Senaste kommentarerna i forumet

Grattis!ben bra start. Känner igen sorgen. Sömnbrist är vanligaste orsaken till ångest och depressioner. Helt övertygad m att man kan sova sig frisk. Till och med smalare blir man ;-). Sover inte heller mycket men jag tror att det är många års rubbningar som måste få ta tid.
A tar fokus från allt som att nära relationer och dagarna och åren går utan att man minns särskilt mycket. Härligt att du har bra relation med ex. Jag tror allt kommer med tiden att ta initiativ, träffa vänner mm. Ska nog inte ha för bråttom i början. Låt sorgen komma och passera. Det finns obearbetad sorg som vi dövar och det finns sorg över att vi bedövat oss, tror jag.

Man kan dag avläsa i hjärnan att vi mår bättre av att händerna arbetar och berör. Tror att det är bra att pyssla med små projekt och röra på sig och få ut alla gifter. Det tar tid tänker jag för kroppen att rensa och ännu längre tid för hjärnan att programmeras om ;-)

Hoppas du fortsätter. Märkte idag att ett nytt skratt kom tillbaka :-) vi har mycket att upptäcka utanför våra roller som mammor och arbetare. Jag tappade bort mig själv (mitt inre jag) under många år och hoppas det kommer tillbaka.

Ha en fin dag och styrkekramar från mig.

Jag går ur det här forumet nu! Kan man ta bort sig??

Nu fortsätter vi! Du verkar ha hittat en bra diet också ;-) skulle jag kanske prova för att tappa kilon snabbare :D
Bra jobbat. Ha en bra dag.

Jonte, kämpa på. Det blir så skönt sen om du står ut!
Kramar från V

Hej levalivet. Vad roligt att du också bestämt dig. Det kommer vi aldrig att ångra! ;-) startar du en egen tråd, så ge mig en hint.

Konstnären, har läst mycket av det du skrivit. Fantastiskt att du kommit så långt och tack för pepp. Jag längtar verkligen till dagen jag kan konstatera att det gått ett år. Jag vill vara fri. Suget kommer på kvällarna. Jag kunde lugnt dricka 1,5 l en kväll. Började bli svag och darrig sista månaderna. Usch! Det är ett djävulskt gift. Så inspirerande och en bra påminnelse om att det går men också ständigt finns risker att trilla dit igen, från dig och några som kommit långt.

På morgnarna är det så skönt att vakna pigg och fräsch. Då ångrar jag inte att jag stod emot kvällen innan. Kan inte ha A hemma. Sover mindre, är det vanligt? Inspiration att fixa med trädgård och städar mycket. Läst om fler som liksom städar bort allt skit när man slutat. Tänker att det är egentligen jag. Jag tycker om att ha rent och ordning omkring mig. Det sket jag i ofta med A i kroppen men mådde dåligt över allt jag inte tog tag i och sköt framför mig. Så, jag gillar denna effekt.

Har en oro för hur stressen och pressen påverkar mig när jag börjar jobba igen. dÅ blir det verkligen en prövning och ännu värre när novembermörkret börjar sänka mig... Hoppas det blir mycket snö i år!!! Det blir så ljust och vackert då.

Må bäst en vacker dag som denna. <3

Tack för ditt raka, ärliga svar! Jag har gjort precis så som du råder mig till...jag klippte rätt av för ett par dagar sen. Jag skrev ett långt sms till honom, att jag inte längre kan ha det såhär, samt att han måste tänka efter innan det är försent...jag skrev till och med att han håller på att supa ihjäl sig :( Tyvärr...han svarade inte på det. Däremot skickade han ett "jag älskar dig" igår...men det svarade jag inte heller på, så. Jag ska ta kontakt med rådgivningen, och höra vad dom säger. Egentligen borde det väl vara hans närmaste släkt, pappa och syskon som tar tag i den biten, men dom vågar inte. Jag är inte rädd för den här killen, jag vågar. Men sen klipper jag...helt. Med vänlig hälsning/

Klipp på studs och bry dig inte om hur han lever sitt liv i fortsättningen.Han har alla chanser att efter varje fylla tänka till och gå en annan väg,men han gör det inte.
Han har trots att han gjort dig illa under denna korta tid redan fångat in dig hårt.
Du har säkert känslan att om jag inte ser till att han blir räddad,vem ska då bry sig.
Men han har faktiskt sitt eget jag kvar som kan rädda honom.
Det finns socialarbetare poliser och annat som ska ha kontakt med denna kille,inte du som anhörig i detta läge.
Han är en fara för både sig själv och andra.

