Senaste kommentarerna i forumet

det kan nan undra, vad det är som händer i vår generation. Jag misstänker att mängden media som fullständigt öses ut över oss ger oss en skev bild av verkligheten. Det finns massor av "förebilder" därute som vill få oss att tro att vi är misslyckade om vi inte passar in i schablonbilden av "den perfekta människan". Det ställer oerhörda krav på en. Det minsta lilla man sticker ut utanför schablonen kan få självbilden att vackla för en del.

Men vad vet jag? Jag är bara oerhört stolt och glad över att jag har två frifräsare till ungar som tänker själva, ifrågasätter reklam, går i sina egna fotspår ingen annans. Så något rätt har vi nog gjort, jag och sambon.

Nykter och stöddig igen, nu har jag vad jag vet inga problemhelger förrän i mars, ev. skidresa och en födelsedag då. April födelsedag och påsk.

Men det tar vi då. Hoppas jag har fått antabus innan dess...

Tittar in till dej strax.

Kramar!

jag blir för din skull Nisse, och för min. Du verkar ha varit mycket som jag, vingelpelle hit och dit under många år. Men nu har du lagt ett år bakom dig med "Julmustdiplom" :-) Är väl en bra etikett att sätta när man klarat sig över två jular.
Blir så inspirerad av dig! Det är ju vad forumet är så värdefullt för, att kunna ta rygg på gelikar som kommit längre.
Ha det så bra,
Fenix

Tycka det var okej, mycket tack vare att jag fortfarande vill ha! Sprit

Men såhär i efterhand, VILKEN BRA MAN DU HAR,ibköland......kramar, inte många som är som du!
Yiu are one of a kind!
Kram/A

Ta igen för kroppen, då allt innombords gått på högtryck. Sov bara sov och njut av att vakna nykter.

Inte behöva oroa sig över att köra bil mitt i natten.

Fasiken vad duktiga ni är, akta så ni inte försvinner!

Anli, såhär gick min nertoning.........
Loggar in och läser alla roliga inlägg.
Trött ja, skall somna om snart.
Kände bara att ni måste få lite gratiskramar!
/A

Med mig på min nyktert 2013 som kraschlandade i starten för mig.
Men nu kör vi, jobba inatt, möte på jobbet, träna hem och sova innan barn och fru kommer hem.
Nu jagar vi ut tomten ur kroppen...........
/A

Kvar tills jag har 1 års obruten nykterhet, känns helt otroligt, ett helt år!!
Helt ärligt så gick jag in bakis, trött på alkohol och med känsla av att det skulle bli så skönt att slippa detta. Men det dröjde inte länge förrän jag började ångra mitt beslut. Minns att jag tänkte -Va, för alltid!!, nej bara ett tag. Vad har jag gjort!!! Jag vill ju dricka igen.
Dessa tankar återkom ofta samtidigt som jag var stolt över varje nykter dag.

Barnens förändring blev det som gjort att jag inte druckit, det har hela tiden varit den högsta motivationen, jag SKA inte svika igen.
När min stora kris kom för ngn helg sedan och maken stoppade mig, sa han -Ska du förstöra allt, tjejerna avgudar ju dig nu.
Tog inte in det då men har tänkt på det sedan dess, förut avskydde de mig eller den jag blev när jag drack, och nu detta, vilken förändring!

Kommer inte sumpa de sista 47 dagarna.
Kram!

Precis detsamma här!
Barnen, spec yngste, är mkt mer harmonisk än innan jul. Har inte riktigt vågat tänka tanken att det kan ha samband med mitt beteende...känns för hemskt att tänka tanken att jag kan ha påverkat dem negativt :(
Även om jag inte varit "packad" inför barnen, men som du säger så orkar man säkert på ett annat sätt nu även om jag på riktigt trodde att mitt drickande påverkat barnen (kaske har jag lurat mig själv..). Mer tålamod, mer närvarande? Om det är så så får vi verkligen tänka på när suget sätter in! Borde vara motivation nog att inte börja med eländet igen!!

Härligt med -5 kg :), en hel storlek!

Är oxå galet trött!

Jag har märkt att jag helt plötsligt fått väldigt trevliga och glada barn. Minstingen är det ingen skillnad på, men de två äldre! Visst är det kivande, trots & utbrott, men absolut inte som det var innan jul. Antingen är jag en bättre mamma som är medveten och närvarande eller så orkar jag med dem på ett annat sätt nu när jag inte dricker. Jag får kärleksryck och njuter av dem! Underbart!
Men trött är jag. Mycket trött. Inte konstigt med det intensiva liv jag lever, men jag förvånas fortfarande över hur mycket jag kan sova. Ångesten på natten och oron i kropp och själ har väl tagit musten ur mig.
Har börjat träna, så skönt! Har gått ned 5kg, fattar inte hur det har gått till?! Men så är det iaf. Inser att det är BARA positivt än så länge att inte dricka. Ska hålla mig ifrån godis, jag tror att det var det som triggade suget i helgen. Har inte haft sug sedan dess:)
Kram till er och tack för att ni läser och skriver, ni har hjälpt mig enormt! Tack!!

