Senaste kommentarerna i forumet

Stanna här och läs läs läs, men skriv även också.
Låt det bli som en dagbok över din kamp.

Vi är många glada likasinnade här.
Häng med tåget nu åker vi!
/A

Men något måste ha hänt då allt föll bort.
Men både Hulda och Fia sade väl samma som jag skrev.
Läste först nu.
Allt väl hoppas jag?
/A

Tufft just nu. Middag hos mannen och diskussioner om eventuell jul-och-nyårsrea. Tradition i vår lilla familj på två. Han lockar med Vietnam och andra förlorade riken. Ställen dit jag alltid har velat åka, men han alltid har vägrat. Nej, svarar jag. Jag bemöts av mer traditionella resemål? Nej. Jag måste tala dåligt klarspråk för han vill inte förstå. Att jag bara kan vara i Katthemmet just nu. Jag är rädd för mig själv i hans sällskap. Vet att han kan förlåta mig tre veckors fylla. Men jag kan inte det, inte än. Nej, jag lägger inte över eventuell kommande fylla på honom. Men över mitt eget semesteragerande.

För jag inte mer människa än att jag vill ligga på vita stränder och bara vara. Men jag vet att i mitt "Bara vara" så ingår fortfarande alkohol. Visst, mindre mängder än när jag ägnade mig åt vinsmuttandet hemma. Men kanske en trigger? Visst kan jag åka med mannen och knapra Antabus. Men blir det då verkligen en semester för honom när frun sitter på andra sidan bordet och kastar härska avundsjuka blickar? Så jag sa NEJ! Och jag ångrar delvis min egensinnighet. Men i år blir det jul och nyår i snö/regnslask för mig. Ganska ledsen men det kunde vara värre, eller? Jag kunde ha varit full av skam istället för bara arg/ledsen/förvirrad.

Fia

Och glädjen man känner är riktigt härlig.
Fortsätt och få denna känsla om och om igen.
Du vet, man ångrar ALDRIG en nykter kväll.
/A

Du är en smart tjej med barn och allt, snälla dok hjälp och få någonting mot suget och så att du inte KAN dricka.
Du hade åtta dagar I bagaget, om du håller upp fem dagar till så har du endast druckit 1 dag på två veckor.
Och när skedde det sist?
Du fixar detta, jag tror på dig!
Du har allt att vinna på att skippa spriten.

Även om mam känner sig liten och ensam så är du såååå viktig för många.
I synnerhet dina barn, dom har bara en mamma.
Och för dom är du den viktigaste I världen!

Lova att du loggar in I morgon och lämnar en uppdatering, oavsett hur det gått.
Det viktigaste är att du hänger kvar.
Detta är starten för en fantastisk fortsättning på resten av DITT liv.

Du kan, du vill och du SKA!
VISSA AV OSS MEDLEMMAR HAR HÄNGT HÄR LÄNGE, så känn ingen stress kolla bara på mig.
Snacka lååååååång startsträcka, men nu åker vi.
Och snart har du två veckor sånär som någon dag hit eller dit.
/A

Det knyter sig I magen på mig när jag läser om att du druckit och tagit tabletter!
Detta är förenat med absolut livsfara!
Vet inte hur du lever eller din livssituation ser ut, men om ingen annan bryr sig så gör JAG det.
Du är på tok för värdefull för att som du själv trodde, att du skulle somna in.
Hoppas verkligen att allt är så pass bra nu så du har vett att INTE laborera med sprit och tabletter.

Lova mig det snälla!
Stanna här och läs bland trådarna, pröva att du kan få hjälp mot beroendet.
Här är du anonym, jag hoppas och vill tro på dig.

Lova att du ringer en jour, kramar!
/A

Känns så frustrerande. Min man är väl inte alkoholist, men han dricker FEL! Han dricker för att lugna sina nerver. Om vi ska bort "måste" han ta en öl eller något annat starkt. Och som någon skrev i ett tidigare inslag så dricker även min man ibland i smyg, eftersom han vill dricka mer än vad jag tycker är ok. Jag har om och om igen sagt vad jag känner för hans sätt att dricka alkohol men får ingen förståelse alls. Han tycker jag ska förstå att han behöver det för nerverna och för att träffa och umgås med människor. Vad sjutton ska jag göra? Måste jag ge upp och flytta? När han dricker vid "fel" tillfälle så fortsätter han inte att dricka sig berusad, men ändå. Det kan vara en öl en söndag förmiddag! Han har ett fruktansvärt dåligt självförtroende och självkänsla.

