Senaste kommentarerna i forumet

God morgon

En ny dag, en bra dag :-) Tänk ändå så skönt det är att få skriva av sig, att få stöd från er alla och att få kunna stötta er. Det här forumt är guld värt.

Jo, man vill ju så gärna tro att ilskan, frustrationen, lynnigenheten, den svarta blicken och de hårda orden kommer som ett resultat av alkoholen. Jag tänkte så många gånger att allt skulle vara så annorlunda bara han inte drack. Men så är det ju inte. Det handlar även om hans kvinnosyn, hans människosyn och hans syn på sig själv. Det handlar om en omogen man som inte tar ansvar för sina handlingar, som inte bryr sig om att han kränker och sviker dem som älskar honom, som aldrig blickar inåt. Mitt X har svikit sina barn, sin f.d hustru, sina syskon, mig, sig själv. Problemet ligger hos honom, inte bara i alkoholen.

I dag skiner solen och jag njuter av ljuset. Jag tycker att vi alla är maskrosor, vi ger oss inte, vi spränger genom asfalten som gula solar. En god vän sa till mig att "maskrosor är inte något ogräs, de har bara inbte förstått att de växer på fel ställe". Det tycker jag var en rar tanke.

Kram Märta

Som alkis som också träffat många andra alkisar i olika stadier så kan jag bli lite smått irriterad över vissa som skyller ifrån sig på alkoholen.

Alkoholen förändrar oss, javisst ! Oftast till det sämre också, åtminstone en bit in i vår "karriär".

MEN !!

Vi har ett val om att dricka eller inte. Om jag skulle ha fått sådana konsekvenser att jag rent fysiskt skadar en annan människa så måste jag göra valet att förändra mitt liv. Jag vet, det är inte enkelt men en absolut nödvändighet. Tendenserna visar sig väldigt tidigt i drickandets värld och många gånger genom ett blandmissbruk.

Jag tror det är väldigt viktigt att inte möjliggöra ett fortsatt destruktivt drickande genom att försvara med " ÄH, inte så farlig, han hade bara druckit lite för mycket." Den berömda lilla foten måste sättas ner vid första slaget !!

Jag är "glad" att jag "bara" söp mig till medvetslöshet utan större åthävor.

Märta,
låter fruktansvärt jobbigt det du gick igenom igår, men också viktigt... Det viktigaste av allt är DU! Och det du skriver stämmer så himla bra...

När jag pratade med mina vänner och kollegor fick jag ofta höra att hans humörsvängningar och elaka ord bara kom från alkoholen. Kanske är det så, men magkänslan sa njaee..... han är nog sån. Han kan ju vara extremt hård och kall mot både mig och barnen även i nyktert tillstånd, oftast blev han bara lugnare och mjukare med spriten i kroppen... kan ju i och för sig vara ångesten som fick honom till det, men njaee... hans kommentarer om hans ex, hans syster, grannarnas barn etc var ibland rent elaka...

Märta, jag finns här.. önskar jag kunde göra mer...
ta hand om dig och jag hoppas solen lyser på dig där du är!
kram!

Jobbigt hos advokaten, men det är skönt att gråta! Det kanske du behöver göra mycket mer?

Och du har rätt - det där handlar inte bara om alkohol! Det handlar OCKSÅ om hur man är. Man brukar ju säga "In vino veritas", och jag brukar tolka det som att när spärrarna släpper pga alkohol så kommer det som är dolt inom oss fram. Vi kan inte gömma det längre. Det som FINNS där inne är väldigt olika...

Hoppas du kommer tillrätta med dig själv nu Märta!! Du är du, och du behöver ta hand om dig själv nu ett tag. Hoppas du kunde sova gott efter urladdningen hos advokaten!

