Senaste kommentarerna i forumet

Jag vet att du läser, flygcert, och jag vet att du tar det till dig.

Jag förstår också att du är ledsen och trött, det är helt i sin ordning. Däremot blir jag orolig när jag märker att du vacklar i ditt beslut. För är det någonting som verkligen skulle ta livet av dig så är det att gå tillbaka. Du måste stå fast, vännen. För barnen och för dig själv. Du har tagit rätt beslut, och därmed har du också tagit dig igenom den svåraste biten av det här. Det blir bättre, även om du inte märker det just nu.

Kan det kanske vara som när man bygger om sitt kök? Man har ett kök som funkar helt ok, men så vill man ändra på det. Man dagdrömmer om hur det skall bli med nytt kakel och nya skåp. Spisen skall få en ny plats, och därför måste man flytta på diskmaskinen också.

Men, först måste man riva det gamla. Man måste slå sönder skåpen, knacka loss kaklet, bända loss diskbänken, slänga ut den gamla spisen och diskmaskinen...

Först sedan kan man börja bygga nytt. Och innan man har börjat göra det, så tänker man att man egentligen hade ett rätt så bra kök och att nu är ju allting helt förstört och kommer aldrig gå att bygga ihop till något vettigt igen.

Men det gör det. Det går. Det blir bättre.

Massor av kramar, vi är många som tänker på dig och som bär dig med oss. Var rädd om dig, du är värdefull!
/H.

spara och bevara...

Du har säkert sett den... men ändå, så här ser min räkneramsa ut (med början 6.12.2010) 24+53+15+173+60+179(- - -)+371 idag. Alla plus är negativa = återfall. (- - -) = återfall jag inte märkt som han berättat efter återfallet på valborg ifjol.

När jag började med ramsan var det nog en form av kontroll men med tiden blev den en gestaltning av en faktisk pågående förändring. Från ett liv där de flesta dagar "förgylldes/förstördes" av någon alkohol såg jag tydligt att de dagarna utgjorde undantagen. Nånstans i mitten av 173 (den första sommaren då mannen sov otroligt mycket och vi levde ganska avgränsat från världen) upplevde jag de stora förändringarna i sinnelaget och de svåra stunderna kom alltmer sällan.
Nu är vår relation bättre än någonsin.

Kramar / mt

..visst är det så.
Vill tillägga att de flesta människor som tagit sig igenom någon form av kris oftast utrustas med en något djupare dimension. Otroligt fint blir det och till det en extra skopa ödmjukhet ;) kalasfinfint!

Kramar

gång i höst-GiG så kanske det är mer än tankar :-)

Min goa vän därnere kommenterade idag vår dag på Gården med :

"Det är helt otroligt va fina vi alkisar är."

Och jag kan bara hålla med :-))

..har maken och jag haft tätare kontakt än på länge länge, spontant och med många ord.
Jag får plötsligt så mycket skjutsar i ryggen att jag nästan snubblar. Positivt förvånad och spinner vidare på allt som bjuds. Till den positiva förvåning hör att det funkar. Vi spinner båda vidare på varandra...vilken grej...frasen ur Robin Hood ligger bra till. "Prisa Gud, här kommer skatteåterbäringen" ;)

...det ÄR inte konstigt eller onaturligt att du mår dåligt!
Som jag skrev en gång tidigare, i min historia höll jag mig många meter från rälsen för inte kasta mig framför tågen. Jag önskade också på en olycka, många gånger.
Men när olyckan, en singelolycka, kom var det enda som existerade i mina tankar att jag ville hem! Hem till mina barn. Jag snurrade och totalkvaddade min bil, de skedde under en färd helt utan att jag medvetet utsatte mig. Efter det lovade jag mig själv att aldrig mer önska försvinna på annat sätt än det naturliga.

Det blir bättre men du måste styra det själv. Inga stora grejer, börja med en liten, nästan obetydlig, det gör skillnad. Som jag också skrivit, när jag inte hittade något annat som varit positivt fokuserade jag på nån trivial positiv sak som att jag borstat tänderna tex. Jag skrev mycket och det var sidor om allt svårt, det kom även dagar då jag inte orkade skriva heller, en dag när jag läste och såg hur svart allt var tvingade jag mig till saker jag tidigare tyckt om. Varje dag SKULLE även något positivt stå nedskrivet som avslutande rad! Så blev det! Allt från rena strumpor till komedier på tv. Det funkar! Tar tid! Men det funkar!
Jag hade dygn där jag tappade tiden och bara glodde rakt in i väggen, det gör jag aldrig mer, inte nu när jag hamnat i min nuvarande situation. Jag skapade några genvägar då, i min historia. Det gör du åt dig också, svårt se nu, men det gör du.

