Senaste kommentarerna i forumet

Hoppas att ni mår bättre idag! Det kan faktiskt finnas en medicinsk förklaring till att livet för en period blir gåare än grått!
Jag träffade, genom en gemensam bekant, en man som varit både alkoholist och narkotikaberoende.
Han berättade för mig, att det jobbiga för honom inte var att lägga av, utan att börja "leva" igen..
Han är idag väldigt påläst, och brukar hålla föredrag på skolor, både för elever, lärare och föräldrar.
Han sa, att alkohol (och andra droger) förändrar hjärnans kemi, så att halterna av lust/må bra- ämnen ökar. Man vänjer sig vid dessa förhöjda nivåer ( de blir ju "normala" för en missbrukare). När man sedan slutar med A eller vad det nu kan vara, så sjunker naturligtvis halten av dessa ämnen, så att vardagen tycks ännu gråare.
Det är då, risken för att man tar sig ett "återfall" är som störst. Han påängterade, att återfall, inte är något som "händer", utan att man på sätt och vis själv planerar in dem. Man är rastlös, har tråkigt, vill belöna sig, eller tycker att livet har ju ändå blivit så trist, så det kvittar...
Snälla medsystrar! Om det blir "gråare", så sök hjälp. Det kan vara en depression i antågande! Jag trodde själv inte på det här med piller, men den här mannen övertygade mig om att ibland, kan det vara befogat, tills man hittar tillbaks till livet igen!
Ha det gott! kram/trollet

och säga att Stigsdotters godisätande fick mig att le från öra till öra, du är för härlig och inte alls knäpp. Nu kommer jag att ha något att le åt hela dagen. Alltså inte skratta åt utan le för att det var så himla gulligt på nåt vis!! Kram

Uppe tidigt, ensam i köket med en stor balja kaffe, tända ljus och köksklockans tickande. Just nu känns det som att jag varje dag letar efter något att göra annorlunda. Brukar sova så länge det går och ta med smörgåsen och kaffet till jobbet och äta där vid skrivbordet medan jag "landar". Men idag när jag vaknade extra tidigt (kanske för att jag gick och la mig med gräslig huvudvärk kl 21 igår) så tänkte jag: åhh en kopp kaffe ensam i köket med en liten titt på forumet, det vill jag göra!! Jag vill landa i dagen själv, hemma och inte på jobbet. För när dörrarna öppnas på jobbet så landar jag - eller snarare kastas jag in vare sig jag vill eller inte. Så nu sitter jag här och det är - som askungen säger - alldeles, alldeles underbart! Ska gå och väcka "ongarna" med många mammakramar! Är ensam i helgen då mannen är bortrest. Har en väninna som så fort jag är ensam genast kommer sättandes med en BIB i näven och vill umgås = vi sitter i köket och dricker och barnen ligger i soffan och tittar film och äter godis och ska inte störa oss. Gillar egentligen inte den här väninnan särskilt mycket, men vi har umgåtts mycket tillsammans med BIB:en och nu när vi träffades drack inte jag och då blev sanningen som jag försökt att förtränga mycket tydlig. Jag har ju bara umgåtts med henne för att hon alltid har hela skåpet fullt av A. Känner mig inte redo för att berätta hur det är riktigt än, men har redan planerat in vad jag ska säga om BIB:andet kommer på tal. Det är nog väldigt viktigt för mig just nu att ha planen redo så att jag slipper fatta ett beslut just då, utan bara säga det jag liksom övat in... Hoppas ni alla som läser får en bra helg och om ni som jag brukar drabbas av "fredagskänslan=åkatill bolagetkänslan", sväng in på affären och köp det godaste godiset istället! Vet att jag äter för mycket godis just nu men i "Jonas löfte" berättade ju han om sin natta-mat (en stor schweizernöt) så jag tänker att det är nog så det får vara just nu... Åhh vilken bra start på dagen detta var!

