skrev ledsen i hur mycket är för mycket?

Alla vi som kämpar med våra relationer med partner som missbrukar sviker, sårar, kränker m.m De här året och framåt ska bli vårat år där vi sätter oss som nr 1 annars kan vi varken hjälpa oss själva eller andra och sen har vi varandra på forumet när vi själva inte klarar av våra problem. som vi vet så kan de vara svårt att prata med vem som helst hur vi har det i våra förhållanden.
Ha en underbar dag KRAM


skrev DryMartini i Nu börjar min resa!

Sims333, ingen anledning att ge upp för lite öl och whiskey. Återfall kan de flesta av oss här få, men då får man börja om igen. Hoppas att du gör det nu och fortsätter på den nyktra vägen. Vi är med dig!

Själv har jag haft det jobbigt i några dagar, framför allt med annat som inte rör alkoholintag. I natt var jag vaken rätt mycket och hade ett sug på en rejäl stänkare. Just nu har suget gått över och jag hoppas att det håller i sig. Ännu så länge mår jag inte direkt bättre av att inte dricka. Men det kanske ligger i sakens natur att om kroppen är van vid alkohol, så är det något som faktiskt saknas. Lite nöjd känner jag mig dock av att ha kunnat avstå i 15 dagar. Det ska bli 15 till.

Idag ska jag vara nykter!

Mr. Dry


skrev Kvinna-mamma46 i Ångesten tar mitt liv...

Den finns en anledning till allt, försök finna din???

En av många "sökande".frågor, jag vill, jag vet (!) och jag KAN! och jag KAN, kan du?

Vet inte riktigt vad du syftar på här. Min anledning till att leva? Att supa? Att sluta dricka? Att inte äta mediciner? Jag ser ingen mening med att kämpa, att vara arg, irriterad eller ledsen. Det stjäl bara energi både från mig själv och från min omgivning. Det spär även på mitt ego och snart är jag full grandiositet omväxlande med självömkan. Precis som man är som berusad!

Jag söker inte anledningar. Livet bara är och sinnesro är mitt mål. Och göra gott, så gott jag förmår, i alla fall inte göra något ont. Vara mig själv men inte ta mig själv på för stort allvar, leva efter mina värderingar och stå upp för det jag tycker, men med open mind och en massa humor. Vi vet just i alla fall ingenting alls. O det gör ju hela livet så spännande.

Anledningen till att jag var nyfiken på om du slutat med medicinen var för att min son har läst på olika forum och säger att det är jääääättesvårt att sluta med efexor. Så har jag ett exempel att motbevisa med... HA!
Fast han behöver dom så väl och nu när han tar dom regelbundet så är han nästan symtomfri.

Nu kallar kollegerna... fika dax. Ha det bäst i natten.

/ Pia


skrev viktoria i Ångesten tar mitt liv...

Nu när jag har annan dryck med mig till festen, eller blir bjuden på alkoholfritt dricker jag ju knappast 1,5 liter av den, hur god den än är! Men jag kunde dricka 2 flaskor vin "för att det är så gott". Shore!!!


skrev viktoria i Vill inte - kan inte

skönt att du är tillbaka. Har saknat dig...


skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...

Tack Sussie!

Ja utan eran respons så hade jag inte funnits här, och mitt sätt att tacka er är att öppna mitt hjärta och skriva precis det som mina sinnen vill förmedla...

Jag tror (utan att veta) att dessa 0,5 % är precis det minsta man kan detektera, och därför friskriver sig på detta sätt...
Det börjar finnas rätt så gott om de alkoholbefriade numera, ca fyra fem styckna...
Bäst är nog Carlsberg och sedan Spendrups i min mening, men man bör nog ha varit utan sin "vanliga" bira först ett tag, annars tycker man nog inte om själva övergången tror jag...

Men inte blir man packad på den, man skulle t.ex behöva dricka tre gånger så mycket bara för att komma upp i lättölsvarianten...
Sex gånger så mycket för en folkbira, nio gånger för en starkbira osv...
Men kläm nio flaskor nollbira och man har Max kommit upp i en starköl, det känns rätt tryggt för mig...
Då inte för berusningen, utan för farbror blå, i min mening...

