Senaste kommentarerna i forumet

..att skriva av dig här, det brukar lätta en hel del efter att man har fått sina tankar på pränt, och skrivandet lämnar tankarna till mera eftertanke.
Man brukar "känna" hur orden har skrivits, meningsuppbyggnad m.m., storyn finns mellan ordvalen.

Jag tror ju inte att enbart problemet finns i drickandet, utan att det finns andra anledningar bakom själva fenomenet drickandet,
Fyllan är på något sätt summan av alla problemen som tar sin beklädnad...
Kanske är alla problemen invävda i varandra och därför ännu svårare att nysta ut, men flykten heter likt förbannat alkoholen.

Nja jag skulle inte heller ta mig an en sponsor som till synes är fanatiskt övertygande, spelar de en inlärd roll utan egen inlevelse med bara förprogrammerade
Repliker så känns det inte äkta, man får känslan av att de missionerar ut en religion mer än en empatisk förståelse.
Jag brukar "känna" den karman när man möter en försäljare som inte är objektiv i sina utlåtanden, den här grejen är bäst, skit i de andra märkena!
Den snubben är rökt från första början hos mig, men den som förstår mina krav och kan ändra sig utifrån mina behov får mitt förtroende omgående.
Det gäller att finna en likatänkare i varje situation, då känner jag mig komfortabel.
Det gäller alltifrån tjejen i kassan, tobaksaffären och frisören.

De jag håller mig ifrån är de gamla likatänkarna ifrån dryckestiden, de jag sympatiserade med förr, men inte längre.
Det finns numera inga tillfällen som rättfärdigar en anledning till att ta ett glas, alltså håller jag mig borta ifrån dem.
Jag känner mig starkare hellre i min egna situation, dvs ensam, jag håller en respektfull distans till de som försöket övertyga mig om att fyllan värmer bäst.
Min blick jag ger dem säger allt, det där tror inte jag på, vem försöker du övertyga, dig själv?, dummerjöns!
De brukar ge upp efter ett tag, och lämnar mig ifred...

Jag har fått känslan av att det börjar bli inne med att inte dricka längre, med tanke på att så många fler alkoholfria alternativ det finns idag mot förr.
Och hur toleransen hos utskänkningsställen har ökat för oss icke-drickare, ingen modern barkille eller servitris lyfter på ögonbrynen längre.
Jag har något viktigare att ta hand om än att fyllna till, och det kan öka nyfikenheten hos andra att försöka ta reda på...

Talesättet...jag tänker, alltså finns jag, kan ändras till...jag är nykter, alltså minns jag..

/Berra

Tuffar du med i det tåget som håller sig på spåret eller det som är lite rangligt? (Måste blanda in lite humör i allt elände ibland:)
Snart har vi allihopa några riktiga hinder att kliva över....då syftar jag på alla kommande högtider...Har du någon plan?
Själv tänkte jag att man visst kan äta julskinka och dricka julmust till och att man visst kan skåla in det nya året med trocadero...om man bara vill det tillräckligt och så får det bli för mig i år och nästa och alla kommande!
Herregud jag märker att jag blir alldeles överentusiastisk i skrivande stund...jag får verkligen en kick av att tänka på den framtida nykterheten. Såg mig själv stå och propagera för nykterheten mitt på stan på nyår med ett glas trocadero i handen...men jag tror inte att det skulle gå hem va?:)Risken är ju att jag skulle ha ett fyrverkeri nånstans det inte är så välkommet! Nej usch...jag vet att det kommer att kännas jävligt tufft att avstå alkoholen stundtals...men det kommer att vara värt det alla gånger!

Ha de gott!

