Senaste kommentarerna i forumet

Månader går och den känslan av tristess och saknad som jag kände i oktober har mer och mer övergått i en stabilare (ja just så) friskhet i tänket och görandet. Mina beslut o mina handlingar är ännu mera "jag" nu och det känns bra. Känns som jag gjort en diskrensning i hjärnan och kroppen har blivit renare, bättre yta och snyggare. Ja faktiskt. Har ni upplevt detsamma?

I början då jag var som mest aktiv på Forum tänkte jag mest hela tiden på att jag saknade "ett glas vin" och känslan av att "få vila" då jag druckit det. Den känslan har mojnat bort, nu tänker jag bara sällan att det skulle kännas bra att dricka något med procent över 0,5.
Förut hörde det till med vin till maten då det skulle vara festligt, där har en förändring skett. Det är mysigt på helgen nu att dricka andra drycker i mina goda vinglas och det känns gott att dricka alkoholfritt öl till maten ibland. Så sakta börjar det finnas nya livsnjutningar, gäller bara att se upp så det är "goda" sådana. Känner igen någon sida hos mig nu där det kan bli "frosseri" i det som känns lugnande och bra. Alla knep är bra tänkte jag förut men nu känner jag att jag får passa mig innan jag helt funnit lugnet o harmonin naturligt. Alla knep känns inte riktigt bra ändå.
Jag tror att om man druckit för mycket under en lång period så har man en hel del jobb med sig själv då man blivit kvitt sitt tokdrickande. Jag tror att det där förhållandet man skapat sig med alkoholen bottnar i sånt som bara inte försvinner med att man slutar dricka. Lätt att ta till andra medel... som det blir "för mycket av". Löser man inte upp alla knutar som gjorde att man började dricka för mycket så är det nog lätt att hamna i någon annan ovana. Kanske inte lika dålig som den man sluppit men ändå en flykt i den också. Kanske olika för alla... men det är så mina tankar går just nu.
Jag går inte hela tiden och är tacksam för mitt "uppvaknande" men då och då blir jag själaglad in i hjärtat för livet och det är skönt ha det så här som jag har det nu. Ska se till att det aldrig mer blir som det var under de svåra åren. Jag har en annorlunda känsla i mig att jag tycker synd om den jag var då. Den som inte redde upp det. Som inte fixade det hela. Det är kanske bra att känna så, jag är inte förbannad på mig utan kanske är det så att jag håller på att förlåta mig. Eftersom det är bara jag som vet hur jag betett mig egentligen så är nog den här processen bra... att förlåta mig själv.

Lycka till ni alla...

Bra gjort med dina 9 veckor! Det där med sug som dyker upp då och då tror jag att vi får lära oss att leva med... Det verkar dyka upp lite oförhappandes när man inte är beredd, men tror att det gäller att bara gilla läget, sysselsätta tankarna med något annat och låta det skölja förbi... Hoppas du kunde stå emot ikväll, så har du klarat det också :-)
/m

Har ju följt din tråd tidigare, och tycker att det är starkt av dig att söka hjälp nu. Kanske är det som du skriver, att du är framme vid vägs ände, och det är något nytt, annorlunda på gång nu. Hoppas att din vårdkontakt blir bra (Fias erfarenhet lät ju som ett skräckexempel...) Jaja, ville mest heja lite på dig och skicka över lite extra styrka och beslutsamhet :-)
/m

Även jag tycker att det är trevligt att du är tillbaka och skriver kloka saker. Har sagt (skrivit) det flera ggr tidigare, det är guld värt att ha positiva förebilder för oss som inte kommit lika långt (även om jag känner mig nöjd och glad över mina dryga 3 månader). Särskilt de första ganska jobbiga veckorna läste jag mycket i både din och Viktorias tråd, där jag kunnat känna igen mycket. Det är bra att kämpa tillsammans med andra, men det är också viktigt att se vart man vill komma. Och jag känner verkligen förhoppning inför framtiden och hoppas och tror att det är en varaktig förändring som jag gör.

Men, som sagt welcome back :-)
/m

Vi känner nog alla igen tankarna "så farligt är det väl inte" eller "jag kanske överdriver". Fast vi mycket väl vet att vi har problem. Man hör ibland att alkoholister lever i förnekelse men det tror inte jag riktigt på. Vi vet nog men vill helst inte erkänna för då måste vi göra nåt åt det. Bra att du påminner dej om nackdelarna. Eller fördelarna med nykterheten framför allt. Det ger en positiv riktning. Håll bara ut, det blir lättare!

