Senaste kommentarerna i forumet

...inte metoden och resultatet jag fick höra när jag var där ligger på 60%. Det betyder ju då, statistiskt, att 4 av de 10 missar budskapet. Stor skillnad från landstingens resultat. De har dock gjort personalnreduceringar där, liksom på alla andra ställen i samhället. Det är trist i en sån verksamhet.

Jag klagar definitivt inte och oron ligger mest hos mig.
Eftersom han varit där tidigare så kan jag bara hoppas att det är nu myntet trillar ner, ända ner i botten.
Jag vill bara tillägga att han tillhör dem som är seriösa och verkligen vill. Han har tagit sig dit av egen vilja både nu och tidigare och inte fallit tillbaka i missbruket förrän efter många år. Han vet skillnaden och strävar efter nykterheten.
Min oro ligger i att han lägger för mycket fokus på det som inte fungerar. Men, som jag sa till honom, det kan han bara ändra själv.

Detta blev kanske en aning för personligt men jag sänder iväg, kan alltid radera om jag ångrar mig. Vill inte känna att jag lämnar ut min makes innersta tankar....

det är fantastiskt bra. Härda ut, det blir lättare. Jag tror vi alla känt som du, man blir inte automatiskt lycklig utan det känns ologiskt tomt ibland. Man saknar skiten man vant sej vid. Helt sjukt känns det men jag tror man ändå måste ge sej lov att sörja. Man sörjer en svekfull vän kanske.
Jag är också avundsjuk på dom som var på konventet men även jag bor för knöligt till. Kanske en annan gång.
God fortsättning!

Fantastiskt vinterlandskap under en livgivande sol. Har precis ätit frukost och tänkte knattra ner några rader här i mitt sporadiskt besökta rum.
Vet inte riktigt hur jag mår och tror att det växlar väldeliga egentligen. En riktig bergochdalbana alltså. Kroppen signalerar förmodligen att den har varit försummad under lång tid och jag försöker få fason på den men foten fortfarande kass. Därmed är det omöjligt att springa och det gör mig närmast deprimerad. Är ofta riktigt låg och mkt lättretlig, för att i nästa stund växla till sentimentalitet. Fy fan. Hatar det. Det är förmodligen tålamod jag behöver i övermått, men det har aldrig varit en tävlingsgren för mig, så....
From the bright side: Är fortfarande uppe på vagnen och det känns hyfsat normalt, även om den lille färgglade hittat också min axel att sitta på emellanåt. Försöker vara tydlig med att det är JAG som bestämmer och ingen annan. Han brukar drypa av rätt fort, besviken och stukad, dock ej helt uppgiven som det har visat sig. Sörjer nog livet jag kände igen och som jag hittade i. Det här nya är utomordentligt härligt och spännande i långa stunder, för att i nästa sekund växla över till att bli surrealistiskt skrämmande, som en Kafkalik mardröm som jag inte vet vad jag ska göra i.
Men som min frus härdade gamla farmor brukade uttrycka det: Det är bara att fnatta på! Nån gång blir väl det här också begripligt. Eller blir det inte det. Men det är vad jag har, så...

Känner att jag oftast talar till mig själv genom mina texter. Får mig i o f s att fundera över vilken underlig krumelur människan är, iallafal upplever jag mig själv vara långt ifrån det plastiga, förutsägbara och uppvisningsivrande Facebookidealet. Jag är mycket fulare än så när man börjar gräva i skiten. Skrämmande och befriande på samma gång. Nån som känner som jag?

Nåväl, ny text:

BAKBUNDEN

Jag visste inte vilken väg jag skulle gå
Men jag tror att jag mådde som jag förtjänade att må
Och om du tänker dig en vilsen hund i regnet
så fattar du hur allting kändes då
-
Jag visste att jag inte hade nåt försvar
För att jag inte kunde hålla till på de broarna som bar
Och nu tror du jag ska yttra nån förklaring,
åt alla dem som jag har lämnat kvar?

Ref:
Jag tror varken på profeter eller ödet
Och jag tror Gud har vänt mig ryggen just idag - Ah ha haaa
För det kan väl inte finnas ännu en på denna jord
Som känner sig så bakbunden som jag?

Jag vet, min vän, att du tror att du var snäll
när du pratade med Johanna gång sent i förrgår kväll
Jag gissar att du nämnde nåt om frihet?
Och nåt om att locka ut mig ifrån min cell?