LillPer, jag är med!

Tankarna snurrar här med, kring giftet, kring friheten jag eftersträvar. Kring ett "nytt", fräscht liv med sköna morgnar utan ångesten, den bultande huvudvärken och illamåendet...tänk om det kan bli en verklighet istället för en illusion?! Vågar man tro och önska detta?

Har sedan i höstas kontakt med beroendecentrum i staden där jag bor. Idag var jag och pratade med min kontaktperson där, har inte haft något samtal med henne sedan i början på december pga semester och annat. Det kändes tryggt och fint att tala med henne idag; att få vädra sina tankar och funderingar, få feedback på ett mycket bra vis. Får ett jättefint bemötande, detta har hjälpt mig i min kamp även om jag har trillat dit mången gång sedan jag sökte hjälp där. Men nu ifrågasätter jag mina egna tankar, mitt beteende på ett helt annat plan än innan. Förut handlade det mest om förnekelse, nu kan jag identifiera mönster och triggers...

Har du Lillper sökt någon slags hjälp? Skulle verkligen rekommendera dig det utifrån min egen erfarenhet. Det enda jag har behövt uppge är mitt förnamn, alltså kan man vara helt anonym om man skulle känna så.

Känner så väl igen detta med "allt eller inget". Också jag är en person som oftast är all in på det jag gör vare sig det gäller träning, mat, godis, alkohol, cigaretter, känslor...exempelvis extremt häsosam vs fylleslag med bakfyllemat som skulle täppa igen hur många blodkärl som helst..:)

Well, Dag 4 snart till ända!! Imorgon ser jag fram mot en lång dag på jobbet följt av ett tufft träningspass. Det ska få mina tankar på annat håll. Målet är att bli så skönt trött av träningen att jag bums åker hem efter det , äter det min kropp behöver sedan rasar i säng...behöver dessa träningspass nu, för att distrahera, för att känna mig stark och för att känna hur skönt livet verkligen ÄR utan giftet...

LillPer, nu kör vi vidare!! Helgen kommer närmare, det kan vi inte hindra men vi har lyxen att kunna VÄLJA om vi vill vakna pigga, fräscha och lyckliga torsdag, fredag, lördag, söndag......:)och förhoppningsvis många, många fler dagar framöver! Känns tryggt att kunna logga in här och få stöd och peppning! Det kommer att bli ett par vändor in hit under helgen...:)

Flygvärdinnan

Sådan glöd och energi, gillar det, a lot/
Kram/Ae

Sådan glöd och energi, gillar det, a lot/
Kram/Ae

I min tråd är du alltid välkommen, men det hoppas jag du vet :)

Kram Anli

Tar och tonar ut och är där jag känner mig trygg så blir det inga fel. Obs detta är ingen självömkans kommentar, nu är det som det blev.
/A

Tack Trollis o Santorini!
Det konstiga var att det inte var en typisk situation som satte igång suget, det liksom bara sköljde över mig....jag måste ha vin! När jag inte tillät mig det kändes det som om jag istället skulle kunna nöja mig med sjuka mängder godis eller ett gäng cigaretter...vad som helst som kunde fylla hålet som behövde fyllas om ni fattar vad jag menar :) "bara ge mig ngt" lixom. Men nu har det värsta lagt sig, och som Santorini sa så är det ju verkligen så att man aldrig ångrar att man inte drack! Måste tänka på det nästa ggn suget sätter in!

Tack A!
Du har rätt, jag känner mig som en fräschare (någorlunda ;)) tjej/mamma jämför med i höstas. Trodde aldrig! jag skulle sitta här på nya året utan att ha druckit en droppe på 16 dgr (ja, jag klarar idag med ;)). Du är oxå bra! Vi följs åt och jag vet att du kommer i kapp mig!
Kram Anli

Stark som få, du kan och du vill och du SKA!
DEN FYSISKA abstinensen tar ca 4-8 veckor innan den är puts väck.
Sedan är det, som Santorini så bra berättade, den psykiska. Som triggas av speciella tillfällen eller
platser osv. De kommer inte försvinna, men tappar i styrka ju längre tiden går.
Jag tycker det är en helt ny fräsch fantastisk tjej/mamma om man jämför hon som kom hit i
November.
Det måste du väl ha fått höra?
Jag tycker du är riktigt bra, duktig. Ja hela spektrat!
Kramar/A

Jag följer tätt bakom, lite flåsa i nacken gumman......
*ler :-)

när som helst, det hör nog till bilden. Jag kan blir triggad av välbekanta situationer då jag druckit förr. T.ex efter en fest då jag röjer. Eller mitt i julbestyren, då brukade jag passa på att dricka och njut av ledigheten. När man slappnat av är det typiskt att suget kommer. Det är inte farligt, man behöver inte göra nåt. Det går om. Går om och kommer igen. Med tiden tycker jag att det kommer alltmer sällan. Du kan känna in känslan, notera den och den går om. Inget farligt. Det är DU som bestämmer, inte suget! Fast visst fasen är det jobbigt ibland! När suget gått om så har man växt en bit igen. Man ångrar aldrig att man inte drack, tänk på det! Du kan stå emot, du har varit jätteduktig!

