagning? Jag kan rekomendera den hjälpen.
Själv har jag ikväll varit hos mina barnbarn - och då funkar det bra -
min dotter vill inte att jag umgås med barnbarnen när jag har druckit!

God natt/Lg

Den känslan är hemsk! Det är ju skönt när det är någon nära så man kan ringa och fråga vad man sagt, allra värst är det när man status uppdaterar på fyllan, så hela fejjan ser...alkohol kan verkligen ge en Ågren!

....man märker inte riktigt hur mycket man druckit! Men en kvarting är ju riktigt mycket, usch du måste ha varit riktigt risig dagen efter :-(

Känner igen känslan, man får stressa för att ta reda på vad man skrivit, vem man ringt, luska hos folk för att försöka få fram vad jag sagt... fy!!

idag fick mig att se mitt typiskt medberoende beteende. Exmannen vill inte ha kontakt alls, plötsligt. Han som tjatat och nött ut mig och jag som försökt och försökt att hålla avstånd. Skönt. Vad gör jag då?... jo, jag måste nog baka en farsdagstårta och åka dit med barnen... Och hålla lite koll.. eller?

Ett bra beslut för dig och dina barn. Det kan bara bli bättre. Kämpa på för en ljusare framtid utan ångest! :-)

nu får det vara bra!
Hur många gånger han man inte tänkt den tanken... jag ska sluta dricka idag, eller nu är det sista fyllan...
Dricker flera liter vin i veckan... jag lever på vin :( bara jag har vinet så fixar sig allt...

Sjukt... för så är det ju inte... vinet fixar inget...
det känns bara bra just då... sen mår man skit... ångest och hjärtklappning och allmänt trött och grinig...

Fin morsa man är...
Tror min mamma vet att jag dricker mycket, men inte hur mycket...
hon kommer med pikar, och upplysningar om alkoholens biverkningar m.m

Jag hoppas bara att jag nu kan vinna över mig själv... att jag för en gång skulle får kontrollen över mitt liv :) mina barn har rätt till en nykter mamma och jag är en bra mamma om jag inte dricker...

Hoppas att man kan få lite stöd här :)

Tack för ordet!

jag känner igen mig i allt du skriver, och jag förstår hur du känner dig...
Har bestämt mig i dag att det får vara slut på detta... alkoholen är en farlig vän att hålla i handen, men ack så ljuvlig för stunden... drack en vinbox själv i helgen... 4 flaskor vin 13 procent... sjuk... men jag gick upp i natt och slängde det sista som var kvar... för jag visste att jag skulle dricka upp det som fanns kvar och sen kan jag inte sluta... då går jag ner och köper en liter till... jag hade ju för fan hållt mig i nästan en vecka och börjat må bra... :) varför ska man sabba för sig... varför glömmer man hur dåligt man mådde efter fylle helgen/veckan och tror att det ska bara bli 3 glas... det blir ju alltid mer :(
Nu har jag slängt alla gamla flaskor och burkar och boxar som jag hittat här hemma... kankse blir det lättare om man inte ser flaskorna när man öppnar "hemliga skåpet"

Jag skäms också, jag skäms för att jag väljer att vara en onykter mamma... en egoist som väljer att ta till alkoholen så fort jag tycker att det blir stressigt eller rörigt... (det blir ju bara ännu värre)

Nu har jag valt att inte dricka mer, men det är svårt att vinna över sig själv och suget...

Men det är ju sant det som är sagt DU måste bara TRE saker i LIVET... 1.födas 2.Välja 3.dö

Skulle ju vara trevligt att se till baka på sitt liv när det nästan är slut och känna att man har gjort RÄTT VAL...

Skriv gärna till mig... :) styrke kramar :) Kråkan

Hej, och tack för välkommnandet!

Det har väl gått sådär tyvärr!
Som en blixt från en klar himmel så fick jag i torsdagskväll för mig att det nog inte kunde skada med några glas vin, och rusade iväg till systemet straxt innan stängningsdax.

Drack sedan även fredag och lördag, och några folköl igår för att hjälpa till med att hålla ångesten lite i schack.

Fattar inte hur man kan vara så dum!
Skäms och känner mig som den mest puckade människan på planeten!

Nu ska jag ta nya tag, och ska verkligen kämpa för att inte ge efter för de där idiotiska idéerna..."det kan nog inte vara så faligt...bara ett par glas...bara ikväll"

Jag tänker läsa och hitta idéer och kraft här på forumet, det finns verkligen många varma och inikstsfulla personer här som delar mig sig av sina erfarenheter.
Jag har även skapat en egen tråd, där jag tänkte skriva av mig lite, det känns som det hjälper!