Vad bra att du pratade med L! Nu får hon en chans att växa och ta ansvar.
Bra också att du har dina böcker. Jag har varit på jobbresa i Kina en gång och då slogs jag av att middagarna stökades av ganska snabbt. Så det blev många kvällstimmar på hotellrummet. Just det kinesiska köket har även jag lite svårt för trots att jag brukar vara väldigt nyfiken på utländska kök. Jag kände mig hela tiden lite "rädd" eftersom jag inte visste vad det var jag åt. Och när jag frågade de kinesiska värdarna visste de inte heller...
Jag önskar dig en god resa. Må censuren vara nådig mot dig och makterna bevara dig från fårtestiklar och paddägg!
Kram från en bitsk men nykter fröken

Åh vad GOTT det låter! Jag blir riktigt sugen. Men nu har jag satt mig själv på en ge-sjutton-i-tomma-kalorier-plan. Som du säger, det går inte längre. Jag tror man kan programmera om hjärnan både när det gäller socker och alkohol, men då är det nog avhållsamhet som gäller. Jag är helt fascinerad av det rituella inslaget i ditt godisätande :-). Nedtrappningen kan ju bli matematiskt korrekt med det upplägget. Gör ett excel-ark vetja! Jag tycker INTE att du är knäpp! (Dompa antyder däremot nåt i den vägen, att vi skulle vara knäppa. Hmmpppfff! Fast han är nog bara sur för att jag skrev att han höll på att bli en kattant)
Kram från Nynykter

Ja det är ett känsligt ämne. En känslig process också det här med att känna lust och få till det. Det är både kropp, hjärta och hjärna.. Jag tror att det är för lite närhet som får oss att tända av. Ilska och irritation kommer i vägen. Kanske brist på beundran och respekt? Att man slutar se varandra, blir för van? Allt sådant tror jag hindrar lusten. Det blir till en ond spiral. När vi är sura på varandra vill vi inte ha sex och då går vi miste om alla de hormoner som utsöndras när vi har sex och som gör att vi binder oss mer vid varandra. Och när vi inte har sex blir vi ännu surare på varandra.. Så närhet tror jag inte är ett problem. Däremot måste det finnas lite lagom olikheter för att attraktion ska uppstå, men jag tror det kan räcka ganska långt med de olikheter som finns naturligt mellan man och kvinna...
Jag såg förresten ett program om kärleks-hormoner. En forskare sa att man ska akta sig för att ha sex med någon som man inte gillar eftersom de hormoner som utsöndras vid sex kan få oss att bli väldigt förälskade i fel person och hamna i en destruktiv relation... Så, be careful out there!
Nynykter

här. Varje dag, flera gånger. Är supertrött och stressad men nykter som den dag jag föddes och Gud ske pris för det. Eller JAG ske pris för det borde jag skriva. Bra jobbat av mig!
Nu ska jag gå och lägga mig fast klockan inte ens är halv tio.

Hej du,
jag har tänkt på dig!
Det här: "Jag tror att det har fungerat som en stor motivationsfaktor för mig att leva lite "on the edge"." Vad är det som har gjort att det har motiverat dig? Och med on the edge, syftar du bara på drickandet på eller är det även på andra plan? Och på vilket sätt menar du "ta livet på allvar"?
Jag vill verkligen veta.

Att livet suger och att du känner dig frånkopplad känslomässigt låter ledsamt, vad är det som gör att du har "checkat ut" tror du?

Och jag vet hur det känns när livet plötsligt har blivit så tråkigt att det kryper i hela kroppen och man bara vill skrika nåt förbannat primalskrik rakt ut, men det där går ju i vågor. Eller hur? Resten av ditt liv kommer knappast bestå av enbart av dagar som känns som denna.

Och priset man får betala för de där intensiva något mer glittrande timmarna är alldeles för högt. Man slipper vara närvarande under några tråkiga timmar för att sen ha ångestens intensiva närvaro i flera dagar. Usch.

