Senaste kommentarerna i forumet

Usch vilka minnen du väcker i mig Berra. Jag kan precis känna hur min "dagen efter på kontoret" skulle varit. Ångest, flackande blick, hålla andan för att inte lukta bakfylla om någon stod för nära, spela överenergisk, låtasas som inget har hänt, sliten uppsyn, röda ögon, blickarna av förakt från speciellt en...illamående, långa turer till toaletten bara för att sitta ner och blunda med pannan mot kaklet, räkna timmar, minuter till hemgång. Kan inte ens känna glädja över att det är dom och inte jag nu, det är bara för sorgligt att någon enda människa ska behöva göra så här mot sig själv. Sorgsamt.
Önskar dig en skön söndag B.

Härligt skrivit Berra, ja va de kan spåra ut o dessa helt sjuka ursäkter. Ja alkoholen är ett ångestframkallande nervgift som får helt tillsynes ej alkoliserade människor att bete sig som ************!.
O ja håller med om att de är ganska tyst på forumet nu, de är många man saknar hoppas dom mår bra.
Ha en bra söndag o hoppas familjen snart är samlad igen Kram.

Sitter man här en lördagskväll/natt, och inte ett enda inlägg på forumet på dryga 8 timmar....
Trodde man behövde som mest support när de krisade som mest, en Lördagskväll...
Beyder det att man krökar då?

Ikväll är jag helt ensam hemma, frugan ute och reser, grabben slaggar hos kussen, dottern ute och festar, jo jag såg nog bilderna/filmen ifrån festen på fejjan, mycket fnitter..
Svårt att släppa greppet om ens barn som enligt åldern är myndig, men fortfarande mitt barn...
Hon vet mitt läge, och hon verkar dricka med försiktighet, hon måste ju få ha sitt liv också...

Svårt att få låta barnen testa sina egna vingar, man vet ju hur man var i den åldern,
odödlighet och framtid var ledorden...
Att bli beroende var ingenting man oroade sig för vid den åldern, det var ju bara att sluta...
Idag sitter man här, nästan 3 gånger så gammal, och med ett livsfacit i handen...
Och alkisar är INTE gubben som sitter på parkbänken, han eller hon finns i vart och vartannat hem med fungerande arbete och bostad, livet har förändrats, så också synen på alkoholen...

Då trodde man bara att de som drack sig dyngfulla hade ett riskbete'ende, idag vet man att det
är i sådana fall antalet gånger och vanor som spelar större roll...
Han som dricker sig plakat varje nyår och aldrig annars är en i en mindre riskgrupp är den som dricker 2 glas vin varje kväll, eller t.om än den som dricker sig halvfull varje helg...
Den dagen då man känner något som helst obehag över att INTE kunna dricka, då är man i farozonen..

Jag skrev ju häromdagen att jag hade världens "grej" att skriva om ang. alkoholen...
Nu har det lugnat ner sig lite och avaktualiserats något, men jag ska i korta ordalag försöka återuppliva den känslan jag hade då...

Våran lunchrestaurant bjöd in alla firmor som håller till i alla byggnader runtomkring på lite middagsbuffe'i Onsdags, det var gratis käk och gratis dricka...

Utav 200 möjliga kom ca 50 pers, och då trodde man ju att "järngänget" skulle komma, partygänget...
Men i dagens läge har man varken ungdomar eller åldringar kvar på sina arbetsplatser, utan medelåldern ligger mellan 30-55 år, och är ganska så sterotypa...
Alla håller ihop sin grupp, klumpar ihop sig med de man känner, knappast någon blandning över gränserna, t.om avdelningsvis inom samma företag...och vi var ca 5 st olika bolag.
Middagen serverades och många liksom jag drog när den var uppäten, vi hade ju våra bilar på parkeringen, och mitt bord tömdes och det fanns bara trängda ryggar kvar på de andra borden...
Så jag drog hem till de mina, det var bara "trevligt" kvar på restaurangen, skandalfritt dvs.