Ta hjälp, skriv, skriv och skriv så du får ur dig skiten! Vänd inte det onda mot dig själv! Det blir bättre!!!!!

Kramar i mängd, varma och långa

dig styrka och kramar Flygcert !!
Det är lite mer än ett år sedan jag hade samma tankar som du men jag tänkte tanken hur mycket jag skulle skada min dotter. Jag har flytt nästan hela mitt liv genom alkoholen men denna gången valde jag att stanna och leta efter min väg ut och jag är nu på väg upp ur hålet.

Var med oss, leta upp Al-anon, åk på stormöten, skaffa ett fb-konto med ditt nick och prata med oss där. Vi behöver dig och du oss ♥

*avundsjuk* på dig som får åka till Gotland :-)) Jag hade beslutsångest och när jag väl tassade in på Destination Gotland var färjan fullbelagd :(
Du kommer att få en underbar och positivt jobbig helg !!
Trevlig resa !!

Jag frågade Magnus häromdagen om när ombyggnaden av forumet, när den nya siten blir klar. Jag skrev att flera frågar om det. Jag hoppas ni alla vet att det finns en grupp på fb som heter Alkoholhjälpen, dit kan man gå in under sitt nickname - det är där jag kommunicerat med Magnus. Så här svarade han:

Hej! Tack för att du gör mig uppmärksam på det. Tyvärr har vi inte fått något besked från vår uppdragsgivare Statens folkhälsoinstitut om årets arbete med Alkoholhjälpen. Det gör att allt går långsammare än planerat. Den nya siten bör vara uppe om ca en månad. Om du eller någon annan har personlig kontakt med någon som ni vill få med på forumet så kan ni eller de skicka e-post till info@alkoholhjalpen.se så ska jag försöka ordna så att de kommer in.

att du beskriver för din samtalskontakt hur dina tankar går, hur ledsen du känner dig...
Jag undrar om du är i en depression eller om du har reaktioner på grund av postttraumatisk stress. Ingetdera är konstigt med tanke på den press du levt under en lång tid OCH vilken inre konflikt du tampas med för att du lämnat livet i kärnfamiljen. Jag får känslan att du verkligen behöver hjälp i levande livet, irl, så att du kommer ut ur de här destruktiva tankegångarna. Fortsätt ändå att skriva! Både skrivande och samtal kan göra dig gott! Kramar / mt

...när jag nu ändå tittade in, blir inte alltför ofta numera :-/ Vad många olika fior det finns - vill minnas att FramtidsFia var den senaste, härligt! Grattis till nya jobbet. Jag tror inte att du tar dig vatten över huvudet utan jag tror snarare på det som en del säger, nämligen att man måste ändra sina vanor. Man kan inte bara ta bort alkoholen ur livet eftersom alkoholmissbruket är ett symptom på någonting snarare än själva problemet i sig. Om man bara tar bort alkoholen men inte förändrar något annat i livet finns det stor risk för att man trillar dit igen. Tror jag.

Kram från mig

...det är ganska tomt och tyst här förutom på anhörigsidan. Känns jättetråkigt att arbetet med den nya sidan inte prioriteras. Och, om det nu inte kunde prioriteras kanske man inte hade behövt stänga ned den gamla. Jag vet inte, luften gick ur i alla fall mig lite grann, särskilt som det började bli lite tråkig ton i flera trådar och också att forumet "övergetts". Såg att du hittat till vår FB-grupp, det var bra, även om jag inte är så väldigt aktiv där heller, men välkommen att skriva där! Alkohohjälpen har ju också en FB-sida där man kan skriva och dela med sig av allt möjligt bra. Känns trevligt att vara saknad :-) ändå.

Jag tror att behovet av ett sådant här stöd går lite upp och ned i livet. För mig själv har fokus hamnat på annat som händer i livet just nu snarare än på mitt drickande. Och det är väl kanske bra, det betyder att jag inte funderar så mycket på alkoholen. Ett tag kändes det som om allting handlade om alkohol fastän jag inte drack, det var då jag började hänga här mindre. Men, det är ju såklart viktigt att dels upprätthålla (jag får inte glömma bort och börja inbilla mig att jag kan dricka igen!) dels att dela med mig till er som kommer efter. Som det är nu tittar jag in emellanåt och kollar om någon "jag känner" skrivit men skriver väldigt sällan själv.