Jag hoppas att det är ok att jag lånar din tråd vill.sluta för att svara Saga.

Som jag har skrivit någon annanstans är det just här du kan vara absolut ärlig och självutlämnande. Inte nog med att du är fullständigt anonym dessutom umgås du här med fullblodsproffs inom ämnet alkohol och beroende. Det finns inget som inte har behandlats här och vad du än känner eller råkar ut för så här det hänt här tidigare. Här är vi sällan unika med våra tillkortakommande.

I detta forum det finns många som gärna hjälper dig så gott det går. Dina problem är viktiga för dig och du är viktig för oss som finns här eftersom du har tagit första steget till ditt tillfriskande. Du har varit här och lämnat ett avtryck för att du vill få en lösning och hjälp. Bra jobbat!

I går hade han druckit igen!!! Jag märkte det tydligt när jag och min dotter kom hem efter att ha varit borta ca en timme. Jag ser det på ögonen och på hans sätt att vara. Han har ju köpt en alkomätare för att vi skulle kunna kolla om vi misstänkte något. Men varken jag el min dotter ville säga åt honom att blåsa eftersom vi inte ville riskera att det skulle bli bråk och ännu en lördag skulle bli förstörd. Han tog en folköl till maten och sa att jag kunde ju ta vin till maten om jag ville men det gjorde jag inte. Det känns som att det är jag som har blivit nykterist och han fortsätter fast inte när jag ser. Vet inte vad jag ska göra! Gick förbi ett område där jag skulle vilja bo och såg att det var en lägenhet ledig! Skulle vara så skön att flytta och slippa känna den här obehagliga känslan när man är hemma!! Jag har läst i andra trådar och beundrar verkligen de som haft styrkan och göra något åt sitt liv!! Hoppas det blir min tur någon gång! Kram

Tack för dina råd! Ja jag förstår att det är så att han kan nog inte ta någonting! Det här med ekonomin måste jag försöka att sätta mig in i men det är inte så lätt när man inte har någon energi. Jag vet inte hur jag ska göra för att få mer ork! Jag måste fråga dig vad det var som gjorde att du blev nyckter? Väldigt bra gjort i alla fall!! Kram

man blir neråt ibland. Den här årstiden gör det inte lättare. Mörkt och grått, jag har också svårt att se det mysiga. Hoppas nu att det känns bättre ikväll. Styrkekram.

Jag är riktigt under isen nu... Jag måste nog inse att jag inte klarar detta på egen hand. Vet bara inte var jag ska börja. Jag kan inte söka vård inom landstinget av flera skäl, men ska försöka hitta en kommunalanställd alkoholterapeut kanske. Igår tog jag mer tabletter och drack sprit. Jag har legat vaken hela natten med både syn- och hörselhallucinationer. Jag vågade inte somna för jag trodde jag skulle sluta andas i sömnen. Det är kanske inte rätt att skriva här bland er som är så starka och kämpar mot ett mål. Jag vet inte heller riktigt varför jag skriver, det känns lite bättre helt enkelt. Imorgon ska jag ringa för att få hjälp. Fy vad man känner sig liten i detta.

hälsningar från er mina kära forumvänner!

En inte alldeles enkel och lättsam helg med både salt och sött. Mannen drabbades av tungsinne fredagkväll, det satt kvar hela lördagen och idag på morgonen. Berättade på förmiddagen att ett inlägg på fb skapade oro och sorg inom honom - "aldrig mer ...".

Även jag har känt mig tung till sinnes över saker i livet som inte är okomplicerade. Novembermörkret har inte känts mysigt - bara som en blöt och tung filt... Nu har barn och barnbarn varit på farsdagskaffe med presenter och trevlig stämning. Hoppas kvällen kommer med harmoni.