Så här skrev du i din trådstart:
"Sedan tänker jag på hur mycket jag hade kunnat göra här i livet om jag inte hade behövt lägga såhär mycket energi på att dölja hur mycket och ofta jag dricker.. om jag inte behövt bygga upp vardagen igen efter varje dricka-period"
Nu har du den tiden, nu har du ÄNTLIGEN den möjligheten. Vad är det du vill göra med allt? Du behöver inte virka fula små grytlappar som någon här skrev, det finns annat, men något måste du göra. Något roligt, något bra, något som kan fånga dig.
Äh, vad vet jag. Jag hoppas du mår lite bättre nu ikväll, kanske att du och din sambo gör något trevligt när barnen somnat, att du fått skratta en gång. Köp nu Caitlin Morans bok, jag lovar att du kommer fnissa och det behöver du.
Kram
/Askan

Vet du, jag har också en jäkla skitdag idag. Eller egentligen inte, okej på jobbet, trevlig fika med vänner. Men så kom det bara över mig ikväll, retlig, grinig, alldeles för självkritisk. Och rastlös, "men HÄND nåt då" går jag och muttrar. Har ingen sexlust jag heller. Men så kommer men:et; jag vet att det knappast blir bättre av att dricka. Jag mår sämre och får ännu en anledning att kritisera mig själv. Det vet jag.

Jag tror det går över, tror du inte? Att du har en glasvägg mellan dig och andra är väl för att du har fokus inställt på dig själv? Det måste man ha tror jag när man står inför stora förändringar, jag tror det går över. Precis som det här trista, gråa. Likt en bångstyrig unge har jag skickat mig själv i säng alldeles för tidigt. Hoppas på en bättre dag imorgon. Godnatt!

Fattar inte att man är så programmerad på alkohol, för jag saknar fortfarande helg känslan med middag och ett glas vin. Att det är så lätt att glömma hur hemskt det var den sista tiden, idag har jag haft ett långt samtal med mig själv ute i skogen för att komma ihåg hur hemskt det var.
Denna gången skall jag inte låta mig själv glänta på dörren till helvetet igen och då måste jag ibland när jag känner mig för säker påminna mig om hur det var.

Jag mår ju 100 gånger bättre idag och älskar mitt nya liv, men ändå kommer tanken på alkoholen ibland och att nu kan jag nog ta ett glas.

Men efter några timmar i svampskogen och efter ha spelat upp filmen i huvudet (oklippta versionen) hur det var och ett långt samtal med spöket. Flaxar det iväg igen och jag går hem med min svampkorg, så ser du en kvinna i skogen som pratar med spöken kanske det är jag :-)
Så till er alla som kämpar på skickar jag styrka, stolthet och kramar//Kalla

Trodde du hade förlorat ditt hjärta, skönt att höra att du inte kastade ut flickan :-) Hon kanske växer med tiden och lite ansvar. Så med stort hjärta får du styra din växande familj//Kram Kalla

Tack för ditt svar Adde. För mig är det ju samma sak, efter första glaset är det kört, allt eller inget. Har som jag tidigare skrivit dubbla tankar om A, riktiga och romantiserade. Det är som att jag VET att det inte funkar att dricka, men jag KÄNNER att jag vill. Måste komma åt den där känslan på nåt sätt. Är irriterad, röksugen och ölsugen idag. Kan förresten varna för Loka lakrits som ger en eftersmak av öl, var ingen hit för mig idag. Gissar att ölsuget bottnar i irritationen, vill väl fly eller dämpa. Låter det värka ut istället, blir tidigt i säng med bra bok. Tänka HALT var det va? Sov dåligt inatt, det är ju klart att suget kommer nu när flera trådar är lösa! Japp där har vi det. Natti natti ;-)

Ja det behöver du förresten inte kunna, för du ska ju inte skåla i Kina, bara dricka te! Vilken del ska du åka till? Det är väldigt olika kök över hela landet. Kinamat som den serveras här i Sverige finns egentligen inte på riktigt (om det inte är en bra krog då!). Spottandet är ju för att de eldar med kol och får Gobiökensvindar i ansiktet med sand i näsan. Ska du till Pekingtrakten nu den här tiden på året får du räkna med en del spottloskor...

Rart att du funderar på att döpa katten efter mig men det är lite för långt, blir jobbigt att ropa. Lucy är väl bra men vad sägs om Lousy (=lusig). Det passar tycker jag och så låter det nästan som Lucy så man kan tro att det är ett fint flicknamn :-)

Zai jian!