På torsdag ska jag åka till Gotland och gå på AA:s konvent. Det ska bli trevligt, kanske träffar jag någon här ifrån?!

Lelas, jag ser allt du skriver till mig, jag ser det andra skriver till mig - och ändå mår jag så här dåligt. Jag tror inte att ni ljuger eller inte vågar säga som ni tror/tycker, men jag är ändå så ledsen.

Igår kväll satt jag ensam i mörkret på bron över motorvägen. För varje bil som passerade tänkte jag att det krävdes en lastbil. Och ändå vågade jag inte hoppa ner när lastbilen kom. Jag önskade så att det skulle hända något.

Jag är tydligen så här svag, för jag klarar inte att bita ihop. Ibland har jag försökt som du skriver Mt, att tvinga mig att göra något annat, något "roligt", och ibland har det gått, men...

Go dag hur är läget med dig ?

Hejsan! Hur är läget här då? Hoppas allt är ok?

Nej jag har försökt några gånger, men inte fattat hur jag skulle komma in. Men nu ska jag sätta mig och läsa så snart jag får tid

Hejja FighterFia, kul att det går bra för dig med en månad i bagaget, starkt jobbat=)
Ja vissa dagar får man verkligen stångas igenom, och kan tänka mig att det blir lite av en svacka efter 1mån. Önskar jag hade nått smartare att säga än att Det kan inte regna hela tiden. Du ska ställa dig framför spegeln och säga, fan vad jag är bra! ett tiotal ggr, för vet du vad, Fy fan
vad du är bra Fia! Jag försöker lära mig mer om självkännsla och att försöka styra sina egna tankar,
om inte molnen är allt för tunga så kan dagen bli som du gör den.
För mig att öppna mig mer är som att komma ur en bubbla, man behöver inte ropa åt hela världen om detta problem, men det känns nu som väldigt viktigt för att lyckas och att gå vidare i innrero. Visst vet redan många av mina nära o kära att jag är svag för A men att få säga det sj och att man gör något åt det är nog en lättnad för dom.
Dax att åka till jobbet, ha en bra början på en ny vecka!

att du fångat dagen och stunden... Det du skriver inger hopp för er relation!
Kramar / mt

kraftverk och tack för att du delar med dig! Så bra med möjligheten till telefonkontakt och så bra att du inser att du behöver den kontakten. Jag vet inte om du varit här inne och läst under din "paus" - på den här delen av forumet har det varit aktivitet hela tiden trots att det annars är stiltje. Många inlägg belyser kraften i medberoendet och vilket hårt jobb det är att "stiga ut" ur det. Skriv gärna och dela med dig av din process. Ha en fin dag! / mt

...nu kan jag säga att jag mår utmärkt!
Sakerna som jag behöver ta tag i handlar om helt annat än förhållandet till maken.
Jag litar på att han vill hålla sig från alkoholen.

Jag har ett trivsamt arbete och känner jag kommer trivas i denna nya tillfälliga lya.
Jag har nära/god kontakt med mina barn, de verkar trivas alla, var och en i sina liv.
Jag och maken pratade ikväll om hur kommande månaden kan komma att se ut. Vi lyckades börja och sen slutföra utan större irritationer. Det ryckte lite i honom få gånger, men när tonen ändrades kom han snabbt tillbaka i det normala läget. Jag lät bli reagera, det vi pratade om var pusslandet av schema. Att jag fick del och vi kunde föra ett långt samtal är ett stort framsteg. Att pusslandet handlade om ev kommande arbete för honom ger medvind i ryggen. Bara att föra ett samtal om detaljer och detaljer inför en hel månad kan jag inte minnas vi gjort.
I drickandet visste jag ju aldrig!
Under dessa senaste dygnen verkar endel saker vilja lägga sig på plats, grunda nytt fundament, jag hoppas den känslan blir bekräftad.

