Senaste kommentarerna i forumet

SKrev precis en rad till dig!

Ja, varför kan man inte bara leva i nuet och inte måla upp värsta-scenarion i alla lägen?
Förstår att det är tufft även om din sambo inte är hotfull som nykter, men jag känner mig inmålad i ett hörn. Ingen tror att han är så hemsk som han är...! Han är sååå trevlig mot allt och alla, och det finns ingen som engagerar sig mer när vi träffar andra människor än han, i mig, i barnen osv. APa!

Måste rusa nu.
Kram

Livet tycks alltid vara en bergochdalbana! Känner så med dig, och vill så gärna hjälpa dig att hitta styrkan, och den kommer komma tillbaka!!
Kram

Tycker om att i lugn och ro läsa det du skriver, råden du ger.
Så mycket självklar visdom!
Tack /A

Varför är både du och jag så rädda för konsekvenserna och har redan på förhand målat upp vad som kommet att hända och ser bara en massa hinder. Varför kan vi inte försöka se bortom alla murar och se det från den ljusa sidan. Min sambo är inte hotfull på det fysiska planet inte heller verbalt när han är nykter. Dock är det så psykiskt påfrestande att bara stå och stampa, att inte ha några framtidsplaner som känns kul.
Jag är orolig för dig, att han ska göra dig riktigt illa...
Kram

Varför tappar jag motivationen och mitt jävlaranamma efter ett tag, hela tiden. Både vad gäller motion och mitt välmående... Jag ger upp snart.

Kommer ärligheten, så har det blivit för mig och förmodligen för dig också Fenix. Varför inte stå upp för vem du är?, vad är det värsta som kan hända?. Du är ju fortfarande samma person som tidigare men lyckligare och sannare och det kan väl ingen missunna dig. Om jag har förstått rätt så har du inte berättat detta för fru och familj men gör det, förmodligen kommer det inte som någon total överraskning, familjen brukar veta mer än man tror.
Det är ditt liv, ditt enda liv, gör det bästa av det så att du får sinnesro och mår bra.
I den bästa av världar så skulle ingen ha något emot att du vill klä dig i kvinnliga kläder, men så är det tyvärr inte. Fördomar finns men låt dem finnas, vi är för gamla och har varit med om för mycket för att bry oss om det, så tänker jag.

Stå på dig och önskar dig lycka till.
Kram!

Gillar din nya stajl ;-D/trollis

Din glädje!
Energin i rummet fylls av tacksamhet. Det är lätt att "prata med universum" idag. Tack./trollis

Kanske har du använt alkoholen för att trycka undan/"sudda ut" den du egentligen är?
Vi vet alla att samhället ibland är allt annat än vidsynt och är vi "främmande fåglar" så är priset högt.

Vi vill, men är inte beredda att betala vilket pris som helst.
Även om ens liv är fullkomligt harmlöst för andra, såtillvida att man inte skadar någon annan så väcker det tyvärr väldigt mycket känslor.

Ibland, när folk är på fest, så tar alla det mer som "en kul grej" och då kan t.o.m väldigt maskulina killar "leka".
När det visar sig vara "på riktigt", tror jag att "bögskräcken" kommer ifatt... Och för att riktigt ta avstånd, så börjar man mobba och snacka skit istället.

Min dotter, har en killkompis som är BS och som aldrig gjort någon hemlighet av det. Han fick stryk i skolan och min dotter blev mobad för att hon "var ihop" med en "halvbög".
Det spelade ingen roll hur mycket de båda försäkrade att de inte var ett par utan bara kompisar.

Nu är dottern nästan lika envis som jag, så det var aldrig tal om att dumpa vänskapen (däremot blev det en och annan anmälan, till målsmän, sociala myndigheter och polis)

Det egentliga syftet med att mobba dottern, var att isolera en ung kille, för att man inte tyckte om hans sexualitet. Sorgligt!

När vi väl fick tag på "den tongivande klicken" och tillsammans med föräldrar, lärare och soc pratat med dem, så skämdes en del.. Och de värsta trakasserierna slutade.. Fortfarande kom det väl en del glåpord, men det var lättare att strunta i sa dottern.
Båda har idag familj på varsitt håll och killen är framgångsrik entreprenör ;-)

Tvekar du om en ny tråd för ditt brev, så får du "posta" det i min tråd.
Kram /trollis

tungt som en sten, gott och drömlöst - minns i alla fall inga drömmar.

Det är när vi fastnar i gamla mönster, samtalsspår, som jag tydligaste ser hur vi förändrats. Speciellt mannen... nej, båda fast på olika sätt. Vi såg båda igår hur ett gammalt spöke (tänker på spindeln som nystade in Frodo) virar in oss i varsin kokong och fast vi ser vad som händer är vi fast i ett mönster var för sig och båda.