Att vara nykter suger just nu. Har ingen motivation till att ta tag i någonting. Jag tror att det har fungerat som en stor motivationsfaktor för mig att leva lite "on the edge". Jag har alltid haft aningen svårt för att ta detta livet på fullt allvar, samtidigt som jag blivit tvingad att ta det på allvar ibland på grund av ångest.

En annan tråkig sak är att jag känner mig helt likgiltig gentemot min sambo, vilket är märkligt då jag alltid tidigare känt mig väldigt nära honom och det har funnits starka känslor mellan oss. Det har blivit som en glasvägg mellan mig och allt omkring mig.

Dessutom har jag tappat sexlusten HELT, så där försvann ännu ett stort (tidigare) glädjeämne.

Jag är heller inte någon mer närvarande mamma till mina barn nu - det enda positiva är att de inte behöver känna lukten av alkohol (vilket förstås är bra, för dem).

Jag vet mycket väl att det inte skulle lösa något i grunden om jag fick ta mig en fylla, men det skulle åtminstone fungera som en spark i baken så att jag kanske får tillbaka lite LUST att leva. För det här håller inte - jag vill bara kräkas lite i munnen när jag tänker på hur förbannat trist livet har blivit. Grått och trist.

Andra veckan nu det känns såhär och egentligen har jag inte ens något särskilt sug efter att dricka utöver att jag önskar att det skulle "hända något" i mitt huvud.

För här kommer att behövas mer stjärterum innan vi är klara! Choklad och salta fiskar, ja tack. Har satt mig själv på en nedtrappningsplan nu för det här måste ta stopp nu innan det tar en ände (ända) med (till) förskräckelse!

Det här ska man inte berätta för folk egentligen men ni vet ju inte vem jag är (och var så god och glöm bort detta nu tills vi ses i kollektivet ;-) : varje eftermiddag måste jag gå till 7 Eleven och köpa ett antal sockerbitar, center och salta fiskar. Det måste vara lika många center som sockerbitar eftersom man skall stoppa en av varje i munnen samtidigt. Sedan måste det vara ett lämpligt antal salta fiskar också eftersom man tar en fisk emellan varje Center/sockerbit. Det blir ju både mycket pengar och mycket ända så detta måste som sagt få ett slut. Idag var jag nere på 15 st. Center/sockerbitar och 7 fiskar. Jisses, hade någon berättat det där för mig hade jag ju tittat lite snett på henne!

Nåväl, kunde varit värre, kunde varit vinflaschor, flaskor menar jag (rap).

Min läkare sade att det kommer när man vill. I samband med min nynykterhet så insåg jag att jag inte kunde...fast doktorn sa ju att jag inte ville. Inte med J iaf. Kan det vara så enkelt? Ibland växer man fast vid varandra så mycket att psyket
kanske uppfattar inbördes sex som incest? Kan det vara så? Att ni är för nära varandra? Nu blev jag ju hemskt personlig...men det känns som du öppnade dörren. Har jag helt fel så be mig fara och flyga. Iaf blev det så för mig. Jag tände på J lika mycket som jag skulle ha tänt på hunden...eller en persienn.

Nu är det ok igen...småkåt hela tiden. Men ingen att agera ut det på. Men jag ser hur L ser ut på morgonen när hon tassar in i köket iförd trosor och t-shirt. Självklart agerar jag inte...det sista flickebarnet behöver är en gammal kåtgubbe. Men jag är glad över att apparaturen funkar, satan så sköra vi (jag) människor är.

Det är iaf. min tanke. Kanske är det inte ngt fel på vare sig dig eller maken...kanske står ni varandra för nära? En tanke bara... Och jag har tänkt längre...hur vissa män i min ålder (44) gifter sig med flickor/kvinnor från tredje land. Jag tror (tror!) att det kan vara ett symtom på samma problem. Man väljer ngn man inte kan komma nära...då språk och seder bryter. Givetvis bara en tanke så ingen behöver bli sned.