Jag har börjat tänka lite i förhand, vad är det jag vill uppnå???
Om jag då vet att jag inte kan bli full på mina bira, så slutar jag att hetsdricka, och suger på dem mest för smaken och umgängets skull...
Och det är väl så det ska vara, eller hur...
Fyllan är väl bara ett bevis på att man missbedömde kvantiteten....igen?

Om man klipper möjligheten att få bli berusad, så får man ett annat sorts lugn inom sig, jag behöver inte jaga nya möjligheter att uppnå mitt nirvana...
Man får söka sig ett nytt sinnestillstånd, det äkta, och lära sig vara nöjd med verkligheten...

Mitt liv är det viktigaste, och då måste man få ha ett körkort på det också, med rätt att få styra mitt egna liv...
Fyllstyrnigen är det slut på nu...

Idag vaknade jag utan bakfylla och ångest, borde inte alla få en möjlighet till det, varje dag?

I morgon ska jag vakna på samma sätt,det har jag redan ordnat för...det ligger nedbäddat med i min säng...

Mors Berra


skrev Fenix i Vill inte - kan inte

En bra dag i dag. Ett slags lugn inombords. Ska lägga mig nykter och läsa äntligen, och somna när jag är tillräckligt trött.
Inget mer än det behöver jag just nu. Ser redan fram emot en god frukost i morgon utan ågren över vem jag är och vad jag gör.
God natt alla!
/Fenix


skrev Gäst i Nu börjar min resa!

Själv har jag fan inte klarat dagen bra. Sitter med mina 3,5 och har snuttat på min gubbes whiskey. Ingen är ju här, ingen kommer förrän inatt och ja, fyfaaaaan! Den eviga ensamheten är inte bra för mänskligheten!

Sherio, miss Sophie!


skrev Gäst i Nu börjar min resa!

Jag är så glad för din skull. Jag har undrat hela dagen för hur det gått för alla. Du är fruktansvärt stark och jag glädjer mig med dig:-). Fortsätt nu på denna väg, vännen, för det är du värd och dina barn, och din sambo!

Kram från sims!


skrev Gäst i Nu börjar min resa!

....jag har fan gått upp 3 kilo.......... hahaha fy bubblans alltså


skrev Gäst i Nu börjar min resa!

Första jobbedagen avklarad UTAN problem. =) Så klar i huvudet en måndag morgon har jag inte varit på länge. Kändes helt underbart och jag tror alla märkte att jag var mer alert (trots sömnbrist - konstigt va?).

Hur har det gått för alla er andra idag? Tänker på er hela hela tiden.

Kram

Sussie


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Berra - ville bara säga att jag verkligen tycker om att läsa det du skriver. Det är klokt, tänkvärt och rörande.

Och jag är nyfiken på dina nollbira. Jag har alltid älskat carlsbergs alkoholfria öl (ärligt talat är det den godaste öl jag vet) men den innehåller ju 0,5 % så den är ju INTE alkoholfri egentligen. Jag har aldrig sett nollprocentig och undrar var man köper dem?

kram

Sussie


skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...

Jo jag lade av med dem för dryga 2 månader sedan...

Blev lite pissed när återkopplingen på remissen mellan psyk och husläkaren inte fungerade...
Jag tog min sista (inte ens hela) dosen på fredagen, och jag försökte ringa min husläkare om att få mera utskrivna...
Han var inte där, och sköterskan svarade att de .."hade inte släppt ifrån sig journalerna, och därmed recepttillgången.."
Så de kunde ingenting göra...

Ringde psyk, där de hade telefonmottagning mellan kl 14.15 och 14.45, den sköterskan (som var j*vligt svår att få tag i)
kunde inte heller komma åt journalerna utan min läkares medgivande, som var (naturligtvis) ledig denna fredag..
Och som ni vet, man ska fasiken INTE ändra snabbt i doseringen på psykofarmaka, både in och utfasningen...
Jag bad henne att dra åt helvete, och hela jävla psykhelvetet...

