Senaste kommentarerna i forumet

...vaken mitt i natten. Just läst dina ord, gillar ditt språk och din rapphet :)
Tack för att du läst mina rader. Det är skönt att skriva, hitta formuleringar på känslan känns konstruktivt och läkande, om än små små steg i någon riktning.

Ska också sova nu men återkommer med portioner av mina upplevelser.

Ville kasta iväg ett god natt, hoppas du hinner läsa innan du loggar ut

Har varit på "inför årsmötet- samling i lilla föreningen jag är styrelsemedlem i.

Förhandlingarna öppnades med att en röd BIB öppnades. Ramlösa fanns till mej. Efter detta middag på italiensk restaurang där jag testade Csrlsbergs nollöl. Det var ju jättegott! Faktiskt bättre än lättölen...

Hade så roligt att jag missade sista bussen hem. Blev ännu gladare när jag kom hem och glatt konstaterade att sambon kommer ha rysligt ont i huuvudet i morgon, men det kommer inte jag, hihi!

Tack alkoholhjälpen, forumet och alla forumvänner, kramar till alla!

Vad glad jag blev att du hoppade in i min tråd.

Jo när den underbara fyllde fyrtio så roddade jag alles själv och hade a blast!
Riktigt kul, men åååååååååhhhh
Vet inte om man orkar.........

Som sagt tankarna går till att bara gå ut och käka närmsta familjen.
Den som lever får se.

Är allt bra med dig Mama?
/A

Jag minns mitt eget 40- årskalas med glädje. Eftersom jag och sambon givetvis också var arrangörer, så var vi nästan nyktra också, det var lite för många trådar att hålla i för att kunna dricka med någon större emfas. Ser man det så kan man ha kalas.

Men alla tänker ju inte lika.;-)

Kram på dej!/MB

Tänk vilken fantastisk middagsupplevelse med dina nära du skulle kunna få för de pengar det skulle kosta att hålla kalas för 100 pers! Jag tänker på de gånger jag haft lyxen att bli bjuden på "finare" restauranger, speciellt en gång då vi fick en sjurätters avsmakningsmeny tillagad av det årets "Årets kock", varje rätt perfekt komponerad för att ladda upp för eller följa den andra. Det är nu flera år sedan men jag minns ännu vad alla rätterna bestod av, förnimmer smakerna i minnet och hela upplevelsen. Minns jag vad vi drack för alkoholhaltiga drycker till? Nej.

Kram

Ja visst är det häftigt hur hjärnan liksom kan plocka fram vad man behöver just när man behöver det. Åtminstone ibland.

Även jag har vid flera tillfällen irrat omkring planlöst och förtvivlad och plötsligt funnit mig gå in i en kyrka. Och där kunnat hitta ett lugn. Vila lite. Öppet vatten har samma effekt på mig. Paus.

Jag tror inte på en gud. Makt är ett fult ord, tycker jag. Brottas fortfarande med det på alanon-mötena. Kan de inte bara modernisera texterna? Tror tyvärr att många inte ger det en chans p.g.a. gudssnacket, det samma på AA. Kanske med ett neutralare ord som "min inre visshet" eller något sådant så kan var och en välja själva därifrån. Jag byter ut deras "gud" mot "den jag är innerst, innerst inne" och jag vet att det är finns många religiösa som också ser så på det de kallar gud, t.ex kristna gnostiker. Men ord som "gud" och "makt" är oerhört värdeladdade och inte för alla på ett positivt sätt.

Jag är glad att jag har kommit så långt i mig själv att jag ändå kan ta till mig det som jag tycker är bra med al-anon, möten och texter men hade jag gått dit för bara tio år sedan så är jag säker på att jag hade vänt i dörren när de började läsa. Jag önskar att det hade funnits något för mig då, för den jag var förut, för den tjej som växte upp i betongen, med punken, och redan kände sig alienerad. Jag hade ju slagit bakut bara någon hade sagt "tro på en makt större än dig själv". Jag ville ju tro på mig själv, hitta styrkan i mig själv, med hjälp såklart, av medmänniskor, djuren och naturen. Det vill jag fortfarande. Och kan. Ibland.

