Senaste kommentarerna i forumet

Tack Adde, Pontus, Fyllefia, Jörgen, santorini, A-M-G med flera! Kan nog säga att just i kväll, liksom många andra kvällar och dagar, insåg jag på verkligt allvar att jag är mkt illa ute, jag är superalkis och jag håller fortfarande på att förneka hur illa det är. Jag håller upp en slags fasad att jag minsann klarar jobbet, har körkort, hus osv. Men t ex idag, så tog jag mig till jobbet i dåligt skick, mådde skit, drog i mig en 6-pack folköl runt midnatt efter ett besök på Pizzerian och några starköl tidigare på kvällen. Alltså jag började nästan nog gråta ikväll när jag inser hur hemskt det faktiskt är, jag har verkligen ingen koll på livet längre. Missbrukaren i mig har nästan helt tagit över, och mitt Jag är en liten spillra som skriker SLUTA helt tiden inom mig men med allt tunnare röst. Det är riktigt hemskt, har varit så de senaste månaderna, jag verkar tro någonstans att jag har kontroll. Förnekelsen är så gräslig. Hade jag sett mig själv utifrån hade jag förmodligen sagt att den där Fenix är riktigt illa ute, en looser. Och jag vet allt detta, men Missbrukaren vinner hela tiden. Har ont i levern och fortsätter ändå mitt smygdrickande på kvällarna. Insåg i kväll att jag isolerar mig allt mer, nu börjar jag tom tycka att det är jobbigt att min fru är hemma på kvällen så jag inte kan dricka. Har ingen ro att göra saker jag vill göra, hittar på ursäkter för att komma iväg. Men det är ju så hemskt, vill bara få vara ensam och dricka, ensam med burkarna. Tack vare min fru och barn så finns ett socialt umgänge, men de vet ju inte alls hur mkt jag dricker vid sidan om. Börjar tom tröttna på dem. Sitter här och skriver detta och har förstås skaffat hem några starköl. Dricker dem fast jag vet att jag i morgon igen kommer att må jätteskit och hata mig själv och allt. Hade det varit ngn logik skulle jag ju må bra och känna mig lugn åtminstone en stund när jag dricker, men så är det inte. Detta vansinne måste få ett slut. Jag är en total missbrukare, som Craig skriver i sin bok. De gånger jag lyckas hålla upp börjar jag äta godis, missbrukar sex, äter för mkt och fel mat och så vidare. Ska inte säga att självmordstankar känns på riktigt, men att jag tänker i sådana banor ibland är ju förfärligt.
Skönt att skriva av sig någonstans, vet bara att det här måste få ett slut innan jag förstör mig själv helt såväl psykiskt som fysiskt.
God Natt,
Fenix

PS Slängde i alla fall mitt favoritölglas i soporna, så den räknar jag mig till godo! DS

Dina barn behöver dig!!-tänk inte ens tanken på att ta livet av dig! Kära du- lämna inte dina barn❤
Stanna här, jag behöver dig! Du har skrivit fint och klokt till mig och för det är jag tacksam. Fan vad livet prövar oss.. Men du det blir bättre, håll ut..
Kramar i massor!

Ville inte gå dit först, känns som om jag tar upp hennes tid. Men hon gjorde mig faktiskt mer klar över vissa saker. Något har hänt här hemma- inget revolutionerande men det märks att några saker har kopplat..
Jag vet att det är låååångt ifrån bra här hemma - men han frågar inte längre om barnen kan springa efter bärs. Tar bort sina burkar efter sig gör han också Wow va?!
Tack för att ni kollar till mig❤

Första våren utan vin och öl. Alla grannar ute och grillar och det pratas inte om något annat än ett glas rosé här och rosé där..... Har svårt att glädja mig åt solen.... Det var så mycket lättare att vara nykter i vintermörkret med film och godis.

har du det Stjärnstoff?
Kramar / mt

...just din räkneramsa är en av anledningarna att jag orkar! Den visar att det går! Oändligt tacksam du finns här för mig, för oss!