INSTRUM. BREAK

Du, jag vet att den kvinnan spår min domedag
Men hon har aldrig riktigt vetat vem som verkligen är jag
Och därför blir alltsammans jävligt komiskt;
Om två pajasar ska frälsa mig idag - Ha ha ha!

Ref: Jag tror varken på profeter eller ödet...

Bridge:
Och som jag önskar att Maria vore här
med sin villkorslösa kärlek och sin värmande hand
För utan överord och later
kan hon stå i bombens krater
och skriva försoningens ord i helvetets sand (Följt av ett helvetiskt ylande gitarrsolo!)

Ref: Jag tror varken på profeter eller ödet...

Bakbunden - Hey Yeah
Bakbunden - Wow oh oh oh
Bakbunden - Hey Yeah
Bakbunden - Wow oh oh oh
Bakbunden - Hey Yeah
Bakbunden - Wow oh oh oh

BAKBUNDEN!
BAKBUNDEN!

Ps. Hoppas ni som var där hade fantastiska stunder på konventet. Avundsjuk, men bor för långt ifrån för att fixa ihop alltihop. Kanske en annan gång?.. Hoppas!/NM

men det finns nog ingen djupare metafor bakom valet av nick. Jag kände mej inte som det sjunkna Atlantis om du tror det, fast tanken är inte så dum ha,ha! Men jag har i många år fascinerats av historien om Atlantis och vulkanutbrottet som ledde till en tsunami som troligen dränkte den minoiska kulturen både på Santorini och Kreta. Jag har läst mycket om det och längtat efter att besöka ön och för tio år sen gjorde vi det. Vi bodde nära Fira med utsikt över vulkanen och besökte även den. Vi såg hela ön under veckan, den är ju inte så stor. Det var väldigt spännande och intressant men min favoritö är det kanske inte heller. Jag ville besöka den och jag är glad över det men tror inte jag åker dit igen. Jag vill nog också hellre ha sandstränder. Så mitt nick kommer sej av att jag länge drömde mej dit, namnet har fastnat på nåt sätt. Jag ska fundera om det kanske ändå finns nåt undermedvetet bakom. I alla fall har jag nu funnit mitt sjunkna Atlantis och njuter av alla de skatter som jag dagligen hittar! Ha det så bra!

Tänkte på er igår men jag bor så att det blir ett helt projekt att ta mej till Stockholm så det fick passera. Jag är säker på att det var väldigt givande!

Var jättetrevligt och givande, vi blev tyvärr bara 5 st men det gick bra ändå. Så kul att få lite ansikten på de som skriver, kunna ha bra, givande samtal, hög igenkänningsfaktor och även kunna skratta tillsammans. 4 av oss gick ut och åt efteråt och fortsatte samtalen. Så härligt att träffa människor och samtala där alla är nyktra alkisar, blir helt annorlunda samtal än om man går ut och käkar med sina vänner.
Glad att jag gick på det, rekommenderar verkligen att du kommer om det dyker upp fler tillfällen.

Kram!

Tycker också att det var en härlig dag och kväll. Givande och bra samtal, skratt och eftertänksamhet, god mat, kände mig mycket glad och helt slut efter alla intryck när jag till slut var hemma. Så glad att jag fick träffa er som var där, Tack Magnus för att du ordnade det!.

Kram!

det kan inte ens den perfekta föräldern förhindra. Det betyder inte att du har misslyckats tycker jag. Det betyder att livet är så ibland och vi får försöka göra det bästa vi kan. Det tycker jag att du gör. Vi kan inte mer än försöka. Man kan inte alltid göra sina barn lyckliga tyvärr, hur gärna man än vill. Så småningom kommer olycklig kärlek in i bilden och det kan smärta så, när ens tonåring gråter över en flickvän som gjort slut och man absolut inget göra.

andra sidan är traditionerna väldigt starka inom Minnesotabehandlingen och även vidare sen i AA. Samma budskap har fungerat i snart 80 år och är numera väl dokumenterat resultatmässigt.
Har man inte intresse att förändra sitt liv så är det svårt att göra något åt det. Jag har sett folk blivit nedbrutna och återuppbyggda där men det sker ju med vissa förutsättningar om att det finns en möjlighet att göra så.

En vändning kan komma sent i behandlingen men det är utan tvekan så, tyvärr, att många åker dit för att göra någon annan nöjd.