Nä, nu är det dags för mig att sova. Trött och just hemkommen ifrån jobbet men det dök upp en massa tankar när jag läste era, Lelas och mulletantens, inlägg. Tack för era fina berättelser och tack för psalmtipsen! Jag gillar kyrkan (speciellt när den är tom, dagtid är ett hett tips för er som vill hitta en plats att bara vara på) och tydligen så gillar jag numera även psalmer:)

Kram godnatt!

Ligger och funderar och tänker.
Känner så sjukt mycket folk.
Fyller 40 i år, men snabb överslagsräkning så landar vi på ca 90-100 att bjuda på kalas i närmsta umgängeskretsen.

Vad mycket SPRIT och annat godis man skulle få i fyrtioårs present. Ingen bra kombo.........

Men ändå, vilket kul kalas............

Lutar åt att man tar närmsta familjen och går ut och äter och har det riktigt trevligt istället.
Fyller i sommar så jag har tid att fundera på.

Spontana kommentarer?

/A

Forumsammanfattning och artikel av Camilla K. Har läst hennes bok och även haft förmånen att höra henne tala. Hon är ett föredöme som visar att det går att ta sig ur det mesta. För resten antog jag utmaningen och la upp detta på min FB-sida, får se om någon säger något :-)

Dagens boktips är Morgan Allings bok "Kriget är över".

Han beskriver sin uppväxt bland missbrukande och våldsamma vuxna, på ett sätt som berör mig mycket. Han är ett väldigt tydligt exempel på att det som syns på ytan på ett barn till missbrukare inte alls är samma sak som det som rör sig på insidan.

Medan han skrattar och spexar tänker han: om jag spelar spelet så kanske han inte blir så full så att han slår mig.

När någon frågar honom om han trivs hos fosterfamiljen svarar han: ja, de är snälla. Men han tänker: jag hoppas att det syns att jag ljuger!

Jag lyssnar på boken som ljudbok och det är han själv som läser. Den är helt fantastisk, så missa den inte!

Kram, alla ni som kämpar.
/H.

Kram till dig Anli, vet precis vad du går igenom!! Kramkramkram igen!

Hej alla!

Magnus - hur går det med planerandet av den 2/2?

Vilka blir det som kommer och föreläser? Hur många anmälda är det hittills?

Jag kommer antagligen inte kunna komma (det är långt att åka och kalendern är överfull), men jag skulle ändå gärna vilja veta lite mer.

Vi hörs!
/H.

mt - den finns på en massa andra språk på youtube, tex på vad jag gissar är polska: http://www.youtube.com/watch?v=bJTPw04ag5Q

Kram!
/H.

Jag har förstås berättat för Mullegubben om Törnrosa - vi har upplevt en mycket liknande situation i vår familj och hade då också ett helgonljus. Idag stod han vid köksspisen och smälte ljusstumpar och fyllde på i skalet så ikväll lyser San Pio igen och många kvällar framåt. Hoppas det går åt rätt håll för Törnrosa. Kraft, tålamod och glädjestunder önskar vi er! Kram / mt

Jag lyssnar ofta(st) på P1 och under lång tid avslutades helgsmål med en taizéhymn - Herre hör min bön.
Jag har varit med om en mycket liknande situation som lessenfrun befinnut sig i nu; en närstående ung människa skadades svårt i en olycka. Jag längtade så till helgsmålet och att hymnen skulle komma. Nu spelas den inte mer och finns inte på Youtube vad jag kan se. Men det är en enkel och bra bön att ta till när som helst man känner sig villrådig och vilsen.

