Senaste kommentarerna i forumet

Det närmar sig tisdag och då jag ska träffa kuratorn igen. Då jag skulle gjort nåt åt min situation. Gud jag känner mig så pressad och jag har panik över att göra detta just nu.... Det är mycket för barnen i skolan inför betyg och skolavslutning. Hittar heller aldrig ett tillfälle att framföra min önskan till sambon- alltid nåt annat som går före eller oxå har vi främmande osv.
Jag lever mitt liv, känner mig som ensamstående och har slutat engagera mig i honom. Han engagerar sig inte i mig heller- känns tomt och sorgligt men är egentiligen ingenting nytt från hans sida enl mina känslor.
Min situation är ohållbar, det vet jag- men just nu....vet inte om jag vill vända barnens värld upp och ner innan examen. Jag vet att jag skjuter detta framför mig och att jag samtidigt behöver lite press på mig, men..,,
Är det nån som förstår mig?
Mitt i allt elände känner jag mig ändå ok, jag engagerar mig i barnens fotbollsträningar och matcher och har kommit igång med egen träning igen, vilket känns skönt.

Ska fundera över helgen

...blev det bra igen. Först superkass sen ok sen en fullständigt oförståerlig tjurighet sen kom en tredje person och då passade jag på. "Tjuvade" till mig av tillfället genom att prata och han vände och mjuknade. Herre Gud, som han håller på, hur orkar karln hålla igång all otrevlighet? på det negativa kontot fattas inga svårigheter att ittrycka sina känslor!

Njuter just nu det goda så uppkom och som jag naglar fast mig vid så länge han håller det uppe. Jag ser, märker och hör ju att han mår bra av det positiva mellan oss. Varför i h---vet gror han in i bitterhet pch elakhet mot mig? Vad ska jag straffas för?
Vi somnade som små ihoprullade garnnystan igår, såååå underbart, sånt räcker för mig under ökenvandringen. Bara någon gång då och då, ja, under förutsättning att stegen är på väg ur öknen såklart. I detta fallet kanske liknelsen skulle vara mer passande från det blöta till det torra ;)

Kram på er alla kloka

inte blir jag putt :-))

Däremot blir jag ju lite avis på att du direkt fick kontakt med folk i gemenskapen och var ute på matrundor :-)) Inte alla som blir det första gången !! För mig (oss) tog det nog några gånger innan vi fick kontakt med andra så lätt som du fick det nu. Bara att gratulera !!

Hur upplevde du midnattsmötet i Domkyrkan ? Mäktigt ?

att läsa Grodan! Nu är vi på gång och hoppar vidare i livet med kraftiga skutt.
Känner mig också glad och njuter av sol och hopp om ett bättre liv utan A.
Kväk, kväk
Fenix

Mulletanten och Santorini. Känner igen mig i beskrivningen av en kidnappad sockerberoende. Läste sockerbomben för några år sedan och kunde se mitt liv ur det perspektivet. Som barn var jag galet sötsugen sen byttes det beroendet så småningom ut mot alkohol. Nu när jag är nykter knaprar jag en massa godis igen. Ska snart ge mig på LCHF. Problemet för mig är att allt det jag "vet" och "förstår" inte biter när det verkliga suget slår till. Vet inte vad jag ska göra när det händer - känner mig hjälplös. Just nu är det inget problem men jag försöker förbereda mig för de stora fighterna som kommer att komma. Ett absolut måste är att jag fortsätter att ta mina antabus och en varningsklocka är när jag börjar laborera med dem. En annan varningsklocka är när jag börjar bli kritisk mot forumet eller människor i min omgivning eller när jag förminskar mina problem - då står återfallet runt knuten och väntar på att håva in mig.