Det är inte lätt att vara människa, nej det är det inte. Åtminstone inte alla dagar. / mt

Hej palle
Jag tror du är på rätt väg i alla fall. Själv tror jag att jag lärde
mig någonting efter ett återfall, och det har nog varit ett tiotal.
Blev lite räddare och räddare för varje gång. Tänkte i alla fall efter
innan jag lyfte glaset. Själv tror jag och hoppas på att jag nådde botten
den 10 september. Så nu på tisdag blir det 9 veckor, men jag känner inte
mig säker kommer nog aldrig att göra det. Det enda jag vet just nu är
att om jag lyfter första glaset nu så är det kört för mig.
Som någon skrev här jag kan inte tänka att jag aldrig mer får dricka, det
blir för tungt.
Vi tar en dag i taget
Må bra
Konstnären

Hej! Tack för ditt kloka svar. Jag vet att jag ska lägga ner men det är svårt att se på när den man en gång älskat går under;(( jag har ju som medberoende väldigt svårt att släppa kontrollen och vill att barnen ska må bra vilket de inte gör nu. Min dotter uttryckte det med att du kan klippa banden men han kommer alltid vara min pappa som jag kommer oroa mig för. De har dock valt att inte heller ha någon kontakt för tillfället. Vad beträffar att han kan träffa en ny kvinna så hade det bara varit bra förutsatt att det inte är en beroendeperson. Jag ska försöka tänka på mig själv nu! Hoppas allt går bra för dig! Domen

Hej flygcert! Jag har varit inne här och läst förut och morgonen har till en stor del gått åt att uppdatera mig. (På arbetstid, kanske fel?). Vad glad jag är att du dels låter så stark, dels har kommit ifrån mannen - som ärligt, låter som ett ovanligt otäckt exemplar. Att dela din - och andras resor - ger mig så mycket. Tycker att du är så stark. Har aldrig varit riktigt i din sits. Men jag läser ju vad du skriver.

Önskar dig en bra dag och ännu mera styrka i framtiden. För tyvärr ska du nog inte räkna med att mannen är färdig med dig förrän han har hittat en ny "kärlek".

Fia - som tyvärr ser ut att behöva börja arbeta nu, istället för att surfa runt och läsa livsforum (mulletant).

Hej Domen! Med risk för att låta krass så tycker jag att du ska lägga ner. Även om du fortfarande har känslor för honom. Men du skriver att barnen är vuxna så deras relation till sin far bör de själva ta ställning till. Jag tror inte du kan hindra honom att åka till Thailand. Sen finns det -tyvärr, här talar mina fördomar in - lite andra skäl än bara alkohol/droger till att män i övre medelålder (baserar det på din uppgift om vuxna barn) så ofta väljer att åka till vissa länder där innevånarna är i en annan ekonomisk situation och inte kan ställa motkrav. Kanske super han inte ihjäl sig i Thailand, kanske blir han "bara" kär. Kan det vara så att du är lika rädd för det scenariot? Svara inte mig utan ställ frågan till dig själv.

Hoppas du inte blir ledsen, men det var min ärliga reflektion. När det gäller själva Thailand så ville jag åka dit i 20 års tid men min man vägrade på grund av "Guilt by association" (Tyckte han överdrev lite, men förstår tankegången; Att stå på Arlanda och stöta på en kollega som undra vart du ska? Svårt att hålla huvudet högt då som man). Vet ej vem som gav dig rådet om ingen kontakt på tre månader. Men det kan ju ha varit ett bra råd. Jag vet ju så lite om hur ni har det. Men mitt spontana råd är att låt honom åka. Låt honom göra sina egna val. Du kan inte hindra en alkoholist ifrån att gå under. Det kan bara alkoholisten göra själv. Jag är alkoholist själv så jag har lite kött på benen. Dessutom misstänker jag att min man - som jag tillfälligt har lämnat - lider av samma åkomma. Ta hand om dig själv, inte xmaken.

Fia.