Herre, hör min bön,
Herre, hör min bön,
svara mej när jag ropar.
Herre, hör min bön,
Herre, hör min bön,
svara mej när jag ropar.

att det är jätteviktigt med förebilder. T.ex Suzanne Reuter som jag beundrar, hon är visst nykter sen många år, förmodligen fortfarande. Jag brukar nämna Kristin Davis som spelade i Sex & The City. Hon lär ha sagt "it was getting in the way of what I wanted so I stopped". Jag gillar såna självklarheter.

Har du haft just ett år som mål? Då kan det ju bli lite konstigt när man klarat av det. Mitt mål är inte mätbart direkt för jag ska inte dricka mer. Det heter ju att det är viktigt med mätbara mål men inte i detta fallet för mej.

Jag vet inte om man nånsin blir helt fri från suget men det blir i alla fall lättare att klara av och inte så intensivt. Jag vet inte hur jag skulle stå ut med mej själv om jag föll tillbaka. Det känns som det här är min sista chans, börjar jag dricka igen så förlorar jag så mycket av mej själv att jag inte vet om jag kan ta tag i det igen. Nån gång måste verkligen vara den sista. Och det är nu. Maria och Kalla, ni är ännu duktigare, fortsätt med det :)

Hej markatta!
Vad skönt att du kan hitta tröst och hopp i andras berättelser - det finns en oerhörd styrka i att dela berättelser med varandra!

Psalmer, ja... de har en förmåga att göra så där. Bara trilla ner i ens huvud utan att man är förberedd.

Min största psalmupplevelse på det viset hänger också ihop med min och makens "resa". När han mådde som sämst gick jag med honom till läkaren (han var där för alla möjliga problem, men ingen fattade vad det egentligen handlade om). Han ville såklart inte ha mig med, men jag tvingade honom. Så slog jag näven i bordet hos läkaren och sa: "Ni måste fatta att han är alkoholist! Sluta behandla honom för en massa annat, och börja behandla hans beroende!". Han blev (naturligtvis, och med viss rätta) sur som ättika på mig. Jag lämnade honom där hos läkaren, och satte mig på cykeln. Jag trampade som en galning genom byn, utan egentligt mål. Men så kom jag på att kyrkan är öppen på dagarna, och gick in där. Jag satte mig i en bänk, och det var helt och hållet tyst runt mig. Och som från ingenstans föll den här psalmen in i mitt huvud:

Min själ får vila ut i stillhet hos Gud,
i frid fylls jag av liv.
Endast i Herren finner själen vila,
vilar ut hos Gud.

Precis som du beskriver det, så är det verkligen inte en psalm som jag tänker på ofta. Men nu bara den fanns där i mitt huvud. Och jag fylldes av ett sådant ofattbart lugn genom den. För var det något jag längtade efter så var det vila.

Det är psalm 771, om någon skulle undra. flygcert fick den av mig häromdagen, och jag hoppas att även du, markatta, kan hitta lite vila i den. Tyvärr har jag inte hittat någon inspelning på den svenska texten, men däremot med den franska: http://www.youtube.com/watch?v=Yl9wSG8jFYQ

Kram!
/H.

Välkommen hem, Sorgsen!

Vad skönt att du har haft en givande vecka - jag ser också fram emot att läsa om dina erfarenheter.

Kram!
/H.

Tack finingar!

Upp och ner går det i denna bergochdalbana vi kallar liv. Igår var det bra. Idag inte så bra. Men jag tittade in här på forum nu och läste i Sorgsens tråd. Det gav mig hopp! Att få följa med i någon annans tankebanor, från förtvivlan till hoppfullhet, ger mig så oerhört mycket och lär mig att förstå och acceptera att banan inte går helt rakt uppåt.