Hur som helst så är dag åtta en underbar dag. Solen skiner och fåglarna kvittrar hysteriskt. Jag har fått sova ordentligt flera dagar i rad - så njutbart. Om några timmar ska jag gå till mitt extraarbete. Jag kommer inte att vara orolig för att det luktar alkohol om mig, mina ögon kommer att vara klara och jag vet att jag kommer att uppträda mycket klarare och mer självklart och tryggt än när jag dricker. Då är jag undanglidande, mesig och tråkig.

En funderande men förnöjsam Groda.

Jag läste Sockerbomben för många år sen, den gav mej min första insikt om att det inte är jag som är konstig och hopplös utan jag har ett sockerberoende i botten. Kände en väldig lättnad när jag läste den och såg att andra var lika. Det är därför som LCHF också funkar bra mot alkohol-och sockersug därför att socker är kolhydrater.

uppskattar att jag är rak - det är menat som hjälp. Det är faktiskt så att det också bidrar till att hålla honom kvar i hans destruktiva liv - du är en "möjliggörare", en som sätter mjuka kuddar under honom när han faller... Stå upp för dig! Du är - och har rätt att vara - den viktigaste i ditt liv!
Kramar / mt

Grodan är det som händer i en kidnappad hjärna och gäller alla former av beroenden. Artikeln beskriver det här på ett bra sätt (fast den är av äldre datum) och Bittens föreläsning är jättebra - lite dåligt ljud på ett ställe. Bittens bok Sockerbomben är också jättebra för att förstå beroendets och missbrukets mekanismer. Det är detta som kräver en vilja av stål att sätta emot suget. Men det går! Flera här på forumet har visat det - följ dem! Gå gärna till AA.

http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/kidnappad-hjarna

http://www.youtube.com/watch?v=D5Uzj-7LuGw

Lycka till! / mt

kickstart är det VLCD som gäller i alla fall en vecka framåt. Då kommer garanterat motivationen eftersom de första kilona rasar fort. Känns bra på slutet av dag 2 och ser fram emot dag 3. Ja visst vill jag göra om din resa Santo, om ett år ska jag vara där helt klart och 19 kg låter precis lagom. Ska fundera på LCHF mat efter de här första veckorna.
/Fenix

ja det ska jag göra.
har även tänkt samma sak varför han inte flyttar
Så länge jag hjälper honom så är jag inte fri.
tack för att du är så rak så att jag ska få styrkan att göra något åt situationen
En bamse kram

dvs Alkoholhjälpen finn en ruta:

Ny självhjälp

Internetbaserad hjälp för alkohol i samarbete med Karolinska Institutet.

Kanske den har ersatt den förra? Ingen aning har jag... Dålig info:(

/ mt

träning av något slag också, det håller en sysselsatt. Vad som helst som håller en borta från spriten:)

Skam den som ger sig. Det finns som bekant bara en väg och den går framåt!

Nu kör vi.

Grodan

Inte PRÖVA utan bestäm dej för att du ska. Inte HOPPAS Andreas, det är DU som bestämmer. Jag skämtar lite men det är faktiskt skillnad i budskapet till hjärnan mellan att "pröva och hoppas på lycka" eller bestämma att NU är det faktiskt nog. Du kan om du verkligen vill. Det krävs en del viljeansträngning men det går. Det är inget lotteri om man lyckas eller inte utan hårt arbete men det är värt det.

Tror LCHF och träning är bra motgifter mot sug även om jag själv inte är där ännu.

Grodan

Nu kan du göra om min resa fast ett år senare bara. Nästa år är du en ny människa, nykter och fräsch och kanske 19 kg lättare, om du nu har så mycket. Just do it! Varför inte pröva LCHF, det är mycket bra att kombinera med nykterhet.

Tyckte bara det var konstigt den var borttagen. Det är en bra sida tycker jag, med dagboken osv...

sidan såg annorlunda ut men förstod inte varför. Den är nog borta för mej också. Men jag är redan "självhjälpt" :)

Skicka ett nytt mail, om du vill orkar och kan ?
Tack /A

Du har och är saknad här på forumet.
Säkert av fler än mig?
Ja du, life is like a rollercoster ..........