Allt det jag skriver vet du förmodligen redan om.Rädda dig själv och lägg all din kraft på att klara att bryta även om du säkert på många plan vill stanna kvar och vara ett stöd och hjälp om utifall att han kanske tar tag i sitt liv.Men släpp den tanken.
Denna man har en lång väg att gå innan han kan leva i en sund relation med dig.
Om du måste göra något för ditt eget samvete.Vänd dig till alkoholrådgivning i någon stad nära dig.Lägg fram problemet och hör vilken hjälp du kan få.
Skriv sen ett brev till honom och lägg fram alla fakta och klipp sen.
Tyvärr jag kan inte ge andra råd då han verkar direkt farlig för dig och din hälsa.

Grattis till dina 2 veckor, jättebra tycker jag. Själv har jag inte druckigt sedan 10 september förra året. Det var en hård
match jag gick, men jag gav mig faan på att A skulle inte ta över mitt liv som den gjort. Men riktigt säker är jag inte,
ibland får jag vara extra vaken, var och när jag befinner mig just då. Testat många ggr. innan september och det gick ca
2 ggr, sedan var jag tillbaka där jag slutade med dagligt intag av minst en liter vin. Så det ska jag inte testa just nu. Jag tar
en dag i taget. Måttlighetsdrickare kommer jag aldrig att bli, när jag gick över den gränsen vet jag inte, jag bara flöt med.
Bra jobbat av dig
Konstnären

7 dygn, Yes!!!

Måndag morgon och det funkade. Mår bra, ingen ångest, hungrig och trött.

Inte ett dugg sugen?

Nu, äntligen, har barnen (och en övernattande kompis) kommit i säng och det är släckt och tyst.
Tack för era svar, Vickan och Lina!! Det betyder jättemycket att bli sedd. Eller sedd - tja, ni förstår.
Dagen har gått bra, ganska fullt upp med ungarna. Och inte en droppe A! Men, trots all aktivitet, en stor känsla av tomhet. Ja, av sorg. Har då och då under dagen undrat om det är den känslan jag halvt omedvetet velat döva, för när kvällen och tankarna kommer blir det lätt rätt dystert.... Känner mig ensam (bor dock nära min exman, vi är goda vänner), jag har varit dålig på att underhålla vänskapskontakter, livet börjar gå så fort och ungarna växer upp och...ja... Deppig.
Men kanske ska jag ge det några dar, jag vet ju att jag är vansinnigt outsövd sen några dar och det gör ju ingen lyckligare, precis. Det är så hemskt att vakna upp vid 5-tiden och desperat försöka klamra sig fast vid drömmen för att man så innerligt väl behöver några timmars sömn till, men att det inte går eftersom den inre självföraktande rösten tjatar: "Jaja, inte kunde du låta bli ölen igårkväll heller, ha, usel är du!"
Men om jag vaknar nu om några timmar kan jag ge rösten svar på tal - ingen öl ikväll, sådeså!! En dag fixad.
Jättegrattis till dina två veckor, Vickan, starkt jobbat!! Jag ska jag med, så tamejfan!
Men nu sova, sova....

..är det jag klarar av med folk tätt inpå mig, sedan blir jag nästan folkilsk...
Orkar inte med att fixa och dona med 10 pers innanför min personliga gräns, det blir för mycket.
Så mycket folk som vill ha min uppmärksamhet och närhet hela tiden det tär på mitt tålamod.
Jag behöver min frizon och fritid där jag kan husera fritt...
Va' jö' ru?, säger mannen i sällskapet ståendes en halvmeter ifrån mig när jag står vid grillen...
-Försöker andas!, tänkte jag svara efter att han har stått och glott på mig en halvminut.
Låt mig vara, låt mig få vara en liten stund med mig själv, jag behöver det...
Orkar inte riktigt med att folk klänger på min själ, långt in under mitt skinn.
Hjälp mig med disken tjatar frugan, en gäst klagar på att muggen har pajat, grabben får inte igång utombordaren,
En hylla har ramlat ner i grabbens rum, det kommer inget varmvatten, en kran läcker, var har ni bensinen till båtarna, vart ligger grillkolen, vart lägger ni tomburkarna???
Vänta nu här lite..., jag vill också ha semester, fattar ni!
Vill inte jaga runt som någon j..vla vaktmästare och fixa allt som inte funkar, eller som folk inte fattar sig på.
Då blir jag svart i synen, och grinig gammal gubbe, kan ni packa ihop och dra hem snälla ni.