/Janus

lillabl¨

Har sovit och vaknat till under eftermiddag och tidiga kväll. Hade en fruktansvärd ångestattack hos advokaten men hon var helt underbar. Hon tog i mina iskalla händer och värmde dem, hon gav mig sina privata näsdukar när jag grät. Gick hem efter mötet, åt som en gris och sov..... Klassisk ångestreaktion. Nu är det på riktigt, det jag har varit med om är på riktigt. Har lite svårt att förstå - trodde allt berodde på alkoholen men jag tror att flera män kan intyga här på forumet att det inte stämmer. Man kränker inte sin käresta per automatik bara för att man gillar att sig ett glas.... Vi kan aldrig trösta oss med att allt skulle vara annorlunda bara för att..... Har fattat i dag att en man kränker ine en kvinna bara för att han har alkoholproblem. Jag är lite involverad i stadsmissionen här hemma, har träffat rätt avancerade alkisar som aldrig skulle kröka ett strå på en kvinna. Vi vill så gärna skylla på... "bara han inte drack". Fy för den lede vad jag har lurat mig själv.- Och så länge.... Men du, det funkar inte längre. Det är bara att gilla läget. Nu väntar en polisutredning. En dag i taget, ett steg framåt...

Hoppas att mindfulness ger dig de verktyg jag fått. sov gott lillablå och alla ni andra underbara som stöttar mig och varandra....

Kram Märta

Märta,
tur att det bara är mardrömmar! du lever DIN dröm nu, och jag hoppas att det blir bättre och bättre för varje dag som går! Gick det bra i dag hos advokaten? Har tänkt på dig!

Haft en helt ok dag idag också, slutade redan vid tre, och det är faktiskt lite jobbigt, vet inte riktigt vad jag ska göra av mig själv, all denna lediga tid... jag BORDE städa och så, men hur kul är det? och jag kommer mig inte riktigt för att ta tag i det... satt ute på en bänk på gården och läste ut min bok, en skön stund mitt i allt.. hoppas att min kurs i mindfulness kan hjälpa mig med att njuta av stunden utan att oroa mig för sen eller då...

sov gott alla, och speciellt du Märta, önskar dig fina drömmar i natt!

lillablå

Det är okej med mig. Nu sover jag men jag har börjat drömma hemska mardrömmar i stället. Fick veta att det är en del av processen så jag är helt normal :-) I dag ska jag gå till advokat så jag känner mig lite spänd. Jag antar att det är mycket som kommer att släppa efter det.

Skönt att du känner dig bra, vi är nog små maskrosor alla vi som kämpar.

Kram Märta

lillablå

Hoppas att du fått en bra nattsömn och att det känns lite bättre i dag. Du, vilka fantastiska foton du tar, du är så duktig.

Kram Märta

Rätt tänk little blue, your life is for you!
/Fenix

Vilken dag...

upp kl 4 för att hinna till tåget tiiiidigt mot huvudstaden för en härlig inspirerande dag med goa kollegor! kom precis hem, nu är det nästan nattadags...

men insåg det på vägen hem att det känns faktiskt ganska ok, bättre än väntat... visst, det är skitjobbigt och jag saknar honom och vill krypa in i den där famnen som ibland var varm och välkomnande... men jag står upp, ganska rak i ryggen och känner friska vårvindar i ansiktet!

Och jag njuter av vårens alla små fantastiska kryp och växter som tar sig upp ur den kalla mörka jorden, precis som vi! Maskrosen är förresten mycket underskattad, där den står och lyser gul mot asfalten! Det finns hopp! Och det finns två al-anongrupper som träffas två gånger i veckan i min hemstad, kanske ska jag ta mig dit...

Märta min vän, hur har du det? Hoppas du får sova om nätterna och inte sitter i ditt kök och har ångest? Och tack, jag älskar min kamera, hoppas att det lyser igenom?

stora kramar till vem som helst!

Nej, jag menade inte att jag skulle gå till Al-anon för hans skull, utan undrade mer om jag FICK gå nu när jag släppt honom, jag har ju inte längre någon alkoholist nära, rent formellt är jag ju ingen närstående längre... tänk vad svårt det är med det skrivna ordet ibland, att få fram hur jag tänker genom bokstäver utspillda lite på måfå... skriver snabbare än jag hinner fundera på vad jag egentligen skriver...

jag tror faktiskt att jag kommer att kunna släppa taget helt om honom, att han inte kommer att dominera mina tankar och dagar och min längtan... jag vill inte ha det livet!!! min fina sjukgymnast sa idag att har jag varit på väg ända sedan vår första träff för ca 4 veckor sen... och det stämmer, jag hade bestämt mig redan då, även om jag kanske inte hade sagt det rent ut till vare sig mig själv eller någon annan... =)

kramkram!