Men du har ju fått en bra grund att stå på :-) En behandling som startade närapå lika långt tillbaka i tid som primärbehandlingen :-)

tacka och krama er igen ni som kom på konferensen och gjorde min dag (och kväll) !!

Jag hade väldigt stor behållningen av dagen !! Härligt när möten gör avtryck och lyfter mitt sinne !

Tack ♥♥♥

ditt maktmissbruk - men hon hon skulle ju vara totalberoende! Det förstår jag. Ni måste vara helt ekonomiskt ojämlika och det känner hon förstås av. Hoppas ni kan reda upp det så att det blir så bra som möjligt för barnen. Då är det i allmänhet annat folk än advokater som ska till men hur det ska låta sig göras är jag inte kvinna att tala om. Familjeterapi över länk? knappast... J har varit/känts så i periferin... engagemanget kom oväntat - så här i forumperspektiv. Men så klart hon älskar barnen... och säkert saknar. Fast jag förstår ändå inte helt skillnaden - inte skuttar de väl hem från F heller... och du skulle inte behöva skutta mellan Kina och Italien. Jag som levt inom begränsad radie har lite svårt att förstå det där.
Kram från syster o ha det fint med storkillen

slutar man aldrig att vara, tror jag. Inte inom mitt perspektiv. Inte barn heller... riktigt gamla människor frågar ofta efter mamma. Men det blir annorlunda, jag lovar. I olika steg, en del perioder behövs man för olika ändamål - långa perioder inte alls. Det är skönt när de klarar sig själva och skönt när man behövs inom det som känns rimligt. Viktigast: att barnbarnen har det bra. Skulle vara jävligt illa till mods om barnbarnen levde med supiga föräldrar ... bara så du vet Dompa vad som gäller:) Kram till er / mt

...till Frk Bitsk ord. Flyr jag? Inte genom alkohol men genom flytt. På sätt och vis Ja! Tålde ju inte det svenska klimatet. Men jag ser det inte riktigt som flykt....mer som överlevnadstragegi. Nu säger jag inte att Frk Bitsk har fel...bara att jag måste suga på karamellen. Har kanske inte sett J. Tyckt att jag har varit schysst som erbjudit henne bostad nära sina barn. Medans hon har sett det som maktmissbruk? Mkt att tänka på. Jag älskar dock denna sida...lär mig ngt varje dag. Dags att checka in...på planet...inte för alltid. Vi hörs/R

PS: vill verkligen höra om konventet. Kan Maria( ;-)) eller ngn annan vänlig själ uppdatera mig? DS

Det ligger nog i människans innersta väsen. Fick en gång svara på frågan; Om du bara fick välja en sak att äta i resten av ditt liv? Valde då ost, bröd...och vin. Jag som inte ens är en vinalkie...trodde jag.

Lite deppad över dina ord om stora barn...men tror jag fattar. Men när i helvete slutar att man vara förälder?

Kram sylfiden. Jag tycker du pinnar på bra på din stig! /R

Han undrade vem jag satt och skrev till mitt i natten. Så jag visade honom Forum. Han tyckte i motsats till sin mor att det var stort. Att det fanns ett alkieforum och att jag hittat hit. Öva...säger du! Jo det skall väl gå... Försöker med det! Försöker bevara mina "du får inte berätta detta för någon". Kram syster A. /R

Halloj mitt i natten! Sitter på flygplatsen och halsar iskallt vatten...underskattad dryck. Du kan ha en poäng där. Dom där konstiga energidryckerna? Vad finns i dem? Minns mina yngre dagar. Hade ett ett år när jag jobbade/bodde i Grekland och blandade Red bull och vodka...galenskap. Men var yngre då så pumpen fixade det...lever ju än. Idag skulle jag aldrig peta i mig en energidryck...hellre ren vodka. Fattar inte att de får säljas.

Hoppas du får en härlig solig dag. Själv ska jag nog bara sova...om Gud är god. Avskyr att flyga. Är ju en bit över en och nittio och på flygplan passar jag inte riktigt in. Känns som flygplanen har krymt. Vi hörs kompis! /R

en stund i natten. Ska göra en 12-veckorskarta, en plan över mitt ta-hand-om-mig-själv... projekt är för tekniskt ord - fast det var rätt för barbalala. Ta-hand-omg-själv-tid... så får det heta tillsvidare. Jag vet hur den ska se ut nu... A3, liggande format, 6 + 6 rutor med tre teman i varje.

