Senaste kommentarerna i forumet

Tänker på ditt nick Santorini...är det efter den grekiska ön? Där man kanske har hittat Atlatntis? Vill ju veta hur du tänkt! För mig har Santorini aldrig varit en favvoö. Jag är ju en strandvarelse. Men jag minns Oia...och klättringarna nedanför...där senare folk skulle dö! För mig är Santorini Oia...vad är det för dig? Du behöver inte svara om du inte vill/kan/orkar. Mitt problem är nyfikenhet! /R

Antagligen DN. Men kolla mt:s trådar. Men jag kommer ihåg det för det var i samma sväng som Gunde Svan fick lungproblem. Samma med min systers man som i ur och skur cyklade till jobbet. Enligt svågerns läkare var det samma symtom...överbelastning. En elitidrottare äter (enligt doktorn) alldeles för mkt och det är det snarare än idrottandet som belastar organen. Men jag vet inte. Vet dock att svågern mitt under en cykeltur fick lägga sig ner på en bänk och och låta hjärtat komma i takt...sen cyklade han vidare...till jobbet. Läkaren sa att det var samma symtom som hos en en elitskidare. Hjärta och lungor. Tror nog det är lugnt för dig...ett par pass i veckan. Ja...läs din egen metafor om de olika ämnen vi kan ge en motor! Nej, kompis...läs mt:s trådar. Min tanke var nog dum...men spontan. ;-).

Klart är iaf. att det är mera ärofyllt att dö i skidspåret än hängandes över en bardisk! /R

så bra att du tagit i det igen. Jag är också rädd för ersättningar, tror att det triggar igång. Öl är inte min grej så det är inget val. Alkoholfritt vin köpte jag till nyårsafton men det var bara surt tyckte jag. Bubbelvatten är bäst.
Ge inte upp, jag föll också igenom förra åren och flera gånger förr men på det igen, till slut lyckas det.

Nollöl blev mitt fall. Alltså klarade jag inte ens januari trots stora planer på ett helvitt år.
Har varit likadant förr så borde ha vetat bättre. Då öl är/varit det jag konsumerat mest triggar det igång reflexen att dricka. Till en början bara massor med alkoholfritt som jag får någon sorts placeboeffekt av. Några dagar senare vill jag ha vanligt öl..
No more!
Nykter på sjunde dagen nu igen, men fem dagars drickande blev det innan jag kunde avbryta. Så skrämmande då man är mitt i det.
Skriver här för att få svart på vitt ännu en gång hur jag fungerar, en anteckning jag kan läsa senare då/ifall minnet sviker.

Vad du går igenom nu är inget nån skall behöva utstå.
Men du gör det för dina barn. Skulle vara så lätt att bara lämna över och ge upp.
I mina ögon går du på rätt stig, den är gropig brant ocj fördjävlig iblsnd. Men du går rätt.
Trevlig resa, försök att få det riktigt bra med storkillen.

Skickar possetiv energi!
/Andreas

drev mig att googla lite http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=4667962
http://www.kuriren.nu/bloggar/bloggentry.aspx?blogg=6166380&entry=66933…

Har inte läst om det att skidåkare får mer hjärtproblem än andra. Blir lite nyfiken kommer du ihåg var du läste det.
Annars tror jag att det kan röra sig om eliten som ligger på en hög hjärtfrekvens varje dag under sina långa tränings pass. Detta måste slita enormt på kroppsmaskinen.

Om jag får dra en egen liknelse: En traktormotor som man plockar in både turbo hög oktanigt bränsle och fixar en del annat för att den ska bli så stark och snabb som möjligt.
Men oljepumpen glömmer man bort den är samma som till originalet, för det finns inga bättre att få tag i. oljepumpen är bara tillverkad för att pumpa ut 100% 0lja till motorn och kanske 20% till men här har man fixat en maskin som orka 90% mer en originalet.
Så efter att kört på 190% under en tid så blir den glapp och otät och krånglar på slutet och kanske inte orkar ända in i mål.
Å andra sidan så måste pumpen vara aktiv för att inte slagga i igen och få rätt olja och lagom motstånd.
Lagom är bäst.

Rosta var ok men som sagt saknar den inte!

Nu bär det i väg till skidspåret för lite Hjärtmassage.

Hörs senare!

//Paron//

Du har rätt R, vilken jäkla resa vi gjort, har turen att jag inte har några små barn. Men kan säga stora barn är rätt jobbiga de med :D
Visst blir det ensamt ibland och spöket tjatar ibland om flykten är bra, men känner mig för första gången på många år helt lugn, för nu gör jag det jag vill. Det är helt upp till mig själv att se till att jag mår bra, har börjat gå på några AA-möten bara för att säkra mig själv. Är lätt att man faller i spökets prat om att man är värd fredagsmys med ost och vin.