Jag och maken har egentligen aldrig haft några "normala" gräl. All skit har haft grunden i alkoholismen, jag ska vara försiktig nu. Jag VET att alkoholen inte ursäktar dåligt uppförande men jag tror jag har rätt när jag nu känner att både jag och mannen gärna vill vi ska ha ett fungerande förhållande.
Sen har ju saker sagts och gjorts som, i minvärld, är oförlåtliga. Jag kan tydligt märka att nu tar jag fram det och smakar på det som hänt, det gör ont, men det känns så fjärran att det inte känns värdefullt eller gynnande för någon att ta upp. Däremot lever naturligtvis några spontana reaktioner kvar i mig men jag känner jag inte behöver bereda mig på det värsta längre. Idag sa jag att jag mår så bra av att prata med honom, han sa "detsamma", det var i ett samtal när det nästan inte gick få stopp på hans svada. Jag samlar, sparar och njuter.

Jag utgår ifrån att han vill mig väl nu. Om det motsatta skulle visa sig så går jag, lika rakt och utan att vända om som jag har bestämt göra om han väljer vända tillbaka till ett liv med alkohol. Det känns så enkelt leva med de besluten i ryggen. Jag lär mig leva med en tillnyktrande make, varje dag något nytt, det berikar mitt liv och jag
är tacksam över denna resa. Helvetesgropen behövde inte vara så djup kanske men det kunde jag ju inte veta där och då, dag efter dag, inte heller välja.
Jag har fortfarande sensommaren som utvärderingstid. Just nu växer det positiva om den där äckliga högen med otäcka tentakler som kvävt oss så länge.

Nu mår jag bra, imorgon blir också en bra dag, det vet jag när jag ser min arbetsplanering.

Jag vet att du läser, flygcert, och jag vet att du tar det till dig.

Jag förstår också att du är ledsen och trött, det är helt i sin ordning. Däremot blir jag orolig när jag märker att du vacklar i ditt beslut. För är det någonting som verkligen skulle ta livet av dig så är det att gå tillbaka. Du måste stå fast, vännen. För barnen och för dig själv. Du har tagit rätt beslut, och därmed har du också tagit dig igenom den svåraste biten av det här. Det blir bättre, även om du inte märker det just nu.

Kan det kanske vara som när man bygger om sitt kök? Man har ett kök som funkar helt ok, men så vill man ändra på det. Man dagdrömmer om hur det skall bli med nytt kakel och nya skåp. Spisen skall få en ny plats, och därför måste man flytta på diskmaskinen också.

Men, först måste man riva det gamla. Man måste slå sönder skåpen, knacka loss kaklet, bända loss diskbänken, slänga ut den gamla spisen och diskmaskinen...

Först sedan kan man börja bygga nytt. Och innan man har börjat göra det, så tänker man att man egentligen hade ett rätt så bra kök och att nu är ju allting helt förstört och kommer aldrig gå att bygga ihop till något vettigt igen.

Men det gör det. Det går. Det blir bättre.

Massor av kramar, vi är många som tänker på dig och som bär dig med oss. Var rädd om dig, du är värdefull!
/H.

spara och bevara...

Du har säkert sett den... men ändå, så här ser min räkneramsa ut (med början 6.12.2010) 24+53+15+173+60+179(- - -)+371 idag. Alla plus är negativa = återfall. (- - -) = återfall jag inte märkt som han berättat efter återfallet på valborg ifjol.

När jag började med ramsan var det nog en form av kontroll men med tiden blev den en gestaltning av en faktisk pågående förändring. Från ett liv där de flesta dagar "förgylldes/förstördes" av någon alkohol såg jag tydligt att de dagarna utgjorde undantagen. Nånstans i mitten av 173 (den första sommaren då mannen sov otroligt mycket och vi levde ganska avgränsat från världen) upplevde jag de stora förändringarna i sinnelaget och de svåra stunderna kom alltmer sällan.
Nu är vår relation bättre än någonsin.

Kramar / mt

..visst är det så.
Vill tillägga att de flesta människor som tagit sig igenom någon form av kris oftast utrustas med en något djupare dimension. Otroligt fint blir det och till det en extra skopa ödmjukhet ;) kalasfinfint!

Kramar

gång i höst-GiG så kanske det är mer än tankar :-)

Min goa vän därnere kommenterade idag vår dag på Gården med :

"Det är helt otroligt va fina vi alkisar är."