Adde, håller med dig. Lillablå, vilka val du är gör, vart du än vänder dig, så släpp T. Du ska göra saker för din egen skull inte för hans. Oavsett vilka problem han än har, nu handlar det om dig. Du MÅSTE byta perspektiv nu. Inte går väl du på mindfulness för hans skull? Eller är det så att allt du gör är för att du ska anpassa dig till hans kritik?

Kram Märta

Tack Adde, jag ska kolla upp möten nära mig...
Tack!

Du går till Al-anon för din egen skull och inte hans !! Du pratar inte om hans alkoholism utan om ditt mående och ditt liv.

Absolut värt ett försök för alla anhöriga och vänner till alkoholister.

Men.. ska jag... lilla jag... jag har ju lämnat honom?
har funderat på att gå, men jag litar ju inte på mig själv, tänk om jag går dit och så... hoppsan, så var han inte alkoholist... hur gör man då?

haft en annars ganska bra dag idag, sjukgymnastik, lite mindfulness och nu väntar en stilla kväll med antingen tv om det går nåt värt att se, eller bokutläsning... läser och läser och det kände jag inte så ofta att jag hade ro till förut, skuldkänslorna kom med en gång... borde tvätta, borde fixa, tänk om, tänk om... men nu är det ju JAG som gäller till 100% och det är inte illa!

såg ett gäng sparade tårar igen, precis utanför porten... var tvungen att springa upp efter kameran...

hoppas att alla mår efter omständigheterna ganska bra, och att vi får en lugn kväll på var sitt håll!
kram!

http://www.facebook.com/photo.php?pid=58259&l=1316cb03ba&id=10000100294…

Varför inte prova Al-anon Lillablå ?

Hej!
Ännu en dag har gått... mår inge vidare... rätt låg, måste jag erkänna.
och det är ju inte direkt roligare att gå till jobbet när jag vet att jag inte får uttrycka glädje eller livslust, utan måste tona ner mig själv... visserligen kanske det inte var så illa menat, men det känns som chefen tvingat mig att lägga locket på helt... trist...

har precis varit hos mormor, lika mysigt som vanligt...

men jag har ingen vidare lust. tungt att gå upp, tungt att gå till jobbet, känns som om jag drar benen efter mig, allt känns bara tungt...

och jag funderar. och funderar. kommer inte fram till nåt. ena jaget vet att jag inte har hittat på de gömda ölburkarna och vinflaskorna som hittats, andra jaget är extremt oroligt för att jag har överdrivit och kanske till och med skapat konflikter och ilska... ena sekunden är jag starkast, andra sekunder tar det andra jag över... känner mig helt tudelad...

ska sjukgymnastisera på lunchen i morgon, och på kvällen är det mindfulness igen, andra kurstillfället... en dag där jag satsar på mig själv. men jag känner att jag skulle vilja hitta en samtalskontakt och bena ut saker och ting för mig själv och för att hitta andra vägar att hantera mig själv och min osäkerhet och mina tvivel... hittar henne/honom när det är dags tänker jag...

och emellanåt lyssnar jag på Little Blue! Och lite Lisa Ekdal. Och lite Sonja.. skapar mig en spellista av alla era omtankar!

Nu väntar sängen, ska bara läsa lite här först... vill ju veta hur resten av gänget mår!
och oxeln utanför håller på att slå ut förresten... tänk att allt blir som det ska trots allt! tiden går och vi med den!

god natt alla fina!

Hur går det för dig lillablå?

Kram Märta

lillablå

Han släpper inte tagit om dig än på länge. Om han respekterade dig och din viljaatt lämna honom så skulle han låta dig vara i fred tills du eventuellt skulle vilja något annat. Han kommer inte att acceptera eller respektera. En fråga, svarade du på hans sms?