En tillägnan... till mig och till glädje för dem som står mig nära.

Lyx - att få en sån möjlighet... att jag kan ta till mig en sån möjlighet. Och veta att "alla" som är viktiga för mig unnar mig det. Det känner jag.

Träffade tre av våra vuxna barn idag - och två barnbarn. De andra på olika egna äventyr. Livet ändrar karaktär - ser jag med vemod och också förtröstan. Allt blir bra. Allt är så bra det kan vara idag.

att du haft en fin kväll med teamet. Skönt att du lagt åt sidan... kan låta bli att analysera, låta vara.

Trist med bakom ryggen... känner igen det från en annan medberoendetråd för länge sen. Att det utrymmet fanns och utnyttjades. Att missbruket "inne" blev en annans ansvar och "fel". Klok puff att det är bara han (man) själv som... kan ta det personliga ansvaret, hitta den egna motivationen och viljan att ta till sig av det som bjuds.

Läste fel först - skönt att leva som nykter alkoholist. Så känner jag det med Mullegubben... läser om; skört att leva som nykter alkoholist - är det också. Den där inre vändningen måste nog till för att ge styrka i skörheten.

Kram i natten / mt

så bra att du skriver av dig! Så bra att du "ser" ett steg till - ser att han inte ser.
Vem har lurat vem? Kan man veta det det? Du är lurad, har låtit dig luras... Nu ser du klart - efter en ganska lång resa?

Att vara förstående, känna medlidande (tycka synd om) och acceptera... och försöka. Det är goda mänskliga sidor som du har visat. Du borde inte behöva känna dig smutsig, kanske nedsmutsad... om det är så att han medvetet och systematiskt missbrukat din goda vilja och samtidigt underhållit en bakdörr.

Så bra, säger jag igen, att du sätter ord på det du känner. Gråt, svär några ramsor (om det passar dig), tvätta av dig skiten till kropp och själ ... och ta emot ljuset. Det är på väg nu!

Skrivet rakt ur hjärtat! Kram, kram i natten / mt

Ja om det blir så att jag någon gång ställer upp i Vasaloppet så kommer jag inte att vara först i mål.
Och jag tillhör nog inte någon av dom som anstränger mig så att hjärtat inte orkar med.
Läste den länken mulletant skickade intressant läsning. Undrar vad dom har för bränsle.
Man har ju läst om energi drycker som vi kan köpa i affären som skapar hjärta klappning, vissa är poppis att blanda till drinkar och för hög konsumtion är visst riktigt farligt.
Som sagt lagom är bäst.
Lite svett skadar inte.

Nu till något annat, Nykter hela fredagen och lördagen varit fantastiskt skönt.
Ser fram mot morgondagen, upp tidigt och ut andas frisk luft som ångar i minusgraderna och hoppas på att få solen i ögonen när den kommer krypande över träd topparna.

//Paron//

...hur jag ska reagera på samtalet vi hade ikväll.

Just kommit hem efter en trevlig kväll med teamet där jag finns. Skönt träffas utanför jobbramarna, något jag sällan brukar hänga på men bestämt jag ska ändra.

Samtalet med maken tidigare har jag inte kunnat smälta. Det var underbart att höra hans röst men jag tycker inte tonen/stämningen i samtalet var hoppgivande.
Jag behöver ju inte analysera utan låter det få ligga i en vagga vid sidan om, den kommer säkert röra på sig efter fler samtal.

Men detta är en reaktion på det faktiska jag hörde, utan att kommentera detaljer.

De är ju alla där frivilligt men ändå håller de sig inte till reglerna utan går bakom ryggen. Oerhört omoget kan jag tycka!
Sa till maken att det är bara han själv som kan bestämma hur seriös han vill vara. Tyvärr har inte behandlingen blivit uppdaterad utan materialet är samma som när han var där för decennier sen, tagiskt kan jag tycka. Budskapet är ju såklart detsamma men det är ju trots allt så att om allt runt omkring är sltet blr inte känslan lika stram. Jämför i min tanke skillnaden för en elev att få en ny egen lärobok eller en väl begagnad.

Blir nedstämd av kraftverks inlägg också. Jag är så glad över att mannen finns i behandling, men det är ju så skört att leva vidare som nykter alkoholist. Undrar om makens motivation är stark nog, jst nu är jag tveksam, mycket tveksam. Men, vi är ju bara en vecka in i vändningen...tålamod! Det lär bli min utmaning för närmaste framtiden!