Försökte bönande och bedjande på Apoteket att de skulle bara släppa till senast utskrivna receptet så att jag hade piller inför helgen,
men dessa jävla paragrafryttatare är lika påverkbara som en tjurig lapplisa...

Så vad kunde jag göra???

Jag bestämde mig för att inte göra ett 2,5 dygns uppehåll i medicineringen, utan då kan jag lika gärna sluta tvärt...
..och det gjorde jag...

Helvetes kval jag genomgick under 1-2 veckor, det susade i öronen och jag mådde absolut inte bra, seg och i ett töcken...

Men jag genomled det, och mådde mycket bättre än på länge, jag var ju förbannad!!!
Förbannad på jobbet, förbannad på husläkarmottagningen, förbannad på psyk, förbannad på alla j*vla lapplisor, förbannad på allt..

..och vet ni vad???, det hjälpte mig, ingen annan ställde upp och hjälpte mig när jag som mest behövde det...

Jag rådde mig själv, behövde inga andra att lita på längre, min tillit föll totalt...

Och på den vägen är det...lite deppig, och jävligt mycket förbannad, jag står mig själv närmast...

Och det är väl så egentligen, vi vill alla att "någon" ska ta hand om problemet, skylla ifrån sig, eller lasta över problemet hos...

När det hela ligger hos en själv, jag är själv ansvarig för allt jag gör och tänker, precis som med alkoholmissbruket, det ligger i min egna famn..

Så lite vilsen är jag, lite brännmärkt här och där, och en svag förbättring från gång till annan...

Men frisk?, aldrig...jag kommer för all framtid vara ett "psykoffer" och tillika en "alkis"...

Men ett psykiskt vrak, eller en alkoholiserad parkbänkssittare, inte då...

det ligger helt i betraktarens ögon, definiera ett "psyko" och en "alkis", jag vet hur jag ska definiera det, på mitt sätt..

Alkoholist, nej men en person med ett ganska så långt gånget riskbruk...
Nervrak, nej, men en person som "gått in i väggen", och tar inte saker för självklara längre...

Det finns en anledning till allt, försök finna din???

En av många "sökande"-frågor, jag vill, jag vet (!) och jag KAN!

..och jag KAN, kan du?

Mors Berra


skrev Fenix i Vill inte - kan inte

Tack Mamma Mu, och grattis att du tog dig till AA och nu kör vi nyktert, inte bara bil!
/Fenix


skrev Gäst i Nu börjar min resa!

Hej allesammans!

Tack TP för dina kloka ord; ja jag är ju en människa med fel och brister, men det gäller att acceptera detta och inte gräva ner sig i skuld och skam. Det hjälper ju ingen och absolut inte mina barn, som jag kämpar för. Jag ska vara stark för dom, precis som jag tyckte att min dotter var otroligt stark igår när hon sa: Älskar dig mamma så otroligt mycket. Låt oss lägga det bakom oss nu och börja om på nytt.

Tjejen är 15 år och så himla stark och klok. Jag kanske ska vända på det hela och tänka: hon är min dotter och säger så, kanske jag inte uppfostrat henne helt fel under dessa 15 år vi faktiskt levt tillsammans? Det är ju de senaste veckorna som hon inte ville vara hos mig, för det är de senaste veckorna jag flippat ut fullständigt med alkoholen. Den tog över totalt. Det finns hopp, men då måste jag vara stark och visa henne att alkoholen helt är borta från mitt liv.

Till alla er som jobbar nu och är orolig för all stress det innebär: Håll ut, snälla! Ni är alla så fina människor och är värda ett fint nyktert liv. Det är vi alla! Dessutom har vi kommit så långt nu, så det får vi inte sabotera. Jag var så nära igår, men jag klarade det. Jag tänkte: nej, jag måste försöka förklara för min dotter att det inte var jag som skrev det fula mailet, det var fru alkohol. I vanliga fall hade jag bara tänkt: åh, nu sket sig det med! Jag ooorkar inte, jag skiter i allt och druckit mig däckad igen, men jag gjorde annorlunda.