Kram på er!

känner så otroligt väl igen mig, otäckt men också tryggt att läsa det du skriver..tror att våra upplevelser kan se olika ut beroende på hur vi lever och hur vi tänker men grundproblemet är väl att vi dricker fastän vi kanske borde låta bli.....jag vill låta bli men det är ju så skönt med berusning, antar att jag inte är ensam om att tänka så....men nu e jag rädd för konsekvenserna......min mellanson har börjat kommentera att jag dricker mycket och ofta..känns otroligt tungt.....hur gå det för dig?

Mullegubben, har funderat länge på det inlägg du skrivit här ovan (8/11) samt det du skrev på min tråd. När jag ser tillbaka på beslutet att sluta dricka, var det inte en rak väg. Jag hann ta ett steg tillbaka ett flertal gånger innan det bar iväg. Sen dröjde det länge, och då pratar jag om ett år eller mer innan jag började kunna se att detta var ett livslångt beslut. Innan jag kunde säga att jag aldrig mer...Min anledning från första början var nog inte heller baserad på en vilja eller stor önskan. Jag ville nog egentligen upptäcka att jag kunde bli en "normalkonsument". Nu gjorde jag ju inte det, upptäckte det alltså. Tvärtom växte kunskapen om mig själv och insikten om att jag har ett mycket bättre liv utan alkoholen. Alla runtomkring mig också. Att mitt äktenskap, min relation till mannen och dottern, fungerar så mycket bättre och smidigare ÄR en anledning till "för resten av livet-beslutet", men jag känner ändå att jag gör det för min skull, för livets skull, förstår du?
Summa sumarum, idag VILL jag leva nyktert. Det "ville" jag nog inte på samma sätt då jag fattade beslutet för snart två år sedan, då var det mer av ett måste, annars hade jag gått under. "Vill" växte fram ju fler fördelar jag kunde casha in, och ju mer välmåendet växte.
Kanske blev detta en rörig beskrivning, det är tidig morgon : )och jag har eg inget riktigt svar på frågeställningen: är det nödvändigt att vara nykter av rätt anledning? Jag tror att det kanske inte har så stor betydelse från början, då var det för mig fullt upp att lägga focus på att klara att bryta vanor och hantera känlostormar. Men för att jag skulle klara en varaktig nykterhet i längden så var det nog ändå tvunget att så småningom gå över i en stark vilja att leva utan alkohol, för min skull.
Önskar dig en fin start på nya veckan, tänk att det snart är 1:a advent!
Kram V

helg med några speciella inslag. Besöket i kyrkogården och resan till korvkiosken kommer jag att minnas - särskilt din klädsel då -:)Även vår första middag (tror jag) på krog av den digniteten med mineralvatten som genomgående dryck. Bäst var vårt samtal fredagkväll. Kram / mt

Stigsdotter, alla andra.
jag sällar mig till er. Skriver en blogg om min resa http://trollnasa.blogg.se/ om nån vill läsa.
Jag gjorde nåt så vidrigt förra fredagen så det är sjukt. Vi hade Gin och Wermouth hemma och jag satt i soffan och drack dricksglas med dry martini (ren jävla sprit ju) då barnen hade somnat. Min sambo var i USA. Galen ångest dagen efter , cyklade förbi bolaget och köpte minsta flaskan star gin och hällde över i den stora flaska, då visar det sig att jag druckit 37.5 cl ren sprit! hela lilla flaskan gick åt för att fylla upp den stora flaskan.

URK

satt dessutom på facebook hela kvällen. Att vakna lördag och kasta sig in på fejjan för att se vem man kontaktat, den jävla känslan...

Hoppas det fortfarande går bra för dig.

Kom ihåg, du är inte ensam om att kämpa...Skriv även om det inte har gått jättebra.
Det är viktigt att fortsätta skriva.

För min del är det en evig kamp.
Har tack och lov en jättebra beroendemottagning som jag kan vända mig till.
Är det ingen av er alla som har sökt hjälp? Jag kan verkligen rekommendera det.
Dom är proffsiga och man behöver absolut inte känna sig skamsen.

Hoppas alla haft en fin week-end och att ni börjar skriva igen!!