Igår kväll när jag hade svårt att somna började jag att nynna på en psalm i huvudet. Jag är inte religiös och då jag förmodligen inte hört den sedan min lillasysters dop för en sådär 25 år sedan så blev jag förvånad att den ens dök upp i skallen. Men den gav mig tröst, upprepade tonerna som ett mantra "blott en dag, ett ögonblick i sänder, vilken tröst vad än som kommer på", tills jag somnade. Youtubade den i morse och lyssnade om och om igen. De helande tårarna saltade mina kinder. Vad är det som händer i mitt lilla anarkisthjärta egentligen?:)

Kram

Jag ser verkligen fram emot att få läsa mer om din anhörigvecka. Har länge varit nyfiken på hur en sådan ser ut, ja ja, får stilla min nyfikenhet nu. Jag är väldigt glad över att du efter "sorgsen" nu kan lägga till "hoppfull"! Om jag får vara lite egoistisk så vill jag säga att det även ger mig hopp, lite av "kan hon så kan jag". Tack för att du förmedlat det här på forum!

Kramar

mullegubbe hade varit mestadels nykter några månader (med vita knogar och något kort återfall utan nämnvärd berusning) sov han något helt otroligt en sommar. Han byggde på ett fritidsprojekt och sov. På nätterna i sängen och på dagarna på en tjock matta på golvet med katten. Sov och sov. Det ska vara vanligt att det är så. Läkande process tror jag.

Fina texter du skriver, skulle gärna lyssna. Kram och ha det bra! / mt

du behöver inte säga tack för att jag läser din tråd, det är tvärtom jag som ska säga tack. Du är inte ensam om utmattningsdepression. Har både släktingar och bekanta som är eller har varit där, och dessvärre verkar jag själv vara på god väg.

Har haft svårt för att hitta anledningen till att jag börjat dricka så mycket de senaste åren, men jag tror jag fick en aha- upplevelse av din tråd.

Kram!

Ska man säga tack för att du orkar tröska igenom mina senaste 5 år?
Jag vet inte, det känns inte aktuellt just nu, men är en stor del av min nyktra historia som jag inte kan frånsäga mig.
Kombo med utmattningsdepressionen gjorde den nog mycket värre än den borde vara...

Men man ser ju vad jag flydde ifrån med hjälp av alkoholen, alla dessa problem...
Problemen finns ju kvar, idag finns de brevid mig, inte inuti mig, och jag har lärt mig att umgås med med mina grannproblem.
De styr inte mitt liv idag, jag styr i mer av händelserna mitt egna liv, genom att sig på mig själv utifrån.
Ta ett steg åt sidan, men låta kroppen stå kvar, skåda vad som händer, reflektera på mina egna reflektioner.

Jag kan styra det hela mycket mera genom att gå händelserna i förväg, anta att jag säger si eller så, vad kommer den personen
Att svara mig, även om jag inte gillar mitt utspel, så kommer jag att ha kontroll över samspelet.
Jag fyllde år under veckan, och genom att stå över mina känslor fick även de jag "hatar" krama mig med ett neutralt och till viss del
Uppskattande minspel ifrån min sida, falskspel, jo...
Men utspelet gagnade situationen, skulle jag visa mina känslor skulle de inte få ge mig "låtsas-jag-bryr-mig-om-dig" kramen, mer för att
De andra skulle få se det, inte för att de ville ge mig det...
Jag var med i livets teater, men låter det inte påverka mig, på något sätt kom jag ändå närmare de som jag inte skulle vilja vara nära.

Vad som än händer, kommer jag alltid stå mig närmast hela tiden, tänka på vad som är bra för mig, och fortsätta den stigen,
Även om det går en motorväg vid sidan om mig, inte ta den lättaste vägen hela tiden...

/Berra

...efter min anhörigvecka.

Återkommer senare men vill bara få ner att jag har haft en fantastisk vecka.

Mannen vände tillbaka till sitt destruktiva liv, tråkigt och svårt, men blommade upp när jag kom hem.
Idag blir en bra dag...mot oasen, tillsammans :)

Kram på er alla kloka

Insiktsfulla ord. Kloka markatta.