Morgonen efter möter jag en f.d kollega som plockar ihop sina tillhörigheter på gräsmattan utanför.
Eller rättare sagt sin frus grejor, hon hade däckat på gräsmattan, plånbok, nycklar, passerkort osv.
Hon hade i stort sett varit medvetslös med uppspärrade ögon, så de gissade på att hon blivit drogad.
En annan dam i sällskapet hade råkat ut för samma sak, men på muggen..
Han påstod att de inte hade druckigt några mängder utan det måste ha varit droger i glasen...
Så när kvinnor däckar idag, så är det alltid någon som har velat drogat dem..
Man kan ju då fråga sig varför de inte har blivit utnyttjade då?,
eller är det bara någon som velat "skoja" med de andra???
Ursäkta, men jag tror inte på det, på min firma kan jag aldrig tänka mig att någon är så rolig att de drogar sig med annat än alkohol, och knappt det ens.
Båda var i allafall "sjukskrivna" dagen efter, konstig!

På lunchen efter satt det några män på bordet brevid med typiskt manliga arbetsroller, de bara satt och suckade, jag frågade om de bara pratade med SMÅ (högt skriket) bokstäver denna dag..?
Äh håll käft fick man till svar, det var synligt att de hade alldeles för trånga kepsar idag...
Den ena hade hittad sin jobbmobil krossad på vägen på väg till jobbet..
Den andre hade haft fullt upp med att radera alla uppringda samtal som gått till gamla ex, så att hans fruga inte skulle se något senare..
Den tredje hade gått på någon spelklubb och spelat upp aldeles för mycket pengar, och de flesta hade inte en aning om hur de hade kommit hem...

Jag satt och njöt av min ärtsoppa, jag hade inga problem denna dag...
Det stod 15-0 till nykterheten, och jag ångrar idag ingenting, ingen baksmälla, ingen ågren..
Det finns ingen kemisk drog-genväg till ett bättre eller roligare liv.

Och hela alkoholen är som en taskig TV-reklamfilm om ett golvrengörningsmedel...
Det räcker inte med att ställa skurhinken på golvet, det ska blötläggas, gnuggas och ta upp skiten också, och vad händer om du tar för mycket, eller för ofta...? (Det står inte på flaskan)
Trägolvet spricker (precis som äktenskapet..)
Golvet mattas ur (som hela livsglädjen också gör..)
Den tappar färgen och blir livlöst (hmm..)

Nä hellre lite skit i hörnen, än ett rent helvete...

Mors Berra

Hej klarspråk
skönt att höra dina kloka åsikter har precis varit ihop med en blandmissbrukare ja han fick återfall o åkte in ja han tjattade på mig jag skulle komma o hälsa på lovade guld o gröna skogar o det lät så ärligt o realistisk det han sa han skulle fan sluta med skiten ville leva med mig o min son o vovven sakna oss som fan o han skrev underbara brev han ringde fanns alltid där för mig tyckte jag stötta mig i allt o jag var ljuset i hans liv jag älska honom verkligen efter 5 månader kom han ut tog tre dagar sen var han på skiten så jag tog min nyckel ifrån han skulle upp på sjukhuset o hälsa på han för han måddeså dåligt då låg en tjej där jag fick en sån chock o tuff var han mot mig detta gjorde så ont jag åt inte på 4 dagar var så ledsen chockad o besviken jag tolerara inga droger ändå har han mage att ringa o fråga mig om pengar fattar nog inte hur ont han gjort mig så han har utnyttjat o manipulerat mig o jag gick på allt men men han vet hur han skall göra jag har skrivit att vissa dig aldrig mer här när jag mådde lite bättre tror du inte han dök upp o jag mådde skit igen nu har jag skrivit att jag inte älskar han så hoppas han försvinner för gott ur mitt liv tro mig fan vad det gjort ont kommer aldrig någonsin tro eller lita på en manipulearnde missbrukare min erfarenhet e att dom älskar drogen mer än kvinnan sen dom , dom har nytta av o har pengar gör dom allt för. för att få pengar till sin kärlek drogen.