Tack mina vänner, det är faktiskt mycket er förtjänst (inklusive min egen förstås). Ni är alla så stöttande och jag vill vara det för er.

Idag ska jag sysselsätta mig med att baka, städa och läsa någon av mina Livsenergiböcker som jag har typ 15 stycken av.

Kram från en fortfarande nykter sims.


skrev Gäst i Vill inte - kan inte

Vad härligt Fenix, grattis! Jag längtar till den dagen då jag kommer känna mig befriad.. på riktigt.

Det känns som att jag hittat en god hjälp i AA, och jag har bestämt mig för att ge det en ärlig chans.

Ha en bra dag Fenix, idag är vi nyktra!

Kram
Mamma Mu


skrev Kvinna-mamma46 i Ångesten tar mitt liv...

Hej Berra.

Lite nyfiken, hur gick det med att sluta med antidepressiva? För visst skrev du för ett tag sedan att du gjorde det?

/ Pia


skrev Fenix i Vill inte - kan inte

Det tog ett bra tag innan ni fick svar, men nu är jag här igen. Det känns som om jag hittat nyckeln och låst upp en viktig dörr. Nämligen, det finns verkligen inget positivt längre för mig med alkohol. Ingenting!
När jag vaknad i morse kände jag mig verkligen befriad, äntligen. Den känslan ska jag vårda.
Kram till er alla, och inte minst alla nya kämpar som jag ser kommit till här på forumet. Vi är alla värda att slippa förtrycket av den obarmhärtiga slavdrivaren hr Alkohol!
/Fenix


skrev Gäst i Nu börjar min resa!

Idag ska man börja jobba igen då...och fan ta jobbet om det drar igång med en massa stress o press. Då har jag lovat mig själv att säga stopp, nej det här får allt lugna sig lite annars orkar jag inte (hålla mig nykter...) Lycka till idag, Nubaskemig!

Välkommen hit Florida- vi är många mammor här som druckit på liknande sätt som du, starkt av dig att ta tag idet!

Sims: Underbart att du var så stark att så emot och att det vände med din dotter. Sånt värmer min själ!

Idag ska jag gå till jobbet utan bakfylla och vara nykter hela dagen och kvällen!


skrev Gäst i Nu börjar min resa!

Jaha. klockan är 7 och jag ska åka till jobbet strax. Trött som en gnu eftersom jag fortfarande inte sovit mer än 3-4 timmar sammanlagt per natt i två veckor nu - sedan sist jag hade druckit alltså. Sminkning kan fetglömmas, tänker sätta lite vax i håret innan jag går - det e allt. ;)

Sims - vad skönt att det redde ut sig! Och att du klarade dig igenom kvällen! Bra jobbat!! :)

TP - Underbart med en helt vit helg! Grattis och må det bli många fler =)

Hillbilly - det är modigt att gå på ett AA möte, jag beundrar dig oerhört......

Dry - tjafs ja....här hemma är det inget annat än just tjafs hela tiden. Det tär på en och man tycker jävligt synd om sig själv. Men som du säger - det finns många som inte tröstar sig med alkohol och vi är några av de många nu eller hur? =)

Kram på er och ha en underbar måndag på jobbet/hemma. Idag ska jag vara nykter HELA dagen.

Sussie


skrev Gäst i Nu börjar min resa!

Välkommen "florida", ju fler vi är som kämpar, ju fler är vi som stöttar !!, så hjärtligt välkommen ombord !!.

Grattis "tp" skönt att klara en hel helg !!!, det är faktiskt helgerna som är jävligast !!!.

Va skönt att det redde upp sej "sims" !!!, det finns många "sanningar" man vill säga ibland, men väldigt många gör sej bäst osagda!!, hur sanna dom än är !!.

Har varit på mitt första AA-möte ikväll, skum upplevelse men klart positiv, sett såhär lite efteråt !!!.
Kommer att gå på dessa fortsättningsvis också !!!.
mvh
S


skrev Tvåbarnspappan i Nu börjar min resa!