Kram (utan baktanke) /R

Hittade en bra bok på loppis. Den har titaln "Det ska aldrig få hända mig!" av Claudia Black!
förlag: Natur & Kultur ISBN 91-27-03233-7
Den handlar om barn till alkoholister, även "vuxna barn" till alkoholister.. Efter att ha läst den, insåg jag att det faktiskt handlar om dysfunktionella familjer!
Själv är jag uppvuxen i en familj med aggressions-problematik och det är bara "flaskan" som fattas, så hade mycket i boken stämt in på min uppväxt (ingen av mina föräldrar är eller har varit alkoholister)
Det dracks ingen alkohol i mitt barndomshem, men det fanns samma "psykiska" terror, som i missbrukarfamiljer..
En bok jag varmt rekommenderar! (kanske går att hitta på bibloteket)

det här med att kunna vara på jämt. Jag är lyckligt lottad så jag har inte haft några problem med detta på många herrans år även om jag är 55+. Men det har inte alltid varit så. När jag var yngre så kunde jag tex oroa mig för förtidig utlösning, vilket fick mig att sloka direkt och det var ju ingen höjdare. Med åren så har jag blivit mer avslappnad och tar inte allting så allvarligt och det inverkar ju även positivt på samlivet. Min fru är ganska krävande, men jag tar det med en klackspark och lite humor numer, och då funkar det bra.

Jag tror att din man känner press på sig att prestera och det är inte de gynnsammaste förutsättningarna för att det ska fungera. Jag tror ni skulle må bra av att bara kunna gosa med varann kravlöst emellanåt och blir det någonting mer så blir det. Annars är det inget att göra så stor affär av, och jag tror att när man igen börjar vänja sig vid närhet så kommer resten av sig själv. Nu låter jag som värsta sex terapeuten men detta är bara reflektioner som jag gör utifrån min egen erfarenhet.

Herregud var kass man var när man var yngre. Det är så man fortfarande skäms. Tänk om man kunde vrida klockan tillbaka och samtidigt ta med sig sin erfarenhet.

Det här med kommunikation är svårt. Min före detta lämnade mig för en annan, (men det var faktiskt något jag i hemlighet hade sett fram emot), och i början var vår kommunikation väldigt bra men efter det att jag själv hade inlett ett nytt förhållande så blev allt pest. Hennes förhållande tog slut och mitt eget var väldigt bra. Efterhand så blev kommunikationen väldigt ensidig typ: "Hej" - Hej - "Du, jag skulle behöva lite mer pengar för.........." - Jaha, och hur mycket rör det sig om? - "Bla Bla Bla"" - Ok, jag skall se vad jag kan göra - "Bra, hej då" - Men? - Tut, Tut, Tut.

Ha det Gött

Försökte på ett snyggt sätt utan att gorma, konfrontera gubben med hans smygande..
Jodå, först kom förklaringen : Det e ju bara 33:or, jag brukar ju dricka halvliters...(han tyckte att "mängden" var det som räknades..
Sedan blev han sur, och tyckte givetvis att jag "snokade"..
Varpå jag sa, att jag inte behövde snoka, för att räkna burkar på en hylla i källaren, det räcker med att öppna dörren och kika in.
Men herregud, ska man inte få njuta lite i livet, du börjar ju låta som Xet, kom det sedan..
Då tog det hus i helsicke på mig. Jag deklarerade att jag inte tänkte dricka på ett tag och att jag tyckte att han har problem.
Då blev han alldeles tyst. Den beryktade tryckta västernstämningen infann sig och mannen gick och lade sig tidigt.( han grälar aldig nyker, utan drar ner järnridån)
Själv satt jag kvar med en bok och en stoooor klump i magen... Ska jobba i helgen, då får vi se hur det går... Det är nog en fifty - fifty, att jag möter en aspackad man när jag kommer hem.
Bestämde mig för att inte försöka diskutera något med honom om han är full (den utloggade hjärnans princip)
Klumpen i magen känns hanterbar idag, men det är svårt att veta vad jag känner innerst inne. Ska nog sätta mig vid spegeln och ta en förhandlingsrunda med mig själv..
Må väl vänner!