Läser igenom min tråd och konstaterar att det var längesedan jag skrev och att det hänt mycket sedan sist. Jag har tidigare haft ett hopp och jag tror att det hjälpt mig att inte braka i hop fullständigt. Vi har ju älskat varandra och jag har nog någonstans trott att han till sist skulle klarna och få en insikt. Han gör inte det det! Han fortsätter att lägga över allt på mig. - om jag har varit kvar så skulle det varit mycket lättare, - Du slår undan benen på mig hela tiden, - Du lämnar mig när jag behöver dig som bäst. Han ser inte för ett ögonblick anledningen till att jag flyttat, hur många chanser han fått, att jag helt enkelt har tagit slut.
Jag har förstått nu att jag levt i 10 år med en psykopat, om det är på grund av missbruket eller någon annan tidig störning vet jag inte. Han har inte förmåga att se något annat än sin egna behov. Jag vet inte om han någonsin älskat mig, jag vet överhuvudtaget inte alls om någonting han sagt är sant. Jag vet bara att jag är grundlurad från början till slut.
Jag har varit förstående, tyckt synd om honom och accepterat.
Han har försökt fått mig tillbaka och samtidigt haft en annan på reserv. När jag nås av rykterna och ställer frågan så får jag veta och det gör så in i helvete ont. Strax efter får jag också veta vem kvinnan är, en kvinna som hänger på krogen och enligt min bedömning är lite halvsliskig. Förmodligen ett kap för honom, hon kommer inte att ställa några krav och han kommer att bli så förbannat bekräftad. Det är förvisso hjälpsamt för jag känner mig så äcklad, så smutsig och framförallt så skulle jag inte kunna ta i honom igen efter det här!
Men just nu så gör det så förbannat jävla ont!!!

Jag läser hela tiden anhöriga och alkie-trådar. Och du har rätt! Jag ser J...och då ser jag inte ett monster utan en kvinna jag älskat.

Dina ord gör mig lite ledsen....för en sanning ligger kanske där. Flyr jag? På sätt och vis...men jag kämpar också för att överleva. På mitt skeva sätt. Jag vet inte riktigt vad jag vill men jag har koll på det jag inte vill. Svamligt....

Nej ärligt talat vet jag varken ut eller in. Tar in J:s sits. Men ändå står jag mig själv närmast. Jag tänker på den där syrgasmasken....rädda dig själv...innan du försöker rädda nästa liv.

Jag är alkie...så jag förstår J:s beteende. Men jag kan inte förlåta när ongar dras in.

Hård kram tillbaka! /R

Förstår inte riktigt vad som händer här. Det är väl inte så konstigt att ditt ex reagerar på alla möjliga sätt om hon tror att du ska ta era barn till andra sidan jordklotet? Kanske inte juste att dra in advokat eller att prata med lillkillen så som hon gjorde. Men tänk dig in i hennes situation! Alkis, arbetslös... Jag tror inte självkänslan är på topp där. Hon har inte din styrka. Hur skulle hon våga lämna tryggheten för att bosätta sig i ett annat land i en lägenhet som du bekostar? Bli beroende av dig... Jag förstår om hon slåss med näbbar och klor för att du inte ska dra iväg ännu längre bort med barnen. Italien är väl nog illa men känns kanske överkomligt. Tänk dig för en gång till Dompa innan du tackar ja till det där jobbet. Ta dig en funderare på ifall du fortsätter att fly från dig själv, inte via whiskyn men genom att flytta?

Hårda ord kanske men också en hård kram till dig

Fröken Bitsk

Nu packar vi. Pojkens alla kläder är trasiga. Lite Kurt Cobain över grabben. (Trodde han var ute) Inspirerar mig...som förutom alla märkeskostymerna faktiskt har packat ner mina trasiga jeans. Sen är det en annan sak om jag vågar bära dem...haha. Lite aussie liksom. Eller bara tragiskt? Time will tell!

Men Tack för era tankar....jag tar dem till mig. Det enda jag kan spontant svara är Santorini. Självklart har jag fuckat upp min föräldraroll när barnen gråter sig till sömns.

Andra åsikter suger jag på...processar. Hörs om några dagar. Ta det fint nu buddies....drick med förstånd. /R

PS; Tack för dina rader Andreas. På många sätt är du en "större" man än jag. Men vem fan mäter? Jag bland andra! /DS