Nu längtar jag till våren och skogen :D
Så många kramar till er //Kalla

Vilken sits du hamnat i, men tur att du inser att allt faller om du dricker. Låt barnen rasa ut de måste igenom den fasen i sorgen, tror mig det går över. Kramar Kalla

att få dela den förändring du och din man går igenom. Jag tänkte på dig häromdagen, jag tror att du "har rätt" (i mina ögon, enligt min erfarenhet) att man kan göra stora förändringar på egen hand, med det stöd man väljer själv när man väl kommit till den gräns att man själv fattat sitt beslut.
Varm kram och bästa helgen till dig och din gubbe - så har jag det med min:) / mt

har förlorat sitt hela om än trasiga liv... så klart dom sörjer. Så bra att de har utrymme att uttrycka sin sorg, ilska, förtvivlan - säkert en riktig sillsallad av känslor. Så klart dom vill ha en hel familj med mamma & pappa som lever ihop. Vem vill inte det? Det kan du inte ge dem nu. Men du kan ge plats för sorgen och känslorna även om det är tungt. Kram till dig / mt

Det känns så bra när nykterheten nu blivit allt mer naturlig. När en fredagskväll inte innehåller tankar på att dricka utan att jag hittar på annat. Allt mer sällan kommer tankar på att det skulle vara fint med lite vin. Jag vet att jag gjorde rätt när jag satsade på en hel "makeover" med LCHF och viktminskning samtidigt. Nöjd med mej själv och vill inte förstöra för mej igen. Tröskeln är hög.

Beträffande förtroende som det skrivits om här så känner jag att min man litar på mej. Det känns väl när man själv är övertygad. Sen tror jag inte att han förstod eller visste hur mycket jag drack då han var borta men jag kan ha fel. Våra närstående ser och vet mer än vi tror men låtsas kanske inte om det för om man visar att man vet så måste man samtidigt agera på nåt sätt. Med huvudet i sanden kan man hoppas att problemet löser sej av sej självt. Och även om jag säger att beslutet måste vara mitt och ingen annan kunnat sluta åt mej så skulle det nog hjälp mej att sluta tidigare om konsekvenserna blivit värre. Om mannen blivit arg tidigare och sagt ifrån. Han hade svårt för det eftersom han själv drack för mycket.

Nå nu är vi här, 8 månader senare. Mannen dricker betydligt mindre och mer kontrollerat och jag mår väldigt bra, lycklig och stolt över mej själv. Köper nya kläder för vinpengarna:). Livet är så bra och nykterheten börjar kännas helt naturlig även i umgänge med andra. Jag kan gå på personalfest men stannar kanske inte lika länge som tidigare. Berusade människor är jobbiga. Fast å andra sidan har jag också konstaterat som många andra här; "alla andra" dricker inte heller alltid så mycket. Det tänkte jag inte på förut. En bra dag önskas jag alla. Hoppas ni får en trevlig dag på träffen, ni som går.

Du får kalla mig vad du vill ;-D. Jag har alla "årsringar" med mig (alla mina åldrar..)
Jag tror, att din lillkille, behövde få "pysa" lite. Jo, barn behöver också få utlopp för alla känslor och det är då vi som föräldrar måste vara lite av "kinesiska muren". Vi behöver stå kvar och hålla fast vid våra beslut (i alla fall om vi VET att det för stunden och i det långa loppet är det bästa)
Han måste få vara ledsen "färdigt" och du måste låta honom sörja, det som inte "blev", även om det skär i fadershjärtat.

Han kommer inte att omedelbart känna tacksamhet, men när han blir äldre, och förstår lite mer, så kanske han ser, att just detta var det bästa du kunde göra för honom..

Även jag tycker att det är skitfegt och urtaskigt av J att spela på hans känslosträngar, då hon knappast menar allvar egentligen, utan mer är ute för att skada dig..
Hoppas att DET inte lyckas! Så dokumentera så mycket du kan!

Appropå rökning.. Jag är själv en inbiten rökare, men fick tips om att E-cigg funkar! Jag har beställt hem ett kitt (med nikotinhaltig "juice") från utlandet, eftersom nikotinhaltig formula inte får marknadsföras i svedala..(ändå är det i princip samma nikotininnehåll som i tuggummin och plåster..hmm)

Min väninna som provat, säger att hon efter EN vecka minskat sin cigarettkonsumtion med mer än hälften!
Eftersom formulan (10ml)räcker en vecka och bara kostar 50 spänn,(finns i olika styrkor!) så är det klart biligare än att röka!
Dessutom, så kan hon använda E-cigg överallt, eftersom det inte är rök, utan ånga som hon blåser ut ;-D

Kanske något för dig?