På onsdag blir det fyra nyktra veckor för mig. Det går bra än så länge, bättre än förväntat, har känt mig stark och positiv och känner inte av något direkt sug. Men ibland kommer tvivlen (som verkar vara samma för alla). "Så farligt var det väl inte" osv. Men jag har gjort lite minnesanteckningar och när jag läser dem så vet jag att jo så farligt var det visst!!! Det hjälper mig. Hoppas det går bra för er andra!

Det är alltid trevligt att läsa dina inlägg också. Jag har faktiskt saknat forum.

Och tydligt har jag inte gått än men har kvar känslan att jag faktiskt kan det om detta fortsätter...

Ett litet ljus har dykt upp både med min känsla av att gränsen är nådd och kanske var det just den som fick min sambo att söka hjälp. Han har gått/går i terapi, äter tabletter mot sug och gör en del självhjälp på nätet. Har även sett att han är i forumet här och läser på missbrukssidan. Jag inser att hans väg är lång och svår och att det troligtvis kommer bli återfall.

Det svåra nu är mitt förhållningssätt till detta. Min rädsla för hans drickande är lika stark som förut och det gör att jag oroar mig i onödan 90-100 % av tiden eftersom hans drickande avtagit. Det är inte konstigt eftersom ett fortroende tar tid att bygga upp om det ens går. Jag kan bara jobba med mig själv och min inställning. Någon som har tips på bra förhållningssätt för att slippa stress och oro för drickande?

Trevligt och se och läsa att du är tillbaka, och redan skriver läsvärda inlägg i vanlig ordning.

//PP

När jag läste om din dröm kom jag på att jag själv har börjat drömma igen. Vill minnas att det var lite drömmar under "fyllenätterna". Eller jag kanske snarare är medveten nu? Kommer i alla fall ihåg mer, även från tiden jag sover :-) och det tycker jag är lite småtrevligt.

ha det så fint

//PP

Vad härligt att du har bestämt dig! Håller tummen för att du får en bra kontakt!
Nä- backa inte nu. Du har ju tagit ett bautakliv som vågade ringa. Nu rullar det bara på och du får en liten extra knuff av någon utifrån. Heja!! Kram Sussi

Suck. Maken är inte hemma, middagen avklarad och ungdomarna är på sina rum. Länge sen jag kände ett tydligt sug. Men nu... Hade suttit väldigt fint med ett liiiitet glas vin. Finns till och med hemma.
Jag vill inte. Ska inte. Får väl ta en promenad eller så.
Skönt att titta in här lite, som hjälp. Kram på er alla hemliga kompisar!

Suck. Maken är inte hemma, middagen avklarad och ungdomarna är på sina rum. Länge sen jag kände ett tydligt sug. Men nu... Hade suttit väldigt fint med ett liiiitet glas vin. Finns till och med hemma.
Jag vill inte. Ska inte. Får väl ta en promenad eller så.
Skönt att titta in här lite, som hjälp. Kram på er alla hemliga kompisar!

Väldigt bra gjort! Jag drömde ofta i början att jag drack och var alltid lika lättad när jag vaknade! Tror att hjärnan rensar ut skiten. Eller påminner om att det inte var så underbart. Fint att du räknar upp det negativa. Det är underligt vad det faller i bakgrunden när man blir sugen.

Enligt min erfarenhet blir det lättare undan för undan. Jag minns inget positivt med alkoholen egentligen men det negativa kommer jag bra ihåg. På nåt sätt är det tydligare och det är ju bra. Man får aldrig glömma vem man är och var man kommer ifrån men för den skull ska man inte gå och oroa sej heller. Det är du själv som bestämmer om du ska dricka eller inte. Ingen kan tvinga dej, det är väldigt sällsynt i så fall :). Vi har valet och kan säga stopp så vi behöver inte vara oroliga att vi en kväll ska sitta med ett glas i handen. Fast jag tycker ändå det känns skönt att inte ha nåt hemma.

God fortsättning!

nu har du provat det. Så bra att erfarenheten inte ger "mersmak" men jag vet ju att efter några dar kan man få för sej att prova igen. Det är nåt felspår i hjärnan som gång på gång får oss att tro att det ska bli så underbart. Det är det som är det jävliga med alkoholen. Nå nu vet du att du har problem. Kanske du nu kan börja acceptera att du inte ska dricka igen? Du har ju aldrig riktigt funnit dej tillrätta med nykterheten som jag upplever det? Hoppas du nu känner dej färdig.