Dotts, när jag läste din tråd kände jag igen mig i frågorna kring hur mycket man säga och avslöja till sin omgivning. Så länge man agerar finns det ju ändå någon slags hopp. Att tiga och uthärda håller inte i längden.
Det är varken respekt mot missbrukaren, hans närmaste eller en själv. Har man, som vi, vuxna barn är det en känslig balansgång att bedöma hur mycket man ska involvera dem i problemen. Men så klart märker familjen hur det är fatt och då blir det ännu jobbigare att inte låtsas om någonting. Så du har gjort helt rätt som talade med dina svärföräldrar, det kanske var en lättnad för dem också.
Men det är svårt att veta var man drar gränsen, det är inte alla som kan bära förtroendet. Och man skäms ju själv och tar på sig en del av skulden till missbruket.
Jag tog kontakt med vår läkare och min man har varit både sur och arg och besviken på mig för det.
Ändå tror jag att jag gjorde rätt. Han insåg att jag menar allvar och att det kan innebära att vårt liv inte alltid kan styras av hans villkor. Jag märker en liten förbättring och nu får nästa steg mogna inom honom.
Och kunde Abbe, Mullegubben och Pianomannen så ska det inte vara omöjligt ….

Kanske uttryckte jag mig som att det kommer att bli en lätt match att sluta med vinet. Men av erfarenhet vet jag att det inte är så. Jag har försökt lägga av så många gånger och ibland går det en dag, ibland några dagar, ibland till o med några veckor. Men sen är det kört igen, någon liten liten detalj gör att suget blir för svårt och livet känns inte värt något alls om jag inte får mitt vin. Nu hoppas o tror jag att efter min solsemester och med min nya valp i huset, så ska allt kännas som en nystart och förhoppningsvis ska jag då lyckas låta bli alkoholen.
Av erfarenhet vet jag också att det oftast är tredje dagen, tredje veckan, tredje månaden som är de kritiska perioderna. Är det något som ni andra också känner? Det var när jag slutade röka för många år sedan som jag fick höra detta och att jag just vid de tillfällena skulle tänka extra mycket på att stå emot.
Jag skulle bli väldigt glad om jag får lite respons och "hejarop" på min plan att från och med att jag kommer hem från Kanarieöarna om ca två veckor, då ska jag leva helt nyktert och istället må gott med min nya lilla valp.
Nu hejar vi på Sverige i fotbollen, självklart vinner "vi" ikväll!

Är inte så våldsamt intresserad av Fotboll, men en VM slutspelsmatch är ju normalt en klockren given anledning att ställa ett gäng starköl på kylning. Hellre skulle jag se en förlust på straffar än att utsätta mig för risken, så det känns som bra fokus på dagens mål. Sommarens svartvinbärssaft med bubbelvatten kommer nu väl till pass.

Jag kanske låter som bror duktig? Men just nu tänker jag hellre peppa mig än lyssnar på "StrulPelle" som tydligen tycker det ska vara annorlunda

Lycka till alla!

Du har naturligtvis rätt. Det är viktigt att ha koll på proportionerna på problemen... Kan se samtalet med chefen, hm, vi har lagt märke till att det är mycket chokladpapper i papperskorgen på ditt rum - klarar du att sköta ditt jobb med den konsumtionen? Tur man kan skämta om eländet...

Ibland måste väl saker få ta lite tid... Och en sak i taget, eller hur var det nu?

Om suget sätter in, men du kan klara dig utan vin? Jag skulle då ta en bit choklad eller en godisbit, det är ju inte hela världen :-)
Men jag tror jag förstår vad du menar. Man är upptagen med att ifrågasätta alla möjliga spratt som reptilhjärnan ställer till med. Kanske ska man inte, förutom det viktigaste (förmodligen alkoholen), vara så hård mot dig själv. Det kan naturligtvis vara irriterande att ha andra sorters sug, och det finns naturligtvis risker som diabetes med snaskande, men risken är ju liten att snaska bort jobb, relation, nära och kära. Nog skojat. Du verkar lyssna på vad du känner och fokusera och det är ju jättebra! :-)

Det är kanske så att man måste svamla för att få ur sig saker.
Hur som helst så känns det bra när man sitter och plitar ner sina tankar, det är lättare än att prata, man får lite tid att fundera och ändra.