Mönstret - det destruktiva, osunda - har visat sig tydligt och brutits två gånger nu på kort tid. Har glömt innehållet i det första men minns tydligt (!) att mannen följande dag berättade om sin känsla "nu skulle jag ha orsak att dricka ... men spriten äger inte mig längre" och på morgonen var allt det dåliga förbi... Igår hände samma och vi möttes på ett nytt sätt...

Lika djupt som jag faller - lika stark känns öppningen mot frihet, befrielse. Just nu slår det mig att under lång tid var det säkert så att efter en kris (stor eller vardaglig) så drack vi nåt glas för att fira... bubbel eller rött/vitt. Så var det nog. Känns så totalt främmande idag. "Jag skulle sakna den där stunden som vi har när vi till slut har blivit sams... " - innebörden i den raden kände jag igen första gången jag hörde sången. Likaså "jag skulle fastna i min ensamhet igen..." - den risken är överhängande för mig som har dragning att gå in i mig själv. Vara mig själv nog. Allt det finns kvar i mig. Idag är vår samhörighet starkare än nånsin - så känner jag det.

http://www.youtube.com/watch?v=Fmg8ZkpBPvI

Det jag skriver här är så djupt personligt att jag knappast skulle dela det någon annanstans. I precis den här formen knappt med mina närmaste vänner - det är lättare att skriva än att tala.

Jag fortsätter skriva här för det har hjälpt mig oerhört att forma, gestalta mina tankar i ord. Medvetandegöra. Ibland har någon sagt (skrivit) att det jag skriver ger hopp. I så fall är det bra.

känns det att du har tid och energi och att du funderar över vad du vill och att du dessutom tagit några steg utåt - mot livet. Fortsätt så! Håll kvar din tanke om att flytta som du skrev tidigare. Visst kan sorgen komma över dig igen och tårarna - men ingendera är farligt!
Fortsätt skriva här, det hjälper att reda ut tankar och känslor så ser man klarare.
Ha en fin dag! / mt

till dig ifall du tittar in. Hoppas hälsan går åt rätt håll och att livet blir allt bättre! / mt

Det krävs oerhört STORT mod att våga göra det du gjorde!
Det kan INGEN ta ifrån dig. Skit i vad folk som inte vet bättre tycker.
Jag och många med mig såg upp till dig tidigare, detta gjorde att DU växte i mina ögon.

Du är/var så otroligt ärlig, jag tror det finns massor med folk som ha ar samma fetish som du har.
Finns ABSOLUT INGET KONSTIGT MED DET!!!

Du är grym Fenix, helt djävla BÄST!
Sträck på dig!
Du är helt djävla fenimenal, sann ut i fingerspetsarna!
/A

Vi rushar fram i grym takt.
Mycket på jobbet, men.......
Nu kör vi, den 13 var dag 1 vi kör........
/A

..en fin dag, nu kan det bara gå mot ljusare tider...
Tack för att du släppte en bekymmersam börda hos mig, det känns genast lite lättare..
Vi har följt dig dag för dag i tråden, och våra tankar har varit hos dig hela tiden...

/Berra

Ta inte bort ett inlägg i trådarna, det finns inget du behöver ångra...
Det är lite som fyllångesten, man vill bara radera gårdagen, och det hör nog till alkoholist-tänket.

Jag gjorde det också till en början, och att ångra sig känns som om man vill radera sig...
Lite till nykterheten hör också att man står för det man vill ha sagt, då och nu.
Inte som ett TV-spel, man dör och börjar om från början igen, allting glömt...

Och jag håller med dig, mina inlägg är lite..eller ganska mycket av en gammal gringubbe..
Men det är min verklighet, så som jag upplever den, eller mer har upplevt den...
Förändringen finns där, från fokus på det orättvisa och mörka, till det lite mera vardagliga.
Och visst är det en j..la massa inlägg att tugga igenom, men se förändringen!

Jag är inte stolt över allt som jag skrivit, men det var sanningen för mig...då!
Det har blivit som en enda lång dokumentär genom mina senaste 5 år av mitt liv,
men... med den stora förändringen till något bättre....

Det är något som för mig känns för stort för att radera, det vore som att ta ifrån mig min dagbok.

Ta det inte ifrån dig själv, man kan inte ångra sig genom hela livet...
När man väl har fått ordning på det, så kan det vara försent...
Därför finns det inget "sen" om man vill göra en förändring, livet levs i detta nu'et.

Igår var försent, imorgon vet vi inget om, det enda vi kan påverka är...NU!