Är du på forumet ibland? Jag tänker på dig och undrar hur du har det.

Alkolåset man får vid en rattfylla loggar varje blåsning och man ska tömma den var 8.e vecka tror jag det är. Om man blåser positivt loggas det och man kommer ha väldigt svårt att motivera att få tillbaka sitt körkort. Så motivationen att vara nykter för att få köra bil lär nog inte sjunka om man verkligen menar allvar med att göra rätt för sig. Tvärt om.

Det är alltså inte ett vanligt alkolås som bara hindrar bilen att starta om man inte är nykter. Det kräver också att man blåser under körning, vilket vanliga lås inte gör. Kör man ryckigt, tex i stan får man blåsa oftare än om man ligger på motorväg i jämn hastighet.
Komplicerade grejjor det där, men bra.

Nej jag är inte delägare men kommer att få andelar med alla de andra om det kommer att gå bra...

Min tjänst är hyggligt vanlig, men segmentet unikt, och jag vill vara delaktig i när det släpper och det äntligen går att handla grejor igen..
Det skulle kännas otroligt mycket lättare att få vara som i ett riktigt företag.
Det känns bara dumt att kicka inköparen för att spara pengar t.ex

Sen är jag lite tjurig också, det kommer någon vildhjärna och ställer till det för oss,
När det inte längre passar honom/henne så drar de vidare, och vi andra får stå och reda upp skiten.
Jag har upplevt dessa typer av personer så många gånger nu, men den här snubben var en ovanligt seg gubbe.
Och det känns dom om han har andra mål än bara att avancera i karriären, Gud vet vad?
Jag väntar bara på att han ska gå vidare så att vi åter kan få jobba i lugnet...

/Berra

Nu har kommunen sagt att de kommer att föreslå en tremånaders öppenvårdsbehandling. Detta är ett resultat av rattfylla. Han är just nu helt mottaglig för alla insatser och kommer inte att motsätta sig något. Tänk vad ett körkort kan betyda för motivationen! Dessutom har han tagit av min munkavle, vilket påverkar mig mer än jag trodde. Jätteskönt! Ingen idé att mörka längre, har man inget körkort är hela problemet ändå uppenbart. Även om jag är lite orolig för att motivationen att vara nykter ska sjunka igen om ett alkolos installeras och han får köra igen, så är jag jätteglad - för tre månaders behandling har säkert också sin verkan.

Får jag fråga mer kring detta?

Det jag tänker är risken att du själv förgås i processen, och det är ju givetvis ingen produkt eller pengar i världen värt.

Är du delägare i denna produkt eller företag?

Tack, vännen. :-)

Skönt att höra att du också känner hopp om livet.

Kram!
/H.

Hej Lelas.
JA man kan inte sluta att tänka på vad alkoholen har ställt till med och stället till med i samhället. Har själv en vän som har de jobbigt med sin man nu, ja känner att de är svårt att veta hur mycke hon vill prata om de. De ja har sagt märker ja att hon har tagit till sig.

Ja blir så glad när ja läser dina inlägg hur långt du har kommit i ditt tillfrisknande ja även din man hur bra de går för honom. Du är trygg nu. Ja känner míg också ganska lungn nu min man kämpar på och även han känns ganska trygg nu han jobbar på aa och återträffar. Ja livet känns ganska ljust nu även om vi går mot mörkare tider.
Hoppas på en bra dag för dig idag Lelas.

Jag kan väl bara ge min synpunkt på vad "lyckopillerna" gav mig...
En falsk illusion om att bara jag tar dem så borde det ju kännas bättre, för de funkar väl?

Förändring ja det blev det, men inte till det bättre, inte till det sämre, ..heller..
Utan mer.."istället för", och idag undrar jag på vad iställetför var för något...
Den tog udden av känslosvallandet, men från båda håll, var mera i ett omtöcknat läge..
Brydde mig inte om någonting egentligen, och fick nog mera tid till...eftertänksamhet..