Ta hand om dig! Kram/ trollis

- gick tillbaka till din fråga. Ser att jag svarat och upprepar mig kort direkt till dig:
Jag tror att öva är just det man kan. Varmaste kramen från Din syster A

tackar uppriktigt för goda tankar om mig. Genuint god... nej, nej - och inte har jag och vi ett "helt" liv heller. Det finns sår och trasiga maskor i vårt livsnät. För många. Och sorg och kamp.

I mitt yngre liv, när jag började mina studier som alltid haft ett fokus på människor och relationer trodde jag - och tiden var sådan, att mänskan är i grunden god. Det vill jag gärna tro ännu men jag tvivlar... Man behöver inte gå till den ondska som möter i TV och radio varje dag... Nästan varje dag ser jag maktkamper om i grunden futtigheter, hör förtal, tvetydigheter - bland människor jag tycker om och trivs med. Ständigt finns frestelsen att dras med... och det händer, verkligen det händer. Även frestelsen "kan du lova att inte berätta det här för någon..." och att föra vidare sånt man hört i förtroende... (ibland, tror jag, tar ingen det förtroendet riktigt på allvar)

Men jag vill och jag övar... Övar mig varje dag (säger Liv Ullman i en film) att göra det rätta. I den meningen (är inte ens säker på att repliken är exakt så) inryms ju det faktum att jag också misslyckas - annars skulle ju övningarna kunna upphöra. Handla rätt och vara rätt betyder kanske mest "sann mot mig själv" och det är mest för min egen skull - för att ha ro i mig själv och min själ.

Idag tror jag att inom oss förs ständigt kampen mot att göra det sanna och goda och frestelsen att falla... Frestelsen är vår vanligaste etiska utmaning (skriver Göran Lantz, etiker) och den är ständigt närvarande. När jag tillbakablickade igår mötte jag Ann Heberlines "En liten bok om ondska" i mina rader - en stor liten svart bok.

Och ibland väljer jag att falla - i mina närmaste vänners sällskap ... tala fritt ur hjärtat, vrida och vända... "Ibland måste man bejaka sina demoner" sa en god kollega för många år sen... och javisst. Ett annat talesätt som hjälper mig att stå ut med det obegripliga i vardagen har jag läst nånstans och befäst med nära vänner och kolleger "Alla är konstiga utom du och jag - men även du är lite konstig":) Och visst är det så, bara sig själv kan man riktigt förstå sig på (och inte alltid på sig själv heller). Det är skönt att skratta befriat åt ett sånt faktum:)))

En lång tid i mitt liv instämde jag i kritiken mot att man ska bekänna sina synder (i kyrkan på söndagarna). Olika självupprättande texter ställdes i motsats till det. Helt okej! De behövs - jantelagen lever. Men jag inser också att jag behöver granska mina "tankar ord och gärningar"... Och att be om förlåtelse eller ursäkt, och göra vad man kan för att rätta till det som blev fel innebär inte att sänka sig utan upprättelse. Inte alltid blir man förlåten men har man insett sitt fel och bett om ursäkt har man gjort vad man kan.

Det blev långt det här... Sätter punkt, läser igenom och fortsätter vara en ofullkomlig människa... på väg. I bästa sällskap:)

Allt gott, lev väl! / mt

Tokig när jag hör vad hon gör mot honom. Hur kan man sjunka så lågt, hon bryr sig inte det minsta om hur detta påverkar barnen. Förstår din frustration. Det kommer säkert vara bättre med honom idag när han har fått gråta ut, och du har Rivis hemma som säkert kan vara en stabil trygghet för honom när du är borta.

Skriv ner detta, allt hon gör mot barnen. Måste skynda nu inför konventet men vill ge dig en Styrkekram och cigg är bättre alternativ än A just nu.

Kram!

"Jag känner att jag misslyckas så katastrofalt i min föräldraroll." Utan att ha riktigt hela bilden klar för mej skulle jag säga att du tar ju verkligen ANSVAR medan mamman om jag förstått det rätt fortfarande dricker. Det är HON som misslyckats. Det finns inga enkla lösningar men ett är säkert, DU får inte dricka alkohol, då blir det ohållbart. Jag vet att du kan lösa detta. Jag tror på dej.

Får man kalla tre 40-60 kvinnor för flickor? Damer kanske? Änglar? Hur som helst så värmde era ord. Ni tror på mig...ja, men då får jag ju inte svika. Varken er eller ongar. Bara traggla på.

Gårdagskvällen var hemsk. Lillkillen bara grät och grät. Han är så mammasjuk. Jag sa att om han verkligen menar allvar så får vi ta itu med det. Kolla om han kan flytta till J, kolla om hon vill/kan nyktra till. Men det vill han inte heller. Nej, alla ska bo tillsammans! Han är nästan elva år och jag tycker att han borde se att det inte kommer att hända. Det säger jag inte...men till slut exploderar Strawberry och säger de saker jag tänker rakt ut. Dramat bara ökar...