Dubbelt

ska elda brasa och äta sallad.
Andas härinne en stund. Tänder ljuset i blå skålen för hälsa och läkedom. Till kropp och själ. / mt

Hej tjejer! Ja rädslor har vi alla, av olika slag.. Men att vara modig, betyder inte att man inte är rädd!
Att vara modig är att göra det man måste, även om man är rädd!

Styrkekramar til er båda/ trollis

Skönt att se att du är fokuserad på att inte dricka..
Ja, kanske är det så, att man blir överrumplad när man slappnar av?
Hände det nåt särskilt på jobbet, som du förknippat med att åka hem och koppla av med ett glas vin?

Ibland får vi sådana här "omedvetna" signaler...( det behöver inte vara så tydligt, kanske bara att man befinner sig på något ställe som man förknippar med alkohol och alkoholrelaterat "mående")

Jag har en far som slutade röka för 30 år sedan, men om vi står ute och diskuterar något, så börjar han omedvetet leta efter tändare och rökverk i fickorna ;-D

Kram /trollis

Efter 15 dagar då det gått oväntat lätt, så kom i dag suget över mig. Bara så där, mitt under arbetstid. Känner så starkt att jag skulle vilja dricka vin ikväll. Märkligt, jag som sista dagarna verkligen hatat alkohol och känt mig så lugn och verkligen känt att jag inte VILL dricka mer. Det kanske jag inte VILL nu heller egentligen men är verkligen sugen. Kanske är det så att man första dagarna kämpar så hårt, är så otroligt fokuserad på målet, att inte dricka och efter ett tag börjar man slappna av lite och då kommer suget? inte vet jag, men ska stå emot!! För varje dag som går kommer det ta emot mer och mer att dricka (sug eller ej), skulle kännas så himla tråkigt att förstöra mina vita dagar. Ser så fram emot min första vita månad, tänk att kunna säga att man inte druckit på en månad!

Du har problem, men hans är större. Det är mycket lättare att leva med en svag kvinna som dricker och har dåligt samvete. Är så ledsen för din skull, men mitt råd är rädda dig själv först. Konstigt nog så ju mer man växer så skrämmer man de som är närmast. Skall försöka dig ett pm med en sida som hjälpte mig mycket, många kramar Kalla

Var det inte därför ni gick till familjeterapeuten för att få hjälp med allt detta, blir ju lite tokigt om ni inte säger som det är till henne, hur ska hon då kunna hjälpa er?
Man kan gå i terapi i åratal utan att bli hjälpt om man inte är ärlig och berättar allt för terapeuten. Herregud vad har ni att förlora? Kan det bli sämre?, Nej, upp med allt på bordet nu, ge er själva den chansen. Går ni dit utan att berätta vad det egentliga problemen är att inte ge det en ärlig chans, det är som att ni inte vill bli hjälpta och varför drar ni då ut på det hela?

Kram

Han tiger mest. Vi måste prata säger jag och meddelar att det sårar mig att han av någon anledning tror att jag druckit. "var mest en känsla" säger han. Vi kommer ingen vart, jag har ju mina känslor och aningar jag med. "det är jobbigt för mig med" säger han, svårt att lita på osv. Nu blir jag elak och tänker att han ju inte har drabbats så himla mycket av att jag dricker ändå, det enda han har klagat på är att han själv inte kunnat slappna av och dricka på fester och så eftersom han "måste hålla koll på mig".

Föreslår att vi ska begära valuta för pengarna hos familjeterapeuten och istället för att låta henne ställa frågor och dra ur oss saker slänga upp allt på bordet: mitt drickande, hans porrsurfande, vårt obefintliga sex- och pratliv. Upp med allt och låt henne få något att bita i försöker jag säga med glimt i ögat. "ja, kanske det" säger han och sen ingenting mer.

Nu måste jag skärpa mig på jobbet också, är alltför ineffektiv och engagerad här och jag vill inte riskera konflikter här också. Ska jag skilja mig måste jag se till att behålla jobbet och inkomsten fst jag minst av allt känner lust för detta! Fy.

Hej igen kämpande vänner. Ang tips o råd som tråden handlar om.
På morgon passet i p3 var det ett väldigt intresant ämne.
En professor pratade om belöningssystemet i hjärnan och dess funktion.
Hann inte lyssna på allt, ska lyssna om. Men ett intressant tips!
Jag kommer längre o längre i min kamp men helgerna blir jätte tuffa ibland för mig.
Just belöningssystemet när den kickar in som jag skämt bort mig med så länge.
Men som sagt jag vägrar att ge upp!
Vilka verktyg tycker ni funkar vid olika tuffa situationer?!
Lovar även att dela med mig om mina erfarenheter.