Livet blev inte mer innehållsrikt utan mer..jaha så här är det..
Och en oförmögenhet att vilja/kunna göra något åt situationen, lite apatiskt kanske..

Jag bytte och ändrade dosen på preparaten, och ger mer från ovillighet till total zombie..
När jag fick ett preparat som hette Theralen så fick jag nog, helt väck i pallet blev jag..
Och då undrade jag vad jag höll på med, ska det fortsätta så här i all evighet?

Någon egentligt förbättring blev det aldrig trots lång tid av behandling...
Istället för att måla in mig i ett hörn av självömkan så lyckades mina då KBT-agenterna att få mig att tänka till...
Om ingen annan/annat hjälper mig, vem ska då hjälpa mig, jag själv??? Nänänä..

Jojojo, det blir ingen sommar om ingen hjälper till, som i Ida's sommarvisa...
Och förändra tänket till att tänka konstruktivt...

ta det här med alkoholen t.ex, .."det är så synd om mig som inte kan/får dricka alkoholen.."
man tänker i en "icke-form", kan inte, får inte, bör inte...
Allting kretsar runt det negativa som man inte kan göra, handlingsförlamning, passivitet, otillräcklighet, obstinatkänslor, vill bryta regler osv...

Efter en tids frånvaro av alkoholen så har mycket av det fysiska/kroppsliga suget/minnet av alkoholen släppt, och kvar finns bara tankar och (o)vanor, samt nya otillvanda tillfällen...
När man inte vet vad man ska göra, så faller man tillbaka i sina trygga vanor..
Att våga utmana sitt levnadsmöster är bara en början, varför gör jag så här...?

Varför reagerar jag på när någon säger så här till mig, dåligt försvarstal, undergivenhet???
Om man är konflikträdd och alltid drar sig ur, kan man vänligt fråga..."Hur menar du nu?",
och fortsätta upprepa frågan tills den som utsätter en för en plåga till slut inser att hur j*vla dumt själva påhoppet verkade, och hur förlöjligande förklaringen låter, testa vet'ja!
Slår alltid tillbaka mot den som attackerar när han/hon ska gå i försvarsmål...

Sätter jag i hälen eller tårna först när jag kliver ur sängen?
Lyfter jag toalocket med vänster eller höger hand?
Vilken fot tar alltid det första trappsteget, samma på väg upp som ner?
Om jag känner mig osäker, pratar jag fortare och harklar mig desto mera, istället för tvärtom?
Skulle det inte kännas bättre om jag sade den rätta sanningen istället för en falsk vit lögn,
skulle inte folk respektera mig mer då i långa loppet?

Att ställa sig frågan, "varför gör jag så här..?", skapar en nyfikenhet och en större vetskap om hur livet egentligen är, och varför har jag sådana medärvda och ibland förutsägbara tillvägagångsätt?
Varför dricker jag alkoholen, när jag vet innerst inne att den verkligen skadar mig,
kanske inte till det synliga yttre, men i mitt inre..
..och mår man bra i sitt inre så syns det på det yttre, inte sant?

En glad och självsäker person glittrar det om...
En trasig själ är som en gammal matrest i kylskåpet, man luktar inte på det innan man kastar det.
Den får inte ens en chans att motbevisa det du anar, inte en liten gnutta uppmärksamhet..
Så är mannen på parkbänken också, till synes söndersupen, men absolut inte utan en själ,
värd nog att uppmärksammas om så bara för en liten stund...
För vi är så snabba på att döma, ibland har vi rätt, men tänk om vi har fel..?

Tänk så mycket vi går miste om, bara för att vi inte vågar..!

Tänk om jag inte hade druckigt, vad hade INTE hänt då?

Hur skulle man kunna veta hur ont man hade haft det, om man INTE tog huvudvärkstabletten???
Den frågan kommer alltid när jag har tagit min...