Och jag kan bara hålla med :-))

..har maken och jag haft tätare kontakt än på länge länge, spontant och med många ord.
Jag får plötsligt så mycket skjutsar i ryggen att jag nästan snubblar. Positivt förvånad och spinner vidare på allt som bjuds. Till den positiva förvåning hör att det funkar. Vi spinner båda vidare på varandra...vilken grej...frasen ur Robin Hood ligger bra till. "Prisa Gud, här kommer skatteåterbäringen" ;)

...det ÄR inte konstigt eller onaturligt att du mår dåligt!
Som jag skrev en gång tidigare, i min historia höll jag mig många meter från rälsen för inte kasta mig framför tågen. Jag önskade också på en olycka, många gånger.
Men när olyckan, en singelolycka, kom var det enda som existerade i mina tankar att jag ville hem! Hem till mina barn. Jag snurrade och totalkvaddade min bil, de skedde under en färd helt utan att jag medvetet utsatte mig. Efter det lovade jag mig själv att aldrig mer önska försvinna på annat sätt än det naturliga.

Det blir bättre men du måste styra det själv. Inga stora grejer, börja med en liten, nästan obetydlig, det gör skillnad. Som jag också skrivit, när jag inte hittade något annat som varit positivt fokuserade jag på nån trivial positiv sak som att jag borstat tänderna tex. Jag skrev mycket och det var sidor om allt svårt, det kom även dagar då jag inte orkade skriva heller, en dag när jag läste och såg hur svart allt var tvingade jag mig till saker jag tidigare tyckt om. Varje dag SKULLE även något positivt stå nedskrivet som avslutande rad! Så blev det! Allt från rena strumpor till komedier på tv. Det funkar! Tar tid! Men det funkar!
Jag hade dygn där jag tappade tiden och bara glodde rakt in i väggen, det gör jag aldrig mer, inte nu när jag hamnat i min nuvarande situation. Jag skapade några genvägar då, i min historia. Det gör du åt dig också, svårt se nu, men det gör du.

Ta hjälp, skriv, skriv och skriv så du får ur dig skiten! Vänd inte det onda mot dig själv! Det blir bättre!!!!!

Kramar i mängd, varma och långa

dig styrka och kramar Flygcert !!
Det är lite mer än ett år sedan jag hade samma tankar som du men jag tänkte tanken hur mycket jag skulle skada min dotter. Jag har flytt nästan hela mitt liv genom alkoholen men denna gången valde jag att stanna och leta efter min väg ut och jag är nu på väg upp ur hålet.

Var med oss, leta upp Al-anon, åk på stormöten, skaffa ett fb-konto med ditt nick och prata med oss där. Vi behöver dig och du oss ♥

*avundsjuk* på dig som får åka till Gotland :-)) Jag hade beslutsångest och när jag väl tassade in på Destination Gotland var färjan fullbelagd :(
Du kommer att få en underbar och positivt jobbig helg !!
Trevlig resa !!

Jag frågade Magnus häromdagen om när ombyggnaden av forumet, när den nya siten blir klar. Jag skrev att flera frågar om det. Jag hoppas ni alla vet att det finns en grupp på fb som heter Alkoholhjälpen, dit kan man gå in under sitt nickname - det är där jag kommunicerat med Magnus. Så här svarade han:

Hej! Tack för att du gör mig uppmärksam på det. Tyvärr har vi inte fått något besked från vår uppdragsgivare Statens folkhälsoinstitut om årets arbete med Alkoholhjälpen. Det gör att allt går långsammare än planerat. Den nya siten bör vara uppe om ca en månad. Om du eller någon annan har personlig kontakt med någon som ni vill få med på forumet så kan ni eller de skicka e-post till info@alkoholhjalpen.se så ska jag försöka ordna så att de kommer in.

att du beskriver för din samtalskontakt hur dina tankar går, hur ledsen du känner dig...
Jag undrar om du är i en depression eller om du har reaktioner på grund av postttraumatisk stress. Ingetdera är konstigt med tanke på den press du levt under en lång tid OCH vilken inre konflikt du tampas med för att du lämnat livet i kärnfamiljen. Jag får känslan att du verkligen behöver hjälp i levande livet, irl, så att du kommer ut ur de här destruktiva tankegångarna. Fortsätt ändå att skriva! Både skrivande och samtal kan göra dig gott! Kramar / mt

...när jag nu ändå tittade in, blir inte alltför ofta numera :-/ Vad många olika fior det finns - vill minnas att FramtidsFia var den senaste, härligt! Grattis till nya jobbet. Jag tror inte att du tar dig vatten över huvudet utan jag tror snarare på det som en del säger, nämligen att man måste ändra sina vanor. Man kan inte bara ta bort alkoholen ur livet eftersom alkoholmissbruket är ett symptom på någonting snarare än själva problemet i sig. Om man bara tar bort alkoholen men inte förändrar något annat i livet finns det stor risk för att man trillar dit igen. Tror jag.