Va glad jag blev när jag läste ditt andra meddelande :)! Såååå många gånger som jag slängt ur mig dumma saker i förtvivlan, vanmakt, rädsla och sorg! Det är inte bra, men jäkligt mänskligt! Har dock lärt mig nu att bokstavligen bita mig hårt i tungan innan jag slänger ur mig något. Men det är lättare när man mår bra, är värre när man är pressad och kränkt som jag kan tänka mig att du känner dig! Just det här när det inte funkar med barnen, tror jag är det mest smärtsamma man kan vara med om. Men nästa gång det händer nån "skit" (för det gör det med 15-åringar ;). Så tänk inte att du ska dricka, utan använd istället den ilska du känner och tänk "Jag ska jävla visa att jag fixar det här!!!! Ilska är ett jäkligt bra vapen om man använder den på rätt sätt!

Åh vet du en sak...Du behöver aldrig be om ursäkt för att du skriver något deppigt! Vi skriver ju här för att ventilera :)

starkt att du lät bli ikväll! Och använd ilskan på rätt sätt

Kram TP ..... Som har klarat en hel helg utan alkohol ;)


skrev Gäst i Nu börjar min resa!

Va upp och ner det är. Jag redde ut det min dotter och vi drog ett streck över det och sa att vi skulle gå vidare. Vilken ängel hon är!

Jag klarade mig idag också. Tack!

Med hopp om att ni också får vakna nyktra imorgon :-)


skrev Gäst i Nu börjar min resa!

Hej Florida! Det är jättebra att vara här. Alla är så goa. Jag har klarat mig utan alkohol i 5 dagar nu och det är mycket tack vare denna sida.

Måste tyvärr bara säga att jag nog idag kanske faller dit igen..Jag, mitt svin, hade skickat ett jättedumt mail till min lilla dotter i fyllan och sagt en del saker om hennes far som i och för sig är sanna, men det blev så fel! Jag fick ett mail från henne nu ikväll där hon mer eller mindre bad mig att dra ännu mer åt helvete. Hon ville ju inte träffa mig sen förut, men nu är det definitivt kört. Stackars lilla, lilla barn! Man ska inte behöva bära sånt när man bara är 15 år och allt på grund av mig som skulle vara hennes klippa, hennes trygghet! Jag ville inte att hon skulle veta att hennes far lurat av mig allting på det där sättet, men det kändes just då när jag skrev mailet att varför ska hennes far få ALLT? Huset, företaget, och sist, när jag vart som mest knäckt; barnen.

Jag kände mig så stark och positiv, men allt hinner ifatt en. Hur ska man kämpa nu då? Varför? Varför? Ska det någonsin ta slut?

Det är ju i dessa stunder man ska vara så där stark och tänka: nej, det är just på grund av detta som jag INTE ska dricka, men fy va svårt det är nu. Jag gråter och gråter, men vad hjälper det? Skyll mig själv, det ska jag! Ja, jag har min nuvarande man och hans lilla flicka. Jag ska INTE förstöra för dem också, som jag också älskar så mycket. Det värsta är att dom gått och lagt sig nu och då märker ju inte dom om...nej! Sluta!

Sorry för ett deppigt inlägg, jag önskar bara någon kunde hjälpa mig att låta bli, för det är skit nu. Panik

Kram


skrev DryMartini i Nu börjar min resa!

Florida, kul att du hänger på och att vi blir ytterligare en här i tråden som kan hjälpa oss alla. Jag håller med Sussie om att det blir lättare om man tar en dag i taget och intalar sig själv att "idag ska jag inte dricka".

Annars har söndagen varit mindre bra. Lite tjafs om ditten och datten hemma, jag skulle ha gjort mycket mer idag än vad jag faktiskt har gjort samt att lite jobbångest har satt in. Inte ska jag trösta mig med alkohol för det. Det finns många som inte dricker när de har en dålig dag.

En ny vecka stundar och jag hoppas och vill att det blir en nykter vecka, både för mig och er andra här. Vi får kämpa på!

Mr. Dry