PS: Häng kvar. Jag är säker på att du kommer att få fler svar. Kanske någon som har en helt annan inställning. DS

Tänkte att jag kanske ska he bakgrundshidtorien: min numera xman har missbrukat under många år vilket jag blundat för. Detta eskalerade i samband med sjukskrivning o ledde till ett otal sjukhusbesök bland annat på grund av överdosering av tabletter, fallolyckor mm. Till slut gick han med på behandling men det vartydligen för att få tyst på mig för två veckor efter hemkomst tog han ett återfall. Detta kanske jag kunnat hantera om han inte blånekar så mitt beslut blev skilsmässa. Nu dök han ännu längre men tydligen inte till botten... Har haft några nyktra korta perioder då jag i min enfald bjudit hem honom tulls han en dag kom påverkad. Nu har jag fått rådet att inte ha någon kontakt alls under minst tre månader. Hur gör jag med hans planerade resa, ska jag säga något till våra barn? Har han kanske bara skrivit Thailand på insättningen för att jag ska reagera? Ska jag bara lägga ner o sluta bry mig för att det är hans ansvar men kommer jag förlåta mig själv om det händer något...

Hej Steven! Jag tror att Hulda har rätt om dina relationstvångstankar. Att du måste ta tag i dem. Kanske med en terapeut. För din skull och för hennes skull. Innan ni gör något så tokigt som att gifta er, eller börja ta en massa lån tillsammans - bara för att det är "så man gör". För då är ni verkligen intrasslade i varandras liv på gott-och-ont.

Så försök reda ut om det är så att du känner dig snärjd. Eller kanske så enkelt som att du inte längre känner dig fysiskt attraherad av sambon. Jag tror att det inte är för ovanligt att man ändrar synsätt på sin livskamrat. Har också förstått att en del män faktiskt blir avtända av en gravid kvinna.

Så för relationens och framtidens skull. Ge dig själv lite mer kredit. Mindre kvällsnöjen framför dator och musik och mera tankeprocess. Jag säger inte att det kommer att bli bra, men det kan vara värt ett försök då det faktiskt handlar om en eventuellt lång framtid. När det gäller sambons utseende så kommer det mig att tänka på något som en klok person (minns ej vem) myntat. "Att det är skönhet som fångar ens uppmärksamhet, men personlighet som fångar ens hjärta". Vad har sambon fångat hos dig?

Fia

God morgon! Kan inte minnas när jag vaknade glad en söndag, det är ju nästan hemskt..Kvällen gick bra och jag drack ngr alkoholfria öl och njöt av god middag med bästa vännerna. När vi satt där på restaurangen kunde jag inte låta bli att låta blicken vandra runt på alla andra okända människor som satt där och drack. Ju längre kvällen gick ju mer ljudliga, skräniga och klumpiga blev många av dom. Minst två glas spilldes ut och en kvinna snubblade förbi oss påväg till toaletten. Det är inte att jag stör mig, men jag ser plötsligt hur det blir med alkohol i kroppen. Stoltast var jag dock när vi hoppade in i bilen halv tolv inatt och JAG KÖRDE! Det har inte hänt sedan jag var gravid 2009.

Idag har jag min bästa morgon sedan jag bestämde mig för att nu får det vara nog! Ha en skön söndag! Kram mia

Hej Victoria! Det där spillandet känner jag igen. Satt på slutet av sommaren med mannen och några bekanta på en uteservering. Jag hade en av mina bättre dagar och lyckades hålla mig till mineralvatten. Nu har jag ganska sällan misskött mig på krogen i vuxen ålder. Helt enkelt för att jag brukade försöka mörka. Druckit bara normalt och längtat efter att få komma hem och svepa ifred.

Mannens arbetskamrats fru (bra dragen) lyckades med konstverket att spilla ut en hel stor öl på min fina fina klänning. Det innan maten hade kommit in. Så där fick jag sitta i min blöta klänning. Sedan taxi hem där jag kunde se taxiförarens näsborrar vibrera. Lukta in mig. Han kom från en annan "kultur" än jag och tänkte nog typisk fyllekärring. Det där spillandet saknar jag verkligen inte. De där rödvinsfläckarna i hemmet. Dessutom kunde jag feströka mannens cigaretter under köksfläkten vintertid. Balkongen på sommaren. Vissa mornar såg det verkligt äckligt ut på spisen. Idag är det något jag slipper. Gissar att din blus inte gick att rädda. Ha ett fint farsdagsfirande.