Jag har nog testat det också. En gång var jag utan alkohol i närmare 1,5 år. Sen blev jag överrumplad och stod med ett glas champagne i handen på en tillställning. Nåja, det ska väl gå bra tänkte jag och det gjorde det också. Men efter några veckor tyckte jag att det gick ju bra så visst kan jag dricka nåt glas vin ibland. Tja det tog inte länge innan jag var tillbaka i drickandet och ännu mer än tidigare. Det gick så snabbt att falla tillbaka. Monstret tog tag i mej som du säger. Sen tog det flera år innan jag orkade ta tag i det igen. En annan gång hade jag också varit nykter några månader och skulle på en semestervecka till Grekland. Det är en isolerad händelse och plats så där kan man nog dricka och sedan komma hem och fortsätta sin nykterhet. Eller? Det gick naturligtvis inte heller. Det semesterdrickandet fortsatte i flera månader efter hemkomsten. Det är verkligen ett under att mina levervärden aldrig varit höga, kroppen tål nog mycket. Men man ska nog inte utmana ödet för mycket heller, en dag packar levern nog ihop.

Du ska vara glad åt detta nu Sommar12, det kanske var precis vad du behövde. Ingen skada skedd. Du börjar inte "om" utan du fortsätter på din långa nykterhet som du har i bagaget. Starkare och med mera erfarenhet. Nu vet du att monstret ljuger. Det ÄR inte underbart.

Dag 9 blev första jobbiga dagen. Trött, lättirriterad, orolig. Går på slak lina nu. Hjärnan leker med mig och försöker lura mig att jag blir lugn av några öl.
Känns som en timme i taget just nu. Mantrat är allt negativt. Räknar upp dessa i mitt inre.

Du är inte så dum du heller :) Och du är mitt i prick med dina analyser. Sanningssägare, icke för överkänsliga, haha! Fast jag vill nog inte såra nån med mina "sanningar" men kanske väcka till eftertanke. Det är ofta sanningarna man får höra som tar bäst. Först blir man sur och kanske provocerad men sen får man fundera om det kanske ligger nåt i det och då kan man bättra sej. Jag kommer tillbaka hit mycket för din skull Fia för jag tycker du är så uppfriskande och du har gjort ett fantastiskt jobb. Du är verkligen målmedveten och du kommer att klara dej. Jag vill läsa om din "resa". Du har inte bestämt om du ska vara vit resten av livet men jag hoppas att du kommer fram till det. För oss som hamnat i missbruksbeteende finns nog tyvärr ingen annan väg. Eller "tyvärr", jag vet inte om det är tyvärr ens. Inte är alkohol nåt livsnödvändigt. Läste att det börjar bli trendigt att inte dricka så vi kan väl vara lite trendiga helt enkelt. Inte behöver du ta nåt beslut nu heller så länge du bestämmer att du inte dricker idag.

Att ta kontakt med mej på FB är tyvärr ganska lönlöst för jag skriver inget där heller nu. Kollar ibland men ingen annan av mina gamla forumpolare skriver heller särskilt ofta. Vi har fullt upp med livet efter missbruket helt enkelt. Så ska jag skriva kan jag hellre göra det här och samtidigt se vad ni andra pysslar med. Jag försvinner om det blir "bråk".

Jag skrev innan jag tog paus att jag inte riktigt orkar med att läsa dom som slutar dricka och faller tillbaka på nytt och på nytt. Med det menar jag förstås inte att man inte ska skriva och berätta, naturligtvis inte. Det ska man. Man ska försöka tills man lyckas. Även jag har flera försök bakom mej. Men man blir på nåt sätt lite skadad, lite medberoende, när man varit här så länge som jag. Jag lider med dom som kämpar och önskar så att det ska lyckas. Jag har haft min kamp och orkar inte engagera mej så mycket bara. Det känns så självklart nu så jag bara önskar att alla ska komma till det! Så förlåt mej att jag inte riktigt orkar, jag är som sagt trött på alkoholen och skulle helst glömma den men det går inte heller. Detta är jag och jag är mina erfarenheter och dit hör alkoholmissbruket.

och alkohol är ingen bra kombination. I vissa fall förstärks effekten av medicinen i andra kan effekten nästintill försvinna. Men det antar jag att du redan vet.
Tipsa behandlande läkare att de tar tex B-PEth- eller CDT-prover som ett led i uppföljningen. Din närstående struntar förmodligen i vad som händer när hen krökar men det kan ju vara bra att ändra medicineringen.

Det kan ju eventuellt, kanske, möjligen betyda ett uppvaknande för din närstående om hen får svart på vitt om förändringar i kroppen av alkoholen.

betydde vetskapen om att jag hade(har) ett gäng telefonnummer att ringa till väldigt mycket. Att bygga upp ett kontaktnät med folk i gemenskapen är viktigt för mig, en del kanske inte är nära vänner, andra är jag väldigt nära med, men bara känslan av det finns möjligheter att få tag i folk som vet vad jag pratar om är guld värt.