Ja du Petterpanna... Ställ dig frågan, varför du måste vara full?
I min ungdom, så gick drickandet inte ut på att det var gott, utan att bli FULL.
Skit samma vad man drack det var "yrsla" man var ute efter...
Jodå, jag hade kompisar som drack "rävgift" (busgrogg) för att bli fulla..
Kan det vara så, att du känner dig utanför, om du inte är full?
Det brukar vara så, att det är de fulla, som har svårast med nyktra personer på fester, eftersom de innerst inne vet med sig att de blir otroligt löjliga, störiga och gör bort sig å det gruvligaste..
Ta en ordentlig funderare (och var ärlig mot dig själv) över VARFÖR du dricker alkohol!
De flesta människor, tycker sig må bra vid en promillehalt som ligger på max 0,55!
Inse att den når du nästan på dina 8cl. Tippar du över gränsen, och det gör du efter din andra 8:a, så har du inte längre någon koll på ifall du ballar ur eller ej!
Mellan dessa 0,5 - 1 promille, loggar ditt förstånd ut!
Själv kommer du naturligtvis att tycka att du mår som en prins, är jättetrevlig, en riktig "tjej-magnet". Och att alla som tycker du har fått tillräckligt att dricka, är idioter!
Egentligen hoppas jag att slippa se dig som beroende på det här forumet, men du är välkommen att diskutera.
Och skulle du, mot förmodan, hoppas jag, trilla dit, så kommer du att få hjälp här!
Bara det faktum att du frågar, gör att jag tror att du själv börjat fundera över dina alkoholvanor.
kram och lev väl/trollet

Hon är lite bitsk frk Ribbing. Hur har du det brorsan? Glad över din tur på sjön...mera sånt. Visst är det skönt att sitta i sina egna tankar och kanske fiska lite. Jag hoppas verkligen att vi kan ses irl och sitta på bryggan. Vi kan tala om nykterhet och knasiga kvinns. Lär ju behövas...en del av kollektivet lär äta som hästar. Choklad? Men vad är det för fel på brännässlor? Nu satan i gatan ska jag jobba. Hård machokram/R

Då var ongar på väg till skolan (ja, den lokala Stigsdotter) och meningen är att jag ska jobba hemifrån idag...och det kommer nog att ske....om en stund.

L är ute med hunden. Givetvis stannar hon. Mitt beslut/min tanke att kasta ut henne igår var väl en sån där magkänsla man ska reagera på. Men när det kommer till kritan så kan jag inte. Vart ska hon ta vägen? Så hon stannar. Som ni ser så lever jag inte som jag lär. Nu har jag en bonusdotter :)

Annons inne idag. Ska nog hitta ett redigt fruntimmer som kan ta hand om ongar och barnflicka. Hade ett långt snack med L igår kväll...hon får stanna om hon inte låter mina barn se att hon nyttjar A. Inte kommer hem på fyllan...men ändå ringa mig om hon känner att det spårar ur. Velig är mitt mellannamn.

Lägenheten vi/jag har hyrt är bautastor...men det börjar redan bli trångt. Nu är vi sju i familen med djur och barnflicka inräknade. Men detta är en tillfällig lösning. Jag vill ha ett hus. Spoild? Kanske det, men jag saknar känslan av att kunna kliva ut genom dörren och känna natur.

I helgen blir det Elba med hela klanen. En favvo ö som ni inte får missa. Sen på måndag blir det Kina, ett land ni skall undvika. Jag vill inte såra ngn kines på forum. Men fy fan: Folket är ok, men regimen, maten och spottandet passar inte mig.
10 dagar där...men nyktra är de iaf. de flesta.

Så om ni inte hör av mig på ett tag...så har jag inte tagit till flaskan...utan uppkopplingen kommer att vara skit. Mina böcker är iaf. här. Fick en avi igår och L ska hämta ut dem nu på morgonen. Spar dem till Kinaresan...då kvällar och nätter kommer att bli ever so lonely...för nej! Ngn kinesisk hustru skall inte släpas hem.