Kram från mig

...det är ganska tomt och tyst här förutom på anhörigsidan. Känns jättetråkigt att arbetet med den nya sidan inte prioriteras. Och, om det nu inte kunde prioriteras kanske man inte hade behövt stänga ned den gamla. Jag vet inte, luften gick ur i alla fall mig lite grann, särskilt som det började bli lite tråkig ton i flera trådar och också att forumet "övergetts". Såg att du hittat till vår FB-grupp, det var bra, även om jag inte är så väldigt aktiv där heller, men välkommen att skriva där! Alkohohjälpen har ju också en FB-sida där man kan skriva och dela med sig av allt möjligt bra. Känns trevligt att vara saknad :-) ändå.

Jag tror att behovet av ett sådant här stöd går lite upp och ned i livet. För mig själv har fokus hamnat på annat som händer i livet just nu snarare än på mitt drickande. Och det är väl kanske bra, det betyder att jag inte funderar så mycket på alkoholen. Ett tag kändes det som om allting handlade om alkohol fastän jag inte drack, det var då jag började hänga här mindre. Men, det är ju såklart viktigt att dels upprätthålla (jag får inte glömma bort och börja inbilla mig att jag kan dricka igen!) dels att dela med mig till er som kommer efter. Som det är nu tittar jag in emellanåt och kollar om någon "jag känner" skrivit men skriver väldigt sällan själv.

På torsdag ska jag åka till Gotland och gå på AA:s konvent. Det ska bli trevligt, kanske träffar jag någon här ifrån?!

Lelas, jag ser allt du skriver till mig, jag ser det andra skriver till mig - och ändå mår jag så här dåligt. Jag tror inte att ni ljuger eller inte vågar säga som ni tror/tycker, men jag är ändå så ledsen.

Igår kväll satt jag ensam i mörkret på bron över motorvägen. För varje bil som passerade tänkte jag att det krävdes en lastbil. Och ändå vågade jag inte hoppa ner när lastbilen kom. Jag önskade så att det skulle hända något.

Jag är tydligen så här svag, för jag klarar inte att bita ihop. Ibland har jag försökt som du skriver Mt, att tvinga mig att göra något annat, något "roligt", och ibland har det gått, men...

Go dag hur är läget med dig ?

Hejsan! Hur är läget här då? Hoppas allt är ok?

Nej jag har försökt några gånger, men inte fattat hur jag skulle komma in. Men nu ska jag sätta mig och läsa så snart jag får tid

Hejja FighterFia, kul att det går bra för dig med en månad i bagaget, starkt jobbat=)
Ja vissa dagar får man verkligen stångas igenom, och kan tänka mig att det blir lite av en svacka efter 1mån. Önskar jag hade nått smartare att säga än att Det kan inte regna hela tiden. Du ska ställa dig framför spegeln och säga, fan vad jag är bra! ett tiotal ggr, för vet du vad, Fy fan
vad du är bra Fia! Jag försöker lära mig mer om självkännsla och att försöka styra sina egna tankar,
om inte molnen är allt för tunga så kan dagen bli som du gör den.
För mig att öppna mig mer är som att komma ur en bubbla, man behöver inte ropa åt hela världen om detta problem, men det känns nu som väldigt viktigt för att lyckas och att gå vidare i innrero. Visst vet redan många av mina nära o kära att jag är svag för A men att få säga det sj och att man gör något åt det är nog en lättnad för dom.
Dax att åka till jobbet, ha en bra början på en ny vecka!

att du fångat dagen och stunden... Det du skriver inger hopp för er relation!
Kramar / mt

kraftverk och tack för att du delar med dig! Så bra med möjligheten till telefonkontakt och så bra att du inser att du behöver den kontakten. Jag vet inte om du varit här inne och läst under din "paus" - på den här delen av forumet har det varit aktivitet hela tiden trots att det annars är stiltje. Många inlägg belyser kraften i medberoendet och vilket hårt jobb det är att "stiga ut" ur det. Skriv gärna och dela med dig av din process. Ha en fin dag! / mt