Men det har haft sina fina stunder också, då vi har kunnat umgåtts riktigt bra, ätit gott och haft ett fint samkväm.
Många glada skratt med såväl gammal som ung, våra gäster har haft det riktigt mysigt i sommarvärmen, långt in på nätterna.
Men sliten blir man, upp fixa frukost, fixa disken, sätta på kaffe och fixa fika, en ny disk, förbereda maten och marinera,
Grilla duka och skära grönsaker, äta diska och duka fram mys med godis och snacks, drinkar och glas.
Morgonen efter börjar med att man diskar av gårdagens groggdiskar och chipskålar osv...
Grabben som snart är 17 år börjar bli duktig med båtarna och kan köra gästerna till fastlandet och leka runt i sjön med sina kusiner.
En liten börda som börja släppa ifrån mig, men det återstår mekaniker, elektriker, rörmokare, snickare, målare, murare osv på hans visitkort.
Grejer som kommer att ta sin tid att få upp sitt intresse för.
Följa med sin mamma till dasset på nätterna för att hon är lite mörkrädd är en annan grej han kan behöva öva sig på.

Solen har verkligen gjort sitt idag, det hettar på ryggen och axlarna och i spegeln lyser det rosa om skinnet,
Kanske var det enda solmöjligheten det bjöds på i år?, nej nu är man nog lite pessimistisk.
Kylen är rensad på nästan all mat och dryck, fyra tonårsgrabbar har verkligen en otrolig matlust.
Det funkar inte att handla mat under morgondagen, så vi får se vad som finns kvar i frysen, det kan ordnas tillsammans med någon saft antagligen.
Det blir lite primitivt på en ö, möjligheterna att handla är inte lika enkla som hemma, men det är väl det som är charmen med en sommarstuga antar jag.

En sak har jag dock märkt, man kan handla precis hur mycket alkoholfritt som helst, allt tar alltid slut, alla kan dricka min dryck, barn såväl som vuxna.
När jag har köpt någon ny exotiskt dryck så blir alla nyfikna, ungarna vill testa och de vuxna börjar både dricka och blanda grogg på den.
Men va f-n, håll er till eran j-vla Cola, det är ju det enda ni kan säga när ni ska välja er dryck i affären, drick den så får jag ha min dryck för mig själv!
Där kan jag bli förbannad, jag dricker inte upp eran sprit, då kan ni ge blanka f'et i min dryck.
Det är en nackdel med att vara en nykterist, med smak för annat än någon j-vla Cola.

Puss på er ifrån heta lakan en svensk sommarnatt, det blir inte bättre än så här...

Berra

Kör hårt, räkna ner timmarna, 72 sen vänder det.

Jag blandade 30% äppeljos eller tranbärsjos m isvatten några dagar för att inte få i mig för mycket socker.

Konstigt nog känner jag fortfarande inget sug efter alkohol, bara sömnen som spökar. Jag sträcktittade på flera serier på Netflix, en halv banan och en halv liter dryck varje timme inför nästa avsnitt.

Är tillbaka igen, vet inte hur många gånger jag försökt nu. Jag lyckas hålla A borta i 4, 7, 14 dagar då o då men även klarat i 3 månader, oj mådde så bra då!
Idag ska vara sista dagen på mitt skit liv, imorgon ska vara första dagen på mitt nya bra liv!!! Jag vill inte ha det så här längre, jag måste fixa det här nu.

Jag känner så väl igen mig i det du skriver och har läst på forumet i massor i både nya och gamla trådar och det känns så bra- för man är ju inte ensam. Tack för boktipset ska jag investera i och även mig själv. Just nu läser jag mest men ska komma igång och skriva också. Vi får kämpa ihop allihopa och jag är så tacksam för vad alla har delat med sig- livet känns enklare och bättre och jag vet att det går. Nya tag ! Stort lycka till. En dag i taget och att ta del av allas mycket kloka och visa tankar och känslor.

Usch ja. Kunde vara mina ord, exakt samma här. Minus barnen då ;)
Hr har det gått idag?

Jag är ö tårögd, tack för att du svarade! Nu jävlar kör ja! Jag dryper svett hela tiden och har inte ätit på jättelänge, nu jag är trött på den här skiten! Jag har också tänkt som dig med frukt å grejer! Jag kan verkligen inte äta, men köra smothie kanske funkar? Dricka kan jag ju!

Stoppa detta nu. Barnen kan få men för livet av detta. Ni är värda bättre. Han tar inte sitt ansvar.

Nu räcker det med otrevligheter. Barnen och du mår inte bra. Tyvärr är det inget att hoppas på mer. Tvungen att välja nu för allas bästa. Han tar ju inte sitt ansvar varför lägga mer energi på honom som barnen behöver istället. Som barn till föräldrar som super så kan man få många men för livet. Mycket att arbeta med. Du och barnen är värda bättre.

Har följt dig på din väg, men inte lämnat avtryck i din tråd. Jag önskar så att du har orken, modet, viljan och stödet att gå vidare utan honom. Ta hjälp av människor runt omkring dig. Du är värd att må bra!
Stora varma kämparkramar skickar jag här till dig!