Det ger mig en trygghet bara att veta det.

till första kvartalet !

och fler undersökningar visar nu (det vi inom "branschen" misstänkt länge) att många bokstavsbarn skulle må bra av att utredas längre tillbaka och hur familjen har fungerat tidigare. Jag känner ju fler sk Vuxna Barn som när de gått på behandling för sitt VuxnaBarnbeteende även kunnat se att diagnosbokstäverna har bleknat bort och de har fått bra ordning på sitt liv när de börjat ta hand om sig själva, alltså blivit medvetna om vad som triggar dem.

Men läkarna är rädda för att ställa frågan och okunskapen är stor, dessutom går det snabbare att skriva ut ett recept.

http://www.accentmagasin.se/forskning/sa-skadar-alkohol-fostrets-hjarna/

Så skönt att känna att du är med vid min sida. Tränade hårt och svettades multum igår kväll. Lycklig över det och sedan lite att fixa i mitt provisoriska hem. Det som känns oövervinnerligt på bakfyllan blir ju så lätt i nykterhet. Fan vad märkligt att man ens känner sorg och ledsamhet över att inte BEHÖVA dricka mer.
Så skönt.
Sov bara ett fåtal timmar i natt och är väldigt trött nu. Men det gör inget, jag kan ta det utan vidare.
Frågan är nu varför jag överhuvud taget är orolig för helgen?
Av givna anledningar förstår jag ju varför, men HUR är det möjligt då man har facit i hand?

Fick en liten tanke förut att jag fixar det utan min kontakt, men det var bara djävulen som försökte nåt fult.
Jag kommer gå hela vägen med detta livsprojekt.

Jihaaa!

Kom ihåg hur det var på botten
I det kolsvarta, kalla
det tunga som kvävde,
omgav allt
Kom ihåg våndan,
utsattheten
och hur ensamheten skrek
Hur världen tömdes på färger,
hur människor vek undan
Kom ihåg föraktet,
ja föraktet måste du minnas
Minns även rädslan,
dödens väsande väntan
viskandes ditt namn
Kom ihåg slitande sorg
över en snar förlust
en skam som brände
Barhudad utan rustning
Sorgen, glöm aldrig sorgen
Över att ha kvävt något vackert
Livet flödar än, men
går du in genom dörren,
kan du lika gärna ta farväl, för
Kanske kommer du
Aldrig åter

Det har varit några jobbiga veckor och jag har inte hunnit skriva eller gå in på nätet. Men nu är jag tillbaka igen. Jag är litet trött och inte har jag kunnat låta bli att dricka vin heller. Det är väldigt trist att inte kunna stå för vad man har lovat sig själv. Vi har även mist vår älskade hund förra veckan. Det har blivit så tomt utan honom! Jag saknar honom så mycket. Han betydde så mycket för mig.

Nu får jag rycka upp mig och ta tag i mitt liv. Tack sökerskan för ditt tips om motion. Det tror jag är ett bra sätt för mig att komma igång med ett sundare liv. Konditionen är verkligen urusel och jag är för tjock. Jag får börja med att ta promenader i rask takt. Några hundra meter joggning skulle jag inte klara av. Nu gäller det att kunna säga nej tack till maken som säkert har varit och handlat vin i dag. Nej tack vännen jag vill inte ha något vin i kväll!

I natt hade jag en hemsk dröm som jag trodde var sann när jag vaknade.
Jag drömde att jag satt i köket vid fläkten och rökte och hade ett glas
vin framför mig. Jag hade fört glaset till munnen när min man fick se det
och ryckte glaset ur mina händer och hällde ut det i vasken. Jag blev
vansinnig och gapade och skrek, sedan var drömmen slut. Undrar så vad detta
kommer ifrån. Ligger det latent i kroppen efter fyra månader, jag tror att
det är så. Hemskt var det i alla fall, hoppas inte det var ett omen. Överlycklig
att det inte var i verkligheten. Satte mig i köket vid kl 2 i natt och tog ett bloss
och blev alldeles varm av lycka att det inte var sant. Ska man behöva se upp
i drömmen oxså. SKÄMT Å SIDO.
Idag är jag lycklig och njuter av livet, glad att slippa
Alkohol
Ångesten som höll på att mitt liv.
Stressen, oron
Inköp så att man hade till dagen efter.
Inte kunna se människor i ögonen.
Smyga in på Bolaget.
Upp på natten och döva ångesten med mer alkohol
Abstinensen och kramperna jag fick sista gången.
Min oro som smittade av sig på min hund, en hund har ju ett sjätte sinne.
Svettiga lakan
Svullen i ansiktet
Kräkningar.
Alltså inget positivt alls.
Må bra alla där ute i universum.
Konstnären