Just hang on and go with the flow.
Ja vad skall man säga om vänninan...... Det som göms i snö kommer fram i tö.
Problem med dricka.what so ever är nog bra mycket mer utbrett än gemene man vågar tro.

Nu kan du i vart fall säga: -Been there, done that...
Och det var väl sisådär för din del, efter vad du själv berättat.
Kanske en hälsoresa med god mat spabehandlingar hade mer varit din grej? Vad vet jag?
Skönt att få ett livstecken från dig i vart fall!
/A

inte var så glada nyheter så blev jag riktigt glad att höra av dig!
Och - här skriver vi rakt ur hjärtat, vad vi vill. Kram / mt

....att du inte kom iväg Adde!

Det var... "positivt jobbigt"? Ja kanske. Jag känner mig väldigt kluven faktiskt. När jag kom till hotellet insåg jag att båten ju varit full med alkisar, alla verkade känna varandra och jag kände mig mycket utanför. Gnällde lite i en Facebook-grupp som jag är med i och fick då kontakt med ett gäng tjejer från GBG som ringde på en gång och så gick gick jag ut och åt med dem första kvällen. Supertrevligt, mycket rara tjejer. Och sen träffade jag ju min sponsor som bor på Gotland. Vi åt middag hemma hos henne på lördagen. Och på fredag förmiddag träffade jag en "vanlig" väninna som flyttat till Gotland. Jag tycker så mycket om den ön!

Så, jag är jätteglad att jag träffade dessa människor men jag vet inte... Jag fick aldrig bort den där känslan av utanförskap och "vad fasen gör jag här?". Tänkte mitt i allt att vore det inte bättre på alla sätt och vis att satsa pengarna på nån annan typ av resa som jag skulle vilja göra (målarkurs/hälsoresa/yoga-ashram/hälsa på väninnan i Paris...) istället för att åka på AA-konvent precis som om alkohol är min hobby? Eller snarare att inte dricka den? Ursäkta Adde om du blir putt nu men det var min tanke. Kanske normalt? Eller början på ett återfall?

Till saken hör kanske två saker: dels att jag ju fått för mig att jag får röka på öar och gjorde just det, vilket satte igång en massa saker i skallen på mig och ledde till att jag kände mig "dagen-efter" och jag tror det var därför som jag var jättetrött hela tiden (gick faktiskt och somnade på en bänk i solen där på skolgården!).

Dels var det då den här kompisen som flyttat till Gotland. Det var ett tag sedan vi träffades och jag inser att hon (av någon jäkla anledning, denna starka och intelligenta människa!!) hamnat i en relation som inte är bra och att hon missbrukar både läkemedel och alkohol och har förlorat vårdnaden om alla sina barn! Jag blev jätteledsen när jag fick höra detta, vi som umgåtts hela familjen tidigare, och nu är hennes tjejer på drift och riskerar hamna (och har hamnat) helt snett och jag vet inte vad jag ska / kan göra! Själv påstod hon att hon inte dricker någonting men eftersom jag inte hann säga allt jag velat säga till henne (eftersom mannen körde in henne till stan så sent så vi knappt hann äta!!) skickade jag ett SMS till henne som hon inte besvarade under dagen men väl med ett, skulle jag vilja påstå, fyllesentimentalt samtal, senare på kvällen.

Kanske dags för mig att börja hänga på anhörigsidan, hur får man någon att inse att den behöver hjälp? Jag kan inte fatta hur det kunde bli så där... och jag har så dåligt samvete för att jag inte har funnits för henne då jag har varit så inne i mitt eget dåliga mående och drickande...

Ingen rolig rapport blev det, men här skriver jag av mig vad jag vill ;-)

du beskriver kan du också fundera över hur det är att obba där på en tjänst... Nu är du, om jag förstår rätt, en extra resurs som INTE kommer att finnas när "pratikanten" är borta... en mindre i realiteten. kan det vara så? Bara undrar... / mt

.