Senaste kommentarerna i forumet

Jävla
Skönt
Att
Höra

/Putte

det är santorini. Visst, skräcken där och så plötsligt händer det som man vet inte får hända egentligen. Fem år i nedåtgående spiral, det är ju en hemsk insats med ett glas vin. Jag har också facit efter alla dessa år, den där helgen som skulle sluta på måndag blir minst ett halvår. Det blir allt svårare att uppbåda den där riktiga känslan och kraften att sluta igen, och under tiden blir psyke och kropp allt mer illa åtgånget. Tänkte precis samma sak som du, vi tar INTE det där enda glaset, inte på några villkor! Är fortfarande darrig och skör efter att inte ha druckit nu på snart en vecka, men jag får må hur faan som helst. Något alternativ finns inte, jag får stå ut tills chocken för kroppen har lagt sig.

Är tillbaka i känslan av att jag inte orkar det här, att jag bara vill lägga mig ner och dö.

För en vecka sedan sa jag till min sambo att jag inte vill leva med honom. Men jag har ju ingenstans att ta vägen och sedan dess har jag fått utstå alla möjliga elakheter, hot, skäll osv. Han pendlar mellan att han ska ha kvar flickan till att han vill aldrig mer se henne (eftersom hon emellanåt säger till honom att han är dum osv) och jag har inte hjärta att bara slita upp henne och inte ha någonstans att bo, kan ju inte bo i bilen gärna....

Fy fan, han är sååå ödmjuk när han pratar med folk, men mot mig finns bara ilska och elakheter, och emellanåt även mot barnet. Jag tror att jag hatar honom för hur han behandlar mig. Läste i någons tråd att den som skrev inte vill utlämna sin man (Sorgsen?), men jag orkar inte försvara och stå upp för någon som beter sig som ett barn och skäller och säger/skriker alla möjliga saker, kastar saker emellanåt, är dum och ilsken vad jag än säger, men ändå menar att det är mitt fel eftersom jag inte älskar honom...

Orkar inte ens jobba, håller på att bryta ihop helt och hållet, har ingen hjärna kvar och vill bara flyyyyyY!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Men är för feg?!

det tror jag också att den dagen kommer! Önskar dig god natt och god sömn! / mt

Åh vad härligt, Mammy! :-)

/H.

Kan ni inte berätta hur det var..
Vad hände, vilka talare hade man, vad pratade man mera detaljerat om?
Ni var fem? stycken har jag förstått, och gick ut och käkade efteråt.
Vilka var ni, och framför allt, hur väl stämde era förutfattade ansikten på de personer
som ni hade förmånen att få träffa in real life?
Hur gick samtalen???

Massor av frågor, och ja jag gjorde ett val (som jag har bestämt mig för att inte ångra),
men nyfikenheten kan jag ändå inte hålla i schack.
Svara gärna de som vill och om ni kan.

/Berra

...men påstår inte att jag sitter inne med svaren. Flytten till Italien var inte nödvändigtvis en flykt. På sätt och vis var det väl som att resa hem, hem till ditt italienska jag. Och att komma bort från byhåla var väl livsnödvändigt? Men sen när du skrev om Australien började jag fundera lite och mindes hur du och J "stimmade" i början. Hus, djur, barn - allt genast! Och sen blev det tomt och trist och alkoholbedövning. Så jag funderar på om du kanske har behov av nya projekt för att fly från vardagen? Och om det nya projektet skrämmer exet så att hon hotar med advokat är det kanske bra att tänka över saken en gång till. För så har jag förstått det, att hon började krångla först när Perth kom på tal (?). Rätta mig om jag har fel. Det känns fortfarande som om jag har missat något för jag förstår inte varför ni inte helt enkelt kan stanna i Italien och fortsätta acklimatisera er. MT skrev att det väl inte är så stor skillnad om man bor i Florens eller Perth, men om man har ont om pengar och bor i byhåla är det ju det. Till Italien kan man åka lågprisflyg, men en resa till Australien går loss på kanske 10 lakan.
Jag vill inte göra dig ledsen.
Kram NN

ibland känna ett ögonblicks rädsla; tänk om jag får för mej att förstöra allt genom att dricka igen! Men, det är ju jag som bestämmer! Och jag VET ju att jag aldrig kan dricka igen, det har historien visat och så många andra vittnar om samma sak. Jag vill inte heller. Men skräcken ilar till ibland, man har ju sina svaga stunder. Det gäller att alltid vara beredd. Ha en åtgärdsplan som du säger. Jag var själv 1,5 år nykter innan jag tyckte att va sjutton, ett glas vin kan man ju ta. Eller det hela började faktiskt när jag blev överrumplad och stod med ett glas champagne i handen på ett kalas. Visste inte hur jag skulle komma ur det så jag drack det och inget mer med det. Bara det att nånstans i min hjärna väcktes tanken. Den långa nykterheten var bruten. Efter det tog det ett par månader till det där vinglaset jag tyckte var ok, som blev två, tre. Och sen gick det snabbt utför. Tog 5 år i en nedåtgående spiral innan jag fick kraft nog att sluta igen. Så vi tar INTE det där enda glaset, inte på några villkor!

