Senaste kommentarerna i forumet

Tack Thea
Jag ska ju ner och testa en träningsaktivitet snart.....men en enda liten motgång i luren fick hela min kropp att skrika efter...bara eeen öl....tittar in här en stund tills det hinner lägga sej....jag vill ju inte....vill aldrig någonsin ha alkohol i mej igen...jag vet ju hur jag blir....någon jag inte vill vara och inte är....
Det vore då sjutton om inte mitt intellekt skulle kunna avgöra vad som är bäst för mej och inte nån idiotisk kemisk process i min kropp!
Huvudvärk.....och torr i munnen.....

PP, känner igen mig mycket i självömkan-tänket.
Men jag e ju inte där NU, jag kan inte backa tiden, men jag kan göra åt mitt liv idag, nu, varken mer eller mindre.
Tror det e väldigt farligt att fastna i känslan,synd-om-mig, erkänna den, ja, som du säger.
Förut var det bara ord för mig, inget annat, en dag i taget, nu, bara idag, men idag har de orden fått en betydelse, en klokhet.
Jag vill inte dricka idag. Det räcker, o dag läggs till dag.

Suss, du ger stöd genom att skriva här! Tack!

Kram, Thea

Det är sant man oroar sej för sin hälsa.....kroppen tar ju stryk och att helt ställa om kan ju orsaka både det ena och det andra....
Just nu känner jag mej upprymd över att ha hållt mej nykter i snart två dygn...men jag vet hur lätt jag har för att deppa ner mej och försöker vara beredd...
Å andra sidan är det förmodligen alkoholen som utlöst depressionerna....och jag vill ju inget hellre än att hitta tillbaka till mitt kreativa jag igen....
Har skyllt på kass självkänsla också...men även det är väl en följd av alkoholism..
Nu svamlar jag lite, kan inte riktigt styra tankarna...
Nåja...ska ge mej ut på en promenad i det härliga vädret och ikväll ska jag göra nåt jag aldrig gjort....ett prova-på-pass på ett träningscenter...har min dotter som drar iväg mej, så det ska nog gå bra....
Tack för ditt stöd...hoppas att även jag iaf så småningom kan stötta andra....

Hallo Suss,

Hur abstinensen ser ut var något jag funderade mycket på de första dagarna. Utgår efter att ha läst hos andra att det är mycket individuellt. Har läst i andra trådar om personer som jag tror har druckit betydligt mindre och mycket kortare tid än jag som har ett helvete. För mig var och är det ibland svårt, men helt kontrollerbart än så länge. Jag var skiträdd för att jag skulle skaka, få hjärtstillestånd eller något hämskt när jag beslutade mig för att försöka utan hjälp utifrån, men det gick ju ganska bra ändå. När abstinensen var som värst och jag var nära att ge upp, försökte jag att få bort tankarna på att det var synd om mig genom att tänka:

Rätt åt dig din gris som du har hållit på! Vad faan inbillar du dig egentligen?! Kröka som tusan år in och år ut och sen tro att du bara kan lägga av utan att det tar emot det minsta.

Kanske lite fjantigt men för mig hjälpte det att vara lite sur på mig själv istället för att tycka så förbannat synd om mig....

Idag ställer sig ibland frågan om det varit synd om mig?. Jo det har det kanske iofs. varit ibland. Livet har varit både superbra och tufft i vissa lägen, men att trösta sig med att dricka har garanterat varit det absolut sämsta sättet att lösa problemen. En lösningsväg som egentligen personer som inte tänker riktigt sunt kan välja. Idag har jag gått från att inte bestraffa mig genom att vara nykter, utan att belöna mig med ytterligare en nykter dag. Oavsett hur andra upplever abstinensen ser jag ett mönster. Alla som går igenom en vecka eller två kommer ut "tunneln" och det är fasiken så mycke ljusare på andra sidan.

Så ta ett bett av det rejält sura äpplet, du blir belönad med känslan av segerns sötma ganska snart!

Hej PP..
Har läst en del här och måste säga att det piggar upp....att läsa hur du frös ner vinet gav mej ett stort leende.....
Att kunna se lite humoristiskt på det hela är nog viktigt mitt i allt det svarta.....
Sitter och väntar på att den "stora abstinensen" ska komma över mej...men än känns det ingenting direkt.......och varför se problemen i förväg? Jag ska ta tag i vad som är kvar av dagen nu och se till att den slutar i positiv anda....
Något positivt har den ju iaf fått genom er här inne....