Kram på er medsystrar och bröder

Det var ett tag sedan nu. Jag bröt upp helt i feburari och efter det blev han allt sjukare, började dricka ännu mer okontrollerat och maniskt, började köra i fyllan gjorde allvarliga suicidförsök och hotade mig via sms. Jag åkte inte dit en enda gång, jag ringde polisen som åkte dit och tog med honom på akuten en gång ambulansen. I påskhelgen när jag skulle hämta mina sista saker i förådet, då hade vi inte setts på länge, så brast det för honom. Efter påskhelgen ansökte han om och fick vård på behandlingshem. Han är nu inne på fjärde veckan och jag sliter med att lägga band på mig för åter igen så tänds hoppet om ett liv tillsammans. Jag märker hur hårfint det är för mig mellan att finnas som stöd till att ligga steget före och börja hoppas för mycket, planera för ett annat liv. Jag körde vägen dit (30 mil) och hälsade på, det var fint och trevligt. På vägen dit så insåg jag att han när han åkte dit för tre veckor sedan så var det för sin egen skull och oavsett hur det går med oss, nu säger han - jag klarar inte det här utan dig upprepade gånger. Jag inser att det är jag som gjort den vändningen möjlig. Herregud vilka roller vi har och vad snabbt jag faller in i det. Jag har en fantastitisk kvinna som jag träffar för mitt medberoende, tyvärr har det inte varit möjligt så ofta eftersom avståndet är långt och det kostar. Jag arbetar på socialtjänsten på liten ort och det är därför inte möjligt med hjälp i närheten, då jag har för nära relation till de som arbetar med detta. Men i dag kom vi på att vi faktisk kan ha samtal oftare på telefon. Det känns nödvändigt då jag inser att jag klarar inte detta själv. Jag behöver verkligen vara här och nu och låta honom göra jobbet och ta hand om mig själv.

Hej hej Pontus! Visst blåser vindarna rätt just nu. Det är en början tycker jag. Myrsteg i början. Skönt att höra att du är nöjd. Även för mig går det bra just nu. Nykter sedan en månad tillbaka, men tyvärr börjar vardagen ta ut sin rätt. Ingenting är riktigt kul. Det var det ju inte heller när jag drack men då KÄNDES det kul ibland. Men jag tänker inte ge mig. Går just nu på ren illvilja...tänker inte ge mig än. Glad att du lyckas vara så öppen mot nära och kära, det underlättar ju alltid. Kramar från FighterFia - På din sida i kampen!

Hejsan alla, var ett tag sen jag skrev något här. Snart en månad sen jag skapade detta rum! Är väldigt glad att jag gjorde det. Önskar jag kunde säga att jag varit nyketer sedan dess men, halkat till efter vägen som ni vet men inte kännt på nått sätt att jag fått börja från noll. Inte alls, Under ett x antal månader har jag byggt mig mkt stark,vis,förståellse,motivation,insikt mm
på olika sätt, vissa saker har funkat, andra inte alls så bra. Även om jag vet att jag förmodligen aldrig under min livstid kommer helt kunna sänka min gard, känner jag min mer lugn och i balans, börjar med små steg kunna mer och mer njta av tillvaron, och den tacksamhet. För varje nykter dag slår jag in ett spik mot gyklarens dörr!! och avskyn mot alkohol växer starkare. Visst jag vet, kanske låter som stora ord, men det enda som betyder för mig just idag är att jag känner att kommer nånvart. Resan mot målen är långt borta men tillsammans med er ska jag/vi "A-team-13" och andra redan långtkommna ro detta i land.
Vissa stunder känns rent förjävliga, känslorna bollar runt som ett jävla flipper spel, men min framtids vision blir alltmer tydlig.

Min nu mer öppenhet till min sambo och en nära vänn den senaste tid har gjort mig mkt, min mer öppenhet att tacka nej till fest eller bara en öl, vänligt men med respekt förstår alla som varit bakis nångång, inga bortförklaringar, räcker att säga -Nej tack!

Har denna gång inget direkt annat att ta upp, hoppas vindarna blåser er väg där ute! =)

...har varit med i mina tankar.
Hoppas få uppleva "ruset" i Gullbranna :)

Kram

så trött en gubbe kan bli efter en festhelg :-)))

Kort och gott så hade vi en helt underbar helg i Skåne :-) Det trodde jag aldrig i mitt förra liv att jag skulle krama så många alkisar på en och samma dag :-)) När vi satt och njöt av maten på fredagskvällen så tittade andra gästerna på oss och vi såg undran i deras blickar hur kvällen skulle avlöpa med såna högljudda och flamsiga människor !! Men....strax efter 22 hade iaf vi släckt och dragit ner gardinerna !!

Och det är så roligt när vi efteråt kan läsa på våra våra föreläsares sidor att de är så positivt överraskade över mottagandet och responsen. Ömsesidig respekt !!!

Jag lever länge på en sån här helg !! Önskar att fler ville uppleva oss och vårt sällskap !