Och vet ni?, jag får sällan svar på mina frågor, men jag slutar inte vara frågvis för det...
När jag vet alla svar, då är nog mitt jordeliv över, och stackars Sankte Per, vad less han kommer att bli på alla min frågor, varför står du här?, hur många har du släppt in idag, regnar det aldrig här? osv osv...
Kommer jag till helvetet så blir det bara ett ännu mera helvete för han där nere...
Hur varmt kan det bli som mest i lågorna?, har du ingen brandsläckare, hade du inte ens en brandvarnare???

/Berra

Visst finns det saker som man verkligen tror på..

Jag har vigt mina senaste 15 år till en enda sak, på en produkt som likt en albatross har behövt en enorm startsträcka, och ibland blåser det kraftiga sidvindar så man blåser av banan...
Någon annan albatross faller pladask ner på banan så att den inte går att starta ifrån på ett tag.
Någon annan landar graciöst på banan, men i kollisionskurs...
Nu har vi kutat utav bara he..te och flaxat med vingarna väldigt...väldigt länge...
Nu sista året/åren har vi kännt hur det börjar lätta under labbarna, och vi har snart fått flygtillstånd...

Ska jag då kliva av banan och säga, Nä! sorry grabbar, det här var inte mitt rejs...liksom...
De här åren var bara på skoj, typ!

Och så ska någon annan nyanställd jeppe få skörda grödan av det jag slitit för, Nähäru!
Nu har jag en skock skatjä..ar som trackar mig längs med banan, och rycker stjärtfjädrarna ur mig.
Och jag kan välja att stanna (igen?) och ta fajten, eller fortsätta hålla farten..

Hela världen är fyllda av muppar, och jag har haft oturen att många har samlats runt mig...
Och ska vi satsa på att dra åt samma håll, eller ska vi ladda på att preja varandra av vägen..
Och det är svårt att få ett antal babianrövar med senap i arslet att hålla koncentrationen på ett mål
istället för att ta reda på vem som håller i senapsburken..

Ja jag är väldigt förnärmad (är det ett bra ordval?), och jag vill hemskt gärna ro iland det jag har trott på under alla dessa år, det vore som att stanna strax innan målsnöret...
Jag och många andra satte sig emot helt galna beslut, och istället för att ta en diskussion och ev lyssna på de som säger emot, så skapar man en "klan" där man likatänkare försöker tillsammans mota bort de som inte tycker som de andra, och man anställer med STOR selektion nya likatänkare...
Man väljer att selektera ut besvärliga eller rent av omöjliga mål för att få oss må dåligt och sluta av egen vilja, och det gäller naturligtvis inte dem själva, klanen håller ihop..
Det är nutidens sätt att trackassera, särbehandla och kränka andra människor men med ett skyddsnät och eget territorium även kallad "arbetsplats", det är helt enkelt ett fruktansvärt tillvägagångsätt.

Mitt sätt att protestera mot detta är att de inte ska få hela sin vilja fram med mig,
jag slutar när jag själv känner för det, och blir jag petad så kommer det att bli en central förhandling med facket, det var ju jag som drog igång röjet med kollektivavtalet, så vigla kan jag..
Och hela tiden så tänker jag, får man överhuvudtaget behandla människor så här, år 2011?

Det ser mörkt ut, men jag är inte mörkrädd, blir mest förbannad..
Och de vet att de gör fel när jag synar deras utspel, men i grupp är de starkare...

/Berra

Ibland måste man ju säga stopp för dåliga saker i sitt liv, antar att det finns anledningar till att du inte lämnar ditt jobb?

skapar nedstämdhet, det är en bieffekt av den drogen. En bra väg ut från den snurran är att vara nykter en längre tid, kanske uppåt ett år, innan man börjar söka andra vägar. För mig tog det lååååång tid innan jag fick tillbaka hela mitt känsloregister och idag finns det inte på kartan att jag skulle bedöva det igen med piller. Jag känner så många som tog den lätta vägen genom ett piller och helt plötsligt fann de sig beroende av kemiska preparat istället.

