Senaste kommentarerna i forumet

...en liten stund på månen just nu.
Det är tyst omkring mig och jag vill inte störa lugnet och den rena luften runt omkring.
Andas och är stilla...

Önskar dig ro och värme

Kram

Kom och tänka på min bästa vän här nere. Han var i ungdomen i Sverige och passade på att göra en kryssning. Killen var helskakad efteråt...och då var han bara omkring 25. Han fick uppfattningen om att folk bara ville supa och k.... (fult ord) Tydligen kan vi scandies släppa loss. Hoppas du hade det bra... /R

Tråden från mt var nyttig. Så också PPs funderingar. Ett störningsmoment i sexlivet? Jo, så har det väl varit...inte så det har stört mig mkt (är väl kinky) men jag har aldrig tänkt på den. Gjorde som Morlas föräldrar. Restaurang med bara mig och Strawberry...och nu kommer delen där ni ilsknar till. Jag beställde in ett glas vin som hon och jag delade på. Mitt förstånd sa nej, men min pappahjärta veknade. Tydligen - enligt S - så är det en tradition här...att vid första mensen får man vin. Markerar att man har blivit vuxen. Så djävla sjukt! Men kunde inte säga nej...ska min flicka få lida för att hennes föräldrar är alkies? Svår balansgång där...så jag höftade...drack halva glaset själv. Surt och äckligt smakade det. Inga alkotankar väcktes...men det berodde kanske på att jag fortfarande var i chock. Över att min lilla flicka blivit så stor?

Försökte prata om sex och pojkar. Strawberry bara skrattade. Hoppas dock mitt budskap gick fram; Unga killar vill bara en sak! Vi pratade även vänner och Perth. Hon menar att ngn riktig bästis har hon inte fått i Firenze. Saknar hon någon så är det E från byhåla. Så hon röstar ja. Ska ta lillkillen idag...hans dag. Försöka luska ut? Fan vad önskar att jag inte var ensam i allt detta. Nu är jag ju inte helt solo...Rivis är bra. L är bra. Men jag saknar en vuxen att ventilera med. Ngn som ligger brevid i sängen och går igenom dagens upptäckter i lugn och ro med mig.

Tack för input hela gänget...alla tycks säga åk! Vill ju det. Men vi får se...börjar med att kolla. Ha en bra söndag!/R

PS: Antar att jag rent tekniskt är på dag ett. Är det nu meningen att jag ska vänta med alla stora beslut i ett år? Vägrar! DS

Heder åt dig att du orkar, att han inte ser vilken uppoffring och vilka ansträngningar du gör för att få vardagen att fungera för ER!
Du är en kämpe utan dess like, låt dig inte nedslås.
Sträck på dig du ÄR helt fantastisk i ditt kämpande, beundransvärd är ordet.
Ta det med dig........

Lycka och kramar sänder jag dig!!!!!
//A

Har du trillat (vilket din tystnad kanske talar för - jag kan ha helt fel) så upp igen! Ingen här fördömer då vi alla har gjort samma resa. Upp på hojen...och kolla sjökortet. Vad du än gör så försvinn inte. Jag tycker du verkar vara en rolig kvinna. Skrattade högt när jag läste om ditt strumpsorterande (märks att du inte har barn ;-)) och om Proffsets Lidl-skyltar. Även jag har en del av det där draget...att allt ska ligga/vara rätt. Tyvärr fick jag skippa den lasten när ongar kom. Kom ut nu Fia och lek med oss! Stoppa en ny antabus i magen och förlåt dig själv. Kram /R

Kanske Perth inte är ngt för mig heller då jag är en riktig surgubbe ;-). Fast å andra sidan gillar jag ju strandfester? Vi får se...men tanken är sådd. Aussie liksom? /R

Hur går det Fia?
Har inte sett dig på ett tag...?
Kram /trollis

att läsa om! Tankar och krammar till er!/NM

Tack själv för att du finns. Kan inte heller sova. Andas djupt, äta, vila och frisk luft är basen. Ibland när jag får en svacka brukar jag låtsas att jag sätter mig på månen och tittar ner och utifrån på det som sker på jorden. Försöker få ett helt annat perspekriv på tillvaron. Se litenheten i att vara människa. Det har hjälpt mig i vissa lägen. Det är så mycket vi inte kan styra, bara ta kurs mot det vi vill och önskar uppnå. Som du skriver, en sak i taget, en dag i taget, ibland en timne i taget. Tycker du är enormt stark även om jag förstår att det inte alltid känns så inombords. Styrkekramr till dig i morgongryning. /A

Haha! Dit har man skickat många brev.

Hade en kompis sombodde där nångång på nittiotalet. Sade sej älska stället (och värmen) men dom flesta rapporterna handlade om skräcken för spindlar i skorna.

Nä, allvarligt, vi snackades vid igår, och baserat på nittiotalsupplevelserna var Perth värt risken. Du nämnde Sveriges klimat baserat på oss vidriga människor - nåt tycks australierna ha - alla jävlar jag snackat med säger att dom är ett hyggligt folk. Vilket gör att jag aldrig skulle åka dit. Blir alltid en tråkig typ när alla är trevliga.

Ge mej en sur käriring, en förvirrad gubbe och en anorektisk tonåring. Sådana situationer klarar jag av. Men en strandfest med high fives och surfbrädor??? Ge mej en isvak, tack.

Och tack. Till killen jag gillar.

Lycka till med beslutet/putte

...ett vackert ord och en skön känsla.