Känns också bra att få respons på det man skriver.
Jag har provat att gå till AA några gånger och det kändes väl så där, ganska skönt att lyssna på vissa andra samt att "dela", mindre roligt med vissa ibland, det kunde bli långa uppemot halvtimmeslånga monologer ibland, vilka bara var långa beskrivningar av veckolånga fylleslag. Fanns kanske en befrielse av något slag för de som berättade detta, men jag förstod aldrig vitsen.
Det kändes dock aldrig rätt för mig med att aldrig få feedback på det man sa i och med att man inte kommenterar delningarna. Det blev heller ingen sponsor att bolla med, de flesta gick var och en till sitt efter träffarna.
En gång var det en kille som jag inte sett förut som kom fram och ville bli min sponsor och ungefär där avbröt jag att gå till träffarna då jag fick "Jehovas vittnen-vibbar" av den killen.
Finns säkert grupper där man trivts bättre om man hade bott i en större stad.

Dock känns detta med forumet bättre med den tiden man får på sig att tänka lite medans man skriver, läsa andras trådar och få lite feedback.

Idag var en verkligt stressig dag som vid det här laget i vanliga fall redan hade varvats ner med ett par snabba whisky (för att vara någorlunda säker på att vara körbar i morgon), men jag har lärt lite från Berra och försöker summera vad som hände och vad jag kan påverka.
Tänker då på fem deviser som jag tror kanske kommer från AA-tiden, eller så har jag läst dom här, antar att många har sett dom, men jag skriver dom i alla fall.

-Ta det lugnt.
-En sak i taget.
-Det viktigaste först.
-Gör det enkelt.
-Lev och låt leva.

Hoppas det är ok att skriva i den här tråden, känner inte att jag är mogen att starta en egen ännu.
Ha en skön kväll alla.

Buzzz

Ja, Pellepennan, det känner jag nog att jag är, även om det finns mkt kvar att jobba på.

Tänker mycket på uttrycket HALT. Där finns mycket att hämta. Igår kväll var jag såå arg (på maken), och när jag coolat ner mig lite, men inte helt - då kommer suget. Suget efter vad som helst, choklad, godis - bara något att stoppa i mig. Hade det varit för en månad sedan hade det varit alkohol. Varför gör man så? Dövar en känsla med mat eller alkohol? Eller när man är trött? Det känns ju till och med destruktivt när man gör det... Och varför kan jag inte stå emot chokladsuget om jag kan stå emot alkoholsuget? Blir så trött på mig själv...

Men med alkoholen går det bra. Känner faktiskt inget sug nu. Känns nästan konstigt att det går så bra utan vin. Tänk om jag fattat det tidigare...

känner, är definitivt, som Viktoria skrev, ett tecken på att kroppen sakta men säkert håller på att börja läka och rensa ut gifterna ur kroppen.
Jag var också ohyggligt trött den första tiden.
Samtidigt tog jag Antabus 3 ggr/vecka och är helt övertygad om att den också påverkade, för när jag beskrev tröttheten för alkoholläkaren på beroendeenheten, så ordinerade han mig att ta den 2ggr/vecka, på kvällen, och då försvann tröttheten. Men nu vet jag inte helt säkert om det berodde på Antabusen, eller att med tiden, så har tröttheten gett med sig.

Sen är det lite intressant, man är(var) trött och dåsig i början, men som du skriver, du sov inget vidare inatt - så var det för mig också, först ett antal veckor efter att jag slutat dricka, fick jag tillbaka en någorlunda nattsömn, ge det tid, fast jag vet att det är jobbigt.

Och grattis till 5:e dagen!

Hälsningar, Cookie

nu har jag också läst den artikel i Svd som debatterats här och annanstans under veckan som gått. Jag reagerade som ni på flera uttalanden i artikeln. Men kanske mest på detta ang vilka man hoppas nå med budskapet om att man som beroende eller/och riskbrukare (man använder båda begreppen på olika ställen i artikeln, menar man verkligen även de som redan har beroendesjukdommen?) kan minska sitt drickande till en tillfredställande nivå. Isåfall - tillfredställande för vem? Både dem själva och anhöriga?)