Jag har verkligen gjort det nu, det var ju länge sedan jag flyttade men jag har ju funnits kvar, haft någon slags relation kvar. Nu när jag fick veta att han träffade en annan så har jag talat om precis hur äcklad jag känner mig och att jag aldrig mer kommer att kunna ta i honom efter detta. Anledningen till att det blir så motbjudande är att det går upp för mig under samtalet att hon inte betyder ett skvatt, hon har kunnat vara vem som helst. Det handlar bara om hans jävla överlevnad. Men som någon skrev, det hjälper till att gå vidare. Jag har talat om för honom att jag inte vill se honom eller prata med honom och att all nödvändig kontakt får ske via mail. JAg har tidigare varit fast besluten att han ska få bo kvar i huset för att han behöver det bättre, trots att det är mitt föräldrahem. Men jag har ändrat mig, han ska fan inte få supa bort det.
Det värsta är nog att trots att jag vet att jag inte hade något annat val än att lämna honom om jag inte skulle bli en blöt fläck så lyckas han ändå i bland få mig att tvivla när han säger att det skulle gå lättare om du fanns här. Han tror ju fullt och fast på sin sanning att den här gången skulle det lyckats, nu är det annorlunda och jag tror det är det som är det jobbiga, att han inte förstår! Min frustration över att han inte begriper att jag inte orkar mer och sorgen över att han inte inser att det är han som måste agera och inte bara prata och lova. Jag pendlar mellan gråt och ilska men är fast besluten om att gå vidare och jag tror att det kommer en dag när jag kan känna mig tacksam till att han inte finns i mitt liv längre!

och santorini! Ja, nu kör vi. Gick förbi både system och pub för en stund sedan. Känns redan mycket avlägset, ska inte vara högmodig och kaxig, men inte ens en retning av att vilja ha alkohol dök upp.
Nu ska jag börja städa upp omkring mig, ta bort sådant som inte hör ihop med framtiden. Känner en längtan att förenkla min tillvaro.
kram
Fenix

Det känns mycket bra efter träffen, jag har haft en kanonhelg i Stockholm. Känner mig just nu ganska harmonisk och trygg i mitt beslut om att inte dricka alkohol. Jag har ju testat att dricka måttligt och insett att jag verkligen inte kan det. Intressant att diskutera kring sug, har inte funderat så mycket på det tidigare. Upplevde inget sug under helgen med vet att det kommer. Jag vill välja att må bra. Alkohol är inte bra för mig. Har vetat det länge, men det känns skönt att verkligen ha insett det och tagit ett beslut. Jag förmodar att det kommer att gå lätt en del dagar och kännas tungt andra. Jag ska dock kämpa. Eller faktiskt känns det lite som att jag just nu slipper en kamp...Ha det gott!

Tack mulletant och Miss K för er respons, vad det känns skönt att bara få bekräftat det jag egentligen vet. Jag får ju alla konstiga funderingar i skallen när det är jobbigt.

Ja mulletant vad som fick mej att flytta tillbaka är min egen hemlighet men jag visste ju att det inte skulle bli lätt! Han är ju som Mr Jekyll och Mr Hyde, en tycker jag väldigt mycket om och den andre är hemsk.

Nej det är inte lätt att förstå sig själv ännu svårare att förstå nån annan. Men jag måste jobba med mej själv och det är det enda jag är ansvarig för och kan förändra. Det verkar som vi medberoende är lika på många sätt, tyvärr!

Jag kommer att fortsätta att vara i ett annat rum när han dricker, det känns bäst för mej!
Idag är det lugnare än på länge och jag hoppas att det blir så ett tag nu.
Hoppas är det enda jag kan göra.

Ha det gott och sköt om er.
Kram till er alla.
tekla

...att det skulle löna sig att masa sig till stan en lördag... :-D

Är så glad över att jag deltog. Det både tog och gav energi.

Och som alltid, vi är så olika men ändå så lika. Det är härligt att uppleva det!

Kram

jag vet hur det känns när man kommit till det riktiga beslutet ända inifrån. Inget halvhjärtat. Det är bra att ha en åtgärdsplan. Nu kör du! Jag har snart 8 månader bakom mej och det känns oftast bara toppen. Det blir lättare och lättare faktiskt. Men det vet ju du som varit där förut. Den här gången är det för gott.

Att skriva, du borde fasiken blivit författare.
Så klockrent.
Tack/A

...Vid "om en halvtimme ligger jag i min säng" drogs mina mungipor upp och en ro spred sig - visst är det härligt att välja bort alkoholen!!!

det löste sej själv. Vi var inne i stora staden, jag föreslog Clas Olsson. "Varför det?" frågade min underbara dotter. "Behövs ingen mätare mamma, jag älskar dej."

Detta gav en enorm motivation att fortsätta vara nykter.

Kram alla vänner!

det turen73 ? Känns det bra ?

glatt leende i hela ansiktet när jag läst. Blir så glad för din skull!

