Senaste kommentarerna i forumet

Kram till dig. Ser att du kämpar!
Tack för allt stöd du ger mig!

Ville bara titta in och se hur du har det, Verkar som att du mår ganska bra.
Tack för all feedback du ger mig!
Kram

att skicka en kram - nu när vi är online:) Kram, kram! / mt

du är inloggad - jag förmiddagsfikar och vinkar till dig:) / mt

Läste den igen i stjärnstoffs tråd.
Lägesrapport..Sambon var hemma även igår från jobbet- tog tillfället i akt att prata med honom, igen..
Det är så mycket som jag skulle vilja skriva ner men jag känner att jag orkar inte, det känns så himla patetiskt. Han hade bara en massa undanflykter, ursäkter, skyllde allt på mig, att jag är ett stort ego om jag flyttar, att jag inte alls tänker på barnen och deras bästa, synd om honom eftersom ingen vill vara med honom och göra det han vill, att jag tvingar barnen att vara med på aktiviteter. att jag, att jag , att jag.....ja det var så mycket som var mitt fel. Han hade bara "rätten" att bete sig som han gjort eftersom han mår så dåligt och för att jag är så elak och dum och pressar honom.
Jag frågad om han inte trodde att han hade problem för att han var alkholist...Men ur den synvinkeln kunde man inte se..han drack för att han har en sån elak sambo som pressr honom och inte stöttar honom.
När vi lagt oss i går kväll så frågade jag om han verkligen tyckte att han betett sig okej, att det han gjort mot oss var ok, att han inte varit på jobbet på två dar. ""Jag måste väl få må dåligt, det kan väl ingen annan bestämma" var det han sa. Jag efterlyste en ursäkt- ett litet förlåt- men det enda han sa: "men ska du börja nu igen-att du orkar. Trodde väl att du skulle fråga om vi kunde "pippa" eller nåt". Hur fan tänker han!!!
Jag blir mer och mer ledsen över insikten hur sjuk han är- hur hemskt det är att han inte kan inse att detta är ett stort problem.
Känner att han är som två personer- om han var jättefull på söndagen så var väl även gårdagen en dag av tillnyktring- eller vad tror ni. Föresten skyllde han på att han måste ha blivit drogad på lördagen eftersom han var som han var på söndagen- "ja, ellerhur, sa jag. Du drack nog och svalde själv".
Jag skulle vilja återigen att ni andra beskriver hur eran alkoholist förklarade sina fyllor, vilka ursäkter som de hade och vad som sades. Ibland tror jag inte att jag hör rätt när han försöker förklara- varför ser han inte vad han gör??
På måndag har jag bokat in mig hos en kurator- jag ska gå dit med frågeställningen; "hur gör jag för att en flytt ska bli så bra som möjligt för barnen- hur gör jag för att jag ska orka"?

Kram

att vi i nuläget har en på många sätt omvänd situation jämfört med för ett år sen. Mullegubben har en annan närvaro och insikt, han har sinnesro... kan lyssna in mig på ett sätt som jag kan gå tillmötes. Idag har vi hittat en gemensam strategi (som känns helt rätt) för en inbjudan/utmaning som kommit till oss.

En förvirrande situation och ny erfarenhet för mig - som jag Gud-ske-lov har fått förmågan att tacksamt ta emot! / mt

markatta! Du är på rätt väg! / mt

är fantastisk! Jag har åratal haft den på mitt jobb - men den väger tyngre när man läser den för det egna livet. Avundas dig (men är inte missunnsam) som har en Sinnesrogudstjänst inom räckhåll. Det har inte jag - men jag har ju numera en man med sinnesro som spiller över på mig.

Och svärfar och ölfalket - ännu en av alla bilder av av alkoholens starka ställning som stämningsförhöjare, glädjespridare och mysfaktor - fy, fy fy! för den bilden och hoppas baksidan snart blir synlig och uppenbar för alla! Som det faktiskt blivit med tobaken under min livstid - igår såg jag dåvarande statsministern Olof Palme i ett TV-program från 1973 - självklart och helt naturligt rökande. Så VAR det då - för 40 år sen. Jag minns det tydligt. Förändring är möjlig.