Ursäkta skrivfelen :-) tangenterna är inte alltid med på att göra det som dom ska. Visst är det bra att kunna skylla ifrån sig!

Helt ofattbara situationer är det som poppar upp när jag tänker på hur mitt liv tett sig. Alkoholen har ett till så mycket dåligt och ändå har jag inte gjort ett enda försök, trots vetskapen att jag har ett problem. Knake inte är något konstigt alls för er andra men för mig är det ett mysterium.

Hur förklarar man det för sig själv? Hur kan man i framtiden gilla sig själv trots all det man ställt till med? Ska man ta upp detta men sina nära eller är det helt enkelt bättre att bara försöka visa genom en förändring? Kanske vore det bra för barnen att få reda på vad pappa har gjort, så att dom inte råkar illa ut själva. Samtidigt vill man ju inte framstå som den idiot man är inför vänner, bekanta och familjen.

Ok, just nu behöver jag kanske inte fundera så mycket på det utan bara fortsätta hålla mig nykter, göra bra saker för mig själv och de runt mig. Tror trots allt jag väljer att försöka leverera något bra först, sen får vi se hur det andra ska hanteras.

Önskar er en riktigt fin höstdag därute!

Hej alla kämpar!
Sista dagarna har rullat på i ett upp och ned som det ska vara enligt Fenix livsdiagram. Kanske är det faktumet att det den sista veckan verkar gå stadigt åt rätt håll som fick mig att bli så förvånad när det svajade till rejält i eftermiddags. En obetydlig detalj på jobbet, någon som inte förstod vad jag menade, en liten släng av att vara orättvist bemött, och smack, där kom den!
En otrolig längtan att trösta mig med ett glas, faaan vad fint det skulle sitta med ett par snabba iskalla starköl. Jo det skulle det säkert ha gjort, men hur skulle jag ha kännt nu, eller imorgon.

Jag är tacksam att jag klarade att motstå, förvånad att suget satt i så länge som det gjorde. En sak är jag övetygad om och det är att så länge det här inträffar är utmaningarna inte slut, resan inte över och målet inte ens nära.

Talade med min bäste vän som naturligtvis vet att jag druckigt mycket men inte hur illa det har varit och är. Vi har inte setts på ett tag och han föreslog att vi skulle ta en egen kväll när vi får chansen att ses om en månad. En lugn kväll, kanske med ett Julbord och bara snacka igenom vad som skett sen sist. Jodå gärna! Tanken kom direkt hur jag skulle kuna avstyra för hur det nu är hör det ju till med ett par öl och en kall snapps?! Eller kanske vore det ett bra tillfälle att inviga någon som står en nära?

Nu slår det mig att det faktiskt är ganska sorgligt att inte kunna ta en Julöl och en iskall snapps till Julbordet år. Allvarligt vi vet att det inte fungerar något vidare, men jag är trots allt besviken på att ha försatt mig i situationen av att inte kunna njuta av detta.

Så mycket från, oj vad det är synd om mej!

Hoppas ni känner styrka! Följer era rader

Tack för dina förklaringar :-)

Tror jag förstår. Ser fram mot erfarenheterna som kommer.
Begravningen gick fint, nobbade till och med lättölen till maten..
Det dök upp en annan släkting "dam" som redan klockan 13.00 luktade rejält med sprit.
Hon svammlade om att det var en jobbig dag, och jag i mitt hybris tänkte naurligtvis att det var så en att vara full på begravning känns lite tveksamt....

Ta vara på er där ute!

Trodde det var diagrammet för tillfrisknandeprocessen, o de 2 V:na stod för 3 resp. 6 månader!

Kram

Fenix, jag ska ha dina v-en som fond på min desktopp!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
TACK!!!

K

Hej Pellepennan.
^v^v^v^V^V...
Ungefär så här ser diagrammet över livet ut:-)
Har just börjat ta in det på allvar tror jag, upp och ned, djävla skit och gu va gott jag mår. I en salig blandning. Går inte att bota med alkohol, och inte önskvärt heller för den delen.
Ha en bra känslomässig dag!
/Fenix

Hej alla,

Verkligen toppen att läsa i alla era trådar och lära av allt ni har att berätta. Läste just Fenix tråd, finns så många man vill önska lycka till med fortsatt kämpande. Det talas om någon form av diagram där man kan utläsa hur nykterheten ter sig över tid. När dipparna normalt kommer...

Har jag fattat det rätt och finns det någon som har länk till diagrammet i så fall?