Läste precis i Flygcerts tråd- hennes beskrivning av känslan att vara halv. Precis som hon känner jag mig misslyckad, allt känns så trasigt, alla mina drömmar om en kärnfamilj är borta, barnen kommer aldrig att bo tillsammans med sina båda föräldrar. Alla andra verkar ha det så mysigt på sina familjesemestrar och gör saker tillsammans med andra. Jag känner mig så halv jag också, det gör så ont i mitt hjärta och jag har ibland svårt att se något ljus i tunneln vad gäller detta. Kommer jag någonsin bli lycklig igen? Gör jag verkligen rätt? Fy vad detta svider- förstår nu att detta är en sorgeprocess som man måste gå igenom bit för bit.
Har varit ute på lite festligheter de gånga veckorna och det har varit både kul och mindre kul- väldigt roligt att träffa gamla kompisar. Men det som gör on är att komma hem till deras familjeidyller där deras sambo och fina barn finns där dagen efter när gårdagskvällen är förbi- de har någon att krypa ner med i sängen, någon att prata med, någon att dela sina upplevelser med.
Fy vad bittert det låter....... Men idag är ingen bra dag.

Lite skämmigt är jag här igen då..under perioder klarat mig bra, dvs hållet mig under "riskgränsen" men minsta lilla grej gör att jag faller tillbaka och då dricker jag alldeles för mycket. Dels stora mängder vare gång och 6 dagar per vecka. Nu har jag på semestern börjat redan på förmiddagen att hälla upp kaffemuggar med rosevin och häller i mig för att få ruskänslan. Det är ju faktiskt äckligt, inte ett dugg gott! Snabbast varje kväll med att dricka upp vinet före, under och efter maten. Väntar hela tiden på att kunna fylla på glaset, många turer till köket för att ibland ta boxen och dricka direkt ur lilla tappen. Klarar middagarna bra men hör på mig själv när jag sluddrar och skäms lite, tystnar då. Vad är ser här för jävla liv? Inte behöver jag bedöva mig!? Ingen vet om min hemlighet. Sköter jobb, relation, barn, karriär, vänner utan problem, men känner att jag faktiskt förstör för mig själv helt och hållet. Nu är det alkoholfritt för min del! Jag är färdig med ruset, livet är för kort för att jag ska slösa bort det på att vara berusad. Tycker mig fått sämre minne och det skrämmer mig. Fick stor inspiration av en bok som heter "Njutningsparadoxen" av Maggan Hägglund. Rekommenderas. Nu hjälps vi åt alla ni där ute i sommaren, på jobb och på semester, och idag dricker vi ingen alkohol! Vi är starkare nyktra!

skickar en lång, varm tröstekram till dig och en sommarbukett med blå och vita blåklockor, malva, salvia, pion, vildoregano och nån liten kvist lavendel - allt från min vildvuxna trädgård. Kram, kram min fina forumvän och livsvän / mt

Tack för länken Ben, 15-metoden kan vara något, låter smidigt med ett besök på vårdcentral, lättare att våga ta steget och be om hjälp.

Jag är fast besluten om att jag vill ha stöttning utifrån på något sätt i den här processen. Är det någon här som testat 15-metoden? Eller någon som har tips på andra sätt att söka hjälp?

Jag känner igen nästan allt från kommentarerna, jag har gjort en omvänd klassresa till en bottennivå allt pga ekonomin och dricker nu till dödliga nivåer bara för att lindra o har faktiskt överlevt extrema promillenivåer .har man trampat i en hundskit..stå stilla men jag har klampat omkring och dragit in många människor i alla mina problem och tyvärr människor man älskar, skitstövlarna står bara o tittar på...

Hej zelmani

Jag är ny-gammal här. Har varit inne på forumet och läst tidigare men nu har jag också tagit steget att skriva och sända ut ett rop på hjälp.

Jag känner igen mig otroligt mycket i din beskrivning. Jag själv dricker inte ofta, jag kan ta ett glas vin på restaurant eller liknande om jag känner för det, där är det egentligen inga problem. Vad som är läskigt är att jag vid fester har väldigt svårt att inse när jag bör sätta stopp och sluta dricka. Jag har gjort saker som sårat min sambo flera gånger, senast var för några dagar sedan. Nu samlar jag kraft för att träffa honom (han är på resa) och ännu en gång berätta vilken idiot jag är. Vad jag dock äntligen insett är att jag behöver hjälp, jag behöver ta steget och gå och prata med ett proffs på sånt här.

Återigen, tack för din berättelse, den fick mig inse att jag inte är ensam i forumet med samma typ av historia.

Tack! Ta hand om dig.

Läste detta i DN för ett tag sedan

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/snabbvard-ska-fa-missbrukare-att-sok…