Just nu sitter jag med tårarna utmed kinden. Trots att jag vet, trots att jag inser, trots att jag förberett mig, trots att jag har anhörigveckans klokhet bara 7 dagar bakom mig så gör det så ONT!

Mannen är så elak, hånar och beskyller mig för, ja, allt. Allt som görs eller sägs får en släng av hans missyckade liv!
Jag känner mig bara ivägen, som om han inte vill må bra.

Jag låter mig inte bli överkörd utan bara nonchar hans barnsliga ord inför honom. Låter dem gå förbi mig och lämnar dem utan kommentarer. Jag SKA inte trilla ner i alla hans ruttna fallgropar, de är tätt placerade sen jag kom hem i fredags.

Inuti, nu, ensam i mörkret, gör orden och hans kyla så in i h----tes ont! Egentligen vill jag bara gå, gå iväg och aldrig vända om...men, först behandling, se tiden an, kanske är det möjligt att godheten jag fått smaka ÄR den äkta mannen. Det får jag inget svar på nu, inte imorgon, inte om en månad eller två. Till sommaren ska jag utvärdera, helt för mig själv, om det känns som det kan finnas nog hopp för en gemensam framtid, kanske jag fått svar långt tidigare, kanske jag inte står med vågskålen, kanske...vi till och med kan föra en dialog, tänk om, ja, tänk...det vore underbart, oavsett vad den dialogen skulle innehålla...oavsett om dialogen är på tu man hand eller med någon professionell...vore en dröm...

...tack...utan er alla goa medmänniskor hade jag gråtit sönder...

..det är precis just de dagarna, med lugn och ro, helt friktionsfria, som jag längtar allra allra mest efter...

Kram till dig

...ja du, livet är oförutsägbart.
Anhörigveckan och ni här inne håller min hjärna och kropp från undergång just nu.
Kan inte sova, vilket jag sällan haft problem med i livet!
Maken är inte snäll men nu är behandlingen så nära att han börjat packa.
Jag har inte en susning om vi kommer ur det här som par eller inte, just precis nu känns det mindre troligt. Men dagsljuset är här om några få timmar och med det en ny dag.

Sitter ensam i mörkret och fokuserar på att andas lugnt, in och ut, ett andetag i taget....in och ut...

Genom dig inser jag att min smärta måste bearbetas länge oavsett hur livet ter sig om ett halvår, som är mitt andra delmål efter det första som är behandling.

En sak i taget!

Kram och tack för att du finns

i vargtimmen mellan natt och gryning. Den tid på dygnet då flest människor dör men även då flest barn föds - sägs det. Övergångstid... från liv till liv

Igår

- var en dag för stora händelser och möten
- var dagen för personliga möten med två människor som blivit betydelsefulla för mig
- var dagen då jag fick erfara att "låta vara" kan leda till "blir själv"
- var dagen för progression i jagets tjänst:)

Idag är ännu blank - ett oskrivet blad

De vanliga dagarna, som andra skulle kalla gråa och trista - de är de bästa! :-)

http://youtu.be/5cWH3JBoNzw

Godnatt, vänner!
/H.

:)

Tack för stöd och pepp. Livet är märkligt, först skriver jag till dig att du inte ska avboka utifrån vad jag hört om anhörigvecka och nu stöttar du mig. Tack. Stor kram till Dig. /A

Tack för stöd och pepp. Livet är märkligt, först skriver jag till dig att du inte ska avboka utifrån vad jag hört om anhörigvecka och nu stöttar du mig. Tack. Stor kram till Dig. /A

Å vad glad jag blir!

...har du redan fått en masse och jag kan bara hålla med MT & Maria. Våga! Det enda man ångrar är det man inte gjorde är det någon klok person som sagt. Men som sagt, se till att ungarna verkligen vill och inte bara hänger på! Har de inte pratat om vänner från skolan och så? Se till att få veta lite vad som händer där, du kan ju frankt ställa frågan: blir ni ledsna av att lämna nya vänner, eller nåt, så kanske man inte ska fråga barn ni som vet? Om rivjärnet är med kan vi nog vara lugna. Enda trista är att vi inte ses på konferensen men det kanske kommer fler tåg (eller så får vi ta en ny konferens down under, har alltid velat åka dit!)

När jag fick mens första gången tog mamma och pappa ut mig på restaurang för att fira. Toppen, vad roligt älskade flicka, nu är du snart vuxen, sa mamma. Det här är stort, tänk att du kommer att kunna bli mamma själv en dag! Det glömmer jag aldrig och fick mig att känns mig väldigt stolt. Det gjorde nog att jag aldrig tyckte det var pinsamt m mens. Pappatips kanske?! ;)

Åt att hon tar det naturligt och berättar. Tycker förresten att det är tråkigt att du inte kommer på konventet, hade varit jättekul att träffas!

...jag kan bara rekommendera anhörigveckan.

I min grupp fanns anhöriga upp till 75 år. Anhöriga som levt många år och försökt komma tillrätta med delar av sina liv och jag som var där före "min" alkoholist varit igenom sin behandling.

Dagbok eller bara skriva ner hur jag mår och vad som hänt, det har jag tagit till när jag inte funnit råd eller ro i mig själv. Att läsa orden har alltid gett mig mer klarhet och fört framåt.

Lycka till medberoende-syster
Kram

Carpe Diem, fånga dagen.
Magkänsla är bra, men kommer du bli bra av att leva

-Tänk om......

Jag tycker åk. Men vad vet jag?
/A