Nu ska jag på begravning av en när och kär släkting. Ska bli spännande att se hur jag upplever detta utan påverkan av alkohol.

Njuter av dagen, klar i knoppen och önskar alla det samma!

En fin grej som följer med nykterheten är att man faktiskt kan gå upp på morgonen!
Kraft till oss alla

Opassande? Tvärtom tycker jag.
Att ha självdistans o kunna skoja o driva med sig själv e friskt, iaf tycker jag det.
Dessutom får man lite skratt på köpet, aldrig fel!

Fast jag gjorde porterstek i förrgår.
Kan inte tro att ngt uns alkohol fanns kvar efter att den sjudit i 2 timmar.
Eller?

Ja, visst e vi tragiska!!! (eller var)

Pellepennan,

jag tycker det är supersunt att tveka inför medicin med alkohol i,
vi har ju alltid trixat och fixat för att kunna dricka ( druckit sånt som vi inte gillade bara det var alkohol i) så då när vi väl har bestämt oss kollar vi allt, med rätt.
Det slår mig, ha, vi är som allergiker, den som är allergisk mot nötter skulle inte drömma om att ta lite chokad med lite nötter i!!!!!!!!!!!!!

Men visst gjorde du rätt som såg till att din kropp vilade med hjälp av din medicin.

Fröken Å DU är så sund, de som säger att: det är ju bara lättöl, har supit bort alla hjärnceller,
påminner mig om folk som säger till vegeterianer, men vaddå en korv kan du väl ta!!

Thea, Pellepennan har ni talat med min Pappa?? Han har EXAKT samma argument som ni hade, högkonsument, ingen återställare, inte innan 18.00 om det inte är lunch osv, osv. Nu är han nästan 80 och brys sig inte längre, men han hävdar forfarande att han inte har några problem!!!
Ja ja hans problem jag har nog med mig själv!!

Tack Pellepennan för dina mjuka ord!!!!!!!!!!!!!

Katarina

Hej Pellepennan!
Blev faktiskt full i skratt när jag läste ditt inlägg, kunde ha varit jag som skrev det!
Högkonsument ja, alkoholist nej, ta en återställare på morgonen, aldrig, bara att uthärda, vänta till 17, då e det cocktailhour o helt ok.
Så min logik var solklar. Jag hade full kontroll o alltså inte alkoholist, så plussade jag på mitt resonemang med, bra jobb, hem o familj, snyggt klädd, o bla, bla, bla.

Iaf, har de fjällen fallit från mina ögon, o den dan jag erkände at jag var alkoholist, o sökte hjälp, e nog den bästa dagen i mitt liv.
Men det läskiga e nu, att det kan komma en sån där tanke ilande i skallen, jag e nog inte.......o då blir jag vettskrämd. Falsk, listig o stark, därför måste jag minnas o aldrig glömma mitt sista halvår innan jag la av.
Jag hade 3 mån igår o det har gått så bra, livsfarligt tänk!!!!
Det e klart en återfallsfälla, så jag måste hänga här i forumet o aldrig glömma.

Stor kram, Thea

Hej Pellepennan!
Jag förstår dig!
Precis så var jag under min senaste nyktra period.
Jag vågade inte ens ta en punchpralin av rädsla för att "trilla dit" igen.
Blev bjuden på en lättöl och sa "Tack men nej tack, jag dricker inget med alkohol i!" och de stirrade på mig och sa tydligare "Det är en lättöl!"
Men jag är livrädd....allt eller inget liksom.
Men hur knasigt är inte det egentligen??
Mvh
Fröken Å

En liten kvällsspaning,

Efter besök hos husläkaren idag (tänkte att jag ska ta god hand om mig) stod jag just i badrummet för att ta den hostmedicin som är tänkt att ta bort rethostan. Finfina grejor, kanske man nu kan sova nu?

Min dotter stod bredvid och borstade tänderna när jag fick för mig att läsa innehållsdklarationen bla bla etanol 96% bla bla......Hon tittade strängt på mig och sa - ta din medicin nu!

För två veckor sedan hade jag inte tvekat att ta 10 ml alkoholhaltig hostmedicin men ikväll kändes det som om jag skulle riskera något. Jag vet ju inte riktigt hur jag ska tänka. Är det ett återfall att ta sin medicin? Beslutade mig för att jag alldrig tidigare tittat igenom medicinskåpet, slickat mig om munnen när jag fyllt på spritköket eller drömt om skokräm istället för kaviar, så jag beslutade mig för att ta medicinen trots allt.