Grattis till talang och modet att ta dig an en köksblandare! Att kunna förändra såna detaljer (!) är inte alla förunnat :) Kramar / mt

härligt att läsa! Kram / mt

dricka alkohol. Jag har skrivit några inlägg i kväll om att vi kan starta nu för ett värdigare liv. Jag har nämnt några namn, men det finns förstås fler som kanske vill haka på. Så jag hoppas ingen känner sig förbigången.
Det är Tilde, santorini, Anli, Moria och säkert många fler. En del har ju insett vinsten med ett nyktert liv länge, santorini med sitt år, och en del många år som Pia, Adde och Berra. Jag gillar inte när det blir klubbar på sådana här forum, eller på t ex AA där man känner att den del människor bildar ett slags gäng. Så därför skriver jag detta, att alla är alltid välkomna att kämpa ihop mot vår stora fiende, listig farlig och stark. Alkohol heter den. Låt oss hjälpas åt att komma ur dess grepp.
Fenix

jag nämnde i LillPers tråd att jag ser ngt gemensamt i din, hans och mitt liv just nu. Kan det vara en bra idé att från och med nu lägga ned vapnen mot alkoholen, ge upp och inse att alkohol inte är något för oss. FylleFia och Mammy Blue är nog inne på samma linje. Jag läste en del av våra trådars början i kväll, och det är nog så att vi har mkt gemensamt bakåt, och så djävla kul om vi kunde ha det framåt. Det vill säga, vi kan säga att alkohol bara förstör våra framtida liv om vi är ärliga. Så låt oss hjälpas åt att leva bättre liv utan skiten! Jag behöver hjälp av andra har jag insett, och den gudagåvan finns ju här, hos er som har samma problem. Ibland är det så ruskigt lika, så låt oss skriva här när vi får våra ups and downs i våra nyktra liv.
Jag är så rädd, less och trött på att använda alkohol, och så förvissad om det bättre liv som väntar när jag slutar. Så låt oss helt enkelt sluta i dag, om vi inte gjort det tidigare.
Fenix

behöver vi alla ha Fenix! Jag ser med glädje fram emot att ge dig all den feedback och stöttning du och vi alla i teamet behöver. Jag kör väldigt gärna en gemensam laginsats mot våra demoner. Jag skulle ju bränna in ditt citat i beroendecentrum av min hjärna, "Ifrågasätt aldrig ditt beslut att sluta med alkoholen" Har gjort det och sett det framför mig under dagen, om än mycket kort. De farliga tankarna ligger där och bubblar under ytan. Precis som du skrev häromdagen så är jag nära samma funderingar som du just är inne och slirar på.

Vi vet båda två att det är bara skit med de tankarna. Vi får gärna ha dem, men vi måste ifrågasätta dem stenhårt, Fenix. Det är verkligen något som är värt att ifrågasätta, ställa sig själv mot väggen när dessa djävulska tankar dyker upp.
Jag tror att det är mycket bra att jobba med bilder i sin hjärna varje gång det dyker upp en elaking. Jag har ofta försökt fokusera på mina barns glada ansikten då de var små. Det hjälper mig. Har man inga barn kan man tänka på andra goda saker. Ett leende vänligt ansikte, nån skön plats i naturen, vad vet jag, det finns massor gott som kan trycka undan de negativa spiraler vi hamnar så ofta i.

För mig funkar det dåligt att tänka på alla de snedsteg jag tagit, det ger mig ännu mer ångest och funkar givetvis som en väckarklocka jag inte vill ha ringande igen. Men det drar ner mig. Gå vidare och lämna det bakom sig, vi kan inte ändra på det faktum vad vi gjort. Vi kan bara ändra här och nu. Då är de positiva bilderna ett av många verktyg man kan använda sig av.
Sov gott, vi hörs, kampen går vidare tillsammans!

LP

Affirmationer har jag nog inte gett mig på. Dansa och sjunga framför spegeln gör jag däremot ofta så affirmationer låter jämförelsevis inte alls fånigt Adde :) Men vad ska man säga till sig själv då? Svårt att inte tänka på Sällskapsresan...

Dagens positiva:

-Jag sa på praktiken idag att jag trivs jättebra och att jag gärna fortsätter där men om de vill att jag stannar efter semestrarna så vill jag att de anställer mig. Läskigt men jag fick ett positivt gensvar. Får se hur det blir men känns bra att värdesätta mig själv och det arbete jag gör.