Så här beskriver man på ett ställe i texten vilka man vänder sig till:
"...den kvarts miljon svenskar som har ett tydligt alkoholberoende, men som fortfarande är socialt välfungerande med exempelvis jobb och familj.

Nu undrar jag om det finns någon av de i familjen kring den alkoholberoende (vi pratar alltså ALKOHOLBEROENDE) som instämmer i att den alkoholberoende är "välfungerande"? Välfungerande i sitt familjeliv är man inte om det finns en alkoholproblematik. Punkt och slut skulle jag vilja säga, fast det säkert kan uppfattas som oresonligt.
Nä, jag tror att det är den alkoholberoende själv, om denne fortfarande är i förnekelsefasen, som skulle beskriva sig som välfungerande. Och dem som inte ingår i den närmsta kretsen familj kan säkert också luras. Men aldrig att det finns en beroende som är välfungerande i sin familj. Nästan ett hån mot barn och partner att säga så. Eller menar man bara att den alkoholberoende än så länge har sin familj kvar under samma tak? Detta är inte heller ett belägg för att man är en välfungerande familjemedlem.

Sedan detta med att 6 månader skulle vara en tidsperiod vartefter man kan utläsa någon form av varaktigt resultat ställer jag mig också frågande till. Nu har jag "bara" detta forum som referens, det räcker troligtvis inte för att göra en kvalificerad analys, men jag är tveksam. Mycket tveksam.

Det var mina reflektioner efter att ha läst artikeln.

Grattis Denna där! Tröttheten är din kropp som börjar läka, så unna dig att vila och ta det lugnt. Var snäll mot dig själv och kroppen nu. Är så imponerad av det du gör.

bestäm sedan! Låter som en bra strategi!

Jag har inte gått på något liknande, men jag tror att det är bra! Som Markatta skriver: det är så lätt att döma sig själv och tänka att "jag är svag som inte lämnar, jag klarar inte av att hjälpa xxx, jag borde ha..., jag är så klantig som...., men när någon annan gör liknande saker så tänker man ju inte alls lika hårda tankar och de kanske man kan överföra lite på sig själv!

Och inte minst: rädslan för att lämna är så stor, rädsla för att man gör fel, att det inte ska gå ekonomiskt, att man är hemsk som lämnar, att man är svag som lämnar - eller svag som inte lämnar osv osv, men så får man plötsligt höra om någon som faktiskt lämnat och allt har löst sig - och så ser man att det kanske kan gå för mig också!

Stor kram, du är en bra bit på väg!

Tycker jag du verkar vara som till och med tagit hjälp hos beroendecentrum. Har själv varit för feg för det, men hoppas att jag ska kunna räta ut det ändå. Med hjälp av en rejäl portion envishet, och fokus, day by day.
Så blir det nästan av sig själv att handen inte räcker till att räkna dagarna med :-)
Håll ut, kämpa på!

När jag idag på morgonen läst din tråd verkar det verkligen som att du är på helt rätt spår. Verkar som du verkligen börjar se - och verkligen känner fördelar i nykterheten. Tycker i alla fall när jag läser att det verkar väldigt lovande :-)
Din upplevelse hur det var på tjejkvällen har jag nog tyvärr ännu aldrig fått uppleva, men när jag läser det känns det lite som att vara ett dubbelt UFO. Först när det börjar till middagen, kan eller får man inte vara med i njutningen. När berusningsgraden tilltar och alla blir mer eller mindre påverkade känner man sig utanför för att alla tjattrar som en skock apor, och man förmodligen ser tydligt hur det hänger ihop. Ska bli en intressant upplevelse, om och när jag kommer dit :-)

Men ganska tydligt hur belönad du kände dig morgonen efter...

Grattis till det!