Det är ju i alla fall ett tydligt bevis för att jag insett att problemet är på riktigt.

Önskar er alla en ny nykter dag imorgon!

Hej!

Sov kass inatt på grund av rethosta. Är helt fantastiskt härligt om man jämför med att ha svårt att sova pga. ångest och svettningar....

Idag skiner solen! En perfekt dag att ta en promenad och bara vara nykter! Eftersom jag känner mig lite trött tar jag chansen och jobbar hemmifrån, fortsätter till kvällen. Just nu tänker jag "flexa ut" röra på mig, ta upp båten för säsongen. Har inte det minsta dåligt samvete. Skjuter ju inte upp mina arbetsuppgifter pga. bakfylla ;-)

Har istället en underbar liten förkylning att skylla på!

Njut av dagen!

Hej på er!
Tack för fina funderingar Chral och att du tar dig tid att skriva. Du har helt rätt i det du beskriver och det är med säkerhet så att det även imorgon blir en nykter dag. Har ju ännu inte fixat tvåveckorsribban, och den ska nog klaras av :-)
Jag förmodar att mycket vi upplevt med alkoholen är ganska lika, men det finns säkert även olikheter. Under alla år innan jag kom till insikt att något radikalt måste göras åt problemet har jag hela tiden enbart tyckt att jag varit en storkonsument. Typ en bautajättestorkonsument, men naturligtvis utan alkoholproblem...

Att leva ett liv där alkoholen alltid finns till hands och när tillgången är obegränsad har naturligtvis sina risker, men det är ju vi själva som väljer vad vi gör, och det är ju vi själva som korkar upp och fyller glasen. Av den anledningen har jag till exempel inte gjort mig av med den alkohol jag hade hemma som fanns här, den morgonen för snart två veckor sedan som jag beslutade mig för en förändring. Dom iskalla starkölen tittar nu ner på mig varje gång jag öppnar kylen. Jag tittar tillbaka och är ganska övertygad att det trots allt är jag som bestämmer. Jag tänker i alla fall inte låta mig hånas av en djävla "plåtöl".

När jag läser bland vissa av era trådar märker jag att det finns drivkrafter jag inte varit så fokuserad på, till exempel ruset. Har sällan tänkt nu ska jag bli full, eller längtar efter ruset. Det har inte varit drivkraften. Likaså att dricka på morgonen efter en fylla har jag sett som något läbbigt. Har nog snarare tänkt - om du kan dricka så mycket på kvällen så du blir så bakis, får du stå dit kast och stå ut med det. Det är inget som gör att jag känner mig "sundare" än de som har ett annat sätt att förhålla sig, men det kanske har varit bidragande till att jag inte sett problemen växa. Ett annat fenomen jag läst om här, och även sett i min omgivning är när någon dricker på dygnets alla timmar, kanske flera dagar efter varandra.

Jag har nog satt upp en personlig gräns som säger inte innan 17.00 förutom om det varit en speciell anledning till lunch, typ midsommarlunch, eller en semesterresa. Ungefär som att om jag lyckas vara som en gentelman i min överkonsumtion så är jag i alla fall ingen alkis. Det är verkligen att bedra sig.

Jag ska göra allt jag kan för att inte glömma, ta in så mycket jag kan av era råd och erfarenheter, och låta mig peppas till ett sundare, gladare och mer produktivt liv.

Ni här har varit mycket bidragande till att det fungerat i två veckor, och det känns skönt att få titta in här och känna det fantastiska stöd ni ger.

Jag hoppas ni känner det stöd jag skickar tillbaka?!

Det är nog den som kan bli vår värsta fiende..minnet. Att aldrig glömma varför man slutade är nog A och O.

Att låta sig öppna ögonen och känna allt det vackra utan alkohol. Är som att bli som pånyttfödd. EN känsla alkohol aldrig kan ge dig.

Grattis till din stora insikt! och till dina 2 veckor!

Härligt att höra Pellepennan! Själv tycker jag att långa promenader är som terapi. Jag brukar försöka koncentrera mig på naturen runt omkring mig när jag promenerar. Allt för att se allt vackert som vi faktiskt har runt omkring oss - mitt framför näsan. Jag blir fylld av energi av det, och det är så skönt.
Hoppas du fortsätter att promenera, dels för att det är bra för din kropp, men även för det är bevisat bra för själen.
Visste du att det är vanligare och vanligare att läkare skriver ut motion på "recept" till och med? :)

Chral: du har så rätt! Försöker tänka exakt så där! :)