Inget bra byte.

Jag har nog mina tvivel...
Jag äger mig själv men har andra som försöker hela tiden bemästra och kväva mig som person.
Jo jag pratar om jobbet naturligtvis, den jag anförtrodde mig till är nu min chef..
Och han NJUTER av att få tjudra mig, just nu ändrar han mina arbetstider och menar på att han har rätt att göra det som arbetsgivare!
Jaha tänker jag, vad har du mer i bakfickan ?
Jag låtsas vara oberörd och tog det kallt, han ska inte få njuta av att se mig ledsen i alla fall...

Jag har världens grej att berätta om senare ang alkoholen..
Men mina fingrar är allt för fläskiga för den här telefonen.
Om jag hinner och har romankänslan ska jag skriva om detta ikväll..

/Berra

HEJ(A) BERRA MED VERSALER OCH HOPPAS DU KLARAR ATT LÄSA UTAN FÖRSTORINGSGLAS! SÅ FINT ATT DU KOMMIT SÅ LÅNGT ATT DU ÄGER DIN STYRKA INOM DIG - DÅ HAR DU DEN ALLTID MED DIG! mt

...sitter på jobbet och det blir inte mycket gjort - är roligare att skriva här ;-) (sen blir jag grinig för det och arg på mig själv för att jag får stressa med allt i sista stund...

Jo, apropå det där, vad kom först - alkoholen eller deppet? Det var för att jag tänker så här som tanken slog mig: Alkoholen har ju faktiskt funnits där mer eller mindre i hela mitt liv. Från o med tidiga tonåren så har jag druckit - inte missbrukat från början, men den har liksom alltid varit med mig. Kanske är det inte så konstigt att det händer saker där i skallen då? Att man mår dåligt ibland? Jag vet inte, som sagt, det är en teori.

H d gott!

Ja, vad är vi deprimerade över??
Kanske för att vi dricker och inte tvärtom (Stigsdotters teori)
Jag tycker förövrigt ditt inlägg, Stigsdotter, är ytterst intressant!
Psykiatikern jag har gått hos anser att vi är i en ond cirkel,
när vi dricker så får vi ångest - för att stoppa ångesten dricker vi,
man kan stoppa ångesten med vissa mediciner - men dom är beroendeframkallande!!
MB, jag har under många år (jag är nog äldst i vår grupp) använt Citalopram
+ på senare tid även Lyrica. Jag tycker inte Citalopram har några kännbara biverkningar,
förutom det emotionella (jag kan inte ens gråta på en begravning längre)
Kommer senare med ett inlägg apropå ditt läkarbesök.

Skriv snart
Kramar från Lilla gumman

och kom ut därifrån med recept på Citalopram, mot ev en depression
Jag förklarade mitt drickande, skämdes som en hund, berätta att en BRA vecka kan det bli 2 glas ons, 2-4 fre, 2-4 lör.... men en dålig vecka kan det bli 2-3 glas mån, 4 glas ons, 4 glas tors, 4-6 glas fre, 4-6 glas lör, 2-3 glas sön... typ hela vecka, usch!!!
men han trodde det mer är att jag har en lättare depression (?)

Jag kollade upp medicinen på nätet, o HERREGUD vad folk skriver om alla biverkningar.!!!!
Så många så jag tog mig en rejäl tankeställare igår, o kom fram i morse till att jag INTE vill äta medicin.
Först är jag rädd för biverkningar (som iofs försvinner efter 2 v) + tänk om man blir beroende o inte kan trappa ner/sluta?? + OM jag nu är lite nere nån gång i veckan, så är det i alla fall INGEN super-depression jag har.