Hej

Läst igenom dina tankar du haft under dom tre kvartal som gått sedan du började skriva om din resa och kampen mot ett nyktert liv. Känner igen mycket LillPer och vill bara skicka dig uppmuntran för jag tycker det är starkt att du fortsatt skriva, även när du åkt av vägen. Själv har jag valt att logga ut för att inte logga in igen, och månader har blivit till år. Kanske på grund av skammen mot mig själv, att vara så svag? Men även att det har känts skamligt mot de som tidigare skickade positiv energi till mig här på forumet. Vet att det kan gå, försöker tänka på citatet från din dotter. Vi är åtminstone här, och du har vågat skriva om det, sätta ord på det. Det borde ju vara början. Vi är ute ur förnekelsen åtminstone och funderar inte längre på OM vi har ett problem. Det finns nog en och annan som läst din tråd som fortfarande funderar på det, och i den bemärkelsen har du ju gjort skillnad genom att dela med dig här. För dig själv. För andra.

Även jag har under den första veckan varit inne och läst ganska mycket. Känns bra, och rent tidsmässigt som ett mycket vettigt alternativ att använda tiden till när man inte mår skit på morgonen ;-)

Det är bara för oss att hålla den positiva energin uppe, och köra på!
Lycka till!

Har nog aldrig varit så trött i hela mitt liv!
Är det vädret?
Sov inget vidare inatt. Kudden var knölig, täcket för varmt, månen lyste in genom fönstret och rakt in i ögonen.
Skulle kunna gå och lägga mig nu en stund, men jag är förmycket uppe i varv.
Rastlös.
Men jag tänker inte så mycket på alkohol.
Kom precis hem från beroendecentrum, där jag finner ett enormt stöd och där jag kan prata av mig.
Dom förstår precis, och vi kan skratta tillsammans om min kidnappade hjärna.
Allt känns så normalt att gå dit.
Jag drack en mugg med antabus och kände mig allmänt nöjd med livet.

Men den här tröttheten?
Kommer bakfyllan retroaktivt?
Nej jag är inte bakis idag, inte igår eller förrgår heller.
Jag ser allt på ett klarare sätt nu.
Kanske jag tillochmed ska slita röka?
Det smakar ju verkligen skit.

Kram på er och ha en fantastisk nykter dag!

Blir glad när man kan göra någon på lite bättee humör.
Och när man läser runt här bland trådarna så andas det så mycket positivitet och framåtanda.

Jag har blivit indragen i en whiskyprovning lite på ett bananskal.
Men ser inte det som något problemen.
Bara man spottar och sköljer ordentligt så hoppas jag stå pall.
Det om något blir en prövning, men jag ser med hoppfull framförsikt fram emot provningen.

Idag skall jag bara vara, äppelpaj är gott. Hela familjen åt frugans bästa igår.
Inte bra för min tomtekropp men gott, med vaniljsås till.

Dagens reflektion:
-Ta det lugnt, du hinner.

Idag dricker vi inte.
/A

Hej Fenix! Om du vill och orkar så skriv ner en rad. Jag vill veta att du är ok. - Och om du inte är ok, så vill jag veta att du lever. Men bara om du själv vill. Inga krav. (men du saknas, så; liiite krav)

Fia

Hej LillPer! Javisst är du sjuk! Vi är sjuka de flesta av oss. Det otäcka med den här sjukdomen är att det i långa loppet bara finns en enda bot = du själv!

Inga mediciner (naltroxan och vad de heter), inga kryckor (AA eller Antabus), ingen terapi (läkare irl eller vänner här) kan bota dig. Men du/vi kan ta hjälp av dessa redskap. Och jag tror att du är där. Man nog för att våga erkänna för dig själv (och andra, det vet jag) att du inte klarar detta längre.

Jag ser en man som är så rolig, så empatisk, så smart, sportig och älskad av sina barn. En toppenkille! Men sen ser jag ett ledset barn som än en gång har svikit sig själv. Med världens ångest och de svåra tankarna. Och det är där din riktiga styrka ligger; I tankarna. Berra skrev så klokt till dig om att det var viktigare att ha hjärnan än benen med sig i rejset. Så sant!