Fia

Middag ute med jobbet igår. Gick hem halv elva efter att kollega spillt halva sitt rödvinsglas över min silverfärgade silkesblus(!). Konstaterar återigen att mitt beslut att leva nyktert är helt riktigt.
Idag blir det farsdagsfirande här, även han helt nykter sedan 6 månader. Livet har blivit så mycket enklare.

köpte den ide'n från första början för då blev allt mer lätthanterligt för mig.
Att säga "Aldrig mer" blev alldeles för tungt och för sorgfyllt och ett begrepp jag inte kunde behärska eller förstå. Att ta mitt beslut om att inte dricka just idag och göra bra saker för min egen skull blev viktigt för mig. Och på det sättet blev också hela min livsstilsförändring förhållandevis enkel när jag "bara" behövde hålla mig till dagen i dag. Men med flera små hanterbara dagar så ramlade tiden iväg och jag fick ett bättre och bättre mående.

Fortfarande gör jag så att jag föröker låta bli att sätta för stora mål utan jag håller mig till mindre delmål i livet som jag känner att jag klarar av med lagom arbete. Att reflektera över dagen som är just idag hjälper mig mer än jag kunde ana när jag väl började med det tankesättet.

"Jag försöker behandla dig som en vuxen, men det går inte" säger Skarsgårds karaktär.
Jag måste fostra dig för ingen har ju gjort det tidigare, jag måste ju tala om för dig hur man ska göra för du fattar ju inte själv, jag behöver bli arg på dig för annars förstår du ju inte hur mycket jag älskar dig, jag måste kalla dig ****** för att såra dig så mycket som du sårat mig... åh, listan skulle kunna bli så lång, sååå lång, med alla saker som exsambon sagt till mig. Fy fan, och ändå låg jag där sedan och anpassade mig till vad han ville, försökte få honom lugn igen genom att gå med på att ligga med honom, köpa de saker han ville, skaffa barn, osv osv.

Alla gånger exsambon sa "Vi har det bra, eller hur?", "vi kommer få det bra", vem ville han övertyga?

Alla gånger han förnedrade mig, hotade mig, skrek och hotade barnen, allt det och ännu mer, och ändå var det jag som försökte hålla honom lugn? Jag fattar inte, men det gör galet ont? Hur är jag funtad???
Det är som att han ägde mig, som att allt i mitt liv & hela mitt liv fanns i hans händer...

När jag hör Skarsgårds karaktär som försöker lägga på sin sambo att hon är den som gör fel och därför måste han vara på ett visst sätt?!
På samma sätt som alla gånger jag blev beskylld för att ha gjort något fel, och alla gånger som jag enligt exsambon reagerade fel - jag skulle ha sagt si eller så, gjort si eller så osv, och nästa gång försökte jag göra som han sagt innan, men hur jag än gjorde så skulle jag alltid ha gjort på ett annat sätt; aldrig gjorde jag rätt...

Har sett en del av filmen "Vi" med Gustav Skarsgård och VAD ONT DET GÖR!
Hans sätt att vara mot henne är som en variant av min exsambos sätt att behandla mig... Han psykar henne, vänder och vrider på ord, får henne att göra som han vill, och det är så tydligt utifrån - men för henne (precis om det var för mig och många andra) så är det inte det.

Fy faaaaaaan, att det bara händer...
Alla gånger som exsambon var "uppriktig och ledsen och insåg sina brister, ville ha en ny chans" osv, och bara drog in mig hårdare i nätet...
Åh... är så nöjd att jag lämnat, men önskar att jag hade haft känslan att stå upp för mig alla de där gångerna när han behandlade mig så illa och jag visste det ju innerst inne (för jag bad inte om ursäkt alla gånger han hotade mig att jag skulle göra det) men jag lät det pågå...