Ha det bra/Lg

fast det gör ont att läsa om det stora kram-hålet inom dig. När våra barn var små och ledsna sa vi ofta att man kan ha magen full med gråt - och då behöver man få gråta ut - det är väl ungefär detsamma som att leva med ett kramhål...
Jag tror de s.k normala pratar med vänner (som inte alltid orkar och kan förstå) och så söker man hjälp på olika håll inom vården. I värsta fall får man recept på vanebildande medikamenter för att kunna fly sin sorg.
Det har blivit så för många av oss att det inte finns tid och rum i våra liv att dela sorger och kriser... fast de flesta av oss möter sånt. Alla, förr eller senare. Då vet man inte heller att andra går igenom liknande och så känner man sig onödigt och felaktigt ensam. De flesta av oss vill ju bevara fasaden, bidlen av att vara lycklig och lyckad...
Tack och lov för denna plats där vi får dela våra sorger, tillkortakommanden och glädjestunder. Även jag är mycket tacksam att ha hittat denna plats i universum. Kram / mt

går upp och nerför oss alla, det finns dock en liten skillnad på hur vi handskas med svängningarna.
När jag var aktiv så valde jag konsekvent den lättaste vägen och den bästa boten jag då visste om ....alkohol. Snacka om att dränka bekymren.

Jag har under snart ett halvår haft svåra familjebekymmer som jag varit tvungen att möta med ett nyktert synsätt och det har inte alltid varit lätt. Det är lätt att sjunka ner i svår självömkan och att det går över i andra destruktiva känslor. Jag har haft, och har fortfarande, en stor sorg och nedslagenhet i mitt hjärta. Känslor som jag inte alls är van vid och som jag har varit tvungen att lära mig att handskas med och att se att livet och framtiden verkligen ställs på sin spets gör ont i själen. Jag har gjort upptäckter hos mig själv som jag aldrig tidigare uppmärksammat men som visar att jag faktiskt fungerar idag som en "normal" människa utan att behöva kemiska bedövningsmedel. Jag kan idag släppa ut mina känslor, det har varit många tårar den sista tiden, och jag har försökt bejaka mina svagheter och möta dem på ett naturligt sätt.

En sak som överraskat mig, jag trodde att jag var ok på den punkten, var att jag hade/har en ofantlig saknad efter kramar och personlig kontakt. Det är ju ett stort kram-hål inuti mig !! När jag var aktiv var nära kontakt med andra något hemsk, jag var ju rädd att det skulle lukta om mig, att bli avslöjad. Jag fick börja lära mig på behandlingshemmet att kramas och det var synnerligen obehagligt i början men allteftersom började det kännas väldigt förtroendeingivande. Att ta i en annan människa har för mig betytt mer än bara en rörelse, det betyder ett förtroende, en gest av samhörighet och respekt. Det var en kvinna jag känner som öppnade mina ögon för några veckor sedan med just ett par kramar och några ord som satte sig direkt i mitt hjärta. Jag kände då att jag har en sanslös längtan efter närhet, mer än vad jag trodde att jag hade möjlighet till och, faktiskt, verkligen behöver.

Jag är väldigt glad över att tillhöra en grupp av människor som kan dela fritt om sitt liv utan att någon dömer eller lägger skuld på mig eller någon annan.Jag har ju förmånen att använda detta forum, andra forum på nätet, och inte minst i verkligheten där vi även kan kramas irl !! Jag har haft ovärderlig hjälp från vänner som jag inte ens träffat i det verkliga livet och jag har "gamla" vänner som jag kan kontakta och prata fritt ur hjärtat och som betyder enormt mycket för mig. Dessa vänner har jag mött eller träffat i nykterheten och vi har alla någon koppling till alkohol och delvis med kunskaper i programmet.

Jag är väldigt priviligerad som får ha sådana fina vänner och är väldigt tacksam för det.

Hur i hela världen gör andra, "normala", människor när de råkar ut för livskriser och som inte har denna fantastiska stöttning ??

Återigen känner jag en stor ödmjukhet över att ha fått mitt liv tillbaka genom ett litet beslut varje morgon :) och att jag får min styrka av er och era erfarenheter. Tack för det !!

...med köttbit, pommes, vinsås och så kommer maken helt säkert att öppna en flaska vin. Undrar om han kommer ihåg att inte bjuda mig? Jag tror att jag kan stå emot men om någon räcker fram ett glas lär jag ju inte säga nej. Känns som om det var evigheter sedan jag inte drack på en hel vecka - det går ju att låta bli!

Har börjat med något slags reningskur och Sertralin och kanske gör detta det enklare att låta bli drickat eftersom alkohol ju förtar effekt av båda. Under 20 dagars tid skall jag dricka en kur. Kanske borde jag dra in på sockret också om jag nu skall rena det inre? Detta hade jag visst glömt av att tänka på.

Är orolig för min mage, kommer inte att få göra kompletterande undersökningar förrän i december.