Jag hämtade ut medicinen - men den får stå i skåpet ett tag nu, och så får jag FÖRSÖKA ta mig i kragen, ta av mig offer-koftan, sluta tycka synd om mig själv... och ta tag i mitt liv!! Jag ska försöka att göra mer roliga saker, träna mer, vara ute i naturen, umgås med vänner o familj.... o släppa på pressen att allt ska vara så perfekt, att jag ska vara "bäst" och försöka begränsa min drickande till 2 glas ons, 2-4 glas fre och 2-4 glas lör.... och min sambo har lovat att stötta mig.... så jag försöker detta först, alternativ är att gå o prata med någon kurator.... men den där medicinen vill jag inte ta!!

Någon här som ätit Citalopram..... och hur funkade det för dig??

/MB

Hoppas det gick bra med ditt läkarbesök. Campral eller Naltrexon heter tabletterna. De funkar ganska bra tycker jag.

Det du skriver känner jag igen så väl. Jag sökte hjälp och fick konstaterat att jag är deprimerad. Tabletter ville de ge mig men det går ju inte när man dricker. Men, ju mer jag funderar och pratar hos läkare, psykolog och beroendesköterska så har jag börjat fundera över detta: jag trodde att jag drack för att jag var deprimerad/missnöjd/stressad whatever... Men:

Kanske är jag deprimerad för att jag dricker?

Alkohol kan ju ha en massa konstiga effekter på vår hjärna och varför skulle vi egentligen vilja mysa med vin? Det är som ciggen, den är bra till allt eller hur? Som en kompis sa "jag feströker bara", ja hur ofta då? "ja, det är fest varje gång jag röker!"

Mår man bra är det gott att röka, mår man dåligt känns det bättre, har man tråkigt blir det roligare, känns det jobbigt på en tillställning känner man sig lite mer "oåtkomlig"... DET ÄR nicko- & alko-MONSTRET SOM TALAR!!

Kram från mig

Jag har varit hos tandläkarn, och han sa inget om tandgnissling den här gången. Förra gången hotade han med bettskena. Jag tar det som ett gott tecken, men är ändå lite orolig för min hälsa. Ingen blir ju yngre. Jag har alltid klarat stress bra, sovit gott t.ex. även när det varit som värst. Det gör jag fortfarande, men jag känner i kroppen att pulsen snabbare går upp och inte så lätt går ner t.ex. Huvudvärk och funderar lite på att kolla blodtrycket som alltid varit lågt tidigare... Men det är klart, det är ju en jävla satsning som jag är mitt i, att bryta upp ur ett långt och destruktivt äktenskap. Kanske inte så konstigt att det frestar på. Bekymmer är ekonomi. Soc har just avslagit hans ansökan om försörjningsstöd pga att han inte lämnat in alla uppgifter. I praktiken innebär det att det blir jag som får försörja två hushåll på en lön..!.. Och det går ju inte. = Oro = för hög puls...

Hej alla kära medkämpar!
Är nu tillbaka från en underbar vecka på landet.
Hoppas ni alla mår bra och är nöjda med er själva.
TP - har du tröttnat på oss? Saknar dina funderingar jättemycket!
ModestyBlaise - hur gick läkarbesöket? Vet hur svårt det är att prata med en läkare om "våra" problem!
Skriv så vi får veta om du fick tabletter eller hur det blev.
Orkar inte skriva mer nu (en vecka med två små buspojkar tar på krafterna!)
men hoppas ni skriver så vi kan hålla denna trevliga och nyttiga kontakt vid liv.

Kramar från Lilla gumman

glad att ha dig här. / mt

Sitter här med förstoringsglaset...igen.
Jag har Ipads men ingen med GSM, och det skulle vara ännu mer
Uppenbart att man ställde sig emot reglementet...

Jo man är livegen på sin arbetstid, de tycker att de ska kunna kontrollera allt.
Snart sitter det väl kortläsare på dasset också, så man får löneavdrag för det med..

Antingen faller man in i reglementet. Eller så faller man ur.
Det ena är smärtsammare än det andra...

/Berra