-Ringde ett samtal idag till någon nära som jag undvikit länge bara för att jag visste att den här personen skulle fråga hur jag mådde. Det här är människa som jag aldrig kunnat ljuga för. Idag var jag redo att inte undvika. Det blev ett väldigt bra samtal.

-Tog en joggingtur med hunden och märker hur mycket bättre kontakt vi får när jag mår bättre. När jag är mer avslappnad så blir hunden mer avslappnad och följsam. Förut fanns ingen energi till att ta sig ut och springa. Idag ser jag belöningen i en trött hund vid min sida som kommer att sova gott inatt. Jag med.

Kram på er!

att läsa era inlägg och tankar. Vi verkar vara i fas med att få slut på eländet. LP, Pontus och undertecknad. Varför inte köra ihop från nu och stötta varandra här på forumet. Jag känner att jag behöver få feed back, och blev riktigt glad när du LillPer gav mig det. Och så sant, ingen av oss behöver alls mer alkohol av någon som helst anledning. Så känner jag det!
Fenix

Bra att du tänker på dig!!!! Och barnen så klart!

SInnesro!!
Ja, det är vi många som behöver. Just nu är det lugnare för mig, igen... Skönt med lite vila mellan gångerna!

För ikväll är det fotboll på TV, vilken tur för då får man ju dricka öl?! Svärfar var ju omtänksam idag och slängde åt honom ett flak från tyskland!
... Att acceptera det jag inte kan förändra... Mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.
Idag satte jag in en ny köksblandare hemma. För att JAG ville, för att jag frågat mannen om hjälp i månader, för att JAG ville göra det SJÄLV för MIG och BARNEN. Nu kanske vi slipper vattenskador:)
Jag ska på sinnesrogudstjänst på fredag. Har jag aldrig varit på. Jag ska gå för att JAG vill..
Kram på er alla !

Vi har nog absolut en hel del gemensamt, LP du beskriver det på ett mkt bra sätt! Träna är kul, men ofta för att trötta ut sig.
Jag har inga direkt mål med träning, men visst är det skönt när man får ett flow och känner sig stark. Men jag måste också lära
mig att vila o varva med något annat, för kraften tar slut och irritationen börjar gnaga. Måste försöka hitta en balans, men det är
svårt. Jag är för mkt av eller på!
Alkohol kampen finns inom sig mer eller mindre hela tiden, håller helt med. Är nog därför man ställer stark focus o höga krav för att hålla sig
på banan o att inte vika och tappa kontroll. Vill också bara hitta en inre frid o ro.

Glömde komentera Fias inlägg om tv program. Håller helt med, bara trams. Det enda kanal som jag tittar på är Discovery.
Mer dokumentär, äventyr välkomnas. Hade velat se Fias killes min när hon hälde dricka över tvn:)

Ja jag försöker vara mer öppen till min sambo. I lördags kväll blev jag som en liten snorunge, grinig sur o jävlig. Inget dög o ville
inte berätta varför. På morgonen var jag gladare o lättad över att jag klarade av kvällen. Då försökte jag förklara
.ibland är man inte ens så jäkla sugen , blir irriterad o sur just för att man inte kan och irriterad för att man blir just irriterad.

Åh, älskade vännen.

Jag lider med dig, jag känner din frustration, din rädsla och din ilska.

Kram. <3
/H.

Vilket härligt möte med diakonen, Stjärnstoff! Vad glad jag blir! Låt nu henne fånga dig, hon vet vad hon gör.

Kram!
/H.

Härlig läsning, Sorgsen! :-)

/H.

Den rullar på, snart är du där och har passerat denna gräns. Då är det läge att vara vaksam på tankarna. Jag har alltid trillat dit efter ca 3 månaders torrläggning. Trots att jag vet riskerna så är det något i reptilhjärnan som viskar små lögner till mig....
Kör hårt, stå emot reptilen!

LP

Över dem 3mån, tänk vad gott de gjort för dig o din kropp. Det var bara en stund,
Du har verkligen inte kastat iväg nått! Önskar jag sj paserar det snart.
din energi o vilja verkar ha ta fart igen, skönt! Bra att du skriver av dig här!