Nu satan ska jag jobba lite...hoppas jag. Ta vara på er/R

PS: Lusekatten har inget namn än. Arbetsnamnet är Lucy...men jag tänker Stigsdotter. Helt fel? Men katter reagerar på S. DS

Kära Stigsdotter! Man måste få överlägga med sig själv, men man måste också vara ärlig mot sig själv!
När man tar ett beslut, så är det alltid det rätta beslutet, på grundval av den information man har just då!
Man kan få ny information bara någon dag senare, som får en att ändra beslutet.
Då är beslutet du tog tidigare fortfarande rätt, För den information du fick senare, hade du inte tillgång till, när beslutet togs!
Och man kan som du skriver, "bädda om", dvs, ta ett nytt beslut!
När vi lägger ut rutten i våra liv, är det som när vi börjar en lång resa med karta och kompass.
Precis som en orienterare, behöver vi stanna upp, kolla om vi är där vi ska (på rätt väg) och korrigera kursen, om vi inte är på väg mot målet.
Det finns ingen orienterare, som vid start, bara tar EN blick på karta & kompass och sedan springer sträckan raka vägen in i mål..
Fast det är väl det här som är så svårt för oss människor, som ska vara så perfekta och duktiga.. Vi vill kunna ha rätt genast. Vi vill inte göra några misstag.. Men om vi inte gör några misstag, så lär vi oss inget heller...
Kom ihåg, att det är tillåtet att välja mellan Aftonbladet och Expressen, Det är tillåtet att gå därifrån och låta bli att välja för stunden också..

sorg och saknad efter en kär vän som gått bort är naturligt och ett led i vår utveckling.

Liksom vid självömkan är det viktigt att inte stanna för länge i känslan utan jobba på att gå vidare. Jag själv har svårt att riktigt beskriva sorgen eftersom jag inte själv har upplevt den. För min egen del var det så enormt skönt att vännen sen många år hade kapitulerat och slutade terrorisera och våldgästa mig.

Jag och min kompis alkoholen har gjort mycket skoj genom åren, vi har varit riktiga bröder som visste precis hur vi skulle göra så vi mådde bra. Då.

När den sen tog över hela mitt liv kom jag i ett helt annat förhållande och jag blev fast i en väldigt dålig relation och förlorade hela min bestämmanderätt. Precis som Jonas Inde beskrev så bra igår kväll i tv-programmet "Jonas Löfte" så har jag bara beslutanderätten över det första glaset, sen tar "kompisen" över.

Numera känner jag en enorm lättnad över den börda som lyfts från mina axlar men livet är inget självspelande piano utan jag måste jobba lite själv för att det ska knalla på. Jag har mina upp- och nergångar men jag blir glad över dina reflektioner och funderingar och att du söker svar på dina frågor. Jag blir också glad över att Jonas för budskapet vidare och att han lärt sig att ta sitt beslut varje morgon om att hur han än mår under dagen ska han inte dricka.

Idag är jag en stolt nykter alkoholist som tagit mitt beslut för dagen. Det kommer att bli en bra dag idag.

Hmm, skrev ett långt inlägg igår som verkar ha flugit iväg? Skrev jag i någon annans tråd kanske? Skitsamma.

Idag saknar jag alkohol. Pratade med en vän i telefon, pratade relationer och problem och jag kände en sån sorg över att aldrig mer få dricka. Eftersom vi pratade så länge hann jag liksom inte tänka tanken färdigt som jag brukar, utan satt bara och kände saknad. Inte efter att dricka tror jag, utan att fly. Ta den "enkla" vägen. Sluta ta allt så förbannat allvarligt. Sedan sörjde jag ännu mer över att det faktiskt en gång var kul att dricka, innan det blev ett problem, och de gånger det funkat.

Jag vet att jag mår bättre utan, kan ha roligt/roligare utan, att jag troligtvis alltid haft problem och att denna plötsliga A-saknad förmodligen har ett samband med att jag är inne i en ovanligt självkritisk period. Och jag vet att A inte är en quick-fix, att det bara är en utopi. Men jag tänker samtidigt att det får vara okej att vara lite ledsen över att det är som det är. Eller är jag på väg åt fel håll?