Så att du skyndar långsamt är inget du ska piska dig själv för. Du har sått fröet till förändring och du har medlen. Samma tokhjärna som i ditt och mitt fall får oss att ständigt grubbla (över allt!!!) kan också bli vår styrka. Man får ta vad man har. Och när hjärnan behöver vila så får vi ta till den där ganska smarta gåvan; Motion!

Jag tror stenhårt på dig. Jag tror även på mig själv. Jag tror också på logik. Det tog oss (dig 15 ?, mig 20) att supa ner oss till denna nivån. Det säger sig självt att vi inte blir friska på ett par dagar/veckor/år. Det får ta tid. Vi kan skynda långsamt så länge vi skyndar i rätt riktning. Anli:s (?) myrsteg.

Ut med dig i naturen, snubbla på en sten. Men ge inte upp.

Kram Fia

Håller med övriga skribenter i din tråd, vill.sluta, du utstrålar både ett annat lugn och glädje nu! Skönt att läsa. Apropå pepparkaksvatten, så har jag köpt ett gott pepparkakste - mycket gott!

Grattis konstnären till dina månader (visst låter det bra - månader!). Låter gott med äppelkaka!

/m

Att erkänna för sig själv och skriva här är ett bra och viktigt första steg!

Jag är absolut ingen expert på hur du ska gå tillväga för att klara att hålla dig nykter men ett par saker tänker jag bär jag läser din text:
1. Berätta för din fru, om du tänker göra allvar av ditt försök. Att inte berätta för henne är ju att hålla en dörr öppen för att kunna dricka - tänker jag. Är du däremot inte beredd på att göra ett försök ska du nog inte säga något. Inget är ju så fördärvligt för en relation som brutna löften.
2. Dina kompisar. Själv har jag under mina nyktra veckor varit iväg med kompisar på ett par tillställningar där det druckits, i ena fallet mycket. Tyckte det var jobbigt före, men gick bra där, hade inget sug då. Jag tror att din nykterhet kan ge ringar på vattnet. Det kanske är fler än du som har funderingar hemma i kammaren?

Oavsett behöver du fundera på vad du vill och hur du når dit. Säger som många andra, läs här och begrunda, du kommer att hitta många kloka tankar och erfarenheter :-)

Lycka till!

Vad glad du låter så känner jag med just nu. Är uppe själv i denna
svarta morgon det är min stund och jag njuter i fulla drag. Ätit
gröt druckigt tre koppar kaffe, vad kan man mer önska sig.
Nu har jag varit vit 2 månader och en vecka. Trodde aldrig jag skulle
klara första veckorna. Men här stor jag nu lite vilsen med massor av
känslor som väller fram. Ska bara få min man med mig tror inte han är
mogen ännu.
Ja, idag blir en fin dag och fotboll i kväll.
Ska göra en äppelkaka till kvällen
Ha det bra
Konstnären

det är med "svamlet" man kommer fram till saker. Man skriver här för sin egen skull, sen är det en bonus om det hjälper andra. Vilket det gör. För övrigt tycker jag du skriver redigt och bra. Fördelarna du beskriver tror jag alla känner igen. Just gläden över naturen, överraskningen man känner ibland när man kommer ihåg att man alltid är körduglig. Jag blev också irriterad när jag blev "störd" på kvällarna. Fortsätt på din inslagna väg och det blir bara bättre och bättre!

Hoppas att gårdagens magnetröntgen blev bra.
Fortfarande får jag arbetsmail där jag ombeds styra upp ett och annat.
Blev ett kort svar tillbaks, jag är sjukskriven till december.
Hoppas dessa saker åtgärdas för det kan ju inte bara bero på en person........
Lös problemet.

Kommer bli en härlig dag nu, tack för tisdagshälsningen m.t.
Önskar ALLA godmorgon nu, och idag dricker vi inget.

Hahahaha, var just uppe och fixade kaffet och drack lokas vatten med pepparkakssmak.
Den är god, lite julkänsla såhär i November.
/Al