Sorgsens inlägg instämmer jag i varje ord och så kommer jag ihåg boken "Jaget och missbrukaren" som belyser så tydligt att missbrukaren är som en annan person, en inneboende som helt styr över jaget, den människa man gift sig med, som man "känner". Och missbrukets logik är helt annorlunda än inte det vi (medberoende) vill välja för våra liv. I missbrukets logik är längtan efter drogen - och sätten att tillfredsställa denna längtan - det starkaste!!! Av dem som skriver på missbrukarsidorna här har jag förstått hur det är när det suger... att vägen ut är ett drygt jobb som missbrukaren måste göra själv.

Kanske, Framtidsdrömmar, att ni är framme vid point of no return nu. Nu ska du hålla dig kall och klar i tanken och tala om DIG, vad du sett, hört, känt och vad du behöver, önskar och vill med ditt liv. Du har tänkt och du har skrivit... du vet vad du vill. Sen när du sagt det behöver du inte säga mer. Sen kan du ägna din energi åt att hålla munnen stängd. Det är inte lätt - när tystnaden skriker.

Och absolut inget ultimatum innan du har klart vart du tar vägen. Kram, kram ... kom ihåg att du är inte ensam. Vi är många som gjort det där - och kommit ut på andra sidan. / mt

och mitt sätt att formulera min önskan de sista åren före uppbrottet var att jag vill leva med "den sanne X" ("... men inte med den du blir när du dricker") - det känns som om det kan betyda detsamma som att "det måste gå att hitta mannen jag gifte mig med." Nu känner jag igen min man, han är sannare än nånsin:) - så visst är det möjligt. Jag tror det beror på att han hittat sig själv och vägen dit började när allt ställdes på sin spets, när jag flyttade. Sen tog det 1½ år innan nykterheten blev hans egen men den tiden var till absolut övervägande delar fyllt av hopp - det första halvåret var svårast. Då ingick en hel del önskningar och förhandlande om möjligt drickande. Och jag svarade envetet (efter de två gånger jag trodde det skulle fungera) att för min del är det noll som gäller. För mig är
- fira med ett glas Champagne inte festligt längre, jag blir bara orolig
- vin till middagen inte trevligt längre, jag blir bara orolig
- lättöl inget alternativ, jag blir bara rädd att du dricker annat i garaget
- osv, osv

En lite tröttsam tid när jag tänker bakåt - men det fungerade!

Så som jag "sett" hans utförsbacke började den också med gemensamt trivsamt vindrickande. Sen tillkom smygandet (vin med mig + annat i garaget) och lögnerna och det har nog varit både mer och under längre tid än jag sett och förstått.

Så skönt att du mötte en "bra" människa - en människa du kan träffa igen, att du känner dig hörd och sedd och inte minst att hon vet vad det handlar om. Ja, det finns hopp! Du ska ta hand om dig och hålla en klar linje över hur du vill leva ditt liv. Han måste välja sitt. Han har mycket att förlora och mycket att vinna. Hoppas han inser det snart!

På helt annan plats, i en missbrukares skriverier hittade jag häromdagen en så bra lista över vad som finns att vinna. Men, men - det måste nog var och en upptäcka själv. Dock gäller den för anhöriga och medberoende också, det är min erfarenhet: De 12 stegen - Vad vinner jag?

1. Hopp istället för hopplöshet
2. Tro istället för förtvivlan
3. Mod istället för rädsla
4. Sinnesro istället för förtvivlan
5. Självrespekt istället för självförakt
6. Självförtroende istället för hjälplöshet
7. Andras respekt istället för deras medömkan och förakt
8. Rent samvete istället för skuldkänslor
9. Verklig vänskap istället för ensamhet
10. En sund livsstil istället för en meningslös
11. Kärlek och förståelse från andra istället för deras tvivel och rädsla
12. Frihet att leva ett lyckligt liv istället för slaveriet under alkoholen

Kram / mt

Tack för stödet!
Allt känns så mycket bättre när segheten går ur kroppen och tankarna börjar falla på rätt plats igen. Det tar ett par dagar innan man börjar tänka positivt igen.
Det sjuka är att jag vet så väl vad jag vill och behöver och att överhuvudtaget ifrågasätta sitt livs viktigaste beslut är ju bara absurdt.

Jag tar med mig de orden och bränner in det i hjärnans beroende centrum för alltid!

Fenix, du kommer ur denna negativa spiral! Du bidrar med så mycket kloka tankar här på forumet. Du vet vad som är bäst för dig. Vi behöver inte alkoholen mer!

Tänker på er!

LP