Det hemska är ju att i natt åker jag och storkillen iväg. Känns som jag sviker...backar ut. Får se vad jag kan göra idag. Nu sover min lille pojk i min säng. Somnade med tårvåta kinder. Jag känner att jag misslyckas så katastrofalt i min föräldraroll. Men jag kan inte leva enligt hans önskemål. Självisk? Kanske...men även självbevarelsedrift. Jag vet att jag inte klarar av de svenska vintrarna. Jag kan inte flytta dit igen. Jag vet att kommer att supa då.

Ska ringa svågern lite senare och spåna. Kanske kan vi lösa detta? Kanske kan han bo där ett tag. Samtidigt som mitt hjärta inte vill släppa iväg en onge. Och jag är rasande på J...hur kan hon ringa och hetsa ongen. Hon vet lika väl som jag att vi aldrig kommer att bli ett par. Dessutom är hon ju nyförlovad. Ändå säger hon att "det är pappa som inte vill". Jag skiter totalt i vad hon gör mot mig men när hon går på ongar då tokar jag ur.

Nu blev det jävligt neggigt. Men vad ska jag skriva? Att allt är hunky-dory? Nykter är jag iaf. men nu sitter det tight. Tänker precis fel...vet att jag bara ska dricka när jag mår bra. En liten sate sitter dock på axeln och viskar. Men jag vägrar lyssna...för mycket att förlora. "Unnar" mig en cig istället.

Ska nog surfa omkring här lite och läsa anhörigtrådar. Få lite perspektiv på mitt eget trams/lidande. /R

Så spännande det känns att ni ska träffas idag. Kan du Stigsdotter hälsa från mig - att ni betyder så mycket! Ser fram emot att höra (läsa:) hur det var att träffas. Kramar / mt

har kommit till en punkt där du ser dig själv och ditt liv, hur du vill leva - och hur du inte...Det är bra! Gör ont men är nödvändigt. Du ska klara det här nu, ja!
Fortsätt skriv här, sök gärna hjälp - det verkar som om du haft kontakter eller förstod jag fel? Kanske du skulle behöva en tids sjukledighet? Du behöver inte orka mer nu! Kram / mt

Det tror jag nog systerdottern också tycker. Det där att man inte klemar utan behandlar en 20-årig kvinna som en kvinna. Inte ett barn. Har hon överlevt en tuff olycka så klarar hon nog av lite ironi...och 5, 6, 7, 8...

Trist att du känner av ensamheten igen. Har det verkligen inte lättat det minsta? Inser att det måste vara tufft att leva med. Jag har nog aldrig älskat så mkt...så att det har gjort så ont. Svårt att föreställa sig...men jag fattar och respekterar att det är så.

Stigsdotter far inte med tomma löften; Våren kommer! Kram och så! /R

Med gubbarna i bilen. Igenkänningsfaktorn är hög...allt var så annorlunda när man var barn och tonåring. Min farsa brukade skicka mig till kiosken för att handla cigg åt han. Idag får inte en 7-årig knatte köpa dylikt. Lite på gott och ont tänker jag. Är det verkligen ngn som på allvar tänker sig att en 7-åring kommer att röka? Jo jag vet...det händer.

Rosita! Vad hände med den? Finns det kvar? Nej vi tillhörde verkligen inte generationen som fick sina föräldrar att hålla upp/backa. Min farsa skulle bara ha dragit med mig på after-work. Det är lite underligt att förändringen till vad som är ok gick så snabbt.

Tvivlar på att din fru är en "ful fisk". Det lilla du har beskrivit låter ju helt ok. Njut av henne och dina nyktra dagar. Skidspåret... Läste om att skidåkare ofta får hjärtproblem, fast det får nog alkies också. Vart ville jag komma där? Jo, träna inte för hårt ;-). Vi vill hu ha dig kvar! /R

Kommer ihåg Toni...har inte haft en tanke på honom på år och dag. Men nu vet jag! Vill bara hålla med resten av talarna. Det är alltid en glädje att läsa dina funderingar mt. Jag tror faktiskt att du är genuint god....det är stort! Hur blir man det? Jag tror man föds in i det...tror inte det är en egenskap som kan "övas" in. Kram syster ;-). /R

kan du inte söka, och ta emot, hjälp för din egen skull ? Det är ju en fullständigt omänsklig situation du är i.

Kan dessvärre inte trea mig till konventet.
Skrev i Stigsdotters tråd att jag gärna tr äffat henne och Maria, men även dig min vän såklart.
Men men tiden vill inte..'.......
Vi hörs här, snart hoppas jag?
Kramar/A