:-D
/MB

Vill också hoppa in och sända en styrkekram till dig! Du frågar om vad man ska göra när partnern sitter med flaskan. Jag har försökt göra precis som du, gå till ett annat rum och syssla med annat. Det enda man kan göra tror jag. Ibland funkar det ibland inte. Sen är det klart att man inte kan leva så en längre period, då måste man ta tag i saker.

Det blev en snabb hälsning, vill inte visa att jag skriver här.

Miss K

Kloka ord stigsdotter o dompa. Hoppas konventet blev lycktat!? Hade gärna kommit
men bor tyvärr långt i från sthlm. Säkert intresant möte.
Jag tänker ofta på er o era historier. Idag ska jag fånga mod o ringa AA linjen
så får man se vart det leder.Det går upp o ner för mig. Jag köpte ett gym kort
och börjat träna hårt, de ger mig jätte mkt. Det är ett väldigt gott råd!!
Grejen är när jag tränar så blir jag grymt focuserad o inget kan stoppa mig
men efter en tid blir de kanske för mkt o ofta kommer starkt sug. De känns verkligen
att jag är på rätt håll o jag har kommit väldigt långt. Måste bara få bukt på mina inre demoner.
Jag söker nu ett större mål med min träning. En utmaning! Får se vart de leder:)
Usch vad jag hatar mina demoner!

Känner mig så glad in i själen, fattade ett beslut förra veckan om att vara nykter som känns så där i hela kroppen. Precis som det gjorde i okboer 2011 när jag var nykter i 7-8 månader. Äntligen känns det likadant, och nu har jag ett batteri av åtgärder för att bli kvar i nykterheten. Det är en psykolog, det är en nätbehandling som Karolinska driver, det är AA på hemmaplan, det är forumet. Men framför allt är det viljan och insikten som landat.
I morse när jag vaknade tacksam för ännu en nykter morgon, körde jag den här ramsan som får bli start på dagen i fortsättningen.
Ge mig ett N
Ge mig ett Y
Ge mig ett K
Ge mig ett T
Ge mig ett E
Ge mig ett R
Vad blir det? Vad blir det?
NYKTER!!!!!!

Ha en bra dag där ute!
Fenix

och att allt övrigt jobbigt i ditt liv löser sig på något sätt. Tänker mycket på den sits som du ofrånkomligen har hamnat i med J. Fy fan vad stressande att behöva deala med det spelet, jag känner verkligen med dig!

Jag tror dock att du besitter en nästintill omänsklig förmåga att till sist fixa det på bästa sätt för dina barn, då du otvetydligen hyser en bergfast kärlek och omtanke kring dem.

Föräldrarollen är den svåraste och mest komplicerade vi har att ikläda oss under våra liv och INGEN kan vara den perfekta föräldern som i varje given situation vet precis vad han/hon ska göra. Jag vet att jag gör en jävla massa dumheter i mina försök att uppfostra mina barn, men det enda jag kan göra är att försöka ta lärdom av situationerna och undan för undan lära känna de människor som är mina barn lite bättre. Jag älskar ju dem och min roll är att vara pappa, med allt vad det innebär, men jag äger ju inte dem och de måste få utvecklas enligt sina egna öden. Brutalt svårt ibland att gå på skiljelinjen mellan gränssättning och frihet, brutalt svårt.

Du är en av mina människor och jag önskar dig allt gott i livet. Om du går under i Byhåla och av detta bisarra klimat som ju kan upplevas som envist deprimerande understundom, så har du ju inte många alternativ om du vill vara dina barns viktigaste människa. Jag tror de förstår och tricket är väl hur J ska kunna förstå det. Kan inte säga något klokt om det alls, men jag känner med och för dig, Dompa.

Många är striderna i detta vi kallar för liv. En del vinner vi, andra inte, men det gäller att inte ge upp det vi tror på. Försöker skicka lite kämpakämpa-energi till dig, får se om den når hela vägen till andra sidan klotet.

Ett bluddrigt och rörigt inlägg i din tråd som mest av allt vill förmedla: Jag tänker på dig, kompis!/NM

Du har inget att skämmas över! Men jag känner igen känslan, när man inser att man blivit grundlurad.
Att sedan också få diverse "sanningar" i ansiktet, gör att man mår jättedåligt ett tag.

Jag kan bara gå efter mina egna erfarenheter, med min förre man.
Jag insåg, att han sa vissa saker, för att bli av med sin egen skam och för att han visste att det skulle såra mig.
Det var hans sätt att "ge igen", för att jag i princip ertappat honom med fingrarna i syltburken.

På sätt och vis var det bra (tyckte jag efteråt), för det brände ALLA broar! Det fanns ingen väg tillbaks och det gick betydligt snabbare att inrikta sig på ett eget liv.

Som mulletant skriver, svär, gråt, kasta grejer, men bryt inte ihop, bryt UPP!

Många tröst och styrkekramar!/ trollis

Du beskriver en fyllekväll så bra att man nästan sitter där själv:) ja, det är verkligen inte värt den där första timmen av njutning då så många timmar blir förstörda efteråt. Tack för peppande läsning!