Kram
Sorgsen men hoppfull :)

Har jag drabbats av på sista tiden. Humöret är svängigt och oftast irriterat och tålamodslöst. Tycker inte om mig själv när jag är så här, men detta är en del av mig och jag vet att den finns. Bara att gilla läget och försöka gräva fram de mer positiva och livsbejakande sidorna av sig själv. Hade varit enklare att ha en typ av manual för att göra det bara...
Jag är så jävla trött hela tiden, som om kroppen behöver enormt mycket vila och återhämtning. Ibland känns det som jag skulle kunna sova varsomhelst, närsomhelst, hursomhelst.
I övrigt: Jobbar på (mkt att göra men tycker till största delen om det jag gör), cirkusen ger många föreställningar här hemma som vanligt, försöker träna men en dålig fot sätter stopp för löpningen för tillfället, äter givetvis så sunt jag kan men inget smakar, låtskrivandet fortgår - kreativ där!, känner att jag och min kära har svårt att förstå varandra ibland.... ja, och sen är jag väl inne på nykter månad nummer fyra och det spelar nog in en del i hela den här sörjan...

H.A.L.T?

Vita Knogar? Tror inte det, i alla fall, för det känns faktiskt inte som en så big deal att jag inte dricker A, åtminstone gör det ej så oftast. Saknar inte A - saknar situationerna som jag njöt A när det fungerade. A som markör för fest och avkoppling, när man bryter vardagen.

Tänker i alla fall kriga på, visste ju att det skulle komma uppförsbackar. Mycket viktigt med perspektiv också, stor anledning till att jag skriver det här, det mesta är riktat till mig själv så att jag ska kunna sätta in i perspektiv. Finns det någon därute som har infallsvinklar jag inte ser tar jag tacksamt emot dessa!

Publicerar en text som jag började fila på i "Filosofiska", som har ändrat karaktär många gånger under resans gång. Kanske några nycklar finns i den, vad vet jag, jag bara skriver...

Andetag

Vakna lilla människa, vakna lite till
En ny dag föds, det finns så mycket som den vill
kravlar upp ur dvalan
och sätter sig helt still
De listiga spionerna ser oss inte här
de hungriga hundarna vet inte vart vi är
Världen vilar och väntar, den stillar sig till slut
Luften doftar inte längre bara damm och krut

Ynkliga människor, mikroskopiskt små
Behöver ljus & liv men målar ändå världen blå
Gnyr om det som vi mist,
Och det vi aldrig kunde få
Ska du & jag kunna nå dit vi vill nå?
Kunna bli till ett fast vi så uppenbart är två?
Utan lögner och svepskäl, utan cyniskt självförsvar
Lämna det som är förlorat och rädda det vi har?

Ja, jag vet att jag varit svår att lita på
Jag visste vad som krävdes men hade inget av det då
Då satt jag mest och skakade i sagan om mitt liv
Som inte var så mycket mer än bara tidsfördriv
Men kanske kan jag hitta den som verkligen är jag
med lugna andetag
lugna andetag
lugna andetag
lugna andetag

Mmmm, vitklädda träd, bugande en del
Kristaller virvlar, jag söker efter fel
Det stora kriget sög in mig
och svalde mig hel
Dags att försonas, att friköpa ditt hopp
Plantera det djupt inuti din människokropp
Så att ingen kan ta det och göra det till sitt
För så länge du har det så är det bara ditt

Ja, jag vet att jag varit svår att lita på…
lugna andetag
lugna andetag
lugna andetag

Har varken slavens bojor eller kungens spira
Äger ingenting men har så mycket att fira
För främst är jag en människa och inget problem,
ingen etta eller nolla i ett datasystem

Ja, jag vet att jag varit svår att lita på
Jag är en av dom som letar och som målar världen blå
Nu sitter jag och andas och ser förvirrad ut
Vad är det som har börjat? Vad är det som ta’tt slut?
Kan det gå att komma fram till vem som verkligen är jag
med lugna andetag?
lugna andetag
lugna andetag
lugna andeta

Vi hörs, allehopa. Krammar på Er!NM