Låt honom inte ta mer energi från dig, dina tankar kommer att snurra runt honom länge än men det behöver inte veta. Så länge ni har kontakt, så länge kommer han att försöka få kontroll över dig och din energi går till att fortsätta förhålla dig till vad han tänker, gör, kommer att göra. Är han värd det?

Lev ditt liv som du vill leva det. Du behöver inte vara någons slasktratt om du inte vill det. Du är en stark och modig kvinna, precis som alla andra "tuvor".

Kram Märta

Hej lillablå, du lyssnar väl på Little Blue på YouTube ibland:_)
/Fenix

Victoria,
tack för ditt fina inlägg...
vi är på samma sida, vi mot alkoholen och all den smärta den ger oss: oavsett om vi dricker eller har någon nära som dricker...

önskar så att han hade haft en liten del av din och andras självinsikt, och insett att allt inte är mitt fel... fick ett sms igår, där han frågade om det var på grund av att jag tyckte att han drack för mycket som jag gick...

och det var det ju, delvis... antar att det är grundproblemet som påverkar resten, men framför allt gick jag för att vi inte kan kommunicera och för att vi båda mådde sämre och sämre... fast när jag sa det igår när vi sågs, så sa han att han mådde bra, och har gjort det hela tiden...

äh, det spelar ingen roll hur mycket jag funderar, kommer aldrig att förstå ändå!
men på något sätt så hjälper det mig att läsa om er insikt och er kamp... och om jag bara kunde hjälpa om än bara lite, så skulle jag göra det...

jag har fått så mycket av er alla, och vill ge lite tillbaka!

http://www.youtube.com/watch?v=eWtj84pMOJA

LillaBlå, jag har inga goda råd att ge dig, fast jag skulle vilja av hela mitt hjärta lindra din sorg. Fast du går igenom ditt eget helvete har du så mycket att ge oss andra. Dina fina komentarer till mig värmer så, fast jag kämpar på "den andra sidan" - den som åsamkat dig all denna smärta, verkar du ha så mycket empati och medmänsklighet tillövers.
Det blir bra LillaBlå, jag törs lova dig att det blir bra!

Har varit ute på en underbar promenad... Det var fruktansvärt jobbigt att ta första steget, att sätta på mig skorna och gå ut, men väl ute var det rätt ok! Kaffe och bok, vitsippor och nya blad... och på hemvägen en val...

Trots allt kan jag njuta av en blomma, hur ljuset faller på ett par blad, eller hur en droppe blänker till som en sparad tår...

http://www.facebook.com/album.php?aid=4316&id=100001002945795&l=1b2b478…

lillablå

Det är nu din resa börjar. nu när inte behöver ha någon kontakt längre.Han fortsätter att förminska dig. Vad då besviken att ni inte jobbade på ert förhållande? Jag tycker du har slitit ont, kämpat både med honom, dig själv och barnen. Allt för att det ska fungera. Han sätter press på dig genom barnen, genom att berätta deras reaktioner när du väljer att gå. Fråga dig lillablå, på vilket sätt gjorde T när han arbetade på ert förhållande? Hur gör han nu?

Jag hade ett långt samtal med både min kurator och min kontaktperson på kvinnohuset i förra veckan. Mitt X höll på precis som T och jag höll på att bli tokig till slut, visste varken ut eller in, visste till slut inte vem jag var eller vad jag stod för. Jag försökte jag sätta gränser, bejaka vad jag kände men fick jag aldrig nämna det. Jag blev aldrig bemött. Det är väl själva poängen att förmiska en annan männniska, att försätta henne i vanmakt.

Min kontaktperson sa att jag levt i en relation utanför min kontroll, där jag hela tiden förhållt mig till honom, hans ilska och ständiga hot om att han drar bort sin kärlek till mig om jag ställer några krav. Precis så är det. Jag börjar en ny resa nu, tillbaka till den starka, självständiga, godhjärtade och kloka kvinna jag en gång var. Det känns som jag är på väg hem igen :-) Ett steg framåt, ett steg i taget. Det gör så in i h-e ont emellanåt men jag läker, sakta men säkert. Din resa har också börjat nu lillablå....

Kram Märta