Mors Berra

Tack för er omtanke!!
Här har inte hänt så mycket, skönt ibland. Jag försöker att samla ihop alla hans prylar. Borde få undan dem helt, men det går inte nu. Kollar fortfarande mail ganska ofta, men känner att det inte spelar så stor roll. Han skrev några rader (tillbaks hos föräldrarna igen), men vad ska jag göra åt det?

Jag har plötsligt tid och energi att tänka över vad jag vill. Har tagit några små steg, ska t.ex. börja i läsecirkel. Vet inte om jag har sörjt/bearbetat färdigt ännu. Det kanske är så att allt kommer tillbaka om/när han återvänder. Kan inte gråta längre, är det bra?

Kramar i vinterkylan
Miss K

är sköna på vintern, sitter kvar under jeansen när det blir minusgrader. Tack alla för era synpunkter, hade totalt missat dem eftersom jag torgfört mina åsikter i trollis tråd:-) Blir så glad av alla era tankar, oavsett! Har själv inte lätt med det här, å ena sidan dessa problem med alkohol, å andra sidan att vilja klä sig i feminina kläder. Blir riktigt jobbigt ibland, alkis och trans, vem faan är jag. Nära depp och självmordstankar måste jag medge.
Vill starta en ny tråd och skriva ett brev till mig själv, eller kanske ett brev egentligen till min fru och familj varför jag tog livet av mig.
Alltså förstå mig rätt, jag vill skriva det brevet här hos er, och verkligen hoppas att ingen får läsa det ute IRL. Jag har ingen avsikt att ta livet av mig!
Hade en kompis för några år sedan som verkligen gjorde det, på ett hänsynslöst sett, och jag tänker nästan dagligen på det. Hur kunde det bli så illa??
Men att inte komma ur beroendet av alkohol, och som det verkar att vara någon annan - kvinna, är skitjobbigt utom när det ger kickar förstås tillfälligt som vi alla vet. Tänkte på det på allvar nyligen, just mitt behov att var någon annan än den jag är... Och vem är jag...
Kram alla och vi ska få ett bra 2013,
Fenix

Och glad! Tankar och energi fortsätter i er riktning, L. Många kramar!/NM

Dag 3 på väg in i dag 4! Just nu känns det rikitgt bra! Givetvis går tankarna ofta och snabbt till fest, glam med skratt o musik. För att vakna dan därpå med världens....Ja, ni vet alla vilka kval man går igenom.

Har som vanligt varit ute och sprungit av mig min rastlöshet och käkat en bunke med broccoli och annat grönt o skönt. Längtar efter familjen och kommer snart hem till dem efter denna veckan. Ser fram emot helgen redan. Utan drickat, bara chilla, stiga upp fräsch, baka bröd eller nåt, ha,ha,ha vad komiskt!
Jag brukar faktiskt göra det när jag håller mig borta från giftet. Nybakat bröd på morgonen är riktigt kreativt, eller vad?

Antingen är jag så nyttig och go man kan vara, för att sedan offra allt i en orgie av alkohol! Konstigt, men sant. Men inte just nu. Nu har jag ju någon som tar rygg på mig och tillsammans pushar vi framåt mot den sköna friheten från suget efter alkohol!
Ett steg i taget och en dag i taget. Alla vandringar börjar med ett första steg.

Eller hur!

Tack flygvärdinnan, är du med?

LillPer

Gläds med dig, har tänkt mycket på er och hoppats.
Kram!

https://www.youtube.com/watch?v=hZEXH00k4cE

rätt att vara här flygcert. Skriv på du så blir det allt tydligare för dig själv hur du har det. Visst har du också läst på tuvaforum http://www.tuvaforum.se/
Stanna, läs, skriv och samla mod att förändra det du kan. Du kan! Kram, kram / mt

Att jag direkt ville ropa till er, till dej,
är ett tydligt tecken på hur mycket vi alla betyder.
Och behövs... Stor kram!!

stora ting... med oss små människor. Törnrosa andas själv, jag tror faktiskt jag "hörde" lessenfruns tillrop. I natt brinner glädjens och tacksamhetens ljus.

För mig brinner också frihetens ljus - för ett ögonblick fångades vi i gamla garn och jag föll 10 000 meter... vi kom ifrån varandra ... många tankestråk drog förbi. Det var just då när fru L ropade, jag läste och var obeskrivligt glad och obeskrivligt fritt-fall-platt på samma gång... Men då kom min mullegubbe och höll om mig och ville att vi ber Sinnesrobönen. Åh vad jag grät... tacksamhetens tårar över allt som kan falla på plats... på rätt plats.

När det goda är nära... när clownen-demonen förlorar sin makt... Det kan hända mycket i en mulleholk och i och omkring en sjukhussäng den korta stunden när livet vänder sig...

Ljuset lyser starkt och klart.